#folktronic

[essential-music]

In the ethereal landscape of late '90s music, "All I Need" by Air featuring Beth Hirsch emerges as a luminous gem, weaving a tapestry of sound that feels both timeless and deeply intimate.

This track, nestled within the iconic Moon Safari album, is a masterclass in emotional alchemy, blending folk’s warm acoustic embrace with the cool pulse of electronic innovation. It’s a song that doesn’t just play—it envelops, inviting listeners into a space where peace, love, and quiet introspection intertwine.

Beth Hirsch’s voice is the heart of the track, a radiant thread that carries its soul. Her vocals, both sensual and crystalline, glide effortlessly over the instrumentation, evoking comparisons to luminaries like Sia and Sophie Barker. There’s a raw, human quality to her delivery—warm, heartfelt, and occasionally tinged with a wistful ache—that makes every note feel like a whispered confession. Yet, some might catch a faint imperfection, a subtle dryness in her tone, as if she sang through a moment of vulnerability in the studio. Far from detracting, this humanity only deepens the song’s authenticity.

The composition itself is a delicate dance of contrasts. Air crafts a soundscape that feels like a sunset on an empty beach—serene yet expansive, with electronic flourishes that shimmer like waves catching the last light. The track’s structure is deceptively simple, building from gentle acoustic strums to a crescendo of atmospheric layers. This blend of folk and electronica, dubbed "folktronica," feels both nostalgic and forward-thinking, aligning it with trip-hop contemporaries like Zero 7 and Portishead while carving its own distinct path.

Lyrically, "All I Need" is a poetic meditation on simplicity and connection. Lines like “All I need is a little time” and “All in all, there’s something to live” resonate with a universal longing for peace and purpose. These words, unadorned yet profound, spark reflections on love, loss, and the courage to celebrate life despite its weight. Some hear echoes of Tennyson’s timeless wisdom—“It is better to have loved and lost”—in its gentle refrains, while others find themselves crafting their own poetry in response, likening tears to rivulets of a great ocean. The lyrics invite listeners to pause, to breathe, and to find solace in the present.

Culturally, the song is a touchstone, its influence rippling across genres and borders. From Brazil to Ukraine uniting listeners in shared moments of calm and wonder. Its appearance in films like Nil by Mouth has cemented its place in popular consciousness, while its imagery—dancing through imagined stages or drifting along coastal roads—fuels the listener’s imagination.

Ultimately, "All I Need" is a song that feels like a gift—a fleeting, four-minute sanctuary where the chaos of the world falls away. It’s a reminder of music’s power to heal, to connect, and to endure. Decades since its release, it remains a beacon of artistry, its folktronica heart beating as strongly as ever, inviting new generations to find their own meaning in its luminous embrace.

Year: 1997

Composition/Lyrics: Beth Hirsch, Jean-Benoît Dunckel, Nicolas Godin

Producer: JB Dunckel, Nicolas Godin

[gotardmusic]

GOTARD - Alsahwa (video AI)

(Eng) The new clip for the song "Alsahwa" from the latest album of the GOTARD project "Dharma" is a short story about the search for higher truth, the purpose of existence and the ultimate break with cultural and social limitations to listen to the voice of one's own mind and heart.

(Pl) Nowy klip do utworu "Alsahwa" z ostatniej płyty projektu GOTARD "Dharma" jest krótką opowieścią o poszukiwaniu wyższej prawdy, celu egzystencji i ostatecznym zerwaniu z ograniczeniami kulturowymi i społecznymi by posłuchać głosu własnego umysłu i serca.

[yorkcalling]

Nick Howe releases melancholic, folktronic breakup track

Nick Howe is responsible for one of my favourite tracks and videos I’ve posted on this blog, but it’s been a while since we shared anything from him. Continue reading Nick Howe releases melancholic, folktronic breakup track

[jawharpdotcom]

[jetbelly]

(JetBelly)

[watermonkeystuff]

Ash Felt live.

[captainwormburner]

Pablo the Possum - Folktronica Electronic Rock - Captain Wormburner

[casismycherrypiebaby]

“One of the best things about Eurovision is that you find out about genres you didn’t know existed; such as Albanian folktronic”

- Edward af Sillén, Swedish commentator, about Albania

[youreaclownnow]

The world is superflat now, but ironies abound

Transcendence isn't dead, it just went deeper underground

Within this 'no infinity' infinity is found

The lack of deeper meaning's getting deeper all the time

'Cotton Eye Joe' may just be joke folk techno

But tonight it had me crying

So folk me Amadeus one more time

[thestarlitnights]

bur man laimi is like the antithesis of dark folktronic eurovision entries that make me wanna reject modernity and run into the forest. it's a light upbeat whimsical folk entry that ALSO makes me want to run into the forest

[sunnystrollblog]

Did JD do a alien

bro this is the funniest comment i’ve ever gotten and i’m assuming you’re talking about my recent post

yeah no she’s a different type of troll specifically a species that i made for my sona a folktronic troll lol

[mrstsk]

Published on February 15th 2024, this is John Robinson's second book discussing the songs of Momus. Pre-order at https://poniesandhorsesbooks.com/product/folktronics/

[thoughtswordsaction]

Def Nettle Released New Track “Head Wrecker”

Photo courtesy of the artist. After a year-long hiatus, Def Nettle reemerges with Head Wrecker, a snarling, rhythm-driven single that reasserts the band’s post-punk credentials with snarling flair. Released on May 9, the track marks a tonal shift from the folktronic experiments of February’s Get Me Here, signaling a return to the raw, unfiltered energy that defined the band’s early…

[suzanavolimboga]

