#Svara De Riva | Explore Tumblr posts and blogs

mictheweis · 12 days ago

Text

Wanted to sketch in my journal/sketchbook and added my Rooks

#Svara De Riva #Violet Thorne #Vyn De Riva #I haven’t drawn traditional in a while so the hand is a monstrosity #I’m rusty #dragon age #dragon age the veilguard #datv #veilguard #rook #sketchbook #journal #self care #doodle therapy #pencil #pen

30 notes · View notes

louiseeklund · 8 years ago

Text

28 December 2016 Onsdag

07:02 En miljon motsvarar 697kr. 07:35 Taxin vi letade upp igår väntade på oss i lobbyn. 200'000 för att åka en timma till en hamn och därefter skall vi hoppa på en båt som tar upp mot sex timmar istället för den snabba båten som tar en timma. Snåla är vad vi är. Håll i er, vi håller hårt. 07:39 Monkey Forest och bäcken, vattenfallet och växtligheten var det som fångade min beundran igår, aporna för all del, men naturen... 07:42 Vi är alltså påväg till Gili Islands med Bob Marley som sällskap, vårrullar i knät, väder som vid våran ankomst. Vi funderar på att åka till Thailand över nyår. 08:00 Moon River. Han bytte skiva och spolade låtar och pang. Låten jag sjöng på igårkväll spelas upp. 08:04 Nu den där spanska låten som framförs på engelska. Jag måste till Madrid. 08:07 I'm a fool to love you. "You've got good music" sa jag, "For relaxing times" svarade han. 08:10 De doftträd som hänger i backspegeln påminner mig om en bok jag började skriva, som jag skrev för ett år sedan om en värld som hette Stella. Vad hände med den? Den var omåttligt spännande och utgångspunkten var att skriva något så långt bort från mig själv som möjligt! 09:26 Om vi hade varit mindre snåla hade vi 1: Varit framme vid tolv. 2: Kommit undan billigare. 12:20 Jag har sovit igenom större delen av resan och vaknade av att en man i hatt stirrade på mig, jag följde med honom i tystnad och vi slog oss ned på det bakre däcket. "I like this boat" sa jag och förstörde tystnaden. 12:23 Den indonesiska flaggan fladdrar mot bakgrunden av de blågråa havet, molnen och bergen målar landskapet i bakgrunden. Vi hade varit framme nu om vi tagit den andra båten, vi hade åkt med turisterna som har möjlighet att färdas med dels pass och pengar. Tydligen är det ack så svårt för de lokala att få tag i ett eget pass, det finns mycket för oss att vara glada över. En åtta timmars färd är ett andetag, en lärdom. För mig finns ingen stress, det finns för mycket tid för att stressa. Än en gång har jag insätt att jag måste öva upp mitt tränande av uppskattning, att förvalta tacksamheten och glädjen i främst mitt liv men även i andras. Att låta tankar vara tankar, att bestämma mig i känslan, att vara där jag är, nu och för alltid. Den bok jag läser får mig att inse ett och annat, främst är dialogen, att vi alla bär något. Det är inte farligt om tanken susar förbi, problemet uppstår när du springer ifrån den, gömmer tanken eller dig. Problemet uppstår när du skäms, det farliga är om du förnekar vad det än kan tänkas vara. Lev inte ditt liv i tankar, lev här och nu. Jag sitter på en färga mellan öar i Indonesien, jag sitter på en båt och färdas över hav. Jag bestämmer mig för att sova mindre, vara mer vaken och klar, jag bestämmer mig för att känna mera, acceptera mig själv och främst andra. Inte kan jag förändra någon som inte vill förändras, allt jag kan göra är att öppna mina ord, stötta och lyssna. Jag kan köpa en bok men jag kan inte tvinga någon till att läsa den. Jag vill inte bråka mer, jag vill inte vara ur balans. Jag sänker mina murar ännu mer. Jag behöver öva upp mig på att inte uppmärksamma när andra flagnar, att riva upp sår utan att plåstra om, att lyssna mer hjärnan och att inte svara utan svar. Hjärtat. Andras akter representerar inte mig, jag vill inte längre skämmas åt den som inte skäms. The Scandinavian Sadness existerar och vi alla vet om det. Det handlar inte om den vackraste mest utsmyckade båten, det är färgan som tar oss dit vi vill. 12:51 Vi har landat i någon slags hamn, jag fattar ingenting. 12:52 De första dropparna. 12:53 "You are a witch you know that?" är det första han säger när jag reser mig upp. Jag tänker skriva ner när hans sårande handlingar, kanske kommer vi underfund med något. Han borde göra det samma. 