#barnen

[zitazzdahlstrom]

Rättslöshet i LVU-systemet: En mammas berättelse om språkförtryck och orättvisa anklagelser.

Tänk dig att någon tar din fullt fungerande bil och byter ut hjulen mot fyrkantiga sådana. Sen förväntar de sig att du ska köra lika bra som alla andra. Låter det konstigt? Ja, men det är precis vad som händer med många barn i LVU-systemet, som min son.

I flera år har jag bevittnat min sons flytande amerikanska engelska. Första gången jag hörde honom tala så obehindrat var innan Socialtjänsten omhändertog honom i augusti 2018. Hans språkkunskaper var resultatet av att vi ofta talade engelska hemma, främst amerikanska engelska som jag behärskar väl.

När min son placerades i familjehem, möttes vi av ett oväntat motstånd. Familjehemsföräldrarna hävdade att han varken kunde eller ville tala engelska. Som mor visste jag att detta var felaktigt, men mina protester föll för döva öron.

Förnekelse av färdigheter och möjligheter

Situationen belyser ett större problem inom vårt utbildningssystem och LVU-vården. Jag har sett hur många barn som redan besitter kunskaper kan få höra att de inte kan något alls.

I familjehemmet fick min son inte använda internet eller dator som andra barn. Han fick bara använda några enkla elevspel och något som heter Skol Plus.

Samtidigt undrade de varför han låg efter andra barn i skolan. Men hur ska han kunna hänga med när andra barn har tillgång till hela internet och all information där, medan han bara har några få program?

I min sons fall ledde detta till att han kom efter och att han till slut tröttnade. För ca två år sen, efter mycket kämp fick han en gammal begagnat trasig telefon som hade begrensat internet men det fanns iallafall en del saker bla. YouTube. Redan efter två månader var engelskan tillbaka. "MEN" då hade min son redan tröttnat, han var i skolan men inte på lektionerna.

Familjehemmet insisterade då och där på att jag skulle hålla tio minuters engelska konversationer med min son under våra onsdags video träffar (den ända tiden vi hade), utan att ställa frågor eller engagera honom aktivt. Detta trots att jag visste att han redan behärskade språket flytande.

Ett systemfel som kräver åtgärder

Denna erfarenhet väcker allvarliga frågor om rättssäkerheten inom LVU-systemet. Enligt advokater från Advokatsamfundet saknar barn under LVU ett adekvat rättsskydd. Det är primärt socialsekreterarna som har makten att fatta beslut, ofta utan tillräcklig insyn eller möjlighet till överklagan.

Som moderat politiker ser jag att vårt parti arbetar med att reformera systemet. Men jag menar att vi måste gå djupare och granska hela strukturen för att verkligen komma till rätta med problemen. Barn inom LVU-vården står idag ofta maktlösa och utan reell möjlighet att påverka sin situation.

Personliga konsekvenser och fortsatt kamp

Nyligen har min son, efter att ha separerats från sina två små systrar, hållit en 30 minuters föreläsning för mig på flytande amerikanska engelska. Detta skedde bara tre veckor efter flytten, som grundades på anklagelser om att han skulle ha anklagat familjehemsföräldrarna för misshandel, dock vändes detta på och min son fick i beslutet veta samma dag som flytt redan gått att han hade misshandlat dom två hbtq-pappor han bott hos. (Ingen polis har fått höra detta) Där mina döttrar fortfarande är, trots skolans anmälningar om missförhållande i familjehemmet som gång på gång lades ner. Sanningen är den motsatta - det var han som utsattes för övergrepp vet vi idag.

Jag har överklagat beslutet att flytta min son, inte för att jag motsätter mig flytten i sig, utan för att jag vill belysa den orättvisa grunden för beslutet. Det är oacceptabelt att falskt anklaga en oskyldig ung man för allvarliga överträdelser, särskilt när det är anklagarna själva som är de verkliga förövarna.

Som mor och medborgare kan jag inte stillatigande acceptera ett system som tillåter vuxna att manipulera sanningen för ekonomisk vinning på bekostnad av barns välbefinnande. Det är dags för en grundlig översyn och reform av LVU-systemet för att säkerställa rättvisa och skydd för våra mest sårbara.

