#fotoskola

[kulturamafoto]

Photograph by Elina Sölvhammar

[felskrev]

Höströv #rektalfotograf #fotoskola #onlinekurs #fortbildning #inbillning #stämningsbild #stilleben #höstensfärger #prunkande #kreativitet #fullproppad #hårsäcksböld #ringdoktorn #ringmuskeln #detvarkulsålängedetvarade #spräcksäck #skägglav #färdigpyntat #halmstad #felskrev https://www.instagram.com/p/CHPucMtpwJF/?igshid=jz5upzkdh1jh

[janosek]

Želiv 2017 2/2 #zeliv #2017 #fotoskola #fotoskolabrno #evzensobek #michalkalhous #jolanahavelkova #tomaspospech (v místě Janosek - Truhlarstvi, Calounictvi a Fotograficke prace)

[louiseeklund]

26 Januari 2020 Söndag

01:09

Jag har ingen studieteknik. Det är därför jag har så svårt att lära mig saker. Typ piano. Jag vill lära mig spela Beethovens verk.

01:13

Fast egentligen vill jag lära mig Joel Lyssarides verk. Så jävla bra! Han liksom kittlar tangenterna.

01:17

Jag är så fascinerad av pianister! Att spela måste vara som att prata, för dem. Och jag. Jag kan knappt prata. Jag måste ligga i. Ligga i i vad jag nu bestämmer mig för och det lutar sig övervägande mot måleriet.

01:19

Att spela piano kanske är som att improvisera en maträtt. Börjar med en produkt, sedan bara lägga till det ena efter det andra på känn, utan att ha tid för att tänka.

01:21

Att spela piano är kanske för dem, detsamma som att skriva för mig. Ett ord leder till ett annat. Meningar skapas. En ordföljd förstås.

01:22

Trots att min synth är där, bara några meter ifrån mig så tar jag mig inte dit. Det är försent och jag riskerar att fastna. Ingen chans att jag går upp klockan sju imorgon. 

01:23

Jag tog mig inte ut. Av princip sak nästan. Jag lyckades få i mig krubb i form av mosade kikärtor blandat med kryddor som jag hade som pålägg till något slags knäckebröd. Väldigt gott! Det är stärkande att veta att jag skulle klara mig utan kök. Mer äventyrligt såhär. Hade jag gått till köket hade jag kokat pasta och ätit det och inget annat. Det här var så mycket bättre!

01:44

Om jag sover än? Nej.

01:50

Jag älskar mitt budgetliv ändå. Så jävla kul. Lär mig liksom att jag inte behöver spendera särskilt mycket pengar. Istället för att köpa ett soffbord, ta en flyttkartong. Den liksom. Det är underbart och det ser verkligen inte dumt ut. 

01:52

Och så jävla nice att det fanns en säng här förresten och att jag fick det här boendet. Herregud vilken tur jag har! Adrian har också flyt! Studion han ska börja arbeta på från måndag, är så jävla nice! Och han har bara tatuerat i drygt ett år. Det är sjukt. Och jag går i konstskola och mina verk sprider sig redan till kroppar och hem. Det är vårt år Adrian! Så jävla nice! Det här gör vi bra! Och jag började året i New York. Och jag är sugen på att flytta till Stockholm för att börja en femårig utbildning på Mejan, vilket är så jävla sjukt om det skulle bli så. Bara tanken är sjuk! Och jag fick bo i en fantastisk lägenhet i Brooklyn och träffade så inspirerande personer! Och jag har fått väldigt fina vänner här där jag bor. Livet är gott trotts allt. Varför är jag så deppig på morgonen och så pepp när jag ska sova? Kanske är bättre än motsatt.  Definitivt bättre! Gud jag är så glad!

10:44

Vaknade nu. Vad är det med mig?

10:55

Jag kanske ska söka till Nordens fotoskola ändå. Eller Valand Foto.

11:13

Att aldrig kunna bestämma sig är det värsta som finns.

11:19

Jag ska gå på konsthögskola i höst! Det är det jag siktar mot nu!

18:32

Adam spelar också piano. Nu är jag officiellt kär. 

18:33

Så jävla vacker också. I sitt krulliga hår och vackra anletsdrag och slanka men starka kropp. 

18:34

Tror jag fann min dröm.

