#cynisk

[majablogg]

[naturalswimmingspirit]

kilsbergsvaesen

Att våga visa sig naken.  Fimpa alla plagg och blotta allt som finns därunder.  Avslöja alla skavanker, ärr, krokiga tår och annat som man annars kan gömma under lager av tyg. Det är läskigt. Jag menar egentligen inte min kropp, utan själen. Att visa själens skavanker. Jag gör det nu. För jag inser att jag fått en känslomässig baksmälla. Och jag kan inte dölja baksmällor med smink och koffein.  Precis som vid överkonsumtion av alkohol blir jag riktigt dålig av överkonsumtion av känslor. Trist då bara att jag , under min hårda yta, är en känslomänniska av rang. Jag har nyligen kommit till insikt med att en av mina största styrkor och fina egenskaper,  också är en av de allra svagaste. Egenskapen får mig glad, energisk, alert och motiverad.  Det är min positiva förväntan på hur något kommer bli eller hur någon är. Glaset är halvfullt istället för halvtomt och alla nya människor jag möter är inte idioter utan varenda individ skulle kunna  bli en underbar vän.  Men när verkligheten inte lever upp till förväntningarna,  ja då kommer de där jäkla känslorna in. En tsunami av negativa tankar, självförakt och ilska över att ha fel. Känner mig  ensam, korkad och övergiven. När vågen slår emot så tänker jag att det vore så mycket  bättre att vara cynisk. Då hade redan sökt högre mark, varit i säkerhet innan den där väggen kommer emot mig. Men, samtidigt vore det ju inte jag. Jag är den där blåögda personen som bara ser gott. Så jag måste acceptera varenda våg som slår till och får mig att tumla runt. Som lämnar mig tilltufsad. Som tur är blir vågen aldrig så hög att det är fara för livet. Men det hårda vattnet känns.  Men vad fasen ska man göra? Jag måste hitta ett sätt att fortsätta ha höga förväntningar, men vara likgiltig när det inte blir som jag tänkt.  Behöver nog dra till skogs snart igen ❤ Där ute hittar jag både frågorna och svaren. Där ute bygger jag upp min självkänsla och mod. Och även om moder natur kan testa mig så vet jag att hon är min bästa vän. Hon är kan vara tuff, men alltid ärlig. Ja , jag är en stark och orädd kvinna . Men även Akilles hade ju sin häl

[forislynx]

Alltsedan början av 1800-talet hade framstående europeiska forskare och statsmän förutsagt att en massmänniska skulle växa fram och att massans tidsålder var i antågande. […] Men medan alla dessa förutsägelser i viss mening besannades, miste de mycket av sin betydelse i ljuset av sådana oväntade och oförutsedda fenomen som en radikal förlust av egenintresse, cynisk eller uttråkad likgiltighet inför döden och andra personliga katastrofer, lidelsefull böjelse för de mest abstrakta föreställningar som vägledning för livet och allmänt förakt också för det sunda förnuftets mest självklara regler.

Hannah Arendt, Totalitarismens ursprung

[hercla]

#93

En liten bit bort från vår lägenhet står det en jättestor ek, den är säkert flera hundra år gammal. Den står precis vid en vägkorsning och när vi går förbi den tänker jag ofta på hur den har sett Huskvarna byggas upp. Man har valt att lägga vägar och hus så att trädet ska få stå kvar. En gång var vi ute och gick med mina föräldrar och jag visade dom eken. Min pappa (som jag kan uppfatta som ganska cynisk till och från) sa då att han tror att träd har själar, att dom är visa för att dom har sett så mycket. En stadig, rotad punkt. Jag vill kunna se genom asfalten och följa rötterna, se hur långt de sträcker sig. Några gånger har jag ställt mig och kramat trädet, det är nästan som att krama en vägg.

[dagenssvenska]

Spritt Svenskt Vokabulär A-Ö

A

(Att) Andas - (To) Breathe (Att) Anta - (To) Assume Alltid - Always Aldrig - Never Ask - Box Aska - Ash

B

(Att) Bära - (To) Carry Bär - Berry Bok / Böcker - Book / Books Bröd - Bread Bästisar (bästa vänner) - Best friends Brännässla - Stinging Nettle

C

Cykel - Bike Cirkel - Circle Chans - Chance Charmig - Charming Chef - Boss Cynisk - Cynical

D

(slang) Donken - McDonald’s Dagis - Daycare Dyka - Dive Dagsljus - Daylight Dålig - Bad Däggdjur - Mammal

E

Ekorre - Squirrel Elak - Mean, rude, evil Ekologisk - Ecological Eländig - Miserable Emellanåt - Occasionally Evenemang - Event

F

(En, Att) Fråga - (A) Question / (To) Ask Farlig - Dangerous Fastighet - Real estate Fickpengar - Pocket money Fjäder - Feather Flipperspel - Pinball

G

Gäsp - Yawn Gås - Goose Gång - Aisle, walk God - Good, tasty Gud - God Godkänd - Approved

H

Hjälte - Hero Handduk - Towel Hemlös - Homeless Honung - Honey Hygien - Hygiene Häpnadsväckande - Astounding

I

I - In Igelkott - Hedgehog Imponera - Impress Igenom - Through Inbördeskrig - Civil war Inredning - Furnishings, decor, fittings

