#förhoppning

[forislynx]

I rädsla inför morgondagen finns alltid en förhoppning - även om den är ytterst liten, även om man vet att den kan grusas och förmodligen kommer att göra det - om nya möjligheter, om det görliga, öppningar och mirakel.

Mohamed Mbougar Sarr, Fördolt är minnet av människan

[nabaath-areng]

nä asså vettu vad vill få tjöta av mig lite. det känns ba så jädra drygt att jag tydligen ska va så naturligt piss på engelska???? liksom redan från början vare klart som den allra mest vackra av sommardagar att succé i engelska som ämne INTE stod skrivet i mina jävla skitstjärnor LMAO. hjälpte det att jag växte upp med ett gäng halvbritter som bonussyskon? näe. eller att som alla andra små barn i vårt avlånga land påtvingades språket skittidigt? NÄPP. det kan du änna fetglömma serrö!"!!!!

det enda jag va bra på var la typ att härma engelska från FFXII för grammatiken var mer som svenska, samt att haka upp mig på alla jävla ord som låter likadant men då inte alls betyder samma sak. """alla svenskar e sketbra på engelska""" INTE JAG JAG ÄR ASPISS. blev fanemig så illa att jag ba sket i det totalt i högstadiet och nästan inte kom in på gymnasiet för jag tyckte det va så jääävla fucking orättvist att jag aldrig fick hjälp utan ba min intelligens dömd för att jag kämpade lol. FFXIV tvingade mig verkligen att träna en gång för alla men asså herregud ibland ville jag fan ge upp med hur tyket mänskor betedde sig. men så e det JAG som behöver ändra attityden och ba ta det??? eru go eller?????

å asså vettu ska fan posta detta. tänkte inte först men känner sån skam med att inte anpassa mig och snacka på engelska jämt för """waaawaaa alla måste förstå mig alltid när jag personligen pratar"" fan heller ska fan unna mig detta enstaka lilla inlägget asså. ba en kort liten bögstund av frihet utan begränsningar av att polisa mig själv och hur jag säger skit. gött mos å skål på den göbbar

[gubbanarkist]

Så är Morfar då både död och begraven. Ceremonin var fin, väldigt mycket av honom där. Vi sjöng Blott en dag, både hans och min favoritpsalm, även om han inte trodde något på orden i den. Min morbror höll delar av sitt tal på knacklig Meänkieli, som morfar blev så glad över att vi var intresserade av till slut, efter alla år av viss förbittring att ingen hade plockat upp det finska och det tornedalska arvet, hans sista år i livet. Min andre morbror sjöng I dreamed I saw Joe Hill last night, en av hans och mormors gamla älskade sånger från Almanack Singers. Jag kommer minnas morfar, och leva i förhoppning att en dag träffa honom igen i en återskapad värld.

Takk, muffarri.

[tuulikannel]

I was looking at my old DW journal's profile page, and saw in my interests "baking cathedrals". That confused me for a moment, and then I remembered. A poem by Edith Södergran, called Hope. How could I forget? It's one of my favorites.

Here's my (literal) translation of it (original Swedish below). (Any Swedish-speaker who happens to read this, feel free to suggest corrections... ^^;;)

Hope

I want to be unabashed - so I don't care about high style, my sleeves I've rolled up. The dough of poetry is rising… Oh what a shame not to be able to bake cathedrals… The height of forms - the target of tenacious longing. Today's child - has your soul not its right shell?

Before I die I will bake a cathedral.

Förhoppning

Jag vill vara ogenerad - därför struntar jag i ädla stilar, ärmarna kavlar jag upp. Diktens deg jäser… O en sorg - att ej kunna baka katedraler… Formernas höghet - trägna längtans mål. Nutidens barn - har din ande ej sitt rätta skal?

Innan jag dör bakar jag en katedral.