5 posts!hy dont sweden press cover it ? Pin på Drawings of Christ Högtider och traditionerVilken betydelse har midsommarstången?Av Mattias Axelsson den 15 maj , 2025Kort svar: Midsommarstången har historiskt symboliserat god sådd och växtlighet. Numera symboliserar den själva högtiden och till viss del även landet Sverige. Den har dock aldrig varit en fruktbarhetssymbol.Midsommarstången har kommit att bli en central symbol inte bara för högtiden utan också för Sverige som land. För även om det finns majstänger även i andra länder i Europa så är stången så som den ser ut och används i Sverige unik. Det är bara i Sverige och i Finland (som ju var en del av Sverige till 1809) som de förekommer.Förmodligen kom majstänger till Sverige via tyska köpmän redan under medeltiden, men då var bruket knutet till 1 maj. Sveriges något bistrare klimat är troligen det som gjort att traditionen med lövad stång flyttade knappa två månader - till midsommarhelgen. Säkra belägg där midsommarstänger förekommer är från 1600-talet och Erik Dahlbergs Suecia Antiqua.Midsommarstång. Foto: Guillaume BaviereEftersom midsommarstängerna är av relativt sent datum är det knappast troligt att de har ett förkristet ursprung. Vårt midsommarfirande har få beröringspunkter med någon äldre förkristen fest. Som Mai Fossenius skriver:Att någon gammal hednisk fest skulle ligga till grund för midsommarfirandet förefaller ej troligt, men däremot har tidpunkten säkerligen även i vårt land redan på ett primitivt stadium, observerats i egenskap av solståndstid.Det finns inte heller några belägg för att midsommarstången ursprungligen skulle haft någon koppling till fruktbarhet eller fallossymbolik. Etnologen Jonas Engman skriver,Synen på midsommarstången och majstången som en fallos hänger samman med Freud och psykoanalys. Freud överbetonade sexuell symbolik, i alla fall som det såg ut i bondesamhället. Vi har inga som helst bevis på att människor associerade denna idag så älskade stång med sexualitet.Troligare är i så fall att stången i det äldre bondesamhället symboliserat "god sådd och växtlighet". Genom att pynta en stång med löv från naturen gör man en koppling till just den spirande växtligheten som finns i slutet av juni när midsommar infaller.Numera, när bara ett fåtal svenskar arbetar inom jordbruket, har midsommarstången fått en delvis annan betydelse. Dels symboliserar den självklart själva högtiden, på samma sätt som jultomten är en symbol för julen eller påskharen är en symbol för påsken och dels är midsommarstången numera till viss del en symbol för Sverige som land. Midsommarstången så som vi reser den i Sverige är så gott som unik för just Sverige och Finland.Skrivet av Mattias Axelsson (författare och gymnasielärare i historia och samhällskunskap) (2025-05-15)Litteratur:Fossenius, Mai (1951) Majgren, majträd, majstång : en etnologisk-kulturhistorisk studie Lund:GleerupSchön, Ebbe (1996) Folktrons år PrismaEngman, Jonas  ”Midsommarstången är ingen fallossymbol” – SVT Debatt 2012-06-24corpus CHRISTI  KRISTIHIMMELSFÄRDSDAG den 29 maj (1)”Låt oss alltså förbli brinnande i anden. Låt oss behålla den ljuva och trösterika glädjen att evangelisera, även om vi måste så i tårar. Må i oss finnas – såsom hos Johannes döparen, Petrus och Paulus, de andra apostlarna och många storartade förkunnare genom kyrkans hela historia – en inre iver som ingen och intet kan utsläcka. Må detta vara den stora glädjen i ett liv helt skänkt åt Gud. Och må den moderna världen, som söker i både hopp och ångest, få ta emot det glada budskapet, inte av förkunnare som är sorgsna och missmodiga, otåliga och ängsliga, utan av sådana Guds ords förvaltare vilkas liv utstrålar tro, som de som försttagit emot Kristi glädje vågar sätta sitt liv på spel för att Guds rike skall bli kungjort i världen.” (Paulus VI´s apostoliska maning Evangelii Nuntiandi (1975); 80)Greger Hatt översatte till svenska. Han anknyter till och citerar påve Paul VI´s apostoliska maning Evangelii nuntiandi och nämner att evangelisera måste innebära apostolisk glöd och att evangelisationen är ett uppdrag för alla döpta. Skall vi komma vidare kräver det att vi inte är rädda för att tala om tidens brännande frågor. Här är hans tal:”1. Att evangelisera innebär apostolisk glöd. Det förutsätter att Kyrkan lever i parresia, att komma ut ur sig själv. Kyrkan är kallad att komma ut ur sig själv och gå till utkanterna, inte bara de geografiska utan också de existentiella: i syndens mysterier, i lidandet, i orättvisa, i okunskapen och i frånvaron av tro och tillit, i utkanten av tanken och i varje form av misär.2. När Kyrkan inte går utanför sig själv för att evangelisera blir den själv-bespeglande och blir sjuk (man tänker på kvinnan i en av evangelierna som gick dubbelvikt). Med tiden så kommer de kyrkliga institutioner som är självbespeglande att fastna i en slags ond teologisk narcissism. I Uppenbarelsen säger Jesus att han står på tröskeln och kallar. I texten står han utanför och knackar för att bli insläppt.. Men ofta tror jag Jesus knackar från insidan, så att vi ska släppa ut honom. Den självupptagna kyrkan understår sig att den håller Jesus inom sig och släpper inte ut honom.3. Den självrefererande kyrkan tror, utan att den kanske märker det, att den är sitt eget ljus; den upphör att vara ”mysterium lunae” och det odlar en allvarlig ondska, den om kyrklig världslighet (enligt De Lubac den värsta synden Kyrkan kan hemfalla åt): den att ge ära åt varandra. För att förenkla: det finns två bilder av Kyrkan: Den evanliserande kyrkan som går utanför sig själv, den Dei Verbum religiose audiens et fidenter proclamans, eller den världsliga Kyrkan som lever inom sig själv, av sig själv och för sig själv. Dessa bilder klargör vilka reformer som behövs för att rädda själar.4. Om nästa påve: En man som, genom kontemplation och tillbedjan av Jesus Kristus kan hjälpa Kyrkan att gå ut från sig själv till de existentiella utkanterna, som kan hjälpa henne att bli en fruktbar moder som lever av ”den ljuva och trösterika glädjen att evangelisera.” (1)—————–(1)”Låt oss alltså förbli brinnande i anden. Låt oss behålla den ljuva och trösterika glädjen att evangelisera, även om vi måste så i tårar. Må i oss finnas – såsom hos Johannes döparen, Petrus och Paulus, de andra apostlarna och många storartade förkunnare genom kyrkans hela historia – en inre iver som ingen och intet kan utsläcka. Må detta vara den stora glädjen i ett liv helt skänkt åt GuD Forwarded this email? Subscribe here for moreC.S. Lewis and BaseballNearness by ApproachFr. Luke DaghirMay 15READ IN APPBaseball has always had fashion fads that come and go. Currently, flat-brimmed hats, wrap-around sunglasses, and even haircuts designed specifically for wearing baseball caps are in style.Dodgers Take Seventh Game Series by Graig KreindlerSubscribedDeep down, though, every baseball fan knows that it is not enough to just look like a ball player. While looking the part is the first step, one must take the leap and actually learn and play the game. One must approach the game to draw near. The umpire says, “Play ball!” not “Look like ball players!”C.S. LewisSubscribedC.S. Lewis, the author of the Chronicles of Narnia, once discussed two themes in Christianity: nearness by likeness and nearness by approach. Lewis's main idea is that every human has a nearness by likeness to God since we are made in His image and likeness. However, according to Lewis, nearness by likeness is not enough. Think of the fallen angels who rejected God; they, too, had a nearness by likeness as rational beings. For Lewis, there must also be a nearness by approach.St. Michael by RaphaelLewis describes this difference with the following short story. He shared that we could think of villagers returning to their homes after a long journey. They reach the edge of a steep cliff, look down, and see their homes far below. Lewis calls this moment the nearness by likeness. They are close, but