#hugo henn

[sketch-elf]

Angående furry pollen... Jeg tror Rita fra Jungledyret gjorde mange gutter i fjerdeklasse til furrier på skolen min... Husker at de snakket konstant om henne månedsvis etter vi så filmen og kalte henne "sexy" og slikt... En skrev til og med en ekkel fanfic om henne til norsktimen... Burde hatt en kjøkkenrullkjærne og bonket dem til horny jail...

Wow jeg har ikke tenkt på Jungeldyret Hugo på evigheter. Hadde helt glemt den lille reve-vennen hans.

Veldig synd å høre om fanficen da. Uff

[heartshapedracetrack]

Looks like the only one in football we can trust is Hennes VIII.

The only true G.o.a.t.

[pesslonkapingu]

I, Robot

Sammendrag:

I, Robot handler om en liten jente, Gloria, som har en “nursemaid”-robot. Roboten blir kalt Robbie og er Glorias beste venn. Moren til Gloria er usikker på roboter og syntetisk intelligens, og hun får derfor faren med på å returnere Robbie til selskapet han var kjøpt fra. Gloria går inn i en dyp depresjon og helsen hennes blir bare verre og verre etterhvert som tiden går og hun fortsatt sørger over tapet av Robbie. Moren og faren bestemmer seg til slutt for å reise til New York City i noen måneder for å få jenta til å tenke på noe annet. De besøker parker og utstillinger men jenta blir distrahert av alle robotene og klarer ikke konsentrere seg om aktivitetene. En dag familien er på en vitenskaps-utstilling sniker Gloria seg unna for å spørre Den snakkende robot om han vet hvor Robbie er. Roboten kollapser og foreldrene er oppgitte. Faren bestemmer seg for å gjøre noe med saken og får arrangert en omvisning i en fabrikk som bruker roboter til å lage roboter. Gloria er lite interessert i alt som blir sagt, men kikker stadig etter Robbie. Når karakterene går inn i rommet hvor robotene skrur sammen nye roboter får Gloria øye på Robbie. Hun springer mot ham og legger ikke merke til en traktor som kommer kjørende. Før noen får reagert har Robbie reddet jenta. Moren går noe skeptisk med på at Gloria kan beholde Robbie og ta han med hjem, siden han tross alt reddet livet hennes. 

Science Fiction som sjanger: Begrepet Science fiction ble først tatt i bruk i 1929 av forfatteren Hugo Gernsback som ønsket å formidle populærvitenskap på en mer dramatisert måte. Betegnelsen ble fort populær, og ble fort brukt om mye moderne litteratur med et futuristisk preg.   Science fiction er en litterær sjanger som spekulerer og leker med ideer om futuristiske konsepter som for eksempel avansert teknologi, romfart, parallelle univers, aliens og andre arter som lever på andre planeter eller univers osv. 

I, Robot er science fiction fordi det tar utgangspunkt i et samfunn på 90-tallet hvor samfunnet og rollene er ganske likt slik som vi kjenner det, men det tar opp tema som ny teknologi og populærvitenskap og integrerer dette inn i samfunnet karakterene lever i. Den første novellen i serien ble publisert på 50-tallet, og man kan si at teknologisk utvikling av roboter inn i et samfunn som speiler 40- og 50-tallet er en futuristisk spekulasjon. Med dette som bakgrunn kan vi si at novellen er en science fiction-fortelling. 

Syn på teknologi: Novellen har et optimistisk syn på teknologi vil jeg si. The three laws of robotics sørger for at robotene som er kodet i novellen har et godt og etisk fundament som utgangspunkt. Robotene er skapt for å hjelpe og assistere mennesker ved å være deres kompanjonger eller ta på seg oppgaver mennesker kan synes er utfordrende. Robbie er et godt eksempel. Roboten har menneskelige trekk, han blir fornærmet når Gloria beskylder han for å jukse, men han gjør henne ingenting galt, i stedet får han henne til å be om unnskyldning og å innse at det kanskje ikke var greit å beskylde han for juks bare for at hun tapte. Etterpå sykler han henne rundt på sykkelen og hun forteller en historie, før han bærer henne hjem. På slutten av novellen, selv etter han ble sendt vekk av Glorias mor er lojaliteten stor og han redder henne fra å bli kjørt over når hun springer for å klemme ham fordi de endelig er gjenforent. Med dette som grunnlag vil jeg påstå at novellen har et optimistisk syn på teknologi som hjelpemiddel for mennesker. 

Novellens syn på teknologi legger et godt grunnlag for diskusjon i et klasserom. Under kommer forslag til hva som kan være bra og dårlig med et samfunn som bruker AI-teknologi. En slik liste kan skapes i samarbeid med elevene og kan skape grunn for diskusjon. 

En verden med kunstig intelligens og roboter som følger en kodeks som gjør at de har en viss moral, vil kunne gjøre hverdagen lettere for noen. Man kan for eksempel sette inn roboter til å hjelpe til med enkle tjenester for folk som trenger det. En som kan lytte og samtale med eldre, funksjonshemmede eller psykisk utviklingshemmede som et supplement til besøkstilbudet Røde Kors tilbyr i dag. De kan gjøre oppgaver som å gå på butikken for noen som trenger hjelp til det, eller følge barn til skolen på en trygg måte i områder med mye trafikk. De kan hjelpe til med oppgaver som er vanskelige for mennesker eller steppe inn i roller hvor det mangler ressurser, som en midlertidig løsning.

Ved bruk av kunstig intelligens kan det og skapes mye kaos. En robot som er skapt med kunstig intelligens og er skapt med mål om å utvikle seg gjennom tilegnelse av kunnskap og gjennom interaksjon med andre, kan potensielt reagere og utvikle seg på uforutsette måter. Det kan forekomme glitches og bugs i systemene til robotene, som kan føre til midlertidig kollaps. I et samfunn som er avhengig av teknologiske hjelpemidler med kunstig intelligens kunne det ført til problemer for samfunnet. I tillegg vil et samfunn som er omringet av kunstig intelligens potensielt være mer utsatt for angrep av hackere og krigføring kunne skje gjennom å skade samfunn ved å ødelegge systemene til robotene. Ikke bare de “moralske” landene ville hatt tilgang til teknologien og kunstig intelligens kunne blitt de nye atomvåpnene, satt på spissen. 

Hva er et menneske:

I et klasserom-situasjon kan også menneskehet og definisjon og dilemma ved AI brukes som diskusjonstema. For eksempel kan man legge filosofien til grunnlag og deretter lage en diskusjon om menneskelighet i I, Robot, slik som under: 

Å være en person kan ha mange betydninger. I filosofien er begrepet person en “betegnelse på et menneske som enkeltvesen med henblikk på dets særpreg som individ” (snl, 2018). Forskjellige filosofer legger i dette at en person har egenskaper som selv-bevissthet, bevissthet, resonnement, moral og gjensidig respekt fra menneske til menneske. 

Robbie i novellen I, Robot har noen menneskelige trekk. Han har en bevissthet og særpreg, moral. Episoden som er beskrevet i oppgave 8. viser at Robbie tydelig har noen trekk som gjør han menneskelig. Han blir fornærmet når han blir beskyldt for noe han ikke har gjort og han blir ikke fornøyd før han får en slags unnskyldning. I tillegg har Robbie egne ønsker og interesser. En av interessene hans er å bli fortalt historier til og hans favoritt er Askepott. Robbie kan ikke kommunisere med språk, men kommuniserer ved hjelp av gestikulasjon og “kroppsspråk”, men han har full forståelse av det språket som blir snakket. Et annet trekk som gjør han menneskelig er at han har respekt for andre. Faren til Gloria vil han ikke gjøre sint og ser på som en autoritativ figur, og moren vil han heller ikke gjøre irritert, men det er mest på grunn av hennes reaksjon på han når noe blir galt. Novellen slik jeg tolker det er skrevet på en sånn måte at roboter skal ha menneskelige trekk, men er i utgangspunktet ment som hjelpemiddel for mennesker. Roboter blir masseprodusert i en fabrikk av andre roboter, og er programmert med en algoritme som gjør at de har fri vilje, men innenfor en slags ramme. Dette gjør at de virker mer menneskelig enn det de egentlig er. 

Kilder:  Bilder hentet fra google.com - Store norske leksikon (20. februar 2018) Person. Hentet fra: https://snl.no/person - Bing, J. og Eilertsen, A. (16. oktober 2019) Science fiction. Hentet fra: https://snl.no/science_fiction

[windfighter]

Tiden mellan äventyren

De var på väg till lava-fältet. Mats och DDR hade tagit ledningen och gick först tillsammans med Kouichi. Hugo, Yamato, Kouji och Zara gick efter dem tillsammans med Gabumon och Gaby, och Max och Arkadimon utgjorde eftertruppen.

”Borde vi göra upp en plan?” frågade Kouichi och Mats ryckte på axlarna.

”Om det är som Max säger och de faktiskt är goda behöver vi bara be snällt så får vi nog gå igenom.”

Max sa inget. Zara saktade in sina egna steg tills hon hamnade bredvid Max istället.

”Vi har inte hunnit prata så mycket”, sa hon med låg röst. Max nickade.