23:40

Kom hem från ateljén för kanske 20 minuter sen och nu har jag plötsligt städar rummet. Sjukt. Trodde jag skulle krascha i sängen men hade lagt en stor ren tvätthögen där imorse, kläder jag aldrig tog hand om igår. Tänkte placera högen någon annanstans men fick feeling och när högen var borta så började jag plocka undan annat som låg huller om buller och gjorde lägenheten till ett kaos. Så skönt. Jag måste bli bättre på att ta hans om mitt hem. Både invändigt och utvändigt. 

23:42

Dessutom plockade jag bort min pågående tavla i projektateljen och flyttade Lovisas projekt dit jag hade mitt för att göra plats för Nina. Så sopade jag och gjorde det finare än det var innan. Jag gillar ordning. Är tydligen min moders barn.

23:53

Kobe Bryant dog idag, en basketlegend tydligen. Alla postar bilder på honom och skriver liknande:Rest in Peace. Varför nämner ingen att hans dotter också omkom och att hennes lagkamrater med anhöriga också omkom i kraschen. Varför får de kända personerna mest uppmärksamhet? Det kanske inte är så konstigt om folk har skapat en själslig relation med honom, men det är sorgligt. För hans liv bör inte vara mer värt än hans dotters, men det är det. För det är så samhället ser ut. Personer med mest inflytande är de som betyder mest. Nio personer omkom. Så jävla hemskt. Men och andra sidan. Hur många har egentligen omkommit idag? I mord? I krig? I sjukdom? Självmord? Svält? Krasher? Fyfan. Det är så jävla många människor som bara försvinner från denna jord, på en dag. Jag vet inte om det finns någon statistik, men det måste vara så jävla många. Så jävla hemskt. Varför kan inte alla bara dö av ålder? Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Vi har ingen kontroll över våra liv.

[veckorsomgar]

Lasse Strömberg är död, efterlämnande sin älskade Gunilla. Jag lärde känna honom och Gunilla i mitten av 00-talet. Vi var båda flitiga bloggare och kommenterade varandras texter. Lasse ingick i andra kullen elever vid fotografen Christer Strömsholms fotoskola i början av 1960-talet. Vårt gemensamma fotointresse förenade oss. Lasse blev min fränaste kritiker, men också bästa bollplank under åren runt 2010. Han fostrade mig ofta med orden att det där hade Christer aldrig godkänt och så fick jag göra om. Han lärde mig förstå innebörden av uttrycket “tillfället kommer som en snigel och försvinner som en blixt”. Lasse delade också med sig av sina historier från alla år som pressfotograf från Ystad Allehanda över förortspress till Svenska Dagbladet. Kort sagt så var han min fotomentor när jag på allvar återupptog fotograferandet och började fota sport och konserter professionellt. Lasse lärde mig knepen och blev aldrig nöjd med hur jag än beskar mina bilder. Jag skar aldrig tillräckligt tajt och det var alltid för mycket saker i bilderna och fel bakgrund. Han var den bästa skola jag kunde få, fostrad av nestorn Christer Strömholm. Var vi än befann oss i Stockholm så hade Lasse varit där och fotograferat nån händelse och kunde berätta en historia. Gunilla var alltid med och hon var måttligt road när fotopratet blev allt för tekniskt, som det gärna blir. Jag hälsade ofta på Lasse och Gunilla vid fritidshuset på Ekbacken, utanför Älghult där de tillbringade hela somrarna och tidigare även jularna. Stillheten på landet var en kontrast mot den hektiska storstaden. De var mycket engagerade samhällsmedborgare och vi diskuterade och analyserade livligt aktuella frågor och de var alltid lika nyfikna. Under sina yrkesliv, Gunilla var journalist och Lasse fotograf, så fanns de med vid demonstrationer och stora händelser och efter pensioneringen fortsatte detta som ett personligt engagemang, där de deltog vid olika aktiviteter. Lasse lärde mig mycket och lämnar ett stort tomrum efter sig. https://www.instagram.com/p/B4uw3izg8x3/?igshid=shqzks0r3oxw

[byingemo]

Porträttfoto utomhus: Undvik de här 2 misstagen

Att ta porträttfoto utomhus är dubbelsidigt. Å ena sidan har du goda chanser få till riktigt fina bilder med hjälp av det naturliga ljuset. Å andra sidan kan det vara svårt att hitta rätt plats och ljusförhållanden.

