#musikteori

[musicalityacademy-blog]

Musikalitet er noget, vi alle er født med

… men den skal udvikles for at blomstre.

Musicality har nu været i luften i godt en måned, og vi får masser af positive tilkendegivelser der viser, vi havde ret i, at musikteori og hørelære bedst læres i et interaktivt digitalt miljø. Her er hvorfor.

Musikteori og hørelære er ikke noget man lærer ved blot at læse eller høre om det. Det kræver træning og gentagne øvelser for at side på rygraden. Det er ikke tilstrækkeligt, at du kan tælle dig frem for at finde ud af, hvad noden hedder. Det går for langsomt. Det er heller ikke nok, at du ikke umiddelbart kan se, hvad intervallets størrelse er. Det samme gælder for alt andet, der har med musik at gøre. Musikteori skal ikke være matematik – også selvom der er meget matematik i musik. Musikteori og hørelære skal være redskaber, der kommer umiddelbart indefra og derfor styrker din musikalitet.

Problemet i almindelig musikundervisning er, at der ikke er tid til at give den opmærksomhed, feedback og gentagen træning som kræves. Er du gymnasieelev, er der et pensum, du skal igennem. Er du musikskoleelev er fokus på dit instrument og det stykke musik, du har øvet. Er du selvstuderende, mangler du vejledning og øvelser, der tager dig i hånden skridt for skridt.

Ved at trække undervisningen i musikteori og hørelære ud af klasserummet og i stedet tilbyde undervisningen online i en interaktiv form får du:

Mulighed for at tilgå læringen når og hvor, du har behov.

Du er aldrig fanget af, at du er kommet bagud i pensum.

Du får undervisning på dit specifikke niveau.

Du får feedback på dine handlinger, så du hele tiden kan udvikle dig.

Læringen er visuel, hvor du hele tiden kan se relationen mellem noder og hvordan noderne relaterer sig til klaveret. Det gør det hele meget nemmere at forstå

Vi lærer alle i forskellige hastigheder. Du træner derfor indtil du reelt mestrer opgaven. Nogle ting vil du være hurtige til og andre tager lidt længere tid.

Du har hele tiden overblik over din læring, hvad du har lært og hvad du mangler.

Du kan altid gå tilbage, hvis du får behov for det.

Du kan udnytte tiden bedre. Musicality fungerer på computer, tablet og mobiltelefon, så har du internet, kan du træne. Det kan f.eks. være i tog eller bus på vej til skole eller arbejde

Du lærer tingene meget hurtigere, fordi undervisningen er meget mere koncentreret og fordi, du selv sikre, du arbejder med lige det, du har behov for.

[sjuft]

Skud ud til musikteori, for altid at formå at få mig til at græde på skolens toiletter

[you-had-me-at-e-flat-major]

Do you have any tips on how to get better pitch? (Is that how you say it? Bättre gehör på svenska, du talar väl en del svenska?)

Gehör betyder hearing men jag tror att du menar “a better musical ear”. Det skulle vara hjälpsam att lära dig mer musikteori, till exempel de musikaliska intervallen och lyssna samtidigt på exempel av dem. Om du spelar piano eller gitarr skulle kunna du också experimentera med ackorden. Förlåt om min svenska är inte mycket bra, det var ocksåen svår fraga att svara.

[bluecheeseblues]

that moment när man får för sig att googla en gammal lärare och upptäcker att de blivit sd politiker...

[kusklippen]

En tjej som vill plej

Jag vaknar upp. Jag har en känsla i kroppen. Jag känner känslan i kroppen.

Är den lätt? Är den tung? Jag analyserar känslan i kroppen. Jag försöker få tag i känslan i kroppen. Jag försöker jaga den med ord. Ju mer jag jagar desto mer motsträvig blir känslan. Desto mindre kontakt får jag med mina fötter och med löven på träden utanför.

Att jaga. Att peta. Att peta tills det som finns inte finns längre utan har tagit så mycket smak av ditt eget finger att inget eget innehåll finns kvar. Det är bara en liten plutt av hudavlagringar och damm. Som en gång hade ett eget liv. Ett eget innehåll. Eller inget. Det kanske bara VAR. Det får du aldrig veta. För du har jagat din egen svans i 3000 år och nu vet du inte längre om du har yrsel för att du är du eller för att jorden snurrar.