Min fråga och påstående här är denna: Om ni alla ser utanför den socialnorm vi alla lever i, med dom ord man brukar få höra i sådana situationer "-Det händer inte i vårat land". Blir min fråga då. Eftersom jag vet att jag inte är ensam som kämpar för förändring och för barn, jag mina barn. Hur många fler sitter i sånt här, men inte har min röst?

Detta är varför jag byggt Livets Parodi. För vi har alla olika sanningar och vi sitter i olika saker och upplever saker och ting olika. Jag har dom åren jag varit i Almedalen gått igång på alla aktevister som skriker hat. Jag vill förändra, Livets Parodi är byggt för att visa hur man förändrar och tar sig frammåt i livet. Men jag måste frågasätta. Som journalist är det mitt jobb att så göra. Så om du tycker detta är negativt. Välkommen till min verklighet. Jag frågar igen är jag verkligen ensam?

[book--brackets]

Summaries under the cut

Les Chevaliers d'Emeraude by Anne Robillard

Apprenant que l'Empereur Noir s'apprête à envahir le continent de nouveau, le Roi d'Emeraude, soucieux de protéger tous les peuples d'Enkidiev, ressuscite un ancien ordre de chevalerie. Choisis pour leurs dons particuliers, dotés de pouvoirs magiques, les nouveaux Chevaliers d'Emeraude sont au nombre de sept : six hommes et une femme.Au moment où les compagnons d'armes se disent enfin prêts à combattre, la Reine Fan de Shola demande audience à Emeraude Ier et lui confie Kira, alors âgée de deux ans et encore inconsciente du rôle qu'elle sera appelée à jouer dans le futur des hommes. Ce jour-l��, Wellan, le grand chef des Chevaliers, tombe profondément amoureux de la reine. Malheureusement, le Royaume de Shola subira les attaques féroces des dragons de l'Empereur Noir et tous les Sholiens, y compris la reine, seront massacrés.Le coeur brisé, Wellan devra organiser la défense d'Enkidiev et repousser les forces du Mal...

I Am Not Esther by Fleur Beale

After her mother unexpectedly leaves her with her uncle's family, members of a fanatical Christian cult, Kirby tries to learn what has become of her mother and struggles to cope with the repressiveness of her new surroundings and to maintain her own identity.After her mother leaves her with her uncle's family, members of a Christian cult, Kirby tries to learn what has become of her mother and struggles to cope with the repressiveness of her surroundings and to maintain her own identity.

Regarding the... by Kate Klise

The Dry Creek Middle School drinking fountain has sprung a leak, so principal Walter Russ dashes off a request to Flowing Waters Fountains, Etc.

...We need a new drinking fountain. Please send a catalog.

Designer Flo Waters responds:

"I'd be delighted...but please understand that all of my fountains are custom-made."

Soon the fountain project takes on a life of its own, one chronicled in letters, postcards, memos, transcripts, and official documents. The school board president is up in arms. So is Dee Eel, of the water-supply company. A scandal is brewing, and Mr. Sam N.'s fifth grade class is turning up a host of hilarious secrets buried deep beneath the fountain.

Mustang: Wild Spirit of the West by Marguerite Henry

Horses were in Annie Bronn's blood. For as long as she could remember, she had been fascinated by the spirited wild mustangs that roamed free throughout the West. So when greedy cattlemen started to round up the mustangs for slaughter, Annie knew it was up to her to save the breed.

Ghost Knight by Cornelia Funke

Eleven-year-old Jon Whitcroft never expected to enjoy boarding school. Then again, he never expected to be confronted by a pack of vengeful ghosts, either. And then he meets Ella, a quirky new friend with a taste for adventure...

Together, Jon and Ella must work to uncover the secrets of a centuries-old murder while being haunted by terrifying spirits, their bloodless faces set on revenge. So when Jon summons the ghost of the late knight Longspee for his protection, there's just one Can Longspee truly be trusted?

The Roman Mysteries by Caroline Lawrence

The dogs on Flavia's street have started dying mysteriously, and she is determined to find out why. Her investigation leads her to three extraordinary people: Jonathan, her new neighbor; Nubia, an African slave; and Lupus, a mute beggar boy. The four embark on a search for the killer ... and that's when the excitement begins

The Cloak Society by Jeramey Kraatz

The Cloak

An elite organization of supervillains graced with extraordinary powers. Ten years ago the Cloak Society was defeated by Sterling City's superheroes, the Rangers of Justice, and vanished without a trace. But the villains have been waiting for the perfect moment to resurface. . . . Twelve-year-old Alex Knight is a dedicated junior member of Cloak who has spent years mastering his telekinetic superpowers and preparing for the day when Cloak will rise to power again. Cloak is everything he believes in. But during his debut mission, Alex does the He saves the life of a Junior Ranger of Justice. Even worse . . . she becomes his friend. And the more time he spends with her, the more Alex wonders what, exactly, he's been fighting for.