För att hjälpa dig lite på traven tänkte jag peka på de två vanligaste misstagen. Enligt min erfarenhet. (Och ja, jag har gjort - och gör fortfarande - dessa misstag.)

1. Porträttfoto i alltför skarpt solljus

Ju mer ljus, desto bättre. Eller? Nej, inte i alla lägen. När du tar porträttfoto utomhus ska du snarare försöka leta upp ett "mjukt ljus". Undvik skarpa skuggor och platser där du nästan måste kisa med ögonen för att se.

Jag tycker alltid att ljuset är som finast en stund innan skymningen. Och då tänker jag i första hand på den svenska sommarskymningen. När ljuset fortfarande är vitalt. Men ändå så där mjukt och magiskt. Ungefär som om himlen lagt en softbox framför solen.

Det här porträttfotot tog jag en sommarkväll i juli. Tyckte ljuset blev mjukt och fint.

Fotograf Matilda Wik har gjort en bra sammanfattning av dilemmat med starkt solljus i sitt inlägg "Val av plats till fotografering - hur ska man tänka":

"De flesta av oss får ett leende på läpparna när solen strålar. Men när det gäller fotografering kan solen ibland ställa till mer bekymmer än vad den gör nytta. Med solen framme riskerar ni att få fula skuggor under näsa och haka som inte är så smickrande. Det kommer också att bli en hel del kisande vilket lyfter fram ert vackraste jag direkt. Därför bör man välja en plats med tillgång till skugga och det finns det ofta i närheten av stora träd om man vill ha naturmiljö, eller bakom stora betongbyggnader om man vill ha lite mer stadsmiljö. Undvik direkt solljus. Låt den som fotas vända ryggen mot solen. På så sätt får du mjukare ljus i ansiktet , inga kisande ögon och inga hårda skuggor."

2. Du har för mycket skärpedjup i ditt porträttfoto

Denna regel gäller visserligen även när du tar porträttfoto inomhus. Men kan bli extra påtaglig utomhus. Inte minst eftersom det ofta finns mer olika färger, motiv och annat "störande" i bakgrunden när vi fotograferar utomhus.

Att ha för mycket skärpedjup innebär helt enkelt att du inte får tillräcklig fokus på själva objektet för porträttet. Utan tar in lite för mycket av omgivningen.

Jag tänker dels på det som en rent teknisk färdighet. Att du måste kunna ställa in skärpedjupet på kameran. (Och att din lins kan hantera ett kortare skärpedjup naturligtvis.)

Men också vad gäller bildkompositionen. Att bilden du tagit inte har för mycket störande moment i bakgrunden. Då kan du rent "siffermässigt" komma undan med mindre skärpedjup. Och ändå upplevelsemässigt få till ett fint porträttfoto utomhus.

För att få till bättre skärpedjup kan du följa den här checklistan för kort skärpedjup från Kamera & Bilds fotoskola.

Checklista för kort skärpedjup Om du har svårt att skapa tillräckligt kort skärpedjup kan du gå igenom följande checklista: - Zooma in så långt det går med objektivet (ju mer inzoomat, desto lättare att få kort skärpedjup). - Kontrollera att du valt största bländaren (=lägsta värdet). Notera att en del objektiv har olika maxbländare beroende på om du fotograferar vidvinkligt eller inzoomad. Välj hellre det inzoomade läget och en så stor bländare som objektivet tillåter. - Gå nära inpå det du ska fotografera. Om du fokuserar på någonting som ligger 1-2 meter bort är det väldigt svårt att åstadkomma kort skärpedjup om kameran har en liten sensor (kompaktkameror+normala systemkameror). ”Beskär bilden i kameran” brukar man säga, dvs komponera bilden så att du inte har med en massa onödigt runtomkring.

Källa: http://www.kamerabild.se/fotoskolor/ta-kontroll-ver-sk-rpedjupet

Video om porträttfoto utomhus

För dig som vill förkovra ditt ytterligare i konsten att ta bra porträttfoto utomhus. Titta på den här videon av duktiga fotograf David Brohede.

Och det var allt jag hade om att ta porträttfoto utomhus för den här gången. Övning ger färdighet. Så ut och fota!