J

Jag - I Jägare - Hunter Järv - Wolverine Jungfru - Virgin, maiden Jämlik - Equal Jordgubbe - Strawberry

K

Klistermärke / Klistermärken - Sticker / Stickers Kändis - Celebrity Kyss - Kiss Kiss - Pee Kram - Hug Krämig - Creamy

L

Lömsk - Shifty, insidious Ledig - Free (from work / duties) Lejon - Lion Lek - Play Likgiltig - Indifferent Lögn - (A) Lie

M

Många - Many Mage - Stomach Mumla - Mumble Muta - Bribe Marsvin - Guinea pig Misär - Misery

N

Nagel - Nail Naken - Naked Nödvändig - Necessary Nyår - New year (Att) Nysa - (To) Sneeze Nyckelpiga - Lady bug

O

Omtanke - Consideration, care Oväsen - Noise, commotion Ovanligt - Unusual, uncommon Otäck - Scary, hideous Otrevlig - Rude Osynlig - Invisible

P

Prosit - Bless you (said when someone is sneezing) Parodi - Parody Påsk - Easter Passagerare - Passenger Pensel - Brush (for painting) Peruk - Wig

R

Rättvist - Just, fair Rapa - Burp Resa / Att resa - Journey / To travel Ruta - Square, box Revir - Territory Rimlig - Reasonable

S

Sittplats - Place to sit Seger - Victory Säger - Says Samhälle - Community, society Sammanträffande - Coincident Säkerhet - Security

T

Tejp - Tape Tryck - Push, pressure Tankar - Thoughts Tatuering - Tattoo Talang - Talent Tid - Time

U

Utomjording - Extraterrestrial Underlig - Strange, curious, odd Uggla - Owl Ungdom - Youth Ungkarl - Bachelor Uppmärksamhet - Attention

V

Vetenskap - Science Västhus - Greenhouse Verklighet - Reality Vän - Friend Vanära - Disgrace, dishonor (Att) Våga - (To) Dare

X

Xylofon - Xylophone

Y

Yxa - Axe (Att) Yla - (To) Howl Yr - Dizzy Yrke - Profession Ynkrygg - Coward Yoghurt - Yoghurt

Z

Zäta - Zed (the letter Z) Zebra - Zebra Zoo - Zoo Zenit - Zenit Zon - Zone Zoom - Zoom

Å

Å - River Åsna - Donkey Åska - Thunder Ådra - Vein Ångest - Anxiety Åsikt - Opinion

Ä

Äntligen - Finally, at last Ädel - Noble Ärlig - Honest Äga - Own Ägg - Egg Äkta - Real, genuine

Ö

Ö - Island Ödla - Lizard Öl - Beer Överge - Abandon Ödmjuk - Humblr Öppen - Open

🇸🇪 🇸🇪 🇸🇪

Leave a tip on my kofi page? <3 https://ko-fi.com/samhannes

[merildae]

my top albums for 2018!

Summoning-With Doom We Come

Ihsahn-Ámr

Bongripper-Terminal

Harakiri For The Sky-Arson

Thou-Let out names be forgotten

Urfaust-The constellatory practice

YOB-Our raw heart

Panopticon-the scars of man on the once nameless wilderness

Sleep-The sciences

i tag @heliochronometer @kawaiichurchburner @art-of-eons @funeralfrost @cyniske @maelstrrom to share their top albums as well

[sinoes]

Som feminist förväntas man inte sällan bli glad och tacksam när en man engagerar sig i den feministiska kampen. Det är ju fint att de försöker i alla fall, och man kan inte gå omkring och vara cynisk utan måste lita på att de har de bästa av intentioner bakom sitt agerande. Det är alltid bra med fler deltagande i kampen och så vidare och så vidare. Jag tänkte berätta en sedelärande berättelse. Det var en gång en man som profilerade sig mycket hårt som feministisk fotograf. Han fick mycket uppmärksamhet och beröm för att han gjorde helt genomsnittliga ”feministiska” analyser kring hur män och kvinnor porträtteras. Han tog emot feministiska priser och var dålig på att dela med sig av framgången till den övriga feministiska rörelsen. Efter ett tag började det tisslas och tasslas om honom och det visade sig att han hade betett sig illa i samband med olika ”normbrytande” fotograferingar. Helt enkelt; han hade använt sig status som feministisk fotograf för att få folk att vilja delta i hans projekt för att sedan utsätta dem för sexuella trakasserier. Jag säger inte att det var DÄRFÖR han profilerade sig som feminist från första början, men däremot visar det att vi har skäl att vara skeptiska mot män som försöker ta sig in i vår rörelse och vinna feministisk trovärdighet. Inom feminismen liksom i övriga samhället finns det nämligen en tendens att tro på män framför kvinnor. De ”feministiska männen” skyddas av precis samma patriarkala struktur som skyddar vilken man som helst från att kvinnor berättar sanningen om honom och blir trodda. Offret känner precis samma skuldkänslor, samma rädsla att vara obekväm och inte bli trodd eller kanske förstöra sin förövares liv. Man vill inte gärna tro att den man man släppt in i de feministiska rummen är en sådan som begår sexuella övergrepp. Bättre att förneka att det har hänt än att behöva konfronteras med faktumet att det inte går att veta säkert, att även den mest feministiska man kan vara en sådan. Därför är det viktigt att vi alltid håller dem på armlängds avstånd. Låt dem aldrig bli så viktiga, få så mycket förtroende, att vi riskerar att tro på dem framför en syster. https://www.instagram.com/fannyarsinoe/p/BuBE-3wA_cE/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=scrwouyfdc22

