#brasverigemannen

[atenaava]

Jag vet att jag kan bli lycklig med dig.

[aprilhimlen]

Det skulle ju vara vi..

[konsten-att-slappa-taget]

Toner i natten

[strykarkattt]

När du fråga vad som är fel och beskådar mina ögon för du så gärna vill hitta svaret, samtidigt ger du mig en försiktigt kyss i pannan.

[persiannangel]

Vi två är som plus och minus, så olika men ändå dras vi mot varandra som magneter.

[strykarkatt]

Du är en sån person som man vågar älska med hela sitt hjärta.

[fedupwiththesorrows]

Tänk om du vaknade? Med minnesförlust Som varje dag

[ge-mig-en-minut]

[atenaava]

One day my heart will stop bleeding,

My heart will stop feeling.

One day I will be gone,

And they will ask why did she?

One day they will say I was kind hearted,

But for now they will tell me I’m ruined.

One day I will disappear,

Into the atmosphere.

One day I will die,

Sooner than what they thought I will be.

[fearlessfighters]

Kan inte sluta tänka på honom. Det är destruktivt att vilja ha någon endast för den fysiska attraktionen. Men alltså shit, jag vet inte vad det är med han som gör mig helt svag.

[damnrosy]

Du skrattar och du älskar livet, men vad dina vänner inte ser är att allt bara är skådespeleri. Du säger inte till någon hur du mår, ingen får veta. Men ändå blir du så arg över att ingen ser det. Du blir förbannad att ingen märker.

[persiannangel]

Sluta lek med mitt fucking hjärta! Det gör för ont, okej.

[fedupwiththesorrows]

Varför va jag inte vaken?

[ge-mig-en-minut]

hur kommer jag ur den skiten?

[atenaava]

Det var en gång en liten flicka.

Flickan hade långt svart hår. Hennes ögon svarta som natten, men ändå en glimt av månens stråle.

Röda kinder, röda läppar, röd liten näsa. Blev alltid kallad för Rudolf med röda nosen.

En söt liten flicka. Hon älskade att springa och skutta runt. Hon älskade att se löven falla ner från träden när hösten närmade sig. Födelsedagen var nära, och åka pulka var snart dags.

Men en dag, denna söta lilla flicka försvann.

Pappan till lilla flickan letade och letade efter henne. Mamman till lilla flickan grät och grät, men fann aldrig sin dotter igen.

Lilla flicka försvann. Hon kom aldrig tillbaka.

Minnena om henne fanns kvar...men hör på nu...

Hennes ljuva skratt. Hennes lockiga svarta hår som doftade vår. Hennes små händer...hennes vackra leende. Allt försvann.

Det var en gång en liten flicka. Denna flicka, försvann med höstens röda löv, under jordens mörka rötter.

Träden växer på hennes plats. Med ruttna rötter. Stinker det runt om henne. Löven missfärgade. Leran geggig och aldrig fin. Träden inte lika fina som hennes leende.

Mamman och pappan glömt bort dottern. Aldrig vattnar och aldrig kramar om trädet som deras en gång så kallade dotter ligger under.

En gång i tiden fanns det en liten dotter, som alla kom ihåg.

Nu sjunger bara fåglarna för henne. De berättar hennes saga. De viskar till henne, om att hon är ändå perfekt. Men hennes plats är fortfarande rutten..hennes plats fortfarande mörk och dystert..

En gång i tiden, var denna flicka allt för alla. Nu är hon ett hem för fåglarna, för ekorrar som springer runt om henne. Som kramar om henne.

En gång i tiden, var hon aldrig glömd...

[fearlessfighters]

det här var rätt fint sagt ändå.