#Smörja

[korpcat]

Hur har det gått med övningen?! - alla som läser

Oj oj oj, jag glömde visst att uppdatera er! Jag hade orgellektion 17:00 och det gick ganska bra! Jag visade upp mina pedalövningar och han sa att han inte minns senaste gången han hörde dem spelas så bra😎 Så jag är riktigt stolt! Vi pratade också om hur vi ska gå vidare eftersom jag ska opereras nästa vecka. Vi kom överens om att jag kan spela ett roligt stycke för bara händer, inga fötter.

Här är psalm 180. Fick den i läxa idag, men jag kunde den nästan redan för jag började öva på den för några dagar sedan :P

Förövrigt..

Mitt övningssystem funkar inte förresten. Mitt schema är alldeles för komprimerat. Och jag vill ha fler raster att hinna läsa min bok! I slutet av sommarlovet läste jag Turtles All The Way Down på två veckor (väldigt imponerande för att vara jag) och nu läser jag You’d Be Home Now och jag har svårt att lägga ner den när jag väl sätter igång att läsa (detta händer SÅ sällan).

Nu efter två veckor på denna skolan har jag äntligen börjat tycka om den och dess människor. Jag börjat komma in i det. Tex har jag verkligen haft det mysigt i biblioteket under helgen. Soffan där är underbar. Jag gillar att den är placerad under en bokhylla, man känner sig omsluten av mysighet. Det är färgglatt i biblioteket, men det är inte överväldigande. Det känns hemtrevligt, jag känner mig trygg där.

Idag lagade jag mat för första gången i detta köket och jag fick sällskap av min granne. Det blev linsgryta med daalkrydda, så nu har jag mat så det räcker hela veckan. Nu ska jag smörja in min rygg med aknekräm och sen läsa min bok. Imorgon ska jag gå upp 4:50 för att åka till Sahlgrenska och kolla in min rygg!

Godnatt!

[evigtlivihimlen]

"Kristen" Spiritism?!

“KRISTEN” SPIRITISM?! Har märkt att det finns troende som kastar i bön förbannelser och demoner på fiender och meningsmotståndare, ja, på alla som inte bejakar dem! Detta är inget annat än ockult spiritism i kristen språkdräkt, där man missbrukar Herrens namn i en sorts vit magi.

Jesus sade “Älska era fiender och gör gott mot dem som hatar er. Välsigna dem som förbannar er och be för dem som förorättar er”‭‭(Luk.6:27-28)…Och när lärjungarna ville kasta ner eld över en by som inte tog emot dem så tillrättavisade Jesus dem. Och Paulus sade “‭‭Välsigna dem som förföljer er, välsigna och förbanna inte” (Rom.12:14). Och då gällde det alltså verkliga fiender som förföljde honom…Att förbanna, kasta demoner och be om olycka gentemot andra människor är alltså obiblisk, antikristlig smörja.

Jag är så trött på all bedräglig och skadlig dumhet i dessa dagar. Denna maktfullkomlighet där man ska tvinga andra att bejaka deras tjänst, och man drar sig inte för att blanda in hednareligiösa metoder för detta tvång till underkastelse. I t ex afrikansk spiritism och även uråldriga romerska religioner kunde man åkalla onda andemakter, demoner för att skada fiender eller konkurrenter. Och man betalade, offrade för att skaffa fördelar via andevärlden. Detta är ingen oskyldig lek utan verklig ondska som skadar. Ta inte del i “kristen” andlighet som blandar in obiblisk och ockult spiritism!

Men, “den Helige Ande som bor i dig som frälst, sann Jesu lärjunge är större än den som är i världen”, och en “oförtjänt förbannelse drar förbi” för att nu tala Bibliskt. Och likaså, “den som gräver en grop åt någon faller själv däri”. Så frukta inte, men var vaksam och be, proklamera Jesu blods och änglars beskydd. Och befall i Jesu namn mörkrets makter ge vika, de är under Jesu fötter, besegrade! Och be för dessa bedragna som ägnar sig åt nämnda galenskap, att de “nyktrar till och slipper loss ur djävulens snara, där de hålls fångna, så att de gör hans vilja”(2 Tim.2:26)…🙏