”Jag var aldrig så bra på att prata, annat än för att visa hur smart jag är med all min kunskap.”

Zara skrattade.

”Du ÄR smart”, svarade hon, fortfarande med låg röst. ”Och yngre.”

”Jag har rest mycket.” Det var inget svar men det hade heller inte varit en fråga. De gick i tystnad ett par minuter, Kouichi försökte övertala Mats om att de behövde ha en plan och Kouji gjorde några halvhjärtade försök att hjälpa till.

”Men om Mats och jag tar oss dit och ni andra väntar utanför?” föreslog Hugo. ”Vi är eld båda två ju.”

”Jag skulle definitivt föredra att vänta utanför”, viskade Zara och Max skrattade.

”Vi måste till Skuggvärlden allihopa”, sa han högt så att de andra också skulle höra. ”Det är lika bra att vi går in tillsammans, annars kan de misstänka oss för att jobba för de mörka mästarna eller någon.”

Hugo ökade sina steg så han hamnade bredvid Mats och de två började diskutera hur de skulle ta sig igenom lava-fältet. Kouichi skakade på huvudet och tog plats bredvid Kouji istället. Arkadimon klättrade över till Zaras axel och hon klappade honom.

”Vet du… vad som hände de andra barnen?” frågade hon. Max’ leende försvann och han svalde.

”De ökade säkerheten efter att Firedemon rymde”, svarade han. ”Pappa berättade väldigt lite för mig efter det. Pieter blev infångad igen efter vårt äventyr…”

”Kuso…”

”Yeah… Jag har inte sett honom sen dess. Iceangel…” Max sneglade mot Zara. ”Iceangel blev skickad till D-11.”

Zara nickade och ignorerade frågan Max hade hängt i luften. Max valde att inte ställa den.

”Miljön blev hårdare överlag. Jag smet in några gånger. Mycket stridsträning, nya serum.”

De vandrade i tystnad ett par minuter.

”Alexander blev satt i fängelse. Vi trodde det skulle få slut på Labbet, men… Skuggvarelserna dök upp för ett halvår sedan.”

”Vad hände med dig efter vårt äventyr?”

”Röda Vita Rosen.” Max såg mot horisonten. ”Digikontrollerna öppnar… många olika vägar. Röda Vita Rosen var en… motståndsrörelse låter för dramatiskt. Vi var ett gäng ungar med för mycket tid över. Jag reste, samlade information.” Han såg mot Zara igen. ”Namnet kommer från Iceangel och Firedemon, såklart.”

”Såklart”, hon log.

”Jag jobbar med Shirou och Gunt nu. Ni får träffa dem när vi kommer till Skuggvärlden.”

Max satte händerna i fickan och Arkadimon klättrade tillbaks till Max’ axel.

”Tänker du berätta för de andra?” frågade Max. ”Om din…”

Zara svalde och sneglade mot Yamato.

”Sist jag visade någon dödade jag dem nästan.” Hon såg på sina händer. ”Jag har kontroll över krafterna, men… inte över ilskan.”

Han la en hand på hennes axel och kramade den. Hon log mot honom. Yamato stannade och såg sig omkring.

”Uh… Jag… tror vi har glömt någon.”

Mats slutade gå och såg på personerna som följde honom. Han slog sig för pannan.

”Andy och Guilmon. De måste ha hittat mat nånstans. Skit också.”

”Vilket språk”, Zara skrattade. ”Så vad gör vi nu? Väntar vi, eller?”

”Vi får hitta honom”, konstaterade Kouji. ”Yama, Windy, vi rör oss snabbast. Ni andra fortsätter mot lavafälten så hittar vi Andy.”

Kouji, Yamato och Zara tog fram sina digikontroller. Ett vitt ljus spreds över Gabumon och Gaby.

”Gabumon digutvecklas till… GARURUMON!”

Digikod samlades runt Koujis hand och han drog sin digikontroll över den.

”Spirit Evolution! Garmmon!”

Zara och Yamato klättrade upp på sina digimons, vinkade hejdå och sen gav de sig av tillsammans med Garmmon i jakt på Andy och Guilmon. Mats, DDR, Hugo, Max, Arkadimon och Kouichi fortsatte vidare mot lavafälten. De skulle ses igen snart.

[skramesto]

Jeg må leve sunnere og få i meg mer grønt, så i kveld lager jeg meg en South Side. 🍸🌱 Cocktailen har røtter tilbake til Hugo Ensslins drinkbok-klassiker Recipes for Mixed Drinks (1916-1917). Men jeg fizzer den ikke opp, som han gjør. Kaitlyn Stewart, kåret til en av verdens beste bartendere, gjør det heller ikke. Hun er på Instagram på @likeablecocktails Jeg gjør som henne, for jeg er så forelska! South Side er sommerlig enkel og kjapp. I denne varmen orker jeg ikke svette over en superkomplisert cocktail. 2 deler gin Litt under én del sukkerlake (simple syrup) 1 del friskpresset sitronsaft Noen myntebladet (cirka 5-6 stykker til ett glass) Stewart er selvsagt mye mer nøye i målene enn det Børgesita er, så vil du ha eksakt vitenskap (à la 0,75 oz sukkerlake) finner du oppskriften i feeden hennes. (Selv om jeg har målebeger, synes jeg det er hyggeligere å dele oppskriftene med ordet «deler». For da kan man også bruke eggeglass for å lage cocktailene.) Smomsh myntebladene med fingrene og ha dem i en shaker fylt med is. Ha i det andre. Shake hardt med is i cirka 20 sekunder. Sil i det avkjølte glasset. Stewart bruker sitron. Jeg har i kveld brukt lime (hadde ikke sitron). Ensslin sier både sitron og lime. Og i stedet for sukkerlake, kan du bruke en dash melis. Jeg gjør ikke det (jeg hadde sukkerlake klar i kjøleskapet), men det gjør Ensslin. Den skjønne shakeren fra 50-tallet i grønn emalje er det Grete Prytz Kittelsen som står bak. #southside #classiccocktails #cocktails #gin #mint #greteprytzkittelsen (ved Grünerløkka) https://www.instagram.com/p/CfuEjsqqs6q/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[ve-och-fasa-blogg]

“Sjuk” Vilka är spelarna?

Teckningar av Christofer Degrér

Jessica Horvath är 28 år gammal, uppvuxen i Stockholm men bor sedan flera år tillbaka i Holmeforsen. Uppfattas som hård på ytan och professionell. Drivs av att hjälpa och bota andra människor, det var därför hon sökte sig till läkaryrket. Jessica är fast anställd på Holmeforsens vårdcentral. Hon och kollegan Maja Paulsson är de enda två läkarna. 

Jessica har alltid velat göra sin pappa Lasslo stolt. Hennes lillebror Mange har problem med missbruk och de hörs nästan varje dag via telefon. I övrigt har hon en ex pojkvän som heter Reinhart, han kom till Sverige som utbytesstudent. De har svårt att släppa varandra vilket resulterar i ett av och på förhållande.  

Jessica har en ätstörning, detta påverkar inte hennes vardag lika mycket som det gjorde när hon var yngre, men hon tänker ständigt på att inte äta för mycket. Vid stress måste Jessica slå ett extra sanity slag för att inte tappa kontrollen över sin anorexia. 

Jessica snusar (Skruf) otroligt mycket, det ersätter ofta ett mål mat och dämpar stressen. Snus kan också hjälpa henne att arbeta länge utan att vila. 

Slut på snus ger -20% 

Sven Oppfler är en 55 årig man med klar blick. Jobbar som virusforskare på Uppsala Universitet och är kopplad till FHM i Sverige. Forskar kring virus som finns i kroppen. Sven är tillbakadragen och lat, en medelmåtta i mångas ögon. Men han är samtidigt väldigt envis och tålmodig, kan bli besatt av sitt arbete och fokusera på en sak i flera timmar, om det ligger i hans egna intresse. Vad andra tycker om Sven är inte något han själv tänker på.

Sven förlorade sin mamma och pappa i en flygolycka när han var ung. Idag är han skild från Berit och de har ingen vidare kontakt. Dottern Marlene (23) lever i Stockholm som ensamstående med sin dotter. Sven försöker bygga upp en ny relation med Marlene. Sen har vi grannen  Rudolf (47) som ofta ringer på hos Sven och vill låna saker, Rudolf är övertygad om att huset är avlyssnat.

Matilda Andreasson är en glad och trevlig ung kvinna på 25 år. Född och uppvuxen i Stockholm men flyttade ner till Holmeforsen en gång i tiden för att studera på en folkhögskola. Hon och katten blev kvar där, fick jobb på vårdcentralen som sköterska, Matilda sitter mycket i receptionen. Hon trivs i sin lägenhet och gillar att umgås med sina vänner, framförallt sin jämnåriga bästis Petronella. 

Matilda uppfattas som väldigt normal och det uppskattas av dem flesta i det lilla samhället.

Sedan en tid tillbaka har Matilda inlett en relation med Johan Theorell. Mamma och Pappa bor kvar i Stockholm, de är skilda tyvärr men kontakten är ändå god. 

