#Som jag ser det!

[moodestysplace]

Life is a bit like mountaineering - never look down

Life is a bit like mountaineering – never look down

Ja, så sade den käre Edmund Hillary och jag håller med. Det är aldrig nyttigt att titta tillbaka för att gräma sig. Det är bättre att kika framåt. Fast. Att summera året – det är något som hör till, eller hur? Jag har i år valt ett annat sätt att summera året än tidigare år. På mina tidigare årsinlägg har jag tagit månad för månad, men 2022 har varit så händelserikt att det faktiskt inte funkar.…

[shiroselia]

I'm gonna say it

SSE fuckade up redan vid Alex's nyaste konceptart för det ser fanomig ut som att de försökte få henne o se orten ut (vad som basically är adidasbyxor + hoodie I Varenda Koncept? Hallå?)

[jeonghanurl]

I can't tell a lie I would do literally anything for cecilia düringer.

[echoesofadream]

shfhjs de bråkar hela tiden

[michaelnordeman]

Dina foton är verkligen ljusglimtar i en otroligt mörk tid. Kan inte säga exakt hur, men det märks i alla fall att du verkligen tar in och lever i din fysiska miljö, och det förmedlas genom dina foton. Kanske är det ett slags andrahands-lugn och -nyfikenhet för mig att se dem. Jag är synskadad så jag ser inte vilda djur så ofta IRL, men genom dina foton får jag mer av en anknytning till vår natur. Hursomhelst, tack för denna blogg och glädjen du delar...!

Hej! Tack snälla, jag blir jätteglad över att höra om hur du upplever mina bilder och att de sprider glädje. Du har onekligen rätt i att vi lever i mörka tider. Mänsklighetens oförmåga att behandla både andra människor och djur (och den planet vi alla delar) med respekt och empati är så otroligt sorglig. Men i detta mörker får vi aldrig glömma att de flesta människor trots allt är goda och bara vill leva sina liv i fred tillsammans. Vi får hoppas att vi på något sätt tar oss igenom allt detta och att vi som har turen att leva där inget krig (för närvarande i alla fall) pågår gör allt vi kan för att hjälpa dem som inte är lika lyckligt lottade som vi. Jag tror faktiskt att närhet till naturen kan hjälpa oss att bli mer empatiska, åtminstone hoppas jag det. Och kan jag bidra med åtminstone en liten mikroskopisk droppe av empati via mina bilder så glädjer det mig något otroligt mycket. Tack än en gång och ta hand om dig!

[petterbrorson]

Den lilla kungligheten, akvarell, 17x12 cm

De här små fåglarna (kungsfågel, Regulus regulus) får mig alltid att le när jag ser dem. Ibland ser jag i ögonvrån hur någonting fladdrar runt brand grangrenarna, och det är nog för att misstänka att det är dem. Andra gånger kan det vara deras sång som säger mig att de är där. När jag var liten lärde min pappa mig att de är Sveriges minsta fågel. Sedan dess har den ännu mindre brandkronade kungsfågeln, Regulus ignicapilla, börjat att häcka här, vilket gör kungsfågeln till den näst minsta fågeln i Sverige.

...

The little royalty, watercolour, 17x12 cm These little birds (goldcrest, Regulus regulus) always make me smile when I see them. Sometimes I see something fluttering around among the branches of a spruce tree, and that's enough to suspect it's them. Other times it's their song that tells me they're there. When I was little I was taught by my dad that they're the smallest bird in Sweden. Since then the even smaller common firecrest, Regulus ignicapilla, is also found nesting here, making the goldcrest the second smallest bird in Sweden.

[pagegirlintraining]

Day 4 of @youngroyals-events Drabble Challenge :)

”Jag har klippt mig.“

Det är tyst för en stund. En väldigt lång stund. Hjärtat slår snabbare och snabbare medan Wille väntar på sin pojkväns svar. Men Simon bara forsätter stirra som om han aldrig hade sett honom förrän.

“Är allt okej?” frågar Wille när det kommer ingen svar igen. ”Hatar du den?”

Wille märker att han har slutat andas bara när Simon äntligen skakar på huvudet.

”Nej” säger han, och sen… börjar han skratta. Det verkar nog som om han inte kan stoppa det.

”Förlåt. Jag hatar inte den, jag lovar. Men du ser ju lite ut som Caillou.”

[svenskjavel]

Kmr du posta om Eurovision i år? (refererar till Israels krig i Palestina)

Jag fick denna för ett tag sedan men spekulerade fortfarande i om jag endast skulle kolla artisterna på youtube och kommentera på det viset. För jag tycker väldigt mycket om Eurovision och ville inte riktigt släppa taget.