ATT KÄNNA EFTER. DIN INTUITION. Sluta prata om intuition. Och kvinnan som har en egen speciell sådan. Fan heller. Alla människor har känslor och tankar och minnen av tankar och känslor. Som präglar våra val och beslut och allt. Det finns ingen intuition. Att prata om kvinnlig intuition är att förstärka idén om kvinnor som övernaturliga väsen, omöjliga att förstå, eventuellt häxor? Vem kan ta dem på allvar…

ALLA ÄR HÄXOR. Alla kan känna, tänka, analysera. Vissa är mer tränade i detta eftersom det har Krävts av dem pga sociala mönster. Att kunna känna av och balansera upp situationer, relationer..

Och sen har vissa mer tendens att jaga sin egen svans och sniffa upp små kluttar av ingenting som Kanske är Någonting. Jag ska inte slå på mig själv för att jag är så här. Men det är bra att Se sig själv utifrån. Snurra upp svansen. Svansen ska vifta, inte jagas.

Jag tänkte ju skriva ett långt inlägg om att göra. Om viljan att skapa. Om hur den kvävs ibland. Ofta. Pga krav utifrån och inifrån (som kommer utifrån?).

Jag börjar nu.

NÄR JAG VAR LITEN.

När jag var liten kunde jag vara borta i dagar, timmar, veckor. Jag var i min egen värld av skapande. Jag ritade, ritade ritade. Jag skrev långa berättelser om saker som inte fanns. Jag hittade på. Jag stod framför spegeln och sjöng för mig själv. Musikaler, berättelser, berättelser… Känslor.

Sen växte jag upp. Jag växte upp och jag förstod att jag var bra. Jag var begåvad. Jag borde göra något av detta. Jag fick applåder. Folk sa att jag var som den och den. Jag gick skolor. Jag såg vad jag Inte kunde. Jag lärde mig att jag inte kunde musikteori. Således kopplade jag till att jag inte kunde Skriva musik eftersom att jag inte kunde skriva noter. Att Hitta på ersättes av att Förstå.

Jag har inte förstått förrän nu hur bra jag har varit på att anpassa mig. Hur viktigt det har varit för mig att någon säger att ja, bra, du gör rätt. Här passar du in.

Men så har något börjat skava. Och rätt rejält. För när skolornas betyg försvunnit… Publikens applåder inte längre har haft samma söta smak, samma gödande effekt…

Jag har börjat känna efter vad jag vill. Vad jag vill göra.

Så svårt det är… Hur ska man veta vad man vill och vad min lärare vill? Vilka idéer är mina, vilka är min omgivnings? Spelar det roll?

Och att vara Fri att Hitta PÅ. Jag har byggt in en egen publik i mitt kött. I min hjärna. En dömande sådan. Som inte låter mig försvinna in i det där landet där allt kan hända.  Men vadå? Man måste ju växa upp. Man måste se vad marknaden kräver? Man måste betala sin hyra, äta mat.

Jag vill inte det längre. Jag vill tillbaka till barndomens kreativa kullar. Jag vill leka. Engelskans ord för att spela musik är ju Play. Jag är en tjej som vill plej.  Känns som att jag läst om detta i nån bok… Effortlesss… nåt. Och när jag skriver det här sitter en liten gubbe, en gubbe med begynnande flint och ett litet anteckningsblock. Han sitter och tittar på mig, snett bakifrån. Han sitter i nacken på nåt sätt. Han håller ett lätt, omsorgsfullt stryptag bakifrån. Han vill att jag ska hålla mig på mattan.

Oh, no have I said too much?

It’s awfully difficult to keep the line between the past and the present…

    ETC.

Med det sagt vill jag tacka mina sponsorer Gunpowder och Lapsang. Tack för milda skurar och ångestdämpande vågor. Tack för klarhet och skir grönska.

Namaste

[gemues16musa]

Intervall fortsättning

Hej! Om ni vill ha en genomgång av hur man kommer fram till exakt rätt intervall med rätt antal halva tonsteg så finns fler instruktionsfilmer på Youtube. Det är ganska många filmer så jag lägger inte upp dem här utan ger er adressen att söka själva på istället. Sök på youtube på: musikteori på malmö latin Där finns film 19-26 med intervallen prim till oktav. Det är en film för varje intervall. Lycka till! //A-K

[overhoertpaaefterskolen]

Musikteori for begyndere

[tankomljud]

Hoppet infinner sig på en dominant

Hannah Tolfs musik är viktig. Så sade Lovisa Samuelsson i tisdags på releasekonserten för Hannah Tolfs The Park, i Palmhuset i Göteborg. Och jag kan inte annat än instämma. Inte bara för att musiken förmedlar något som får mig att känna mig hemma, känna samhörighet. Utan också för att jag tycker vi talar alldeles för lite om musik som just viktig. Vi kan säga att den är bra, vacker, spännande. Men inget av de orden förmedlar den känsla av livsnödvändighet som jag ibland känner till musik. Den här musiken måste bara finnas.

