#Werner Aspenström

[nsantand]

Werner Aspenström – Um momento na pizzaria

As lâmpadas têm o formato de capacetes. Sua luz áspera pressiona contra as mesinhas criando um círculo de semiescuridão ao redor de cada cliente. Os relógios de quartzo marcam segundoa segundo. Levará no mínimo um mêsaté que o rouxinol volte do equador. Às vezes, recebo cartas de um engenheiroque calculou a idade do universo em 14 bilhõesde anos. Não sou matemático,terei que confiar apenas em…

[klisterklockan]

Werner Aspenströms Guldkorn

WERNER ASPENSTRÖM (1918-1997) Fyra dikter i urval.

Mätarlarven Jag sträcker mig ut från mitt körsbärsblad och spanar mot evigheten: evigheten är alldeles för stor i dag, alldeles för blå och tusenmila. Jag tror jag stannar på mitt körsbärsblad och mäter upp mitt gröna körsbärsblad.

Höst De släpande dimmorna, morgon och afton. Där står den gamla eken och hostar. Hur lätt det var att andas den gången när gulärlan plockade tagel i törnrossnåret.

Oktober Spindlarna lappar sina trasiga nät – du dröjer dig kvar i sommaren. Men vinden vrider sig sakta mot norr, även för astrarna återstår endast att dö. Och fastän elden knastrande brinner, känner du lukten av syra och svart gräs. En morgon vaknar du vid hundskall: oktober skäller som en raggig hund. Den ni väntar passerar inte förstäderna Som i den klara oktobernatten när de från norr kommande leoparderna genombryter horisonten och man samlas på torgen för att bedja eller endast för att tyst betrakta. Varför spärrar ni förstädernas gator?Den ni väntar passerar inte förstäderna.

Sardinen på tunnelbanan Jag vill inte tvätta mig med den där tvålen. Jag vill inte borsta mig med den där tandkrämen. Jag vill inte ligga i den där bäddsoffan. Jag känner inget behov av det där toilettpapperet. Jag är inte intresserad av den där försäkringen. Jag tänker inte överg�� till ett annat cigarettmärke. Jag har ingen lust att se den där filmen. Jag vägrar att stiga av vid Skärholmen. Sardinen vill att burken öppnas mot havet.

[itsloriel]

Swedish poet Werner Aspenström [1918 – 1997]

via Pinterest

[norzyczki]

Sparrow – an exceptionally unexceptional bird. He hides in life, like ears of wheat in a field. His reddish plumage Is as plain as gray pavement. But his plans are colossal: he would live One day and then another Night and day.

Werner Aspenström

[ma-pi-ma]

La rosa fugace nella mano fugace, nella poesia fugace. Ti siedi con l’alfabeto. Il gatto è comodo e fa le fusa. E tu sei seduto tra pile di libri. 

Werner Aspenström

[theshatterednotes]

Werner Aspenström, Swedish poet

[mournfulroses]

You have to practice reality, imprint the names of things, one by one, the original things, the original words.

Werner Aspenström, from The Wind Itself: Selected Poems; “You Have to Practice Reality,”

[forsoothsayer]

You And Me And The World by Werner Aspenström

Don’t ask who you are and who I am and why everything exists. Let professors go into that, they’re paid for it. Place the kitchen scales on the table and let reality weigh itself. Slip on your coat. Switch off the hall light. Shut the door. Let the dead embalm the dead.

Here we are walking. The one in the white wellingtons is you. The one in the black wellingtons is me. And the rain falling over both of us is the rain.

[in general I don’t like taking people’s individual translations from personal websites - so I’ll say this is from johnirons.blogspot.co.uk (a very good site). I believe Mr Irons is the translator.]

[mjljmj]

Turbamento

Alcuni dicono che la luna è un giovane pescatore di aringhe che trascina le sue reti sull’acqua. Altri dicono che è la vedova di un vecchio pescatore che con ferri scintillanti si intreccia lo scialle della solitudine. Non lo so. Sono stupito da tanta immobilità. Mi turba che la notte si sia fermata.

Werner Aspenström Ph Maria Letizia Maggio

[balloons-and-shadows]

Daily Swedish Lesson #63

Subject: A poem in Swedish

Flickan i spegeln - Werner Aspenström

Flickan där i spegeln

ville gärna likna en videkvist,

ville likna en rosenkvist eller en fågel.

Stör henne inte!

Låt henne tro att kärleken finns

och att man och kvinna ännu kan försonas.

Men hon skall blekna som en rosenkvist

och hon skall dö i snaror

The girl in the mirror (my translation):

The girl in the mirror over there,

wanted to look like willow twig,

like a rose twig or a bird.

Do not disturb her!

Let her believe that love exists

and that man and woman can still be reconciled.

But as a rose twig she shall fade

and she shall die in snares.

Swedish fact of the day:

This poem was written by Werner Aspenström, a Swedish poet who lived from 1918 to 1997. In 1946, he married artist Signe Lund, who later went on to illustrate some of the covers of his poetry collections. Aspenström claimed his motivation for writing came from the desire to write for his cat.

[nsantand]

Werner Aspenström – Domingo

Pela simples razão de que nunca mais voltaráhoje é um dia memorável.O sol nasceu no leste e se pôs no oeste,deixou o céu para as estrelase uma nave espacial nadando no espaço.O rádio falava e cantava através da janela abertaatrás dos pelargônios vermelhos imutáveis.Uma mulher colhia cachos de groselha com uma tesourae os levava para a cozinha.Lá fora no pátio um rapazinho de joelhos ao lado de…

[soracities]

A journalist I have not yet become, and it doesn't look as if I'll ever be one. I have no wish to acquire all the deplorable attributes that go to make up a perfect journalist. I find it hard to meet the people I meet at the Allied Press Hotel--they think that a small hunger strike is more interesting than the hunger of multitudes. While hunger-riots are sensational, hunger itself is not sensational, and what poverty-stricken and bitter people here think becomes interesting only when poverty and bitterness break out in a catastrophe. Journalism is the art of coming too late as early as possible. I'll never master that.

Stig Dagerman, in a letter to Karl Werner Aspenström, while on assignment in post-World War II Germany.

[ma-pi-ma]

Esiste un tempo così?

Esiste un tempo così, un punto nel tempo.

Werner Aspenström

[theshatterednotes]

Döden är alltför nära. Snö har redan börjat falla. Jag ropar dig hit. Jag ropar dig närmare hit. Och dina skuldror bränner mig.

Werner Aspenström, “Snölegend”, Litania, 1952

[fardiglast]

Werner Aspenström: Fingervisningar – ur De svarta böckerna 1990-1997

-- För dig som tycker att Fragmentarium var det bästa Aspenström gav ut. Rekommenderas.

[bitpartinyourlife]

Nyligen läst:

Vassilis Vassilikos - Monarken Jennifer Klougart - En Av Oss Sover Werner Aspenström - Bäcken Bernard Werber - Myrorna Bodil Malmsten - Den Dagen Kastanjerna Slår Ut Är Jag Långt Härifrån