#främlingsfientlighet

[whatsgoingonlove]

Det började med att jag hörde honom på radion. Då sa folk han är bara en galning och det är så långt borta, några år senare satt vi på ett tåg på väg till Auschwitz-Birkenau.

Hedi Fried

Inte heller här lyckades jag hitta nån offentlig bild på detta citat. Finns säkert. Men jag kör ut denna från en sluten grupp. https://www.facebook.com/photo.php?fbid=10157615665322646&set=p.10157615665322646&type=3&theater

[ak-justme]

Anja Erika: Jag vet vem du är

https://www.youtube.com/watch?v=eTWfhTH5qbc 

Och sen har vi den här då. Aldrig glömma denna. Antirasisternas främsta anthem. 

Åh, jag vet precis vem du är. Eller vilka ni är. 

Egentligen hör den här låten inte hemma på den här bloggen eftersom jag har bestämt att allt material som handlar om “seriösa” ämnen ska läggas på min andra blogg. Får se om jag tar bort denna härifrån. Får vara kvar för tillfället i alla fall. 

[swedeneuropeworld-blog]

Dagens bild II: – Det är min flagga!! Donald Trump är ju bara för cool och helt egen alltså. Han ser verkligen ut att älska den amerikanska flaggan, vilket han ju naturligtvis gör, och det med hela sin själ.

[atsvensson]

Hatbrottsligheten varken ökar eller minskar

Hatbrottsligheten varken ökar eller minskar

[bengtoswin]

När drevet går

Det finns många änglar på inte minst på jorden som i olika skepnader visar sig. Men det finns också många djävlar, som griper tag i en del.

Precis i dagarna har en utredning mot en SR-profil blivit klar och det sägs att personen får lämna programmet. Ett drev mot ett program och en SR.profil pågår också. Om de är samma person, vet bara en ytterst liten skara. Sedan startar gärna rykten både…

[motgift]

Vi synar tre ämnen ur ett nationellt perspektiv, och bjuder på en del överraskande slutsatser. Till exempel är vi emot främlingsfientlighet. Lyssna själv!

[vilseblandmolnen-blog]

Chock i Stockholm 2017-04-07

Igår drabbades vi av ett fruktansvärt attentat i Stockholm. En lastbil körde i full fart på en populär gågata, mejade ner folk i sin väg och kraschade sedan in i ett varuhus. Hittills fyra döda, 15 fick åka till sjukhus, varav nio personer fortfarande är kvar för allvarliga skador. Ett av dem är barn.

Idag, dagen efter, kommer uppgifter om sprängämnen i lastbilen. Som gärningsmannen förmodligen misslyckats att detonera. Polisen tror sig ha arresterat gärningsmannen.

Jag måste säga att jag är i någon slags lågmäld chock. Av så många anledningar. Jag känner att jag måste få skriva av mig. Men sedan, vill jag finna ett sätt att processa och hantera detta. Oavsett hur hemskt något är så tjänar det ingenting till att gå in i den hemska känslan och bli helt uppslukad av chock, förfäran, sorg, ilska, smärta, rädsla eller vilka andra känslor som dyker upp. Så.. här nedan kommer ett virrvarr av upprörda tankar och känslor. Så den som inte vill gå in i det bör inte läsa. Senare kommer inlägg om hur man kan finna ro i allt detta kos.

Allt jag känner just nu

Måste först få inflika att jag blir så oerhört ledsen att en sådan här händelse ska få mig att inse hur bra jag har det. Det var på något sätt ett väntat dåd för oss Stockholmsbor. Vi gick och väntade på att terrorn även skulle kunna drabba oss. Men att känna denna rädsla, chock och sorg och inse att alla mina nära och kära är oskadda, att jag inte var på platsen, att jag har ett land med resurser som kickar igång direkt när något sånt här händer, att stockholmarna öppnar sina hem och hjälper varann, att vi i lugn och ro promenerade bort från stan, hemåt igår eftermiddag och kväll... 

- och vetskapen om att sådana här attentat har skett i flera år, och pågår, och tar många, många fler människors liv. De övertar städer, splittrar familjer, förstör människors hem, tvingar dem att fly, överge sina hem, mördar deras familjemedlemmar, vänner, utsätter dem för tortyr, övergrepp, våldtäkt, berövar dem på sin frihet... Listan kan pågå i oändlighet av all grymhet som sker just nu i världen och allt ont som fått pågå i så många år nu utan att vi i Sverige har behövt engagera oss till fullo. Det är så fruktansvärt att en sådan här händelse i sitt eget land ska behöva ske för att folk ska få en gnutta känsla av vad rädsla och skräck är, då en så stor del av jordens befolkning har levt med detta i flera år. Och trots att de fått sina hem förstörda, allt de äger, de liv de byggt upp, berövats sin frihet, utstått eller bevittnat övergrepp och mord, mist nära och kära, lägga orimliga summor pengar på att ta sig till en tryggare plats, där de inte känner till språket, kulturen eller de sociala koderna, där deras utbildning inte värdesätts, där (om än fortfarande en minoritet) är emot att de kommer och ifrågasätter deras religion eller huruvida de har rätt till vår hjälp, till våra pengar, våra resurser, jobb, sjukvård och framförallt, respekt och välvilja. Det är så jävla sjukt hur människor kan vara så jävla blinda (ursäkta språket).

Igår fanns personer, svenskar, som försökte sprida sin politiska agenda gällande Islam och Sveriges flyktingpolitik. Det är så jävla vidrigt rent ut sagt. Att de inte förstår att dessa människor som flyr, har utstått mer än vad vi kan föreställa oss. Att vi har samma fiende. Att de som utför terrordåd inte har någonting med religionen Islam att göra. De är extremister som använder religionen för att rättfärdiga sin fruktansvärda agenda. Det har ingenting att göra med muslimer.