[norsesuggestions]

“in the shadow of the worst war of history”wrote a swedish ngo collecting money to send to danish ww2 refugees in sweden the year of 1944

[picture from a news item about danish ww2 refugees in Furuvik 1943. photo Carl Larsson/Länsmuseet Gävleborg. i believe this picture shows volunteers making dolls to sell, so that they could then send the profit to danish refugees]

Älvkarleö Fredsförening was a local gävle based ngo who spent the their time during ww2 with fundraising for money to send to refugees of ww2. of note, is that in 1944, i am pretty certain, the danish refugees they are talking about are the the 99% of the jewish community of the nazi occupied denmark, who fled to sweden during october 1943 in order to survive the genocide of nazi germany.

because of this, that the majority of the danish jewish population escaped to sweden that october, 99% of the jewish population of denmark survived the holocaust.

i point this out, both to give context to why there was a ngo in gävle fundraising for giving money to the danish refugees and also to give context to how this ngo in gävle started their summary of their deeds during 1943-1944:

swedish language original:

Årsberättelse avgiven vid Älvkarleö Fredsförenings Årsmöte den 2 april 1944.

“Kamrater!

Vi nödgas än en gång samlas till årsmöte i skuggan av historiens hemskaste krig. Vi få dagligen höra om förföljelser och grymheter, ja, massmord av värnlösa menniskor. Man står frågade hur någon kan komma så långt i cynisk grymhet som det vi i dag får bevittna. En överdriven nationalism, millitarisering av folken redan från skolåldern, jämte den äregloria varmed man omger våldsprinciperna, detta är några av rötterna på det träd där dessa hemska frukter växer.

Men då krigets oskyldiga offer, de hemlösa och svältande menniskomilljonerna beretts den första hjälpen, då de förorättade folken och de fängslade menniskorna fått sin upprättelse, då produktionen ställts om för fredliga behov, ja, då kommer ett efterkrigsproblem som är större än alla andra att föras fram med ett tusenfaldigt rop; Kampen emot kriget!

Vill du, och jag och vi alla vara med i denna kamp eller ska vi stå med korslagda armar, tills olyckan nästa gång sveper in den arma menskligheten i natt och undergång på nytt. Om det fredsälskande folket i alla länder ville vakna upp till kamp och arbete och framför allt tro på sin sak, skulle ett nytt ragnarök kunna undvikas.”

english translation by admin:

summary of hour work this year. written in Älvkarleö Fredsförening annual meeting the 2 april of 1944.

“Comrades!

the war is still ongoing, so once again we been forced to meet for our annual april meeting. this meeting is happening in the shadow of the most horrific war of history. we are daily informed about persecution and cruelty towards humanity. Yes, a genocide of innocent and defenseless human beings is ongoing right now.

One asks oneself, how anyone are even able to reach the point when they commit these remorseless acts of cruelty, that we have been the daily witnesses of during this war. the answer lays in a overblown nationalism, a militarization of the people which is starts in primary school. this coupled with the gloria of honor, that sociaty has enshrined the those that commit violence for the state. yes, these are some of the roots, which created the current situation.

but! when the day comes, and the innocents victims of this war are liberated from the camps*, when these millions of starving are free and we have given them health care, and when these millions of human beings that belong to the oppressed ethnic groups, who are been unjustly inprisoned, has achieved justice for the crimes commited towards them.

when that day comes, the industry will once again stop producing weapons, and produce what humans needs in times of peace.

therefore, when the war is over, we must all, shout with the voices of thousands: “no more war!” that is the only way, to stop a equally horrific war to happen again.

you must, and i must, and all us must, commit to the struggle of building a new society, a society which doesn’t create a war is inhumane and horrific as this ongoing one. are we going to be silent on lookers to what is going on? no! we must never stop working for a peaceful future. if all the lovers of peace, in all countries of the world, would just stand togheter, and side by side fight for peace, and they will togheter dare to believe there is a better future to come, well then we would be able to stop that another ragnarök, like the one currently ongoing, will be repeated.”

end of translation

*they don’t explicity write out “nazi concentration camps” or “nazi death camps”. but when they say “when the milions of people belonging to the oppressed peoples are liberated”, who else than the jewish, and roma in the concentration and death camps of nazi germany could they be speaking of?

my comments

the orignial text writes about “inprisoned people” and “millions”, and “massmurder” in the same context, so i am pretty sure they are talking about the holocaust.

i though this text was interesting to lift forward, because it is written by someone who is just some average person in gävle most likely, but still it shows, how much knowledge there was for a politically informed swedish citizen about the holocaust to gather in 1943 - 1944. the writer of the text is so clearly aware that the genocide of jewish and roma is ongoing, and that millions are being killed in this genocide, the holocaust, during ww2.