P.S! Jag har alltså sett nämnda fenomen under flera decennier i olika sammanhang, inte sådär jätteutbrett men detta tycks öka alltmer. Vi är definitivt “i den sista tidens avfall från tron”, då all möjlig förvirring och bedrägeri kommer välla in över kristenheten för att “om möjligt bedra även de utvalda”… Och när vi läser Bibeln, i synnerhet Nya Testamentet så ser vi inte alls denna sorts andligt utövande, inte heller finns spår av det i väckelserörelserna från förr. Ingen väckelsepionjär varken i Bibeln eller i de stora väckelserna har ägnat sig åt dylikt, nej, de spred främst Evangeliet och bad visserligen i s k "andlig krigföring", men det var i strid mot "ondskans andemakter" för att binda och bryta deras onda inflytande, inte för att bruka dem i samarbete mot människor, för att skada människor…

☝️Vi kan be och bruka Guds ord i auktoritet, men då "i Anden", i Guds ledning gentemot onda andemakter, också för människors befrielse, helande och inte till skada. Inte på nämnda sätt där en troende försöker använda på eget bevåg både demoner, Gud och änglar som verktyg för sina viljor, dessutom till skada för människor. Varken Gud eller Djävulen låter sig bli brukade som verktyg i människors viljor, det är snarare tvärtom…

[do-androids-dream-ao3acc]

Bröder av stål, höj ert mjöd och säg skål Sejdlarna flyger i Valhalla Om vi förgås, får vi smörja vårt krås För mjödet flödar i Valhalla

(Brothers Unite, Brothers of Metal)

[fannynilsson]

Vilken skillnad det är att få känna sig lite mer frisk! GrovStädat hela nedervåningen, lagat bananpannkaka åt lukas, plockat undan julen och fått hjälp av lukas hjul och kul entreprenad vid bortchaktning av julgranspynt medans isak var borta hos veterinären med jackie!

Ska ge mig på försök nr 2 att få honom klippt, sedan duscha o smörja upp honom innan jag börjar jobba igen imorgon 🥵

[doctor-rosch]

Mina föräldrar kan inte känna någonting. De är döda.

Du SVAMLAR! Pratar ren och skär SMÖRJA!

Men visst! Låt oss leka med tanken, säger för en sekund att ja! Dom lever! Och jag kan slänga en tia i det flygande spädbarnet, plocka upp luren och snacka med dem.

Och här har jag sörjt dem! Som någon slags idiot som trott att döden var permanent. Men det är den ju uppenbarligen inte! JAG kan ju inte lista ut hur man gör det, varför skulle någon annan?

Allt mitt läkande! Mer än hundra år av smärta, tillbaka på ruta noll! Skönt! Härligt! Riktigt fint! TACK!! ÅÅHH TACK SÅ MYCKET!! ❤️❤️❤️❤️❤️❤️

Nämn aldrig det här för mig igen. Någonsin.

Bit of a personal question but-

Do you remember your family? Your parents, siblings, uncles, do you remember them? If you do, how were they like?

Oh yes, I remember. That’s one thing I can always count on. Relationships. Many things in my mind fade with time, disappear. I’m thankful that at least- …. ah well. You get the gist.

My father’s name was Lars and my mother’s name was Chalott. Although I always called them mor and far. Born in 1775 and 1776 respectively.

I am an only child! But my mother had siblings. We spent time with her side mostly.

My grandmother on my fathers side immigrated to Sweden from Finland before he was born. You may have picked that up from my last name. Kakkelakka.

Dad was a hard worker. A real handy man. The strongest man in our whole town! But um- don’t fact check that.

He worked on digging Göta Canal, a man-made canal that runs through Sweden still today! Beautiful route, if you ever visit Sweden you should go see it..!

My beautiful mother was a seamstress. She wasn’t allowed to run her own shop, being a woman. But she made money by sewing from home and helped out in a general store where she sold sewing equipment.

Mor also worked quite a lot for our neighbor who was a farmer! Repairing clothes, milking cows, collecting eggs. I even got to help out there as well! I would often accompany her and we’d get some produce in return. Sometimes even fabrics or meat!

The farmer and his wife didn’t have any children of their own. I think they spoiled me a little because of it.

One year one of their piglets was stillborn, and they- heh- they gave it to me! I ran home so fast! We roasted that thing. Such a delicious meal. I remember I was a bit sad for the piglet however…

Hm. Far never really understood it when I took to books and science. He was a man who worked with his hands, although I don’t doubt he was an intelligent man who would have done well as a scholar.

