#Tim Rikes

[mrsarnasdelicious]

EAC 3 - November 3 - 5

What a weekend y'all....

What a travel, firstly. I took the eurostar from Schiphol or Charles de Gaule. I had orginially planned to meet up with @sihtricfedaraaahvicius, but it was soo busy we could not move from our assigned seats. We met once we left the train and crossed the airport in search of a bus that would bring us to the hotel, which we did not find. So instead she ordered us an uber-ish ride, which also was half an adventure.

But we got to the hotel in the end and we had a full welcome commity waiting for us. It was so good reuniting with all the people I met in the Nowalls discord and grew close with after Dortmund. It was like coming home to so many loved ones. I also met a great many new friends and took many of them into my heart.

I received a few wonderful gifts from my friends.

After settling into the hotel, we went to the mall with a group, which was rather chaotic. We had lunch there and I found a Thestral figurine.

Once back from the mall we hung out at the hotel for a while and I changed into my 'party' clothes; white jeans, white tank, hard rock london shirt and black thin cardigan. I looked good, NGL.

While waiting in line for the cocktail party, I met Lucile, who is now my bestie. We supported each other through our nerves and when I felt a litlte faint. This was mostly because I hadn't eaten or drank enough. After two glasses of cola, I was most certainly feeling more perky.

[Photo credit by Lucile]

First at our table [us being Rike, Gemma, Lucile and I and later Carlotta also] was Jacob. Young man was carrying a cup of tea, going 'how British am I, I brought tea to a champain party.' which was too cute. I tried to guess it was fennel tea, to which he said he wished it was fennel, but it was mint. I told him my late granddad was also named Jacob and showed off my newest tattoo. Jacob liked the tat a lot.

Second was Tim and I am still not used to that thin ear ring. It suits him, but somehow still surprises me when I see it, every time. He asked us about halloween and I want to ask him about Fallen, but the convo did not go that way.

I am not sure of the order after this, so bear with me as I sort of wing it.

Stefanie was 'omg you have Eadith hair' right away and I was very awkward about taking the compliment on my hair, even though I am quite confident about my hair.

Eliza started about halloween, but it meandered and she ended up spotting my tattoos. My hands were admired and she was like 'Arnas is gona scream the moment he sees these' and she was not wrong...

James decided he wanted to ask us a question and he asked us what film had most influence on our lives. I of course said Harry Potter. The Wizarding world has absolutely been formative for my passion for stories in all forms. James defo loved that answer.

Christian talked mainly with my friends, demonstrating his talent for languages. I couldn't help getting lost in those beautiful blue eyes, though.

I don't remember what Ossian talked about, I just remember that he came in for a hug right away.

Harry talked about his appearance on Nowalls' first live show, which was a good little laugh. He also remarked on how the cocktail party felt much more posh than it actually was.

Mark greeted me with 'your hair has grown' which made me feel some type of way. I mean, this man remembers enough of me to recall an approximation of my hair length. We then talked about his moustache and how most of us really disliked it.

Last to our table was Arnas and he came in loud. I scolded him for it and he went on a whole spiel about how he still had all the gifts I had given him and how he kept it all on his nighstand and that I was too hard on him. He took a good look at my tats and said mine looked so much better than his on the show, which is of course absolute nonsense, but I appreciate the effort. He comlained about missing the eurostar, because he missed the boarding time. I asked himif he had checked his ticked for the boarding time, which of course he said he hadn't, like a true ADHD man. When he made to leave, I pulled out my rings to put them back on and this absolute man holds out his hands (only later I realised the missed opportunity for me to put a ring on this guy and forever joke about him being my fiance). I go 'Excuse!?!' and he sasses me back with 'wat wil je?'

There was a group photo after that and we were ushered out to await the werewolf games.

Werewolves was an invaritable mess.

I was in a village with Mark, James, Jacob and a reasonable measure of my friends. Barely anyone had ever played the game and the GM was very basic in the story telling.

I had quite a good back and forth with James before the game got started and he was pretty down for having me GM, but I knew that would not be in the cards. No, in the cards for me was the Witch.

We first got a round of introducing our 'characters' and then it was right off to the first night. Cupid matched my friend Angela with Mark, completely at random, but Angela suspected it was me. The werewolves were allowed a victim right after, which happened to be me. I resurrected myself with my potion and the day started. Mark had the bright idea of all putting their hand down and raise your hand if you are a villager. My autism needs computing time, so I was of course the last to raise my hand and I was once more set to die.

I got to spectate the rest of the game. It was quite a mess and Mark ended up either fogetting he was matched with Angela, or going into his role too deep, because he decided to off her and then he had to go too, because the lovers cannot continue the game if one of them dies. Mark and James were the werewolves and James ended up surviving the whole game on his own and thus winning.

We had some time after that and ended up playing word chain for a good while, until we took another group photo and I rough housed with Angela and Jacob a little bit.

After the games there was a viewing of SKMD, but I was very tired, so Mary and I headed to her friend's flat. The friend was not home that night, so we could get some fangirling in before sleep.

We got up early in the morning, because I had to be in time for the selfie lounge.

I had the selfie lounge with everyone's favourite Sihtric-fic writer. So we waited together and once admitted sat on the last chairs of the first line of chairs. It looked like an AA meeting at first, but once the guests came in, it was more like a fashion runway. Especially Arnas enjoyed showing off.

@sihtricfedaraaahvicius and I stuck together and we even got a selfie with the both of us and Eliza and with James, which was very sweet.

I noticed that most of the guests had to be sort of directed towards us, because we sort of stayed on one side of the room. I am not the person to just accost the guests for a picture.

We got pics with all the guests, but I did not get to the plans I had. No due selfie with Arnas and no Sihtric + Sigtryggr for my friend. I'm sorry bestie. We also both got an Eys hug, which was adorable.

Arnas was the before last to come to us. He had a good back and forth with my friend, but to me he said 'our lives are so intertwined now' and that is genuinly all I recall he said to be in the Selfie Lounge. The sentence most certainly had a running up, but I can't recall it.

My friend said, once we left the Lounge that Arnas enjoys getting a rise out of me. Gee thanks, Guy...

After the opening ceremony, I lined up for the photo op with James.

I left it up to James to make up a pose and he decided he wanted to pretend to take a pic of me, which turned out cute as much as imaginative. Another friend says it looks like he is using the force on me instead, which is also a fun interperation.

I felt very at ease around James, not at all nervous. He is so sweet and kind.

Secondly I had the photo op with Stefanie. We did s simple, sweet hug and I quite like the pic. Stefanie is so wonderful and sweet and I can't wait to see her again. Hopefully next year!

And then I had Arnas' Photo OP...

I still had some nerves about him, so I came up to him a bit tense. 'Oh we're going for nervous, are we' he told me and I just could not let him tease me, so I tried to pull him over.

And he went with it, giving me some pressure in return even.

And then came my moment, the individual meeting with Arnas.

Good gods, this man. He asked about my daughter and what her thing was now. We had a small confusion about miffy/nijntje until I indicated the bracelet I had given him in Dortmund, that is when the dime dropped. It really warmed my heart when he asked about her.

I gave him his giftbag and we just spent the five minutes calmly going through it, along with some small talk. He loved the Jellycat plush, proclaiming he'd take it everywhere and wanted some weed to go with the donuts I brought him. So next year we are bring him edibles.

He was also ravingly enthusiastic about the scribble-drawing Fayen made him and even took a selfie with it. I have yet to recieve it though, hoping he did not forget, Don Chaot!

Then it was time for me to get some autographs and first was Stefanie. She is just such a lovely person to talk to. She gave me a sweet hug and even asked me to sign the rose photo and Nowallsona pics I brought her. I hope she'll return next year because I soooo wana talk to her and hug her again. (Woman Crush Wednesday fo sho!)

I went to Eliza next and that woman is an absolute queen. She said that I attract people to me with my sweet and warm personality and that meant so much to me. She also gave me the sweetest hug and I swear I fell in love a teensy tiny bit with the woman, because Gods she is just everyone's hype woman and I feel that on a spiritual level!

Then I went to James and he sort of got me stumped, and I don't know how, guess I was hit with his awesomeness all of a sudden.

I got a big hug and he wanted me to sign my rose photo for him and he was just so sweet and there were too many things I had wanted to ask him, but I forgot all of them, because he is just too sweet and kind.

