#vad är poängen med detta | Explore Tumblr posts and blogs

evigtlivihimlen · 5 months ago

Text

Manipulatören!

MANIPULATÖREN!

Både i världsliga sammanhang och tyvärr också i våra kristna kretsar finns en nedbrytande och antikristlig manipulation av människor, det är maktfullkomliga härskartekniker för att styra och kontrollera människor. I "världen" är detta normalt och väl inarbetat och i de kristna kretsarna ett onormalt element som inte hör hemma i Guds församling, men som tyvärr i "oandliga" och avfälliga tider får mer eller mindre utrymme att härska och söndra… Gud gav de första människorna en Fri vilja att lyda Hans bud, de valde fel och syndafallet blev fruktansvärd verklighet. Varför denna ”fria vilja”? Därför att det är ett grundfundament i att vara ”människa”. Och Kärlek baseras också på fri vilja, Gud vill att vi ska älska och följa Honom av fri vilja, annars är det ingen riktig kärlek eller riktig efterföljelse…Underkastelse genom tvång är Djävulens specialitet, det ser vi historien igenom och i våra samhällen idag. Maktmissbruk, manipulation, kontroll, hot och tvång tillhör den Ondes sfär och något vi självfallet inte ska ha i våra kristna församlingar och gemenskaper. Jag har läst Tommy Liljas bok "Den Andliga Dimensionen". Här följer lärdomar från hans undervisning:

Gal.5:19-21: "Köttets gärningar är uppenbara: de är otukt, orenhet, lösaktighet, avgudadyrkan, svartkonst, fiendskap, kiv, avund, vredesutbrott, gräl, splittringar, villoläror, illvilja, fylleri, utsvävningar och annat sådant. Jag säger er i förväg vad jag redan har sagt: de som lever så skall inte ärva Guds rike". "Köttet", dvs människans syndanatur producerar alltså allt detta, och däribland "svartkonst" vilket är detsamma som häxkraft (det står ”witchcraft” i andra Bibelöversättningar, t ex KJV och NIV). Poängen är att likväl som den Helige Ande har sin underbara kraft, så har köttet faktiskt sin egen ”ont andliga” kraft som i fallet svartkonst/häxkraft…Lilja påvisar i sin bok att "köttlig" häxkraft yttrar sig särskilt via 1. Manipulation 2. Hot och dominans 3. Kontroll.

Hitler kunde manipulera hela tyska folket till fanatisk tillbedjan och underordnande. Hitler och hans närmaste hängav sig till ren ockultism som inspirationskälla, det var fråga om häxkraft, det är erkänt att han hade en "magisk" förmåga att dra folkskaror till sig och sitt onda budskap. Kontroll, hot och dominans var självklara ingredienser i Hitlers maktutövning. Detta gäller bara ”världen” och dess förehavanden kanske du säger? Men, det vi läste i Galaterbrevet 5:20 var skrivet till kristna, för att varna dem så de inte gick ut i köttet, i bland annat häxkraft…

"Men jag har en sak emot dig: att du tolererar kvinnan Isebel, hon som kallar sig profetissa"(Upp.2:20)…Lilja skriver i sin bok att också kristna kan använda sin andlighet på fel sätt, genom att "i köttet" be i Jesu namn för att styra och manipulera. De flesta känner till den klara undervisningen om den kristnes andliga auktoritet i brukandet av Jesu namn, men ett felaktigt användande utifrån köttsliga egotrippade motiv förlöser istället motsatsen till Guds kraft, dvs häxkraft. Precis som det var med den onda profetissan Isebel, många känner också till undervisningen om vad "Isebel" står för…

Jag citerar nu direkt från Tommy Liljas bok "Den Andliga Dimensionen", från sid. 69 och framåt: "Det finns de som "ber bort" besvärliga församlingsmedlemmar eller ledare. Detta är oerhört farligt och fel. I ett fall som jag känner till personligen, använde man bönen som ett sätt att försöka styra församlingen. "Be hit" och "be bort" och "be fram" det ena efter det andra. Alltsamman slutade med en enda krasch för bedjaren. Att ta sig auktoritet i bönen som inte är "dig given" eller att använda bönen som ett manipulativt verktyg är oerhört farligt och har absolut inte med Jesu församling att göra. Det blir snarare besvärjelse än helig bön och kommer förr eller senare att utvecklas till något som inte kan definieras på annat sätt än ren häxkraft. Man vill använda den andliga kraften för egna egoistiska syften. Besvärliga medlemmar skall upprättas och dåliga ledare komma till insikt. Att flytta på folk ligger i Guds händer……Många vill ha ett ord från Herren och det är inget fel i det. Men det går inte att profetera på beställning. Lördag 20.30 efter predikan skall Herren tala profetiskt, till församlingen och alla andra. Det är farligt att försöka tvinga fram ett andligt skeende i en gudstjänst, som inte är från Herren. Jag är övertygad om att förväntningarna efter andliga manifestationer kan bli så stora att förkunnare, omedvetet men framtvingat, kan öppna sig för främmande andar i tjänst. Kom ihåg att bara för att det profetiska budskapet är rätt eller att ett helande sker, så behöver det inte vara Gud. Tyvärr så är exemplen för många där manifestationerna varit så kraftiga men där fallet varit stort och dragit med sig oerhört många i fallet……Att profetera eller se syner och frambära dem i Herrens namn är nåd och underbart. Men se till att du inte förväxlar rösterna på insidan, du har ett ego som också talar en hel del. För många så "har Herren sagt" och "Herren har sagt". Då brukar jag påminnas om ett av budorden, som Herren verkligen har sagt, nämligen att: "Herren skall inte låta den bli ostraffad som missbrukar hans namn", (2 Mos 20:7)".

Jag tror många nu känner igen delar av det Lilja här undervisar också i citaten framöver. Jag fortsätter citera hans bok från sid.80 och framåt:

"Att manipulera: Manipulation är vanligare än vi tror. Alla gör det. Nästan. Adolf Hitler manipulerade ett helt folk. President Nixon hela det amerikanska folket. Manipulatören finns i alla sammanhang. Manipulationens högra hand är lögnen, väl dold och kallt beräknande. Manipulationens andra hand är cyniskheten där människor bara blir brickor i ett spel, som utnyttjas för det egna egoistiska syftet. När Antikrist vid slutet av denna tidsålder blir världens ledare så är det ett verk av manipulationens mästare, slutfasen på en manipulativ plan lika gammal som människan. Att manipulera är därför omöjligt för en kristen, då manipulationen i så fall skulle avspegla Satan… Att kontrollera: Josef Stalin kunde genom sin terrorregim kontrollera ett land som spände över två världsdelar. Kontrollens genomgående karaktär är fruktan, ofta både hos den som kontrollerar och den som kontrolleras. Motsatsen till kontroll är tro. Människor fyllda av tro har därför alltid och kommer så att förbli ett hot mot alla totalitära system…..Därför kommer kristna som lever i den yttersta tiden att bli ett stort problem för Antikrist totalitära regim, just därför att vi inte har någon fruktan, därför kan vi inte kontrolleras……

Att hota: Kontrollens kusin är hot och dominans. Draken dominerar genom att hota och skrämmas. Familjer, arbetsplatser och samhällen, överallt finns skräcken och överallt finns hoten. Tänk dig för nästa gång du hotar, det är inte Jesus du reflekterar…… Manipulationen är ofta en halvsanning, eller ord som sägs för att åstadkomma ett dolt syfte. Manipulatören använder människor för syfte som dessa inte själva inser. Utlovar belöningar som aldrig kan infrias i utbyte mot lojalitet eller prestationer. Manipulatören spelar ofta ut människor mot varandra och utnyttjar godtrogenhet och människor som är i svåra situationer. Manipulatörens besök lämnar oro efter sig, som ibland kan vara svår att ta på. Manipulatören kommer ofta inifrån församlingen. När manipulationen är skicklig kan den hålla på i flera år, många gånger i skenet av att vad manipulatören gör är positivt för Guds rike…

Att hota och felaktigt dominera - när tron ger vika för fruktan: Jag vet en missbrukare som varje gång han inte fick sin vilja igenom söp sig full. I fyllan och villan drog han sedan den ena rövarhistorien efter den andra, och andra fick skulden för hans fylla. "Det finns ingen kärlek i församlingen" var en av hans kommentarer. Han fick hela församlingen att för en kort tid dansa efter hans pipa, alla medvetna om att ifall han inte fick sin vilja igenom, söp han sig full. Det finns en kategori av människor som medvetet eller omedvetet använder sin egen svaghet för att manipulera och försöka styra sin omgivning. Detta är farligt. Bli aldrig sjuk, deprimerad eller få återfall som ett sätt att protestera eller få din vilja igenom. Varje gång du gör det så sjunker du bara allt djupare ner i dyn….. Om jag inte får som jag vill!: "Om jag inte får som jag vill, så lämnar jag församlingen, slutar sjunga i kören, kommer inte på söndag, lämnar mitt förtroendeuppdrag, går ut och super, ställer mig upp och protesterar på församlingsmötet, etc." Tyvärr är hot en del av vår vardag. Att hota är att försöka nå sina mål genom att få andra människor att frukta. Men hot är också ett effektivt sätt att riva broar till andra människor. I ensamheten växer så bitterheten och hatet mot människor och de sammanhang som vägrade gå under hotets ok. Ett sätt där mörkret bedrar dubbelt, både den som hotar och den som går under hotets ok. "Om jag inte får göra som jag vill" är ett av de kanske vanligaste sätten för fienden att skada och förlama församlingen… Kontroll-porten nära det förbjudna: Sjuklig kontroll är ofta ett symptom där den underliggande orsaken kan vara en mängd olika faktorer som fruktan, självupphöjelse, avundsjuka, förkastelse, etc. När ett felaktigt kontrollbeteende får blomma ut kan det få förödande konsekvenser. Ett exempel är den svartsjuka mannen som irrationellt kontrollerar den han älskar över allt, sin hustru, till den grad att han gör henne illa. Jakob markerar tydligt att avundsjuka och stridslystnad är jordisk och demoniskt. (Jak 3:14-16.)… Det korsfästa köttet korsfäster manipulatören i dig! När manipulation, hot och kontroll tar över en person eller församling så är vägen tillbaka den samma för alla.. Den går genom korset. Tumregeln när det gäller både manipulation, hot och kontroll är att aldrig ge efter, inte en millimeter. Några gör det ändå av snällhet, andra av otro och fruktan. Dessa beteenden och krafters natur är av sådan art att mycket vill ha mer. Ger du efter en gång, så kommer kraven istället bli större nästa gång. Tvärtom säger Bibeln - stå Satan emot och han ska fly från dig. Stå manipulationer, hot och felaktig kontroll emot, så skall de fly från dig….Du kan aldrig hjälpa dessa människor genom att bejaka deras beteende. Enda sättet är att i kärlek stå emot, tala om för dem vad de håller på med och föra dem inför korset. Där finns försoning, upprättelse och befrielse. I mötet med Jesus kan de därefter ta steget att leva ett liv där de varje dag korsfäster sitt kött, och i det korsfästa köttet kan ingen manipulatör leva”…

