#hänger

[ferociouslycreativemystery]

Hur många löv behöver blöda rött innan man får tillåtelse att sjunga luciasånger? Frågar åt en vän.

[shiroselia]

Förlåt men dessa snubbarna är ju för ordentliga och vanilla för dethär segmentet

[echoesofadream]

shfhjs de bråkar hela tiden

[fabiansteinhauer]

Geschichte und Theorie des Privilegs

Man sagt, das Büro sei ein Privileg gewesen. Der Entzug des Büroleins ist dann ein kleiner Zug zweiter Ordnung gewesen, reflexive oder rekursive Kleinzügigkeit.

Höhere Wesen befahlen: Tiefer hängen.

Elder Stagemen

1.

Mitte Mai strich der Haushaltsausschuß des Bundestages dem Altkanzler Gerhard Schröder die Mittel für sein Büro im vierten Stock des Abgeordnetenhauses. Man sagt, das sei ein Privileg gewesen, das er verspielt hätte. Er habe es nicht richtig genutzt. Zu viel kleine Tische, in dem Fall zuviel Diplomatie mit Rußland, und als Begründungssahnehäuptchen obendrauf schrieben einige in sog. offenen Briefen: Dem Schröder ginge es doch nur ums Geld! Das ist das Zeitalter des ironischen Kapitalismus: Wer zuwenig will, der setzt sich dem Verdacht aus, Krümel abhaben zu wollen, nur hinter dem (diesem konkreten Haufen) Geld oder nur hinter dem Geld her zu sein.

2.

Ein Forschungsprojekt zur vergleichenden Privilegswissenschaft geht seitdem der Geschichte und Theorie des Privilegs in der Bundesrepublik Deutschland nach. Wer bekommt 2,20 hohe Räume, wer 2,50 hohe Räume? Wer bekommt einen Einkaufsgutschein für Westmöbel, wer für Ostmöbel und wer sogar für XXXLutz? Wer genießt das Privileg, auf einem Florteppich zu stehen, dessen Fasern hoch genug sind, dass man mit dem Staubsauger Signaturen oder sogar Muster hineinsaugen und wieder hinaussaugen kann? Wem wird sein Büro im übrigen so vollgestellt, dass es nicht nur kommentierungsbedürftig (Gehlen), sondern sogar kommentierungserheischend ist? Und weil es um Geschichte und Theorie geht: Seit wann und warum?

3.

Oskar Kokoschkas Amtsportrait von Konrad Adenauer aus dem Jahr 1966 ist schon schön, soll sie es doch unter ihre Bürodecke hängen. Sie wird schon aufpassen, mit der hohen Lehne ihres postkurulischen Stuhls nicht gegen das Bild zu stoßen.

[almostawinchester]

ooh I am really intrigued about that young royals trailer! are there a lot of differences from the subtitles to what they are actually saying? I have seen a few people say something similar but haven't seen anything written out.

File this under "Things I didn't know I needed: Explaining all the subtle differences between what's being said in Swedish in the Young Royals Season 3 trailer, and what the subtitles say."

It's similar, but there are just some small changes that give a different *vibe*, you know?

For example in the opening scene, what Simon literally says is "Hur har du drömt att det ska vara?", a.k.a. "How have you dreamed it should be?" It's not a super common way of phrasing it in Swedish either, so I'd probably go with, "In your dream, what did you think/hope it would/should be like?"

When Wille says "Jag vill bara att vi ska kunna ha ett privatliv" (lit. "I just want for us to be able to have a private life"), to me, there's a slight difference between "privatliv" (privacy in one's personal life) and "ett privat liv" (a private life). I'd go with, "I just want us to be able to have some privacy in our personal lives."

And then there are the small filler words, which I know are left out of subs, always. But they add nuance!

When the blonde girl says "Vem skriver du med, då?" (lit. "Who are you writing with, then?"), it's more like, "So, who are you texting?"

And then Felice answers "Wille kommer tillbaks idag, ba(ra)" (lit. "Wille comes back today, just/only"), which is more like, "It's just that Wille is coming back today". Both "ba" and "tillbaks" are informal versions of "bara" and "tillbaka", which adds to the *shrug, no big deal* vibe.