Next I went to Timothy, who looked like he was about done with his day. I asked him if he was okay and he admitted to having had a coughing fit a few minutes before. We talked a tiny bit and he gave me a sweet hug.

I saved Arnas for last that day and my Gods was I not disappointed by what he gave me. I told him he would hate me for what I was going to ask of him, but he was such a good sport about it, telling me knew what this is for. He did his very best and I am actually so enamoured with his handwriting. I adore it.

He gave me a big hug as well and that was a good end of the day.

The next day I had the Marnas shoot I had purchased the day before, first.

I told Mark they had artisic liberty/liscene and they set to work right away. Mark grabbed my pendant, yelling that I was not a real Dane and Arnas jumped right in, knowing that I am indeed a mostly Norse leaning Pagan. That was a lovely little nod to what I had told him in Dortmund, which warmed my heart as well.

Swiftly afterwards I had my OP with Mark and I asked him for a big squeeze. And let me tell you, this man has made up for his loosey goosey hug from Dortmund ten times over. What a squeeze, I adored it!

The photographer had to tell me to lower my shoulder for some reason, but hey, the photo is defo one of my best so far. I am not at all nervous around Mark anymore, after having scolded him, haha.

I had myself a double with Arnas, because I could not choose if I wanted something sweet or something bookspo, so I got myself an extra OP.

First was the sweet one and Arnas offered me his arm and I swear I did not mean to look like I was ready to take my mans home, but here we are.

The bookspo one is the one that really got to me, though.

I asked Arnas to pretend to be angry with me, explaining it was for the book I was writing. And by the Gods did he deliver, shouting 'not this again Tessa, I told you not to do this' or something much like it, grabbing my hand firmly and making an angy Sihtric face. In the moment it was exactly what I needed from him.

Once the photo was shot, he petered off to the side and I was so in my feels that I backhugged him, which made him chuckle and nudge me to go in a gentle way.

After lunch it was time for my Marnas polaroid, my favourite moment of the entire weekend.

I was the first to show up, so I got to be the first in line, before anyone with prio. Sometimes it pays off to be anxious early. I got to see James get his stuff ready and watch Mark and Arnas get themselves amped up. I think they spotted me, because they started to overshout each other.

Mark won.

I sat down between them and Mark asked if I had something in mind, which I obvi did not. So Mark goes 'I am going to look at you very affectionately.' He's set the edge. And Arnas walses his arse right over it with 'I just realised I am madly in love with you.'. HAHAHAHAHAHIMNOTOKAY.

James had left the safety on his camera and it took him like four tries to realise this, but I was happy enough to sit between these two warm men, looking at me like I was the best thing since sliced bread.

Afterwards I got sent two pictures by about all my friends on several insta pages with two different angles from my polaroid. My favourite is on top of the post and the second one is below.

There after I went to Jacob for a signature and got a sweet hug from him as well. I told him I'd whisk him away and adopt him. He said he would not be able to breathe in my luggage though. We had a little laugh together and he was very happy with his gifts.

Ossian was next. Got my hug in, told him I wanted to adopt him and he wrote a very sweet message in my booklet.

He is so adorable.

Later when I was in line for Harry, he came over to Nat for a goodbye hug, which warmed my heart so so so much!

Then I went to Eysteinn, telling his I smelled something about free hugs.

Eysteinn was very gentle and kind and gave me another loosey goosey hug. But I also got the feeling he wasn't fully at ease. I am not sure if that was me or the entire situation.

Next up I went to Christian.

He is such a darling. He loved his afirmation card and we had a lil back and forth about creating your own joy and that he doesn't really agree with carpe diem and is more a crea diem kind of guy.

He gave me a sweet hug and wasn't really good at me telling him he has stunning blue eyes, he made a joke about blaming his parents for it.

Thereafter I lined for up Harry.

I was a few paces behind @charming-merlin who made Harry's fanbook. It was such a well made all round piece of art and I adored Harry's reaction to it, he was so so so happy and so impressed and I have hardly ever seen a man filled with so much awe and delight. All kudo's to her.

Harry tore into my bag of gifts right away, too and I got a big hug as well. He is such a joy to talk to and his hug was real tight.

And off I rushed to Mark.

Mark was already standing on 'my side' of the table, which was great for handing him his gift bag. He loved the Nowalls shirt and the pepernoten.

I got two hugs from Mark. One was for practise and one was for real. He was such a good sport about it and we had a brief little chat. He is genuinly a delight to be around and I just want this man to be my friend!

And last, but not least, of course I had to go to Arnas one more time.

Or ... two times, because I forgot my selfie so I had to line up again like a dumbass, but Arnas was very sweet about it.

I told him a little bit about the inspiration for my book and asked him to write something motivational for when I have writers block. He listened closely, which sort of messed up his writing, but I love it all the more because of that.

I got in a few more hugs and the selfie turned great!

I had an amazing weekend, making new friends and meeting so many lovely people. I laughed and loved so much and I fell in love a little deeper.

Thank you, friends and fabulous people for Paris!

[green-mug-tomato-juice]

star trek themed knuckle tattoos part two:

TIM. RUSS

WARP CORE

DATA DATA

TOMP ARIS

HOLO DECK

DEEP NINE

WILL RIKE

B'EL ANNA

BEAM MEUP

KIRK SPOK

ELIM GRAK

😎WAY YOUN

DEFI ANT.

BORG CUBE

BORG BABE

SEVE NOF9

NCC1 701D

GODI LFOG

STAR FLET

WORF !!!!

WORM EZRI

FOOD CUBE

♥️KAI WINN

BABA REIL

OBRI EN:(

AMOK TIME

QUAA AARK (odo voice)

HARY KIMM

STUN KILL

TRIP TUCK

MAKE ITSO

[switchedandbewitched]

Switched and Bewitched

Chapter 4: There’s a very logical explanation for all this

Read more on AO3!

“Why the hell are you guys sleeping together?” Daphne hissed. Light had just begun seeping through Velma’s bedroom windows. It was 6am at the latest. Velma stirred slightly and Shaggy’s eyes slowly opened. Scooby was still dead asleep between them, snoring. “Is there something... going... on?” Daphne’s eyebrow raised. 

“Like, no, Daph. Did you forget I’m a scaredy cat? On what planet would I sleep alone in a big, unfamiliar -” he yawned “house in, like, the future. Are you crazy?” 

Without opening her eyes, Velma said, “There’s more going on between Shaggy and a chocolate sardine sandwich than there is between the two of us. Why are you in here so early?”

“I wanted all of us to talk without Tim around. That guy gives me the creeps. Can you come down to Fred’s room?” 

They gently roused Scooby and rolled out of bed. Velma grabbed her glasses from the nightstand and they padded after Daphne, as quietly as possible. Fred was in a hospital bed, an IV still in his arm, but overall looked much better than when they had seen him at Coolsville Memorial. 

Daphne placed a hand on his forehead. “Fred, honey. Wake up.” 

Fred snorted and woke up with a start. “Hey, babe -- uh, everyone.”

“Like, up ‘n’ at ‘em, big guy,” Shaggy said. 

“Are you up for a little early morning mystery solving?” Velma asked. 

Fred carefully pulled himself into a sitting position with Daphne’s help. His attempt to put on a brave face was semi-successful at best. “Of course, Gang. You know me, I’m up for some good ol’ fashioned mystery-solving any day, any time. What do we have?”

Fred’s room was set up to support trap planning, which fortunately included a wall-sized white board opposite the bed. Velma rolled up her pajama sleeves, tossed an Expo marker to Shaggy and Daphne, and divided the board into 5 sections. “I want to know who remembers what and see if there are common themes.” 

“Sounds like a good place to start,” Fred said. “I remember entering the witch’s cabin and, during the struggle with her, there was a blinding light. Purple maybe? Blue? I’m not really sure.”

Velma jotted down the date of the encounter with the witch and Fred’s account. 

Daphne approached the board, notating similar details, and followed it up with, “I agree with what Freddie said, but I saw she had something in her hand.” 

“Nothing to add here,” Shaggy said.

“Rike, re reither.” 

“I’m having flashes of... other things...” Fred added. “Things that don’t make sense.” 

“Like, me, too, man!”