[omgivenavidioter]

Dagens session kom med följande insikter:

- jag måste verkligen lära mig hålla klaffen. I synnerhet när jag är genuint nyfiken och intresserad av att få höra vad andra har att säga. Min självupptagenhet är verkligen både en styrka och en svaghet, beroende på i vilken situation jag befinner mig i. Det är inte jätte ofta som jag känner att det som någon annan säger är väldigt intressant och det är lika bra att passa på att träna när tillfälle ges kan man tycka.

- jag sneglar fortfarande ut genom fönstret när jag känner mig trängd och funderar över höjden på det platta taket där, ifall man skulle försöka hoppa, trots allt. Människor får mig att slappna av mer eller mindre. Den här varianten tillhör den första kategorin, men trots att jag känner mig mer och mer bekväm startar nerverna kroppens krigslarm när sådana öppnar sig och paniken påminner snarare om en flykt ifrån ett flyganfall och tillhör egentligen inte alls den rådande situationen. Min hjärna placerar snabbt därefter de ömma orden i helt fel fack och cirkusföreställning tar full fart i huvudet. Jag fascineras över hur stark och fantastisk människor kan vara, gång på gång, men det här tog priset.

- Varför det är så lätt att (när jag väl håller klaffen!) ta till mig av vad mannen framför mig säger när han sitter i en stol jämfört med om han skulle ligga i en säng bredvid mig? Inga pinnar på stora trumman dock, jag saknar nämligen biljett till föreställningen där uppe och tar således inte något ansvar för vad det är som händer där. Intressant hur som helst och tåls att forskas vidare i.

Jag behöver försöka vara lite mer försiktig med vilka jag väljer att anförtro mig till. Jag har, trots många skitstövlar, fortfarande väldigt lätt för att börja tycka om människor. Jag behöver bli bättre på att skilja på relationer och på att inte förlora mig i varenda liten bra känsla. Det hade garanterat varit till min fördel. Jag behöver vara mer rädd om mig själv, ta ansvar för hur bekantskaper utvecklas och vara försiktig med vilka signaler jag sänder ut. Inte köra över folk och absolut inte slå in dörren och slita av kläderna av det bara för att det är ömt eller fint. Bra saker tar tid. Var sak har sin tid. Vissa människor och relationer skall få vara orört fina. Tror jag.

- hitta andra pulssänkande aktiviteter utöver den att promenera till Haparanda och tillbaka. Det är rätt kallt ute nu och jag har redan varit sjuk flera gånger mer än vanligt det här året. Men av någon anledning känns det så mycket lättare att hantera ett fysiskt bekymmer som halsont än att behöva ta itu med det gnagande psykiska. Är rätt trött på det och saknar fortfarande förmågan att avleda de i vardagen på ett bra sätt.

- Man måste fråga för att få veta, om man vill veta, och det vill jag ju. Jag måste sluta vara så reserverad & välja att vara tyst när jag egentligen vill prata. Fast samtidigt ge utrymme för de jag vill skall få plats. Man behöver ju inte heller analysera hur allt kommer att landa som man säger eller frågar. Ibland bör man bara våga ge lite mer av sig själv och se vad man får tillbaka utan att fundera sönder det. Hur opassande det kanske än är. Den enda som förmodligen lägger någon vikt vid det är jag själv och jag kan inte förvänta mig att andra skall känna samma engagemang eller för den delen bli besviken när andra inte lever upp till mina förväntningar.

Så, sammanfattningsvis lägger jag dagen åt sidan med något lugnare vilopuls och med en pågående cirkusföreställning som faller i kategorin ”klä av sympatin helt naken”. Jomensåatt. Nä, nu skall jag ska ta mig en varm dusch för att sedan förlora mig i några timmars matlagning. Kanske att jag bör dra i handbromsen här i dagarna och hävda att jag nu är psykologiskt konfirmerad. Yepp. Hon är nog fullärd!