Svaret är hursomhelst nej. Som det ser ut just nu har EBU (ESC arrangören) tagit ett tydligt ställningstagande i vems sida de står på. Israel får inte bara delta utan kommer få lov att ha en låt om Hamas attack, något de utan tvekan kommer använda för att försöka vinna sympatipoäng. Dessutom kommer den palestinska flaggan vara förbjuden på arrangemangsområdet.

Personligen kan jag inte känna att jag kan kolla på Eurovision med gott samvete.

[valentine1994]

Jag väcktes i mitten av natten av smärtan i handen. Den hade börjat sträcka sig från fingertopparna till axeln, det är nerven som är klämd förklarade läkaren. Du har fått karpaltunnelsyndromen sa han och hans blick var stilla. Jag vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid den stillheten i ansiktet, i hela kroppen hos svenskarna. Jag känner igen fransmännen i Stockholm för de tittar på allt och alla med orolig blick, stirrar sedan vänder sig om, som om de var förföljda av ett spöke, de ser rädda ut.

Läkaren var fortfarande brun från sin semester i den franska rivieran trots att det var oktober, den fula vita läkaruniformen passade honom förvånansvärt bra och hans förnamn lät lite franskt trots att han hette Andersson i efternamn. Det verkar vara en grej i den delen av stan, alla är liksom besatta av Frankrike och jag behandlas bättre än andra för att jag heter Valentine och har en brytning. Häromdagen ringde min mamma när jag stod i kö på ICA Roslagstull och den snygga blonda kassörskan tappade plötligt sin resting bitch face, log mot mig och gav mig rabatt för något som skulle gå ut 5 dagar senare. Allt jag behöver göra är att babbla på franska i telefon och hela Östermalm bugar sig för mig men de hör inte att jag har en bonnig dialekt.

Jag väckte A som gick upp och gav mig en Alvedon, det har blivit en vana hos oss, en liten koreografi som upprepas varannan dag: jag vaknar i mitten av natten och har ont, han går upp och ger mig en Alvedon och sedan somnar vi om. Hans väckarklocka ringde 2 timmar senare och han gick upp och jag låtsades sova för att anledningen till att han ställt väckarklockan 8:30 på en söndag var att han skulle göra mig frukost och ta ut de presenter han gömt i skrivbordslådan när han trodde att jag inte såg. Det var min trettioårsdag och jag låg där och blundade och lyssnade på allt han gjorde. Efter fem minuter kom ångesten och jag började röra på mig, satte mig i sängen men han sa nej, sov, en kvart till bara.

Vi åt en liten frukost och mina föräldrar ringde, och min gudmor ringde, och 50% av min släkt smsade, sedan promenerade vi till Humlegården och åt lunch på ett franskt ställe där ägaren har en moustache och ser misstänksamt på alla de som kommer in men han går undan med att vara borderline otrevlig för han ser fransk ut. Bredvid oss satt ett franskt par och jag frågade dem om de var här på besök, nej de var här för jobbet och de bodde på hotel Diplomat och det syntes. I vanliga fall hade jag inte försökt prata med sådana parisianska finansmänniskor men den dagen hade jag tvättat håret och hade på mig min ulltröja från DAY by Birger et Mikkelsen och min Malene Birger svarta kappa. Jag har liksom blivit besatt av de danska modemärkena och har alltid ett paket på väg från något outlet företag. Ingenting känns sorgligare än att gå ner till den paketboxen och hämta mina rabatterade danska kläder. BankID, bluetooth, bekräfta hämtning, tyst för mig själv upprepar jag: "det är en investering".

Dagen efter började rynkorna plötligt synas på mitt ansikte, jag lovar, jag kan inte längre lägga eyeliner runt ögonen för den rinner direkt in i rynkorna. Som varje morgon gick jag gick ner till Pressbyrå och köpte kaffe och där stod en kvinna (tjej?) med sådana rynkor vid ögonen och tittade på frallorna. Hon hade försökt dölja rynkorna med orange foundation så att de syntes ännu mer och hade på sig en trench coat från Bershka. Jag drog slutsatsen att hon var född 92.

Det är något med oss som är födda mellan 90 och 95. Vi styr inte längre utseendevärlden, vi ramlade 2018 och har sedan dess legat där i diket med våra high waisted jeans. Ser på grunge fairycore snyggingar passera, de ser inte på oss. Några av oss har inte slutat sminka sina ögonbryn, har liksom blivit missbrukare. Springer mot Anastasia-pennan som alkoholister springer mot flaskan. Vi blev inte inkluderade i årets 2009-mode-revival för vi tar sociala medier på allvar och följer konton som heter typ juliafashionblog. Jag önskar att jag kunde vara med i 2009-trenden men det krävs ironi, ett slags avståndstagande, för att cosplaya en anorektiker-emo utan att egentligen ha ätstörningar.