I Hannah Tolfs musik finns en desperation, en nakenhet som berör mig direkt. Men det finns också hopp. I 63 red balloons (text här) infinner sig hoppet på en dominant.

Låtens vers, eller A-del, vankar runt i moll. Dämpad, sorgsen, på gränsen till ångest. Något skaver, vilket inte minst manifesterar sig harmoniken: en lång molldominant (diss-moll, i tonarten giss-moll) följs direkt av ackordet på det sänkta andra skalsteget (A-dur). Den tyngd och tröghet som kännetecknar molldominanten spjärnas mot av det vassa, tonartsfrämmande A-durackordet.).

oh i’ve been walking a while, with this scene in my mind

and i’ve been trying to get here, to get rid of the fear

Jag tycker ofta att just ackordet på det sänkta andra skalsteget, som kan sägas sammanfalla med det neapolitanska sextackordet, låter retsamt, nesligt, som en lång näsa åt lyssnaren. A-durackordet, som också funktionsanalytiskt kan beskrivas som subdominantparallellens subdominant leds sedan tillbaka elegant via E-dur (subdominantparallellen, det ackord som bildar en brygga mellan tonikan giss-moll och det tonartsfrämmande A-dur.

Men så händer något. Vid texten "and then i walked through the gate" ljuder ett Fiss-dur, en dominant som leder över musiken från giss-moll till parallellen H-dur. Det är här hoppet infinner sig: möjligheten till en mer hoppfull och meningsfull tolkning av det fruktansvärda som hände den 29 oktober 1998. Och nog är det inte så konstigt att ljuset visar sig just då musiken vänder till dur (eller vice versa). Men jag berörs ändå väldigt av att det är just på dominanten till durtonarten som mitt hjärta lättar. Inte i tonikans trygga "hem"-känsla, utan på dominanten – fylld av energi, rörelse, vilja till något mer.

Samma sak sker i nästa vers, då på texten "like 63 red balloons". Ordet balloons kommer på det metriskt betonade Fiss-durackordet, samtidigt som sångmelodin gör en vändning uppåt. Tillsammans med den energi som finns i ackordets dominantiska funktion, blir detta ett ögonblick fyllt av spänst, laddning som i en ihoptryckt fjäder. Det kan inte sluta här, tycks musiken säga. Det kommer en fortsättning.

Och ballongerna lättar från taket och försvinner i skyn.

Tack, Hannah.

[rafikey]

Not to bad for being my first one. #G #klav #music #theory #musikteori

[jn222ek-blog]

Vecka 46

Gitarr Denna vecka höjdes ribban rejält då vi fick ett nytt stycke som var betydligt mycket svårare än vad vi blivit tilldelade tidigare. Det var Balladen om Fredrik åkare... men i ett annorlunda arrangemang med en mer jazzig känsla. Tyvärr känner jag att jag har tappat teknik och snabbhet i mitt gitarrspel rent allmänt men tror att det sakta men säkert börjar komma tillbaka nu när man blir "tvungen" till att öva varje vecka. Jag tror att jag behöver ha den "moroten", att jag måste, då jag fastnar lätt i att spela det jag redan kan. Det är viktigt att hitta viljan att utmana sig själv och jag kämpar med mig själv att försöka hitta motivationen. Men summa sumarum så tycker jag som sagt att det går framåt iallafall.

Piano Även här så har ribban höjts ytterligare och nu så kommer vi mer att gå in på djupet i låtarna vi får. Vi kommer arbeta mer med vänsterhanden och kompa vårt melodispel mer än med bara grundtoner. Jag har för tillfället svårt med vänsterhanden då det fallerar i högerhanden och vice versa beroende på vilken del jag fokuserar på. Men totalt sett så känner jag att jag har utvecklats i mitt pianospel och speciellt i min ackompanjemang-förmåga. Jag har märkt att det gäller för mig att nöta och åter nöta låtarna för att lära mig dem utantill. Det har varit mest fruktbart för mig hittills. Vi har även fått inlärningstekniker av läraren som beskriver hur man kan öva på olika sätt för att variera inlärningen för att sedan sätta samman alla delar till hela strukturen. Dock så har tyvärr pianot varit en del som jag prioriterat minst då jag lagt mer fokus på andra delar i våra kurser.