“Reah.”

“Same here.” Daphne nodded. “I noticed it almost as soon as we got here. I’m so... confused.” 

The Gang spent the next hour compiling a list of all the memories they had that seemed to belong to someone else. Many of them didn’t make sense, but they were able to connect a handful together. In the end, the lists read as: 

VELMA:

Hawai’i 

Witch doctor

Time Period: 1960s/1970s

Hotel (location unknown)

Vampire

Time Period: Unknown

Crystal Cove HS

Dating Shaggy

Time Period: Unknown. Estimated 2000s. 

Wedding dress

Time Period: Post 1900s. Approx. early 2000s. 

What does “Hot Dog Water” signify? 

No other identifying information.

Southern zombies ($)

Time Period: Unknown, unclear. 

Boyfriend named Winsor 

Time Period: Unknown, unclear.

DAPHNE:

Little boy in a yellow sweatshirt. Located in snowy mountains. (#)

Bright red van. It could be the mystery machine. 

Playing a game called “Wizards and Warlocks.” 

Yelling about an open window. 

Hosting a television show with Freddie and investigating a mystery involving zombies and... a giant lobster? 

Talking robot bird. Located in a Spanish-speaking country.  

FRED:

Beignets in LA with the Gang; zombies; no traps on record.  

Red Herring and a motorcycle (let the record show that Red Herring WAS responsible)

Investigating gator people in gatorsburg (go figure). 

Woman dressed in black/red with a bat necklace -- a singer? Absolutely, positively, definitely not as pretty as Daphne. 

Group camping trip resulting in investigation of a sheep laundering business. No, not washing sheep. 

SHAGGY:

SPAGHETTI... I MEAN A YETI 

CHINATOWN ON NEW YEAR’S EVE -- SAN FRAN (I COULD TELL BY THE EGG ROLLS)

BOY, MUSTARD YELLOW SWEATSHIRT (#)

SCRAPPY-DOO (%)

RED SHIRT, BLUE PANTS -- > HAIRY MONSTER (RED SHIRTS IN DRAWER UPSTAIRS?)

CRYSTAL COVE (*)

SEXY ALIEN GIRL (LIKE, TOTALLY THE MOST GROOVY LADY)

SCOOBY: 

RAPPY-DOO (%)

RAVEMAN RIN ROCK ROF RICE

“Clearly some of these “memories” are connected,” Fred said. 

“There doesn’t seem to be a particular pattern, however,” Velma said. She stood in front of the white board, brow furrowed, as she identified sets of memories with various symbols. 

“Shaggy, must we put “sexy alien girl” on the board?” 

Shaggy sighed. “Like, Daph, it’s the only positive memory I’ve gotten out of this. So yes, sexy alien girl is staying on the board. I can’t even describe how groovy she was... is? Man, this time thing is confusing me.” 

Daphne pulled out her phone and snapped a picture of the board. “There, now we can keep a copy of it.”

“Excellent idea,” Velma said. “Fred, how are you feeling?’

“I’m alright. Getting better every day, you know?”

“Like, how are you actually feeling, Freddie?” Shaggy asked. 

Fred rolled his eyes. “Awful. I feel awful. They said I almost died! 

“I, for one, am glad you didn’t.” Daphne said, kissing Fred and hugging him carefully. 

“Me, too,” Shaggy said, crashing their hug. Velma and Scooby both followed suit. “Like, is it time for breakfast yet?”

“We can table this for now,” Fred said. “I don’t see us putting these pieces together any time soon.” 

The staff at Shaggleford Manor served a large breakfast of pancakes, bacon, sausage, fresh fruit, eggs, orange juice, and coffee. Shaggy and Scooby took six of everything, of course. The nurse wheeled Fred out to the table and the guys started chatting about the last football game they had watched: 49ers vs. the Cowboys on 11/27/1969. Velma, normally one for a chatty group breakfast, grabbed a bowl of fruit and wandered out to the front porch. She sat, looking over the unfamiliar Coolsville. Daphne followed behind a few minutes later, sitting next to her on the steps. 

“Are you doing okay?” Daphne asked. 

“No. Are you?”

“No,” Daphne said. She delicately picked at her cuticles. Her decades-old manicure was chipping. 

Velma nodded, staring ahead, and quietly bit into an apple. 

“Sooooo... you and Shaggy, huh? Sleeping in the same bed? Dating him in one of your memories?” Daphne teased, bumping Velma’s shoulder with her own. “Do you have a crush on him? Are you guys together? C’mon, you can tell me.” 

“No, I don’t have a crush on him and no, we are not dating. I already told you, there’s more going on between Shaggy and a sandwich than between me and him. And we don’t know that they’re memories, per se. They could be part of whatever the witch did to us or something our scrambled brains developed as a coping mechanism for neurological trauma.”

“I just think you two would make a really cute couple. And clearly you like him at least a little bit if your brain is responding to ‘neurological trauma’ by creating a fantasy where you two are together.” 

Velma set the apple core on the plate and made eye contact with Daphne. “Shaggy isn’t my type, Daph. I don’t like him, he doesn’t like me.” 

Daphne pouted a little bit. “You never bring anyone around. You know you could, right? Have you even dated anyone since starting college?” 

“No, I haven’t. Just leave it alone.” Velma felt herself on the verge of an anxiety attack. Honestly, she had been teetering on the edge of an anxiety attack since the Gang landed in the future. Everything was so fast and confusing here. 

“I don’t understand why you won’t talk about boys with me. I know I’m dating Fred, but I promise I wouldn’t make it awkward or anything. I just want to see you happy and other than that one date sophomore --” 

Velma pinched the bridge of her nose under her glasses and stood up, shaking. “Jesus fucking Christ, Daphne. I think I’m gay. Okay? I’m not going to be talking about boys with you.” 

“Uh. Oh.” Daphne blinked and fell silent. “Are - are you sure?”

Velma paced around the grass. “Yes.”

There was a long, tense silence that felt like it lasted hours. “That’s... that’s okay.” Daphne cleared her throat. “That’s okay.” 

Velma stopped pacing. “...Really?” 

Daphne nodded. “Does anyone else know?”

“Shaggy. Just Shaggy. He asked me a while ago and there was a bit of a... lightbulb moment...”

“Is this why you’ve been so distant all year?’

“Yes.” 

Daphne patted the step beside her and Velma sat back down. Daphne threw her arm around Velma’s shoulder’s. “We’ve been friends since we were kids. This doesn’t change anything. And I have missed you so much. I thought I did something to make you stop hanging out with me one on one.” 

“I didn’t know how to talk to you about this. I certainly didn’t think it would take a trip to the future.” 

“You know, I have a gay cousin. I could invite her over when we get back and maybe -”

“Daphne!” 

“Okay, okay. You let me know when you’re ready.”

Read more on AO3!

[evigtlivihimlen]

Himmel eller Jord?

HIMMEL eller JORD?

Katastrofer tycks avlösa varandra på denna jord, nyheterna förmedlar ett ständigt flöde av oro och ångest och världen vacklar och bävar. Och vi som kallas kristna, hur är det nu när den Bibliskt profetiska slutklämmen nalkas? Den 7-åriga sk Vedermödan och Jesu Återkomst eller "jordens undergång" som sekulär media kallar skeendet. Vad är våra hjärtan och tankar fokuserade på, himmel eller jord? Är vår förhoppning och längtan till det "himmelska" eller är det jordelivets trygghet och förnöjelser?

Frikyrkligt folk känner igen sångverserna "Himmel och jord ska brinna, men löftena de står kvar" och "Ovan där randas morgonen". Väckelsefolk från fordom och Guds folk genom århundradens svårigheter i fattigdom, krig och förföljelser har tröstat sig, fått mod och styrka att genomlida allt i det korta jordelivet eftersom det varit det eviga livet i Himlen som var i fokus. Och hur var Jesus egen "programförklaring", han sade "Omvänd er, ty himmelriket är nu här" (Matt.4:17). Jesus erbjöd aldrig ett perfekt, smärtfritt och tryggt jordeliv, och miljoner är de kristna som torterats, kastats i fängelse eller dödats historien igenom. 