[whitewaterpaper]

Lite gott och blandat denna månad. Mest blandat, men en del gott värt att se om.

Batman & Robin (1997) [👍🔁] Har alltid varit förtjust i den här filmen, fånig och underhållande och redigt duktiga skådespelare rakt igenom.

Behind the Mask of Zorro / El Zorro cabalga otra vez (1964) [🆓] Zorro-film som bjuder på väldigt lite nytt, väldigt röriga actionscener och där dubben faktiskt är bättre än filmen.

DOA: Dead or Alive (2006) [👍🔁] Faller nog in i samma kategori favoritfilmer som Batman & Robin: småfåniga plotter med duktiga skådespelare. Röjjigt underhållande rakt igenom.

En Djävul till Granne / The 'Burbs (1989) [__] Jisses. Blir aldrig bra. Knäppa karaktärer som tar knäppa beslut.

Fasornas slott / Black Castle, the (1952) [🆓] Bra story med vibbar av Mänskligt villebråd, Romeo och Julia och en god portion maktfullkomliga sadister som styr en avkrok med järnhand. Inte genial, men sevärd.

Gorilla lös! / Gorilla at Large (1954) [🆓] Rätt harmlöst karaktärsdrivet drama som utspelar sig på ett nöjesfält kallat ”Ondskans Trädgård” där en man hittas död inne i en gorillabur. Inte genial, men sevärd.

Hannibal: Erövraren / Annibale (1959) [🆓] Allt för tråkig för sitt eget bästa.

Hart to Hart: Secrets of the Hart (1995) [👍🆓] Helt klart kul att återse gamla "Par i Hjärter", får mig att sukta efter mer.

Kingdom of the Dinosaurs (2022) [👎🆓] Skådespelarna känns kompetenta, men regin att få liv i dialogen och piska i gång nerven för storyn finns inte där. Osebart sömnpiller.

Mark of Zorro, the (1974) [👍🆓] Klart sevärd Zorrofilm som både bjuder på de klassiska momenten och en egen spinn på dem.

Mord och inga visor. Den Keltiska Gåtan / Murder, She Wrote: The Celtic Riddle (2003) [👍🔁] Kunde inte låta bli att tänka på Arvspelen medan jag såg den -- klart bra och en av de bästa av filmerna som avslutade serien.

Mord, lilla vän (1955) [👎🆓] Oj vad bra den här hade varit med en mer sympatisk karaktär som huvudroll. Nu blir fick den bara en irriterat halsstarrig journalist som kastar anklagelser runt sig.

Next Stop Murder (2010) [🆓] Modern take på Strangers on a Train, här med en egen spinn. Det funkar men kan kanske inte kallas genialt.

Oh, vilket party! / Party, the (1968) [👎] Vilken överskattad film. Långt ifrån rolig. Var det lämpligt ens 1968 med en sminkad ENGELSMAN som spelade fumlig indier?

Oz the Great and Powerful (2013) [🔁] Bättre än jag mindes den. Ser fram emot kommande Wicked.

Zorro Kommer Tillbaka / Bold Caballero, the (1936) [🆓] Känd för tre saker: första Zorro filmen i färg, första Zorro-filmen med tal och den enda Zorro-filmen som (likt den litterära förlagan) visar Zorro i helmask. Bra story, och kändes på det hela taget påkostad.

Jag ljög. Bara blandat! den här månaden är kanske Zorro-filmerna det vettiga man kan plocka upp. Om man inte känner för att se om 90-tals klassiker då (och då menar jag B&R inte EDtG).

[pellemedsvans]

öh, hej. enligt det officiella pelle svanslös instagramkontot har alla karaktärer fått mer eller mindre en redesign och.. jag är inte ett särskilt stort fan?

det kan såklart vara nostalgin som talar, förmodligen är det det. men bilderna ser väldigt.. slarviga ut? typ kalkerade? konstiga gradienter och konstiga färgval också. jag kommer inte ta dessa in accountedge för mina kommande redesigns. hashtag inteminpelle

[bamses-icke-korrekta-citat]

Jag är lite förvirrad vad exakt budskapet är. Är det ”barn som är trotsiga, så håll ut till fredag” för Lille Skutt och Nina ser båda väldigt glada ut. Är det för att de båda vet att ”på fredag kommer detta inte hända” (för Spoilers, Mini-Hopp kommer förmodligen vara likadan på fredagar, om han inte magiskt slutar vara trotsig då)

Eller så är det att det är regnigt på en vardag. Det kan regna på fredagar också 😭

Och vad har cykelhjälmen med nått att göra, i och med att de hashtaggar den?