Source

http://arkivgavleborg.blogspot.com/2018/06/i-skuggan-av-historiens-hemskaste-krig.html

[cornelias1]

Den som påstår sig representera godheten

Den som påstår sig representera godheten

Av Olle Ljungbeck Hur kan den som påstår sig representera godheten vara så cynisk? Ärkebiskopen har i dagarna gått ut och begärt att invandrarkvinnor skall befrias från kravet att lära sig svenska. Hur kan man vara så cynisk när man påstår sig representera godheten. Den invandrare som skall stanna i Sveriege och som inte lär sig vårt språk är en ständig förlorare och blir aldrig en jämlik…

[quiding]

Nils Herman Quiding

I den gamla familjegraven framför dig, den vars yta är så nedsliten att man knappt kan urskilja namnet, vilar en märklig man. Hans namn är Nils Herman Quiding och i hans gedigna CV finner vi bland annat rådman, tidningsredaktör och riksdagsledamot för Malmös borgarstånd. Men mest av allt är han känd som författare till det på sin tid beryktade verket Slutliqvid med Sveriges lag som skrevs under pseudonymen Nils Nilsson Arbetskarl.

Nils Herman Quiding föddes 1808 här i Malmö. Familjen var en gammal skånsk prästsläkt med anor från 1600-talet och fadern var kyrkoherde i Caroli församling. För Herman – vilket var tilltalsnamnet – skulle banan dock bli en annan. Som sjuttonåring började han studera juridik vid Lunds universitet, något han senare skulle beskriva som en meningslös syssla.

”Mina studier i Lund kunna långt ifrån kallas grundliga. Jag som de flesta studerande läste endast för examens skull och begrep, när jag undergick den, icke stort mer juridik än när jag började. Det i sanning lilla jag kan och vet har jag lärt mig sedan på de få mellanstunder jag kunnat undansnappa från arbetet”

Mellan 1838 och 1842 var Quiding redaktör för Malmö Tidning, stadens äldsta pressorgan. Han förde där en radikal och liberal linje i samtidens debatter. Han visade stöd för Carl Jonas Love Almqvists skandalroman Det går an som kritiserade äktenskapet och han startade en insamling till Jacob Crusenstolpe som fängslats för sin kritik mot kungen, Karl XIV Johan. Men framförallt engagerade sig Quiding för de lokala frågorna. Stadens styre, menade han, hade korrumperats och kontrollerades av inbördes stridande särintressen. Malmö municipalförening bildades med Quiding i spetsen där ett ambitiöst förslag till en ny kommunallag arbetades fram. Mer lokalt självstyre och ökad representation var deras lösen, men förslaget hånades som som orealistiskt, förkastades av de styrande och municipalföreningen upplöstes. Frågan om lokalt självstyre skulle dock visa sig bli en grundbult i Quidings vidare ideologiska utveckling, som med åren blev allt radikalare.

Utåt sett levde Quiding ett högst ordinärt borgerligt liv. 1847 blev han rådman, ungefär motsvarande våra dagars domare, och han lät bygga sig ett hus på Östergatan 37 och en sommarvilla en bit norr om stan, idag sedan länge rivna och ersatta av bankhus och järnvägsspår. Han gifte sig med Anna Katarina Åkerblom och fick tre döttrar, varav två överlevde till vuxen ålder. 1862 till 1863 var han riksdagsledamot och försökte där förgäves driva igenom en förenklad skattereform. Han gav ut ett uppskattat författningsregister där rikets alla kommunallagar från 1522 och framåt redovisades. Flera har beskrivit honom som en grubblare och ensamvarg, han hade för vana att gå långa promenader, ibland ända till Lund och tillbaks.

Men bakom den städade fasaden dolde sig en annan, hemlig, figur. Under pseudonymen August Tallman gav han ut två läroböcker, i aritmetik och rättsstavning, och 1865 författade han anonymt boken Europas grundlag för tjugonde seklet. Protest från norden.

Skriften var märklig. En fullfjädrad grundlag, indelad i artiklar och paragrafer, för ett enat europeiskt rike uppbyggt på vad som kallades ”kretsar” - mindre självstyrande samhällen med ett par tusen invånare som sörjer för sina invånares väl och sina barns uppfostran. Huvudstad är Prag och engelskan är gemensamt språk. Alla män och kvinnor har rösträtt, skolbetyg är förbjudet och religion är var människas privatsak. Arvsrätten är avskaffad då kretsen istället för barnen ärver den enskildes egendom.

Boken fanns att köpa på bokhandlar runt om hela landet, men den tycks inte gett något som helst genomslag. Annat skulle det bli några år senare, med Quidings verkliga magnum opus – Slutliqvid med Sveriges lag.

Under våren 1871 befann sig Europa i ett chocktillstånd. Kriget mellan Frankrike och Tyskland hade fått en oväntad vändning då Parisborna gjort revolution och proklamerat Kommunen. Pariskommunen var ett socialistisk experiment som skrämde slag på Europas borgerlighet vilka förfärat läste om dess utveckling i pressen – ofta via överdriven eller rent av lögnaktig rapportering om revoltörernas hädelser, grymheter och förakt för den privata egendomen. Experimentet skulle bli kortvarigt. Under slutet av maj månad krossades kommunen i ett besinningslöst blodbad, men skräcken bland Europas styrande skulle inte lägga sig då Internationalen, socialismen och kommunismens spöken nu tycktes vara här för att stanna. I månadsskiftet juni-juli kom så till bokhandlarna en bok ”med rödt omslag och ännu rödare innehåll”, som många recensenter uttryckte det. Slutliquid med Sveriges lag. I fyra böcker uppgjord av Nils Nilsson Arbetskarl. Första boken, Revision av lagens yttersta grunder slog ner som en bomb i den svenska offentligheten.