Idag finns över 1,6 miljarder muslimer i världen. 2015 räknade man att 80% av de som drabbades av terrorattentat var muslimerna själva. Alltså de som lever i muslimska länder. Det är alltså dem som är mest drabbade! Vi i väst är en minoritet.

Och jag vill absolut inte förminska det som skett här. Jag är så otroligt ledsen över det. Och rädd. Självklart. Min poäng är att vi alla står enade mot terrorism och extremism oavsett religion, nationalitet eller annan tillhörighet. En sådan här händelse bör inte få svenskar att bli främlingsfientliga, tvärtom. Vi borde välkomna de som flyr då vi nu fått känna en bråkdel av den rädsla och smärta de upplevt och fortfarande upplever. De kommer alltid bära med sig minnen från det som hänt. De kommer alltid leva med det, och det är dem som bor i ett främmande land där de önskar starta en ny framtid. Självklart är det enda de vill att kunna leva normalt. De vill också jobba, ha familj, vänner och leva ett tryggt och lustfyllt liv. Och vi måste FÖRSTÅ att de har inte kommit till Sverige för att de vill. DE HAR INGET VAL. Deras land är förstört.

För att dessa männsikor ska kunna starta ett nytt liv här i Sverige krävs det att vi välkomnar dem, är öppna, varma, INKLUDERANDE, att vi tillåter olikhet. Att vi är nyfikna att höra deras synsätt, historia, kultur mm. De har så mycket kunskap och erfarenhet som VI HAR NYTTA AV. Vi vet inte allting bäst. Vi kan lära SÅ mycket!!! Om vi bara lyssnar. Rannsaka dig själv. Var ödmjuk.

Igår blev jag så upprörd av en ung, svensk man som jag uppfattade uttryckte sig klumpigt (läs: främlingsfientligt) på facebook. Han skrev bland annat att “har vi nånsin sett en svensk utföra ett sådant här terrordåd utomlands nån gång” och att de i alla lägen har varit muslimer. (Nu har jag inte kolla på alla dåd som orsakats av västerlänningar, men det lilla jag känner till kommer här): Först och främst, detta är inte ens sant. Har du glömt norska Breivik? För det andra, sen flyktingströmmen till Sverige har ökat har vi läst om bränder på flyktingboenden. Och anlagda bränder i hus som planeras bli flyktingbostad. Vad är detta? Om inte detta är vandalism och mordförsök så vad kallar du det då? Och att ni vita, svenska män som anser att människor utifrån är våldsamma och farliga, varför rannsakar ni inte er själva och era manliga vänner? All misshandel? Alla våldtäkter? JA, tro det eller ej men våldtäkter sker, överallt, dagligen av både män och kvinnor, men i 98% av fallen av män. Och dem sker av svenska män. Varför pratar vi inte om män och våld istället för att stänga gränserna eller införa hårdare kontroller. Vi bör prata om våld, extremism, mänskliga rättigheter, lika värde osv osv. Lägg inte fokus på fel sak. Vi är alla rädda för samma sak. Vi vill alla leva i fred och demokrati. Låt oss välkomna alla som flyr från förtryck och krig. Låt oss stå enade mot vår gemensamma fiende.

......

Ursäkta för mitt ordbajsande. Denna text känns bara som att jag spyr ur mig alla mina senaste tankar. Krävs att dela upp ämnena. Men kan inte låta bli att det ena leder till det andra. Att svenska män samlas i mobb och går ut på stan och misshandlar andra män med “utländskt utseende” med motiveringen att skydda svenska kvinnor är det dummaste jag sett. VI VILL INTE HA MER VÅLD. Ni bevisar bara än en gång att män begår övergrepp och utför våldshandlingar. SLUTA. Nu. Hej då.

.....

Nästa inlägg ska handla om det jag skrev i början. Hur jag ska hantera dessa känslor. MEN. Jag är en känslomänniska och jag tycker om att känna, att utrycka mig och att stå upp för det jag tycker är fel och hålla om ryggen på dem som inte hörs, kan eller vågar föra sin egen talan. Så, jag vill hitta en balans mellan mindfulness, avslappning, låta allt vara som det är och inte gå in i känslor för mycket men att fortfarande få tillåta känslor att finnas, och att få uttrycka dem, att bekämpa mörka krafter och kämpa för rättvisa, människors lika värde, mänskliga rättigheter, fred, demokrati, jämlikhet och jämställdhet. 

/H

[louiseissummer]

Det subtila, det omoraliska

  Det subtila, det omoraliska.

  Vad som räknas som omoraliskt och förkastligt är inte av naturen givet. Det är tvärtom resultat av komplexa samhälleliga processer. Lagföring, brott och straff är sociala konstruktioner. Lagen består av ord och formuleringar. De är mycket väl valda sådana. Lagen får sitt uttryck efter många överväganden. Lagen ska efter demokratiska processer spegla det allmännas uppfattning och vilja. Framför allt ska lagen vara lika för alla. Det kan låta rättssäkert och vackert; i den demokratiska processen finns en tilltro till att lagen de facto speglar rättvisa eller i vart fall en strävan om rättvisa. Lagen kan dock aldrig analyseras isolerat utan måste betraktas i sin samhälleliga kontext. Denna kontext är inte rättvis utan innefattar olika maktstrukturer och således kommer lagen att verka mer eller mindre gynnande för vissa grupper.

   I det skrivna finns även det oskrivna. I det valda finns också det som valts bort. Lagtext är resultatet av valda ord, och av bortvalda ord. Det är de med tillgång till att formulera lagen som avgör vad som ska vara rätt och fel, vad som överhuvudtaget ska lagföras och därmed också vilken bild av vårt samhälle vi tillåts ha. Det som kan lagföras kan sägas visa på vad som inte kan lagföras. Det som inte står skrivet kan därför inte heller få upprättelse. Men det betyder inte att övertramp inte begås.