Alf Jönsson är 45 år gammal och redan en av Sveriges mest framstående professorer inom medicin, inriktning immunologi. Bosatt i Stockholm och samarbetar med FHM. Alf rör sig självsäkert fram i den vetenskapliga debatten. Det är inte sällan omgivningen runt omkring Alf delas i två läger, de flesta påverkas av hans excentriska karisma och ser upp till hans självsäkra ledarroll. Men sen finns de som ser igenom den dominanta ytan och synar ett gravt mindervärdeskomplex. Alf är kompromisslös och dålig på att lyssna.

Idolen som liten var pappa Bengt. Det finns ett fåtal personer som kommit Alf riktigt nära, Jakob som är medlem i samma herrklubb och Sigurd som är med i jaktlaget.

När det kommer till arbetet har Alf en vapendragare, Sven Oppfler som många inte lägger märke till. Men Alf gillar Sven, han jobbar långa timmar, inte snabbt men envist och är lätt att styra.  

Johan Theorell 32 år, uppvuxen i Holmeforsen, utbildad på Uppsala universitet, numera patolog i Stockholm och jobbar på Karolinska. Johan kämpar på och vill klättra uppåt. Just nu ser det inte så bra ut, varför? Det är oklart, Johan vill vara en arbetsnarkoman, så han försöker jobba nästan jämt. 

Det finns en skeptisk ådra i Johan, han ifrågasätter det mesta och mycket inom vetenskapen, till exempel vaccinering och biverkningar. 

Hur saker och ting kommer gå vet inte Johan själv, men omgivningen vet att han en dag kommer bli erkänd och göra stora framsteg precis som nobelpristagaren, morfar Hugo Theorell. 

Johan är tillsammans med Matilda Andreasson, båda bor i Holmeforsen. Han pendlar och försöker vara hemma på helgerna men det händer allt oftare att han stannar kvar i Stockholm. Johan har en nära och osund relation till sin mamma, hon har en tendens att klanka ner på sin son. 

[architectnews]

Kita Parkstraße Daycare Centre, Stuttgart

Kita Parkstraße Daycare Centre, Stuttgart Development, German Kindergarten Building, Architecture, Images

Kita Parkstraße Daycare Centre in Stuttgart

18 May 2021

Kita Parkstraße Daycare Centre

Design: Birk Heilmeyer und Frenzel Architekten

Location: Stuttgart, Germany

In the east of Stuttgart, the four-group daycare center Kita Parkstraße was completed according to plans by Birk Heilmeyer and Frenzel Architects and handed over to the users. The wooden structure was erected on an underground bunker. Shortly before the building was handed over, the day care center received a Hugo Häring award from the BDA.

The property of the KiTa Parkstrasse is located in the vicinity of the Berg Cultural Park in the east of Stuttgart. The new two-storey building of the fourgroup nursery school is part of the green corridor with historic trees on the site of the previous building. The positioning, building dimensions, construction and materials of the building are based on the special characteristics of the premises: The local building code specifies a building depth of twelve metres.

Its position and orientation result from the construction line and the terrain sloping from west to east. The foundation on an existing underground bunker makes a lightweight timber construction the only alternative.

The main entrance is located on the north side and is easy to distinguish within the façade. The foyer, which also serves as a parents’ meeting place, runs from north to south and opens towards the garden. From here the multipurpose room is accessed, and a corridor leads to the group areas in the south and the adjoining rooms in the north. All common rooms on the upper floor feature a loggia in front of them. Two external staircases, which stand out vividly against the building structure, lead directly from the upper floor down to the garden with open-air play areas.

The clear segmentation of the building into a group space and an ancillary room area is reflected in the design of the façades and the shape of the roof. Skylights in the roof above the corridor enhance this impression and allow for good lighting and ventilation of the building. Due to the internal organisation of the building, the sanitary and ventilation installations can be restricted to the ancillary room partition. This means that the room heights in the common rooms can be increased, whilst the amount of ceiling suspensions is reduced.

The nursery is designed as a structural timber construction with a high degree of prefabrication. The lower weight of the timber construction allows the building to be erected on the air-raid shelter below. The rising construction of the nursery consists of flat timber elements. The exterior walls benefit from all the advantages of a timber frame construction with ventilated facade cladding.

Through the red colour of the vertical timber cladding the building stands out against the green of the surrounding park.

Shortly after the construction was completed, the day-care center received a Hugo Häring Award 2020 from the Association of German Architects (BDA). The jury judges:“It is the simplicity that makes this building so powerful. Its position in the urban fabric. Its clear form, organisation, and structure. The reduction to few materials. The use of two striking colours. And it is precisely the red of the shell that creates the effect of the building as if it were an apparition in the park, raising it from pure functionality to a poetic level. Strangely aloof and at the same time very present. The contrasting green on the inside, which conjures up the colour of the leaves on the floor like a reflection on water, creates a strong connection between inside and outside. This is a decidedly successful building, planned down to the last detail – consistently simple, but never simplistic“.Birk Heilmeyer und Frenzel Architekte

Client: Landeshauptstadt Stuttgart, Hochbauamt, Eva Farkas, Johannes Meinke Architects: Birk Heilmeyer und Frenzel Architekten, Stuttgart Stephan Birk, Liza Heilmeyer, Martin Frenzel, Felix Fritz, Jochen Günzler (Projektleitung), Mykola Holoviznin, Hanna Münzenmaier, Sophia Riehl, Marc Holtschmidt, Daniel Eichele

Structural planning: Tragwerkeplus Ingenieurgesellschaft, Reutlingen M&E: Paul+Gampe+Partner Beratende Ingenieure, Esslingen Building physics: Brüssau Bauphysik, Fellbach Landscape architecture: Prof. Jörg Stötzer, Stuttgart Completion: Winter 2020 GFA and GV: 965 m² / 4.020 m³

Pruducts Metal roof Prefa, Prefalz P.10 OXYDROT Sun screen Roma Serge 600 / Leinen Bordeaux Wooden facade Holz-Brettschalung norwegische Fichte, sägerau Lasur Rote Grütze, Adler Pullex Floor covering Forbo Marmoleum Walton Rosemary Green Interior wooden ceiling LIGNO Akustik, Lignotrend

Photography: Zooey Braun

Kita Parkstraße Daycare Centre, Stuttgart information / images received 180521

Location: Stuttgart, Germany, western Europe

Stuttgart Architecture

Stuttgart Architecture News

Stuttgart Architecture Walking Tours

German Steam Locomotive Museum, Neuenmarkt, Upper Franconia, Germany Design: Atelier Brueckner photo : Michael Jungblut, Berlin German Steam Locomotive Museum – 17 May 2013

New Stuttgart Buildings

Brunner Innovation Factory, Rheinau, southwestern Baden-Württemberg Design: HENN, Architekten photograph © HENN / HGEsch Brunner Innovation Factory Building

Research Centre ARENA2036, University of Stuttgart Research Campus, Vaihingen Design: HENN Architekten photograph © HENN / HGEsch Research Centre ARENA2036 Building

Stuttgart Research Buildings

Center Solar Energy Hydrogen Research

Centre for Virtual Engineering

DHWB University Building

Daimler Headquarters

Comments / photos for the Kita Parkstraße Daycare Centre, Stuttgart – page welcome

The post Kita Parkstraße Daycare Centre, Stuttgart appeared first on e-architect.

[35joni]

Drömmer mig tillbaka i tiden.

Jag reser från Jonsered med tåget till Göteborg där jag stiger av vid Centralstationen och söker mig till utgången som vetter mot Drottningtorget, där upptäcker jag ett torg fullt av människor omgärdat av stora hus, såsom Hotell Eggers på den högra sidan, och posthuset på den vänstra, rätt fram ligger gamla slussen med Slussbron och Vallgraven omgärdad av trädgårdsföreningens vackra park. Göta Källare, Grand hotell. Palace hotell.

Jag drar mig till minnes att jag en gång hört rykten om att posthuset i Göteborg var världens största posthus, rykten som sa att om man stoppade in ett brev i ena ändan så dröjer det fjorton dagar innan det kommer ut i den andra. Men det kanske man få ta med en nypa salt.

Väl ankommen till stan stiger jag på de alldeles nya spårvagnarna för att ta mig till Kungsportsplatsen, spårvagnen är av den typen där man sitter efter långsidorna i en lång rad mitt emot varandra och vet inte vart man skall rikta blicken utan att verka glo på någon mitt emot. bättre då att lite försynt rikta blicken ner mot fötterna.

Då jag stigit av efter en tämligen skakig resa är jag så kommen till Kungsportsplatsen.

Där står Karl IX riddarstaty till höger om mig och på den vänstra sidan ett hus som är rundbyggt, där fick jag klart för mig att detta var den nya vattenreservoaren som nu Göteborgarna fick sitt dricksvatten från ända från Kallebäcks källa där vattnet leddes från en samlingscistern genom borrade stockar in till staden. Tre fontäner fanns nu där folk kunde hämta sitt vatten.

En vattenreservoar byggdes 1797 på Kungsportsplatsen, Den revs 1899. en fanns vid Gustav Adolfs torg och så Domkyrkobrunnen vid Västra Hamngatan som finns kvar.

Redan efter några timmar upplever jag att Göteborg är en pulserande och mycket vacker stad med behagliga människor.

