#svensk grafitti

[krigsmaskinen]

Stad till salu (kapitel 1, anteckningar)

Första kapitlet: Postfordismen, entreprenörsurbanismen och det offentliga rummet

"Den här boken tar sin utgångspunkt i en idé om det offentliga rummets demokratiska värde." (8)

Fokus är "entreprenörsurbanism", något som i Sverige blivit allt viktigare efter '90-talskrisen. Entreprenörsurbanismen vill "sälja staden". I boken undersöks två viktiga strategier som en del av den: att förändra stadskärnan och klotterpolitik.

Första kapitlet försöker utstaka problemställningen.

Det offentliga rummet: boken utgår från en uppfattning om det offentliga rummet som centralt för den demokratiska processen.

Postfordism: helt avgörande för resonemanget i boken är att den produktionsordning, eller egentligen samhällsordning, som brukar gå under benämningen "fordism", har hamnat i kris och att den ordning (eller brist på ordning) som kommit därefter utgör något nytt, "postfordismen".

Fordism: brukar sammanfattas med löpande band, massproduktion och masskonsumtion, rationaliserad planering, och i det här sammanhanget mer relevant, rationaliserad stadsplanering, vilket innebar en samordnad planering mellan statliga behov (i andra sammanhang "biopolitiska" behov) och kapitalets behov (tillväxt, standardisering, etc).

Kris: en kris för fordismen dateras i boken till oljekrisen 1973-74, då tillväxten stagnerade och den modernistiska expansionen tog slut. Det dröjde emellertid fram till vår nationella kris på '90-talet innan samma omvälvning blev aktuell på riktigt här. Produktion flyttades allt mer till andra länder (österut). Industristäderna blev särskilt drabbade.

Postfordism 2: viktigare under postfordismen blir istället tjänster, service och specialiserade (icke-standardiserade) varor. I staden bidrog kaféer och restauranger "till att göra staden och det offentliga rummet till en livsstilsscen." (18) De talar om en övergång från kvantitativ konsumtion till kvalitativ; det som särskiljer sig, är unikt, är annorlunda, uttrycker individualitet.

Storskalighet: var en utmärkande aspekt för fordismen, och vi såg den i t ex miljonprogrammen, trafiklederna och centrumsaneringarna. Den innebar enformighet och "gråhet" i vardagslivet. Städers egenart ansågs bli utplånad.

Gentrifiering: det kvalitativa som postfordismen eftersökte kom med en kommersialisering av "de nya värderingarna." (21) Chict, hipsters, osv. En "kulturell omvärdering" uttryckt som kommersiell diversifiering.

Entreprenörsurbanism: begrepp myntat och diskuterat av David Harvey sedan 1989. Den ska ses som ett svar på post/fordismens kris; som ett försök att etablera en ny tillväxtordning. Boken föreslår att vi förstår begreppet som en "repertoar av tänkta lösningar." (23) Bestämningar: 1) den utspelas på stadens nivå 2) syftar till att göra staden konkurrensduglig 3) antar att städer står i konkurrens med varandra 4) riktar in sig på utvalda delar i staden (inte helheten) 5) syftar till att ge staden en image 6) kommer med en strategi som kallas place marketing alternativt city branding 7) målet är att utveckla stadens varumärke

Privat-offentliga partnerskap: är den samarbetsform som entreprenörsurbanismen bygger på. Kommunala och privata aktörer går samman i mer eller mindre långvariga projekt. Fastighetsägarna och kommunen är viktiga och centrala aktörer.

Spektakel: vanligt är stora och omtalade projekt "som shoppingarkader, arenor och idrottsevenemang" (25) som innebär politiska risker, och en strävan efter det spektakulära (i meningen hur det framställs och omtalas, hur det praktiskt hanteras och löses, och hur det utmärker och sätter eftertryck i omskrivningen). Evenemang av olika typer används ofta, så som sport-, musik-, Pride- och stadsfestivaler.

Entreprenörsurbanism 2: den har en förutsättning och fyra drag (aspekter). Förutsättningen är krisen, dvs frånvaron av stabila förhållanden, vilket leder till 1) att "städerna hamna[r] i en global konkurrens med varandra" (30). 2) att det gäller att "sälja staden" genom att locka investerare och turister 3) "mer eller mindre spekulativa recept som sammanförs under stadens varumärke." (30) 4) samverkan mellan privata och offentliga aktörer.

Stadskärneutveckling: "[A]ll entreprenörsurbanism handlar inte om stadskärnan och all stadskärneutveckling är inte entreprenörsurbanistisk." (31) Men den är central. Och det kräver ofta långtgående samarbete då ägandet är fragmenterat. Centrala aspekter blir renhållning, att rensa bort "spår av mänskliga handlingar som grafitti, skräp (utanför papperskorgar) och skadegörelse i form av trasiga fönster" (32) och upplevt störande människor som tiggare och hemlösa.

Stadskärneutveckling 2: 1993 bildas  Föreningen Svenska Stadskärnor (numera Svenska Stadskärnor). Medlemmar är kommuner och landsting, Fastighetsägarna Sverige, Boverket, Svensk Handel, etc. Årliga konferenser anordnas, en handbok har tagit fram.

Urban regim: begrepp som beskriver "ett lokalt sammanhang för - i vårt fall - den organiserade stadskärneutvecklingen liksom för klotterpolitiken. Den urbana regimen ses då som ett medierande - mellankommande - sammanhang vars makt- och beroenderelationer skapar varierande förutsättningar i olika städer för den entreprenörsurbanistiska agendans genomslag". (37) Entreprenörsurbanismen "rör sig på regim- snarare än projektnivå".

Det offentliga rummet 2: det är ofta som det offentliga rummet tas i anspråk för att på olika sätt sälja staden. I boken definieras det kort som öppna rum tillgängliga för allmänheten. Men det är inte alltid offentliga rum är faktiskt öppna; regleringar och fysisk utformning, bland annat, kan begränsa på olika sätt.

Demokrati: det offentliga rummet är, eller är menat att vara, en offentlig sfär för politiskt deltagande. Det är, menar boken, en väsentlig ingrediens i ett demokratiskt samhälle. Det är en "mekanism för att realisera olika demokratiska värden - ibland på sätt som kanske i förstone inte är uppenbara och självklara." (43)

Det offentliga rummet 3: boken föreslår fyra analytiska aspekter för att undersöka hur det offentliga rummet fungerar och hur det inskränks av entreprenörsurbanismen 1) hur öppet är det, dvs vilka sociala kategorier har tillgång till det? 2) hur används det, eller vilken verksamhet tillåts? 3) hur är det utformat, dvs hur planeras och designas den fysiska platsen? 4) hur är den äganderättsliga situationen, dvs äger gatorna, torgen, byggnaderna osv?

Privatisering: kan ta många olika former, som köpcenter och inhägnade områden, men “det återkommande temat är just den rumsliga inneslutningen av den attraktiva verksamheten, vilken samtidigt, till synes automatiskt, utesluter de verksamheter och människor som hålls för farliga, störande eller bara ointressanta. Återkommande är också den strikta övervakningen och kontrollen av gränsen mellan insida och utsida så att bara de välkomna släpps in.” (59)