Barnen pa Brakmakargatan by Astrid Lindgren

Look out -- here comes trouble! Jonas, Maria, and Lotta Nyman don't mean to make trouble, but because their idea of fun is to stick salami on the windows, keep the water running from the kitchen faucet until the sink overflows, and lower meatballs down through the chimney, trouble just seems to follow them....

With the Nyman kids around, anything can happen!

The Water Horse by Dick King-Smith

The story begins with a mysterious egg washed up on a Scottish beach, the morning after a great storm. Kirstie and her brother Angus find the egg and take it home. The next day it has hatched into a tiny greeny-grey creature with a horse's head, warty skin, four flippers and a crocodile's tail. The baby sea monster soon becomes the family pet – but the trouble is, it just doesn't stop growing!

Silver Brumby by Elyne Mitchell

A silver brumby is special, but he will be hunted by man and horse alike, and must be stronger than both. Thowra, the magnificent silver stallion, is king of the brumbies. But he must defend his herd from the mighty horse, The Brolga, in the most savage of struggles. But that is not the only danger. Thowra needs all his speed and cunning to save his herd from capture by man. In a desperate chase through the mountains, it seems there is no longer anywhere for him to run to...

[foxandcatlibrary]

61st Book I Read in 2024

Title: Barnens Konstbok

Author: Marie Topelius

Notes: En så underbart vacker bok! Känner mig faktiskt frestad att behålla den för mig själv, men jag tror att jag ska gå igenom med planen att ge den till min brorson.

[thatcreepyaesthetic]

Barnen på Luna 2000

“Midsommar skål! Midsummer cheers!”

[weirdthoughtsandideas]

Every april 1st I get reminded of that scene in The Children of Noisy Village where they all go to school at 6 AM to turn the clock 2 hours forward. Then they wake their teacher up (who lives in the school because 1920s Sweden) and is like ”aren’t you gonna have school today?”

Then, the school bell rings at the actual hour, and she’s like ”why does it ring now?” And the whole class laughs.

Idk for some reason that felt like the ultimate prank when I was a kid and I wanted to do it myself.

Also, it’s the same day that one of the kids get tricked to give a man some rocks, and he goes ”SA DU STEN?!” (Did you say rocks?!) and that’s where the swedish meme tag ”sa du sten” comes from. That, and also from that youtube video where some guy says it.

[slingshotfanart]

I was bored and drew some character designs of the Children of Noisy Village children

Their designs are mixes of the movie adaptations and book designs + my own ideas on how they might look

I also tried drawing Kerstin, but she always came out not looking good. This was my best attempt

[super-antelope]

Tomten är far till alla barnen (1999)

Man kan ju fan inte va bög på julafton??

[skrubu]

In Valley Next to Northernshield by Pekka Nikrus Via Flickr: ➡️ Of Man and Environment

[bamses-icke-korrekta-citat]

Älskar hur alla som rebloggar bamsetrillingarna-pollen lämnar kommentarer om hur de växte upp med dem, hur de är deras vänner, ”de känner deras pappa”.

För såklart är de fiktionella men vi KÄNNER DEM. DE ÄR VÅRA VÄNNER. Bamsetrillingarna och deras klasskamrater representerade oss läsare som lärde oss om världen. Även om bamse, lille skutt och Skalman var huvudkaraktärerna så relaterade vi så mycket till barnens problem och vi kände oss sedda. Om inte av bamsetrillingarna så DEFINITIVT av en av deras klasskamrater (minns att många kunde relatera till Burre och hans problem hemma)

Jag minns att jag började trean samtidigt som jag läste hur bamsetrillingarna började trean på sin skola och jag kände att de verkligen växte MED MIG.

Jag undrar vad som hänt om de fick växa ännu mer och bli vuxna ibland. Förstås skulle det nog kanske inte vara så appealing att prata om tonårsproblem i en serietidning för barn, men man undrar just hur de skulle bli som vuxna.