Idag ville jag bara ta all den där tyngden ifrån individens axlar och trycka ner allt i min egna ryggsäck istället och lyfta på hatten för lämna rummet med en förhoppning om att luften skulle bli mer lättandan. jag fick verkligen anstränga mig för att inte agera fysiskt på den omvälvande sympatin. Oh, ja. Ännu ett tillfälle där jag står maktlös inför en annan människas smärta och det kommer nog ta ett par dagar innan jag vill förstå eller acceptera det. Ibland blir jag så djupt besviken på ödet och på stunden som utspelar sig mellan födelse och död, det vi kallar livet.

[idagnyheter]

Explosion vid villa i Vellinge

Larmet kom strax efter midnatt. Villan fick skador på fönster och fasad, men ingen ska ha kommit till skada. Än så länge är det oklart vad som exploderade. – Vi har under natten både kriminaltekniska experter och personal från det nationella bombskyddet här. Vår förhoppning är att vi ska kunna ta reda på vad som exploderade, säger polisens presstalesperson Fredrik Bratt. Inga arresteringar Det är…

[perabl]

Så gott med svamp

Än en gång besökte vi Frualid, med en liten svag förhoppning av att hitta ätlig svamp. Det gjorde vi inte. Bara några få oätliga att fotografera. På vägen hem var vi en sväng in till ICA Kvantum. Där fanns lite mer ätlig svamp, så det blev ändå en ljuvligt god måltid med pasta, champinjoner, ostronskivling, portabello, kantareller och champinjoner, samt även färsk spenat och bredbladig persilja!…

[evigtlivihimlen]

Himmel eller Jord?

HIMMEL eller JORD?

Katastrofer tycks avlösa varandra på denna jord, nyheterna förmedlar ett ständigt flöde av oro och ångest och världen vacklar och bävar. Och vi som kallas kristna, hur är det nu när den Bibliskt profetiska slutklämmen nalkas? Den 7-åriga sk Vedermödan och Jesu Återkomst eller "jordens undergång" som sekulär media kallar skeendet. Vad är våra hjärtan och tankar fokuserade på, himmel eller jord? Är vår förhoppning och längtan till det "himmelska" eller är det jordelivets trygghet och förnöjelser?

Frikyrkligt folk känner igen sångverserna "Himmel och jord ska brinna, men löftena de står kvar" och "Ovan där randas morgonen". Väckelsefolk från fordom och Guds folk genom århundradens svårigheter i fattigdom, krig och förföljelser har tröstat sig, fått mod och styrka att genomlida allt i det korta jordelivet eftersom det varit det eviga livet i Himlen som var i fokus. Och hur var Jesus egen "programförklaring", han sade "Omvänd er, ty himmelriket är nu här" (Matt.4:17). Jesus erbjöd aldrig ett perfekt, smärtfritt och tryggt jordeliv, och miljoner är de kristna som torterats, kastats i fängelse eller dödats historien igenom. 

Frälsarens fokus på Korset var vår frälsning till en annan tillvaro på annan plats, dvs "Himmelriket". Ett rike som Herren själv var bärare av då Han vandrade mitt ibland oss, och ett gudomligt rike som fullbordas vid hans Återkomst. Vi kristna skulle vara främlingar på denna jord och längta efter vår slutgiltiga förlossning till ett himmelskt Hemland, där ingen mer plåga, smärta, sorg eller död fanns. Så, varför ängslas vi inför "jordens undergång"? Det Bibliskt profetiska skeendet som återspeglas mer och mer i världshändelserna och i allas vår vardag kan inte förhindras, och inte heller Herrens underbara löfte om sin Återkomst och det eviga livet i Himlens härlighet.

Kanske är det så att Jesu ord "Omvänd er, ty Himmelriket är nu här" gäller oss idag alltjämt, eftersom våra hjärtan behöver ha blicken fäst på just Jesus och älska eller längta efter hans strålande återkomst, som det står i 2 Tim.4:8 att "rättfärdighetens segerkrans skall ges åt alla som älskar hans återkomst". Kanske är orden i 1 Joh.2:15-17 ännu mer aktuella idag, för dig och mig: "Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet"...