And then the blonde answers, "Vadå, det är ju en så stor grej ju!" (lit. "What, that is such a big thing!"). But! There's no way of translating "ju" – it's a filler word that means "as you/we already know/are aware of". It's not even grammatically correct to add it twice, but it happens in speech when you REALLY want to emphasize the "girl, what are you talking about, we KNOW this" part. I'd translate it as "What? But that's huge!" The "ju" comes back when the blonde woman says, "Jag vet ju att det är lite spänt mellan dig och August" (lit. "I know (as we both do) that it's a bit tense between you and August").

Then we jump to a very long sentence that I understand they had to shorten – Wille saying, "Om du tror att jag kommer låta dig ta över så kan du glömma det!" (Lit. "If you think that I will let you take over, so can you forget it" – this isn't a question, Swedish word order in subordinate clauses is just very different from English). If we had enough space, I'd go with "If you think I'm going to let you take over, you can forget about it!"

Then it's just super small differences. Simon says, "Vad är det som du tycker är så bra med monarkin?" ("What is it that you think is so good with the monarchy?"); the principal (I think) says, "Hela skolans framtid hänger på den här utredningen" ("The whole school's future hangs on this investigation"); the blonde woman says "Hillerska kan tvingas stänga, med omedelbar verkan" ("Hillerska might be forced to close down, effective immediately"); and Wille says, "Vad händer om jag inte vill det?" (lit. "What happens if I don't want that?")

Then I've only just realized Swedes tend to start sentences with "but", which sometimes is more like a filler word, to "soften" the sentence. For example, the queen says "Men vi kan inte ha såna här skandaler mer!" ("But we can't have these types of scandals anymore"). (That is followed by her saying, "Så ska du kunna ta över efter mig", ("So you should be able to take over after me") which is a subordinate clause, which means there was something that came before/after that wasn't included in the trailer.) And Simon says "Men jag försöker att alltid finnas där för honom, men vad jag än gör så, ah, så blir det fel" ("But I always try to be there for him, but whatever I do, then, yeah, then it turns out wrong").

And then there's the "Hur kommer man över sin bästa vän?" ("How do you get over your best friend?") In Swedish, we use "man" (lit. "man") instead of "you", so it's more like a less formal way of saying "How does one get over one's best friend?" – I'd still translate it as "you", though.

August swears! "Jag har saknat dig så jävla mycket att det gör ont." ("I've missed you so fucking much that it hurts!") Swearing in general is a lot more okay in Swedish society, than in for example England or the US, based on my own experiences – it's done at all levels of society, by everyone (especially kids/teenagers, even in school), except for maybe at work or in very formal situations.

Simon says "Kan vi inte ba skita i allt som har hänt?" ("Can't we just ignore everything that's happened?") "Skita i" literally means "to shit in", is pretty informal and could be translated with "to not give a shit about", "to ignore" or "to skip", depending on the circumstances. Wiktionary claims it's vulgar, but I'd use it with family and friends, no problem.

So yeah! There's just more life in the actual dialogue, I think :) And I know that that's always the case, and that the translator doing the subs has limited space and time, and they need to make it work in English without adding explanations, etc., etc. So overall, I think they've done a good job – but I'm still glad I speak Swedish :)

[littlehenrikehd]

Medina och Smash Into Pieces det hänger på er nu

[badarchitecturesucks]

Yngve Holen Installation view, VERTICALSEAT, Kunsthalle Basel, 2016. photo: Philipp Hänger

[lazer-exe]

borde ha tänkt på det faktiskt 🤔

stockholmsslynor b like jag är den sexigaste på gröna linjen 😌🙏✨

💅💅

[gubbanarkist]

hej! jag vet inte om du är rätt person att fråga, men jag vill gärna utöka mitt ordförråd i svenska och bruka språket mer eftersom engelskan har tagit upp en stor del av det jag läser och lyssnar på. har du några texter att rekommendera ursprungligen på svenska med fint språk? vare sig det är skönlitterärt eller facklitteratur spelar ingen roll. svar uppskattas jättemycket!