Men Göteborg är också syrenernas och grönskans stad, här finns det en skir skönhet runt gatorna med sina nu sovande utblommade Tulpaner och påskliljor, därtill finns de storslagna gamla och nya Alléerna och kanalerna där de stora träden hänger över kanterna.

Min resa slutar inte här mitt inne i staden utan jag fortsätter över Kungsportsbron och Vallgraven då då jag nås av ett meddelande att en Amerikabåt, Kungsholm eller Gripsholm är på ingång.

Den synen och högtidligheten vill jag inte missa utan bestämmer mig för att ta tillfället i akt att vara med i skådespelet, folket på gatorna beger sig ut mot hamnen och betongskjulet,i stora skaror där det blir blir vad jag hört förväntad trängsel, och i alla munnar pratas det om den stora Amerikabåten.

Framme vid kajen står redan massor av människor och väntar medans Bogserbåtarna ger sig iväg ut mot Vinga för att på ett säkert och proffesionellt sätt föra henne i hamn och angöra kajen.

Bogserarna är i detta fall Röda bolagets Balder, Filip, Hugo och Tor som också kallades Hamnens springpojkar.

Från Karl Johansgatan kommer fullastade spårvagnar med anhöriga och nyfikna göteborgare för att ta emot detta stora vackra fantastiska skepp när hon är på ingång och skall vändas rätt blir hela inloppet blockerat, medans bogserarna kämpar och drar ibland åt olika håll.

Man får komma ihåg att det är strömt i älven och vinden kan ibland ligga på kraftigt men inte så idag, så efter ett tag glider hon in vid Stigbergskajen och lägger till.

De allra flesta som tar emot Gripsholm är Göteborgare som inte känner någon passagerare utan tar sig ner till hamnen bara för att glädjas, samt uppleva en riktig folkfest som bara Göteborgare och några utsocknes känner till.

Det har under åren blivit ett måste för många som en gång i tiden kunde jämföras med Ostindiefararnas ankomst på sjuttonhundratalet.

Jag lyssnar på orkestern som står på promenaddäcket och spelar fosterländska sånger och svensk folkmusik. Efterhand tystnar musiken då dom flesta har lämnat för att gå igenom tull och visa upp sina pass då kajen är tömd på passagerare och åskådare blir det full rulle på kajen nu skall allt gods lastas av och fyllas på igen, efter det fylls hon på med nya passagerare och åter låter sig bogseras ut till havs.

Höjer vi blicken mot andra sidan älven ligger den stora ön Hisingen med sina fartygsvarv, där hörs nithammarnas tunga slag blandat med svetsblänk, ljudet från nithammarna är och har blivit vardagsmat här i hamnen.

Här pågår ett liv och rörelse där alla de hundratals män ihop med kranarnas gnissel lastar av och på järnvägsvagnar, fyller fartygen med allehanda exportvaror.

Jag har fått uppleva mycket denna dag, nu känns det som om jag skall gå in på Hamnkaféet och köpa mig ett par goda rundstycke med ost. (Fralla) på Stockholmska, och ett par koppar kokt kaffe som drickes på fat samt koppla av efter en mycket omtumlande dag för en resande som jag som har hamnat i Göteborg för första gången. Så är ju detta bara början på mina upplevelser..

Min egen fantiserande berättelse.

[cawamedia]

Guldbaggegalan för 2019 års filmer på Cirkus i Stockholm. Levan Akins And Then We Danced (vinnare för Bästa film) och Aniara, av Pella Kågerman och Hugo Lilja (som vann Bästa regi) blev galans stora segrare med fyra Guldbaggar vardera.

Om Guldbaggen

Varje enskild Guldbagge har en unik design av Karl Axel Pehrson och en plakett med texten “Guldbaggen: komisk, tragisk, bisarr, praktfull – som filmens kontrastrika värld. Dess skimrande flykt – den löpande filmremsan.”

Guldbaggegalan ägde rum måndagen den 20 januari 2020 på Cirkus i Stockholm och med efterfest på Operakällaren, Operaterassen, samt Café Opera. Programledare är Emma Molin. Arrangör Wonderland Event & PR.

guldbaggen.se – facebook.com Guldbaggen – @guldbaggen – #guldbaggen

Här följer Cawa Media’s bilder ifrån galan, samt efterfesten. Nedan följer även listan på samtliga vinnare.

Guldbaggevinnare filmåret 2019

Bästa film

And Then We Danced                                                                i regi av Levan Akin Producenter: Mathilde Dedye och Ketie Danelia

Levan Akins coming-of-age-film i dansmiljö i Georgien, där en dansare motvilligt förälskar sig i sin största rival, har hyllats av en enig kritikerkår i Sverige och på filmfestivaler över hela världen. Filmen tävlade om Queerpalmen i Cannes 2019 och har under året vunnit priser vid festivaler i Sevilla, Sarajevo, New York och Chicago bland andra. Härnäst väntar Sundancefestivalen, där And Then We Danced tävlar i Spotlight-sektionen. Den var också Sveriges Oscarbidrag i år, men togs inte ut till tävlan.

Bästa regi

Pella Kågerman och Hugo Lilja för Aniara

Pella Kågerman, född 1982, och Hugo Lilja, född 1979, har tillsammans regisserat Aniara, som bygger på Harry Martinsons rymdepos med samma namn. De två regissörerna har en lång bakgrund av samarbeten som inleddes då de båda studerade vi Dramatiska Institutet. De samregisserade exempelvis kortfilmen Supportern (2011), en testosteronstinn skildring av vardagen i den svenska fotbollshuliganvärlden, och skrev respektive regisserade Återfödelsen (2010) som vann pris för Bästa kortfilm vid filmfestivalen i Berlin. Aniara nominerades till Prix Fipresci (kritikerpriset) vid European Film Awards 2019. Detta är tredje gången i Guldbaggens historia som regipriset delas.

Bästa kvinnliga huvudroll

Emelie Garbers för rollen som mimaroben i Aniara

Emelie Garbers (fd Jonsson) är född 1982 och utbildad vid Kungliga svenska balettskolan och Stockholms konstnärliga högskola. Hon har sedan 2005 kombinerat teaterroller i Stockholm och Göteborg med roller inom film och tv, ofta i regissören Mikael Marcimains produktioner; Lasermannen (2005), Call Girl (2013), Gentlemen & Gangsters (2016). För sin roll i Aniara vann Emelie Garbers priset för Bästa kvinnliga skådespelare vid filmfestivalen i Les Arcs 2018, och hon var en av de nominerade till årets Rising Star vid Stockholms filmfestival 2019. I vår är Emelie Garbers aktuell i Sara Kadefors komediserie Dejta på SVT.

Bästa manliga huvudroll

Levan Gelbakhiani för rollen som Merab i And Then We Danced

Den georgiske dansaren och skådespelaren Levan Gelbakhiani är född 1997 och gör sin filmdebut i Levan Akins hyllade And Then We Danced. Under inspelningen i Tblisi, utsattes filmteamet för ständiga hot, och tvingades ha säkerhetsvakter på plats, på grund av filmens homosexuella tema. Gelbakhiani var när han erbjöds rollen tveksam till att ta den, av rädsla för repressalier. Sedan dess har han vunnit pris för Bästa skådespelare på filmfestivalerna i Odessa, Minsk, Sarajevo och Valladolid, och även nominerats till en European Film Award.

Bästa kvinnliga biroll

Bianca Cruzeiro för rollen som Isagel i Aniara

Bianca Cruzeiro är skådespelare, regissör och arkitekt, utbildad vid Stockholms dramatiska högskola och KTH. Hon har varit verksam vid Uppsala stadsteater och även turnerat med föreställningar i egen regi. 2013 filmdebuterade Cruzeiro i Felix Herngrens Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, och hon medverkar också i Vinden blåser vart den vill (Kim Ekberg, 2017). 

Bästa manliga biroll

David Dencik för rollen som Sture Bergwall i Quick

David Dencik är en svensk-dansk skådespelare född 1974. Han flyttade från Danmark till Stockholm 1999 då han kom in på Teaterhögskolan. Det stora genombrottet kom med huvudrollen i miniserien Lasermannen (Mikael Marcimain, 2005). Porträttet av Fred Åkerström i Cornelis (Amir Chamdin, 2010) gav honom en första Guldbaggenominering. Under 2010-talet har Dencik även nominerats för sina insatser i såväl Hotell (Lisa Langseth, 2013) som Gentlemen (Mikael Marcimain, 2014). Han har även haft betydande roller i ett antal internationella produktioner, som Tinker Tailor Soldier Spy (Daniel Alfredson, 2011), War Horse (Steven Spielberg, 2011) och tv-serierna Top of the Lake (2017) och Chernobyl (2019). I vår är David Dencik aktuell på biograferna i den kommande Bondfilmen, No Time to Die i regi av Cary Joji Fukunaga.

Bästa manus 

Levan Akin för manuset till And Then We Danced

Regissören och författaren Levan Akin föddes i Sverige 1979 och har rötter i Georgien. I början av sin karriär arbetade han bland annat som assistent på flera SVT-produktioner och på Roy Anderssons Du levande (2007). Långfilmsdebuten Katinkas kalas visades på Stockholms filmfestival 2011. Den fick sedan internationell premiär på Tribeca Film Festival 2012 och hyllades i amerikansk press. 2015 hade Cirkeln premiär och erhöll fina vitsord av kritikerna och även Guldbaggenomineringar för Bästa mask/smink, musik (av Benny Andersson) och visuella effekter.