Sång Har fått en ny låt att lära mig, Fly me to the moon i bossa nova stil, och denna sång ligger mig redan varmt om hjärtat. Nu har vi fått lite mer att tänka på också då vi ska jobba med att förmedla låtens budskap via sången och kroppsspråket. Det är riktigt roligt och givande då detta är något jag inte reflekterat över då jag sjungt eller spelat innan. Dock så har jag inte sjungt mycket tidigare men vår lärare har lockat fram små toner hos mig och jag kan faktiskt själv tycka att det låter bra. Samma sak gäller här, att nöta och åter nöta, för att sången ska sätta sig, både melodiskt och rytmiskt. Sången är nog det jag tycker är roligast just nu då jag inte sysslat så mycket med solosång förut.

Ensemble

Nu har vårt konsertprojekt kommit igång och det ser och låter väldigt bra. Lyssnade lite på de grupper jag inte medverkar i och det låter väldigt proffsigt. I detta projekt har jag tagit på mig en hel del ansvar såsom affischer och reklam för att nämna något. Detta har jag inte gjort för att söka någon slags bekräftelse utan för att jag älskar att styra med stora projekt oavsett vad det berör. Det är väldigt nyttigt att spela ihop med anda då är utvecklande att förhålla sig till alla andra instrumentalister och takten osv. Jag tror även att detta projekt är nyttigt för det har skapat lite debatt och jag tror att detta leder till att vi lär känna varandra lite bättre och att man får lära sig att backa och kompromissa.

Musikteori I teorin tuffar vi vidare och vi har även fått en ny lärare som verkar väldigt bra. Jag känner att jag redan ligger långt fram gällande teori men repetition är kunskapens moder (hotet är dess fader). Jag tror det är nyttigt att ålugga musikteori tillsammans med någon annan så att man kan hjälpas åt och peppa varandra samt förhöra varandra. Det är iallafall på det sättet jag lär mig bäst gällande musikteori och även andra teoretiska delar i olika ämnen.

[forvillelser]

Music theory for beginners.

[tankomljud]

Jag älskar Glucks Orfeo ed Euridice.

Jag älskar hur tragedin är inbyggd i själva karaktärerna: Euridice rimmar på både infelice, "olycklig", och felice, "lycklig".

Hur saknaden efter den älskade är akut redan innan operan egentligen kan sägas ha börjat – när Orfeus bryter sig in i öppningskören. Hans enda yttrande: en tom oktav på sin älskades namn:

Han ropar efter Euridice över en dominant (G-dur i C-moll), men innan hans replik är slut har marken sjunkit undan under hans fötter: h i sopranstämman sänks till b. Dominanten G-dur, som åtminstone hade en klar riktning (mot tonikan C-moll) förvandlas till en meningslös, orkeslös molldominant.

Jag älskar hur tvetydig terminologin blir: "Assisterà Pietoso Amor l'infelice consorte!". Amor hjälper dig. Eller kärleken hjälper dig.

Och som så många stora klassiska kärlekshistorier kan den älskades epitet "il mio amore", "il mio ben" lika gärna syfta på kärleken själv, som på personen som är föremål för kärleken.

Hur Eurydikes namn, som slutar med en troké: DI-ce, utgör det perfekta materialet för musikaliska suckar. Som här, där sopranstämmans fall från d till c förses med en parallell kvart i alten (ass till g).

Överstigande kvart upplöses till ren kvart. Inte den mest tillfredsställande av upplösningar.

Che farò?!

* * *

(Sett på Göteborgsoperan.)

[tankomljud]

Tonikan med tersen i basen måste vara det mildaste av ackord.

Förmodligen för att den (i dur) ofta leder till fa-ackordet, denna harmonikens oxytocinutlösare par excellence.

[tankomljud]

Sorgen och spiken

Om altens öppningsmotiv i Es is vollbracht är en suck (se tidigare inlägg), är inledningsraden i O Haupt voll Blut und Wunden sorgearbete.

Om utrymmet mellan skalsteg 1 och 5 är ramen inom vilken ett tonalt stycke målar sin tavla, är skalsteg 5 spiken som ramen hänger på.

En spik är en punkt som håller fast, en punkt att hålla fast i. O Haupt voll Blut und Wunden tar skalsteg 5 som pivot och svingar sig uppåt. Men en mycket kort tid tillbringar den på skalsteg 8(1); frasen domineras av musikens sorgearbetesmotiv framför alla: den stegvis fallande kvarten. Tramp tramp tramp tillbaka ner till 5.

Även kommande fraser svingar sig mot höga skalsteg, 8(1) och 10(3). Ändock faller den alltid tillbaka till spiken 5.

(Detta om inte melodin betraktas som frygisk, i vilket fall det jag här kallat 5 i själva verket är modusets finalis, 1.)