#Rörelse

[lahtzu]

rörelse

[lifestylebylinda]

Lunchpromenader: Ditt Nya Mötesrum (med frisk luft!)

Bilder av mig LindaLovesGym Hej du fantastiska människa, Hur går det för dig med ditt nyårslöfte om du har något? Mitt är mer rörelse i vardagen. Har du hört det senaste? Kontorsstolen är ute och vinterkängorna är inne! 2024 handlar om lunchpromenader. Fördelarna? Oj, där finns det en hel del. För det första, promenader får upp din puls och bränner fett. För det andra, frisk luft och du sover…

[forislynx]

När allting rör sig på samma sätt, uppfattar vi ingen rörelse alls. Vi befinner oss liksom ombord på ett fartyg. När alla lever ett utsvävande liv, ter det sig som om ingen gjorde det. Genom att en stannar, ser man att de andra rör sig. Han blir den fasta punkten.

Blaise Pascal, Tankar

[whats-another-song-contest]

VÄNTA VAFAN hela mello från 2005 ligger uppe på öppet arkiv?!!!!! Inklusive deltävlingarna????

LET'S FUCKING GOOOOOO

[asiljebrand]

Lagen om skörda

Det är ganska uppenbart att vi får vad vi förtjänar i livet. Vi får inte vad vi behöver eller vill ha, utan vad vi förtjänar. Om vi planterar tomatplantor förtjänar vi tomater. Om vi går till jobbet förtjänar vi en lön. Om vi pratar upp på mötet förtjänar vi självförtroende. Om vi vet att alla inte håller med det vi säger förtjänar vi ännu mer självförtroende (för vi växer i motstånd). Om vi går…

[toolatetocallanambulance]

I Love (To Hurt) You - Lifelover - Translated Lyrics

Det blev för mycket igår (Yesterday was too much) Jag vill inte mer (I don’t want any more) Det enda jag ser nu är (The only thing I see now is) Denna stengolvskalla stad (This stone floor-cold city) Kärnan till dessa rader (The core of these rows) En institution för döende kött (An institution for dying flesh) Glädjesteriliserad av apati (Joy-sterilized by apathy) Monoton dödsbringande betong (Monotonous death-bringing concrete)

Mitt hjärta bankar genstridigt (My heart barely beats) Kväljningar uppstår vid rörelse (I get nauseated when moving)

En eremit, vad står det här? (A hermit, what does this say?) En eremit vill leva ensam och isolerad (A hermit wants to live alone) Han får varken åsyn eller vju från andra människor (He can’t stand the sights or sounds of other people) Jag har kommit på en sak, jag passar inte in någonstans på denna jord (I’ve reached a conclusion, there’s no place for me in this world) Min bok är inte till salu, adjö! (My book isn’t for sale, and I don’t want to be disturbed by anyone, goodbye!)

En själ färgad såsom aska (Ash colored soul) En stad, ett block av misär (A city, a block of misery) Kontinuerligt elände (Continuous woe)

Jag älskar dig (I love you)

Lifelover – I Love (To Hurt) You Lyrics | Genius Lyrics

[valentinahogdahlholm]

Manic pixie dream girl

I am not her, She who is gone with the wind, Who's lips rule the words, follow her, the movement of her hand, the rythm in her head, her thoughts beat.

Follows the beat of her heart pumping red ink instead of blood, Because I am too boring and too scared, To declare war and shake it off, with a smile on her lips, citing extensialists and other french names.

Although I know she is not true, a myth on men's lips spreading like wildfire, Lead bullets to a teenaged body.

And still I wish I could get rid of the mouth that stumbles over words, the tounge that don't have them in her grip, the voice full of false notes. Moult her skin and leave it like an old shirt in the drain by the side of the street. Throw her up with the gall, the girl who's heart was beat to a slab of meat covered in blood and gravel,

Because I am no muse, Even though I studied french and try to write something like poetry,

Not exciting enough, broken in a white shroud, a forehead wounded by thorns. I who wanted to be nymph of the wind, muse of poetry, Shaped my body after each requirement, Broke myself into parts to put them back together, All to be her, Who I can never be. Because I only have a mind for tears and a love for the written word, All her worst sides.

Because she is but a myth, spoken by men's lips, yet she gets an epos even if she only bleeds red ink. Undeniable, destined for greatness, while my words will only be lumps of ink, attempts to be worthy of the title of poetry's muse, Even though she is simply fiction. Let me be good enough to be her,

And sometimes, Sometimes I am so good that I just want to scream until the universe falls apart, The words stop being spoken and written, Discourses fall apart, their constructed walls.

But all it ends in is me looking in the mirror, at a face red from tears which will never crystalize.

//

Jag är inte hon

Hon som försvinner med vinden, 

Vars läppar behärskar orden, 

Får dem att följa henne, hennes hands rörelse, 

Och den rytm hon har i sitt huvud, hennes tankar trummar i. 

I takt med hennes hjärta som pumpar rött bläck istället för blod 

För jag är för tråkig och för rädd,

För att deklarera krig och skaka på axlarna, med ett leende på läpparna, citerandes existentialisterna och andra franska namn.