Väldigt fin fråga att få! Det hänger lite på vad du tycker om att läsa, naturaligtvis - du måste ju stå ut med det också för att ta till dig något av språket! Kan gärna skicka en uppföljare till den här frågan, men jag tar lite axplock också ser vi vad du tycker låter intressant För ren språkglädje och härig arkaism överträffar inget Röde Orm av Frans G. Bengtsson, en vikingaroman som rör sig över halva europa på 900-talet. Otroligt underhållande dialog och en bra äverntyrsbok, men man måste stå ut med en rätt så unken kvinnoskildring, tyvärr. En författare vars svenska jag verkligen har avnjutit om sistonde är Salomon Shulman, som skriver riktigt frejdigt och mustigt om allt vad Judendomen och Sverige heter - rekommenderar särskillt Jiddischland - bland rabbiner och revolutionärer om du är intreserad av östjudiska skildringar - om du kan få tag på den, tyvärr fick den inte allt för stor upplaga. Men allt han har skrivit är läsvärt - kika in på antikvariat och fråga efter honom, som sagt om du har ett intresse för judendomen. Jag har också alltid uppskattat proletärförfattarne för sin, när den är som bäst, karga och vackra tidigmoderna svenska. Av de alstrerna innom den klassiska proletärliteraturen med svenska som orginalspråk (alltså inte Väinö Linnas "Här under polstjärnan"-trilogi, som är allra bäst) bland älskar jag särskillt Moa Martinssons "Mor"-triologi och Vilhelm Mobergs "Raskens" och "Soldat med brutet gevär". Fritjof Nilsson Piratens böcker är också starkt att rekommendera - bred och fryntig sydsvenska i små underhållande vignetter. Ren skrivarglädje. Starkt rekommenderade i allmänhet, men särskillt Bombi Bitt och jag, om du vill börja någonstans. För att ta ett mer modernt exempel så reagerade jag mycket på "Björnjägarens Döttrar" av Anneli Jorddahl när jag läste den, både på själva berättelsen men också på svenskan i den - handlar om sju systrar på den sverigefinska landsbyggden som beslutar sig för att fly in i skogen från civilisationen, och är otroligt bra. Annars är poesin användbar för att bygga ut ordförråd och berika ens språkbruk - läser själv för tillfället Viktor Rydbergs samlade (finns i pocket till lågpris), och har också verkligen gillat Dan Andersson (de flesta av hans dikter finns tonsatta, dessutom). I modern tid skriver Athena Farrakhozad underbara dikter vars svenska språkbruk riktigt gnistrar. Återigen vill jag understyka att jag valde de här som exempel på saker som kan vara bra för ens svenska ordförråd, böcker och diktare som verkligen behärskade sitt svenska modersmål. Jag har också undvikit översättningar. Andra får gärna reblogga denna med sina egna favoriter och rekommendationer =)

[meerkatmayhem]

en gång till bus eller godis?

Men kära vännen, såklart ska du få lite godis!

Efter första kvällen Jesse stannat över, har Jesse varit hos Kristian flera gånger under sommaren. Det har gått så långt att alla i Kristians familj har blivit vana med att se Jesse hos dem och frågar efter honom om Jesse inte synts till på en vecka.

“Krisu?” Jesses röst bryter den bekväma tystnaden. Han har iPaden i hand där han ligger på soffan, glasögonen nedtryckta på näsan. Jesse är avslappnat klädd i shorts och vit t-skjorta, hans snyggare kläder hänger färdigt strukna uppe på Kristians rum bredvid Kristians egna linneskjorta och chinos. “Kan du komma hit och hjälpa mig med svenskan?”

[f-rg-tmigej]

Ny kalender är också beställd! Äntligen. Det rör på sig nu och händer en hel del och jag känner att jag inte hänger med riktigt så en kalender är ett måste. Härifrån beställde jag min; personligalmanacka

[omarera]

ppl think this was a coming out when he’s been very vocal (while being private) about being unlabelled since 2019 when he came out

Yeah 🤷‍♀️ he has been out for a long time. Still beautiful and powerful of him to share on Insta. it means a lot for many that he openly shared his journey. Many can recognize themselves in it.