12:56 Kanske kommer jag fram till att knuten i magen blott är uppbyggt av skämt som inte når fram. Ett skämt är till dem som skrattar. 13:01 Jag tänker också sluta bry mig, upphöra att vara obekväm när någon vrider blicken mot mig eller ifrån mig. Folk gör vad dem vill, jag tänker inte låta mig bli illa bemött. Energin från rädslan, skammen eller obehaget är för stor. 13:15 Jag sitter på taket nu, troligtvis en plats där jag inte får sitta och jag minns än en gång tanken att inte vara rädd för att göra fel. Säger någon till mig, ber jag om ursäkt. Det finns inget skäl till att agera efter hur jag tror att andra kommer att agera. Hans barn är oerhört stort, han gör vad han känner för helt enkelt, gör vad som gynnar honom mest, jag skäms allt för ofta. Ett exempel är att han hoppade in i en pool igår på ett ganska fint hotell när vi väntade på våran lunch. Jag frågade servitören om det är okej att ta en simtur i väntan på maten när han föreslog idén och när servitören sade "Nej, poolen är till för hotellgästerna" hörde jag ett plask sekunden efter. Sanningen är att jag borde ta efter hans mod och hans frihet istället för att rodna, han är varken rädd för att göra fel eller synas. Hans medvetenhet om att livet är nu, blott nu samt hans rädsla inför döden gör honom till den han är. Min rädsla härstammar i föraktet om att bli ensam, att som gammal bli lämnad och förmultna, att min kropp hittas upp av en lukt som spridit sig vidare i trapphuset. Kan den rädslan vara anledningen till att jag är så mycket för mig själv, jag tänker att en upptränad ensamhet inte blir en ensamhet tillslut. Jag tänker att kanske är det därifrån min önskan om att vara omtyckt grundar sig. Är jag tillräckligt omtyckt kan det inte ske att månader passerar innan min död noteras. Kanske är rädslan anledningen till märket jag vill ge efter mig, jag kommer inte ligga död i en soffa med skit och kroppsvätskor och insekter gnagandes på min kropp om mitt syfte är att finnas där för andra. Kanske är det där ifrån min insektsfobi, (som för övrigt till stora delar är botad) är född. 13:31 Att sitta fast på en båt i timmar stör inte mig, stressar inte mig på samma sätt som jag tror att det stressar andra. Jag är fortfarande jag, allt jag gör är att byta plattform, byta land, mark, ö. Jag är den jag är för att jag kan andas i lågor. Allt jag behöver är att leva på vad jag gör. Skolbänken passar inte mig, inte kontoret heller eller kanske om några år men det finns tid, det kommer och tiden springer bara ifrån den som väntar. 13:51 Nu för första gången känns det att jag är i Indonesien. Bali är fullt av turister, ett liv som inte är äkta. Vad lär vi oss om uppskattning, familj, kärlek, styrka av de som liksom jag är på jakten efter lycka. Vi är i en hamn nu. 13:54 Båten gav ifrån sig ett skrikande ljud och jag klättrade ned från taket. Blickar. Ingen skam, allt jag såg var leenden. 14:48 Vi blev uppplockade efter färgan som sagt, Kip anade oro innan över att biljetten vi köpt var fejk men det var den icke. Två timmar på vägen, sedan en till båttur och vi är framme. 14:50 Risfält, stora ängar. 14:52 Lägg ris i vatten och de kommer bildas ådror. 14:54 Jag tänker inte prata. 14:56 Tydligen kopierar jag hans handlingar för mycket. 16:59 Gili Air vi är framme. 17:00 Vi gick till första synliga cafét och jag har beställt in en Créme brûlée Coffee och jag är redan förtrollad. Att fira nyår på en paradisö blir förverkligat. 17:05 Lätt den godaste kaffedrink jag druckit! 17:57 Det slog mig nu att min pappa nämnde för mig att han ibland hörde mig och farmor prata när vi hälsade på i Borås, något jag inte hade någon aning om. Det slog mig även nu att jag började prata samma år som min farmor gick bort och jag undrar om det bara är ett sammanträffande och en ytterligare sak som slog mig är att på min födelsedag har pappa i alla år alltid ringt sina föräldrar, eftersom att det är hans födelsedag också och eftersom att både jag och min bror fick silverskedar av dem upp till 18års-åldern räckte han över telefonen till mig och tvingade mig till att tacka för presenten. Pratade jag med farmor? 19:17 Paradis.

0 notes

mictheweis · 2 months ago

Text