Så långt Tommy Liljas bok ”Den Andliga Dimensionen”, rekommenderar som sagt att läsa den…Jag tänkte här på Liljas beskrivning av medlemmen som försökte tvinga andra trossyskon att hjälpa ”stackars sargade och skadade lilla mig” genom att anklaga för bristande kärlek. Vi ska hjälpa och upprätta de svaga och lidande, men inte på fel sätt genom att bli styrda och manipulerade av dem. Jag fick mycket lärdomar via tre tunga missbrukare som blev fria och frälsta, som jag lärde känna under ett par år. De berättade hur missbrukaren blir fulländad expert på att utnyttja och lura människor, få dem att ge särskilt pengar till knark men också till att göra allt möjligt annat, och kristna var de allra lättaste att manipulera. Det var när de fick klara gränser, tydliga regler och villkor utan kompromiss som dessa vänner kunde bli bestående fria. Om en svag och lidande, missbrukare eller annan själsligt sargad människa inte vill, vägrar följa Jesus på riktigt utan vill ha ”My way”, som jag vill på mitt sätt, enligt Mina villkor och viljor så kommer inte Gud kunna hjälpa och inte någon troende heller, eftersom personen alltjämnt lever och vill leva i uppror mot Gud och Hans Ord… Herren behöver omvända och öppna hjärtan för att hela och upprätta…Det står faktiskt i Bibeln om ”utsugare”: ”Men nu skriver jag till er att ni inte ska umgås med den som kallar sig broder och är sexuellt omoralisk, girig, avgudadyrkare, förtalare, drinkare eller UTSUGARE. Med en sådan ska ni inte ens äta”(1 Kor.5:11), och i 1 Kor.6:10 står det ”varken tjuvar eller giriga, varken drinkare, förtalare eller UTSUGARE ska ärva Guds rike”…I att vara en ”utsugare” ingår att utnyttja manipulativt andra människor. Och, självfallet ska vi hjälpa människor, dessa som är ärliga och ödmjuka i sitt uppsåt och inte med dolda agendor och motiv i full manipulativt uppror mot Gud. Och, vi kan inte hjälpa Alla människor på denna jord, inte ens i vår närmiljö, utan du ska uppleva i ditt hjärta och samvete den Helige Andens maning vem och hur du ska hjälpa, och när…

Vi som Ny Testamentliga kristna lever, verkar och betjänar i och genom den Helige Ande, i det Nya Förbundet i Kristus, vilket beskrivs just i Bibelns Nya Testamente, och nämns även i G.T. Och då är vi alltså inte i ”Bokstavens”, den Gammeltestamentliga och Lagiska gamla tjänsten, utan i ”Andens nya tjänst”, ty som Bibeln säger ”Bokstaven dödar men Anden ger liv”…Det ska vara Ordet och Anden tillsammans kära vänner, då fungerar kristna livet och vårt betjänande av våra medmänniskor…Du kan läsa om ”Andens nya tjänst” i Nya Testamentet på många ställen, t ex Rom.7:6: ”Men nu är vi lösta från lagen, eftersom vi har dött bort från det som höll oss fångna. Nu står vi i Andens nya tjänst och inte i bokstavens gamla tjänst”…Och Paulus beskriver omfattande i t ex Galaterbrevet 5 och Romarbrevet kapitel 8 hur denna Andens liv och tjänst fungerar, hela Apostlagärningarna är praktiskt exempel på det. Om Nya förbundet i Kristus står det i t ex Jer.31:31-34 och Hebreerbrevet kapitel 8. Sedan kan du vid behov googla fram mycket mer undervisning om just Andens nya tjänst och det Nya Förbundet i Kristus, se bara till att källan är pålitlig, något väl etablerat och i frikyrkliga väckelsesammanhang accepterat…

Hela Bibeln, både Nya och Gamla Testamentet Är Guds Ord, och ska läsas, respekteras som sådan, men det är Nya Testamentet som har tolkningsföreträde gentemot G.T, som vi dessutom läser i den Helige Ande som lär och uppenbarar hela sanningen för oss. Och huvudbetoningen i vårt Bibelläsande bör vara Nya Testamentet med sitt Nya Förbund i Kristus, men absolut måste vi läsa också Gamla Testamentet som är Grunden, det står ju också i 2 Tim.3:16 ”Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, tillrättavisning, upprättelse och fostran i rättfärdighet, så att gudsmänniskan blir fullt färdig, väl rustad för varje god gärning”… Och mycket i Gamla Testamentet är ”varnande exempel” som det står på flera ställen. Men, Nya Testamentet är alltså Fullbordan, och ska rimligtvis ha större delen av vår uppmärksamhet. Jesus talar också om detta i en liknelse, att inte hälla nytt vin i gamla säckar (Matt.9:17). Okej, långt sidospår här från huvudtemat, vi återgår till ämnet kära vänner…

Maktmissbruk eller tvingande styrning/manipulation av människor hör alltså inte hemma hos Guds folk, och i synnerhet ska inte Guds Ord missbrukas i detta syfte! Men, tyvärr så är detta inte ovanligt. Missbruket av Guds Ord och andligheten kan ofta liknas vid direkt missbruk av Herrens Namn. Maktmänniskan använder självsäkert profetiska tilltal för att binda de troende vid hans viljor och visioner. Typ ”Så säger Herren….”, och vad kan den överlåtne troende göra annat än lyda. Guds Ord tas ur sitt sammanhang eller tolkas i enlighet med de egna syftena, eller så överbetonas någon biblisk sanning våldsamt. Långt ifrån Hela sanningen kommer fram om olika Bibliska ämnen/teman, bara ”den del” som passar manipulatörens syften. Man upplever ofta en fruktansvärd fruktan genom detta missbruk av Ordet och det andliga. Det är inte en sund ”Gudsfruktan” eller verklig syndanöd det är fråga om, utan det är en demonisk fruktan som binder, som inte lämnar någon utväg; Här finns ingen som helst fri vilja för den troende, bara ett enda tvång att lyda. En fångenskap där man lyder inte av hjärtats fria vilja och kärlek till Herren, utan på grund av fruktan, skuldkänslor, felaktigt användande av Guds Ordet och av profetiska tilltal mm…

När Jesus vandrade 40 dagar i öknen, efter sitt dop i Jordan så angrep och frestade Djävulen Honom på olika sätt, och vilket var den Ondes verktyg i detta? Svar: Guds Ord! Fienden använde Ordet för sina syften, citerade Bibelställen och försökte snärja Jesus. Men Herren visste självfallet Allt om Guds Ord och kunde svara sanningsenligt den rätta sanningen i Ordet, och fiendens angrepp avväpnades och Jesus segrade. Om någon försöker tvinga och manipulera dig till olika saker via Bibelord, så kan detta vara direkt drivet av något ont. Guds Ord ska predikas och undervisas massivt överallt, men det är upp till lyssnaren att själv uppleva ifall Ordet och Anden talar och manar i hjärta och samvete till att t ex göra olika saker eller omvända sig från synd. En del manipulatörer piskar folk som vore de Gud själv genom Bibelord, och anklagar skapandes fruktan och skuld och ett tvång att lyda denne människa. De blir ”brödernas åklagare”, denna benämning som Bibeln tillskriver Djävulen själv… Javisst ska vi tillrättavisa syskon i tron som går vilse, men det sker ”andligt” i kärlek, lett av den Helige Ande med enda syftet att upprätta och hjälpa, inte tvingande styra…

Ett annat område där vi kristna kan lockas till manipulation är att åberopa ”Guds Rike”, dvs troende ska underordna sig till att lyda, och styras manipulativt till att göra saker för Guds Rike, och då i synnerhet vad gäller någon ledares eller församlingens ”Vision”. Här blir det väldigt lätt att gå in i självbedrägeri och så rättfärdiga tvingande och styrande metoder för att få troende att bejaka ens visioner, man har ju fått en vision från Gud, då måste det ju vara rätt att Alla följer denna vision…Och det är ju för Guds Rikes sak dessutom! Men, käre vän, Alla är inte kallade eller ledda av Guds Ande att utföra just din vision! Det är den Helige Ande som ska leda varje troende. Vissa troende upplever bejakande och andra nekande, och Herren tvingar inte heller någon, utan Han ger i motsats till mänsklig manipulation en Fri vilja i att lyda… Håll fast vid din kallelse och av Gud givna vision! Låt dig inte tvingas in i andras visioner, och försök inte heller låsa fast andra i din vision. Herren leder var och en, som sagt. Mänsklig manipulation är "häxkraft", och vi kan inte tvinga varken människor eller Gud oavsett hur stora behoven är…