But a bit puzzled as well that some people see this as his coming out moment. But maybe a lot of people haven’t seen the media outlets he has been in where it has been addressed. This was the first one ( and a Swedish one so I get many are not aware of it):

https://www.qx.se/noje/181472/stor-intervju-med-omar-ibland-hanger-jag-med-killar-ibland-med-tjejer-det-varierar/

[royposting]

ett stort problem på tumblr och fandomutrymmen i allmänhet är vägran att se förbi sin egen ekokammare; man glömmer liksom väldigt enkelt bort att världen utanför är kapitalistisk och enbart och endast bryr sig om vad som säljer.

jag ser det återkommande både här och på vissa subreddits där fans blir rasande över att företaget ”vägrar förstå vad fansen vill ha” utan ”gör som de vill”. det stämmer inte. företagen ser bara $$$. och den gruppen framför allt kanske seriefans som hänger på tumblr kontra den överväldigande majoriteten som inte umgås alls i några forum är genuint obeskrivligt stor skillnad på.

enda anledningen till att fanon kryper in i canon nu mer är för att dc lyckats identifiera en win win-situation; manliga normiefans som enbart bryr sig om action och tuffa grabbar/snygga tjejer som slåss mot skurkar, och varianten som hänger på ex tumblr och är här för såpoperan av det hela.

iom hur lyckat wfa och liknande ren fanon blev ser dc en möjlighet: normies bryr sig inte om handlingen, så då kan vi göra handlingen till fanon. och fanonfans bryr sig inte om action, så då kan vi göra vad vi vill med det. två flugor i en smäll. alla nöjda.

den otroliga minoriteten som sitter på tumblr och gillar såpoperan av gamla serier är totalt irrelevant för dem då vi inte köper produkterna. n52 misslyckades för att det lyckades förstöra normiefans uppskattning för serierna, inte för att vi på tumblr var missnöjda.

[summerscaries]

Get to know me (tag game)

Tagged by: @mydignityisinflames

Favorite color: usually navy blue and rust orange, but right now I really love deep crimson

Last Song: Hänger med andra by crescenterna

Currently Reading: Oliver Taplin’s Greek Tragedy in Action (Again! We have thesis work to thank for that.) and Greg Berman and Aubrey Fox’s Gradual: The Case for Incremental Change in a Radical Age (another book I’m reading not for fun but bc I have to)

Currently Watching: several video essays on iwtv(2022) whenever I have free time

Craving: having my thesis chapter done and taking a break

Coffee or Tea: Coffee ☕️

Hobby to Try: I want to keep learning how to make edits! It was a lot of fun but, knowing nothing about it, my first one is super plain.

Tagging: @utterlymealicebean @sunbratz @mossycakes @randomyhoughts @museofvoid (And anyone else who wants to participate! Also no pressure!)

[helshollowhalls]

Truck Stop - Der Trabbi und der Truck (1990)

Songtext

Die Sonne ganz tief stand über Schwerin,

Sah ein Trabbi ′nen Truck und verliebt sich in ihn.

So was hat er sonst nur mal im Fernsehn gesehn

In der Pattexreklame und er fand Chrom so schön.

Der Trabbi und der Truck haben endlich erkannt

Ob in Plastik oder Lack sie sind beide verwandt

Gegen den Trabbi und den Truck hielt die Mauer nicht Stand

Ob nach Ost oder West eine Straße ein Land.

Auch ein Trabbi muß saufen und der Truck lädt ihn ein.

Auf ein 2-Takter-Mix und den tut er sich rein.

Schon nach zwei bis drei Litern ist er eigentlich satt.

Um das zu verdauen braucht er ganz schnell 'nen Kat.

Der Trabbi und der Truck haben endlich erkannt

Ob in Plastik oder Lack sie sind beide verwandt

Gegen den Trabbi und den Truck hielt die Mauer nicht Stand

Ob nach Ost oder West eine Straße ein Land.

Der Trabant will nach Mannheim und der Truck nimmt ihn mit.

Auf dem Hänger ist Platz und so sparn sie den Sprit.

Werden Freunde fürs Leben das ungleiche Paar.

Hilft der Eine dem Andern ist die Zukunft doch klar.

Der Trabbi und der Truck haben endlich erkannt

Ob in Plastik oder Lack sie sind beide verwandt

Gegen den Trabbi und den Truck hielt die Mauer nicht Stand

Ob nach Ost oder West eine Straße ein Land.