Bästa foto

Lisabi Fridell för fotot i And Then We Danced

Lisabi Fridell, född 1985 är en svensk filmfotograf baserad i Berlin. Hon har fotat både spel- och dokumentärfilm, oftast som A-fotograf. Filmerna Fridell arbetat med präglas av feministiska värderingar och normbrytande ambitioner. Som exempel kan nämnas den prisbelönade långfilmen Nånting måste gå sönder (2014) av Ester Martin Bergsmark. Fridell låter berättelsen styra det filmfotografiska uttrycket, och hon experimenterar med färg, form och foto för att bidra till filmens narrativ.

Bästa klippning

Erika Gonzales, Kristin Grundström och Karolina Bengtsson för klippningen av Josefin & Florin

Erika Gonzales är född 1976 och har examen från National Film and Television School i Storbritannien. Efter att ha klippt ett tjugotal kortfilmer, tog hon steget över till de längre formaten med långfilmen Din barndom ska aldrig dö (Marcus Carlsson, 2013).

Kristin Grundström är filmklippare med examen från Dramatiska Institutet. Hon föddes i Dalsland 1972 och har skaffat sig en diger meritlista med bland annat Anna Odells filmer Återträffen (2013) och X & Y (2018), Josef Fares Zozo (2005) och Lukas Moodyssons HBO-serie Gösta (2019).

Karolina Bengtsson är baserad i Köpenhamn, men arbetar även med svenska produktioner. Hon arbetar främst med musikvideor.

Bästa kostym

Margrét Einarsdóttir för kostymerna i Eld & lågor

Margrét Einarsdóttir är en isländsk kostymdesigner, bosatt i Reykjavik och verksam i hela Europa. Hennes imponerande meritlista innehåller titlar som The Secret Life of Walter Mitty (Ben Stiller, 2013), Noah (Darren Aronofsky, 2014) och Den siste konungen (Nils Gaup, 2016).

Bästa ljud/ljuddesign

Andreas Franck och Fredrik Dalenfjäll för ljudet i 438 dagar

Ljudteknikern och kompositören Andreas Franck föddes 1973 i Uppsala. Sedan 2012 har han Guldbaggenominerats inte mindre än sex gånger. Han har vunnit tre Guldbaggar i kategorin Bästa ljud: Apflickorna (2011), The Quiet Roar (2014) och Jönssonligan – Den perfekta stöten (2015). Detta är hans fjärde Guldbagge och ett rekord i kategorin Bästa ljud, som i år delas ut för nionde gången.

Fredrik Dalenfjäll är bördig från småländska Åseda och har en examen i digital ljudproduktion från Blekinge Tekniska Högskola. År 2017 vann han det prestigefyllda amerikanska branschpriset Golden Reel Award för Bästa ljud i utländsk film med norska Kungens val (Erik Poppe, 2016).

Bästa mask/smink 

AnnaCarin Lock för mask/smink i Quick

AnnaCarin Lock föddes i Dalarna 1978. Som maskör har hon arbetat med många av regissören Mikael Marcimains produktioner och hon vann en Guldbagge för Bästa mask/smink i hans film Gentlemen (2014). Lock blev också Guldbaggenominerad 2017, då för sin insats i Flykten till framtiden (Ulf Malmros och Jaana Fomin, 2016).

Bästa originalmusik

Nathaniel Méchaly för musiken i Eld & lågor

Franske kompositören Nathaniel Méchaly har skrivit musik till över 60 olika film- och tv-produktioner och arbetat med filmskapare som Luc Besson, Simon West och Wong Kar-wai bland många andra. Eld & lågor-regissörerna Måns Mårlind och Björn Stein anlitade Méchaly första gången 2016 för att komponera musiken till deras tv-serie Midnattssol.

Bästa scenografi 

Anders Hellström, Frida Ekstrand Elmström och Nicklas Nilsson för scenografin i Om det oändliga 

Anders Hellström är attributör, modellbyggare och snickare. Han har flera tv-produktioner bakom sig och även långfilmen Sound of Noise (Ola Simonsson och Johannes Stjärne Nilsson, 2010).

Frida Ekstrand Elmström är scenograf och har tidigare arbetat med Roy Anderssons En duva satt på en gren och funderade på tillvaron (2014) som fotoassistent och dekormålare.

Nicklas Nilsson är scenograf och har arbetat med två av Roy Anderssons tidigare långfilmer, Du levande (2007) och En duva satt på en gran och funderade på tillvaron (2014).

Bästa visuella effekter

Andreas Wicklund, Per Jonsson och Arild Andersson för effekterna i Aniara

Andreas Wicklund är mannen bakom videon Crazy Frog: Axel F (2005) med 1,4 miljarder visningar på Youtube. Han är 3D-animatör och VFX-artist i bolaget Kaktus Film som han startade 1996 och som förutom effekter till långfilm även producerar tv-vinjetter, musikvideor, reklam- och företagsfilm.

Per Jonsson är en 3D-specialist som arbetar med film och reklam. Utöver effekterna till Aniara har han bland annat försett Gröna Lunds Halloweenkampanj med spökskepp och spindlar.

Arild Andersson har som del av ett litet team på Kaktus Film och Fiffigt film & animation skapat stora 3D-effekter för Aniara. Han har tidigare bland annat gjort visuella effekter till Under pyramiden (2016).

Bästa kortfilm 

Excess Will Save Us Regi: Morgane Dziurla-Petit

I oktober 2017 larmas polisen till byn Villereau på den franska landsbygden efter att en kvinna har hört upprepade smällar. Vi möter byborna när de återger berättelsen om dagen då Villereau lät sig lamslås av rädsla och blev ett exempel på hur terrorhotet är ständigt närvarande, även för en fransk by med runt tusen invånare. Excess Will Save Us vann Tempo Short Award på Tempo Dokumentärfestival 2019. 

Bästa dokumentärfilm 

Transnistra Regi: Anna Eborn

I Anna Eborns dokumentär Transnistra hänger 16-åriga Tanya och hennes kompisar vid en övergiven byggplats i Transnistrien, en liten utbrytarrepublik i östra Moldavien. Här, i ett land som inte existerar förutom inom sina egna gränser, försöker de hitta sin plats i livet, långt från vuxenvärlden. Filmen vann pris för Bästa nordiska dokumentär vid Göteborg Film Festival 2019.

Bästa utländska film

Parasit

Regi: Bong Joon-ho

Arbetslöse men streetsmarte Ki-taek och hans familj intresserar sig för den rika och glamorösa familjen Park. En efter en nästlar de sig in i familjens hem, men en oväntad incident ställer allt på sin spets. Regissören Bong Joon-ho är känd för bitsk humor och underfundig samhällskritik. Hans genombrott kom 2006 med monsterfilmen The Host. Han har sedan växt till en av Sydkoreas mest intressanta regissörer via filmer som Snowpiercer (2013) och Okja (2017). Parasit belönades med Guldpalmen vid Cannes filmfestival 2019 och vann en Golden Globe för Bästa utländska film 2020.

Årets nykomling: Emily Norling

Motivering: För en dokumentär där filmaren vågar vända blicken mot sig själv. En berättelse gjord med ömhet och kärlek, utan gräns mellan jaget och kameran – om det ömtåliga i människan. Vår vinnare letade inte efter filmen – filmen hittade henne. För filmpoesi med stor integritet, årets nykomling är Emily Norling för Allt vi äger.

Priset för Årets nykomling instiftades 2016 med syfte att inspirera och uppmuntra till nya, modiga val, att vara nytänkande och innovativ. Priset går till en person som oberoende av yrkeskategori inom filmbranschen har utmärkt sig med sin insats. Pristagaren får en specialdesignad statyett, skapad av illustratören och grafiska designern Parasto Backman. På 2019 års gala fick filmkollektivet Crazy Pictures ta emot priset.

Hedersguldbagge: Svenska Filminstitutets styrelse har beslutat att 2019 års Hedersguldbagge ska tilldelas Lasse Åberg

Motivering: Med barnasinne, passion och komisk skärpa har vår mottagare av Hedersguldbaggen roat och engagerat svenska folket i snart sextio år. En lika klok som klarsynt allkonstnär som berikat oss med några av de mest sedda och älskade filmerna, och med Stig-Helmer Olsson skapat ett ikoniskt alter ego som blivit en del av den svenska folksjälen. Årets mottagare av Hedersguldbaggen är Lasse Åberg.

Hedersguldbaggen har delats ut sedan 2001, för lång och trogen tjänst inom svensk film. Skådespelaren Annalisa Ericson – vars filmkarriär spände över åtta decennier – var den första att erhålla utmärkelsen. Förra året tilldelades skådespelaren Yvonne Lombard Hedersguldbaggen.