Jag personligen vill välja Jesus att luta mitt trötta hjärta vid och bli omsluten av Herrens kärlek till evig tid, istället för det världen har att erbjuda i detta synnerligen bristfälliga och osäkra, löjligt korta jordeliv. Vad vill du, vad väljer du? Som en slutkläm betänk; den enda "himmel" icke-troende upplever är i detta korta jordeliv och det enda "helvete" kristna måste genomlida är också endast i detta jordeliv...

[trollkarl]

Brynolf & Ljung till New York

När jag för c:a 2 år sedan skrev en recension av Brynolf & Ljungs nya föreställning “Stalker“, så skrev jag “någonting har fått pusselbitarna att falla på plats”, och senare “Jag hoppas att Stalker även är en kommersiell framgång för grabbarna, för det finns ingen tvekan om att detta är en stor konstnärlig framgång för dem.” Min förhoppning visade sig bli infriad! Efter en omfattande…

[fotbollstrojores]

Sanches gillar uppenbarligen inte Mourinho

I detta vinterfönster möter spelare ödet att bli utvalda och eliminerade. Detta är ödet för varje spelare som bär en billiga fotbollströjor i handelsfönstret. Mourinho står också inför ödet att bli uppsagd under detta vinterfönster.

SOM. Romas rekord den här säsongen är inte bra, och den högsta ledningen är uppenbarligen ovillig att ge honom fler möjligheter. Han har officiellt fått sparken från A.S. Roma. Efter att Mourinho lämnade skickade många spelare fortfarande sina tack och välsignelser, men Sanches gjorde tvärtom. Efter att ha lånats ut till A.S. Roma, Sanches hade inte många spelmöjligheter, och han byttes ut efter bara 18 minuter i matchen mot Bologna. Efter matchen tog Sanches till och med bort avataren som bär AS Roma tröja från sociala medier. Uppenbarligen är han mycket missnöjd med sin nuvarande situation med A.S. Roma.

Efter att Mourinho fick sparken ändrade Sanches tillbaka sin Instagram-profilbild till en bild på sig själv med en A.S. Roma tröja. Detta är en tyst protest mot Mourinho, och det är också en förhoppning om att den nya tränaren kan ge honom fler spelmöjligheter.

[forislynx]

vad hon kan ha hetat innan är ointressant, eftersom det namnet inte var hennes, utan en gissning eller förhoppning utifrån, som de flesta namn är ett försök att tvinga fram en viss riktning

Judith Kiros, Det röda är det gränslösa

[styrketrappan]

Spaning och förhoppning inför 2024

Vad sägs om att tillgänglighet, effektivitet, hållbarhet, analys och lärdomar från blå zoner som trender nästa år? Med ett hopp om en snällare värld som en bonus? Per, Styrketrappan

Inledning

Trender kommer och går, basfakta består. Givetvis är vår biologi och kemi vad den är, så även om nånting är populärt så ändras vi människor långsamt. Min bestående spaning är att snabba lösningar brukar innebära stora pengar i någons ficka och att skjuta på den hållbara hälsan. Jag tror på några trender inför 2024. Det är tillgänglighet, effektivitet, hållbarhet, analys och blå zoner.

Tillgänglighet

Bra träning, god nutrition och den viktiga återhämtningen behöver finnas med hela tiden, oavsett om vi är hemma eller på jobbet eller i skolan. Människor kommer vilja arbeta med hälsa där de är så gymkedjor, klubbar och föreningar kommer behöva utveckla sina tjänster för att minska avstånden till de som behöver hjälp och stöd. Må vara med appar, 24/7-coacher med artificiell intelligens, ambulerande personal eller virtuella upplevelser. Vi coacher behöver vara öppna för att bredda våra vyer. Detta gäller hur tjänster levereras för att möta behoven på rätt plats.