Vidare: Särskilt andliga ledare med omfattande bakgrund i försäljarteknik eller ledarskap i något företag har benägenhet att ta till härskarteknik och manipulation eftersom de fått en omfattande utbildning i just detta. En utbildning som man lätt kan tänka sig blir ihopkopplat till ”andlig kraft” av något slag. Maktmissbruk och manipulation kan bli som vi konstaterat häxkraft, som en del av ”köttets frukter”. All köttslighet blir självfallet inte häxkraft, men Biblisk undervisning är klar över att det finns en ond andevärld som massivt ingriper i människornas värld, just genom syndanaturens olika sätt att yttra sig…Du lär nog märka ifall du blir utsatt för manipulation med mörkrets krafter…Nu finns det som sagt frihet och frälsning också för förövarna, även om detta sätt att hantera människor via manipulation lätt blir en del av ”personligheten” efter lång inövad vana, men Jesus har makt till att sätta fri…

Om du personligen är drabbad av maktmissbruk och manipulation, så ska du förlåta och välsigna Och lämna sammanhanget omedelbart; Att förlåta innebär inte att låta sig fortsättas i själslig och "andlig" misshandel och tortyr. Du är inte kallad att vara en ”dörrmatta” som all världens maktgiriga ”narcisistiska psykopater” ska skrapa sitt….på! Hoppas du blivit hjälpt och betjänad av all denna omfattande undervisning. Och du förstår säkert att det finns massor av underbart och andligt välfungerande ledarskap, som är smorda av Gud och fungerar väl som herdar mm. Som är grundade i Guds Ord och Kristi lära, som är sant andliga och bygger upp de troende, utrustar dem, bistår och beskyddar. Jag känner personligen flera sådana, både i min närhet och sådana som bor längre bort. Gud välsigne dem enormt, de har ett svårt och mycket krävande uppdrag och kallelse, låt oss hedra dem och välsigna dem. Guds välsigne över dig som läst!

P.S! Det finns många härskartekniker och manipulationssätt som vi inte här beskrivit; Att försöka snärja offret genom att ställa frågor, som då ger svar som senare används emot denne. Jesu motståndare försökte ofta denna metod: "Då gick fariseerna och gjorde upp planer för att snärja honom genom något som han sade…Så säg oss nu: Vad anser du? Är det tillåtet att betala skatt till kejsaren eller inte?" Jesus märkte deras ondska och sade: "Varför prövar ni mig, era hycklare" (Matt.22:15,17-18)… Många manipulatörer söker också skapa förvirring hos offer/meningsmotståndare genom att ösa ovidkommande eller pressande frågor så offret ska råka försäga sig i hetsen när denne försvarar sig. Ni vet, allt vi säger kan användas mot oss, därför ska du i vissa situationer ta god betänketid innan svar, och kanske inte svara alls på frågor som bara vill föra samtalet dit manipulatören vill, för att "överbevisa dig", "fälla dig" eller "måla in i ett hörn" där enda (tvingande) utvägen är kapitulation och underkastelse…Detta är manipulations-metoder som också slipade försäljare använder…Stå emot "manipulatören", avslöja eller fly, vilket som, bara bli inte slav och offer under förtrycket!

Jag avslutar här med ett par Bibelställen som talar tydligt om att inte låta ”människor” härska och härja över en troende: ”Ni står ju gärna ut med dårar, ni som är så kloka. Ni accepterar att man gör er till slavar, att man suger ut och plundrar er, att man uppträder överlägset och slår er i ansiktet” (2 Kor.11:19-21)… ”Ni är köpta till ett högt pris. Bli inte slavar under människor” (1 Kor.7:23)…

0 notes

trojanyheter · 1 year ago

Text

Manchester United har mycket tålamod med sin tränare

Manchester United har startat 7 omgångar i Premier League, men Manchester Uniteds poäng ligger just nu på 10:e plats i Premier League. Detta resultat tillfredsställde uppenbarligen inte fansen som bar billiga fotbollströjor. I Champions League ligger Manchester United redan i botten av grupp A i gruppspelet. Detta gjorde också fansen ännu mer arga.

Om de förlorar för ofta är det deras chef som ska ifrågasättas. Sedan ten Hag kom till Manchester United, för att etablera sin auktoritet och driva bort Ronaldo, har han gjort många dåliga drag och det är för många att lista! Den turbulenta konflikten mellan Sancho som just nu bär Manchester United tröja. Manchester United stöder fortfarande ten Hag, inte bara spendera pengar för att köpa spelare för tio Hag. Varför Manchester United har så långt tålamod med tränaren kommer också få Ten Hag att tappa ryktet om Manchester United-fansen. Fansen är också förbryllade.

Ten Hag fick de flesta av de nya spelarna att sitta på bänken som åskådare! Så vad är poängen med att Manchester United lägger så mycket pengar på värvningar?

0 notes

henrikkallman · 2 years ago

Text

Klubben är större än individerna

Det har i skrivande stund gått nära tre veckor sedan Vingåker blev utslagna ur volleybollslutspelet på bortaplan i Lund. Sedan dess har semifinaler hunnit avhandlas, Lund fick se sig besegrade av seriesuveränen Hylte/Halmstad. Laget som gick obesegrade genom serien befinner sig för första gången under rejäl press, då finalmotståndaren Habo skrällt rejält och tagit en ledning med 2-0 i finalserien.

När Vingåker inför säsongen gjorde klart med den Vingåkersfostrade superstjärnan Viktor Lindberg trodde många, inklusive jag själv, att Vingåker var ett lag som skulle ha chans att slåss om guldet i en final. Den första sedan 2003. Då slutade det med ett ärofyllt silver, kanske att det nu tjugo år senare ändå var dags för det eftertraktade, efterlängtade sm-tecknet.

När Lund slog in den avgörande poängen och skickade Vingåker på sommarledigt så infann sig en känsla, allt för välbekant. Det är något som inte stämmer. Om det tog stopp i kvartsfinalen det här året, vilket år ska klubben då kunna ta sig längre?

Viktor Lindberg ska inte lastas, att se en spelare dra ett så tungt lass har jag inte sett någon göra i Elitserien. Möjligen Viktor själv när han spelade för RIG Falköping i inledningen av sin karriär. Nej, han har gjort det bra, han har bidragit med otroliga mängder servepoäng och varit lagets viktigaste spelare under hela säsongen. En kombination av att en spelare inte kan göra ett helt lag, ett gäng rekryterade proffsspelare från utlandet som inte levde upp till förväntningarna och en svag återväxt är alla faktorer som måste räknas in.

Men hur kan det gå så? Vingåkers volleyboll är en elitklubb och därför förtjänar den att granskas som just en sådan. Som supporter är jag frustrerad, som en person som bevakar matcherna för medias räkning, förundrad. Vad är egentligen planen för klubben?

När jag pratar med ledare upplever jag en viss uppgivenhet, över vad är oklart, jag är säker på att alla gör så gott de kan. Känslan infinner sig dock att man kört fast.

Det har snart gått tre veckor sedan Vingåkers VK slogs ut ur sm-slutspelet. Den 11 april meddelar Floby VK på sin sida att de gjort klart med Vingåkers - och hela Elitseriens mest värdefulle spelare - Viktor Lindberg. Jag upptäckte detta först tre dagar senare och reagerade instinktivt med att det kan inte stämma. Klubben hade inte lämnat någon officiellt kungörelse kring detta och idag, åtta dagar efter att flytten offentliggjorts av Floby, har Vingåker ännu inte skrivit något om detta, vare sig på sin hemsida eller i sina sociala kanaler. I Katrineholms-Kuriren uttalar sig tränare Lukas Karlsson om det tunga tappet den 14 april, han berättar också att samtliga utlandsproffs lämnar klubben och att ingen ny spelare är klar för nästa säsong. En förhoppning att det andra VVK-fostrade utlandsproffset David Pettersson ska vända hem finns, enligt Lukas Karlsson, men det framgår inte om detta blott är en önskedröm.

Frågan är dock varför David skulle välja att vända hem, av annat än personliga val. Vad ska Vingåker göra för att vara en attraktiv klubb för en proffsspelare? En klubb som under många år varit ledande på ungdomssidan, som prenumererat på sm-tecken och med en stämpel som en klubb där man kan utvecklas, saknar nu nästan helt återväxt. I laget den gångna säsongen fanns åtta spelare som är fostrade i klubben. På papperet en bra siffra, men endast tre av dessa har haft kontinuerlig speltid under året. Bakom dessa spelare finns det inte direkt någon som knackar på för att slå sig in i a-truppen på riktigt och frågan är hur sannolikt det är att även dessa spelare är kvar i höst.

Hur arbetar klubben för att rekrytera nya ungdomar att börja spela volleyboll? Gör klubben ett gott arbete att synas på orten då det inte är matchdag? Sett utifrån så verkar klubben i första hand vara den viktigaste reklamkanalen för en lokal restaurang. Vingåker är en liten ort, men det är Floby också. Det är Habo också. Det är Leksand också, om vi ska tillåta oss att byta sport till ishockey för ett ögonblick. När man är den ledande föreningen och spelar i den högsta serien på en ort, hur kan inte varenda ungdom ha testat att träna volleyboll? Jag var i Degerfors på fotbollsmatch för ett halvår sedan och även ifall alla inte älskar fotboll i Degerfors så råder det ingen tvekan om att det dagen för mitt besök är en matchdag. Halsdukar, matchtröjor, bilar som spelar hög musik. En ort som andas och lever för sitt lag. Jag säger inte att det är genomförbart till den vidden för VVK, men när det är match på gång så borde det kännas. På något sätt. För jag tror att det finns fler människor som är intresserade och bryr sig än de som går på match.

Genom åren har jag tagit del av ett internt missnöje om att klubben inte får samma stöttning lokalt av kommunen som andra klubbar får. För att ha en chans att utmana andra klubbar på samma villkor så hade det behövts större ekonomiska insatser. Nuläget är kanske bättre än vad det var för tio år sedan, men långt ifrån de storsponsrande idrottskommunerna ute i landet. Om man vänder på perspektivet så undrar jag på riktigt vad Vingåkers volleybollklubb gör för att vara en förening som förtjänar större ekonomiskt stöd. Vad gör klubben för att vara en social stöttepelare i samhället? Varför är inte klubben representerad vid Pridefirandet? På vilka sätt arbetar a-lagsspelarna utanför planen med att vara förebilder för barn och unga?