Gullspira: Christian Ryltenius

Motivering: Nära en miljon barn i biosalongerna kan inte ha fel. Vår prisvinnande regissör har utvecklat svensk animation till internationell nivå; både kreativt och kommersiellt, och samtidigt lyft en älskad karaktär in i modern tid. I tre filmer har han fått världens starkaste björn att triumfera på vita duken, och snart kommer en fjärde film om Bamse. 2019 års vinnare av Gullspira är lika snäll som han är stark: Christian Ryltenius.

Priset Gullspira går till en person eller organisation som har gjort enastående insatser inom barnfilmen. Priset delades ut för första gången 2006. Gullspira har fått sitt namn efter geten i filmen Barnen från Frostmofjället. Priset, som är skapat av konstnären Amalia Årfelt, består av en statyett i glaserat stengods med förgyllda horn och en skälla i äkta guld. Förra året fick regissören, manusförfattaren och producenten Linda Hambäck ta emot Gullspiran.

Guldbaggens publikpris: Jag kommer hem igen till jul

i regi av Ella Lemhagen Producenter: Sandra Harms och Rachel Bodros Wolgers

Världsstjärnan Simon kommer hem till Sverige för att fira jul. I det lilla samhället arrangerar hans bror Anders den årliga julkonserten och Simon har övertalats att vara med. Anders, som alltid levt i skuggan av sin bror, är inte nöjd med detta. Simon tar dock lätt på saken, ända tills han konfronteras med begravda familjehemligheter. I rollen som Simon ses Peter Jöback, och filmen är delvis baserad på hans liv. Även Johannes Kuhnke, Suzanne Reuter och Jennie Silfverhjelm medverkar.

Guldbaggens publikpris är filmpublikens eget pris. Under röstningsperioden har alla  kunnat rösta en gång om dagen på de fem filmer som hade flest biobesök 2019. Omröstningen har skett på aftonbladet.se. Förra året vann Tårtgeneralen Guldbaggens publikpris.

    Guldbaggen 2020 Guldbaggegalan för 2019 års filmer på Cirkus i Stockholm. Levan Akins And Then We Danced (vinnare för Bästa film) och Aniara, av Pella Kågerman och Hugo Lilja (som vann Bästa regi) blev galans stora segrare med fyra Guldbaggar vardera.

[bauwelt]

Bauwelt issue 24.2018 “Cow Shed” published on November 30th, 2018

[louiseeklund]

25 April 2019 Torsdag

08:56

Otroligt! Jag träffade Hugos tjej igår och det visade sig att hon också ställde ut med Joakim och det gänget i Chokladfabriken, när de var där. Nu visade det sig att de företaget som ligger under Björklund & Wingqvist är Joakims och gängets showroom. Alltså. Hur liten är världen?

09:29

Jag är så glad att jag träffat Joakim, David, Odd och Sofia!! Jag måste umgås med kreativa människor för att träffa fler likasinnade människor.

09:31

Nu skrev någon Lars från absolut ingenstans. Vem är det? Ett privat meddelande från en främling. Ska kolla!

09:32

Lyssnar på Hanna Järver nu och tänker på hennes Studio Kollektiv. Dit är jag också bjuden. Där vill jag också vara!

09:33

"Kan du ringa mig", skrev han och sitt namn och sen Lars på det. Say What?

09:34

Jag ska duscha först och göra mig redo. Han har ju ingen aning om att jag sätt meddelandet än. Vad vill han säga? Hans profilbild är någonslags målning. Förslagsvis ett självporträtt. Hoppas han vill ge mig något slags erbjudande, eller jobb. Vill bara ha glada nyheter härefter. Kunde han inte skriva vad det handlade om?

09:37

Googlade och han är ägaren av Galleriet jag nyss hyrt. Han är med i Konstnärernas Konstnärs Kollektiv. Jag smsade med hans fru imorse och sa att utställningen inte gick plus men att jag var otroligt glad ändå. Fick jag något svar på det?

09:39

Nej det fick jag inte. Hans fru skrev "Synd att jag inte får träffa dig".

09:40

Jag kanske inte borde tänka så mycket innan jag ska ta ett samtal eller liknande. Positiva tankar Louise. Tänk positivt!!!!

10:00

Tog en dusch på en kvart och har tre missade samtal. "Ring mig innan du börjar"...... säger någon från Storesupport. Han som skrev på Facebook har ringt, tror jag, gissar jag. Ok två pers. Men de verkar desperata i att få tag i mig. Ge mig löneförhöjningar och möjligheter, tack!

10:04

Förhoppningar:

1: Kajsa Warg vill jobba med mig.

2: Någon tidning, konsthandlare eller dylikt har hört av sig till Galleriet och sökt mig.

10:11

Först ska jag läsa mitt horoskop så att jag vet vad jag ger mig in på.

10:13

Okej så idag handlar om att acceptera att vissa sår alltid kommer att bestå, men idag kan jag lyckas lysa upp även de mörkaste platser. Bra!

10:14

Att det ska vara så läskigt med telefonsamtal. Att höra eller få reda på något som jag måste höra. Be strong Louise!

10:17

Jag har aldrig sett mig själv som en produktiv och driven människa. Fastän att det är just det jag är. Klart man inte är det i alla områden, men där det brinner, där brinner det. Nu lyssnar jag på röstmeddelanden och sen ringer jag!

10:23

Det gällde överlåtelse av nyckeln. Ah.. det var inget negativt samtal i alla fall. Tidningarna kommer!

10:28

Oooooooch det gällde inte Kajsa Warg heller... jag ska jobba i Värmdö imorn. That's all.

10:50

Den här veckan har varit så bra! Jag älskar människor och livet och med varje dag har jag lärt mig allt mer om mig själv och vilken riktning jag vill färdas mot. Jag har äntligen en riktning i livet!

10:52

Och jag behövde inte åka hela vägen som förvisso inte är särdeles lång, till Galleriet för att överlåta nyckeln. Jag placerar mig här på trappan på Odenplan och läser en bok i väntan på Lars.

11:06

Sådant här är så irriterande. Jag vet inte hur han ser ut. Jag skrev att jag sitter högst upp på trappan men vem vet om han kollar sms. Det sitter ett par här längre ned som skulle kunna vara dem.

11:10

Det finns inget värre än att vänta. AV DEN HÄR ANLEDNINGEN. Hur i allsin dagar ska jag veta hur den inväntade personen ser ut?

11:12

Jag tror att det är dem.

11:14

Han kom när jag skrev. Jag kände igen honom såklart. Det är bara oron och skammen som biter i mig. Han bjöd mig in till sin utställning, jag kommer förbi. Jag kommer förbi!

11:16

Det var mycket varmt där uppe. I lä och rakt solsken.

11:17

Jag ska på en dejt ikväll. Med Albin. En blond kille. Förstår ni det? Blond och säkert blåögd. Det är utanför min bekvämlighetszoon. Jag ska testa mina vingar. Bredda min världsbild. Inte vara så specifik vid ett första möte. Jag är dessutom inte ens ute efter något. Jag vill bara träffa folk och se vilka jag klickar med. Det är väl egentligen allt det handlar om, om att hitta personer du trivs med och som inspirerar dig till att följa din intuition.

12:05

Nu är jag en av de jag hatar. En som äter på inträngda utrymmen.

12:26

Vad utmärker en flirt?

12:35

Jag berättar för alla att jag och Ivan ska göra en film ihop.

12:36

Vi måste ses och prata om det!

12:37

Stuvsta. Det är fint här!

12:38

Ännu en plats jag aldrig besökt. Jag älskar mitt jobb!

16:45

Jag fick som uppgift att bygga ett berg av äggkartonger. Givetvis så stinker jag ägg nu. Det rann längst ena benet.

19:53

Dejten blev inställd. Hoppades på det!

20:01

Jag har fått lön nu och det är så jäkla sorgligt. Den liksom ryker så fort den landar på kontot. Inget tillhör mig. Hur ska jag kunna bygga upp ett sparande om jag gett mig själv så mycket skulder? Ändå en lärdom värd att lära. Hmm.. kanske borde jag lösa det där med pengar och skippa CSN lån. Jag måste starta upp en webbshop.

20:04

Innan månaden är slut. Även skicka in skolansökan samt skicka in barnboken. Börja med körlektioner.

20:05

Nästa månad måste jag flytta in i konst-kollektivet.

20:12

Varför lånar folk ut saker till mig på obestämd tid? Det är nästan elakt. Jag blir ju då fäst vid föremålen.

23:11

Julia skrev och ville till Brillo. Vi velade fram och tillbaka över om det var värt det eller inte. Vi bestämde oss för att stanna hemma. Därefter bytte jag om och gosade ner mig under en filt med en kopp te och då skrev såklart Emil och frågade om inte jag ville följa med honom och Marcus. Till Brillo. Jomen visst vill jag ju det, men är det värt det för en så kort tid? Nu sitter jag på bussen och än finns det ingen återvändo. Jag har trots allt aldrig ångrat en utekväll med den filuren.

23:15

Jag känner mig så distanserad med mitt utseende. Samt att jag överhuvudtaget existerar. Byter jag ögonkontakt med någon blir jag helt förbluffad av att den personen ser mig. Är inte det sjukt?

23:26

Köpte en espresso martini. Får bryggkaffe med kaffelikör. Alltså... alltså... alltså....

23:50

Jag hittade Emil och hans gäng tillslut.