”Tro icke, läsare, att allt är sanning, som i allmänna föreställningen om de högsta föremålen för mensklig kunskap går och gäller för sanning […] de gängse åsigter om lifvet, på hvilka samhällsinrättningen grundas, kunna sammanfattas till en enda kolossal lögn”

Nils Nilsson Arbetskarl går rakt på sak redan i inledningen av boken. Vad han kallar ”rätten” eller ”rättssamhället” får sig i verket en rejäl känga genom den historielektion som följer. Grunden till hela vårt samhälle, den privata äganderätten, är skapad genom ett orättfärdigt rov i forntiden. Detta var det verkliga syndafallet, då överklassen förslavade underklassen och mannen gjorde kvinnan till sin slav. Familjen är en konstruktion som enbart syftar till att skapa en manlig arvinge som kan överta egendomen. Med tiden diversifierades samhället visserligen, fria arbetare skiljdes från slavar och ståndsskillnader kom till vid sidan av klasskillnader. Denna utveckling kom, trots allt, att höja människoanden genom åren, och viktigast i denna utveckling var kristendomens uppkomst.

Quidings syn på kristendomen var ganska typisk för 1800-talets radikala reformivrare och tidiga socialister – Jesus och bibelns kärleksbudskap framhålls medan den officiella statskyrkan kritiseras och döms ut som hycklare. I Slutlquids historiska redogörelse får vi veta att överklassen, efter att de misslyckats med att bekämpa Jesu lära, istället försökt förvrida den. Att göra kristendomen till statsreligion var ett led i denna list. Han sammanfattar:

”Undersökningen leder sålunda på rent historisk väg till en upptäckt, som slår oss med häpnad och förvåning. Hela detta rättsväsen, allt hittills betraktadt som samhällets pelare, är i grund och botten – det måste en gång rent utsägas – kanaljeri.”

Detta var något annat än att kräva småändringar i en och annan lag eller att kräva utökad rösträtt till riksdagens andra kammare – sånt som vid denna tid sågs som radikalt. Nils Nilsson Arbetskarl dömde ut det rådande systemet som en lögn och krävde en ny världsordning.

Det blev ett ramskri i pressen. ”Samhällsfarliga läror som dessa måste bekämpas,” ”en fiende till fäderneslandet” och ”sataniska läror” var omdömen som fälldes. De som inte var upprörda var hånfulla eller dömde ut författaren som galen. De fåtaliga försiktigt positiva omdömen som skrevs bemöttes med attacker och beskyllningar för uppvigling. Ett drev mot förläggaren som gett ut boken kom till och snart gjorde tre av fem delägare i Carlshamns tryckeri offentlig avbön och hävdade att de inte läst manuset före tryck.

Konservativa Helsingborgs Tidning var drivande i hetsen. ”Boken är en populär framställning utaf den yttersta kommunismens aldra befängdaste läror, ehuru med en cynisk och kittlande form, så att den sprider giftet öfwergjutet med sirap.” som de uttryckte det. Tidningen hade under våren hävdat, med hänvisning till en hemlig rapport de påstått sig få se, att den socialistiska Internationalen skulle haft 2 000 medlemmar i Sverige – något få tog på allvar. Men nu, menade Helsingborgs Tidning, hade kritikerna fått svar på tal. De var övertygade om att allt hängde ihop, Slutliquid var skriven på Internationalens order och de såg hemliga konspirerande kommunister överallt.

Sen började jakten på författaren – vem var egentligen denna Nils Nilsson Arbetskarl? Då boken gavs ut i Karlshamn riktades blicken först mot Blekinge - ”ett kommunistfäste” - enligt Helsingborgs Tidning. Sen hängdes redaktören för liberala tidskriften Tribun i Stockholm ut, liksom en telegrafkommisarie i Norrköping. Båda gick ut i pressen och förnekade.

1872 kom nästa del av Slutlquid ut, betitlad Reformlära. Tredje delen kom 1873 och var en omarbetad återutgivning av den förbisedda boken från 1865 med ett förord där författaren bemöter en del av sina kritiker och del 4, Platos stat i redigerad bild, kom ut först 1876 och hade ett upplägg av klassisk litterär utopi där författaren i en drömvision får se hur samhället ser ut hundra år i framtiden.

Genom böckerna lägger Quiding fram sin utopi. Ett europeiskt rike förskonat från krig samordnat i en nedifrån och upp-struktur där den självstyrande kretsen är grundenheten. Mer framsynt än Karl Marx förstod Quiding att centralisering och förstatligande skulle leda till despoti. Makten måste ligga nära människan, i hennes lokalsamhälle. Varje krets har till exempel ett eget tryckeri och skulle någon inte få tillåtelse att ge uttryck för sin lagstadgade yttrandefrihet i sin egen hemkrets kan han försöka gå vidare någon annanstans. Kretsarna är samordnade i härad vilka i sin tur ingår i länder som ingår i det europeiska riket. Man strävar efter att vara så självförsörjande som möjligt inom varje krets men de övre instanserna ser till att ingen hamnar på efterkälken. Kärleken är fri, utbildningen jämlik och väl utbyggd och en du-reform genomförs för att markera den nya jämlikheten.