Effektivitet

Människor fortsätta vilja ha resultat snabbt. Innebär allt ifrån korta, 10-15 minuter långa och intensiva träningspass till sund mat levererad eller åtminstone paketerad och mer mikropauser för att hitta återhämtning. Små positiva förändringar in i livet och kör det i ett par månader innan nästa lilla förändring läggs till. Ja, och så tar vi löpande bort förbud och undviker meningar som innehåller orden sen, måste, kanske, men och inte. Här blir vi coacher viktiga för att landa i en effektivitet som är just det, så att vi undviker hysteri som slår tillbaks och försämrar möjligheterna till en hållbar hälsa. Jag har satt samman lite olika kortträningsprogram som jag kallar tripplar, de ska ta max 15 minuter och du hittar dem på Smarta tripplar

Hållbarhet Hållbarhet kommer från två håll här, både att människor ställer högre krav på att tid och pengar går till lösningar som är hållbara och bra för miljön likväl som att det de gör fungerar och är hållbart i deras liv. Det blir viktigt med tydlighet kring hållbara alternativ som fungerar för världen och i människors alltmer hektiska liv. Något för oss coacher att bita i. Jag har skrivit lite om hållbar hälsa där du kanske kan hitta lite idéer på Hållbar hälsa

Analys

Människor kommer vilja förstå mer kring varför de ska göra förändringar, vad det är de borde gör. De kommer även vilja mäta och testa sina resultat på olika sätt för att förstå var de är på väg och för att reflektera över effekten av det de gör. Här blir vi coacher viktiga för att hjälpa till med utbildning, evidens och guidning för att hitta rätt väg. Om du vill läsa om och hitta mallar för förändring kan du klicka på förändring, vill du läsa mer om analyser och tester kan du hitta mer om du söker på analys

Lärdomar från blå zoner Blå zoner är nåt helt annat än en trend. Det vi kommer tjuvkika på är den holistiska (så fick jag äntligen använda det ordet istället för helhet) synen på hälsa som finns i de här zonerna, och de gemensamma nämnarna som gör de här zonerna till ställen där människorna lever lite hälsosammare och framförallt längre. Det jag egentligen tänker på är att social, fysisk och mental hälsa blir viktigare för oss. Att vi hittar ett socialt hälsosamt sammanhang och engagemang med andra människor, att vi arbetar med vår fysiska hälsa med motion, träning och kost och att vi sköter vår mentala hälsa med återhämtning och ett syfte. Du kan läsa mer om blå zoner på Wikipedia 1 Här blir vi coacher viktiga för att visa vägen till en balanserad situation.

Förhoppningar

Jag hoppas på en värld där du och jag är snällare mot oss själva, varandra och andra. En värld där vi kan lägga vår energi på positiva förändringar för att hitta vår balans och vår hållbara hälsa. En värld där vi kan vara med lite längre och lämna över nåt bra till kommande generationer.

Tankar?

Ovanstående är vad jag tror och hoppas för att jag själv ska navigera mig till en hållbar hälsa. Jag tycker att du behöver hitta din väg, din spaning och dina förhoppningar som ger dig en hållbar hälsa. Dela gärna med dig av dina tankar, kunskap ska delas och det är lätt att bära med sig. Read the full article

[newsvoicetv]

NewsVoice besökte firandet av Folkrepubliken Kinas grundläggning för 74 år sedan

[henrikkallman]

Klubben är större än individerna

Det har i skrivande stund gått nära tre veckor sedan Vingåker blev utslagna ur volleybollslutspelet på bortaplan i Lund. Sedan dess har semifinaler hunnit avhandlas, Lund fick se sig besegrade av seriesuveränen Hylte/Halmstad. Laget som gick obesegrade genom serien befinner sig för första gången under rejäl press, då finalmotståndaren Habo skrällt rejält och tagit en ledning med 2-0 i finalserien.