Se även: Min sida om porträttfoto: http://byingemo.se/portrattfoto By Ingemo, Fotograf i Göteborg: Byingemo.se Fotosidans lektion om Skärpedjup: https://www.fotosidan.se/cldoc/hemlaxan/hemlaxa-9-kort-skarpedjup.htm

Se fullständiga inlägget här: Porträttfoto utomhus: Undvik de här 2 misstagen

[thinkinboutwhat]

25.07.17

Miegs bija trauksmainas. Cīņa ar iesnām un bezmiegu, jo iesnas, jo klepus, jo bezmiegs.  Taču atsevisķi fragmenti. Kaut kādas smalkas pusdienas ar mammu un ģimeni, šampinjoni, smalki gaļas ēdieni, viss restorānīgi skaists. 

Tad esmu it kā Bērnu slimnīcā ar citiem cilvēkiem, laikam medmāsām, man pazīstami cilvēki ,bet neatceros kas (varbūt fotoskolas meitenes)... ir tumsa, esmu pus-plika, bet citas laikam arī. Mēs kaut ko ākstamies, ir smieklīgi, telpas ir pamestas. Ēka ir divstāvīga, veca muiža - sēžot uz palodzes liekas, ka ēka ir augsta, bet izejot ārā tikai tops skaidrs, ka maza plakana divstāvīga ēka, ar platu zvejnieku mājām piedienīgu jumtu. Zaļa gaisma. Atbrauc pašvaldības policija un es tieši ar dibenu pie loga. Saprotu, ka jālasās prom. Vai nu tāpēc, ka tur vairs nestrādāju vai tāpēc, ka jādodas kaut kur. Kaut ko kavēju. Ātri traucos ārā un pa bruģi aizskrienu. Ārā ir vakars. Mitrs, lietus, rudens iespējams. Ir daudz gaismas. It kā Rīga, taču nemaz pēc Rīgas neizskatās. Ir skaisti, nedaudz Parīzes vai skandināvijas sajūta. Mazi kopti skvēriņi, ielas un daudz gaismiņas oranžās. Ielas zaigo.  Atkal pamodos.

[orsakullan]

En natt för dem sömnlösa.

En natt för dem sömnlösa.

Jag har inte kunnat sova i natt. Misstänker att det beror på migränen jag fick igår kväll som fick mig att somna runt 20:00 och sova tills ungefär 23:00. Jag kunde sen inte somna om, eller jag har slumrat till för att vakna om hela tiden. Strax innan fyra gav jag upp, satte mig i soffan under en filt och läste Bingos fotoskola.

Eftersom jag tyckteljuset föll så fint in för fönstren så tog jag…

[urbananjar]

Var inte rädd för motljus, även om det kan vara lite knepigt. Saga Björling i Rotation

[kulturamafoto]

Photo by Johan Wirén

[fotoklasserna]

Skissboksfix. Treorna jobbar inför slututställningen är i maj. 

[janosek]

Želiv 2017 1/2 #macodirect #zeliv #2017 #fotoskola #fotoskolabrno #evzensobek #michalkalhous #jolanahavelkova #tomaspospech (v místě Janosek - Truhlarstvi, Calounictvi a Fotograficke prace)

[louiseeklund]

17 Januari 2020 Fredag

01:08

Jag lurade till och med mig själv med att jag skulle somna vid tio. Men jag har legat i sängen i timmar och sjungit. Skrivit text till egna melodier. Jag har för roligt med mig själv. Nu är jag piggare än innan fast där, just nu, smög sig en gäspning fram. Sömnen kanske är nära.

01:14

Insikt: Alla mina låtar kan ju vara konstmusik. Det är som upplagt för det! Jag gör det. Allt hänger ihop. Pang! Det smäller!

08:39

Vaknade nu och vill inte till skolan

10:55

Varför är jag så bristfällig när det gäller att gå upp bristfällig på morgonen? Bristfällig på förmiddagen?

11:43

Det är så jävla pinsamt att jaga folk! Folk jag inte känner. 

11:52

Matilda Wiezell är så jävla grym! Hennes SoundCloud. Så avskalat och så jävla fint! 

12:47

Det verkar som att vattnet inte är klart förens midsommar.

12:51

Drömde så jävla mycket om honom inatt. Vad betyder det?