[weirdthoughtsandideas]

Det ska ju komma en ny Ronja Rövardotter film nu och jag tänker att en del kommer säga "inget slår originalet!!"

Det som är intressant med Astrid Lindgren adaptationer är att de mest populära filmatiseringarna som vi ser som heliga och som bäst pga det. Så när det görs en ny adaptation blir vi typ "NEJ!! INGET SLÅR ORIGINALET!"

Men, tekniskt sätt har det gjorts flera adaptationer av Astrid Lindgren berättelser förut. Finns ju en barnen i bullerbyn från 60-talet och en från 80-talet (den från 80-talet är superior), och det finns Kalle Blomkvist filmer från 50-talet som de sen gjorde om på 90-talet. Egentligen är de inte remakes av varandra utan bara en ny adaptation av samma bok. Dessutom finns ju tecknade pippi, tecknade karlsson på taket och anime ronja. Dock kanske det inte räknas när det är tecknad pga det är ett annat medium.

Dock ger detta ingen ursäkt till Saltkråkan som var en tv-serie först, så den nya Saltkråkan är en remake.

[monokerus]

Vet ni, ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag på SVT. Melodifestivalen är Sveriges största underhållningsprogram. Om man tittar några år tillbaka i tiden fick vi mellanakter som var minnesvärda och roliga, programledarna hade manus som faktiskt bidrog med något och programmet var upplagt så det kändes så att de hade tid att visa allt de ville. Det här är vad vi fick i år:

Programledaren var till hälften ersatt med expertkommentatorer. Då programledaren väl syntes hade hon inget manus som hade med tävlingen att göra - hennes jobb verkade vara att låta tiden att gå så att det skulle finnas tid att räkna röster.

Manuset - vad pågick? I år var det många regeländringar, som knappt nämndes för en sekund, det var väldigt tighta deadlines för röstning som aldrig förvarnades, jag tror det nämndes att vi ska hålla i Eurovision i Malmö typ en gång på 6 veckor och 5 av 6 gånger som telefonslussarna stängdes satt programledaren mitt i en intervju och fick försöka avbryta/prata över publiken som började räkna ner själva.

Mellanakterna... här tycker jag vi ser antingen en väldigt tight budget, eller en stor brist på fantasi. Vi fick en fantastisk start med A*Teens, men vad hände sen? Björn verkade ha nästan fria tyglar (vilket jag kan säga som en överpresterande prokrastinist med konstant imposter syndrome kan intyga troligen inte var great för hans mentala hälsa) och det blev ofta mer awkward än kul. Hans tal med Kristian och hans trolleritrick var riktigt kul, men vem tyckte det var en bra idé att han skulle sjunga för sin mormor i tre minuter, något som inte hade något värde för publiken eftersom texten knappt kunde locka fram ett par enstaka skratt? Kunde de inte ha wrappat upp Björn/Carina-storyn under förra veckan och sen pumpat upp finalen med något stort (Björnzone var fantastiskt, men behövde Björn verkligen vara i ALLA mellanakter? Var budgeten så tight i år?)

Det är ett plus att artisterna får framföra sina vinnarlåtar igen, vilket de inte fick förra året, men att låta den börja i Greenroom och sen awkward vandra genom arenan känns billigt. Kan produktionen inte ge tillbaka de extra minuter som krävs för att sätta upp numret och låta dem framföra låtarna så som de är menade att spelas på scen?

Jag har följt vartenda deltävling i Mello sedan 2006. Några år har det varit lite sämre än andra, men produktionen i år kändes mer opersonlig än någonsin. Melloproduktionen älskar inte sitt program längre. Om Melloproduktionen tror att de fortfarande älskar sitt program så har de istället helt missat varför vi tittare älskar programmet. Gå tillbaka några år, se kärleken och charmen till den här cirkusen som bland andra Edward af Sillén och Daniel Rehn gav programmet med sina starka manus, och se hur stor kontrasten är. Det här är inte modernisering, det är ett hån mot vad underhållning kan vara.

Det var mitt TED-talk, ses till Eurovision då vår frälsare och gud Edward af Sillén kommer ge oss en show vi kan njuta av

[pagegirlintraining]

Chose a silly one for today because guess who made herself sob by doing a Kristallen induced rewatch and including fucking S3E6 in that? Anyway🙃 here’s drabble #5 for @youngroyals-events drabble challenge.