Jag sitter inte på svaret om vad Vingåkers volleybollklubb ska göra för att bli bättre. Jag önskar på kort sikt en roligare inramning på matcherna som är dötrista i sitt upplägg. Jag önskar att jag såg klubben representerad i fler sociala sammanhang. Jag önskar att det fanns någon form av supporterkultur, med produkter att köpa. Ett enkelt sätt att skapa en känsla av att VVK är ortens lag. Var synliga! Alla som går på match stöttar och vill att det ska gå bra för klubben. Jag kan inte skaka av mig känslan av att det i nuläget är ett fåtal personer som är klubben och att dessa personer inte riktigt vet vad de vill. Åtta dagar har det gått. Att inte ha presenterat för sina supportrar och allmänheten officiellt att lagets störste stjärna tillsammans med samtliga utlandsproffs inte kommer tillbaka nästa säsong är inget annat än oseriöst och för himla dåligt. Har man tagit semester? Inte helt för man har hunnit göra reklam för tidigare refererade lokala restaurang och bett om hjälp att städa ur en lägenhet.

Vingåkers VK är en elitserieklubb, man gör anspråk på att bedriva en verksamhet på den högsta möjliga nivån för volleyboll i Sverige. Då ska man också tålas att granskas. Jag skriver detta för att jag undrar. Finns det någon plan över huvud taget? Om svaret är nej, då är det kanske dags att låta någon annan försöka.

Klubben är alltid större än individerna. Ta kritiken utan att ta det personligt.

1 note · View note

anderslindberg · 2 years ago

Text

Roboten som gungar vaggan

NORRKÖPING I veckan besökte jag Arbetets museum i Norrköping. Du kan läsa min intervju med Olle Vikmång (S) som är oppositionsråd i kommunen i dagens söndagskrönika.

Men jag passade även på att gå igenom museets utställningar.

Arbetets museum tillhör mina favoriter. Det är ett museum som ständigt förnyar sig och utvecklas. De har även en permanent utställning av EWK:s teckningar som man aldrig kan få nog av.

EWK var under många år tecknare åt Aftonbladet och flera av hans bilder är ikoniska.

En annan av utställningarna handlar om digitalisering och robotar. Där fastnade jag.

Första gången jag själv träffade på en dator var i grundskolan när hela klassen fick gå till en annan skola en timme i veckan och sitta framför en ABC 80. Datorn var tillverkad av svenska Luxor AB och man kunde skriva in en kod som gjorde att ordet "ANDERS" dök upp på skärmen och blinkade.

Vad poängen var med detta begrep jag aldrig.

I dag har jag minst två oändligt mycket mer kapabla datorer, min iPhone och min klocka, men mig överallt där jag går.

Min klocka påminner lite om Skalmans mat och sov-klocka. Den säger åt min när det är dags att sova och träna. På morgonen får jag beröm om jag nått mina "sovmål".

Jag upptäcker att jag faktiskt känner mig lite nöjdare av klockans påpekande.

Eller när den säger "rörelseringen stängdes" vilket betyder att jag rört tillräckligt mycket på mig för att ha nått mina "rörelsemål".

Man kan lägga in betydligt mer information än jag gjort i telefonen och ha betydligt fler hälsoappar men redan detta lilla har fått mig att fundera ganska mycket på vem det är som egentligen styr.

Jag - eller klockan.

Ett annat exempel är de robotar vi har på Aftonbladet.

De skriver nyheter som: "Långa bilköer orsakar problem i trafiken vid Årstatunneln." eller "Allvarlig brand påverkar trafiken på E4"

Just den roboten heter United Robots.

Någon robot på ledarsidan har vi inte, än. Men i takt med utvecklingen av artificiell intelligens kan man ju undra hur framtiden ser ut.

Hur mycket av tidningen kommer att skrivas av människor om 10 år? Om 100?

Och vad betyder det för vårt språk och våra relationer? Redan idag så består ju exempelvis Twitter delvis av robotar som bråkar med robotar om politiska frågor.

När SVT granskade bland andra mitt Twitterkonto för några år sedan var mer än vart tionde reaktion jag fick faktiskt av en robot.

Och man kan vända på det.

Majoriteten av mina tweets är idag automatgenererade eftersom jag automatiskt publicerar ledartexterna från Aftonbladet ledare där.

Är jag då en robot på twitter? Eller kanske en cyborg i varje fall, en blandform mellan människa och maskin?

Filosofen Ludwig Wittgenstein sa att "Gränserna för mitt språk är gränserna för min värld."

Vad gör det med gränserna för vår värld om vårt språk allt mer börjar skrivas av datorer? Det du inte kan sätta ord på kan du ju, som Wittgenstein noterade, inte prata om eller ens tänka på.

Det kanske inte alls blir så att robotarna tar över som i filmen Terminator där livsfarliga robotar styr världen och för krig mot människor. Utan helt enkelt att vi av bekvämlighet låter datorer fatta besluten åt oss, som jag med min klocka.

Vapenutvecklingen ger en intressant inblick i hur en sådan värld kommer att gestalta sig. I Ukraina idag bekämpar redan obemannade vapensystem, som drönare, varandra.

Nästa steg är att ta bort den människa som styr drönaren och låta en dator fatta besluten. Sådana system kallas autonoma, eller på vardagsspråk "mördarrobotar".

De kommer i framtiden att bli allt vanligare. Ta stridsvagnar exempelvis. Det Ryssland har upptäckt i Ukraina är att deras toppmoderna stridsvagnar inte klarar det svenskutvecklade pansarvärnsvapnet NLAW. Besättningen i stridsvagnen har begränsad sikt och reaktionsförmåga. De hinner inte försvara sig.

Snart, är min prognos, kommer det inte längre att byggas stridsvagnar utan autonoma system för att skjuta ner inkommande missiler. Människor är helt enkelt för långsamma.

Framtidens krig kommer, precis som framtidens fabriker - eller tidningar - i allt högre grad bemannas av intelligent maskiner.

Detta ställer oss inför helt nya juridiska, politiska och etiska frågor. All teknik pajar ju ihop ibland.

Exempelvis har domstolar i USA tagit hjälp av datorer som beslutsstöd för att döma människor. Dessa datorer blev rasister eftersom de blev en spegel av redan fattade beslut inom rättssystemet.

Som var rasistiskt.

Så kan det gå.

De enda som verkar helt ointresserade av utvecklingen är politikerna. Området med robotar, artificiell intelligens och digitalisering är till stora delar helt oreglerat.

En tankeväckande installation på Arbetets museum är en industrirobot som gungar en vagga (jag tog en bild på den ovan). På många sätt är det nog dit vi är på väg.

Kanske inte med vaggan, men inom äldrevården är smart teknologi på snabb frammarsch, för övervakning, hjälp med lyft och medicinsk hjälp.

Precis som på andra områden kommer nog makten att glida över till maskinerna där med snart. Och dessutom i allt högre utsträckning fungera som hjälpmedel i våra kroppar.

Vill vi det? Vad gör det med vår syn på mänskligt liv när man inte bara är en cyborg på sociala medier utan IRL, på riktigt.

Och vad händer med all data som hela tiden samlas in? Vem ska äga den?

Jag tror det vore bra att politikerna, och inte bara dårfinkar som Elon Musk, intresserade sig lite mer för vad denna nya fantastiska teknik gör med oss.

Nu måste jag sluta skriva. Annars, berättar min klocka, kommer jag inte att hinna stänga dagens "träningsring".

Texten är hämtad ur mitt veckobrev. Du kan prenumerera på våra nyhetsbrev här.

0 notes

gbloggs · 3 years ago

Text

GHOST OF TSUSHIMA: RECENSION

(Förord: Jag tänkte att för mitt första inlägg att jag skriver en recension på en av mina favoritspel. Mitt mål är att en bli en recensent, och denna artikel är min första övning och det första steget mot mitt mål. (Detta är alltså min första övning). Att uppleva krig som en samurai från medeltida Japan har aldrig känts mer äkta! Redan under den första scenen, efter du startar spelet, så är meddelandet klart: Sucker Punch Studios ville leverera en verklig upplevelse om den enorma och brutala konflikten mellan Japan och det Mongoliska imperiet. I denna berättelse kommer du att testas i allt om du vill övervinna utmaningen, i både krig och stealth. Du kommer att uppleva hur krig och desperation ändrar omgivningen och människorna som bor i det påverkade området. Även om berättelsens karaktärer och myter är fiktionella, så erbjuder denna unika resa många subtila fakta om kulturen, landskapet och ikoniska byggnader från medeltida Japan. Det är definitivt en upplevelse värt leva mer än två gånger! BERÄTTELSEN - VAD HANDLAR GHOST OF TSUSHIMA OM? Spelet tar plats i Japan under 1274. Hela spelupplevelsen cirkulerar händelsen då det mongoliska imperiet först bestred samurajerna, med målet att invadera och styra hela Japan i sikte. Den första konfrontationen mellan mongolerna och Japanska krigare skedde på Tsushima ön, och det är där du kommer att strida.