13:08

Pengar är det värsta jag vet. Jag lever i förnekelse. 

13:20

Hade jag känt att jag hade ett sammanhang i klassen, hade jag inte haft några problem med att ta mig dit men nu känner jag inte att jag har det. Jag känner mig utanför, kanske för att jag sätter mig där. Men ingen undrar någonsin var jag är. Mitt dopamin är på botten.

13:44

Jag har skrivit till så många personer nu. Min egen praktik blev genast mindre relevant.

13:46

Gaffa skriver enbart om musik. Det borde jag vetat. 

14:43

Mår jag dåligt över att jag ligger i sängen hela dagen? Nej. För jag arbetar. På riktigt. Och nu är det för sent att ta sig till skolan utan skam. 

15:05

Jag tror fan jag måste bo kvar i Gerlesborg för att leva. Men jag vill inte bo själv för då blir jag eremit.

15:21

Insikt:

Det är dig du ska sälja in, inte dina verk. 

När det gäller konst.

15:45

Det var fan jävligt bra att jag gick till Gotlands Fotoskola och blev intervjuad och så. Då fick jag möjlighet att öva upp hur det är att sitta på intervju och visa upp mina verk och prata om dem, med personer som väljer in. Otroligt bra. För det kommer vara typ likadant och det var inte särskilt läskigt eller obehagligt. Jag känner mig trygg i min roll. Jag känner mig trygg i mig själv.

16:18

Nu har skolan officiellt slutat och jag har skolkat. Bra jävla drag Louise. Varför gjorde du så? Jag vill inte träffa människor och känna att jag inte betyder något. Jag betyder mer i ensamheten i mitt rum. 

16:20

Jag har lärt mig hur jag slår ihop en ansökan dock. Så är taggad på att göra det. Önskar dock att jag hade datorn här, eller det har jag men laddaren är i ateljén. Önskar också att jag hade lagt ned mer tid på mina målningar. Jag måste måla mer för att få ihop en portfolio som är stor nog. Det är nog det som Anne Marte syftar på när hon föreslår att jag ska arbeta mindre, mindre skalor och mindre projekt gör det lättare att färdigställa verken.

16:22

När CSN knackar på måste jag köpa ramar och göra de fem enklaste målningarna någonsin. Bara för att få de gjorda. Sedan ska jag måla fler mindre målningar i min stil och jag måste börja skissa. Skissa skissa. Lära mig skuggor och ljus. Koppla handen till hjärnan.

16:29

Gud det var verkligen en riktig vernissage à la Anne Marte. Varför ville jag inte komma? 

16:31

Jag var verkligen påväg där efter lunch. 

16:35

Skriver med Linnéa nu och inser att jag är ganska ledsen. Och juste fuck. Jag lovade att ringa Cody idag. 

16:45

Tror jag saknar New York kanske. Att bli sedd. Att finnas till. Att spinna min ensamhet runt andra.

17:03

Hur tydlig ska jag behöva vara för att andra ska förstå att jag mår dåligt? Ingen bryr sig. Ingen bryr sig om mig. 

17:29

Det enda som tycks muntra upp mig är att distrahera mig själv med måleri eller att teckna eller illustrera. Klassisk konstnär.

17:30

Anne-Marie sa igår att hon ser mig som organiserad och strukturerad och den självbilden har inte jag. Dock kom jag fram till den insikten om att jag kanske är konstnärligt strukturerad och planerar över vad jag vill och hur många av vad, för att det är något jag faktiskt kan kontrollera. Kanske det enda jag kan kontrollera. Att hålla ordning för att allt annat är så rörigt. Jag tror det är vanligt för konstnärer att ha en strukturerad ateljé men en kaosartad livsstil. Men vad är det som jag anser vara så ostrukturerat då? Och i förhållande till vad? Jag kan enbart förhålla mig till min uppväxt och om jag får höra att kläder på golvet är ostrukturerat, förhåller jag mig till klädhögen som om det är jag. Det är jag som är klädhögen men så är inte fallet. Jag är allt utom klädhögen. Att jag inte kan hålla i lönen jag får, följa instruktioner, ta körkort, läsa en text utan att tänka på annat, rutinmässigt göra ärenden eller uppgifter, ta tag i och svara på det där mailet eller ringa den där personen eller betala den där räkningen. Det har ingenting med mig att göra egentligen. Och vad jag menar med det vet jag ännu inte. Men jag tänker att det har att göra med hur min syn på ovanstående punkter presenterats för mig. Inte har jag rätt att skylla på någon men jag vill hitta orsaker till mitt beteende, jag behöver hitta orsaken för att ta itu med den. För det här kan omöjligen ligga ingrott i min person. I den jag är. Jag föddes inte med mina brister, bristerna har utvecklats hos mig på grund av yttre faktorer. Det måste vara så. 