Quiding kallade sig själv aldrig socialist eller kommunist och han var kategorisk motståndare till våldsamma lösningar. Hans kritik av Pariskommunen var att de just centraliserat makten till ett allt för stort område – de borde istället följt hans modell vilket skulle innebära att staden delades upp på flera hundra kretsar. Staden Paris är stor nog att innefatta flera härad, ja kanske rent av utgöra ett helt land i hans modell. Quiding betonade ständigt att idéerna var hans och inga andras, detta som svar på den kritik som kopplade samman honom med kontinentens olika socialistiska strömningar. Han påstod i förordet till bok tre att han knappt kände till dessa läror men att om de liknade hans så betydde det bara att fler än han själv sagt vad som varit sant.

Då revolutioner eller våldsamheter inte stod på dagordningen var det istället långsamma reformer som skulle skapa det nya samhället. Det skulle ta lång tid att införa kretssamhället fullt ut, och vägen borde gå via avskaffad arvsrätt. Om enskild egendom ärvs av kretsen istället för de efterlevande skulle den privata äganderätten successivt avskaffas, och med den i praktiken familjen, vars roll istället skulle tas över av kretsen. Det skulle innebära ett nytt stadium i mänsklighetens historia som hittills enligt Quiding avgränsats av djurets, vildens och rättsmänniskans tidevarv. Kretsamhällets fullbordan skulle innebära att vi gick in i gudsmänniskans tidsålder.

”Menniskor kunna icke äga hvarandra. Den som kallar en annan för sin, påminner om den hedniska tid då äfven menniskan kunde vara ting. Från rätt synpunkt betraktad är kärleken renare, ju större sjelfständigheten är å ömse sidor, och samhället kan i detta afseende icke tänkas bättre inrättadt än så, att älskande icke af hvarandra hade behof för annat än kärlekens egen skull, med andra ord att de enskilda hushållen kunde upphöra.”

”Det gäller nemligen ingenting mindre, än att göra det stora samhället till en familj, sålunda till drivkraft utbytande rätten mot – kärleken.”

Den första boken startade en livlig debatt, med bok två året därpå var det betydligt svalare, även om bland annat Viktor Rydbergs gav sig in i bataljen med en sågning i Göteborg Handels och Sjöfartstidning. Med bok tre var det i det närmaste tyst och till bok fyra hade Quiding av allt att döma blivit petad av förlaget då boken enbart såldes från hans hem på Östergatan, inte långt där ifrån vi står nu. Det var vid detta lag en öppen hemlighet, åtminstone här nere i Skåne, att det var den gamle rådmannen som låg bakom Nils Nilssons böcker.

Tystnaden som följde på de uppföljande böckerna är egentligen förståelig. Rent litterärt tappar de rejält då det radas upp en massa lagparagrafer. Vad gäller bok fyra, den egentliga utopin enligt klassiskt snitt, så finns det betydligt bättre böcker i genren. Oron från Pariskommunen var också borta och en mer handfast syn på arbetarfrågan där strejker, fackföreningar och arbetarföreningar som krävde utökad rösträtt börjat dyka upp på dagordningen. Vidlyftiga utopier passade inte in i detta nya klimat.

En bit in på 1880-talet blev Quiding något på ropet igen. Den nya radikala skandal-succéförfattaren August Strindberg fann i Nils Nilsson Arbetskarl sin profet och använde sig av hans begrepp ”överklass” och ”underklass”, bland annat i Giftas, en bok som ledde till åtal och otaliga skriverier. Strindberg själv tipsade om Slutliquid i tidningen Tiden. ”Det är en framtidens bok, och innehåller hela programmet till det nya samhället, fast på kristlig grund [...] ett svenskt originalarbete, som varit begrafvet, men skall uppstå igen.”

Bara några månader innan han dog gav Quiding ut en andra upplaga med samtliga fyra böcker i en volym, utökad med ytterligare två skrifter bestående av en samling äldre essäer och en Bekännelse, där han för första gången erkänner att det var han som låg bakom pseudonymen.

När han till slut gick bort i december 1886, vid en ålder av 78 år, hade den nya arbetarrörelsen precis börjat få en stabil organisation och kunde se på framtiden med optimism. I tidningen Social-Demokraten skrevs dödsrunan av dess nytillträdde redaktör, den 26 år gamla Hjalmar Branting. Nils Herman Quiding var enligt Branting

”ingenting mindre än den förste banbrytaren för de socialistiska idéerna i Sverige [...] 'Nils Nilsson Arbetskarl' har givit oss ett arv som ensamt vore nog att berättiga honom att tacksamt ihågkommas av den svenska socialdemokratin”

[frkwibergab]

“Vänta lite på änglar // Hoppas lite på tur”

Jag har aldrig varit en “flamingo- och enhörningstjej”, jag tror att jag är för cynisk och realistisk för det. Eller vad säger jag - vad är ens en “flamingo- och enhörningstjej”? - och flamingos FINNS ju faktiskt, trots att de ser lika osannolika ut som tex enhörningar - eller mer faktiskt. Det jag menar är väl att de aldrig haft en plats i mitt liv liksom.

Däremot har jag en god vän som gillar enhörningar och flamingos, och ibland känns det som att hennes värld är finare än min, mer rosa, mer fluffig och lite bättre helt enkelt. Kanske borde jag bjuda in flamingos i min värld, så den blir mer som hennes? 