Der Trabbi und der Truck haben endlich erkannt

Ob in Plastik oder Lack sie sind beide verwandt

Gegen den Trabbi und den Truck hielt die Mauer nicht Stand

Ob nach Ost oder West eine Straße ein Land.

Der Trabbi und der Truck haben endlich erkannt

Ob in Plastik oder Lack sie sind beide verwandt

Gegen den Trabbi und den Truck hielt die Mauer nicht Stand

Ob nach Ost oder West eine Straße ein Land.

Ob nach Ost oder West eine Straße ein Land.

Lyric Source

[whitewaterpaper]

ME01: “De Vandrande Städerna”.

Originaltitel: Mortal Engines. Serie: Mortal Engines #01 (Mortal Engines Quartet #01). Författare: Philip Reeve. Översättare: Lena Karlin. Publicerad: 2001 (på svenska 2018). Medium: eBok/B. Wahlströms.

Lästes ihop med @kulturdasset i vår läsecirkel.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Delmål 1 (Kapitel 01–05).

En av de frågor som ploppar upp under första delmålet är frågan: ”varför designade Nicholas Quirke den första rörliga staden?”; jag minns inte om vi får något svar på den frågan längre fram. Faktum är att jag slås av hur lite jag minns av den här filmen – kanske är det ett tecken på att det är dags att se om den?

Vi kastas hur som haver in i den actionfyllda hetluften direkt, genom att Natsworthy smiter i väg för att se infångandet/slukandet av den lilla gruvstaden Salthook. Hur fungerar en rörlig gruvstad? Och snabbt får vi möta de figurer som kommer att bli centrala: Valentine, Katherine och Hester. Och vi får genom de två sistnämnda reda på att det är något skumt i görningen både med Medusa och vad det är (minns inte alls faktiskt utöver fragmentariska detaljer) men också varför Valentine behöver hålla Hester Shaw och hennes bakgrund hemlig. Jag vill också minna satt det är något med Kathrines bakgrund som är viktig … men minns inte vad.

En bra start, och jag flög igenom de 5 kapitlen (jag hann givetvis glömma det under veckan och planerade för 2x2-kapitels sittning). Vilken bonus och få läsa ett extra kapitel.

Delmål 2 (Kapitel 06–09).

Hester ger en första inblick i vad de rörliga städerna föddes ur, jordbävningar och vulkaner låter som något som en mer flyttbar bosättning skulle ha lättare att överleva. Intressant att Crome och Valentine (utgår från att de jobbar ihop) arbetar så hårt med att motbevisa att de rörliga städerna spelat ut sin roll. Och föga förvånande så hänger Hesters föräldrar (iaf hennes Mamma) ihop med det mystiska vapnet Medusa och Valentine.

Det här med Jägarna (aka Återupplivade människor, som pyser ånga. Någon form av robotar/cyborgs?)

Givetvis måste den kvinnliga piloten som Valentine pratat om för Kate varit Hesters mamma?

Och resan till Handelspunkten var lite som ”dit och hem igen” efter att Speedwells borgmästare tagit Tom och Hester till fånga för att sälja dem som slavar när de kommer fram. Att Tom och Hester nu lär sig samarbeta och att den senare alltmer öppnar ögonen på Tom är viktigt. Någonstans har jag en misstanke (eller ett minnesfragment) att Toms föräldrar hänger ihop med Medusa de också på något sätt, och att de avpolletterades liksom Hesters mamma.

Inser igen: åh vad lite jag minns av filmen, men jag såg den 31 maj 2020 så det är kanske inte så konstigt. Bra nu när jag läser boken, men det blir till att se om filmen sedan, helt klart.

Delmål 3 (Kapitel 10–13).

Det är givetvis något som är fel med London, hemlighetsmakeriet Borgmästaren och Valentine pysslar med men också den personkult som verkar finnas runt den sistnämnda. Det blir nästan lite obehagligt när Valentine beger sig åstad och det är rena folkfesten kring det. Tom och Hesters räddare i nöden har dock koll på vem Valentine egentligen är, och även om det ser tufft ut nu hoppas jag att hon inte avpolletterats redan.