  Inför det kommande valet är frågan om kriminalitet högaktuell. Det målas upp en bild av att det finns behov av hårdare straff, att man måste bekämpa “vardagsbrott”, att man som medborgare känner sig otrygg. Men det är en ytterst skev och onyanserad bild. Kanske en rentav påhittad bild. Det är nämligen oklart huruvida brotten de facto ökar. I de mest utsatta områden känner människor sig mer trygga än tidigare. Framför allt tyder all forskning på att hårdare straff inte är en långsiktig lösning; den allmänpreventiva effekten är väldigt liten. Det är egentligen väldigt rimligt; om orsakerna kvarstår, kommer symtomen likaså kvarstå. Denna valretorik har dessutom tydliga stereotypiska och rasistiska förtecken; det är invandrarna som begår brotten (se exempelvis uppdrag granskning samt att regeringen vill kartlägga utländsk härkomst bland begångna brott) och att de flesta brott begås i förorterna. Det kan inte tydliggöras nog att den bild av brott som fås har direkt att göra med möjligheterna till lagföring. Var resurser riktas kommer också att möjliggöra lagföring. Det betyder inte att brott inte begås på andra håll, det betyder enbart att förutsättningar för att upptäcka brott och lagföra dessa inte skapas. Där man väljer att se problem är också var man kan upptäcka problem. Lagföring beror således dels på vilken formulering som lagtexten får, dels hur resurser riktas (hur polis- och rättsväsendet arbetar).

   Processer kring tidig lagföring, vad som sker när någon ska lagföras, är ett exempel på där det saknas tydlig reglering och därmed ett fullgott skydd. Något diffust stadgas i Polisförordningen att en polis ska “med beaktande av omständigheterna och situationen agera så hänsynsfullt som möjligt” ( 10§ Polisförordningen). Visserligen ska enligt regeringsformen all maktutövning från det offentliga ske med respekt för människors lika värde samt motverka diskriminering. Vägledning kan även fås av förvaltningslagen, där all myndighetsutövning ska vara saklig och opartisk. Polislagen stadgar dessutom att Polisen ska främja rättvisa och trygghet. Men frågan är, rättvisa och trygghet för vem? Motverkar Polisen diskriminering?

  Utan att gå in på enskilda fall, har jag under min tid i Stockholm tvärtom fått erfara ett polisväsende med stereotypiska och rasistiska fördomar om människor. Jag väljer att inte återge berättelser av två skäl. Dels anser jag mig inte ha rätten att tolka andras upplevelser, det är inte jag som utsatts för diskriminering utan jag har befunnit mig i situationer där vänner diskriminerats, dels är det inte nödvändigt för textens syfte och argumentation. Däremot kan FN:s rasdiskrimineringskommitées rapport om Sverige få belysa den strukturella rasism som pågår i vårt land. FN larmar om “det stora antalet rapporterade hatbrott och fortsatt rasistiskt våld”. Enligt Diskrimineringsombudsmannen är etnisk tillhörighet en av de diskrimineringsgrunder som oftast förekommer i anmälningarna till DO. Det finns otaliga undersökningar kring rasistiska hatbrott, vilka alla inte kan återges i denna text. Enligt BRÅ identifierades 6415 hatbrottsanmälningar, varav 72% av dessa hade ett rasistiskt eller främlingsfientligt motiv år 2016. Av dessa hatbrottsanmälningar blev 47% direkt avskrivna och 49% blev nedlagda efter utredning år 2016. Det går att analysera och ha åsikter kring sådan statistik, vad det innebär för vårt samhälle. Det är då av vikt att understryka att forskning visar att de flesta som diskrimineras inte anmäler, och det ofta på grund av bristande förtroende för polis och rättsväsende.

 Det finns också en problematik kring den lagstiftning som ska synliggöra och skapa förutsättningar för att motverka diskriminering. Diskrimineringslagen är uppbyggd så att en så kallad prima-facie regel gäller. Det är den som utsätts för diskriminering som ska göra antagligt att diskriminering förelegat. Det finns knappt någon praxis där detta har ansetts föreligga, vilket är oroväckande mot bakgrund av antalet anmälningar. Den lagstiftning som alltså ska ge skydd, tycks inte skapa de förutsättningar som behövs för att lagföra diskriminering. Diskrimineringslagen saknar i sig ordet “ras”. Skälet att det togs bort var att ordet inte bör finnas eftersom det är förelegat att ens tala om ras. Det är med all rätt förelegat. Rasism är i sig förlegat och ska inte existera. Men det innebär inte att det inte förekommer rasism i vårt samhälle, snarare tvärtom. Mångkulturellt centrum påtalar i sin översikt över afrosvenskars situation i Sverige från 2014 att det saknas ett språk som kan definiera och sätta ord på erfarenheter av vardagsrasism och rasdiskriminering. De anför vidare att Sverige har en självbild som menar att Sverige stod utanför kolonialismen och att frågor om ras och rasism därför inte berör dagens Sverige.

  Att ett visst språk saknas gör att det blir svårt att lagföra rasism. Särskilt i en tid av växande främlingsfientlighet och rasism i vårt land är det direkt farligt att det inte finns lagtext som kan fånga upp de övertramp som verkar begås i stor utsträckning. Det är paradoxalt att den lagstiftning som ska syfta till att skydda de mest utsatta, samtidigt bidrar till att producera en strukturell och institutionaliserad rasism. Det är enkelt att dra slutsatsen att eftersom det inte finns någon praxis kring rasism, så har vi inte heller ett problem gällande rasism. Samma argumentation kan hittas i valrörelsen fast om man ser det från andra hållet; eftersom det finns praxis där våldtäktsmän är av utländsk härkomst, är det det problemet som finns, det är det som är verkligheten. Men alla fall av våldtäkt som inte lagförs, talas det inte om. Det innebär inte att våldtäkter inte förekommer på Östermalm.  