Frälsarens fokus på Korset var vår frälsning till en annan tillvaro på annan plats, dvs "Himmelriket". Ett rike som Herren själv var bärare av då Han vandrade mitt ibland oss, och ett gudomligt rike som fullbordas vid hans Återkomst. Vi kristna skulle vara främlingar på denna jord och längta efter vår slutgiltiga förlossning till ett himmelskt Hemland, där ingen mer plåga, smärta, sorg eller död fanns. Så, varför ängslas vi inför "jordens undergång"? Det Bibliskt profetiska skeendet som återspeglas mer och mer i världshändelserna och i allas vår vardag kan inte förhindras, och inte heller Herrens underbara löfte om sin Återkomst och det eviga livet i Himlens härlighet.

Kanske är det så att Jesu ord "Omvänd er, ty Himmelriket är nu här" gäller oss idag alltjämt, eftersom våra hjärtan behöver ha blicken fäst på just Jesus och älska eller längta efter hans strålande återkomst, som det står i 2 Tim.4:8 att "rättfärdighetens segerkrans skall ges åt alla som älskar hans återkomst". Kanske är orden i 1 Joh.2:15-17 ännu mer aktuella idag, för dig och mig: "Älska inte världen, inte heller det som är i världen. Om någon älskar världen, finns inte Faderns kärlek i honom. Ty allt som finns i världen, köttets begär och ögonens begär och högmod över livets goda, det kommer inte från Fadern utan från världen. Och världen och dess begär förgår, men den som gör Guds vilja förblir i evighet"...

Jag personligen vill välja Jesus att luta mitt trötta hjärta vid och bli omsluten av Herrens kärlek till evig tid, istället för det världen har att erbjuda i detta synnerligen bristfälliga och osäkra, löjligt korta jordeliv. Vad vill du, vad väljer du? Som en slutkläm betänk; den enda "himmel" icke-troende upplever är i detta korta jordeliv och det enda "helvete" kristna måste genomlida är också endast i detta jordeliv...

[kbanews]

“Kapten” Sobat Anies: Setop Intimidasi!

JAKARTA | KBA — Kerap terjadinya intimidasi terhadap relawan Anies-Muhaimin (AMIN) di lapangan diharapkan tak akan terjadi lagi menyusul keberadaan Tim Nasional Pemenangan Anies Baswedan-Muhaimin Iskandar (Timas AMIN). “Timnas ini ibarat kompas bagi kami, sekaligus menambah rasa percaya diri kami di lapangan,” tegas Ketua Umum Sobat Anies Rike Panji Priwhardani kepada KBA News di Jakarta,…

[propampolresgarut]

Tenaga Kesehatan Polri Lakukan Pemeriksaan Rutin Pasca Bencana Gempa Bumi Cianjur. Senin (05/12/2022) tenaga kesehatan Polri melakukan pemeriksaan rutin kepada pasien pasca bencana alam gempa bumi yang menimpa para korban di Kab. Cianjur di R.S Bhayangkara Cianjur. Pemeriksaan dilakukan oleh tenaga kesehatan Polri, dimana kebanyakan para korban menderita penyakit Ispa, penyakit kulit dan penyakit lainnya. Pemeriksaan rutin dilakukan setiap hari untuk mengetahui perkembangan kondisi pasien yang menjalani perawatan. Kabid Humas Polda Jabar Kombes Pol. Ibrahim Tompo, S.I.K., M.Si., mengatakan bahwa Polri melalui tenaga kesehatan memberikan pelayanan prima kepada masyarakat Kab. Cianjur khususnya yang menjadi korban bencana alam agar para pasien dapat segera pulih kembali. “Salah satu pasien yang mendapat pemeriksaan rutin yaitu ibu imas berusia 34 tahun, yang setiap hari kondisinya berangsur membaik, maka rikes rutin ini perlu dilakukan kepada setiap pasien yang menjalani perawatan.” Ujarnya Di hari pertama pasca terjadinya gempa bumi di kab. Cianjur aktifitas di RS Bhayangkara mengalami peningkatan yang signifikan ditambah dengan pasien korban bencana alam yang setiap harinya masuk untuk menjalani perawatan sehingga jumlah pasien melonjak di R.S Bhayangkara. Jumlah pasien yang banyak tidak menyurutkan tim nakes untuk memberikan pelayanan yang baik kepada pasien baik pasien non gempa maupun pasien yang menjadi korban akibat gempa bumi tersebut. #PoldaJabar_05 #POLRIPRESISI  #ZONAINTEGRITASPOLRESGARUT  #GARUTKASEP  #KAPOLRESGARUT #POLRESGARUT #WIRDHANTOHADICAKSONO 👇Jangan lupa follow dan cek juga👇 : Facebook : @propampolresgarut Twitter : @PropamResGarut Instagram : @propampolresgarut Tiktok : @propampolresgarut Thumblr : @propampolresgarut Youtube : @propampolresgarut @jokowi  @listyosigitprabowo  @divisihumaspolri  @propam_jabar @ridwankamil @ruzhanul @polisi_indonesia  @sahabatpolisi_indonesia @humaspoldajabar  @fakta.indo  @kang_rudy_gunawan @kanghelmi_budiman @infogarut  @garutupdate_  @pangulinan_garut  @sekitargarut  @ieugarut_ https://www.instagram.com/p/ClyxqLzSjwE/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[champivermi]

[whitewaterpaper]

Nötknäpparen och de fyra världarna / Nutcracker and the Four Realms, the (2018) [US]

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

[ IMDb | Vodeville ]

VAD? Clara har förlorat sin mor nyligen och tillsammans med sin familj försöker de hantera sorgen samtidigt som julfirandet börjar rulla igång. Under onkel Drosselmeyers årliga julbal på julafton transporteras Clara till ett sagolikt rike som hennes mor en gång var drottning över. Lasse Hallström och Joe Johnston är det som lotsar oss när vi möter ett rike statt i förändring och i ett desperat rot på hjälp. För manus står Ashleigh Powell som byggt det efter både E.T.A. Hoffmanns saga/novell "Nötknäpparen" och Marius Petipas balett med samma namn. James Newton Howard står för musiken som delvis baseras på Tjajkovskij original.

VEM? Clara (Mackenzie Foy) spelar huvudrollen och gör ett bra jobb i en rolltyp som uppenbarligen försöker anpassa sig till den nya tiden. Karamellfen (Keira Knightley) är en av filmens intressantaste karaktärer, redan från början känner man att något är fel med henne och bitvis undrade jag om det handlade om dåligt skådespel från Knightleys sida eller om karaktären helt enkelt kämpade med att hålla något dolt. Mor Röd/Morsk (Helen Mirren) är det ospelade kortet, Mirren gör ett fördömligt bra jobb med att dölja för oss vem karaktären verkligen är. Precis som Knightley "läckte" falskhet i sin rollgestaltning "läcker" Mirren snarare rebelltakter än superskurktakter.

VAR? Tar sin början och slut i det viktorianska London. En tid när det var på modet bland de besuttna att inte vara emotionellt investerade i sina barn. Således skaver det lite mellan Clara och hennes pappa som båda behöver sörja på olika sätt. Med paralleller till Narnia hittas dock ingången till en annan värld bakom en dörr. De fyra rikena består av tre riken som mår utomordentligt bra och ett fjärde rike som är på dekis efter att deras ledare dömts för högförräderi. Det är ett land som påminner om världar vi lärt känna i Alice i Underlandet, Trollkarlen från Oz, Narnia och 10th Kingdom på en och samma gång.

HUR? Det satt långt inne innan jag faktiskt vågade mig på att se den här, det var det där med Disney och prinsessor som fick mig att tveka helt enkelt. Det här visade sig dock vara en genuint bra film med en gedigen historia bakom sig. För den insatte finns det ledtrådar i musiken om vad som komma skall (det är dock inte jag) och den lånar in mörker och visuell lekfullhet liknande Tim Burtons (men kanske inte lika säregen). Man känner direkt när man kommer in i sagolandet att något inte står helt rätt till med det.

SÅ? Jag har ingen erfarenhet alls av förlagorna, så jag kan inte säga hur mycket man putsat på storyn för att det skall passa dagens idéer och preferenser. Det är dock en riktigt sevärd film som är mer fantasy än Disney-saga. Även om det sistnämnda ligger där i botten som ett homage till den stora prinsessfabriken på andra sidan Atlanten.