Samt skulle det vara kul att se Brumma börja skolan. Minns hur Skalman diskuterade hur hon skulle få börja på en annan skola än de andra barnen, och det hade kunnat vara intressant att se en skola för barn med olika diagnoser och speciella behov. Bamse om nån tidning skulle kunna göra en bra och informativ serie om det.

[thequeerlibrarian]

JOMP Challenge | September 30 | Read in September

In the Lives of Puppets by TJ Klune - 10/5 🎧

Ruthless Vows by Rebecca Ross - 5/5 (hate the cover tho)

The Secret History by Donna Tartt - 3.75/5

On my Scandinavia trip I focused on Scandinavian (children's) literature

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige by Selma Lagerlöf - 5/5 🎧

Emil i Lönneberga collection by Astrid Lindgren - 5/5 🎧

Mio, min Mio by Astrid Lindgren - 5/5🎧

Bröderna Lejonhjärta by Astrid Lindgren - 5/5🎧

Alla vi barn i Bullerbyn collection by Astrid Lindgren - 3/5🎧

Lillebror och Karlsson på taket collection by Astrid Lindgren - 2/5 🎧

Barnen på Bråkmakargatan collection by Astrid Lindgren - 3/5 🎧

Ronja Rrövardotter by Astrid Lindgren - 5/5

Pippi Långstrump collection by Astrid Lindgren - 5/5 🎧

[gubbanarkist]

Min morfar gick bort i morse.

Han föddes 1932 i Koutojärvi, i Tornedalen. Bägge föräldrarna talade Meänkieli som modersmål, men de hade redan försökt emigrera till USA 1928 och återvänt efter depressionen, och de uppfostrade sina barn tvåspråkigt med Svenska. Han och hans syskon var de enda barnen i bygden som talade svenska när de började i skolan, där man slogs för att tala Meänkieli med de andra barnen på rasterna. Men han, som kunde Svenska, klarade sig i skolan (trots käpprapp), fick stipendium, och kunde gå vidare ur småskolan - en av två i byn som inte slutade skolan vid tolv. Det betydde att han lämnade byn, sitt folk och sitt språk. Han flyttade söderut, till Stockholm, fick stipendie för universitetet, åkte till USA ett tag och träffade min mormor vid ett arbetsprojekt i Harlem som leddes av kväkarna, där min mormor var aktiv då. De blev kära, och bestämde sig till slut för att flytta till Sverige igen - mormor och morfar var båda socialister, och var rörande överens om att USA inte var en plats för dem. Mormors föräldrar förlät dem inte förrän morfar fick en professur - då var det okej.

Jag tror egentligen aldrig att morfar riktigt förlät sig själv för att han lämnade byn. Han hade inget val - ingen kunde stanna efter femtiotalet, igentligen - men han kände sig fortfarande som förrädare. Han var alltid en tillbakadragen figur, vars känsloliv inte alltid var tydligt - han var en tornedalsk man från 30-talet. Han hade sedan länge flyttat hemifrån när elen kom till byn, han var en man från en annan tid, och en för mig främmande plats. Men för mig betydde det mycket att ha en släkttradition, en levande länk, till forna dagars socialism, en person som höll den röda fanan högt. Jag och han lärde känna varandra som vuxna, och inte bara som barnbarn och morfar när jag gick på gymnasiet och hade radikaliserats, och var intresserad av allt det där. Vi gick på många föreläsningar och bokmässor tillsammans, Morfar och jag, och vi diskuterade konstant, han som drog en lans för Marxismen och materialismen (mensjevik som han var) och jag som var idealist och anarkist. Då fick vi riktigt starka band, jag och min käre gamle sosse till morfar.

Innan jag skulle flytta till Storbritannien, ett NATO-land, så bad han mig att vara försiktig, 'för man har ju sett vad som kan drabba anarkister', och han slutade aldrig att undra när jag nu skulle flytta hem, komma tillbaka till ett rimligare land. Jag är ledsen att jag inte han tillbaka medans du fortfarande var där, Morfar, och jag är glad att ditt sinne försvann innan ditt eget älskade parti förde in oss i det NATO du hatade. Kommer alltid att älska dig och jag hade en sådan tur att just du var min morfar, trots alla snedsteg och misstag, och trots att du glömde födelsedagar och aldrig lärde dig att hitta rätt present.

La lutta continua

Vila i frid, Walter/Valtteri.

[book--brackets]

For the childhood books: Lotta makes a mess - Astrid Lindgren

Added!