  Det är de subtila, omoraliska och förkastliga gärningarna som kanske är den verkliga faran i vårt samhälle. Det oskrivna, det dolda, det som inte lagförs, är nämligen det som tillåts pågå. De som inte ens fångas upp av lagen är skyddslösa. De är i störst behov av skydd men förnekas indirekt skydd då ett språk saknas för dem. Det är oroväckande eftersom lagen till sin funktion rimligtvis ska verka för de som behöver skydd mest.

  Den bild av brott och straff som förmedlas - med stereotypiska, främlingsfientliga och felaktiga antaganden - är direkt farlig. Sådana antaganden är resultat av ett snävt tänkande - i ett snävt tänkande finns nämligen inte plats för andra perspektiv och är i sig diskriminerande. Som medborgare och som juridikstuderande förväntar jag mig mycket mer av våra politiker. Det bör rimligtvis vara så att de som befinner sig i maktposition ska förmedla en nyanserad och riktig bild av vårt samhälle. Utan detta lever vi en illusion av att vara en demokrati. Det bör vara en medborgerlig rättighet att vara riktigt informerad för att göra legitima val - för att kunna hävda att samhället speglar folkets vilja.

  De subtila förkastliga handlingar som sker bör erkännas som brott i även juridisk mening. Det verkliga brottet är att begära av att de i underläge, på grund av de sämre förutsättningar de har, ska påvisa de övertramp som de utsätts för. Det subtila hotet om att bli bedömd utifrån ett diskriminerande synsätt är det verkliga brottet. De verkliga brotten är de som pågår bakom ljuset, de handlingar som vid en första anblick framstår som korrekta men som innefattar en subtil diskriminering. Den synliga och uppenbara diskrimineringen är, om vilja finns och resurser prioriteras, möjlig att lagföra. Den subtila diskrimineringen däremot saknar skydd i vår lagstiftning. Avsaknad av skydd är det verkliga brottet. Det är de brott som vi bör diskutera och inte stereotypiska antaganden.

 Det finns inget behov av skärpta straff för redan definierade brott. Det skrivna finns där för sådana förkastliga gärningar. De omoraliska handlingar som inte är skrivna, behöver formuleras, behöver bli skrivna, behöver få skydd av lagen.

 Det finns inget behov av skärpta straff, det finns emellertid behov av skärpta och kritiska analyser av vårt samhälle. En skärpt blick som inte enbart ser till yta och symtom utan som ser bortom, som ser djupare och ser till orsakerna. Endast där kan samhällsförändring åstadkommas, endast där kan lagen bli lika för alla.  

[centerpartietspolitik]

Värderingsvalet

Sverige ska vara ett medmänskligt land. Ett land där människor får leva sina liv efter eget huvud. Där alla barn och unga ges chans att förverkliga sin fulla potential. Där vi inte begränsar och detaljstyr, men där vi stöttar och hjälper. 

Centerpartiet värnar de institutioner och värderingar som utgör grunden för ett fritt och tryggt samhälle. Det handlar om en liberal demokrati, med press- och yttrandefrihet. Där vi möter varandra med respekt, inte med hat eller hot. Det handlar om en närvarande rättsstat, som skyddar våra fri- och rättigheter. Där alla är lika inför lagen och ingen lämnas utanför.

 För Centerpartiet är den enskilda människan utgångspunkten. När andra ser människor som representanter för sitt kön, sin religion eller sin hudfärg – då ser vi dem som individer, med egna drömmar och mål. Medmänsklighet handlar om att behandla andra som just människor. Som jämlikar. Som mål i sig själva. Inte som grupprepresentanter, som mindre värda eller som medel för andra. 

Vi ser de människor som flyr. Familjer som splittras. Barn som förlorat sina föräldrar. I en tid då krig och konflikt driver människor på flykt behöver vi visa medmänsklighet genom att försvara rätten att söka asyl och möjligheten för familjer att återförenas. 

Övergrepp riktade mot kvinnor är ett av de tydligaste exemplen på hur människor kränks och förminskas. Historiskt har kvinnor omyndigförklarats, tystats och förvägrats sina rättigheter. Förra årets #meetoo-upprop var en smärtsam och viktig påminnelse om att det fortfarande finns en utbredd tysthetskultur och destruktiva normer som leder till övergrepp mot kvinnor. Vi vet också att många flickor och 5 kvinnor begränsas av en förtryckande hederskultur. Frihet för enskilda människor förutsätter jämställdhet mellan män och kvinnor. Även miljöfrågan är en tydlig värderingsfråga. Den handlar om hur vi tar hand om vår natur och vår miljö samt vad vi efterlämnar till kommande generationer. I spåren av klimatförändringarnas extrema väderhändelser följer svår torka, skogsbränder och översvämningar. Ett bättre klimat, god miljö och grön tillväxt kräver att vi brukar och förvaltar, inte förbrukar och förstör. Att vi samarbetar över de gränser som föroreningarna och naturkatastroferna inte bryr sig om. Att vi är rustade för att klara av ett förändrat klimat. 

Höstens val är ett värderingsval. Centerpartiet står tryggt rotat i liberalismen. Samtidigt finns grupper som hotar de grundläggande värden som Sverige vilar på. En röst på Centerpartiet är en röst mot populism, extremism och främlingsfientlighet. Men det är också en röst för ökad frihet och jämställdhet. En röst för minskad otrygghet och mot miljöförstöring. En röst för medmänsklighet och för öppenhet. 