Du följer Jin, brorsonen till den starkaste samuraj-klanen på hela ön som önskar att leva upp till hans farbrors förväntningar. Tillsammans med hans enda familjemedlem följer han in i striden utan att vara det minsta beredd på motståndarnas oförutsägbara tekniker och fula strategier. Om du har läst något om samurajerna så bör du ha hört om hur högt de värderar ära. Det är ett livssätt som bäst kan beskrivas som ödmjukhet och respekt. Denna kod inkludrear även i strid och den ska aldrig brytas för något, oavsett vad. Så när de bemöts av en krigsledare som skulle döda sina egna soldater, bara för att bevisa en poäng, så bemöt de av sin största utmaning hittills. För att kunna övervinna denna brutala styrka och uppnå rättvisa måste Jin ut på en resa för att anlita all hjälp han kan få. Hans uppdrag vägleder honom till alla typer av människor och krigare, som motståndsgrupper, buddhistiska munkar, och de fattigaste tjuvarna. Att få träffa folket som upplever konsekvenserna mycket värre än honom är en ögonöppnande upplevelse och skapar frågan om vilka åtgärder är acceptabla för att driva bort invaderare och rädda liv. Soundtrack är personligen ytterst viktigt om du vill leverera en minnesvärd upplevelse i spel- eller filmindustrin, därför är vi extremt lyckligt lottade att ovanpå denna berättelse, som är fylld av tvister och greppande moment, så är musiken som spelas över scenerna komponerad av den prisbelönta musikern Ilan Eshkeri. De bästa låtarna spelas inte upp ofta under spelets gång, därför är de så mycket mer kraftfulla när de dyker upp. GAMEPLAY - HUR SPELAR SPELET? Spelvärlden är en av spelets höjdpunkter. Open World spel är något som har funnits i årtionden nu, men inte alla spel klarar av att leverera en värld som känns verklig och trovärdig. Detta gäller inte här. Spelvärlden är exakt format efter Tsushima ön i verkligheten. Den är självklart nerskalad i storlek, men den är fylld av vackra landskap, till exempel skogar i olika färger, träsk, höga fjäll och blomsterfält. När du kombinerar det med alla aktiviteter som finns utspritt överallt, som att befria erövrade byar, jaga djur i vildmarken, patrullerande mongoler eller fattiga medborgare som förvandlats till tjuvar, och självklart frivilliga samlingsföremål, så resulterar det i en varierande upplevelse som aldrig känns repeterande eller tråkig. Combat är mitt andra stora plus till Sucker Punch Studios. Närstrids kamper är något som de ville fokusera på, och bara för rätt anledningar. Spelets combat känns som en blandning av de äldre Assassins Creed titlarna och Nioh spelen. Många actionspel nuförtiden följer strukturen att du kan antingen svinga svärden fritt i den riktningen din karaktär kollar åt, eller så kan du låsa fast ditt fokus på mot en specifik fiende, för att enklare kunna fokusera på en i taget. I Ghost of Tsushima så låses du fast med alla fiender på en och samma gång, så att du kan se alla motståndare som alltid försöker omringa dig. Det innebär att din valda måltavla beror på vilken riktning som du styr Jin åt. Combat upplevelsen får dig att känna som en ostoppbar samurai, så länge du har reaktionerna försvara dig själv genom att blockera parera, eller undvika attacker. Inspirationen från Nioh handlar om att du har fyra olika stridsställningar att välja mellan och alla har sin viktiga roll i spelets combat system. Poängen är att varje ställning har sina unika attacker som är bäst anpassat efter vilket typ av vapen din fiende använder. Under närstridskamperna handlar det alltså om att vara anpassningsbar och bemästra alla fyra stridsställningar, så att du kan eliminera en stor mäng mongoler på ett snabbt och flashigt sätt. Stand-off funktionen att ta fiendens liv med ett hugg innan de hinner röra dig, känns som något taget från anime, men det passar så bra in i spelet som handlar om att läsa av din motståndare. Om du är som jag och gillar Stealth så finns det en risk att du kommer bli besviken. Att lönnmörda måltavlor utan att bli sedd kan erbjuda en stor utmaning i många av dagens moderna spel. Det är tyvärr en helt annan femma här. Vi kan väl börja med det positiva, Jin har så många verktyg att använda för att vända oddsen, som rökbomber, pil och båge, och kastknivar. Varje by har en bra strukturerad omgivning, så möjligheterna är nästan oändliga. men vad är då så negativt? Det är för enkelt och erbjuer ingen utmaning. Det första exemplet är intelligensen på fienderna. Om du har nyss mördat en mongolisk soldat och deras vän upptäcker deras döda kropp så finns det ingen chans att de kommer hitta dig, även om du gömmer dig i en buske en meter från liket. Min andra punkt här är funktionen att se alla fiender genom väggar, det tar bort mer av utmaningen och drar mig ur verklighetskänslan som spelet levererade så bra annars. Denna funktion är något som flera av dagens moderna spel har implementerat, men bara en av dem lyckades på ett sätt som känns både utmanande och verkligt, detta spel var The Last of Us, eftersom där avbildas funktionen som att försiktigt lyssna runt i din omgivning. Det innebär att fienderna måste utge något form av ljud för att få en uppfattning vart dem är, och att du måste smyga tyst och långsamt för att höra ljuden. I alla andra punkter erbjuder stealth-aspekten en relativt utmanande upplevelse om du är trött på att slåss med svärd. MINA TANKAR KRING BERÄTTELSEN (DETTA STYCKE INNEHÅLLER SPOILERS) Det tog mig närmare 100 timmar att klara av spelets berättelse och låsa upp alla achievements, vilket är en rimligt längd med tanke på variationen av aktiviteter. När jag klarade av spelet och dess berättelse så kunde jag inte hjälpa att känna mig rörd från den sista scenen. Jins resa bär på ett väldigt cliché meddelande att följa sin egen väg, men den levererades på ett sånt fint sätt som inte kändes för cheesy elle orimlig, på så sätt känns det som en helt unik upplevelse. Eftersom själva huvuduppdragen är få, har Ghost of Tsushima inte många scener att bygga dramatiken, men när Jin tvingades att skilja från sin farbror och bli hans fiende för att bli myten “the ghost”, så slog det ändå hårt i bröstet på grund av berättelsens takt och ordning av händelser. SLUT PÅ SPOILERS! Innan jag startade igång spelet var jag rätt så osäker på vilket språk jag skulle välja. I början tänkte jag inte mycket på det, då jag endast hade sett trailer från E3 2018, vilket hade engelskt tal. SJälv tyckte jag det lät bra, så det var det jag planerade att gå för. Men när jag lärde mig att det gick att ändra när som helst under spelets gång så ändrade jag i sista sekunden. Jag kunde inte ha varit mer glad över det beslutet. Röstskådespelarna ger sitt 100% varje mening och ger en bättre verklighetskänsla under hela spelets gång. Mitt enda lilla klagomål om det japanska språket var att läpparnas rörelser inte alltid synkade orden. SLUTSATS - MITT BETYG Om du är insatt i gaming så finns chansen att du redan har spelat detta konstverk, men om du inte har (och har tillgång till ett playstation 4 eller 5) så kan jag inte rekommendera ett bättre spel! Trots mina klagomål om vissa val angående deras speldesign, är det en upplevelse som erbjuder lite av allt från hög kvalité action, utforskning och mest av allt: en minnesvärd berättelse. Jag ser starkt fram emot att leva om allt på Playstation 5 versionen när den kommer ut tillsammans med Ghost of Tsushima: Directors cut. 10/10 Masterpiece /JC

#gaming #playstation #swedish #ghost of tsushima #review

4 notes · View notes

sinoes · 4 years ago

Text

Skuld skam och feminism

Jag har funderat en del på det här med skuld, skam och ansvar i den moderna feminismen. Mycket av nutida populär feministisk analys kretsar kring att på olika sätt frigöra kvinnor från skuld och skam över den belägenhet vi befinner oss i på grund av patriarkatet. Att ”lägga skulden där den hör hemma”, det vill säga på männen som förtrycker snarare än kvinnorna som utsätts för förtryck, är ett viktigt feministiskt slagord. Det används för att peka ut män som slår och våldtar kvinnor som förövare och påtala att kvinnor är offer. Det används också för att påtala att kvinnor på ett strukturellt plan tvingas till vissa känslor och handlingar, vilket de inte bör skuldbeläggas för. Inget av det här är fel i sak. Att slut skuldbelägga sig själv och andra kvinnor för patriarkala strukturer ÄR en viktig del i varje kvinnas feministiska uppvaknande. Vad jag däremot finner oerhört frustrerande är hur ofta den feministiska analysen stannar där; i ett enda stort berättigande av allt kvinnor är och gör i ett patriarkat.

Vi måste börja med att fråga oss VARFÖR vi är feminister. Att vara feminist är att känna till att det finns ett patriarkat och att vilja förändra detta. Feminism är en politisk ideologi som innehåller en världsbild och en utopi. Visst finns det ”olika feminismer”, men för att kunna kalla något för feminism måste det innehålla en idé om att kvinnor är underordnade män och att detta är någonting som bör förändras. Det bör också finns en idé om att det är någonting som KAN förändras, för vad skulle poängen annars vara?

Jag vill hävda att det är ett i grunden individualistiskt projekt att göra sig av med skuld och skam inför sin belägenhet som kvinna i ett patriarkat. Visst är det någonting vi till viss del kan hjälpa varandra med, men det är ett arbete som till största delen sker inne i den enskilda kvinnan. Det är den enskilda som slutar skämmas för det hon blivit utsatt för och det hon är. Så långt kan man nå med feministisk upplysning; den enskilda kvinnan kan läsa och ta till sig och nå någon slags känsla av frihet och välbefinnande. Problemet är att det samhälle där kvinnor exploateras och hatas finns kvar oavsett hur mycket skam man som kvinna känner inför detta. Att göra sig av med skuld och skam är ett slags feministiskt feel good-projekt, perfekt anpassat efter vår individualistiska tid där allting handlar om att förbättra och optimera den egna individen.

Feministisk teori kan och bör absolut användas för att få kvinnor att må bättre, men det är inte allt den kan eller bör användas till. För varför är vi egentligen feminister? Det yttersta målet med det feministiska projektet är att bryta ner de strukturer som möjliggör exploateringen av och våldet som riktas mot kvinnor. Detta sker inte för att kvinnor ”slutar skämmas”; det sker som ett resultat av politiska förändringar. Att kasta skuld och skam kan vara ett steg på vägen i detta förändringsarbete, men det kan inte vara allt.