He was worried about me I suppose. Never seemed to quite grasp what my field was. I told him I grew plants, but never had any to show for it. Plants- to him- were supposed to feed a family.

When I finally took him to my acres, and showed him the vast landscape of tomatoes that could withstand frost, potatoes that always grew large and those sweet, big strawberries…. He smiled at me and patted my shoulder. Telling me in the only way a father can, he was proud of me.

[organizedstudy]

när man kollar på nån youtuber från typ kalifornien som ba !! man måste ha solkräm på sig hela året !! även på vintern !! like nä jag tror min hud klarar de -80 timmar om dagen jag ser solen på vintern tbh

[whitewaterpaper]

En mindre aktiv månad – dock fortfarande tvåsiffrig. Jag har stiftat bekantskap med så väl Ingmar Bergman som Carl Jonas Love Almqvist.

Ansiktet (1958) [👎🆓] Synopsiset verkade bra, och på tredje försöket tryckte jag “play”. För att citera Kjell Bergkvist: “pretentiös smörja”. Bra sammanfattning (av Kjelle IB i stort, för mig denna film).

Atlantis: En Försvunnen Värld / Atlantis: The Lost Empire (2001) [👍🔁] Kände för att se om den här, och hoppas få inspiration att se uppföljaren (som jag tror jag aldrig sett).

Brutus vs César (2020) [👎] Mer franskt. Påstår att den är en komedi. Den är varken rolig eller underhållande.

Charleys Tant (2015) [👍 🔁 🎭 ] Med sina 2½ timmar borde den vara för lång, Claes Malmberg och Marianne Mörck gör dock den här farsen till en njutning även andra vändan.

En Afton På Jaktslottet (1983) [👎 🎭 📺] Skitnödig svensk tv-teater, svag ramberättelse ämnad att hänga upp Carl Jonas Love Almqvist på. Stampar vatten ända tills det äntligen är över.

Ghost Ship (1952) [__] Egentligen trodde Vodeville att det handlade om den här filmen från 2003, men jag gillar ju gammal film. Och den här var riktigt bra. Hoppas dock fortfarande på att få se den andra också.

Ghostbusters: Afterlife (2021) [__] Hur skulle Ghostbusters sett ut om Spielberg regisserat den? Nu vet vi, för Jason Reitman går inte i pappas fotspår. Bättre än väntat.

Lost City, the (2022) [👍] SF-film ropade: “kom tillbaka, allt är förlåtet” och jag löste in min gratisfilm på den här. Lös remake på “Den vilda jakten på stenen”. Sandra Bullock går all in och levererar en underhållande actionkomedi som tåls att ses om.

Prey (2022) [👍] Insåg efteråt att jag såg den här på premiärdagen på Disney+. Prequel till den första Predator-filmen. Jag gillade den, avgjort bättre än många av de andra uppföljarna jag såg.

Sugar: I Hetaste Laget (2016) [👍🎭] Eva Rydberg har uppdaterat sin YT-kanal med Klassisk Broadway på Fredriksdal. Rekommenderas.

Vast of Night, the (2022) [👍] Månadens guldkorn. Lågmäld, charmig liten science fiction-film som tar avstamp från genrens guldålder.

Inget snack om saken. Skall man plocka en film denna månad skall man plocka “the Vast of Night”, och man gör bäst i att undvika både “Ansiktet” och “Brutus vs César“.

[lovisolsso]

säg kimchi tre gånger snabbt

Hej igen! Innan jag fortsätter att berätta om hur jag aldrig vill se kimchi igen så vill jag bara säga att jag är ledsen att jag inte skrivit här, på antagligen två månader, båda till mig själv och alla ni nära och kära som läser min blogg. Det har hänt många oförutsägbara saker, som det naturligtvis gör i livet och speciellt på utbyten i andra sidan av jorden, jag har tacklat dem så gott det går och nu är min skrivarhjärna tillbaka och jobbar för fullt. Jag kan omöjligt ta upp allt som hänt under min lilla paus men jag ska försöka att göra en så verklighetstrogen och kort recap som möjligt. Från och med nu kommer jag även skriva kortare texter, hoppas det duger!