[photofabulicious]

SWEET||dreams ..... Ledig en fredag och lördag... Det var inte igår!😍 . Tror att jag befinner mig i en existensiell kris. Det var nästan lättare förut när jag visste varför jag mådde som jag mådde, även om jag aldrig vill uppleva samma anledningar igen... Mitt tillstånd nu är något helt annat. Förut var det sorg, stress, ångest, uppgivenhet osv. Nu känner jag mig mest vilsen, uttråkad, ouppfylld, tom och energilös. Har riktigt svårt att känna glädje också. Tycker typ att ingenting är roligt. Och vet inte riktigt varför jag känner så här. . Min nya verklighet har gjort att jag dragit mig tillbaka ganska mycket från allt och alla. Vill vara för mig själv mest hela tiden. Saker som händer runt om i världen påverkar mig väldigt mycket också på ett negativt sätt. Även min tolerans för människor som uttrycker rasism, främlingsfientlighet, homofobi och ren och skär dumhet har minskat enormt mycket. Förut kunde jag ignorera dessa människor, men det kan jag inte längre. Jag blir jävligt förbannad och har svårt att hålla band på mig själv. . Trots att jag inte känner mig på topp, så är jag grymt tacksam att ändå känna en inre frid och lugn inför livet. Att slippa all stress och ångest eller tänka på det ekonomiska är den största gåvan jag fått typ. . Tänker väldigt mycket på mina föräldrar och specifikt mamma för tillfället. Jag saknar dom så mycket att det stundtals gör ont i kroppen. . Min sinnesstämning är lätt att identifiera genom den musik jag lyssnar på. De senare veckorna har det varit väldigt melankolisk och lågmäld musik. . Åt bara en gång igår. Har jag lyckats bryta min hetsätningsperiod? Det är alldeles för tidigt att säga nu, men jag behöver verkligen gå ner i vikt. . Ha en trevlig helg alla❤️ (på/i Stockholm, Sweden) https://www.instagram.com/p/B3MB3xnoII4/?igshid=lsblzqpgjg8z

[whatsgoingonlove]

Ja, det kan man undra varför det är enbart när vissa böcker gallras ut som protesterna blir så högljudda...

“Samtidigt i en annan verklighet har bibliotek gallrat bland böcker sedan de inrättades medan denna debatt om censur (…) framför allt förd affekterade vuxna män. Verkar totalt gått överstyr i orimlighet och realism när det nu berör två barnböcker . Och skälet är att böckerna innehåller kränkande för folkgrupp begrepp. Man undrar varför inte samma indignation uppstår inför tex utsorterade upplagor av Alice Lyttkens Svenska mödrar väcker samma affekt . Den är stort sett omöjlig att få tag på . På något svenskt folkbibliotek idag.

Så kanske de som tar till stora ord och vill leda folkdomstolen mot yttrandefrihetsbrott istället tog och funderade på vad handlar denna indignation egentligen om. För inte tusan handlar det om att böcker skrivs i nya utgåvor eller byts mot mer läsarönskade titlar.

Jag undrar fortfarande varför det är så viktigt att behålla formuleringen negerkung i en barnbok. Det kan naturligtvis bero på min låga utbildningsnivå. Men är det då inte en önskvärd ambition att den som har en högre sänker sig till att upplysa de mindre vetande till en acceptabel minsta kvalitet.”

Inte mina ord. Detta är kommentarer från en diskussion 2017 inne i Journalistbubblan. En tråd som blivit raderad. Diskussionen tog sin avstamp i att Botkyrka bibliotek valt att gallra ut gamla upplagor av Pippi i Söderhavet och ersätta de med nyare upplagor. Och sen var debatten igång. Om censur och bokbål.... Vad det handlar om är i de flesta fall en önskan från semirasistiskt håll en vilja att behålla texter som innehåller rasistiska uttryck. 

Länkar om ämnet: 

Botkyrka bibliotek erbjuder besökare köpa ”Pippi Långstrump i Söderhavet” – annars eldas de upp - Nyheter Idag

Janne Josefsson hörde av sig, och han har fortfarande fel – Aktuellt Fokus

Därför rensar Botkyrka ut Pippi Långstrump (expressen.se) 

[fredrikmattsson]

Pojke eller flicka i Sverige idag?

Pojke eller flicka. Hur OK är det med olika kön och tillhörighet från olika kulturer?

I min dotters skola har det inte varit en så stor sak om du har kallat dig själv flicka eller pojke, eller om du har har lekt med tanken på vad du själv ÄR eller vad du VILL VARA.

Eftersom barnen är strax under 10 år gamla så finns det helt enkelt inte tillräckligt med säkerhet i barnen i de här frågorna, för att det ska orkas tjafsas kring eller mobbas kring.

Nu har jag inte alla fakta klar för mig, men tillräckligt för att börja fundera över frågan och fråga er vad ni tycker.

Det går rykten om att det är några utländska pojkar eller flickor som har retat en mer infödd flicka här på Markusskolan, en skola som redan nu är väldigt översegregerad inom kommunen då en stor andel ”nysvenska” barn går i den här skolan medan flera skolor i kommunen inte har en enda nysvensk, mest eftersom det handlar om upptagningsområden och att du inte har råd med en dyr villa i utkanten av orten om du nyss kommit till Sverige, vilket gör att hyreshus finns i stan och i stan finns en stor skola och vips, så har den att ta hand om alla nysvenska barn i hela kommunen. Inte så bra tycker jag, om det är meningen att falla ut såhär, ej heller så bra om det inte varit meningen.

De här barnen har därför tjafsat kring detta, att det är viktigt att vara flicka som flicka och har man inte satt ned foten kring vad man är så kan man hånas kring frågan. Många pojkar som skulle leka med en docka skulle förstå känslan, men i det här fallet är det alltså en flicka som kanske vill bli kallad kille eller slippa ha klänning.

Om HON är flicka eller pojke och om det isåfall ens är OK att hon inte bestämt sig.

Tolerans. Här är vi i Sverige automatiskt rätt öppna och toleranta, vi säger oavsett vad vi tycker att det där blir som det blir, lägger sig sen, är en fas eller kommer alltid vara vad som känns mest ”längst inne”. Men oavsett vad vi tycker så är det ingen stor sak och jämför vi HBTQ-frågor i Skandinavien mot exempelvis arabländer, men också om vi jämför mer med mer lika samhällen som Ryssland, så är det otroligt lugnt här i jämförelse mot hur folk har det i ovan nämnda delar av världen.