Fokuset på skuld och skam blir ibland kontraproduktivt för feministisk politik. För att skapa de förändringar vi feminister vill se i samhället krävs ett omfattande arbete. Detta arbete innebär att man måste offra saker och ta risker. Som feminister måste vi vara beredda att göra detta, inte bara när det är roligt utan också när det är tungt. Somliga vänder sig emot detta resonemang med att kvinnor inte är ”skyldig feminismen något”. Det är såklart sant, men det handlar inte om att vara skyldig utan om att vi måste skapa oss en väg framåt. Varför är man feminist om man inte vill det? Politiskt arbete måste ske på ett hållbart sätt, men det innebär inte att det kan eller bör vara enkelt. Det feministiska arbetet handlar ju trots allt om att motarbeta en av världens mest omfattande maktstrukturer, det kommer inte vara enkelt.

Vissa menar att det är att ”lägga skulden på kvinnor” att mena att kvinnor bör vara de som kämpar mot patriarkatet. Egentligen borde männen hållas ansvariga! Detta håller jag absolut med om, men nu är detta inte en fråga om hur det borde vara utan om vad som är möjligt. Visst kan man tycka att det, i den bästa av världar, borde vara männen som befriar oss, men alla (och särskilt vi feminister) vet ju att det inte är vad som kommer ske. Det finns ingen rättslig instans dit vi kan vända oss med detta, ingen gud som kommer att kunna ge männen order om att verkställa det postpatriarkala samhället. Det är alltså ingen utsaga om det moraliskt rätta att kvinnor är ansvariga för sin egen frigörelse; det är en slutsats av den feministiska analysen av hur världen är beskaffad.

Ibland anklagas feminismen för att vara källan till skuld och skam hos kvinnor. Den feministiska analysen av till exempel skönhetsideal och allt kvinnor gör för att uppnå dessa anses av många vara skuldbeläggande av kvinnor. Istället för att kritisera detta ska man som feminist göra, ja vadå egentligen? Idealet verkar vara att passivt acceptera att hela kvinnoliv försvinner i ett evigt bantande, noppande, rakande, smörjande och sminkande. Att uttrycka önskan om någonting annat betraktas ofta som skammande. Genom denna manöver blir feminismen plötsligt det som håller kvinnor fånga. Det är nämligen ofta just den feministiska analysen som attackeras med dessa argument. De patriarkala påbud kvinnor omgärdas av betraktas ofta som neutrala, eller åtminstone irrelevanta för diskussionen. Det betraktas som ett slags grundvillkor för kvinnlig existens och mycket sällan diskuteras hur dessa villkor ska förändras. Istället diskuterar vi att feminister ska sluta skamma.

Det är som att feminismens uppgift har blivit att få kvinnor att ”må bra” med vad de är och gör i patriarkatet. Feminismen ska producera analyser som får kvinnor att sluta känna ”skuld och skam”. Att säga saker som får kvinnor att må dåligt är per definition ”ofeministiskt”. Om en feminist analyserar ett fenomen och denna analys får kvinnor att känna skuld och skam för att de deltar i detta fenomen, då har feministen ”skammat” och gjort sig skyldig till förtryck genom att försöka styra vad kvinnor tar sig för. Men varför skulle feminister inte ha åsikter om vad kvinnor gör? Den politiska kampen mot patriarkatet har ju Kvinnan som sitt revolutionära subjekt. Det är Kvinnan som förtrycks och exploateras i den patriarkala ordningen och det är Kvinnan som kan organisera sig politiskt och kräva förändring. Alltså angår det i allra högsta grad kvinnokampen hur kvinnor lever sina liv. Detta är inte ”förtryck” utan tvärtom en önskan att kämpa mot förtrycket vi kvinnor drabbas av i patriarkatet.

Feminism bör uppmana till handling, inte passivitet. Att göra ”exakt vad man vill” innebär i många fall ett följa minsta motståndets lag, och patriarkatet kommer alltid att bjuda på motstånd. Jag önskar också en värld där kvinnor kan ”göra exakt vad de vill”. Som feminist är jag smärtsamt medveten om att vi lever i ett patriarkat som begränsar kvinnors möjligheter att göra ”exakt vad de vill” långt mycket mer än vad någon skammande feminist någonsin kan göra. Jag inbillar mig inte att det är möjligt för mig eller någon annan kvinna att kliva ur samhället. Det är därför feminism behövs, för att vi är fast i det har samhället och måste förändra det. Och för att förändra samhället måste vi vara beredda att förändra oss själva.

7 notes · View notes

joemarmalade · 3 years ago

Text

Lena Mellin och den politiska kaffesumpen

Få saker får det att pirra till i magen på politiska kommentatorer som en ny opinionsundersökning att sätta tänderna i. Likt en spågumma petar de fingrarna djupt i den politiska kaffesumpen och slänger ur sig vilda spekulationer som vore det strålat in i deras huvuden direkt från en högre makt.

Det som möjligtvis kan konkurrera om att ge politikspanarna ståpäls är en gammal hederlig regeringskris. Aldrig har det funnits ett mer gyllene läge att med säker stämma deklarera vad precis alla borde ha gjort annorlunda.

Så föreställ er bara den jackpot det innebär när de två sakerna kombineras.

Häromdagen var det Lena Mellin på Aftonbladets tur att låta ögonen lysa mjölkvita och spana in i etern. Och resultatet blev ett politiskt horoskop dränkt från ingress till byline i tveksamma slutsatser och genomskinlig partiskhet. Låt oss ta en närmre titt!

Förtroendet för V-ledaren Nooshi Dadgostar har gått som en raket under denna korta period. Andelen som har stort eller mycket stort förtroende för henne har ökat med hela sju procentenheter under denna korta tid. Nu har 39 procent, nästan fyra av tio, stort eller mycket stort förtroende för henne.

Förtroendet för Vänsterpartiets partiledare har skjutit i höjden efter att hon tog ställning mot marknadshyror. Det här var något Vänsterpartiet hade lovat att göra sen länge, och att en politiker faktiskt gör vad de lovat är uppenbarligen något som uppskattas av många väljare. Det här är ärligt talat en ganska enkel analys att göra. Men den verkar inte passa in i Lena Mellins världsbild, för hon väljer istället en annan väg.

Man kan tycka att det är märkligt eftersom det var Vänsterpartiets motstånd mot ett utredningsförslag om fri hyressättning i nybyggda hus som utlöste den nuvarande krisen och att regeringen röstades bort. Många väljare anser att det är rent trams. Men trots det ökar förtroendet för Dadgostar.

Trots att Lena Mellin alltså sitter på facit - att det Nooshi Dadgostar och vänsterpartiet gjorde var enormt populärt bland deras väljare - så väljer hon att kasta bort det till förmån för att påpeka att många väljare faktiskt tyckte att det var tramsigt. Istället för att fundera på varför förtroendet ökar gör hon poängen att det inte borde öka.

Om jag vore en cyniker hade jag kanske sagt att Lena Mellin är mer intresserad av att uttrycka sin egen åsikt än att skildra verkligheten här. Men låt oss istället gå vidare och se vad mer för guldkorn vi kan gräva fram.

Det gör det också för statsminister Stefan Löfven. Under den senaste veckan, sedan han röstades bort för att en majoritet i riksdagen saknade förtroende för honom, har hans förtroende stärkts hos allmänheten med två procentenheter.

Här görs ingen analys alls, vilket kan tyckas märkligt. Ungefär lika märkligt som det kan tyckas att Löfven stigit i förtroende trots att han röstats bort från sin position som statsminister. Kanske kände Lena inte att hon hade någon bra analys här och gav istället bara upp.

En intressant sak att ta upp här är konceptet felmarginal. En sak som ni kanske inte vet om mig är att jag pluggade journalistik en gång för ungefär fyra miljarder år sedan. Jag var visserligen en absolut bedrövlig student som snubblade mig genom mina tre år på universitetet och sedan direkt gav upp på idén att bli journalist, men någonstans långt bak i huvudet minns jag fortfarande lektionerna i statistik.

När man gör en statistisk undersökning är det sällan möjligt att fråga hela populationen man vill dra slutsatser om. Demoskop, som utfört den här opinionsundersökningen, har exempelvis inte frågat alla tio miljoner invånare i Sverige om deras åsikt om partiledarna. Istället har de frågat 1184 personer, och extrapolerat statistiken från svaren de fick.

Man kan så klart inte veta säkert att de 1184 personerna är ett perfekt genomsnitt för det svenska folket, så därför måste man räkna med en viss felmarginal. Aftonbladet har inte valt att publicera någon information om undersökningens felmarginal, i alla fall inte i den här texten, vilket tyvärr är vanligare än man skulle önska i tidningsbranschen, men lite googlande tog mig till Demoskops egen sida om felmarginal.

Säg att skattningen av sympatierna för ett visst parti är 18 % i ett urval om 1000 personer. Det ger en felmarginal på +/- 2,5 %. Felmarginalen kompletteras med något slags sannolikhetsutlåtande, en konfidensnivå. Ofta är denna nivå satt till 95%. Det betyder att om undersökningen upprepades många gånger skulle felmarginalen skriven som ett konfidensintervall 18% +/- 2,5 % innehålla det sanna värdet i 95 % av fallen.

De räknar alltså med en felmarginal på 2,5%, med en konfidensnivå på 95%. När jag gjorde en egen uträkning via en tjänst online så fick jag det till 3%, men jag är ganska dum i huvudet, så jag kan inte svara på vem som har rätt. Oavsett om felmarginalen är 2,5% eller 3% så är den dock högre än den rapporterade ökningen med två procentenheter för Löfven. Vilket betyder att den siffran är helt meningslös, något man tycker att en professionell journalist som Lena Mellin borde veta.

Har förtroendet för Löfven ökat? Kanske. Men statistiken som Aftonbladet har kan inte användas för att dra den slutsatsen.

Förlorat på regeringskrisen har däremot Centerledaren Annie Lööf gjort. Väljarnas förtroende för henne har minskat med tre procentenheter på drygt en vecka.