it is not enough. For Lewis, the villagers must walk about 5 miles backwards and wrap around the mountain to their village below. If the villagers wait above the cliff, they will appear close to home, but that is merely an appearance instead of reality. Once the villagers begin walking the 5 miles, they enter a nearness by approach and are closer to the village than when looking over the cliff’s edge.Village below Mont Blanc by Edgar Alwin PayneSubscribedTo carry the metaphor forward, it is the difference between being near by likeness as one who looks like a ball player and being near by approach as one who gets on the field and enters the game.Every baseball player and Christian needs to ask themselves this question: “Am I focused on a nearness by approach or am I just settling for a nearness by likeness?”Similar to the villagers, take the first step of approaching the village. In the steps of nearness by approach, one draws closer to becoming a ball player, and for Christians, being in union with God.Take some time and contemplate the following words of Jesus: “Come follow me.” In other words, to draw near to God by approach.Christ Calling the Apostles James and John by Edward A. ArmitageShareFr. Luke DaghirToday is Thursday, Iyar 17, 5785 · May 15, 2025 Omer: Day 32 - Netzach sheb'HodToday's Laws & Customs• Omit Tachanun in the AfternoonStarting in the afternoon, Tachanun (confession of sins) and similar prayers are omitted.• Count "Thirty-Three Days to the Omer" TonightTomorrow is the thirty-third day of the Omer Count. Since, on the Jewish calendar, the day begins at nightfall of the previous evening, we count the omer for tomorrow's date tonight, after nightfall: "Today is thirty-three days, which are four weeks and five days, to the Omer." (If you miss the count tonight, you can count the omer all day tomorrow, but without the preceding blessing).The 49-day "Counting of the Omer" retraces our ancestors' seven-week spiritual journey from the Exodus to Sinai. Each evening we recite a special blessing and count the days and weeks that have passed since the Omer; the 50th day is Shavuot, the festival celebrating the Giving of the Torah at Sinai.Tonight's Sefirah: Hod sheb'Hod -- "Humility in Humility" (also: "Splendor in Splendor")The teachings of Kabbalah explain that there are seven "Divine Attributes" -- Sefirot -- that G-d assumes through which to relate to our existence: Chessed, Gevurah, Tifferet, Netzach, Hod, Yesod and Malchut ("Love", "Strength", "Beauty", "Victory", "Splendor", "Foundation" and "Sovereignty"). In the human being, created in the "image of G-d," the seven sefirot are mirrored in the seven "emotional attributes" of the human soul: Kindness, Restraint, Harmony, Ambition, Humility, Connection and Receptiveness. Each of the seven attributes contain elements of all seven--i.e., "Kindness in Kindness", "Restraint in Kindness", "Harmony in Kindness", etc.--making for a total of forty-nine traits. The 49-day Omer Count is thus a 49-step process of self-refinement, with each day devoted to the "rectification" and perfection of one the forty-nine "sefirot."Links: How to count the Omer The deeper significance of the Omer CountToday in Jewish History• Roman Garrison Defeated (66)Following the theft of silver from the Holy Temple in Jerusalem on the 17th of Iyar of the year 3826 from Creation (66 CE), the Jewish defense force attacked and defeated the Roman garrison stationed in Jerusalem.Farfar Hebbe en yngling på 82 bastDagens fakta 15 Maj.Av farfar hebbe den 15 maj, 2025Dagens namnSofiaPopuläritet idag: Oförändrad Placering på namntoppen 2024: 53 Antal kvinnor med namnet i Sverige: 92841 Antal män med namnet i Sverige: 10Betydelse SofiaSofia, Sophia, Sofie, är av grekiskt ursprung och kommer från ordet sopheía som betyder "vishet" och ?visdom?.Namnet var mycket populärt i slutet av 1800-talet (då Sveriges drottning och Oscar II:s fru hette Sofia) och början på 1900-talet. Även under 1990-talet hade namnet något av en modevåg igen. Som bäst låg det 1996 på 13:e plats i listorna. Den 31 december 2009 fanns det totalt 92 526 personer i Sverige med namnet Sofia/Sophia, varav 30 501 med det som tilltalsnamn.SonjaPopuläritet idag: Oförändrad Placering på namntoppen 2024: Inte i topp 100 Antal kvinnor med namnet i Sverige: 21913 Antal män med namnet i Sverige: 0Betydelse SonjaKvinnonamnet Sonja är en gammal grekisk form och rysk diminutivform av namnet Sofia och betyder "vishet". Det infördes i almanackan så sent som 1993.Namnet var relativt populärt under den första halvan av 1900-talet, men har sedan avtagit i användning.31 december 2005 fanns det totalt 26 987 personer i Sverige med namnet Sonja,varav 18 123 med det som tilltalsnamn. Namnet stavas också Sonia och Sonya.År 2003 fick 158 flickor namnet, varav 48 fick det som tilltalsnamn.Kalender med temadagar 2025<>15 majFörskolans dag.Internationella familjedagen *Kardemummabullens dag *.Arbetslöshetens dag *Internationella tillgänglighetsdagenLokalt väder i Skutskär+7° C Vind 6 m/s Mulet, men troligen uppehåll Känns som+3° Lufttryck 1015 hPa Fuktighet 67 % Sikt 50000 m Soluppgång 04:08 Solnedgång 21:25 Dagens längd 17 h 17 min.HUSTRUNS MEDITATIONFemte söndagen i påsk (cykel C)Av Agustín Estrada Fernández på maj 15, 2025Österrikisk mästare, korsfästelse (ca 1400–1420), tempera och guld på pannå, Barnes Foundation (Philadelphia)"Så skall alla förstå att ni är mina lärjungar, om ni har kärlek till varandra." Dessa ord faller som ett sista ackord – tysta, absoluta, obestridliga. I förräderiets skugga, strax efter att Judas gått ut i natten, håller Jesus inte ett avskedstal, utan ett mandatum novum, ett nytt bud. Inte ett förslag. Inte en poetisk utsmyckning. Ett kommando. Inte ens "Älska andra som du älskar dig själv". Men: "Älska varandra så som jag har älskat er." Skillnaden är inte subtil. Att älska som Kristus älskar är att omfamna korset före triumfen, att tvätta fötterna på dem som snart kommer att överge dig, att hålla dörren öppen även när den smälls igen i ansiktet på dig. Påven Franciskus sa en gång: "Jesu kärlek är inte kärlek i bitar; Den är total, det är en kärlek som leder till livets gåva." (Predikan, Skärtorsdagen, 2016) Han talade naturligtvis om just det här budet – en kärlek som inte väntar på att förtjänas, en kärlek som väljer ödmjukhet, tålamod och barmhärtighet framför högmod, förbittring och kontroll.I Dostojevskijs Bröderna Karamazov varnar fader Zosima en plågad själ: "Kärlek i praktiken är en hård och fruktansvärd sak jämfört med kärlek i drömmar." Detta skulle lika gärna kunna vara en kommentar till Johannes 13. Jesus kallar oss inte att drömma om kärleken, utan att leva den. Att leva det när det kostar, när det förvirrar, när det gör ont. Och det är just i den levda kärleken – inte i apologetik eller teologiska avhandlingar – som människor känner igen Kristus. Inte beundra, inte debattera, inte suspekta... men erkänn. Man skulle kunna tänka sig Samuel Barbers "Agnus Dei" – hans körarrangemang av Adagio för stråkar – som den musikaliska bakgrunden till detta gospelögonblick. Den stiger upp och ner, sträcker sig och bryter, längtar alltid – som Kristi hjärta som älskar det som inte går att älska. De sista tonerna, liksom den sista raden i dagens evangelium, löser sig inte triumferande, utan i ömsint envishet. Inte tvång. Inte rädsla. Men kärleken, skör och fast. Allt återvänder till Honom. Människosonens härlighet uppenbaras inte på en tron utan på ett kors. Och hans lärjungar uppenbaras inte bara i dogmer eller liturgier, utan i hur de älskar. Att vara kristen är alltså att synliggöra den osynlige Kristus – genom tillgivenhet, förlåtelse, tålamod, tjänande. Det är att älska så som han har älskat oss – inte teoretiskt, utan konkret. Detta är inte moralism. Detta är inte sentimentalitet. Det är uppenbarelse. Som Hans Urs von Balthasar skrev: "Endast kärleken är trovärdig." Om Kristus har älskat oss till