Vad gör man när det är OK att vara som du, OK att vara olika på ditt sätt när eller om det inte längre är OK för dig att jag är olik på mitt sätt. Alltså är det här något vi bör sätta en gräns vid där det inte längre blir lika för alla, eller bör de från en annan kultur få vara olika och vi ska ta det, även om av deras olikheter är att de avskyr könstillhörighetsfrågor?

Nu säger jag inte att det "är så", men OM en av det speciella med dig är att du är Intolerant kring vissa frågor (är det en speciell sak kring Islam att troende är generellt mer oförstående inför tanken att äta gris? Ja, det står ju i boken att du inte ska äta gris, om det då får folk att generellt ogilla "grisätare" mer så är ju vi grisätare och riskerar åter igen hånande för hur vi är?", är det då lika viktigt för mig att få mina barn att bry sig om dina på ett förstående sätt, om det är tydligt att det inte är OK att vara som man är från din synvinkel?

Det här är ett minfält där folk gärna skriker rasism eller främlingsfientlighet istället för att prata. Jag önskar prata, vad gör man åt detta och finns det kulturella skillnader, eftersom detta finns i Ryssland som inte har med Islam att göra så verkar det inte rakta av vara en religionsfråga, kanske kultur som är påverad av religion istället är vad man ska fokusera på?

OM det finns kulturella skillnader hur gör man så att det inte blir att en grupp ska blir förstådd i alla lägen och den andra gruppen kan hånas när det passar? Är det ens så och vad gör man för att få det bättre?

[whenyouareafeminist]

DISKURSANALYS

Anonym kvinna: Jag är på väg hem efter en sen kväll. Det är maj och fortfarande ganska ljust ute, men jag är ändå rädd. Inte för en religion. Inte för en hudfärg. Inte för en kultur. Jag är rädd för män. För en ensam man med dåliga intentioner, för män i grupp, för män som druckit alkohol. Jag är rädd för hur de ska se på mig och tilltala mig. Rädd för vad de är kapabla till att göra. Jag har aldrig känt mig rädd för en kvinna. Aldrig.

Män som ropar på mig. Män som bara vill ”snacka lite” och vill att jag ska ”sluta vara så stel” när jag säger ifrån. Män som vill kramas men inte accepterar ett nej, för ”du måste väl inte vara så tråkig, bjud på en kram för fan”. Män som tar på mig och tycker att jag är ”så jävla torr”, för ”det var ju bara ett skämt” när jag talar om att jag inte vill. Män som inte förstår felet i att ta på någon som säger ifrån. Och den enda gången jag vågade slå till en man som tagit på mig utan lov blev jag slagen tillbaka med dubbel kraft. För han var ju mycket starkare än mig.

Länge har jag varit en av dem som sagt att jag enbart är skrämd av en ”mansroll” eller ett ”patriarkalt samhälle”, men det stämmer ju inte. När jag står där på cykelbanan och lampan på lyktstolpen blinkar till är jag inte rädd för mansrollen – jag är rädd för männen.

Det är många män som vill tala om för mig - och andra - att det inte handlar om ”alla män”. Och det är sant såklart. Men hur ska jag veta när? Hur gör jag skillnad? Jag har blivit utsatt för kränkningar och tafsanden. För våld och sexuella övergrepp. Av män i min vänskapskrets, av män i min släkt. Av män jag haft relationer med, varit bekant med och av män som varit för mig helt okända. Så när har jag ”rätt” att vara rädd?

Hur kan det vara så kränkande för er oskyldiga män när jag erkänner min rädsla?Jag får inte vara rädd, för då dömer jag alla män. Men jag får heller inte vara oförsiktig, då får jag skylla mig själv. Till alla er som säger ”inte alla män”; kan ni berätta hur jag ska göra? Vilka får jag vara rädd för - och när? När bör jag vara försiktig? När slipper jag bli tillfrågad hur jag var klädd, om jag var berusad, om jag ”bad om det” utan att säga något alls? Kan ni – ni snälla män som säger ”inte alla män” – berätta för mig hur jag ska göra? För jag vet faktiskt inte. Allt jag vet är att jag är rädd

Den manliga chefredaktören: Män som gör kvinnor rädda. Måndag 5 juni klockan 00.45. Min avsikt var endast att hjälpa en medmänniska. I samma sekund som jag ställde frågan insåg jag emellertid hur oerhört fel mina intentioner blev. Jag såg rädslan i hennes ögon. Jag körde i väg. Hon traskade vidare i det kalla regnet. Det är sorgligt att vi lever i ett samhälle där kvinnor måste vara rädda för oss män.

Jag tänker på händelsen, som inträffade för många år sedan, när jag läser en insändare i VLT med rubriken ”Därför är jag rädd för män.” Den publicerades 10 maj, men har ännu hög läsning och den sprids ännu flitigt i sociala medier. Anledningen till det beror garanterat helt enkelt på att många känner igen sig. Tyvärr.

Händelsen jag refererar till i inledningen av denna text inträffade en sommarnatt för cirka tio år sedan. Det var helg. Det var ett fruktansvärt väder. Regnet studsade mot asfalten i den ensamma, gråa och kalla staden. Jag var på väg hem från jobbet och körde bil i centrala Umeå, där jag hade min arbetsplats på den tiden. Jag körde från centrum och ut mot Backenvägen. Det kraftiga regnet gjorde att jag mer eller mindre kröp fram med bilen. Det var då jag uppmärksammade henne, en kvinna som vandrade på väg i samma riktning som jag var på väg emot. Hon var genomblöt av regnet och såg frusen ut i sin sommarklädsel.

Utan att tänka mig för bromsade jag in, vevade ner rutan och frågade om hon ville åka med eftersom vi uppenbarligen var på väg mot samma riktning. Jag mötte hennes blick och såg hennes rädsla. Hon skakade på huvudet och ökade steglängden, som om hon ville komma bort från min åsyn så snabbt som bara möjligt.