[temptressgothica]

Mimmis Dagbok

refererar sid. 147-149

Jag lyssnade efter när takten började ticka och golvet vibrerade en aning. Egentligen så kunde det bara vara jag som var så skitnervös att jag började skaka. Teresa kollade lite försiktigt ut till publiken men jag behövde inte kolla, jag förstod inte hur jag någonsin skulle kunna glömma. Tidigare så hade jag kunnat tro att Ludde och David eller någon av de andra killarna inte skulle bry sig så mycket om våran låt, kanske mima lite hånande eller göra någon desperat kommentar som någon annan nog skulle skratta lite åt men det var då. Innan Saga. Jag vill inte skylla på henne för hon gjorde aldrig något illa men jag tyckte det var enklare när ingen tänkte mer på hur olika killarna och tjejerna hade det. Idag kan jag blott blicka tillbaka till den tid när alla levde i “ovisshetens” censurerade krubba. Nu räknar folk med att jag ska stå upp för alla, det blir nog svårt för jag glömmer varannan sekund hur man andas.

Ljuset lös på mig, Ludde satt i publiken och Teresa stod tålmodigt bakom mig. Nu skulle jag göra Saga och alla andra tjejer i skolan stolta. Min verklighet blev glamouriserad och jag lyftes upp i takt med mitt hjärtas bultande. Vilken tur att jag blev neddragen igen.

Det låter så naivt att jag trodde att det skulle gå bra. För även om jag har en mikrofon och högtalare som hjälp att få mina toner att höras, överröstar killarna fortfarande oss. Ludde hade aldrig haft mer kontroll än då. När de höll på att gå ut ur aulan fick jag mer panik än när de först drog stolarna längs scenen. Då blev jag rädd och eftersom jag kände mig som en fjäder blev jag hårt påverkad av killarnas stök-vind. Mina tankar om framtiden var det som skakade mig mest. Jag började seriöst undra om det någon gång skulle bli okej att vara en utåtgående tjej, att killarna skulle låta oss vandra fritt på de marker som dom ändå ägde. Någon dag kanske det blir bättre men bra lär det aldrig bli.

I min fysiska närhet visas det tecken på att jag för tillfället befinner mig i mitt rum. I mitt huvud är jag fortfarande i aulan där jag försöker att höja rösten igen men jag misslyckas. Min starka stämma ligger sprucken på scengolvet. Lika klar som Olle sa att den var, nu är den skadad och jag ser bara negativa följder av att försöka att hjälpa. Den fick iallafall en gravsten. Inget är här. Bredvid min bleka, smala kropp ligger den enda gäst jag har: Ensamheten. Nä, Jag menar min hund Hugo. Det är så konstigt att han bara vill vara här när jag är själv. Han är så stor att när han sätter sig på mina fötter förlorar jag känseln av dem. Jag måste använda mig av min styrka för att lätt flytta bort honom och åter befria mig.

[anettetheresepettersen]

En antifeministisk farse

I Oslo Nye Teaters dramatisering av Rettsstridig forføyning har Ester Nilsson blitt en karikatur som minner om Bridget Jones.

Lena Anderssons roman Rettsstridig forføyning skapte stor oppstandelse (og store salgstall) da den kom ut i Sverige i 2013, og i Norge året etter. Boken handler om forfatteren Ester Nilsson som faller for den noe eldre og kjente kunstneren Hugo Rask. Forelskelsen er sterk og utvikler seg raskt til en dyp kjærlighet, hos henne – mens den for ham ikke stikker særlig dypere enn begjær. Jo, forresten: Den pirker ganske kraftig borti eietrangen hans også. Ester er overbevist om at hun og Hugo er i ferd med å etablere et forhold, hun blir fullstendig oppslukt av ham og selv om han ikke besvarer hennes mange tilnærmelser, gir han akkurat nok til at Ester ikke gir opp. Slik næres stadig håpet hos Ester, mens Hugo får egoet sitt bekreftet og kan fortsette å ignorere hennes mange henvendelser.

Regissør Alan Lucien Øyen og scenograf Åse Hegrenes har valgt en visuelt stram og nesten nøktern profil på denne iscenesettelsen. Scenerommet er umøblert – med unntak av en pinnestol. Bakveggen består av et stort lerret med noe som minner om action painting, og ellers er det Martin Flacks lysdesign som endrer scenens fremtoning. Esters venninner, «venninnekoret», har fått forestillingens fortellerrolle. De lager rammene for scenene som utspiller seg, og kan til og med tillate seg å spole tilbake – altså gjenta deler av scener – underveis. Det gir forestillingen et dynamisk preg og en mer lettbent tone enn forelegget.

Platt eller radikalt? Anderssons bok har undertittelen «En roman om kjærlighet», og på overflaten kan denne fortellingen om en kvinnes kjærlighet som ikke blir besvart fremstå både tragisk og klisjéfylt. Den handler på ett nivå om «forelskelsens systematiske selvbedrag», men man må samtidig spørre seg hvorforEsters forelskelse blir en så sterk drivkraft. Den lille romanen kan like mye leses som en kritikk av rammebetingelsene for Esters forelskelse. Hun er en ung kvinne forelsket i en eldre mann med makt, attpåtil i et samfunn hvis ideal om fri seksualitet kan sies å være tilrettelagt for mannens behov. I romanen fremstår Ester modig fordi hun ikke underlegger seg disse reglene, men snarere våger å stå for sin kjærlighet og være redelig overfor Hugo på dette.

I denne iscenesettelsen fremstilles Ester derimot som en vimsete person, på en måte som får henne til å minne om Bridget Jones. At Hugo Rask bruker Ester for å få bekreftet sitt eget ego kommenteres for så vidt, men det gjøres med et ansvarsfraskrivende skuldertrekk. Typisk menn, liksom. Det er bare Ester som ikke forstår kjærlighetsspillet.

Dyrke komikk. «Det var mye gøyere enn jeg trodde», overhørte jeg en fra publikum si på vei ut etter forestillingen. Det kan jeg være enig i – men uten positive fortegn. Det brukes mye humor her, særlig i form av comic relief, altså at enhver spent situasjon løses opp med humor. Det kan umulig være mye oversett komisk potensial i teksten. Jeg tenker likevel at det er et snev av intellektuell latskap som har gitt denne forestillingen et såpass humoristisk tilsnitt. Selv om skuespiller Ingvild Holthe Bygdnes, i rollen som Ester, byr på flere fine scener, ender nesten samtlige scener i komikk på en måte som gjør henne til en utydelig, utroverdig karikatur. Det bidrar til at utfallet av kjærlighetsaffæren ikke bare blir ekstra forutsigbar, det er også helt utenkelig at den skulle kunne ende annerledes. Dermed blir denne iscenesettelsen av Rettsstridig forføyning en farse som reproduserer kjente patriarkalske strukturer.

Rettsstridig forføyning Av: Lena Andersson Dramatisering: Karin Parrot-Jonzon Regi: Alan Lucien Øyen Scenografi: Åse Hegrenes Oslo Nye Teater, Centralteatret, 8.november 2018 Spiller til og med 22. desember

Anmeldelsen ble opprinnelig publisert i Morgenbladet 23.november 2018.

Foto: Mats Bäcker / Oslo Nye Teater

[lisenk]

17 september

Måndag. Jag hade tänkt spendera hela helgen i Lund. -Sova länge på morgonen, tvätta och vara själv, men inte ensam. Men i fredags kände jag riktig hemlängtan för första gången och smsade mamma. Hon bokade en resa hem till mig och två timmar senare var jag i Göteborg.  Jag åkte direkt från tåget till andra lång och till Penny. Åh vad jag älskar henne. Jag crashade hennes dejt och jag träffade så många människor jag bryr mig om. Vi snackade skit på en bar och drack öl och det var bara vackert.

I lördags kollade jag och mamma på när Hugo spelade fotboll. Jag tror vi båda var lite oroliga medan han spelade. Men jag tror också kanske att jag alltid kommer oroa mig för honom. Men att se honom spela och springa och må bra värmde hela mig. Han är det finaste jag har. På kvällen var jag hemma hos Tilda i Majorna. Vi åt thaimat och snackade skit. Vi var på mina två favoritställen i Göteborg och drack massor rödvin. På jazzbaren vi var på var det spelning och det var tända ljus överallt. Hon är verkligen den roligaste jag vet och jag skrattade hela tiden. 

Jag har sett mycket på film och myst hela helgen. Jag myste massor med mamma innan jag tog tåget hem. När jag kom fram till stationen var det mörkt ute och jag har aldrig gått den vägen på natten innan. Men det var fint. Jag bor nog i världens finaste stad ändå. 

[sidmakarn-blog]

V75 Bollnäs 28 juli: Magnus Jakobsson sitter på leken

Två Halmstads-hästar från röda kuskarna Untersteiner singelstreckas i Bollnäs kluriga V75:a.

Johans Harvey och Peters Sobel Conway känns bara som bäst – och båda körs av skicklige Magnus Jakobsson. 

Far och son Untersteiner väljer Kalmar denna lördag i stället för Bollnäs och jag förstår dem. Dels har de många hästar till start när Kalmar bjuder på Åbro´s nattrav med första start 20.30, dels är det mindre slitsamt att åka till och från Kalmar än Bollnäs tur och retur i denna hetta.