När Vingåker inför säsongen gjorde klart med den Vingåkersfostrade superstjärnan Viktor Lindberg trodde många, inklusive jag själv, att Vingåker var ett lag som skulle ha chans att slåss om guldet i en final. Den första sedan 2003. Då slutade det med ett ärofyllt silver, kanske att det nu tjugo år senare ändå var dags för det eftertraktade, efterlängtade sm-tecknet.

När Lund slog in den avgörande poängen och skickade Vingåker på sommarledigt så infann sig en känsla, allt för välbekant. Det är något som inte stämmer. Om det tog stopp i kvartsfinalen det här året, vilket år ska klubben då kunna ta sig längre?

Viktor Lindberg ska inte lastas, att se en spelare dra ett så tungt lass har jag inte sett någon göra i Elitserien. Möjligen Viktor själv när han spelade för RIG Falköping i inledningen av sin karriär. Nej, han har gjort det bra, han har bidragit med otroliga mängder servepoäng och varit lagets viktigaste spelare under hela säsongen. En kombination av att en spelare inte kan göra ett helt lag, ett gäng rekryterade proffsspelare från utlandet som inte levde upp till förväntningarna och en svag återväxt är alla faktorer som måste räknas in.

Men hur kan det gå så? Vingåkers volleyboll är en elitklubb och därför förtjänar den att granskas som just en sådan. Som supporter är jag frustrerad, som en person som bevakar matcherna för medias räkning, förundrad. Vad är egentligen planen för klubben?

När jag pratar med ledare upplever jag en viss uppgivenhet, över vad är oklart, jag är säker på att alla gör så gott de kan. Känslan infinner sig dock att man kört fast.

Det har snart gått tre veckor sedan Vingåkers VK slogs ut ur sm-slutspelet. Den 11 april meddelar Floby VK på sin sida att de gjort klart med Vingåkers - och hela Elitseriens mest värdefulle spelare - Viktor Lindberg. Jag upptäckte detta först tre dagar senare och reagerade instinktivt med att det kan inte stämma. Klubben hade inte lämnat någon officiellt kungörelse kring detta och idag, åtta dagar efter att flytten offentliggjorts av Floby, har Vingåker ännu inte skrivit något om detta, vare sig på sin hemsida eller i sina sociala kanaler. I Katrineholms-Kuriren uttalar sig tränare Lukas Karlsson om det tunga tappet den 14 april, han berättar också att samtliga utlandsproffs lämnar klubben och att ingen ny spelare är klar för nästa säsong. En förhoppning att det andra VVK-fostrade utlandsproffset David Pettersson ska vända hem finns, enligt Lukas Karlsson, men det framgår inte om detta blott är en önskedröm.

Frågan är dock varför David skulle välja att vända hem, av annat än personliga val. Vad ska Vingåker göra för att vara en attraktiv klubb för en proffsspelare? En klubb som under många år varit ledande på ungdomssidan, som prenumererat på sm-tecken och med en stämpel som en klubb där man kan utvecklas, saknar nu nästan helt återväxt. I laget den gångna säsongen fanns åtta spelare som är fostrade i klubben. På papperet en bra siffra, men endast tre av dessa har haft kontinuerlig speltid under året. Bakom dessa spelare finns det inte direkt någon som knackar på för att slå sig in i a-truppen på riktigt och frågan är hur sannolikt det är att även dessa spelare är kvar i höst.