Intressant sidospår med Hester och jägaren ”Törnskatan”. Av någon anledning ”hörde” jag honom i en kallt skrapande röst som om den kom från en gammal sliten, billig vinylskiva som sett ett och annat.

Delmål 4 (Kapitel 14–17).

Katherine börjar på egen hand gräva i attentatet mot sin far, framför allt vill hon veta vad som verkligen hände och vem Hester är. Undrar om hon är redo för den eventuella sanningen hon kommer finna? Få lär vara beredda på att öppet säga sanningen. Ingenjörslärlingen Pod gör det sannerligen inte. Situationen nere vid latrintankarna lär dock vara en ögonöppnare i sig. Klart är att Katherine om inte annat har höga ideal.

Hester och Tom lär ha hamnat på en Piratstad efter att slutligen undkommit törnskatan (undrar om det verkligen slutar här – jägarna är ju som sagt svåra att ta kål på) men det är en piratstad med ambitioner. Undrar om Tom kommer uträtta några större under på Turnbridge Wheels?

En sak är säker – det kommer verkligen fram i boken hur bisarr den här världen är. Till och med om man jämför med andra post-apokalyptiska världar jag stött på.

Delmål 5 (Kapitel 18–21).

Katherine får sig ett uppvaknande och får sig en släng av ”växa upp fort”-syndromet. Det där med ”utlänning till dotter” stärker vad jag minns från filmen att Katherine inte är Valentines biologiska dotter. Jag har för mig att hennes härstamning är rätt viktig… När hon smyger sig in på ingenjörsmötet får hon sig ytterligare ett par sanningar till livs. Hon är fortfarande övertygad om att Valentine är en god person och att han blir lurad av Crome.

”Äsch, Valentine är borgmästarens handgångne man”, sade någon annan. ”Låt er inte luras av historikermärket. Han är lojal som en hund, så länge vi ger honom ordentligt med pengar och han kan låtsas att hans utlänning till dotter är en fin dam från High London.” (Kapitel 21)

Jag är inte så säker. Jag är heller inte övertygad om att idén att återuppliva gamla massförstörelsevapen är en fantastisk idé. Var inte det en av anledningarna att man hamnade där man är ”idag”?

Ohh. Vi korsar vägarna med Airhaven igen, och får höra mer om rebellerna som tycker att de rullande städerna spelat ut sin roll (de har nog inte fel) och vår gamla bekanta Fang skall vara en spion för dem. Spännande. Jag ser det inte som lika konstigt som Tom gör att Hester både anade att Fang var en spion eller är positiv till rörelsen. Hon växte ju trots allt upp som ”mossing”.

Spännande med en amfibiestad som klarar sig både på land och till vatten, även om det blir ett snabbt abrupt slut för Turnbridge Wheels. Peavey gråter över opportunisterna som slaktar den sjunkande staden som om han själv inte är en pirat som lämnade sina barn att dö i staden. Han gör sorti ur historien som piratkaptener som fått besättningen emot sig brukar göra, och det är bara Törnskatans uppdykande som hindrar Tom och Hester att gå samma väg. Spännande.

Delmål 6 (Kapitel 22–25).

Så Törnskatan vill göra Hester till en jägare – och hon tycker det är en bra idé? Tom verkar få henne på bättre tankar iaf, gott så då han också var den som ändade Törnskatan. Törnskatan som f.ö. fick ett väldigt fint slut med att återfå sin gamla identitet innan denne dog. Tom blir mer och mer fäst vid Hester vilket kanske är bra…

…då Katherine verkar falla pladask för ingenjörslärlingen Bevis som gömmer sig på museet. Det är intressant att Londonborna är så segerrusiga att de inte ser det horribla i vapnet de hurrar över. Undrar om hon börjar få grepp om vem hennes pappa är ännu?

Delmål 7 (Kapitel 26–29).

Undrar om MEDUSA är en förkortning för något… Med tanke på att det stavas ut med versaler?

Det sjunde delmålet blir en bergochdalbana för stackars Tom, han ryker ihop med Fang när hon vill sabotera London. Men kommer på bättre tankar och vill inte att han heller inte vill att Batmunkh Gompa skall förstöras. Och knappt hinner han sluta fred med dessa stridande känslor att skydda båda städerna innan Valentine dyker upp. Och nu verkar han helt och hållet vara motståndsman, och insett att London måste skyddas från Crome och Valentine.