I söndags innan jag som vanligt åker till skolan(eftersom jag bor på internat under vardagarna)åkte jag och min värdbror till min värdmormors hus för att där tillsammans med resten av släkten göra något man nog med säkerhet kalla koreas nationalrätt, kimchi.

Kimchi är en slags fermenterad kål som man sedan smörjer in med en stark röd sås. Hur mer jag ska förklara det med egna ord har jag ingen aning om. Jag ber om ursäkt för oklarheten och om ni har ytterliga några funderingar på vad det här kimchi finns google ett knapptryck iväg!

Det äts rikligt med kimchi här, till varje måltid skulle jag säga. Nu har jag sett så mycket kimchi så jag vet inte riktigt hur jag ska bete mig. Man skulle kunna säga att all den kimchi jag såg när vi höll på att smörja in den fermenterade kålen och packa in det för reservering och framtida bruk, har jag aldrig och kommer aldrig se i mitt liv igen. Men kul var det. Mycket mer har jag inte säga om traditionen som utspelar sig varje år i december. Jag låter bilderna tala för sig själva.

Så exalterad kan man faktiskt vara inför att göra kimchi tro det eller ej. 

Ett helt jävla badkar fyllt med den starka röda såsen som gör att kimchi smakar som kimchi. Slår vad om att till och med jag får plats i det där badkaret.

Min värd mosters hund som jag blev vän med <3

Lite mat paus med de klassika rätterna man brukar äta under denna kimchi-cermoni. Nån äcklig sjödjursrätt längst upp i bilden(fyfan jag rekommenderar inte över huvudtaget, om någon erbjuder ÄT INTE. Fick uppstötningar när jag åt det även fast jag åt tre gånger så mycket ris). Det röda ni ser är KIMCHIN SÅKLART, färsk kimchi kan vara den bästa kimchin jag ätit. Det bleka köttet till vänster är kokt/ångkokt gris kött, det däremot är nog det bästa köttet jag ätit MUMS PÅ DEN. Och det viktigaste och det enda(förutom kimchin)som man äter till alla mål poå dagen, till och med frukost, RISET. 

Här kan man se hela tjohejet och stationerna som sattes upp, SER NI HUR MYCKET KÅL VI KIMCHIFIERADE ELLER.

Snipp snapp snut nu är kålet äntligen slut.

[lunarict]

jag saknar elvanse men jag vet om att jag saknar den av helt fel anledningar. några månader in på medicineringen rasade jag i vikt och blev väldigt triggad av det. det kändes bra, det var en prestation ur andras perspektiv. hela sommaren är en oklar smörja från mitt minne. man sägs bli klarare på adhd medicin men jag blev så manisk att dagarna flöt ihop. började självskada vilket inte hänt på flera år innan jag fick medicinen. så mycket känslor i en människa.

”när man har båda diagnoserna brukar ADHD vara främst, men när man börjar medicinera den så framhävs alla autistiska drag” sa psykologen

nu satt jag där med psykologen som satte allting i rullning -18. hon var ovetandes om allt jag varit med om, ack så förstående. jag minns när jag satt där och övertygade henne om att jag inte var autistisk. slutsatserna jag drog då var att jag pluggar och jobbar, det gjorde inte mina vänner med autismdiagnos. jag hade levt så nära människor som hade svårigheter som jag inte var inärheten av.

psykologen satte diagnosen inom parantes av respekt för att jag tog avstånd till det. nu när vi träffades tittade hon på den grundliga utredningen hon gjort och undrade varför diagnosen inte var satt. jag pratade ytterligare om mina svårigheter som jag försökt dölja, jag pratade om hur dessa psykbesök funnits sedan 12 års ålder. jag visste exakt hur man beter sig hos psykiatrin. hon verkade nästan lättad att jag fått en förbättrad självinsikt och diagnosen sattes.

nu har jag gått upp i vikt igen och det är svårt att inte sakna elvanse, sakna destruktiviteten. vågen har inga batterier och jag är tacksam över det. men är besviken att jag efter flera år föll tillbaka i självdestruktiva mönster, som jag undvikit så hårt och som jag nu är mer familijär med.