Att de lejer Magnus Jakobsson förstår jag också. Det är en mycket bra ersättare i sulkyn. Och, just Magnus är för mig V75-omgångens nyckelkusk.

Han kör tre hästar som jag tippat etta och förutom Harvey och Sobel Conway är det Wellino Avenue. Dessutom kör han rysaren Masterglide, en Peter Untersteiner-häst som Magnus tidigare vunnit V75 med.

I Guidens V75-tipstävling ser jag att Magnus tagit med Wellino Avenue på sitt system, ja han har rankar den som fyra. Harvey och Masterglide har han också streckat och det är trea i hans ranking. Däremot väljer han att inte ha med Sobel Conway utan spikar Antonio Tabac – och där hoppas jag att den gode Magnus är snett ute ...

Ingen Zoko Lane med

I V75 på Axevalla förra lördagen skrällvann jag med Zoko Lane till oddset 41,61.

V75-värdet gick från 8.656 kronor till 368.385 och av 2191 kuponger överlevde bara 51,5 när 1-procentaren Zoko Lane vann.

Ja, så mycket mer behövdes inte för att utdelningen för sju rätt skulle bli drygt 2,1 miljoner kronor.

Jag har inte funnit någon vinnar-kandidat likt Zoko Lane på Bollnäs, alltså att en så meriterade häst med så svag resultatrad ska slå till och skrälla.

Men ni som jagar miljoner förstår att det inte behövs så mycket för att det ska bli korsdrag i kuponghögen.

Magnus tre heta kort

Wellino Avenue kan bättre än senast som V75-femma efter en misslyckad start och Magnus har säkert siktet inställt på en snabb revansch. Bakspåret behöver inte vara helt fel då han redan är i andra spår från start. Ja, jag tror att 7-åringen kan ta sin 12:e seger i sin 20:e start genom ett starkt avslut och chansspikar också Wellino Avenue på det lilla systemet. På det stora systemet garderar jag dock rejält.

Harvey från start till mål

Harvey är tillräckligt snabb ut för att vara i ledningen i ett tidigt skede och sedan kan det bli ett rent taktiklopp. Visserligen är det en lång resa till Bollnäs och också debut över 2640 meter, men det ska nog gå bra.

Sobel Conway går i princip från alla positioner, men visst låter väl andra utvändigt helt okey?! Han är van att möta hårdare motstånd än detta och några av de svåraste motståndarna har fått besvärliga utgångslägen. Ja, Antonio Trot kan bli fast invändigt och Sir QC, Bottnas Commandeur liksom Linus Boy löper risk att få det jobbigt ute i spåren.

Snart dag för Hugo Åbergs

Jägersro bjuder på en fantastisk travkväll kommande tisdag med Hugo Åbergs Memorial som aftonens clou. Jag tycker att startfältet är riktigt bra och min vinnare är Propulsion. Ja, han kan ta sin tredje raka seger i detta klassiska lopp.

Jag ska ut i ett stolopp med Mulligan och det är hennes första start i ett sprinterlopp, det i sitt livs 27:e start. Distansen är 1609 meter och vi fick ett spår väl långt ut på vingen. Darling Mearas och Trendy OK, nu med Björn Goop i sulkyn, kommer att bli favoriter.

I övrigt; givetvis är det också V75 på tisdag på Jägersro och Propulsion känns som en bra spik.

Mina tankar om V75-loppen i Bollnäs

V75-1: 9 Wellino Avenue är klasshästen i gänget och på lilla systemet spikas han, men p�� det stora garderas Berne Gustafssons 7-åring med en kvintett. 3 Loke Survive har haft svåra lägen, nu chans till spets och han kan bli svårfångad. 4 Doctor Doxey Zenz är stark och lär köras offensivt, så det bör bli bra tempo i detta race. 

V75-2: 13 Chapter Review är en USA-import som ska testa voltstart för första gången i tävlingssammanhang. Spår tre på tillägg är helt okey, ja hon bör gå felfritt och är mitt drag i ett öppet stolopp där sex ekipage streckas.

V75-3: 1 Queer Fish är snabb ut men 3 Canari Match och 4 Spitcam Jubb är riktigt vassa ut, så Queer Fish löper risk att bli instängd. I mitt ”badkar” kommer luckan, så han är min tipsetta. 2 Nappa Scar och 5 In Vain Sund har båda kapacitet att vinna detta Guld-lopp.

V75-4: 12 BW Sture eller 9 Fender som tipsetta är en smaksak. I V75 i Östersund vann BW Sture och Fender avslutade bra som trea. Segerstriden lär stå mellan de två men jag streckar också 3 Nordby Fröy. Han står 20 före och det kan häxa för favorit-duon.

V75-5: 3 Harvey svarade för en vass prestation när Johan Untersteiner ryckte skorna på 4-åringen och senast satt han fast i V75. Nu kan det bli ledningen och i den positionen ökar möjligheterna att vinna. Ja, jag spikar. 

V75-6: 6 Västerbo Grosbois kan kanske ta sin första V75-vinst i sitt 19:e försök och han lär leda länge, men jag väljer att gardera med fem ekipage. 11 Now Or Never Flair har skyhög kapacitet de gånger travet flyter. Glöm inte 2 Barbara L.Hanover. Hon är stark och rejäl.              

V75-7: 6 Sobel Conway möter inte lika tufft motstånd som han gjort på slutet och jag väljer därför att singelstrecka. Han är hyggligt snabb ut och bör få en bra resa i detta ojämna Silver-lopp.

Mitt V75-systemförslag till Bollnäs

V75-1: 3, 4, 5, 6, 9, 11. Res: 8-12.

V75-2: 2, 6, 9, 11, 12, 13. Res: 7-5.

V75-3: 1, 2, 3, 5.  Res: 12-4.

V75-4: 4, 9, 12. Res: 13-11.

V75-5: 3 Harvey. Res: 12-5.

V75-6:  2, 4, 6, 9, 11, 12. Res: 10-4.

V75-7: 6 Sobel Conway. Res :9-8.

Systemet är på 2592 rader och kostar 1296 kronor. Om man också singelstreckar nummer 9 Wellino Avenue i avdelning 1 blir det systemet på 432 rader och det kostar då 216 kronor.

[lazerquestgalerie]

Mirage est un festival dédié à l'édition qui se tiendra les 4, 5 et 6 mai à Bruxelles. Le festival combine un salon d'édition et des concerts. Mirage is a festival dedicated to independent publishing. It will take place the 4th, 5th and 6th of May in Brussels. The festival will also include concerts in the same location. ---> http://salon-mirage.be Le Lac rue Witte de Haelen 36, 1000 Bruxelles 4 mai 18:00 ⤻ 21:00 5 et 6 mai 13:00 ⤻ 21:00 Éditeurs / Publishers: Alexis Poline (Moderne Jazz), Animal Press, Antoine Orand, Autobahn, Arbitraire, BANDE De , Bichel - editions, Bloc Books, Chambre Charbon, Chez Rosi, Copie Double éditions, Croatan Edition, Cuistax, Dautzenberg Press, édition Fondation, Éditions Matière,  Z_i_Z_i_R, éditions Abstraites, éditions les Murmurations + Mathieu Spøutnik, Elliot Dadat, Léopold Bensaid/Gaspard Laurent, Landrivon Félicité, Félix Decombat, Guillaume Chauchat, Ice Screen, LAZER QUEST (iris veverka, ulysse c. müller, claire pedot), Les Bas-Rhinois (Émi Clarke, Art Majeur, Humour ZONE), Le Vau-Charette (Antoine Marchalot et Margaux Duseigneur), Marc Hennes, Mdap,  Master MULTI / pratiques éditoriales / Arba-Esa Bruxelles, Next Revel, Numero 10 (Lomé Lu et Mario Melis), Paul Bip, Paul Paetzel, Roméo Julien, Rubiero da Reixirà, Saehan Park, Sammy Stein, Mehdi Shoboshobo Hercberg, Super Loto Editions, Super-Structure, Temple magazine, Terry Bleu Publishing, Tom Lebaron Kherif et Tusitala Editions. Concerts: Vendredi 04 mai 18:00 - 21:00 Vernissage (entrée gratuite) 18:00 - 20:00 Dj du soir Concerts (5€) 20:00 - 21:00 Zig zag zone (live) 21:00 - 22:00 Fiesta en el vacío (live) 22:00 - 23:00 Maoupa Mazzocchetti (dj set) 23:00 - 00:00 Mika Oki (dj set) Samedi 5 mai 13:00 -16:00 NGHE (dj set) 16:00- 18:00 dj Emo goblin 18:00 - 19:00 Isaac (live) 19:00 - 20:00  +Nurse+ 20:00 - 21:00 dj Hyppocampo  (dj set) Dimanche 6 mai 14:00 - 16:00 Disposición Asoleada / Roxane Métayer  (live) 16:00 - 17:00 Dj Al Pajinhou 17:00 - 18:00 Hugo Maillard (live) 18:00 - 19:00 Dj Eric Sinistre 19:00 - 21:00 Marouchka (dj set)