”Jag visste inte att han var så aktiv i kampen.”

Simons varnande blick verkar inte störa Rosh. Hon fnissar ändå. Och även Ayub ser ut som om han knappt kan hålla tillbaka ett skratt.

”Det är bara lite konstigt att prinsen läser ’Arbetarrörelsens historia’” säger han. ”Sa inte du att han var lika bortskämt som dina andra klasskamrater?”

”Nej. Alltså, jag vet inte.” Simon känner hur kinderna blir varma. ”Han är ju ganska okej, tror jag. Men boken läser han bara för skolan.”

”Säkert” mumlar Rosh och nu är det Ayub som fnissar. ”Får ni också betyg för att stirra?”

[freddesbokhylla]

Sry för politik i taggarna men jag är genuint så trött på SVT och ibland vill man bara skrika där någon ser det.

Vad jag inte fattar är hur folk fortfarande tar högern på allvar när de kallar SVT för "vänstervriden". Var??? De publicerar enorma transfobiska reportage regelbundet, med stort genomslag varje gång. De senaste åren har SVT helt köpt SDs världsbild och låter SDs talespunkter få mycket mer vikt i nyhetsrapporteringen och debatterna än de andra partiernas talespunkter. Jämför hur lite de rapporterar om klimatet nu jämfört med typ 2018. Och jag kan verkligen inte komma över reportaget om unga mammor från typ förra veckan.

Det var i stil med "Här bor de yngsta förstföderskorna i landet". Så intervjuade de en barnmorska som bara "de flesta patienterna jag har är under 25, och det är jättebra med unga mammor. Jag önskar att fler hade barn så här tidigt". Ok, det är en persons åsikt. VARFÖR är det bra att föda så tidigt jämfört med det nationella genomsnittet som är typ 31? Det framgår varken i klippet eller artikeln. Det närmsta ett argument som kom fram var att man kan hinna föda fler barn om man börjar tidigt. Ok, men sen när är 31 lastgammalt? Om man börjar vid 31 kan man lätt hinna med 3 barn. Plus att jag alltid är lite taggarna utåt så fort någon kommer och säger att det är SÅ viktigt att (särskilt vita kvinnor) ska ha barn tidigt. Det sägs så ofta av folk som antingen är intresserade av "rasens överlevnad" eller av att spika in alla kvinnor i rollen som mamma och fru så tidigt som möjligt så att de inte hinner bestämma sig själva för vad de vill.

Hittills är det ändå inte en SÅ dålig artikel. Möjligtvis lite unken om man är misstänksam av sig som jag, men inget uppenbart fel. Men sen kollar man i faktarutan längst ner, och det visar sig att barnmorskan antingen tar hand om de yngsta förstföderskorna i stan, eller att hon ljuger, för genomsnittet var 26, inte under 25.

Och sen, det värsta av allt. Den andra artikeln, med en intervju av en ung mamma för att visa hur bra det är att föda ungt. Gissa hur gammal hon var när hon födde? 20-25 kanske? Nej, för det hade varit rimligt. Hon var 15!

Det är inte som att jag VILL att SVT skulle ha ställt kritiska frågor till den här tonåringen, men det känns skitskumt att de valde en som inte ens var myndig när hon fick sitt barn i det här nästan hyllande reportaget. Särskilt som att tonåringar råkar ut för skador under förlossning oftare än de som föder lite äldre, så rent medicinsk är det sämre att få barn så ungt, men det sa SVT inget om.

Jag vet inte... Jag är glad för tonåringen att hon är nöjd med sina val, och jag hoppas att det fortsätter gå bra för henne. Men SVTs val att inkludera henne utan att också ha någon 20-25-åring får mig att tänka på barnbrudar snarare än sexuell revolution om man säger så. Det hela gav vibbar i stil med "Kvinnor! Kom ihåg att din huvudprioritering ska vara att föda vita barn". Särskilt som att det inte är granskande eller går emot sociala normer. Normen just nu är att klaga på kvinnor som har barn när de är för gamla, utan att ta upp hur gamla män är när de har barn (vilket faktiskt också påverkar fertiliteten!). Särskilt som vi fick höra i sexualkunskapen att vi inte ska tro att vi kan vänta till 30 med att ha barn.

Det är bara bissarrt att hela tiden höra att SVT är vänstervridet när det här artikelserien typ lika gärna kunde ha varit en propagandaartikel på någon nasse-sida för att uppmuntra vita kvinnor att bli mödrar i nationens tjänst.