[needlesandnilbogs]

To Show Patience With: The Character of Overse in Martha Wells's Murderbot

Overse is not a name. As it's spelled, it's a Norwegian or Danish verb that means "overlook," or it can be spelled "överse" and be a Swedish word meaning "overlook" as well. My friend, a fluent Swedish speaker, said she'd understand the meaning if she saw the word "överse" used, but she wouldn't pick that word to translate from English to Swedish.

However, the language authority for Sweden, the Swedish Academy, gives an alternate meaning to the verb "överse"; it can mean to overlook, to critically go through/to review, or to show patience with. Their example of that last meaning is "han över­såg med barnens slarv," which my friend and Google Translate both say means something along the lines of "he overlooked the carelessness of the children."

I feel at this point I should quote this friend: "The funky thing about Swedish is that it's a very word-poor language, so one word can mean a lot of different things depending on context."

Martha Wells is a pantser, she's admitted to it. I'm sure she didn't intend that last meaning. But what if she did?

Our first introduction to Overse is on page 14 of All Systems Red (all page numbers are from hardback editions), where we get "I carried Bharadwaj up the ramp into the cabin, where Overse and Ratthi were frantically unclipping seats [...] their horrified expressions when they took in what was left of my upper body through my torn suit" (All Systems Red 14). Not very patient yet, given the description that the words "frantically" and "horrified" imply. But a few pages later, Overse and Arada have stabilized Bharadwaj by the end of the ride, and in the end of the chapter she's presumably among the group worrying in the mess. Soon after, when MB announces that there's a deleted part of the hazard report, it notes that "The reaction to that in general was pretty pissed off. There were some loud complaints from Pin-Lee and Overse and dramatic throwing-hands-in-the-air from Ratthi" (ASR 29). In a traumatic situation, it's understandable that everyone is a little panicked and nobody's being patient, but Overse seems to be able to work, even when she's upset by the situation.

By the time they're thinking about going to DeltFall, we have a little more info about Overse. Arada asks about recharging at DeltFall and "Overse put an arm around her and squeezed her shoulder" before explaining (ASR 47). MB even notes that "As a couple, they were always so nice to each other" (ASR 47). Arada is a little naive about the Corporate Rim, as evidenced by her questions here, the "terminal optimist" line in Network Effect, and just everything else. Overse, however, knows what's going on, and moreover, the combination of action and words, plus MB's statement that they are "nice" to each other, combines to create a patient tone when she's explaining.

During the rest of the book, Overse mostly shows up in the group scenes, in which she's a voice for reason, if just as worried as the rest of them. She appears briefly at the end of Exit Strategy, but not for long. When she really becomes a force of patience is in Network Effect.

In the first chapter, she "would be upset if I let her marital partner get killed" and "had shouted" at MB on the comm before that (Network Effect 11-12). However, she remains calm enough to warn Ratthi to get off the comm with the raiders and prepare the facility for launch, even through her worry. Shortly after, she notes to MB that it's been really supportive of Arada and how helpful that's been, and it notes that "[Arada] and Overse had always been firmly in the 'least likely to abandon a SecUnit to a lonely horrible fate' category, which was always the category I was most interested in" (NE 40). From it, that's an impressive compliment and a sign of Overse's ability to remain calm enough to make kind decisions while under immense stress.

This is born out a few pages later when Overse and Ratthi are in the control deck during the attack on the baseship and facility. "Both looked frantic," MB says, but it also notes that "frantic was the right reaction" and that there's no comm or feed (NE 43). Immediately afterward, Arada arrives, and "Overse's face twisted with relief and she bit her lip hard" (NE 44). After knowing that her wife is safe, Overse is more able to handle the situation. She gets comm partially active another page later, handles evacuation and separation well (though she and Arada both let their protectiveness for each other and the rest of the crew override their self-preservation instincts), and comes up with the idea of getting MB and Amena into EVAC suits as well as helping "cannibalize four of the EVAC suits aboard" to stabilize the safepod (NE 135).