Katherine lägger pusslet och inser att Hester kanske inte var utan legitima själ att vilja döda Valentine.

Trist att mista Anna Fang redan här. Skall bli spännande att se hur det går för Tom och Hester nu – och om Katherine kommer hjälpa dem för att rädda London undan sig själv.

Delmål 8 (Kapitel 30–33).

Kate går mycket riktigt igenom en liten kris när Valentine kommer hem, hon väljer iaf att konfrontera honom. Han tar till skuldkortet och skyller givetvis på henne – eller snarare att han ville ge henne en bättre framtid. (Vilket hon i realiteten haft). Här ser vi att det finns de som ser en stor skillnad på att äta en stad (dvs att delvis inkorporera den i sin egen) och utplåna en annan stad totalt. Men merparten av Londonborna verkar för segerrusiga för att inse skillnaden kanske.

Det mesta av det intressanta sker kanske inne på museet, Melliphant har som en lydig hund skvallrat för Crome och nu står ingenjörerna tillsammans med de nya jägarna för dörren. Lite småkul scen där historikerna (de flesta av dem) står upp för vad som är rätt.

På något sätt är det en fin scen när Tom får återse sitt London igen, och inse att det är (precis som alla andra städer) en rätt fel tingest. Och han har kanske sett lite för mycket, upplevt alternativ, för att riktigt se det som hemma.

Och nu är Hester Shaw åter på däck med siktet inställt mot Valentine. Samtidigt som Kate och Bevis rör sig uppåt längs kattgången för att förstöra Medusa. Upplösningen nalkar sig.

Delmål 9 (Kapitel 34–37).

En fartfylld upplösning utan att action-delen har för mycket utrymme. London brinner bokstavligen när Tom’s ”Jenny Hanniver” möter Valentines ”13th Floor Elevator” där Tom mot alla odds segrar. Valentine är dock inte ombord utan släpas med Crome till Medusa för att aptera den till att spränga försvarsmuren. Och det är här vi för första gången kanske inser exakt hur knäpp mannen är och vilken hybris han utvecklat:

”När vi har slukat den sista kringströvande staden och raserat det sista bofasta samhället ska vi börja gräva. Vi ska bygga enorma motorer som drivs av hettan i jordens innanmäte och styra vår planet ur sin bana. Vi ska sluka Mars, Venus och asteroiderna. Vi ska sluka själva solen och färdas vidare genom universum. (Kapitel 34).

Det är ju så dags för Valentine att ”inse sanningen nu”. En ödets ironi att Katherine förlorar sin Bevis Pod när hennes fars skepp kraschar över London. Det är lite väntat att det inte stoppar Katherine däremot, som sätter kosan mot Medusa och alla intentioner att stoppa den.

Katherine ställer sig mellan Valentine och Hester och tar sålunda ett dödande svärdshugg ämnat för den senare. Hon tar Medusa med sig i fallet – det här är ju nackdelen med att pyssla med saker man egentligen inte begriper sig på: det kan leda till en oåterkallelig katastrof.

Boken slutar med Crome som går under när Medusa förgör sig själv, och Valentine blir kvar på taket när Katherine dött. Hester och Tom lämnar ensamma staden i luftskeppet Jenny Hanniver. Och mycket tyder på att de kommer leva längs fågelvägarna nu.

Sammanfattning.

En riktigt bra bok som blandar steampunk och dystopi på ett föredömligt sätt. Här och där ser man tecken på att boken är ämnad för en yngre målgrupp men annars är den genomgående en bra läsning även om man passerat övre gränsen för denna grupp. Jag tycker fortfarande att världen som målas upp med städer som rullande monster är en bisarr sådan, och det kommer verkligen fram i boken just hur absurd och snedvriden den är. Och jag hade gärna sett boken fördjupa sig lite i vad Crome egentligen har emot bofasta (mer än en obestämbar avundsjuka). Jag mindes väldigt begränsat av filmen, och släppte det mesta under läsningens gång – jag ser nu fram emot att se om filmen. Och kanske framöver läsa de resterande tre delarna i serien.

Länkar.

Boken @ Goodreads.

Boken @ Libris.