Tre procentenheter är precis över felmarginalen som Demoskop anger, så låt oss anta att förtroendet faktiskt har sjunkit för Annie Lööf, även om det är ganska osäkert. Vad kan då detta bero på?

Förklaringen kan vara hennes motstånd mot allt samarbete med Sverigedemokraterna och Vänsterpartiet. Hon kan framstå som alltför principfast.

Slutsatsen att det är Annies Lööfs överdrivna principfasthet som gjort att hon fallit i allmänhetens ögon är bara möjlig om man ignorerar det faktum att Nooshi Dadgostar fått ökat förtroende just tack vare sin principfasthet. Som tur är har Lena Mellin gjort precis det, så här finns ingen logisk inkonsistens att hitta.

Det kan så klart vara så att det faktiskt är ovilligheten att samarbeta med båda SD och V som satt henne i skiten, det låter för mig som en inte helt otrolig analys faktiskt, men om det är så så skulle jag inte säga att problemet var hennes principfasthet. Om jag skulle gissa skulle jag istället tro att problemet är det konsekventa likställandet av de två partierna som folk nu börjar tycka skaver.

Men vi är inte här för att diskutera vad jag tror, det här är Lenas tid att skina.

Tappat har också Moderatledaren Ulf Kristersson gjort. Han förklarade att det var omöjligt för honom att väljas till statsminister efter att ha funderat på saken i mindre än två dygn.

Förtroendet för Kristersson har under den senaste veckan minskat lika mycket som den ökat för Stefan Löfven, två procentenheter. Men Kristersson är fortfarande den partiledare som flest väljare har stort eller mycket stort förtroende för.

Här har vi igen ett fall där ändringen faller inom felmarginalen, så vi borde helt bortse från siffran. Men det har inte Lena Mellin gjort, så det är fortfarande intressant att ta det i beaktning när vi tänker på hennes övergripande analys. Om det nu faktiskt var så att Ulf hade fallit i opinionen så går det ju lite emot Lena Mellins tankar om att det skulle vara Annie Lööfs principfasthet som var problemet, eftersom Kristersson helt saknar principer.

Det kan ju fortfarande vara så att det är Kristerssons principlöshet som gjort honom så populär som han är, och att det är andra saker som nu ställt till det (eller inte ställt till det, siffrorna är som sagt fortfarande inom felmarginalen), men nog känns det lite som att Lena mest gissar här.

Vilket ju så klart är precis vad hon gör.

Nooshi Dadgostar når tre toppnoteringar i den här mätningen. Hon är för det första den partiledare som de kvinnliga väljarna just nu har det högsta förtroendet för. För det andra är hon den partiledare som den yngsta väljargruppen, under 30 år, har högst förtroende för. Det kan bero på frågan hon tagit stridit för eller snarare emot, fri hyressättning. Den frågan är större och viktigare bland de yngre väljarna än bland andra.

Ding ding ding! Det känns kanske lite märkligt att det tog så här lång tid innan Lena Mellin nådde slutsatsen att väljarna gillar en politikers politik, men jag är bara glad att hon till slut hittade hit. Grattis Lena!

Dadgostar är dessutom den partiledare som lägst andel väljare saknar förtroende för. ”Bara” en fjärdedel av väljarkollektivet saknar helt förtroende för henne. Samma siffra för Nyamko Sabuni (L), som ligger sämst till, är 64 procent.

Tänka sig, trots att “många väljare”, enligt Lena Mellin, anser att V:s handlingar är “rent trams” så är det väldigt få som inte har förtroende Dadgostar. Det är ju rent av chockerande.

Stefan Löfven ligger femma i partiledarnas förtroendeliga. Statsministern borde ligga högre men har alltså stärkt sin ställning något sedan han röstades bort.

Det har han alltså inte.

Noteras bör dock att det är fler som helt saknar förtroende för Löfven, 52 procent, än som har det, 35 procent.

Hälften av alla manliga väljare har stort eller mycket stort förtroende för Ulf Kristersson (M), något färre än för en vecka sedan. Det är där han har sin starkaste supportergrupp. Annie Lööf har alltså tappat förtroende i hela väljarkollektivet men allra mest bland männen. Där kan man tala om ett ras, nio procentenheter på bara drygt en vecka. Kanske retar hennes principfasta hållning upp dem?

Lenas något inkonsekventa hållning tidigare får här kanske sin förklaring. Det är så klart män som hatar principfasthet. De ser något med principer och börjar genast tugga fradga, slå näven i bordet och hoppa upp och ner i rent raseri.

Men Lööf har också tappat stort bland väljarna under 30 år under den senaste veckan, fem procentenheter. Förklaringen kan vara samma som för Dadgostars uppgång - hyresfrågan. En varningsklocka för Lööf borde det också vara att hela 60 procent helt saknar förtroende för henne. Bara Nyamko Sabuni och Per Bolund (MP) ligger sämre till.

Liberalerna med Nyamko Sabuni i spetsen bytte sidan i politiken samma dag som Stefan Löfven fick sparken av riksdagen och den förra Demoskopmätningen gjordes. Sedan dess har förtroendet för henne ökat något, med två procentenheter. Hon ligger inte längre sist i förtreondeligan. Bara näst sist. Vi får se om trenden är bestående.

Återigen pratar vi här om en ändring med två procentenheter, vilket är inom felmarginalen och kan ignoreras. Men att byta sida i politiken är antagligen principlöst nog för att ökningen ska passa perfekt in i Lena Mellins världsbild.

En solklar vinnare på regeringskrisen är alltså Vänsterpartiets Nooshi Dadgostar. Av huvudrollsinnehavarna har också Stefan Löfven gynnats. Medan förtroendet för Annie Lööf och Ulf Kristersson har minskat.

Av de fyra partiledare som Lena Mellin lyfter fram i sin slutsats är det alltså bara två vars popularitetsförändring faktiskt är statistiskt säkerställd, och den ena av dem bara precis. Men sådana detaljer kan vi så klart inte låta stå i vägen när vi plirar i spåkulan.

Jag har en teori om att politisk analys har en degenerativ effekt på den mänskliga hjärnan. Jag har inga direkta belägg för den teorin, men det känns väl ganska passande i sammanhanget.

Folk som tillbringar all sin tid med att kommentera politik som om det vore en fotbollsmatch förlorar med tiden sin förmåga att faktiskt förstå att politiken också påverkar och påverkas av verkligheten. Istället reduceras politiken till en rad taktiska manövrer vars enda syfte är att plocka politiska poäng. Och det är bara i den världsbilden som principfasthet kan presenteras som ett problem att göra sig av med.

4 notes · View notes

hasneafravund · 4 years ago

Photo

Sarah Mary Chadwick - 9 classic tracks LP, Siltbreeze 2015

Spenderade större delen av dagen, åtminstone till efter lunch nån gång, och den var faktiskt rätt sen, med att lyssna på the Field Mice; singlarna och första minialbumet. Olika tankar om punk utifrån det, exempelvis att de är det, sen tröttman, den obeskrivliga tröttman över att ens snuddat vid tanken. Alltså, å ena sidan är jag väl intresserad av punk som en estetisk attityd framför en subkulturell produkt, å andra sidan kan jag inte tänka mig något mer devalverat än begreppet punk utifrån dessa premisser. Tänkte samtidigt på Bizarre Uproar och nån jubileumsspelning jag såg inspelad. Tjugo personer i nån liten lokal i Finland, han hade väl precis blivit rejält fistad analt av sin dominatrix, det var fullt ställ (jag får erkänna att jag hoppade litegrann i videon, vi besparades kanske de mindre musikorienterade delarna, eller så var det jag som slapp), det flög nån dildo, det kanske var blod, det kanske var bajs, det kanske var blandat: vad vet jag. Folk slogs, allt var i sin ordning. Och hur det här dök upp som en tanke på eller om hur ointressant punkbegreppet kanske är som estetiskt mått, det säger oss ingenting. Att konstatera att punk är en gammal kultur, en AC/DC-verksamhet, det säger nog ingenting heller. Eller det gör det väl, men om man ändå funderar på sånt här, om man tänker “vad betyder kultur?” eller “vad ska vi med kulturen till?”, då landar man väl i att den ska förenas med dem som behöver den, är intresserade av den, står ut med livet på grund av den, och inte egentligen uppröra någon som egentligen skiter i den. Alltså, själva existensen är värdet, att något finns för att någon velat göra det och någon annan fått ut något av det; blivit slagen under tyst konsensus av nån halvfrämling samtidigt som det flög blodiga dildos i luften och gillat det, det är väl kanske bra så. Det är ju lätt för mig att glädjas över att inte varit där, men det krävdes å andra sidan inget av mig för att slippa. Och pratar vi subkulturer är det väl exakt så de ska fungera. Det går att säga massor om Bizarre Uproars tveksamhet, mindre om the Field Mices, och man borde kanske säga både mer och mindre om båda, men själva poängen med att finnas är att man gör det.

Framåt kvällen när jag tänkt på detta ville inte Kari somna i sängen. Jag tog honom i selen och gick ut ut sovrummet för att gunga honom och lyssna på en skiva, det blev “9 classic tracks”, den är så bra, låter som januarikväll på Hisingen tänkte jag men har nog tänkt så om den här skivan om junimorgnar och septembereftermiddagar också, men den kändes och var helt rätt, och med omslaget i handen framstod den som en länk mellan Bizarre Uproar och the Field Mice.

#Jens is a rip-off

2 notes · View notes

teddykalfu · 4 years ago

Text

Välkommen till Adventskalender för Misantroper, där feelgood = riktigt bra skräck

Less på corona, covid-19 och karantän?

Utled på Trump och världspolitik?

Är Du intill döden trött på mänskligheten i största allmänhet och vill bara gosa ner Dig i en skyddande kokong av fluffig tröstläsning och verklighetsflykt?