Hur arbetar klubben för att rekrytera nya ungdomar att börja spela volleyboll? Gör klubben ett gott arbete att synas på orten då det inte är matchdag? Sett utifrån så verkar klubben i första hand vara den viktigaste reklamkanalen för en lokal restaurang. Vingåker är en liten ort, men det är Floby också. Det är Habo också. Det är Leksand också, om vi ska tillåta oss att byta sport till ishockey för ett ögonblick. När man är den ledande föreningen och spelar i den högsta serien på en ort, hur kan inte varenda ungdom ha testat att träna volleyboll? Jag var i Degerfors på fotbollsmatch för ett halvår sedan och även ifall alla inte älskar fotboll i Degerfors så råder det ingen tvekan om att det dagen för mitt besök är en matchdag. Halsdukar, matchtröjor, bilar som spelar hög musik. En ort som andas och lever för sitt lag. Jag säger inte att det är genomförbart till den vidden för VVK, men när det är match på gång så borde det kännas. På något sätt. För jag tror att det finns fler människor som är intresserade och bryr sig än de som går på match.

Genom åren har jag tagit del av ett internt missnöje om att klubben inte får samma stöttning lokalt av kommunen som andra klubbar får. För att ha en chans att utmana andra klubbar på samma villkor så hade det behövts större ekonomiska insatser. Nuläget är kanske bättre än vad det var för tio år sedan, men långt ifrån de storsponsrande idrottskommunerna ute i landet. Om man vänder på perspektivet så undrar jag på riktigt vad Vingåkers volleybollklubb gör för att vara en förening som förtjänar större ekonomiskt stöd. Vad gör klubben för att vara en social stöttepelare i samhället? Varför är inte klubben representerad vid Pridefirandet? På vilka sätt arbetar a-lagsspelarna utanför planen med att vara förebilder för barn och unga?

Jag sitter inte på svaret om vad Vingåkers volleybollklubb ska göra för att bli bättre. Jag önskar på kort sikt en roligare inramning på matcherna som är dötrista i sitt upplägg. Jag önskar att jag såg klubben representerad i fler sociala sammanhang. Jag önskar att det fanns någon form av supporterkultur, med produkter att köpa. Ett enkelt sätt att skapa en känsla av att VVK är ortens lag. Var synliga! Alla som går på match stöttar och vill att det ska gå bra för klubben. Jag kan inte skaka av mig känslan av att det i nuläget är ett fåtal personer som är klubben och att dessa personer inte riktigt vet vad de vill. Åtta dagar har det gått. Att inte ha presenterat för sina supportrar och allmänheten officiellt att lagets störste stjärna tillsammans med samtliga utlandsproffs inte kommer tillbaka nästa säsong är inget annat än oseriöst och för himla dåligt. Har man tagit semester? Inte helt för man har hunnit göra reklam för tidigare refererade lokala restaurang och bett om hjälp att städa ur en lägenhet.

Vingåkers VK är en elitserieklubb, man gör anspråk på att bedriva en verksamhet på den högsta möjliga nivån för volleyboll i Sverige. Då ska man också tålas att granskas. Jag skriver detta för att jag undrar. Finns det någon plan över huvud taget? Om svaret är nej, då är det kanske dags att låta någon annan försöka.

Klubben är alltid större än individerna. Ta kritiken utan att ta det personligt.

[aktieportfoljen]

Toppdag för laguppställningen, SaltX sprängde 100-procentsvallen, vinsthemtagningar och nytt innehav

Stockholmsbösen var på glatt humör idag och laguppställningen fick en av årets bästa börsdagar. Greentechbolaget SaltXsprängde 100-procentsvallen med dagens rusning på +9,57% och i år är därmed aktien upp +116%. Fler och fler investerare börjar tro att SaltX nyutvecklade elektrifieringsteknik är mer än bara en förhoppning. Medicinteknikbolaget Medcap gick nästbäst idag utan direkta nyheter med en…

[perabl]

Dagar utan inspiration - och dagar med ...

Gårdagen var mest en sådan där dag som man rentav kanske skulle stannat i sängen. Det var liksom ingenting som gick riktigt min väg. Så jag valde att gå och lägga mig tidigt och läsa en bok istället. Lämnade sen sängen vid åttatiden i morse med en absolut förhoppning om att den här dagen skulle vara lite positivare. Efter frukost hängde vi på släpet och körde till tippen och tömde en mängd skräp.…