Oavsett, sen jag lärde känna henne har jag börjat se flamingos överallt, fast det har väl också att göra med att de finns på typ allt just nu? I vart fall, när jag såg det här tyget hos Fabric Godmother så visste jag att jag BEHÖVDE det... 

Detta är alltså ett ganska kraftigt bomullstyg, möjligen tänkt för inredning, men vem bryr sig om sånt? Det är bara en helt vanlig djungel fylld med väldigt stora flamingos, frågor på det?

Jag har ju sytt nästan alla mina tidigare bomberjackor i Eloisemönstret från Jenny H, jag vet inte hur många det blivit... Sen har jag sytt några - bland annat en jättemönstrad - i Birdiemönstret från Sew this pattern. Som en parentes vill jag säga att jag gillar Birdie jättemycket, men mest på bild... När jag har den på mig så känner jag mig “stor” på något vis, så fastän jag gillar modellen konceptuellt så använder jag den nästan aldrig... 

Därför blev jag jätteglad när jag hittade en annan modell av bomberjacka - lika nätt som Eloise, men med raglanärm och med en mycket djupare urringning. Ibland tycker jag att Eloise är svår att ha ovanpå något som har krage, just för att den modellen är så rundringad - den här är mer v-ringad liksom. Modellen heter Rigel Bomber och kommer från Papercut patterns. Jag har faktiskt sytt den helt enligt beskrivning och utan ändringar - nästan... Jag har (såklart) fodrat den, det ingår inte från början, och jag har sytt stolparna till fickorna på mitt sätt och inte enligt deras beskrivning, men annars så är det inga ändringar gjorda.

Jag försökte mönsterpassa lite grann mitt fram, så att det inte skulle bli fullkomligt tokigt med flamingosarna, men i övrigt struntade jag faktiskt i det. Det GÅR INTE att mönsterpassa ett sånt här tyg, inte när man syr en raglanmodell och inte när man har begränsad mängd tyg, men det gör inget, jag är nöjd ändå. Nöjd med modellen, med tyget och med flamingosarna!

[askljus]

Generation Alpha

Barn i en tid med tusen möjligheter. Bli inte ett, bli allt. Träffa inte en, möt alla. Vi vaknar om morgonen och ingenting är säkert, för allting är möjligt. Jag blir vad jag vill, och den som inte håller med kan jag bara släppa. Släpper jag dig älskling, så står där tusen åter. Och det kommer bli så enkelt för dig att hitta en ny! Du kan ju få vem du vill! Tills vi ändrar oss igen. Vi väljer om så många gånger att vi inte längre kommer minnas varann. Allt jag minns är en cynisk tanke om att ni alla var likadana. Och ingen var rätt. Ingenstans hittade jag min sanna lycka. Jag kunde välja allt, och ändå valde jag inget. Jag vet att jag aldrig gav dig en chans, jag hade ena benet genom dörren redan när vi möttes. På väg bort från dig, på flykt från den rastlösa tomhet som aldrig verkar släppa taget. Det är inte mitt fel, jag lovar. Jag är barnet i en tid med tusen möjligheter. Dömd att söka världen efter ett svar som ingen berättade fanns inom mig själv. Det är inte ditt fel heller, älskling, jag vet att du är likadan.

Men kanske, kommer vi få stanna hos varann, om vi bara sluter ögonen?

[viktorjerner]

Foto: Pressbild/Netflix Recension: Ma Rainey’s Black Bottom (2020) “Wolfe och Ruben Santiago-Hudson, som adapterade pjäsen, har omfamnat kärnbudskapet i Wilsons prisade verk och det är lika träffande och omvälvande nu som då. Levee och Ma Rainey är två sidor av samma mynt, de är båda fast i det vita systemet och försöker hitta möjliga vägar till frigörelse och autonomi. Den förstnämnda har en idealistisk och optimistisk hållning och försöker prestera, briljera och förföra sig ur orättvisans järngrepp. Rainey har en helt annan taktik, hon är luttrad, hårdhudad och cynisk och använder varje maktmedel hon har. För henne är varje konversation en transaktion och varje möte en förhandling. Skildringen av de nyanserna i deras motstånd är fantastisk och slutsatserna som Wilson och filmen drar är ögonöppnande”. Läs hela recensionen här på MovieZine.se.

[veckorsomgar]

Hösten är här. Med denna floskel inleder jag den här lilla texten författad efter ett par dygn ute på landet allt medan en potatisgratäng med lite för mycket grädde står och gottar till sig i ugnen och en härlig vitlöksdoft skänker ro till sinnet. En helg då jag haft anledning att fundera över godhet. Jag har alltid försökt att omge mig med snälla människor. Jag har valt bort de kaxiga typerna. Särskilt när man är barn så kan de där tuffa typerna utnyttja en på ett sätt där de villkorar vänskapen med olika förnedringar. Jag har haft förmågan att genomskåda sånt och dra mig ur i tid. Det har lett till att jag omgivits av snälla människor, obetänksamma idealister och intellektuella. Snällhet handlar inte om att vara mesig, utan lika mycket om civilkurage och ansvarstagande, att säga ifrån n��r man ser saker som inte är rätt eller när svaga utnyttjas. Förmågan att kunna skilja snälla och elaka människor från varandra är ofta en tillgång men kan också ställa till besvär. Efter ett tag blir man cynisk eller om man har förmågan att hålla distans så blir man luttrad. Om detta har jag haft anledning att fundera denna helg när jag mött gamla bekanta och bekantas bekanta för att göra bokslut över en snäll människa. Vilsamt för hjärnan att sedan gå ut en timme med kameran och försöka fånga in lite ljus från hösten. https://www.instagram.com/p/CGNSDKpAWSI/?igshid=1ouojhl7b4omd

[whitewaterpaper]

Top of the Lake: China Girl "Birthday" [S02E04]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Cinnamons förkämpe vänder sig till polisen med sina misstankar, och laptop-ligan verkar ha spelat ut sin roll. Vi som sitter och ser på har givetvis sett utvecklingen hur Robins mordfall långsamt leder henne till den bordell som Puss lever i har givetvis väntat på den här utvecklingen.