slutet, och om vi vågar älska som han gjorde – då kan någon till och med idag, i vår sårade och trötta värld, till slut säga: "Där. Det finns en Jesu lärjunge." •ÆPedher´s bloggTankeläsareAv pedherskoog den 15 maj, 2025Jag kan ibland fundera på att tänk om man kunde läsa tankar. Man sitter och pratar. Säger något men man ser ingen reflektion. Man hör inte någon reflektion. Man skulle vilja veta om sammanträdets olika infalls tanke bakom. Om man då kunde läsa tankarna skulle man kunna fördjupa samtalet.Ibland tänker jag att det är väl för väl att man inte kan läsa den andres tanke. Det är inte så säkert att alla tankar ska komma ut i luften. Att vederbörande ska nog hålla dom för sig själv.Ibland när man inte riktigt orkar säga det man innerst inne skulle vilja säga vore det skönt om någon kunde läsa dom tankarna och förstå dom.Somliga verkar tro sig kunna läsa andras tankar. Drar sina slutsatser och sen blir det oftast missförstånd av det. Det är som att dessa människor vill lägga in sina egna tankar och mena att det är dens tankar.Hur det än är med att kunna läsa tankar så kan man lugnt säga att tankelivet kan ställa till det. Det kan liksom strula till det ganska rejält.Vad rädd om dina tankar. Alla tankar du har är inte sanna. Genomskåda som. Alla tänker inte det du tror dom tänker om dig. Dom flesta tänker gott om dig. Glöm inte det.Halmstad - CentrumStenvinkelsgatan 11DBoarea58 m²Avgift4 183 krVåning1HissNejByggår2014TypBostadsrättTillträdeEnligt överenskommelseGårdshusdröm i hjärtat av staden – där sekelskifte möter modern lyxVälkommen till ett boende som verkligen skiljer sig från mängden – ett exklusivt gårdshus där tidlös sekelskiftescharm möter modern design i en perfekt symbios. Här bor du i ett hem som kombinerar avskildhet och lugn med pulsen från stadens hjärta – ett gömt guldkorn som bjuder på något utöver det vanliga. Bakom gatans fasader döljer sig denna privata oas, där den vackra innergården leder dig in till ett hem präglat av elegans, rymd och omsorgsfulla materialval. Här möts du av en imponerande sällskapsyta med upp till 3,30 meter i takhöjd och tre takfönster hela 4,5 meter upp som fyller rummet med ett magiskt ljus. Kök, matplats och vardagsrum flyter samman i en öppen planlösning som bjuder in till både vardagsliv och fest. Vattenburen golvvärme löper genom hela bostaden och ger en jämn, behaglig värme året om – med individuella termostater i varje rum för maximal komfort. Allt är genomtänkt in i minsta detalj, för att skapa en boendemiljö som är lika funktionell som inspirerande. Ute väntar en insynsskyddad uteplats i grönskande gårdsmiljö – din alldeles egna oas där du kan koppla av i stillhet, trots att Stora Torg bara ligger tre minuter bort. Här lever du i stadens hjärta men med känslan av att befinna dig i en lummig trädgård långt därifrån. Det här gårdshuset är mer än ett hem – det är en livsstil. Välkommen till ett gårdshus där drömmen om både stadspuls och lugn verkligen blir verklighet.Visa mindreBilderPlanlösningTill saluBostadsrättHallandHalmstadStenvinkelsgatan 11DRäkna på ditt boendeKontantinsats15 %krHushållets inkomst (före skatt/mån)krTotal månadsutgift:11 978 krSe hur vi räknatAnsök om lånelöfte Stenvinkelsgatan 11DRumsbeskrivningEntréDen specialtillverkade pardörren öppnar upp till en entré som direkt sätter tonen för bostadens karaktär. Golvet välkomnar med svartgrå klinker som elegant övergår i vaxad ek – en genomtänkt kombination som skapar ett enhetligt och stilfullt intryck. Den öppna planlösningen, generösa takhöjden och det imponerande ljusinsläppet förstärker känslan av rymd och tidlös elegans.KökKöket är en elegant fusion av stil och funktion. Bänkskivor och fönsterbrädor i äkta italiensk Carrara-marmor möter väggar klädda i polerad skiffer – en kombination som andas lyx. Stora keramiska diskhoar och en femlågig gasspis med säkerhetsventiler ger både praktikalitet och karaktär. Integrerade vitvaror, inklusive diskmaskin, mikro och ugn, smälter sömlöst in i designen, medan infällda LED-spotlights lyser upp arbetsytorna med precision. Med hela sex vägguttag finns alltid el nära till hands – här är varje detalj genomtänkt för att förena estetik och funktion.VardagsrumDen generösa takhöjden och de motordrivna takfönstren skapar en ljus och luftig atmosfär. Fondväggen i äkta New York-stil, där en bevarad sekelskiftestegelvägg varsamt målats, ger rummet en rå, urban känsla som kontrasterar vackert mot den moderna elegansen.BadrumEtt stilrent, helkaklat badrum klätt i fyra noggrant utvalda italienska material som samspelar i en harmonisk färgkombination. Den imponerande bänkskivan i sydafrikansk granit tillför en lyxig känsla, medan infällda LED-spotlights och vattenburen golvvärme skapar både stämning och komfort. Tvättmaskin finns smidigt integrerad för vardagens bekvämlighet.SovrumDetta sovrum kombinerar elegans och karaktär med sitt golv i varm mahogny och en stilfull fondvägg som sätter en tydlig prägel på rummet. Den imponerande takhöjden förstärks av ett stort, motordrivet takfönster som släpper in ett fantastiskt ljusflöde. Infällda LED-spotlights i taket bidrar till en behaglig atmosfär. Förvaringen är väl genomtänkt med tre rymliga garderober – två smala och en bred – utrustade med praktiska korgar och smart inredning för en stilren och organiserad känsla.Uteplats/balkongDen lummiga, stensatta innergården på över 65 kvm bjuder in till avkoppling och grönskande omgivningar. Vackra rabatter ramar in utrymmet och skapar en harmonisk atmosfär. Här finns även en gemensam uteplats med grillmöjligheter – perfekt för härliga middagar och trevliga stunder i gott sällskap.Om bostadenFöreningenInformationFöreningens namnBRF GårdsbjörkenFöreningens organisationsnummer769620-6528FöreningsformBostadsrättsföreningÄkta/Oäkta föreningÄkta föreningTillåter föreningen delat ägandeNejTillåter föreningen juridisk person som köpareNejOm föreningenAntal lägenheter15stAntal lokaler2stÄger föreningen markenNejAllmän informationBostadsrättföreningen Gårdsbjörken består av 15 bostadsrätter och fyra källarlokaler. Föreningen äger fastigheten Backsippan 2, med adresserna Stenvinkelsgatan 11A, B, C och D. Fastigheten består av ett flerbostadshus i fyra våningar (Stenvinkelsgatan A och B) och två gårdshus (C och D). Flerbostadshuset är byggt 1895, liksom gårdshuset med adress Stenvinkelsgatan 11C. Gårdshuset är totalrenoverat och ombyggt 2013. Gårdshuset med adress Stenvinkelsgatan 11 D är byggt 2013.Föreningens ekonomi20131219- Det finns inga planerade avgiftshöjningar. Avgiften höjdes 2024. Inga planerade höjningar 2025.Föreningens planerade och utförda renoveringar2022 - Byte av stora fönster i tvättstugan. Förbättrad ventilation (utifrån synpunkter i OVK) 2021 - Byte av lilla fönstret i tvättstugan. Obligatorisk ventilationskontroll (OVK) 2020 - Renovering av skorstenshuv på stora husets tak. Byte av torktumlare. 2019 - Renovering av yttertaket på stora huset (Stenvinkelsgatan 11 A och B. 2012 - Byte av skorstenshuvar på stora huset.Gemensamma utrymmenI källarlokalerna finns cykelförråd samt förråd för föreningens gemensamma utemöbler. I källarplan finns gemensam tvättstuga och förrådsutrymmen där varje lägenhet disponerar ett förråd.FörsäkringFullvärdeförsäkrade gos Länsförsäkringar.Om CentrumAllmänt om CentrumNär du bor i centrala Halmstad har du nära till det mesta. Både till fots, cykel som bil och buss. I city finns trevliga caféer, mysiga restauranger, bra nattliv och puls. På drygt 20 minuter nås både ett dopp i havet vid Tylösand, Östra stranden eller Västra stranden under sköna och varma sommardagar. Önskas en promenad i naturskön miljö är närhet till Prins Bertils stig eller Galgberget lika nära. Studenter som studerar på Högskolan i Halmstad tar med fördel cykel eller buss till campus eller till det vackra Statsbiblioteket vid Nissan. De som vill fokusera på livets goda istället för trädgård och underhåll av huset bor minst lika bekvämt i centrala Halmstad.