Allt blev så fel, men jag förstår henne. Hur skulle hon kunna lita på mig? Jag kände mig dum, men allt hade blivit ännu dummare om jag hade försökt säga något klämkäckt i stil med att ”du kan lita på mig.” ”Jag tänkte bara att vi nog var på väg åt samma håll”, hummade jag innan jag vevade upp rutan, körde vidare och lämnade henne ensam i det kalla regnet.

Bilresan hem gjorde ont. Jag har tänkt på den här händelsen så många gånger. Det är klart att hon blev rädd. Ingen kvinna sätter sig gärna i en bil med en främmande man en sen natt, för hur ska hon kunna lita på att det är en man som endast vill henne väl? Jag borde förstås ha insett det, men tanken slog mig först när jag såg rädslan i hennes ögon. Min avsikt var att hjälpa henne. Jag blev ett hot.

”Till alla er som säger ”inte alla män”; kan ni berätta hur jag ska göra? Vilka får jag vara rädd för – och när? Kan ni – ni snälla män som säger ”inte alla män” – berätta för mig hur jag ska göra? För jag vet faktiskt inte”, skriver kvinnan i insändaren i VLT.

Jag önskar att jag hade ett bra svar, för jag vet inte heller. När jag senare har hamnat i liknande situationer, som med kvinnan i det piskande regnet, har jag valt att köra förbi. Jag har känt mig hänsynslös, men det alternativet har ändå känts bättre än risken att skrämmas.

Ja, vad ska vi göra? Det kommer tyvärr alltid finnas allt för många män som beter sig just som insändarskribenten beskriver. ”Det är många män som vill tala om för mig – och andra – att det inte handlar om ”alla män”. Och det är sant såklart. Men hur ska jag veta när? Hur gör jag skillnad?”, skriver insändarskribenten med signaturen ”Allt jag vet är att jag är rädd”. Ett första steg är att diskutera detta stora problem. Därför är det så bra att denna insändare skrevs, även om det är enormt sorgligt att den måste skrivas.

///////////VÄLKOMMEN TILL KOMMENTARSFÄLTET///////////

Den självhatande kvinnan: Såväl du som insändaren fortsätter bara att sprida skräck och att legitimera könsskräcken. Ingen kvinna? Inlägget måste skrivas? Nej, det finns kvinnor som inte är reflexivt rädda för män. Jag är besviken på er båda, för hur ni båda väljer att inta en infantil position. Att ni båda väljer att fördumma såväl läsarna och diskussionerna. Trist.

Den arga rasisten: Det som behövs är givetvis en saklig diskussion kring problemen och hur dessa kan åtgärdas. För det behövs fakta som regeringen och Brottsförebyggande rådet (Brå) INTE vill presentera. Så länge fakta saknas kommer den infantila nivån att fortsätta. Det är märkligt, tragiskt och onödigt. Det första som behövs är givetvis en vetenskaplig kartläggning av sexbrottsligheten. Därefter kan lösningar hittas. Man måste förstås veta VAD som ska lösas INNAN lösningar kan genomföras ... Thorsten, vad ska jag göra för att inte buntas ihop med etniska (eller vad det nu ”får” kallas) svenskar som inte sköter sig? Ser du, frågan är rätt meningslös. Min subjektiva åsikt är att den så kallade ”främlingsfientligheten” är skapad av medierna och den så kallade PK-maffian. Under lång tid har all saklig kritik mot invandringen avfärdats som rasism, främlingsfientlighet och så vidare. Jag tror att det finns ganska få äkta rasister i Sverige. Det har varit en slags masspsykos i landet. Förhoppningsvis håller förnuftet nu på att återvända. Men den skada som har skett är omfattande och vi kommer att få leva med konsekvenserna under lång tid framöver. Vi är ännu bara i början.

Den kloke gentlemannen: Det enda sättet är att oförtrutet, år efter år, arbeta mot den dåliga mansrollen. Att säga emot när en kompis drar ett sexistiskt skämt. Att uppfostra släktingar till en sund kvinnosyn. Om du, och tillräckligt många andra, gör det så kanske du inte missförstås som ett hot om många år från nu. (

[atsvensson]

Vilka utsätts för hatbrott och vilka begår dem?

Vilka utsätts för hatbrott och vilka begår dem?

[bengtoswin]

Jag "hatar" hatet...

Jag “hatar” hatet…

Jag är stolt medlem i gruppen #jagärhär som tar avstamp i den demokratiska frågeställningen om vem som har möjlighet att uttrycka sig på nätet. Kampen om yttrandefriheten mot näthatet hänger ihop med begrepp som klickomani, filterbubblor och alternativa fakta.

Jag tror på medmänsklighet och att tillsammans är vi starka. Jag ser hur näthat och förtal breder ut sig, inte alltid på ett sådant sätt…

[swedenneedsarevolution]

Säpo mot NMR

SÄPO:s analytiker Ahn-Za Hagström skrev ett PM om Nordiska motståndsrörelsen avsett att användas som bevisföring under den politiska häxprocess-liknande rättegång som just nu pågår i Göteborg. Promemorian som är totalt nedlusad av lögner, överdrifter och subjektiva påståenden låg också till grund för det vittnesmål som Hagström avlade i rättegången. Promemorian är nämligen enligt Hagströms vittnesmål inte hennes personliga verk utan istället SÄPO:s som helhet och flertalet personer har varit inblandade i att författa den.

Hagström är mer att se som någon som får klä skott för det samlade dokumentet.

Detta PM är hur SÄPO som helhet bedömer och ser på Nordiska motståndsrörelsen. Eller kanske snarare vilken bild de önskar att förmedla till allmänheten av organisationen.