Once removed from the immediate stress of almost dying, Overse demonstrates the ability to control her initial reactions (she "grimaced and rubbed her eyes" at ART's declaration that it won't leave till it gets what it wants, then communicates silently with Arada) and handles ART's demands with patience (NE 140). For instance, ART says it didn't plan to attack the facility, and she responds, "But it was your idea," with narrowed eyes (NE 141). I hate to make a personal anecdote in an analytical essay, but this is exactly the attitude my mother takes when I do something and she's trying to be patient but also communicate that I did a stupid. Same thing with their next group conversation with ART, where MB notes that she has a "'let's get this over with' expression," and when they first discuss the colony, where "Her expression had that grimly frustrated quality that was common when my humans talked about the corporates" (NE 149, 155). (What I'm saying is Overse is the mom friend lol)

There are two scenes later in NE that are especially telling. The first is in chapter 10, when Overse and Arada are on the way to check out engineering.

Arada and Overse had stopped in the corridor that went toward the engineering module. Arada hugged Overse, and Overse kissed her and said into her ear, "You can do this, babe. You're a bulkhead." "I'm a wibbly bulkhead," Arada muttered. (The wibbliness was why I trusted Arada. Overconfident humans who don't listen to anybody else scare the hell out of me.) Arada stepped back and smiled at Overse. "Got to get to work." (NE 164)

In this scene, Arada is worried; she's finally letting down the mask of command and letting Overse see how worried she is in a situation that is close to private. Overse responds in a manner consistent with the mention in ASR that they were always nice to each other, but she's more than just nice. Arada is upset in a way that's likely troubling to Overse, and Overse is able to calm her, be patient with her, and make sure that she's okay despite being worried about her.

The other scene in question is the infamous bunkroom scene, which deserves a whole separate meta about what's been told and what's left missing, but the simple summary is thus: in chapter 11, Arada agrees to go over to the Barish-Estranza ship, without consulting anyone else or making an informed decision. From then on, Overse is upset. Her initial response to the idea is "Fuck no," then "there was a big human argument" and "Overse said through gritted teeth, 'Rescuing you–or trying to recover your body–will not save us time'"(NE 202-03). A few minutes later, "Overse was still mad," and apparently needs "a chance to vent and calm down," which she gets by venting to Ratthi (NE 204). MB paraphrases, so we'll never know her exact words, but she apparently ends up "being angry at herself for getting angry at Arada during a crisis" (NE 205). She's able to calm herself down and be patient long enough to work with Arada, but it takes until the next chapter for MB to notice their relationship improving. The infamous bunkroom scene is really only a few lines:

Arada and Overse were back to getting along after spending time together in an unused bunkroom while we were traveling to the dock. I hadn't bothered to monitor them on ART's cameras or try to slip a drone in; the chances that they were having sex and/or a relationship discussion (either of which I would prefer to stab myself in the face than see) were far higher than the chance that they were saying anything I needed to know about. (I mean they might have been plotting against me, but you know, probably not.) (NE 230)

What's amazing is how much is communicated in the absence of any detail on what actually happened. Overse isn't mad anymore, not necessarily because there's a way to go back or to make it better (though they do seem to have negotiated a compromise about the next stressful situation), but because she's able to look past the situation and recognize that the best way to get back to a normal relationship with her marital partner is to overlook what happened.

To overlook. It can be a very easy thing to do, to overlook and ignore someone with a smaller role, such as Overse. To oversee something, to manage a whole bunch of things and ensure all of it goes correctly. But "överse" is also to be patient with, or to overlook flaws. And that is the core of Overse's character: she is the Patient One.

Not to say that I believe in nominative determinism, the idea that people gravitate towards work that match their name (Wikipedia). Martha Wells is a known pantser, and I doubt that this was a deliberate choice on her part. But she had to have a reason to choose the name Overse, even if that was just that it was on a list of words she liked. I want to imagine that the reason is that she knew she'd made a patient character and picked a name that secretly describes a patient person.

Sources:

"Nominative Determinism." Wikipedia, 25 Apr. 2024. Wikipedia, https://en.wikipedia.org/w/index.php?title=Nominative_determinism&oldid=1220754650. Accessed May 31, 2024.

överse | SAOL | svenska.se. https://svenska.se/saol/?hv=lnr114060. Accessed May 14, 2024.

Wells, Martha, and Martha Wells. All Systems Red. First edition, Tom Doherty Associates, 2017.

---. Network Effect. First edition, Tom Doherty Associates, 2020.

[thatcreepyaesthetic]

Barnen på Luna 2000

[weirdthoughtsandideas]

Den där ”god jul med Astrid Lindgren” grejen bör ha klipp från Madicken och/eller Bullerbyn när de firar jul annars blir jag lite besviken