[atsvensson]

Björn Ranelids reaktionära dumheter

Björn Ranelids reaktionära dumheter

[stackarsskelett]

slänger ut en fråga i etern ifall att någon skulle ha erfarenhet av dessa mediciner;

har fått lymecycline och acnatac utskrivet för att försöka bli av med min allt sämre hy. alla reagerar såklart olika på läkemedel, men det känns alltid betryggande att höra andras erfarenheter. bl.a. undrar jag hur torr huden blir av dessa mediciner, har redan så fruktansvärt torr hud. den flagnar jättemycket, något som förvärrats av att jag använt epiduo under lång tid. går det att smörja med återfuktande hudkräm en kort stund efter att man haft på acnatac? läkaren sa att den i sig var återfuktande, men jag tror inte riktigt på det, och jag hittar ingenting om att den skulle vara återfuktande, snarare motsatsen

[do-androids-dream-ao3acc]

Bröder av stål Höj ert mjöd och säg skål Sejdlarna flyger I Valhalla Om vi förgås Får vi smörja vårt krås För mjödet flödar I Valhalla

“Brothers Unite”, Brothers of Metal

Roughly: Brothers of steel / Raise your mead and say cheers  / The sails fly in Valhalla / If we perish / May we lubricate our frills / For the mead flows In Valhalla

(And I have no idea if that is even half-way true)

[f-rg-tmigej]

Vaknade tidigt och tog mig iväg till Arken Zoo för att köpa nya leversnittar till Idun, och med mig fick jag även en boll och ny tassalva. Hon har testat två olika innan, en ifrån Apoteket utan namn och en vid namn Majstor, och ingen utav dessa (1,2) har hon tyckt om. Dessa stift närmast avskyr hon vilket förvånade mig då de är svensk och ekologisk. Vid ett stryk-tillfälle råkade jag dessutom få lite på läppen och då först upptäckte jag att den här salvan svider rejält! Slutade direkt att använda den och har nu äntligen ersatt den istället med en ifrån, K9 “Paws`n`Nose Balm”. Har hunnit testa den på henne under lite protest, men formulan var jättebra! Smidig att smörja på, lätt, mjuk, kladdar inte, luktar gott och Idun verkade inte bekymrad efteråt utan som vanligt, precis som det ska vara.

[ihatecispeople]

så jävla glad att jag bor själv nu och kan smörja på med extra kaviar utan att behöva tänka på att andra ska ha knäckemackor också

[kidontheinternet]

Lena tittade på Per med undrande blick. Han satt helt tyst och paddlade i kanoten.

Någonting känns fel, tänkte Lena. Att paddla kanot var en av Pers favoritaktiviteter. Varje gång de gick ut på sjön med kanoten, brukade han sjunga och prata om allt och ingenting.  Han var alltid självsäker när han var ute på sjön. Lena kunde fortfarande inte se Pers ansikte och hon kände hur armarna började värka. Sjön såg plötsligt mörk ut, som ett stort gap som var redo att svälja dem. Lena tittade sig omkring i hopp på att finna land eller andra livstecken. Men inget syntes utom en tunn dimma som långsamt svepte sig runt dem. Den oroliga känslan i magen steg ju mer hon tänkte på deras öde.

Det får inte vara sant viskade hon till sig själv, vi är inte… Då vände sig Per om. Han behövde inte ens säga något. Hans förskräckta blick sa allt. Lenas värsta mardröm (var nu en verklighet) på väg att besannas. De var vilsna på en stor sjö i ett främmande område och en storm började ge sig tillkänna.

Lenas hjärta bultade vilt och hon började känna sig yr. Allting framför henne började att svaja, Per, kanoten och det mörka gapet började smälta ihop till en enda stor obehaglig smörja. Det plaskande ljudet som kom när kanoten åror slog mot vattenytan kändes långt bort.

Vad hade de egentligen tänkt den här morgonen när de bestämde sig för att gå ut på sjön helt själv? Hon tänkte tillbaka till gårdagen långt innan hon och Per begav sig ut till sjön.

Hon hade satt och vilat på en av klipporna vid kanten av sommar kampen och drömde tillbaka till en värld utan jobbiga lägerledare och där man inte behövde dela stugor med irriterande flickor och där det faktiskt fanns internet. Hon stirrade hatfullt ut mot sjön och stängde sedan ögonen. Det värsta med det här stället var någonting som hon inte kunde undvika.  Någonting som alltid fans runt omkring henne vart hon gick.