NÄR? Ashleigh Powell har ytterligare två intressanta manus på G: The Hazel Wood och The Paper Magician gör för genast upp bägge på "att se listan". (Dvs bokmärker dem någonstans).

Länkar:

The Hazel Wood - IMDb (Boken).

The Paper Magician - IMDb (Boken).

[phgq]

Chooks 3x3 stars to enter PBA Draft

#PHnews: Chooks 3x3 stars to enter PBA Draft

MANILA – The four biggest names in the Chooks-to-Go Pilipinas 3x3 are set to go to the Philippine Basketball Association (PBA).

Joshua Munzon, Alvin Pasaol, Troy Rike, and Santi Santillan are confirmed to be declaring for the top tier 5-on-5 cagefest's draft.

The four are among the six best 3x3 players in the Philippines based on FIBA 3x3 points accumulated with Munzon and Pasaol being the Top 2.

The four players were part of the national pool for the FIBA 3x3 Olympic Qualifying Tournament.

They would go on to represent Zamboanga City in the Chooks 3x3 President's Cup and Manila in the FIBA 3x3 World Tour Doha Masters.

Chooks-to-Go Pilipinas 3x3 and the Samahang Basketbol ng Pilipinas eventually named Munzon and Pasaol to the final lineup alongside PBA stars CJ Perez and Mo Tautuaa.

"Thank you Joshua Munzon, Alvin Pasaol, Troy Rike, and Leonard Santillan for making our country proud over the last two years," Chooks-to-Go Pilipinas 3x3 said in a statement on Thursday.

Munzon, Pasaol, Rike, and Santillan reportedly declared for the PBA Draft to avoid negative implications should they forego for a second straight year.

"We at Chooks-to-Go Pilipinas 3x3 won't hinder you from achieving your dreams," Chooks 3x3 said.

The six-foot-four Munzon had prior experience playing professional 5-on-5 basketball, suiting up for Saigon and Kuala Lumpur in the Asean Basketball League last decade before staying put in the Philippines for good.

Meanwhile, Rike's college basketball resume, in which he played for Wake Forest, the alma mater of National Basketball Association legend Tim Duncan and current superstar Chris Paul, could entice the teams to take a look at the six-foot-eight forward.

On the other hand, Pasaol, a burly six-foot-four winger, is an interesting prospect as he once dropped 47 points for the University of the East, the most by a single player in the University Athletic Association of the Philippines since the '70s.

Santillan, a six-foot-five forward, improved his game in the 3x3 ranks, eventually developing a hook shot that could make him a solid inside presence.

New licenses

Meanwhile, Games and Amusements Board chairman Baham Mitra said later in the day that Munzon, Pasaol, Rike, and Santillan may need to get new professional athlete licenses should they push through with their draft plans.

"It's gonna be a new license," Mitra said during the Usapang Sports online press conference by the Tabloid Organization in Philippine Sports.

He earlier reiterated that the pro licenses for 3x3 are different than those of 5-on-5.

However, with the latest developments in club basketball play, Mitra said that GAB will set up a discussion with the GAB-sanctioned leagues to clarify matters like the licensing and the potential implications in the PBA's Rookie of the Year race.

"We will have a dialogue with them. Ayaw namin ng away at gulo (We do not want conflicts to happen)," he said. "Gusto lang namin maging conduit ng (We just want to be the conduit of) cooperation between the leagues."

In the case of Munzon, he will be renewing his 5-on-5 license. (PNA)

***

References:

* Philippine News Agency. "Chooks 3x3 stars to enter PBA Draft." Philippine News Agency. https://www.pna.gov.ph/articles/1123098 (accessed November 27, 2020 at 03:10AM UTC+14).

* Philippine News Agency. "Chooks 3x3 stars to enter PBA Draft." Archive Today. https://archive.ph/?run=1&url=https://www.pna.gov.ph/articles/1123098 (archived).

[eleonoregustafsson]

En liten vägledning till adventsfastan

Adventsfastan Tiden mellan första advent och julnatten är egentligen en fastetid. En tid av förberedelse inför julfirandet som egentligen inte startar förrän natten mellan julafton och juldagen. Julfirandet pågår fram till trettondagen.

Hur skall man fasta? Om man brukar fasta inför påsken bör man välja en lättare fastevana för adventstiden än den man brukar hålla under fastan inför påsken. Adventsfastan kallas traditionellt för lilla fastan, medan fastan inför påsken kallas för stora fastan. Påskfastan är en tid av omvändelse medan julfastan är en tid av träning i vaksamhet och förväntan. Inför påsken omvänder man sig från sin synd och under adventstiden odlar man sin längtan efter Jesu ankomst. Om man t.ex. fastat från en matprodukt under påskfastan, t.ex. socker eller kött kan man under adventsfastan avsätta tid för tystnad och på vissa tider avstå från media.

Vilka ämnen reflekterar man över under adventstiden? Kyrkans nyårsdag är första advent, den söndag som avslutar kyrkoåret är domsöndagen, eller som den kallas i alla andra länder: Kristus konungens dag. Kyrkoåret är egentligen ingen sluten cirkel utan skulle kunna liknas vid en spiral, den hjälper oss att fördjupa vårt andliga liv. Varje år får vi möjlighet att fördjupa oss i de olika händelserna i Jesu liv. Länken mellan domsöndagen och första advent är viktig. Vid domsöndagen påminns vi om Jesu återkomst, om hur han då kommer att ställa världen till rätta genom dom och omskapelse av den här världen. Advent betyder ankomst, under advent mediterar man över Jesu ankomst utifrån flera nivåer:

·      hans första ankomst genom Maria

·      hans ankomst i mitt dagliga liv där jag blir allt mer lik honom

·      hans ankomst genom Guds rikes växt i världen just nu

·      hans ankomst vid yttersta dagen då Guds rike når sin fullkomning

Under adventstiden ber man att få ett hjärta som är förberett, redo och vaksamt, man ber också om att få ett hjärta som längtar efter hans ankomst. Man ber inte bara för sitt eget hjärta utan också för kyrkan och världen skall vara redo inför Jesu återkomst. Under adventstiden kan man läsa både de profetior som talar om Jesu ankomst, både de i NT och de i GT.

Bibelläsningsplan för advent 2017

Denna bibelläsningsplan är tagen ur andaktsboken ”Seeking God’s Face – Praying with the Bible throug the year” av Philip F. Reinders

Första advent 3-9 december

sön Jer 33:14-16

mån Matt 24:36-42

tis 1 Kor 1:3-9

ons Mark 13:32-37

tor Jes 63:16; 64:1, 6-9

fre Rom 13:11-4

lör 1 Thess 3:12-13

Andra advent 10-17 december

sön Jes 11:1-5

mån Luk 3:1-6

tis Pet 3:8-13

ons Luk 1:68-79

tor Rom 15:5-7, 13

fre  Malaki 3:1-4

lör Jes 40:1-5

Tredje advent 17-23 december

sön Jes 9:2, 6-7

mån Luk 3:7-9, 15-17

tis Jes 61:1-3

ons Jes 35:1-10

tor Jak 5:7-11

fre 1 Tim 2:1-6

lör 1 Thess 5:16-24

Första julveckan 24-30 december

sön Matt 1:18-25

mån Luk 2:1-14

tis  Joh 1:1-5

ons 1 Joh 1:9-14, 16-18

tor Luk 2:15-20

fre Luk 2:25-35

lör Luk 2:36-40

Andra julveckan 31 december – 6 januari

sön 4 Mos 6:22-27

mån Pred 3:9-14

tis Gal 4:4-7

ons Tit 2:11-14

tor Tit 3:4-7

fre Heb 2:14-18

lör Matt 2:1-5, 7-12

sön Luk 2:25-35

[majalahbidan]

Sejumlah Anggota Polsek Bendungan Ikuti Rikes dari Klinik Bhayangkara Polres Trenggalek – Tim  Urkes Polres trenggalek mendatangi Polsek Bendungan untuk melakukan pemeriksaan rutin pada anggota Polsek Bendungan dengan memberikan pelayanan cek kesehatan serta memberikan vitamin yang dibutuhkan bagi anggota Polsek Bendungan Polres Trenggalek .Senin(21/10)

[dinamikaonline]

Sejumlah Anggota Polsek Bendungan Ikuti Rikes dari Klinik Bhayangkara Polres Trenggalek – Tim  Urkes Polres trenggalek mendatangi Polsek Bendungan untuk melakukan pemeriksaan rutin pada anggota Polsek Bendungan dengan memberikan pelayanan cek kesehatan serta memberikan vitamin yang dibutuhkan bagi anggota Polsek Bendungan Polres Trenggalek .Senin(21/10)

[lucamoreirareal]

Cultura Pop ganha mostra no Shopping Praça da Moça

Cultura Pop ganha mostra no Shopping Praça da Moça

Dez telas com personagens que nos levam aos anos 1960, 1970, 1980 e 1990 estão expostas no Shopping Praça da Moça, em Diadema. Com muita cor, as obras do artista plástico Rike de Paula ficam em exposição até o fim deste mês.