[forfattaresophia]

Väsenjägarna - Bäckahäst

Nelly packade ner sitt gevär i duffelväskan som hon visste skulle hamna i baksätet där hon kunde bygga ihop det i lugn och ro.

Det var fortfarande tidigt på eftermiddagen, så de kunde inte riskera att någon såg dem bära ut en massa vapen ur huset.

Nelly såg att både Jack och Alex packade resten av vad som behövdes för att göra sig av med en bäckahäst och bestämde sig istället för att byta om.

Hon fäste alla sina h��lster och satte upp håret för att slippa ha det i ansiktet.

Bäckahästen kunde hon ändå ta ner på rätt lång distans.

För att bli av med en bäckahäst så kunde man skjuta dem med plastkulor laddade med heligt vatten.

Däremot så var det mer en kortsiktig lösning.

Det enda sättet att bli av med en bäckahäst under en längre tid var genom att välsigna bäcken och få vattnet där att bli heligt.

Tyvärr så var bäckar så pass levande att en sån typ av välsignelse bara höll i sig i några månader, men det var ändå värt att ta tag i så inte några fler barn skadades.

Enligt folktron så visade sig bäckahästar för barn och lurade dem att hoppa upp på deras ryggar innan de galloperade rakt in i en bäck med starka strömmar.

Tyvärr var inte bäckahästen så fredlig.

Den snarare drog och knuffade sina offer i vatten som plötsligt blev bottenlöst under deras fötter med strömmar som var nästintill omöjliga att dra sig ifrån,

Speciellt som barn.

Nelly klev ut ur sitt sovrum lagom tills Jack drog igen dragkedjan på väskan och slängde den över axeln.

”Redo?” frågade han.

Nelly nickade. 

* * *

”Så hur skötte han sig?” frågade Jack nyfiket, Nelly insåg direkt att han frågade om Daniel.

”Han behövde inte bli huggen med några pennor idag, ifall det är det du undrar”, sade Nelly ärligt. ”Men han skötte sig helt okej, med lite arbete så kan han säkert ta sig in i samma kompisgrupp som mig.”

”Och sminket?” frågade Alex. ”Blev det hela kittet eller bara grunderna?”

”Mest grunder för att täcka alla blåmärken från maran”, sade Nelly. ”Men jag blev förvånad över hur mycket han kunde och hur mycket han hade kollat upp i förhand. Han lär bli bättre än er två utan större ansträngning.”

”Det tvivlar jag inte på”, sade Jack. ”Det var aldrig riktigt min grej det där. Mamma var den som gjorde alla inköp och visade hur det skulle användas, men jag använde det bara när det verkligen var nödvändigt.”

”Samma här”, sade Alex. 

”Jag tror du hann jobba dig igenom fem ögonbrynspennor under gymnasiet”, påpekade Jack. ”Och du använder fortfarande massa ansiktskrämer och hårprodukter.”

”Det är bra produkter”, påpekade Alex. ”Visst att vi självläker, men det skadar inte att hjälpa till en bit på traven.”

”Till vilken nytta?” ifrågasatte Jack. ”Det är inte direkt någon som bryr sig.”

Alex fnös. ”Bara för att du lever som en eremit behöver inte resten av oss göra det.”

Nelly skrattade till åt det. 

Jack himlade med ögonen. ”Påminn mig att klä upp mig inför nästa väsenjakt då”, sade han sarkastiskt. ”Kanske fixa håret också så att inte mitt val av livsstil ska skina igenom för mycket.”

”Bäckahästen skulle ha uppskattat det”, hävdade Alex.

Jack skakade roat på huvudet.

”Jag tror ändå att Daniel kan bli en tillgång”, hävdade Nelly. ”Åtminstone i skolan.”

”Det är alltid något”, sade Jack lättat. ”Hellre det än att han skapar massa problem.”

”Skulle du tappa vårdnaden så skulle det åtminstone inte vara speciellt länge”, påpekade Nelly. ”Jag skulle hitta tillbaka.”

”Som en brevduva”, tillade Alex. 

Jack verkade inte lika road. ”Hade jag litat på systemet så hade det kanske varit ett rimligt alternativ”, påpekade han. ”Men så länge du kan hamna i händerna på vilken idiot som helst så vill jag undvika möjligheten så gott det går.”

Nelly kunde ändå förstå det resonemanget.

”Jack har rätt”, sade Alex. ”Du är mycket säkrare med oss, speciellt ute i skogarna nu när det börjar bli mörkt.”

”Hon är ändå beväpnad”, påpekade Jack.

”Sant”, sade Alex instämmande.

”Så vad är planen?” frågade Nelly. ”Kör vi bara som vi brukar?”

”Det brukar vara ett vinnande koncept att köra på våra styrkor”, påpekade Jack. ”Så länge vi inte stöter på några överraskningar.”

”Och vad händer om vi stöter på Jimmy?” frågade Nelly.

Jack suckade. ”Vi ser om vi kan samarbeta”, sade han ärligt. ”Annars får vi lösa det på något annat sätt.”

”Det lär bli intressant”, sade Alex. ”Förhoppningsvis så har Jimmy tillräckligt med vett för att hålla sig undan. Om något så måste ju maran ha varit en ögonöppnare att deras karriärer som väsenjägare inte är speciellt ljusa.”

”Jag tror du förväxlar Jimmy med någon som har självinsikt”, sade Nelly. 

Alex skrattade åt det. ”Förmodligen”, sade han. ”Jag antar att vi bara kan hoppas att de har tillräckligt med vett att hålla sig borta.”