17:42

Anledningen till att jag stökar ned i mitt rum är troligtvis för att jag hade en förälder som städade upp efter mig istället för att begära av mig att jag plockar undan efter mig. Det måste vara så även om jag inte minns hur det varit. Det blir så tydligt nu när jag tänker på det, för bara då när min kära moder besökte mig här, kunde hon inte hålla händerna i styr. Hon behöver ordning och reda omkring sig och därför har jag blivit van med att om någon vill att det ska vara städat, städar personen snarare än att jag städar för personens räkning. Jag måste påstå att det inte var särskilt stökigt. Det var mest papper och böcker och småsaker som låg i huller om buller på ett bord. Att jag inte har något emot en stökig miljö kan handla om något så larvigt som att vara rebell, att visa mamma att det är okej, att ingen skada sker. Dock har hon rätt i att det är ofräscht och mindre mysigt med stök. Så jag vill bättra mig på den fronten men för att göra det måste jag veta vilket tankesätt jag ska ändra på. Jag tror mig ana det nu.

17:48

Det krävs oftast en stor smäll för en förändring. Jag vill inte hitta mig själv i en smäll. Jag vill ligga steget före. Alltid. För genom att vara ett steg framför, ger det mig frihet. Mer frihet än om jag går någon på hälarna. Jag är dessutom väldigt hungrig på förändring och förnyelse, det är någon jag är förövrigt. Det är ett personlighetsdrag, och därför bör jag vela ligga minst ett steg före hela tiden. För slänter jag efter så vet jag vad nästa steg innebär och vad finns det för spänning och underhållande med det? Det är inte konstigt att jag ger upp då, det finns ingen vits med att gå vidare när jag redan sett resultatet. 

17:52

Gud, det här hjälper verkligen mig. 

17:53

Det är samma när det gäller att äta mat, jag föredrar att äta något jag aldrig ätit framför att äta samma måltid igen och igen och igen. Så länge det är med ingredienser jag äter, dvs veganskt och numera tyvärr även vegetariskt. Var finns spänningen i det du redan känner till? Samma gäller mitt konstnärsskap. Jag vill inte veta slutprodukten, inte för det jag tidigare trott, jag har trott att jag inte vill jämföra verklighet med de verk jag gjort i risk för att bli besviken. Nej. Det handlar om att verkligheten är där, mitt framför mina ögon och till ytan gör den mig inte särskilt intresserad. Den fångar inte mitt intresse. Det är först jag går djupare på den, som jag får utforska ett område eller en känsla. Att försöka komma fram till färger och hur de reagerar till varandra blir därför intressant. Detaljarbeten väcker mig. Samma gäller sången, hur en ton böjer sig in i en annan. Detaljarbetet. Jag har inte förstått att jag är så detaljinriktad fören jag började dyka in i konst. Detaljfokuset går dock att spåra till de sallader jag gjorde som barn. Att finhacka var min grej. Att göra något helhjärtat är något jag vill göra och det är därför jag arbetar med serier till exempel. Jag vill inte slänga ihop något för att sedan slänga det i en hög av andra grejer jag skapat. Jag vill skapa verk att vara stolt över. Verk som ger mig något. Verk som jag kan identifiera mig i. Om jag då slänger ihop något och inte arbetar med det jag tagit fram, då finns det ingen mening med det. Ingen alls. Det är en mening som jag söker, i allt. Jag vill inte göra något meningslöst, jag ser ingen vits i det. Min lärare uppmanade mig igår till att göra just det, något meningslöst och jag såg meningen i det också, så därför kan det vara bra att prova det i och för sig.

18:07

Adrian tatuerar just nu Caspar, som han tydligen inte heter men ah, som jag träffade i somras ihop med Martin! Så kul! 