Nordiska motståndsrörelsen är mycket tydlig med sina ideologiska ståndpunkter genom framförallt vårt politiska program Vår väg, men också genom exempelvis flertalet ideologiska artiklar under åren och genom podcasten Ledarperspektiv. Trots detta menar SÄPO genom sitt PM att organisationen förfäktar politiska åsikter som aldrig någonsin uttryckts. Bland dessa påstådda åsikter finner man exempelvis att vi skulle förespråka raskrig och främlingsfientlighet. När försvarsadvokaterna förhörde och pressade Hagström gällande dessa motsägelser framkom det att samtliga källor är hemlighetsstämplade och att promemorians innehåll således inte är akademiskt korrekt, utan istället snarare är att se som högst subjektivt.

Detta är i klarspråk alltså inte ett dokument där Nordiska motståndsrörelsen beskrivs objektivt och korrekt, utan istället ren och skär propaganda där organisationen beskrivs enligt den bild som systemet önskar hjärntvätta allmänheten med. Hagström beskrev under förhöret att flera av de politiska ställningstagande som pådyvlas organisationen i promemorian egentligen är sådana som kommer från de nationalsocialister som var verksamma på 30- och 40-talet eller genom den amerikanska ”white power-rörelsen”, men eftersom att Nordiska motståndsrörelsen bygger på samma ”tanketradition” som dessa anses de gälla också för oss – trots att vi aldrig uttalat de själva. Gällande påståendena att vi förespråkar främlingsfientlighet och raskrig får vi helt nya Orwelliska definitioner levererade av Hagström kring vad dessa begrepp innebär.

Främlingsfientlighet förklaras i korta drag innebära att man vill bevara sitt folks kultur och raskrig att man vill bevara sitt folks etnicitet.

Att Nordiska motståndsrörelsen inte agerar fientligt mot främlingar enkom för att de är främlingar eller att vi aldrig någonsin uttalat att vi har någon önskan om krig där andra raser ska bekämpas fastslås av Hagström, men likväl är vi genom vår ideologiska strävan att bevara det rasligt nordiska folket och vår nordiska kultur såväl främlingsfientliga som förespråkare av raskrig. De flesta samer skulle alltså helt klart kunna benämnas som främlingsfientliga då de vill bevara sin kultur och många indianer är enligt påståendet tydliga förespråkare av raskrig eftersom de vill bevara sin etnicitet. På samma vis fungerar också SÄPO:s retorik gällande att Nordiska motståndsrörelsen är en kriminell organisation med förmåga att begå terrorbrott. Här pekar exempelvis deras PM och Hagströms vittnesmål på att eftersom att det ingår i vår verksamhet att våra medlemmar tränar kampsport betyder detta att de tränas för kriminella gärningar.

Hagström medger för all del att det finns legitima syften till denna träning genom att det både är gemenskapsbyggande och ger våra medlemmar bättre möjlighet att försvara sig själva om de utsätts för angrepp, men samtidigt menas det att man kan ha användning för denna träning om man ämnar att begå brott – i detta fall misshandel. Enligt samma synsätt skulle alltså varenda kampsportsklubb i landet kunna sägas vara uppbyggd på brottslig grund. Hagström medger, när frågan ställs, att alla människor med tillgång till ett fordon eller en kniv har förmåga att begå terrorbrott, men menar att dessa individer, till skillnad från Nordiska motståndsrörelsen, inte har förmåga att begå en större skadeverkan då detta kräver flertalet personer som samverkar med varandra. Det är väl förvisso sant att en enskild individ inte har samma förmåga att begå terrorbrott som ett kollektiv, men likväl kan det inte på något vis framhållas varför Nordiska motståndsrörelsen skulle ha en större möjlighet till detta än några andra sammanslutningar. Varje koalition av människor i hela världen, inklusive tidigare nämnda Socialdemokraterna, har såklart en förmåga att begå terrorbrott på samma vis som Nordiska motståndsrörelsen. På den direkta frågan om SÄPO gör bedömningen att Nordiska motståndsrörelsen har för avsikt att begå terrorbrott blir nämligen svaret ett klart nej.

Hagström vet heller inte om Motståndsrörelsen har tillgång till illegala vapen trots att detta påstods i promemorian. I promemorian jämförs också organisationen med andra grupperingar inom Vit makt-miljön och påstås här vara farligare och mer radikala än andra. När försvaret ifrågasätter vilka andra grupperingar det finns inom denna miljö i Sverige än Nordiska motståndsrörelsen förklaras det att det historiskt funnits andra, men att organisationen idag i stort sett är ensam. Jämförelser med andra grupper inom miljön blir därför mycket märkliga.

På samma vis som vi är de mest farliga och radikala kan vi nämligen alltså också sägas vara den mest godhjärtade, snälla och ömsinta grupperingen inom Vit makt-miljön. Att Nordiska motståndsrörelsen dock är att se som farliga för systemet utifrån konkurrens-synpunkt blir dock mycket tydligt genom såväl rättegången i sig som genom det arbete SÄPO lägger ned på sin smutskastning. Att de medverkar på det sätt de gör i denna rättegång kan tydligt sägas utgöra ett bevis på att de snarare är en politisk institution än en polisiär och att deras syfte är att upprätthålla de rådande politikernas maktmonopol framför att värna rikets säkerhet.

Systemet är uppenbart livrädda för nationalsocialismens enorma potentiella tilldragelsekraft – därför agerar SÄPO politiskt mot oss i den verkliga oppositionen.

Självklart är det också i detta ljus man måste se SÄPO:s övriga trakasserier mot våra medlemmar och sympatisörer. Med sanningen som vapen kommer vi dock att fortsätta kämpa och växa trots SÄPO:s tafatta lögner, systemets repression och åklagarens försök att kriminalisera vår verksamhet. Vi har inget att dölja eller skämmas över och våra företrädare behöver inte, som en av advokaterna sa att Ahn-Za Hagström gjorde under sitt vittnesmål, ”prata runt saker som en politiker”. https://www.nordfront.se/sapo-i-politisk-kamp-mot-nordiska-motstandsrorelsen.smr