* * *

Nelly kände en klump växa i magen när hon såg den bekanta bilen stå parkerad på den lilla övergivna campingplatsen som bara var en kort promenad till bäcken där barnen hade drunknat.

”Hur fan hann de hit före oss?” frågade Alex förvirrat.

”Jimmy skulle hämta upp Daniel”, sade Nelly. ”De måste ha åkt direkt hit.”

”För deras skull hoppas jag att de är pålästa”, sade Jack med en suck. ”Vi kör på våran plan oavsett, kommer de i vägen så får vi tänka om då.”

Nelly nickade, klev ut ur bilen och tog geväret med sig.

Hon såg direkt fotspåren vid den andra bilen och insåg att de med största sannolikhet också var ute efter bäckahästen.

Jack verkade inse det också men tog ändå ledningen framåt.

Alex tog den andra duffelväskan som innehöll silvervapen, heligt vatten på flaska, samt ingredienserna för ritualen som skulle välsigna bäcken.

Nelly dubbelkollade magasinet i geväret innan hon slängde det över axeln och följde efter sina bröder.

Hon hade sin revolver laddad med silverkulor i hölstret på låret, ifall något annat väsen skulle dyka upp.

Silver var ändå effektivt mot de flesta väsen.

Hon hade även järnkulor i en ammunitionsficka, men förhoppningsvis skulle hon inte behöva dem.

Hennes bröder hade också pistoler.

Trots att Alex var värdelös på att sikta så kände de alla sig lite säkrare om han bar ett vapen.

Av samma anledning så hade Nelly också alltid en kniv med sig på väsenjakt.

En liten ihopfällbar som oftast bara låg i fickan.

Men bättre att ha något och inte behöva det än att behöva något de inte hade.

Skogen var relativt tyst, solen var nästan helt borta och fåglarna sjöng runtom dem.

Om hon inte visste hur farlig skogen var när det var mörkt så hade hon säkert känt sig fridfull.

Nu blev hon mest irriterad av den falska tryggheten som vanliga människor förmodligen kände när de gick igenom skogen innan mörkret föll.

Som en honungsfälla.

Fotspåren var från tre olika personer och de behövde inte gissa speciellt länge innan de hörde Jimmys röst eka mellan träden.

Jack stannade till för att observera.

De var fortfarande utom synhåll, speciellt när de hade skydd från det skymmande ljuset.

Förmodligen var de alla lika intresserade av att se hur Jimmy faktiskt jagade.

De hade alla sina teorier och fördomar, men det verkade som att de alla ändå hade underskattat hur dålig han faktiskt var.

Det fanns ingen rutin alls på deras jakt.

Daniel satt och rengjorde ett gevär, Max stod med en pistol riktad mot vattnet och Jimmy gick fram och tillbaka och verkade kasta ner jord i bäcken.

”Vad fan håller de på med?” frågade Alex tyst. ”De kommer att få bäckahästen att flippa och döda de allihopa.”

Jack nickade instämmande. ”Vi måste hjälpa dem”, sade han motvilligt.

”Det kommer inte uppskattas”, påpekade Alex. ”De var inte direkt tacksamma för hjälpen de fick med maran.”

”Jag bryr mig inte om Jimmy”, sade Jack ärligt. ”Men någon behöver se till att han inte får sina barn dödade.”

”Så vad är planen?” frågade Nelly.

”Vi pratar med dem”, sade Jack. ”Se ifall vi kan samarbeta.”

Alex fnös. ”Det kommer gå bra”, sade han sarkastiskt. ”Får se vem som flippar först, Jimmy eller bäckahästen.”

Jack suckade. ”Försök att hålla dina tankar för dig själv”, sade han vädjande. ”Prata bara om du får en direkt fråga och håll dig i bakgrunden.”

Alex himlade med ögonen. ”Det beror helt på Jimmy”, sade han. ”Jag tänker inte hålla tyst ifall han inte kan uppföra sig.”

Jack visste att han inte skulle kunna övertala honom att uppföra sig när det kom till Jimmy. ”Nelly, du kan börja leta efter högre mark, förbereda inför bäckahästen.”

Nelly visste att han bara ville få henne ur vägen. ”Du skojar?” sade hon irriterat. ”Menar du allvarligt att du litar mer på Alex?”

”Jag har inte tillräckligt med armar för att stoppa er båda när ni tappar humöret”, sade Jack ärligt. ”Och jag vill helst se till att vi alla kommer härifrån levande.”

”Jag kan hantera mitt humör”, sade Nelly bestämt.

Jack såg skeptisk ut. ”Du högg en penna i Daniels bröstkorg igår.”

”Det var då”, sade Nelly som om det var uppenbart. ”Och det var i skolan.”

”För det gör saken bättre…” sade Jack sarkastiskt. ”Men visst, bara ni är medvetna om att jag litar på er här. Få mig inte att ångra det.”

Nelly och Alex utbytte en blick. De var fullt medvetna om vad Jack höll på med, men de var båda irriterade över hur väl det fungerade.

Tillit var ändå något som de alla värdesatte högt, och att Jack använde det som ett hot var väldigt lågt, men också väldigt effektivt.

Så de hade inget annat väl än att uppföra sig.

Jack insåg också att hans ord gav effekt. ”Då går vi.”

* * *

Nelly kände spänningen i luften när hon följde efter sina bröder.

Daniel var den första som märkte av dem och ställde sig upp direkt med skräckslagen blick.

Jimmy vände sig om när han hörde fotsteg och drog direkt sitt vapen.

Nelly och hennes bröder gjorde samma sak.

Lyckligtvis så visste Daniel och Max bättre än att dra sina vapen och Jimmy märkte tidigt att han inte hade bra förutsättningar att få något övertag.

”Vad gör ni här?” frågade Jimmy irriterat, men vägrade envist att sänka sitt vapen.

”Bäckahästen”, sade Jack ärligt. ”Jag antar att ni jagar samma sak.”

Jimmy blängde mot honom. ”Vi var här först”, hävdade han. ”Ni kommer bara att förstöra allt.”

”Vi vill bara hjälpa till”, sade Jack lugnande. ”Så kan du sänka vapnet?”

Jimmy tvekade när han vände blicken mot Alex. ”Tror du att jag har glömt hur det slutade sist ni ville hjälpa till?” frågade han. ”Jag tänker inte låta den där psykopaten komma i närheten av mina söner.”

”Alex kommer inte att skada någon”, sade Jack. ”Vi båda vet att han inte hade rört Daniel om inte Daniel hade attackerat Nelly först.”

Jimmy fnös. ”Daniel hade inte haft någon anledning att attackera henne om inte hon hade försökt lura honom på information först”, sade han och vände blicken mot Jack. ”Din idé antar jag?”

”Jag hade inte bett henne att fråga om information ifall ni hade varit kompetenta”, hävdade Jack. ”Och inte skjutit min lillebror.”

”En olyckshändelse”, sade Jimmy.

”Något som inte händer kompetenta väsenjägare”, sade Jack allvarligt. ”Så kan du sänka vapnet innan du råkar skjuta någon annan?”

Jimmy blängde mot Jack men började långsamt sänka sitt vapen.

Jack gjorde samma sak och Nelly ville inte vara sämre.

Men medan hon sänkte revolvern så såg hon hur något sakta rörde sig längre bort på andra sidan bäcken.