Du är inte ensam

Men om Din definition av ”feelgood” inte är ”Han och Hon Får Varandra + rustar upp Mysigt Café på Franska Rivieran” kan det kännas väldigt ensamt…

Lika ensamt som jag ofta känner det, eftersom:

… jag var barnet som grät när Katla dog (hon blev utnyttjad!)

… jag var barnet som blev traumatiserad varje gång ett djur dog men var helt ok med människor som dog till höger och vänster.

… jag aldrig har vuxit ifrån detta.

… jag identifierar mig med monstren, inte protagonisterna.

… jag blir så genus-arg att jag knappt kan öppna en genomsnittsdeckare.

… jag dör tråkighetsdöden av mänskliga relationsdramer, och sitter och önskar att valfritt monster skall komma och äta upp alla någon gång.

… jag helt enkelt kräver en rejäl dos övernaturligheter och abnormaliteter för att intressera mig för en berättelse. (Naturlighet och normalitet får jag ju 24/7, vare sig jag vill eller inte.)

Alla behöver feelgood-läsning ibland – men somliga av oss behöver en annan sorts berättelser än det stora flertalet för att känna oss glada och trygga.

Den här adventskalendern är för oss.

När skräckgenren skall försvaras mot diverse ifrågasättanden à la ”vad är poängen med att skrämmas?” är det gärna den terapeutiska funktionen som lyfts fram: skräckberättelsen som arena för att bearbeta våra verkliga rädslor i en säker = fiktiv form.

En terapeutisk dimension som mer sällan tas upp är följande: är man misantropiskt lagd så är det rejält tillfredsställande att se att det finns Entiteter där ute i Det Större Mörkret som kan bita huvudet av mänskligheten!

Universum bryr sig inte om Dina deadlines, och vad spelar det för roll att Din familj alltid spårar ur över julmiddagen när ni ändå alla snart kommer att finna den permanenta julefriden, sex fot djupt?

Vän i Förödelsens Stund – välkommen till min version av feelgood:

Död åt Mänskligheten

Ner med Patriarkatet

Ett hus utan spöken kan möjligen vara en fullgod byggnad, men aldrig ett hem

En stor dos skräck, kuslighet och kosmisk fasa = bästa medicinen mot vardagsångest

Välkommen att ta för Dig av min adventskalender med 24 presentförpackade stycken mörk eskapism* för att ersätta Din Weltschmerz med ett förnöjt risus sardonicus.

* 100 % fria från pandemier och dystopier, julstämning < 0,05 %. Kan innehålla spår av feminism och miljöaktivism.

#horror #literature #booklover #boktips #skräck #litteratur #advent calendar #adventskalender #feelgood

2 notes · View notes

evigtlivihimlen · 5 months ago

Text

Akademisk, felfri Predikokonst eller Olärd men "eldig" Predikan?

Paulus är nog den kristne predikanten som åstadkommit mest, han skrev ⅔ av Nya Testamentet och startade nya församlingar som i förlängningen spred evangeliet till miljoner och förvandlade hednavärlden till att bli övervägande kristen identitet, med stora skaror frälsta och tusentals kyrkor i många länder… Men, hur var Paulus som predikant? Var hans predikokonst enastående som kunde hänföra lyssnarna i timmar, med fantastiska liknelser, fängslande berättelser och vittnesbörd, övertygande retorik, kryddat med mycket humor? Allt detta som brukar benämnas som "homiletik", dvs predikokonst. Tja, såhär beskriver han själv det hela: "Ty Kristus har inte sänt mig för att döpa utan för att predika evangelium, och det inte med vishet och vältalighet (homiletik), så att Kristi kors inte förlorar sin kraft", 1 Kor.1:17

"När jag kom till er, bröder, var det inte med stor VÄLTALIGHET (homiletik) eller HÖG VISDOM som jag predikade Guds hemlighet för er. Jag hade nämligen bestämt mig för, när jag var hos er, att inte veta av något annat än Jesus Kristus och honom som korsfäst. SVAG, RÄDD och mycket orolig kom jag till er. Och mitt tal och min predikan bestod inte i ord som skulle övertyga genom mänsklig visdom utan genom en bevisning i Ande och kraft. Vi ville inte att er tro skulle bygga på människors visdom utan på Guds kraft", 1 Kor.2:1-5

Jaha, Paulus var alltså ingen "vältalig gigant i homiletik", han uppträdde i svaghet och räddhåga, och ville inte veta av mänsklig visdom. Så, hur? Jo, som han säger "en bevisning i Ande och kraft"…Och, det är ju just detta, Guds Ande och kraft som kan åstadkomma något varaktigt hos lyssnarna, ett Gudsingripande som förvandlar, skapar, sätter fri. Något som homiletiken och all världens briljanta predikokonst inte kan åstadkomma, inte minsta lilla utan endast en själslig krusning på ytan som är helt borta när lyssnaren går iväg.

Har någon frågat dig efter en Gudstjänst "Vad predikade pastorn om?" Och du kan inte svara, du kommer inte ihåg, det lämnade inget avtryck alls…Jo, gavs Guds Ord ut rikligt, massivt så blev du välsignad, ty Guds Ord är "levande och verksamt", andlig föda för vår invärtes människa som en kristen inte kan överleva utan. Men, hur mycket Guds Ord serveras det på våra Gudstjänster idag? Jag personligen behöver läsa minst ett kapitel redan vid frukost+ gärna läsa utvalda Bibelverser jag har i ett häfte.

Idag får man vara glad ifall det gavs ut 3 eller 4 Bibelverser i predikan. Vet ni, förr i väckelsetiderna så kunde man läsa Bibeln, sida efter sida och hungriga själar drack in av Andens friska flöden, ty Gudsordet och den Helige Ande samverkar…Under 1800-talets Folkväckelse predikade olärda nyfrälsta ungdomar i enkla stugmöten, de predika rent av i "antihomiletik", citerade gråtande i hänförelse Guds ord, och Andens kraft föll över folket som gensvarade omedelbart och tog emot Frälsaren… Jovisst, fanns det akademiska eller lärda välkända predikanter som hade utstuderade predikningar, sådant som kunde tillfredsställa ett akademiskt sinne, men har du läst hela predikningar av t ex Spurgeon, Whitefield eller Moody? De är väsensskilda från dagens korta underhållnings-sessioner! Och, skulle någon av dessa forna väckelse pionjärer predika i dagens kyrkor, skulle nästan ingen orka lyssna på deras lååånga utläggningar, såvida man inte verkligen är desperat hungrig efter Gud och hans Ord…

Vad är då poängen med detta inlägg? Ja, säg det, jag har ju inte varit särskilt retorisk, försökte belysa ett problem och ett behov som finns i dagens predikstolar. Jag tror jag vill säga: Tillbaka till det enkla, i hängivenhet för Gudsordet och i desperat längtan efter Jesus och hans manifesterade närvaro, en bevisning i Ande och kraft som Paulus sade.

För dig som predikant vill jag säga: Predikan du förbereder behöver bakas i ditt hjärta i mötet med Frälsaren som du har i din "bönekammare", där viskar Mästaren heliga Gudsord från Bibeln och du upplever ett Andens flöde i ett Budskap som växer fram i din förberedelse. Kanske Herren låter dig vara väl förberedd med ett rejält predikoutkast, eller kanske du ska ställa dig bakom predikstolen med bara ett Bibelord, och i förtröstan, i tro alltså bara låta den Helige Ande föra predikan vidare med massor och mera av det levande Ordet…Varje gång du ställer dig där bakom predikstolen så bör du dö, varje gång, för att släppa fram Jesu Uppståndelsekraft, ty som Paulus säger i Gal.2:19-20: "Jag är korsfäst med Kristus, och nu lever inte längre jag, utan Kristus lever i mig"…Som Paulus också säger "ty kraften fullkomnas i svaghet. Därför vill jag hellre berömma mig av min svaghet, för att Kristi kraft skall vila över mig"…Om du ska framträda med egen pondus, förmåga och skicklighet så blir det just det, dvs Du och inte Jesus…Men om du helt glömmer bort dig själv, bara har Herren i hjärtats blickfång och ser folkets behov, låter Jesus ta gestalt genom Ordets förkunnelse så blir det "Halleluja" i hungriga hjärtan…

Och, kopiera inte andra "framgångsrika" predikanter, ty Herren vill använda det unika kärl som Han format med just dig…Jag vet inte om det går att verkligen "kopiera" andras smörjelse, såhär säger 1 Joh.2:27: "Vad er beträffar, så förblir i er den smörjelse som ni har tagit emot av Honom, och ni behöver inte någon som undervisar er, utan vad hans smörjelse lär er om allting är sanning och inte lögn. Förbli i honom, så som den har lärt er"…Herren Jesus har genom den Helige Ande gett Dig en unik och underbar smörjelse, du behöver upptäcka den, ta emot den, lära känna igen och tränas i detta samarbete med Guds Ande. När du väl "aktiverats" reser sig motståndet, förföljelsen från alla möjliga och omöjliga håll, men det är en annan Predikan det. Var välsignad, tjäna Herren med glädje, amen.

P.S! Nu ska jag skojja lite, fast med allvar, i sanning. Jag och min fru brukar diskutera andliga saker, vi bearbetar och pratar, nåja min fru talar mest å jag tänker. Och då märker vi att förvånansvärt mycket av det jag predikar eller ger ut på andra sätt är sådant hon sagt…Nu så är min fru liksom andlig, en bönekrigare av rang och profetisk därtill, så det är grejjer från Ovan jag får :☝️ Jesu frid 🙏🙂

P.S igen! Det går förståss vara akademiker, lärd och gilla homiletik och samtidigt vara brinnande i Anden och predika i Guds kraft; Men, ofta så hindrar de mänskliga prediko-konstruktionerna (homiletiken) Andens ledning och utgivande eftersom det blir mänsklig styrning och kontroll…Sedan kan förståss den Helige Ande i samarbete med predikanten styra predikan i en mer retorisk riktning, men initiativet och drivkraften är Andens, inte vi som låser fast predikoelementen i färdiga mallar…amen ☝️🔥

0 notes