Nesta mostra, Rike traz retratos dos cantores Luiz Gonzaga, Tim Maia, Renato Russo, Sabotage e Carmem Miranda, além dos apresentadores Hebe Camargo e Chacrinha, o…

[evigtlivihimlen]

HUR UPPLEVER DU GUDS NÄRVARO?

Hur är din dag med Jesus? Jag börjar dagen med att läsa Guds Ord, ett kapitel eller mer, har också ett tjockt häfte med Bibelcitat att läsa, detta får mitt tanke- och känsloliv i rätt våglängd, på Guds ”radiokanal” liksom. Dessutom låter jag Ordet och Anden rannsaka mig ifall jag råkat ta in synd eller världslighet som stör eller hindrar Gudsgemenskapen, dvs ”råkat” bli besmittad och inte som en sorts rutin av ett förvärldsligat och syndigt liv där man ”biktar sig” slentrianmässigt, om det förhåller sig så är man ute i en ökenvandring och behöver total omvändelse för att komma tillbaka, i slutet av Efesierbrevet kapitel 4 står det om att ”inte bedröva Guds helige Ande” genom att leva omoraliskt, ”köttligt”, och som 1 Petr.1:14-15 säger ”Som lydnadens barn ska ni inte följa de begär som ni levde i förr, när ni var okunniga. Nej, liksom Han som har kallat er är helig ska också ni vara heliga i allt ni gör”…Att råka hamna i köttlighet och synda är annat, men också då gäller ”Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet” (1 Joh.1:9). Bäst jag beskrev detta med en gång, annars blir det lönlöst försöka få in ”rätt våglängd” i sin Gudskontakt så att man ”kan” uppleva Gudsnärvaron, att strunta i helgelsen blir bara ”brus” och ”no connection”…

Det är säkert olika för hur ni upplever Gudsnärvaron, och på vilka sätt ni når denna gemenskap, men Hur upplever i varje fall jag denna saliga Jesu närvaro och Andens liv? Efter Bibelläsning och bön så lyssnar jag oftast på lovsång och tillber Jesus; Då förnimmer jag Jesu närvaro i mitt innersta, ja egentligen över hela mig som en omfamning av Jesu Kärlek, ren och total Guds kärlek, omsvept i en sådan filt…En övernaturlig Frid bortom förståndet dominerar och ger välbehag och ro…En Guds glädje som spirar fram och som inget kan stjäla…Ja, faktiskt så upplever jag hur det ”strömmar” Andens liv utifrån mitten av bröstkorgen ungefär och genomsyrar mitt innersta och sprider sig till hela mitt väsen…Det är gudomlig styrka och Kraft i denna Gudsnärvaro, det som är svagt, vilket ibland är ganska mycket, sopas bort och ersätts med livgivande kraft…En helig och ”andlig Guds eld” som bränner bort världsligt skräp och svaghet…Jag har hjärtat inriktat på Jesus i tacksamhet och tillbedjan mer och mer, då kommer Guds Härlighet och helighet över mig, en obeskrivlig salighet som inger Gudsvördnad, ja en positiv och god ”Gudsfruktan”, men en Gudsnärvaro som Är den högsta tänkbara och möjliga nivån av LIV, oändligt mycket härligare och bättre än vad något jordiskt eller världsligt kan åstadkomma…Och nu, kära vänner är jag i alla fall redo att möta dagen, i Guds kraft och Andliga liv, oavsett vad jag möter så är jag redo! Jag och Jesus går tillsammans, hand i hand…utan Jesus och Hans påtagliga närvaro vore jag ett skakande löv som rasslar i den kalla blåsten, kastas än hit och dit i stormen, men med Herren är jag ett Lejon som ”ler mitt i stormen”…

Få förstår vad jag nu talat om, för vissa är det pärlor till……men för andra guld renat i eld och skatter från Ovan. Vilket som, som kristna Jesu lärjungar är vi ändå ett spektakel för världen, vad har vi att förlora? Vi ska ju vara ett ”ljus i mörkret”, Herrens vittnen om ett liv bortom rännstenen, i det himmelska….Någon blir gripen och söker sig till ”Livets Furste”, Jesus som ger ”liv och liv i överflöd”…Jesus sade: ”Jag är Livets bröd" och ”Det är Anden som ger liv, köttet hjälper inte. De Ord som Jag har talat till er är Ande och liv”…Jesus sade också ”på frukten känner vi igen trädet”. Jag vet vad denna Gudsgemenskapens frukt i mitt liv varit och är, och du vet vilken frukt ett liv i världen kontra ett liv med Jesus ger, ja, vi vet alla också vad ett ”oandligt religiöst” liv ger för frukt, ty det finns en utbredd religiösitet som inte alls producerar liv. Det vi kallar traditionellt för ”väckelse” är just att Guds eget folk vaknar till det sanna Livet i Kristus…

P.S! Alla mina dagar börjar ju inte som det beskrivna, ibland är det betydligt mindre men ändå befintligt och påtagligt. Och alla troende upplever inte samma som jag, de har andra upplevelser, i välsignad andlig gemenskap med Herren, men jag vet utifrån vittnesbörden från många väckelsepionjärer från förr att det beskrivna är vanligt, likaså finns idag de som upplever detsamma...Förresten, man kan "odla fram" och låta sin andliga gemenskap med Herren växa genom mera Bibelläsning, bön och lovsång, samtidigt försakandes jordiska förnöjelser om dessa tar för mycket tid eller plats i hjärtat...

Ytterligare: Andliga upplevelser handlar inte om ”känslor”, den Helige Ande är Gud och övernaturlig verklighet, dvs ”över naturens ordning”. Rom.8:16 säger ”Anden själv vittnar med vår ande att vi är Guds barn”, att vi erfar detta vittnesbörd i vårt innersta är inte ”en känsla”, det är en andlig upplevelse från Gud. Var de väldiga väckelserna i Wales och Azusa street som fick global spridning med miljoner andligt pånyttfödda Jesu lärjungar en enda gigantisk ”känslostorm”, som varade i decennier? I Wales för 100 år sedan tog råbarkade gruvarbetare gråtande emot Jesus när Guds Ande kom över dem, ”känslor” eller? När jag evangeliserade på ett torg stod en rasande kraftig hårding med knuten näve framför mig, jag blundade, lade handen på hans axel och bad, när jag öppnade ögonen stod han med tårar rinnandes, ”känslor”? När Andens nådegåvor fungerar hos en troende och denne får t ex profetiska tilltar eller kunskapens ord så är det inte människans själsliga fantasi det handlar om, det är Guds direkta andliga ingripanden, samma sak med helandemirakler. Visst finns det i enstaka fall manifestationer som inte är av Helige Ande utan snarare själsligt framdrivet, eller i värsta och sällsynta fall en ”främmande ande”, men den ”andlige” kan oftast se vad som är vad. Lewi Pethrus sade ”Det är bättre att det kokar över, än att det inte kokar alls”…  