Nämligen sjön. Så länga som hon kunde minnas hade havet och sjöar skrämt henne. Specielt mörkt vatten. Det var bara någonting med hur det såg ut. Hur man inte viste när det slutade som fick henne att känna sig illa till mods på nått sätt. Det kändes som om någonting när som helts skulle kunna ta tag i henne och dra henne ner i det där mörka oändliga gapet. När hon var ute på sjön kunde hon inte skaka av sig den där ängsliga känslan hur mycket hon än sjöng med i Pers löjliga små visor.

Ändå hade Per lyckats att övertala henne att smyga bort från lägerelden där alla andra sätt och glidande korv att följa med honom ut till förrådet där de förvarade konterna. Trots det hade Per lyckats övertala henne att hjälpa honom flyta kanoterna ut ur förrådet och ut till sjön där han hade övertalat henne att kliva in. Ändå hade hon börjat paddla mot motsatta håll, bort från den vanliga sjö vägen där det brukade paddla.

Och nu var det här, mitt ute i ingenstans. Lång, långt borta från någon hjälp. Nu kunde Lena känna hur stormen började ta fart och hur vinden ylade och sköt varg och stora mörka målen började glida in över solen. Per vände sig och tittade på Lena. Han hade fortfarande inte sagt något. När Lena såg tårarna som välde ut ur hans bruna förskräckta ögon bestämde hon sig att så här kunde det inte fortsätta. Plötsligt slutade hon skaka och försökte att tänka klart. Nu var det dags att göra någonting.

Vi måste härifrån tänka hon.

- Per! Skärp dig! Vi måste hitta land ina…!

I mitten av hennes mening avbröts hon av en hög åskknall. Det var redan försent. Stormen var redan här. Nu var det ingen lek längre. Om de inte kom härifrån fort så…

Vi måste hitta land tänkte Lena. Vi måste hitta land. Hon tittade desperat runt omkring sig ihop på att finna någon, bara något tecken på land. Då såg hon en ensam, tunn, liten gren som långsamt guppade genom det nu oroliga vattnet. Tänk! I vilken riktning hade grenen kommit ifrån? Vilden och det vatten ringar som kanoten skapade i vattnet gjorde det svårt att se vart det kom ifrån. Det verkade som gren hade kommit från hennes högra sida?

Hon valde att lita på den gnagande känslan i magen och började styra kanoten åt höger.

- Kom igen Per! Hjälp mig att styra den här saken!

Då rykte Per till, som om han precis hade vaknat ut en dröm och nu förvirrat såg sig omkring för att veta vad som hände. Då äntligen fick hon ett svar.

- Okej! Svarade Per och tittade på Lena rakt i ögonen. Det var inte längre fyllda med skräck och hela hans ansikte och kropps styrka radierade en slaks viljekraft.

- Åt vilket håll ska vi?

- Där sa Lena och pekade åt det hållet som kvisten verkade komma ifrån.

Nu hade stormen verkligen tagit fart. Vinden slet och ylade samtidigt steg vågorna. Det lugna och mörka gapet som var vattnet var nu en mörkgrön vild best som slet och drog i oss i ett försök att sluka oss. Kanoten vilade fram och tillbaka, sida till sida och vid ett tillfälle välde den nästan över. Per skrek någonting men Lena kunde inte höra honom. Då såg hon det, en svag skugga som sedan blev en klippa och sedan en liten ö ju närmre vi kom. Med deras sista kraft och vilja slet vi oss igenom den vilda besten och kravlade oss långsamt upp på land samtidigt som de drog kanoten. De satte sig ner på klippan det hade hamnat på och innan hon viste det hade Lenat somnat just där på grund av utmatning. Efter en märklig dröm som verkade hålla på i en evighet vankade Lena upp av Per som vilt skadade henne i armen.

- Lena! Kolla utbrast Per och pekade på bort mot sjön. Långsamt kravlade Lena sig upp och blinkade mot det hållet per pekade på. Ett starkt ljus från någonting som verkade vara en lycka lyste några meter bort igenom dimman som nu hade börjat klara sig. En båt! Lena reste sig upp helt och tillsammans med Per började de kalla båten åt sitt håll och hon kände hur hoppet återvände till henne.

[moments-0f-being]

Passar på att inviga mitt nya FINA halsband samtidigt som min kurs tvingar mig att läsa misogynistisk smörja i form av Cormac McCarthy