Kanske är det min känslighet som drama som spökar -- men i partier så känns det som om Jane C. tappar tråden. Som om den gemensamma intrigen (mordfallet) får stå tillbaka för att istället visa upp och plocka isär alla trasiga karaktärer. Någonstans är jag på väg att tappa sugen och kontakten med storyn.

Jag kan förstå nödvändigheten i att visa upp Puss som den asätare till människa han är, och även den kontroll han har över Mary. Men i det här avsnittet blir det faktiskt lite i överkant, och hela grejen med att han snackar in Mary i idén om att den senare skall bli prostituerad stänger jag av. Nog för att han har kontroll över henne -- men det känns inte som köpbart att hon skulle tycka det är en fantastisk idé, speciellt sedan han attackerat Robin.

Hillmarson står för avsnittets rolleyes-ögonblick då hon dels i början av avsnittet snackar om att hon och chefen inte har en affär utan är förälskade. Bara för att senare i avsnittet uppenbarligen hoppat i säng med Robins bror. (Big surprise där). Hillmarsson går från en mysterium i ett mysterium till att långsamt reduceras till en oplacerbar gåta.

Avsnittets kanske största frågetecken är kanske dess slut. Frågan är om Mary slagit i botten nu och Pyke och Robin långsamt kommer dra upp henne ur leran... Puss lär inte gå fri länge till och Dang har mer eller mindre bekräftat för oss att Puss var inblandad i Cinnamons död. Troligtvis pga surrogatmödraskapet (som troligtvis inte var något Puss hade godkänt, speciellt sedan det antagligen givit Cinnamon pengar nog att "gå vidare").

Nästa avsnitt heter "Who's Your Daddy?" och indikerar att nästa avsnitt kanske kommer innehålla en showdown mellan Mary och Puss. Där den ene går en grym soluppgång till mötes (och den andra äntligen får se solen gå ned).

Jag gillar Dang i de här avsnittet, en av de få ljuspunkterna var att man valt att inte framställa henne som en cynisk pengamjölkerska utan som någon som faktiskt bryr sig om folk. Hon tycker inte alls om Puss planer för Mary och det skulle inte förvåna mig om hon säljer ut Puss för att skydda sina flickor.

Jag kan inte låta bli att vara tacksam över att man nöjer sig med 6 avsnitt i den här säsongen. För hade det varit några till hade jag troligtvis kastat in handduken vid det här laget.

[sinoes]

Att vara kvinna är ett kryssande mellan polerna naivitet och cynism. Den naiva kvinnan är populär bland männen, men hon får knappast någon uppbackning om hon hamnar hos ”fel man” och blir skadad. Ingen skyddar hennes rätt att vara naiv och godtrogen, det är hon som får bära skulden för att hon inte skyddade sig själv. Män tycker om naiva kvinnor just för att det ger dem fri lejd att göra vad de känner för; de vet att det är hon som kommer stå där med skammen efteråt. Cyniska kvinnor är knappast populärt bland män. Cynism är det som uppstår när man blivit straffad för sin naivitet och inte vill låta det ske igen, den sunda avvaktande reaktionen på att ha bevittnat och drabbats av mäns våld och förtryck. Det är klart att män inte vill att kvinnor ska vara cyniska, det gör ju livet så mycket svårare för dem. Cynism går ofta under namnet bitterhet. Det är hånfullt – en bitter kvinna är en kvinna som misslyckats och som nu vill ta ut sitt misslyckande på alla andra. Så ska man inte göra, man ska tvätta sig ren i terapisoffan så att man kan återfå sin naiva inställning, så att man kan vara lovligt byte för ännu en man. Och så en till. Som en jungfru varje gång. Man ska aldrig låta sina negativa erfarenheter forma ens inställning till män. Man ska tänka ”inte alla män” och hoppas på att nästa man inte är en sådan man. Det sägs att det är för vår egen skull vi ska bekämpa vår cynism, men i själva verket är det männen som tjänar på det. Att vara cynisk, att låta sig själv dra slutsatser av sin erfarenhet, är ett utmärkt sätt att navigera sig i samhället. Det vore underbart med att samhälle där kvinnor har rätt att vara naiva. Där vi skulle kunna vara godtrogna och lita på männen omkring oss utan att riskera att bli våldtagna, slagna och mördade. Ett samhälle där polisen tog oss på allvar när vi bad om beskydd. Ett samhälle där vi inte själva fick skulden för de brott män begått mot oss. Men fram till dess så är cynismen det enda sunda inställningen för en kvinna i ett patriarkat. https://www.instagram.com/p/CD1xMS-hp6-/?igshid=4m1z9fquufof