18:10

Jag introducerade Jelly Crystall för honom och ser nu att de är vänner! Kul! Och han har släppt en ny låt! Älskar honom! Har aldrig träffat honom. Klassiskt fan. 

18:14

Jag har en hatkärlek till Stockholm för att jag känner att det är en glasvägg mellan mig och allt annat när jag är där och när jag inte är där. Jag känner mig felplacerad. Att jag har hamnat på fel sida av glaset. Om jag flyttar dit igen måste jag bo på egen hand, för jag tror att jag dras tillbaka på grund av mina föräldrar. Eller jag vet att det är så. På grund av att de är världens finaste och omtänksamma föräldrar, så håller det mig tillbaka. 

18:19

Say whaaat!! Det är ju då vi har självstudier!!! Den helgen då Adrians studio har invigning och den helgen då Adrian fyller 30!! Sthlm baby, I’m coming for You! 

18:31

Nu vaknade jag till, för att jag känner att jag känner att jag har en riktning. Fem veckor till Stockholm. Sedan tre veckor till Festivalen. Sedan sju veckor till min utställning på GBZ. Sedan tre veckor till Skolavslutningen. Sedan två veckor till sommarkursen på Scenkonst i två veckor efterföljande en resa till Portugal för att fira Linnéa som blir 27. Sedan en oplanerad sommar och därefter skolstart i förhoppningsvis St Martins University eller Malmö Konsthögskola eller Mejan, annars ett till år på Gerlesborgsskolan. Jag kommer att ha ett fantastiskt år! Och hösten så har jag en utställning på Åsögatan. Nu har jag liv och mening. Skit i nuet. Lev för framtiden. Mina känslor för stunden är i de flesta fall irrelevanta. Jag måste lära mig att leva utan att följa mina känslor. Leva vidare. Leva på. Varför ska jag låta min framtid påverkad av att jag för stunden känner mig sammanhangslös och utfryst? Det ger mig absolut ingenting. Gör det bästa av situationen. Bit ihop om det känns jobbigt. Du har inte råd att spilla tid såhär! Eller jag har inte spillt tid, jag har kommit fram till mycket vettiga saker. Och jag har skrivit till folk och jobbat så gott jag kan utifrån min mobil.

18:44

Och anledningen till att jag tycker om att måla stort är för att jag gillar detaljarbetet.

18:45

Jag tar också åt mig allt, som om att det är mitt fel. Jag hör folk från höger och vänster prata om ekonomiska problem och jag tror att det är jag som är problemet. Att om inte jag hade funnits här, hade problemet inte existerat. Så känner jag med allt och har känt så i hela mitt liv. Vad problemet än är, så hade det varit ett mindre problem om jag var borta. Det är fan inte en sund syn. Hur ska jag ta mig över den tröskeln? 

18:49

Om jag inte har en psykolog eller en vän att prata med, får jag helt enkelt prata med mig själv. Det är inte svårare än så. Dagar som dessa är viktiga för min egen utveckling. Hade jag gått till skolan idag hade jag haft mindre koll om hur jag fungerar och hur jag ska gå vidare! Jag är glad att jag är jag!

19:29

Min matlagning kan nog avgöra hur jag mår. Just nu ere bra! 

19:35

Kom på nu att jag var helt oförstående när mina klasskompisar under höstterminen beklagade sig att vi hade lov i otakt med andra skolor. Det slog mig nu att jag typ inte har några vänner som pluggar. Det är därför de inte påverkat mig.

19:40

Insikt: Den enda anledningen till obehagliga stämningar och tysta situationer är för att personerna i fråga inte känner varandra och därmed inte kan vara bekväma med varandra och inte vet sina likheter och olikheter. Jag håller på att får reda på vad det är att vara människa. När lär sig andra människor sådant här? Lågstadiet? Mellanstadiet? Jag tror att mycket av min personliga utveckling har stoppats på grund av alla de åren jag inte pratade och de efterföljande åren med kvarstående social ångest. Det är häftigt i sin sorgsenhet.

20:29

Vad fan gör jag på landet? Jag ska bo i en stortstad. New York, London eller Stockholm.