De troende som talar om själ och känslor i detta sammanhang är ute och tassar i världsliga marker, där finns en stor ateistisk falang som menar att allt kristet övernaturligt är överhettade känslor och vanföreställningar, samtidigt finns bland världens barn en gigantisk gruppering som hänger sig åt ockultism, spöken och new age osv, men ”ateisterna” angriper bara och endast det kristna lägret och aldrig ”sina egna” som tror på övernaturligt, intressant och ”talande” fenomen, eller hur? Självfallet så påverkas hela vårt väsen, inklusive vår kropp, själ och känsloliv när Allsmäktig Gud Skaparen rör vid den lilla människan med sin Ande, men det primära och centrala är Guds Ande som övernaturligt verkar i vårt innersta, välsignar med GUDS övernaturliga frid, glädje, kärlek, härlighet, helighet, nådegåvor, helanden, profetiska tilltal mm. På Pingstdagen hände detta: ”Tungor som av eld visade sig för dem och fördelade sig och satte sig på var och en av dem. Alla uppfylldes av den helige Ande” och folket runtomkring trodde dessa kristna var drukna, men de var kraftigt påverkade av Guds Ande, och ”uppfyllelsen av Helige Ande” fortsatte på daglig basis därefter… Bibeln säger ”En oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande. Det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt” (1 Kor.2:14)…

Avslutar med några Bibelställen:

"Guds rike är inte mat och dryck, utan rättfärdighet och frid och glädje i den helige Ande", Rom.14:17

"Som hjorten längtar till vattenbäckar, så längtar min själ efter dig, o Gud. Min själ törstar efter Gud, efter den levande Guden", Ps.42:2-3

"Gud är trofast som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre", 1 Kor. 1:9

"Berusa er inte med vin, sådant leder till ett liv i laster. Låt er i stället uppfyllas av Anden", Ef.5:18  "Han (Jesus) ska döpa er i den helige Ande och eld", Matt.3:11

"Må hoppets Gud uppfylla er med all glädje och frid i tron, så att ni överflödar i hoppet genom den helige Andes kraft", Rom. 15:13

"Har vi varit borta från våra sinnen, var det för Gud. Är vi vid sans och besinning, så är det för er", 2 Kor.5:13

"Ty den Ande som Gud har gett oss gör oss inte modlösa, utan är kraftens, kärlekens och självbehärskningens Ande", 2 Tim.1:7

"Men den som är förenad med Herren är en ande med honom...Eller vet ni inte att er kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i er och som ni har fått av Gud, och att ni inte tillhör er själva?", Kor. 6:17,19

"Den som har mina bud och håller fast vid dem, han är den som älskar mig. Den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och uppenbara mig för honom", Joh.14:21

[rikeundtimunterwegs]

Cusco, Peru

Von Lima nach Cusco. Mit dem Bus eine Strecke von über 1.100 Kilometern  und das nicht bequem über die Autobahn, sondern mitten durch die peruanischen Anden. Knappe 22 Stunden sollte die Busfahrt dauern und dabei nicht nur ätzend lang sondern auch nicht ganz ungefährlich sein. Also haben wir uns einen Flug gebucht. Inlandsflüge sind günstig, warum also das Risiko einer Busfahrt eingehen? Es gibt aber auch hier einen Haken: Man startet in Lima auf Meeresniveau und landet nach nicht mal einer Stunde auf 3.500 m. Wer schonmal auf so einer Höhe war und versucht hat drei Treppenstufen hinaufzugehen, weiß, wie sehr man sich ein Sauerstoffzelt wünscht! Scheiße, ist die Luft hier dünn .. Wir haben drei Tage zum Akklimatisieren eingeplant, bevor an Tag 118 unserer Reise die Wanderung über den Inka Trail bis nach Machu Picchu beginnen sollte.

Aber erst einmal zu Cusco, der ehemaligen Hauptstadt des Inka Reiches und der sauerstoffärmsten Stadt, in der wir bisher waren: Schon der Landeanflug auf das große Plateau mitten in den Anden war spektakulär! Auf einmal überquert man die letzte Bergspitze und landet, ohne wirklich an Höhe zu verlieren, mitten in einem der höchsten Gebirge der Welt. Und gleichzeitig sind wir in einer der schönsten Städte gelandet, die wir auf der ganzen Reise gesehen haben. Eine Allstadt mit unzähligen kleinen Gassen, Märkte in jedem Hinterhof und der Blick auf die hohen Berge zu allen Seiten. Am ersten Abend haben wir mit einem so unbeschreiblichen Ausblick auf die beleuchteten Berge gegessen, dass uns schnell klar war, warum diese Stadt das Zentrum des untergegangenen Inka Reiches und gleichzeitig Sitz der Könige war. Unglaublich schön!

Am ersten richtigen Tag haben wir auch hier eine Free Walking Tour mitgemacht, bei der wir wirklich viel über die Kultur der Inkas und dieses schöne Fleckchen Erde mitgenommen haben.

Und dann ist etwas nicht so cooles passiert .. Wir wussten von der Höhenkrankheit und wir wussten auch, dass man noch so fit sein kann: es kann Jeden treffen. Manche Menschen haut die dünne Luft ganz schön aus den Socken und so war es auch bei Rike. Am dritten Tag ging es für und sehr früh morgens ins Krankenhaus, weil Atemprobleme beim Aufwachen kein so gutes Zeichen waren. Aber wir hatten sehr sehr großes Glück im Unglück. Da wir schnell reagiert und übers Internet eine deutsche Ärztin erreicht haben, konnte Rike sofort geholfen werden. Nach drei Tagen Krankenhaus und viel Sauerstoff war der Albtraum erst einmal vorbei. Wir waren heilfroh, dass Rike wieder auf den Beinen war, auch wenn dieses Erlebnis für uns ein wenig Umplanung bedeutet hat. Wer die Tage mitgezählt hat, weiß, dass wir nun eigentlich schon auf dem Weg nach Machu Picchu hätten sein sollen .. das hatte sich erledigt. Genauso, wie unsere geplante Weiterreise zwei Wochen später. Die logische Konsequenz der wirklich starken Probleme mit der Höhe war, diese baldmöglichst zu verlassen. Und von Peru aus nach Bolivien weiterzureisen, wie wir es schon lange geplant hatten, kam dadurch nicht mehr in Frage. Aber wenn wir Eines gelernt haben, dann, dass die Gesundheit zu jeder Zeit vorgeht! Natürlich war das Alles ein riesen großer Schock und im ersten Moment wirklich traurig und schade. Unsere Reise wird nun also nicht wie geplant in Bolivien enden, sondern bereits in Peru. Aber wir hatten viel Glück im Unglück, wir sind gesund und wir haben auf dieser Reise schon wirklich viel erlebt!

Pünktlich zu unserem zweijährigen Jubiläum durfte Rike das Krankenhaus wieder verlassen und wir konnten unseren Tag an diesem schönen Ort umso mehr genießen!

.. aber wenn es einmal blöd läuft, dann richtig! Gerade einmal 24 Stunden waren wir aus dem Krankenhaus raus, da waren wir auch schon wieder auf dem Weg zurück. Dieses Mal mit hohem Fieber und wie sich herausstellte mit verschiedenen Infektionen. Hört sich an, wie ein schlechter Film, was? So haben wir uns auch gefühlt. Keine schöne Sache am anderen Ende der Welt. Aber unsere Familien haben uns aus der Ferne bei Allem unterstützt, Tim durfte mit im Krankenhaus übernachten und entgegen unserer Erwartungen war die medizinische Versorgung auch dieses Mal wirklich gut. Und so haben wir als Team auch diese Prüfung gemeistert!

Da Rike noch einige Tage Medikamente nehmen musste und noch nicht “Fit to Fly” war, sind wir noch in Peru geblieben. Einerseits war das Heimweh nach diesen Erfahrungen sehr groß, andererseits war es wichtig für uns auch diese Zeit Revue passieren zu lassen. Wir empfinden es nicht als Aufgeben an Tag 132 anstatt an Tag 144 nach Hause zu fliegen, ganz im Gegenteil: wir haben so viele schöne Orte auf der Erde gesehen, wir haben die große Kugel einmal umrundet und sind zu einem noch stärkeren Team geworden, als wir es eh schon waren! Und wir haben 4,5 Monate nichts Schlimmeres erlebt, als Kakerlaken und eine Erkältung.

Um ein Fazit aus diesem Albtraums zu ziehen: wir hatten Glück im Unglück und auch wenn Bolivien noch auf uns warten muss .. wir haben noch so viel Zeit so viele Plätze dieser Erde zu besuchen und zu entdecken. Das Wichtigste ist, dass wir beide gesund sind und vielleicht passiert ja alles aus einem bestimmten Grund ..