Hon kände även hur irritationen växte sig starkare och hur adrenalinet började pumpa.

Det innebar bara en sak.

Ett väsen.

Skepnaden smälte nästan helt in i skuggorna, men hon såg att det var stort och gick på fyra ben.

Hon stoppade hastigt tillbaka revolvern i hölster och sträckte sig efter geväret.

”Släpp det!” ropade Jimmy bestämt.

Nelly släppte geväret och tittade på Jimmy förvånat.

Han höll sin pistol riktad rakt mot henne.

Trodde han allvarligt att hon sänkte sin pistol för att skjuta honom med ett gevär?

Var han allvarligt så dum?

Jack och Alex drog båda av säkringen på sina pistoler och höll de stadigt mot Jimmy.

”Din tur”, sade Jack kallt. ”Släpp pistolen.”

Jimmy såg direkt orolig ut.

”Annars låter vi bäckahästen ta dig”, sade Alex irriterat.

Då verkade poletten äntligen trilla ner hos Jimmy och han vände sig oroligt om.

Nelly passade på och tog upp sitt gevär igen innan hon avfyrade ett skott mot bäckahästen som kollapsade till en pöl av skottet.

”Vi har inte mycket tid”, sade Jack brådskande och sträckte sig efter väskan som Alex hade slängd över axeln.

Alex gav den till honom och gjorde sig redo att försvara Jack från bäckahästen medan Jack genomförde ritualen.

Nelly höll ögonen öppna för all form av rörelse i mörkret.

Varken Jimmy, Daniel eller Max verkade veta vad de skulle göra.

De stod i flera sekunder och bara stirrade.

Tillslut verkade Jimmy ha bestämt sig för något.

”Daniel, se efter Max, låt honom inte gå för nära bäcken”, sade Jimmy bestämt innan han började gå iväg i motsatt riktning från bäcken.

”Men vad-” Daniel avbröt sig själv. ”Max, kom.”

Max skyndade sig till Daniels sida medan Daniel laddade sitt vapen.

Nelly märkte då att det var silverkulor.

”Silverkulor, seriöst?” frågade hon. ”Det är en bäckahäst, inte en mara eller ett troll.”

Daniel vände blicken mot henne oroligt.

”Nelly, fokus”, sade Alex allvarligt.

Nelly visste att han hade rätt, det var inte läge att informera Daniel om hur man jagar en bäckahäst när den kunde slå till vilken sekund som helst.

”Följ efter Jimmy istället”, sade Nelly skarpt. ”Och håll er ur vägen.”

Daniel svalde oroligt och utbytte en blick med Max. 

Max såg nästintill livrädd ut.

Nelly såg hur Daniel suckade frustrerat innan han tog tag i Max arm och mer eller mindre drog med honom i samma riktning som Jimmy försvunnit i.

Hon visste inte exakt vad deras plan var, men hon var lättad att de verkade hålla sig undan.

Så hon vände sig om och såg att Jack hade påbörjat ritualen och att Alex stod redo vid hans sida med blicken mot bäcken.

Då hördes ett plötsligt plaskande innan Nelly såg en mörk skepnad kasta sig mot Alex och fick tag i hans arm.

Nelly slösade ingen tid innan hon höjde geväret och avfyrade ett skott mot skepnaden som utan protest drog sig tillbaka till vattnet igen.

Alex lade sin andra hand på armen och det var uppenbart att han var skadad.

Han ställde sig upp på ostadiga ben.

Nelly skyndade sig mot honom. ”Hur illa?” frågade hon oroligt.

Alex skakade på armen som om han försökte skaka bort smärtan. ”Det hade kunnat vara värre”, erkände han. ”Bra siktat.”

Nelly nickade lättat. 

”Behöver vi avbryta?” frågade Jack. ”Ritualen är knappt halvvägs.”

”Fortsätt”, sade Alex bestämt. ”Det är bara ett skrapsår.”

Jack gav honom en orolig blick men bestämde sig ändå för att lita på honom.

Nelly visste att Alex tryckte ner smärtan och vägrade visa hur ont det gjorde.

Men Nelly missade inte hur han grimaserade när han trodde att ingen såg och försökte positionera sin arm på ett sätt som inte gjorde ont.

Han var definitivt inte längre i sin fulla styrka, vilket innebar att mer press lades på henne.

Alex skulle däremot aldrig erkänna att han var skadad förrän jakten var över.

Sen skulle han säkert beklaga sig hela morgondagen över att han var skadad och inte kunde hjälpa till med hushållssysslor.

Nelly suckade irriterat och ställde sig i position igen, redo att skjuta första, bästa skugga som vågade sig ut ur bäcken igen.

Men efter några minuter hade passerat så hörde hon fotsteg från mycket längre bort mot strömmen.

Däremot lät det inte som hovar.

Hon tittade upp från siktet och vände sig mot ljudet och såg att Jimmy, Daniel och Max bar på stora tygsäckar mot vattnet.

”De skämtar…” sade Nelly frustrerat.

Alex vände upp blicken också. ”Vad fan håller de på med nu?” frågade han irriterat.

”Fokus”, sade Jack allvarligt.

Nelly gjorde sitt bästa för att bibehålla sitt fokus, men när hon såg hur de tömde ut något i bäcken så kände hon hur oron växte.

Hon vände geväret mot dem för att få en tydligare bild genom siktet

Då såg hon att det var någon form av pulver.

Nästan som sand eller…

Då insåg hon vad det var. 

Salt.

Något som var känt för att ha renande förmågor, speciellt mot dödsväsen.

Men att tillsätta det i en färskvattenbäck…

Irritationen slog till direkt, hon var inte en mästare i naturvetenskap, men även en idiot borde kunna förstå vilka förödande konsekvenser en stor mängd salt kunde ha på ekosystemet i bäcken.

Nelly lade ner geväret, fullt beslutsam på att ta sig ett allvarligt snack med Jimmy, när det verkade som att bäckahästen hann före.

Jimmy flög baklänges och fick påsen med salt över sig innan bäckahästen började slita i hans byxben.

Daniel avfyrade ett skott som uppenbarligen inte hade någon effekt.

Nelly vägde sina alternativ för en sekund innan hon insåg att oavsett hur dum i huvudet Jimmy var, så förtjänade han inte att dö.

Så hon höjde geväret, tog sikte och avfyrade ett skott mot bäckahästen som återigen försvann tillbaka i bäcken.

Jimmy såg sig omkring förvirrat innan han vände blicken mot henne.

För en gång skull så fanns det något spår av tacksamhet i hans blick, men den försvann direkt när han insåg att allt salt från påsen låg på marken runtom honom.

Daniel och Max försökte fylla upp påsen med salt igen genom att använda sina bara händer, men det gick inte direkt fort.

Förhoppningsvis skulle det hålla dem upptagna tills Jack var färdig med ritualen.

Nelly vände tillbaka blicken mot sina bröder när hon hörde ett svagt galopperande ljud som växte sig starkare.

Hon såg sig omkring men av någon anledning kunde hon inte avgöra vilken riktning det kom ifrån.

Så hon gjorde det hon visste var säkrast, hon backade mot sina bröder.

Hon insåg att hon också kom närmare bäcken, men lagom tills hon insåg att det kunde vara ett problem så kände hon hur något grep tag i henne bakifrån och drog henne neråt.