20:37

Cody ska bli min agent typ. Eller säljare av något slag. Så jävla nice! Älskar honom! Det var lite hackigt att prata för att jag är mer introvert och inte så sprallig men gud alltså nu slog det mig verkligen att han är lik Kip. Sjukt. Alltså i drivet! Han frågade om det är okej om han kommer hit och plockar upp de målningar jag har här när han ändå är i Uddevalla. Sedan när han är i Stockholm att han hämtar de som är hos mamma och pappa. Sedan ska han sälja dem! Så jävla sjukt. Han sa att det kan vara nice att sälja inredning ihop med en up and coming artist. Mer eller mindre. Och han har redan kunder till sitt företag som han PRECIS startade. Han är typ världens nätverkare.

20:41

Hur mycket procent ska han få, är frågan och hur mycket ska vi sälja tavlorna för. Jag blir genast girig och tänker att han nog kan sälja för vilket pris som helst. En riktig försäljare. 

20:45

Cody är verkligen helt rätt person för det här! Han har tänkt på det ett tag men att han inte har haft en venue förrän nu.

20:46

Jag känner mig tom och lycklig. Att alla tavlor ska tas ifrån mig och att jag inte kommer se dem igen. Nu förstår jag folk som blir fästa med sina verk. Jag måste signa de som är i ateljén. 

20:47

Han verkar också vara en sådan som kan pusha mig. Han sa liksom ”Will you do more?” som att de inte räcker. Jag blir stressad på ett bra sätt.

20:51

Jag älskar Cody! Jag är så glad för Elins skull!

20:52

Och så jävla nice att det bara är business och inget underliggande fuffens á la den där nissen som skulle hjälpa mig för omkring ett år sen. Lärdom: Jobba bara med folk du litar på. Cody vill såklart tjäna pengar och han tror att han kan göra det på min konst! Och jag, jag är ingen säljare, så för att mina tavlor inte ska samla damm, krävs det att jag har personer som kan hjälpa mig med det. 

20:54

Adrian har Studion i Stockholm där jag kan hänga upp och ställa ut och allt möjligt. Jag befinner mig i konstsammanhang, städer osv, nätverkar, producerar och dyker in i mitt. Cody säljer till U.S.A, i vilket är den marknaden jag vill vara i. Mamma öppnar något ställe där jag får ställa ut. Hm... varför har jag inte kommit på tanken om att hänga mina målningar i B&W? De kanske skulle gå? Att ha dem i direkt inredning. 

20:57

Jag blev så jävla taggad på mitt konstnärsskap nu. På mitt målande. Tack så mycket Cody!

21:01

Jag skrev till honom. Tackade honom. Jag vill måla på samma sätt som jag målade för två år sedan. 20st på tre månader eller vad det var!

21:09

Jag satte precis ett nytt mål. Jag ska ha 50 nya målningar till sommarlovet! Alla behöver inte bli bra men jag behöver lära mig något av alla! Jag kommer att lära mig som bäst genom att producera. Jag ska inte ta åt mig de tips som personer omkring mig säger åt mig, för jag faller ur balans. Jag ska måla på mitt sätt! Det säljer och jag vet att det säljer! 

21:33

Jag älskar människorna i mitt liv! Jag älskar folk som tror på mig! Det är det som jag refererar till kärlek. Så fort jag anar att någon inte tror på mig, skrattar åt mig eller blåser bort det jag gör, så känner jag mig hatad.

21:34

Varför kan jag inte vara stark i mig själv? Typ som i att gå och lägga mig nu och upp och jobba vid åtta imorgon? Jag har ställt alarm. Jag är så taggad! Vill mest låsa in mig där och måla måla måla. Tänker ta över Cathys studio imorgon tror jag, iallafall när Lovisa är där, för mer rum och ljus! Så taggad!

21:42

Jag kanske ska plugga foto.

21:43

NEJ HÅLL DIG TILL MÅLERIET OKEJ!!! DU HAR NÅGOT HÄR!!!!!

21:46

Jag vill börja på Mejan! Vore så nice!!! Tror den är mer lämpad för mig än Malmö om jag ska vara ärlig. Mer frihet. Där kan jag göra min konst fullt ut!

23:51

Nu vill Julia kanske ha en bild som ett skivomslag. Jag är överallt. Precis som jag vill!

[kulturamafoto]

photos by Dennis Olsson

[kulturamafoto]

Photo by Albin Ulvebring

[kulturamafoto]

Photo by Natasha Uljanic