Aber unser Bericht zu Cusco hat neben dieser Schauergeschichte noch mehr zu bieten: Das Inka Reich hat sich zu Hochzeiten über die gesamten Anden von Ecuador bis nach Chile erstreckt. Cusco war zu dieser Zeit der strategisch wichtigste Ort in mitten des Reiches und auch die Hauptstadt. By the way: Inka ist eigentlich nur die Bezeichnung des Königs des Volkes der Quechua. Aufgrund falscher Übermittlungen werden heute aber die gesamte Kultur und das damalige Volk so genannt. Leider sind die Inkas dem spanischen Kolonialismus vollkommen zum Opfer gefallen - wenn nicht durch Gewalt, dann aufgrund von eingeschleppten Krankheiten. Die Kultur wurde so schnell verdrängt, dass nur wenige Zeugnisse der vielen, intelligenten Menschen überliefert wurden. Das sichtbarste Erbe der Inkas sind ihre in die höchsten Ebenen der Anden gebauten Städte, aber dazu später mehr.

Auch, wenn man denken könnte, Cusco wäre aufgrund unserer Erlebnisse zu unserem städtischen Feind geworden; so ist es nicht! Was aber auch daran liegt, dass wir nach Krankenhausaufenthalt Nr. 2 Besuch bekommen haben. Tobi, wir haben Dich auf diesem Blog schon einmal erwähnt und auch, wenn sich unser Treffpunkt von Lima nach Cusco verschoben hat - schön, dass wir dich hier wiedergesehen haben! :) Wir waren gemeinsam mit Tobi in der Berufsschule und er ist jetzt schon einige Zeit in Südamerika unterwegs. Da gab es erst einmal viel zu erzählen!

Und wir haben noch etwas über Peru gelernt: die Menschen feiern gerne, ausgiebig und viel! Nach der Feierkultur rund um die WM in Lima gibt es auch in Cusco keinen Tag, an dem nicht irgendetwas gefeiert wird. Nach unserem Geisterstadt-Ostermontag-Erlebnis in Darwin, Australien haben wir Cusco während Fronleichnam erlebt - auf Spanisch Corpus Christi genannt.  Zwei Tage lang wurden Bilder von Heiligen über den Hauptplatz der Stadt getragen und es waren gefühlt alle Andenbewohner Perus anwesend - und hier leben im Umland mal eben zwei Miliionen Menschen! Begleitet wurde das ganze von Feuerwerk .. eigentlich eine super Sache, allerdings nicht jeden Tag um 6:00 Uhr morgens!! Kaum war Corpus Christi nach einer Woche Meerschweinchenessen vorbei, ging das Fiesta del Cusco los. Jeden Tag Paraden voller tanzender Kinder und Kapellen und rund um die Uhr laute Musik. Was genau hier jetzt einen Monat lang gefeiert wird, haben wir nicht ganz verstanden.  Im nächsten Monat steht dann Karneval an, noch Fragen? Die Feierlaune und die Lebensfreude der Peruaner verleihen der Stadt aber auf jeden Fall einen sehr besonderen Charme und stecken an!

[winksfromberlin]

Lieblingspodcasts und Hörbücher 2017

Mein Informationsfluss besteht aus (Zeitungs-) Artikeln und Podcasts. Ich höre 13 Podcasts regelmäßig, ca. 6 davon erscheinen wöchentlich. Meine Top 5 kann ich uneingeschränkt zum Abonnieren empfehlen!

Podcasts Top 5

5) Milk Street Radio

Ein amerikanischer Podcast über Kochen, Essen und Restaurants.

4) Sagen was ist. Der Spiegelpodcast

Der Podcast ist noch recht neu und leider nur über Audible zu hören. Redakteure aus dem verschiedenen Resorts sind zu Gast und erläutern wöchentlich aktuelle Themen.

3) Der Lila Podcast

Ein feministischer Podcast. Ich mag es ja am Liebsten wenn sich Katrin Rönicke, Babara Streidel und Susanne Klingner über ein oder mehrere Themen unterhalten und Ansichten austauschen. Wie zum Beispiel zur #metoo Debatte oder auch zur Rosa-Falle. Manchmal haben sie aber auch sehr interessante Gäste wie Rike Drust oder Ninia LaGrande.

2) Logbuch: Netzpolitik

Ich muss gestehen, ich verstehe oft nur die Hälfte, aber das was ich verstehe gefällt mir sehr gut. Der Podcast hat, wie der Titel sagt, mit den Machern Tim Pritlove und Linus Neumann einen netzpolitischen Fokus. Trotzdem kommen andere politische Themen, die den beiden am Herzen liegen, nicht zu kurz. Sobald sie tiefer in die die IT-Welt eintauchen fehlt mir oft einfach das Vokabular. Ich hoffe nächstes Jahr auch endlich mal auf dem CCC den Beiden über den Weg zu laufen.

1) Die Wochendämmerung

Ich bin ja ein Fan seid die erste Folge am 25.08.2015 bei Audible erschien. Mittlerweile haben sich Katrin Rönicke und Holger Klein freigeschwommen, und man kann sich ihren, immer Freitags erscheinenden, Wochenrückblick in jedem Podcatcher anhören.

0) Kulturindustrie

Alex hat seit diesem September einen Podcast <3

Alle zwei Wochen sprechen 4 Menschen über Filme, Bücher, Serien und popkulturelle Themen. Das schöne an der Runde ist, meiner Ansicht nach, die Mischung der Charaktere, die sich gerne auch etwas mehr uneinig seien dürften. Dann gefällt mir der Podcast tatsächlich am Besten ;)

Vielen Dank für Eure Arbeit und das Engagement! Ich freue mich immer, wenn neue Folgen von Euch allen in meinem Podcatcher auftauchen :)

Hörbücher Top 5

5) Modern Romance von Aziz Ansari

Vor sieben Jahren lernte ich meinen heutigen Partner im Internet kennen. Tinder gab es noch nicht und man sprach auch eher verhalten darüber, so ganz astrein schien einem diese Art der Partnersuche doch nicht.

Bereits vor 2 Jahren veröffentlichte Aziz Ansari seinen Roman über Beziehungen in Zeiten von Tinder und der Suche nach dem Besten.

“Das ist die Krux am Internet: Es hilft nicht einfach nur, das Beste zu finden; es hat uns überhaupt erst auf die Idee gebracht, es würde da draußen so was wie ‘das Beste’ geben, man müsste nur gründlich genug danach suchen.”

aus Modern Romance von Aziz Ansari

4) Wiener Straße von Sven Regener

Das alte West-Berlin! Das alte Kreuzberg! Mauernah und still vor sich hinwuselnd, unendlich gemächlich, noch gänzlich unsmart. Kann man sich kaum vorstellen heute, dieses Von-der-Hand-in-den-Mund-Leben, das Hoppen von Tresenjob zu Putzjob zu Taxi-Job, zu Kunst und Projekt, mit Staatsknete und Gemeineigentum von Bröckelimmobilien.

3) Golden House von Salman Rushdi

Lang! Das war mein ständiger Gedanke bei diesem Roman: So lang! Aber als er dann endet fragte ich mich auch, wie eine Familie so viel erleben kann.

2) Dark Matter von Blake Crouch

In einer Welt wurde die schwarze Materie entdeckt, mit der es eine Version der Hauptfigur schafft, zwischen den unzähligen parallelen Welten zu reisen.

Seine besondere Vision des Multiversums ist im Schrödinger-Katzenexperiment postuliert - "Sie haben einen Weg gefunden, aus einem Menschen eine lebende und tote Katze zu machen", wird der Hauptfigur erzählt.

“Dark Matter” ist stolz und fröhlich in seiner Absurdität und hat einfach viel Spaß damit. Die Filmrechte liegen wohl schon bei Sony.

1) Geister von Nathan Hill

Wer den ersten Kiesel wirft…

Hill zeigt die Widersprüche in der amerikanischen Gesellschaft gleich in einer ganzen Reihe Spannungsbögen und Zeitebenen, die vom Provinzdasein in den USA der 60er über die Hippiebewegung bis zu Occupy einen Vertikalschnitt durch die Entwicklung der US-Gesellschaft.

Durch die Wahl Trumps zum Präsidenten der USA hat das Buch eine ganz eigene Ironie und Aktualität.