Alex ropade på henne i panik precis innan hon hörde ett plask.

Nelly hann inte ens reagera innan hon var i vattnet och kände hur strömmarna fick ett hårt grepp om henne.

Hon sparkade och simmade med all kraft hon hade mot vad hon hoppades var ytan.

Och när strömmarna äntligen släppte så kände hon hur hon äntligen fick kraft att simma i en riktning, hon var bara osäker på vilken.

Men då kände hon hur någon plötsligt grep tag i hennes arm igen och drog i henne.

Hon svingade knytnäven hårt innan hon drogs upp ur vattnet och insåg att det var Alex.

Inte för att han verkade ha märkt av slaget.

Han lyfte upp henne på kanten av bäcken innan han hoppade upp själv.

Nelly var inte säker på hur många kallsupar hon hade fått, men det smakade i alla fall väldigt starkt av salt.

Hon kröp längre bort från bäcken, tacksam att känna land under sig när Jack plötsligt satte sig på marken bredvid henne. ”Är du skadad?” frågade han oroligt. ”Syrebrist i hjärnan? Vatten i lungorna?”

”Inte vad jag vet”, sade Nelly ärligt men kände hur styrkan i rösten inte riktigt fanns där.

”Uppfriskande dopp”, sade Alex sarkastiskt. ”Jag visste att jag inte skulle ha duschat innan, mina kläder kommer fan vara inlagda när de väl torkar.”

Jack vände blicken upp mot Jimmy.

Nelly vände också på sig och såg hur de plockade ihop sina saker och gick bort från bäcken.

Förhoppningsvis för att åka hem.

”Är det säkert att du mår bra?” frågade Jack igen.

Nelly nickade. ”Bara blöt.”

”Det överlever du”, sade Jack och sträckte ut en hand till henne.

Nelly tog den tacksamt och lät Jack hjälpa henne upp.

Alex ställde sig upp själv och borstade av sina byxor. ”Vi får nog sätta igång en tvättmaskin när vi kommer hem”, sade han med en suck. ”Annars kommer de här fläckarna att bli permanenta.”

”Tur att det är din tur att tvätta”, sade Jack. ”Då kan du få bort fläckarna bäst du vill.”

Alex lade en hand på sin skadade arm. ”Nu känner man att bäckahästen verkligen är död”, sade han med ett stön av smärta. ”Adrenalinet börjar avta.”

Nelly och Jack utbytte en blick.

”Kan du gå själv utan armen eller ska vi behöva bära dig?” frågade Jack.

Alex såg direkt kränkt ut. ”Tror du att jag ljuger?”

”Jag tycker bara att det är ett intressant samband mellan hushållssysslor och din smärttröskel”, sade Jack. ”Men såklart så ska inte en skadad liten pojke tvätta sina egna kläder.”

Alex blängde mot honom direkt. ”Du har tur att jag är skadad”, sade han allvarligt.

Jack skakade roat på huvudet. ”Vi löser det”, sade han genuint och såg sig omkring. ”Redo att dra hem?”

Nelly nickade. ”Pax för första duschen.”

”Du kan inte bara paxa”, påpekade Alex.

”Jag gjorde precis det”, sade Nelly. ”Det gjorde du sist.”

”Inte för att det hjälpte”, suckade Alex.

”Jag hade skola”, påminde Nelly honom om. 

Alex himlade med ögonen. ”Du har alltid skola.”

”Vi har två badrum”, sade Nelly. ”Ta bara det på övervåningen om du nu har så bråttom.”

”Vi vet båda att vi bara har ett badrum där man inte riskerar att bli uppäten levande av silverfiskar”, hävdade Alex. ”Varför tar inte du det?”

”Skulle inte du städa det?” ifrågasatte Jack.

”Jag får göra det när min arm är läkt”, sade Alex. ”Nu gör den för ont.”

”Mhm”, sade Jack skeptiskt. ”Så imorgon?”

”Arbetsintervju”, sade Alex som om det var uppenbart. ”Tyvärr.”

Nelly visste att badrummet aldrig skulle bli städat av Alex.

Men hon tänkte inte direkt anmäla sig som frivillig.

Hon hade trots allt skola.

Och nu skulle hon också behöva ta ett allvarligt snack med Daniel om att hälla salt i bäckar.

Det gjorde skolan lite mer intressant åtminstone.

Och det var kul att dela vad som hände i skolan med en annan väsenjägare, trots att den väsenjägaren var Daniel.

Men han verkade ändå lyssna på henne när inte Jimmy var där, så det var alltid något.

Förhoppningsvis så kunde hon ge honom någon form av positivt inflytande i alla fall.

Så länge de inte fortsatte att förstöra deras väsenjakter så skulle det säkert gå bra.

Men Nelly visste att för att det inte skulle hända så hade de en lång bit kvar…

Slut.

[existentialmagazine]

Review: Lee Switzer-Woolf’s dark folktronic single ‘Flying Saucer Working Party’ explores a haze of raw metallic tones in plea to escape the mundane

Reading-based singer-songwriter Lee Switzer-Woolf may have only begun sharing his musical releases two years back, but in the meantime, he’s put out an astonishing two albums and a handful of singles that express his unique blends of alternative, folktronica and rock. Crafted at home, his releases carry through that sentimentality you can only really find when artists carefully piece together every inch of their music themselves, delivering much more than just a song but a slither of true personality and care in itself.

His newest single ‘Flying Saucer Working Party’ is no exception to that, but this time taking a step away from the Folktronica of his first two albums and leaning fully into a fuller, darker and more electronic sound. This slow, uneasy setting of the scene is instant, capturing the listener between a grungey middle-ground of deep, muted bass twangs, steady thumping drums and clashing tinny percussion, a looping industrial feeling soundscape that’s hard to escape. Lee’s spoken-sung vocals complement it all perfectly, a raw-toned release in every aspect while placing lyrics that are completely unavoidable in front of you to hear and understand, carrying much more meaning than you’d anticipate from a song titled ‘Flying Saucer Working Party’. From lines like ‘fridge magnet poetry, no one in the mirror, lying about the price of things’ there’s an immediate disconnect to reality, painting a picture of not just uncertainty but straight-up impossibilities as Lee sings of the eternal struggles of normalcy and domesticity we all face.

This dream-like state of distortion is continued by added backing vocal layers, a haze that makes the sound feel foggy and unclear, picked up by striking synth notes and metallic clashing percussion. Intended to be otherwordly in many ways, the sound is almost guaranteed to take you away from everything you know, covering the promise of abduction from the constraints of the mundane and how we weigh that against our feelings of insignificance in the world. Through the poetic lines like ‘I’m too heavy to be carried’ we feel the weight of Lee’s words, a depressing reflection on how the world can truly hold us down at times. This continues further as the track plays out, admitting ‘leave those copacetic moments in your head, come to bed, ‘cause we can medicate it in the morning’, seemingly reliant on medication to escape the same cyclical patterns we often feel trapped within.

It’s hard not to hear and relate to some aspect of ‘Flying Saucer Working Party’, transporting you elsewhere in lyricism and sound for an experience you’ll hold with you for a lifetime. Just be sure to listen for yourself here, you won’t regret it.

Written by: Tatiana Whybrow

Photo Credits: Oakmist Photography

// This coverage was supported and created via Musosoup, #SustainableCurator.