Egentligen vet jag att hon inte är sann, en myt formad av en mans läppar som spridit sig som en vild eld, 

Blykulor avfyrade mot en tonårskropp,

Men ändå önskar jag att jag kunde bli av med den mun som snubblar över orden, tungan som inte greppar dem, stämman som klingar falsk, ömsa hennes skinn och lämna det som en gammal tröja som slängs i rabatten vid sidan av vägen, 

Spy upp henne med gallan, flickan vars hjärta stampades tills det bara var en slab kött täckt av grus och blod, och märken från kängornas sulor och klackarnas spets.

Men jag är inte skapad av en tunga, utan av händer som i skapande stund förbannade mig, något jag bara insett först nu, 

För jag är ingen musa, 

Även om jag tog franska i skolan och jag försöker skriva något som liknar poesi, 

Så är jag inte spännande nog, i en trasig vit skrud, en panna rispad av törnar. 

Men jag vill vara som vindens nymf, poesins musa, 

För jag har format kroppen efter varje krav, 

Brutit mig i delar, och sytt ihop dem igen, 

Allt för att bli hon,

Men det kan jag aldrig vara.

Jag har bara ett sinne för tårar och en kärlek till det skrivna ordet, 

Alla hennes värsta sidor. 

För hon är bara en myt byggd av mäns läppar, men kanske får hon då leva ett epos, även om det är rött bläck som pumpas ut från hennes hjärta.

För hon är oneklig, ämnad för storhet, medan mina ord bara blir bläckklumpar, försök att vara värdig titeln poesins musa, även om hon bara är fiktion, 

En konstruktion som fyller sitt syfte, 

Låt mig vara duktig nog att bli hon, 

Och ibland, ibland så är jag så duktig att jag vill skrika tills universum rämnar, 

Orden slutar talas och skrivas, 

Diskurserna faller samman, med deras konstruerade murar, 

Men det slutar bara med att jag stirrar i spegeln på ett ansikte rött av tårar, som aldrig kommer kristalliseras. 

[there-are-4-lights]

Idag får vi inte glömma att fira våra segrar, systrar! För herregud vilken framgångsrik historia feminismen har varit de senaste sisådär 150 åren! Vi har erövrat så mycket: rösträtt, myndighet även som gift kvinna, rätt till högre utbildning, rätt till skilsmässa, rätt att vara vårdnadshavare för våra barn. Och fler generationer kvinnor fortsatte: rätt till abort, rätt till förskola.

Så är det färdigt nu? Har kvinnorörelsen varit så framgångsrik att den inte längre behövs, i alla fall inte i vårt land? Det verkar som om vissa resonerar så. I alla fall är två av de saker som det alltid har varit självklart att feminism handlar om inte längre självklara.

För det första: varför existerar överhuvudtaget feminismen? Svaret har tidigare varit: för att förbättra för gruppen kvinnor och motverka kvinnors samhälleliga underordning under män. Men det svaret är inte längre självklart. Det har blivit svårare att hävda att feminism är en teoribildning och en rörelse som fokuserar på just kvinnor, utan den ses allt oftare som en större rättviserörelse för alla underordnade grupper och inte primärt för gruppen kvinnor.

Så här skrev till exempel Elsa Kugelberg i Dagens nyheter i en runa över bell hooks: ”Feminism är ’motstånd mot förtryck’, där förtryck förstås som ’frånvaro av valmöjligheter’. De som säger sig se och kämpa mot förtryck måste börja med förtrycket där det är som starkast. En feminism värd namnet behöver koncentrera sig på samhällets mest utsatta: flyktingar, sexarbetare, hemlösa, transpersoner, funktionsnedsatta. Vad säger de? Vad skulle göra deras liv bättre, friare?”

För det andra: vi är inte längre överens om vad kön överhuvudtaget är, och därmed inte heller vad en kvinna är. Och kön har ju trots allt varit det som feminismen har byggt på eftersom patriarkatet bygger på det.

Fram till för bara något decennium sedan var vi tämligen överens om att kön är ett biologiskt faktum, man föds till flicka eller pojke. Och med det kommer en rad olika förväntningar på denna nya individ – förväntningar som vi kallar genus. Det får resultatet att flickiga pojkar och pojkaktiga flickor bestraffas. Men det får också konkreta resultat i lägre löner för kvinnor, sämre vård för den som specifikt handlar om kvinnor, såsom förlossningsvården, färre forskningsresurser till kvinnosjukdomar etcetera.

Men i och med den nya syn på kön som har växt fram inom transrättsrörelsen, och som nu till exempel RFSL står för, kan vi inte längre självklart utgå från denna syn på kön och genus. Enligt den nya teorin om kön har alla en inre könsidentitet som inte behöver sammanfalla med det biologiska kön som man har blivit, som de uttrycker det, ”tilldelad”. Vilket kön du tillhör bestämmer du själv; det beror på din egen känsla och visshet – din könsidentitet.

De här två uppfattningarna – att feminism bör vara en mer allmän kamp mot diskriminering och förtryck av alla grupper, oavsett grunden för denna diskriminering eller detta förtryck (det kan vara kön, hudfärg, kroppsfunktion, klass, sexualitet) samt uppfattningen att kön är en fråga som den enskilda individen själv bör få bestämma – gör att feminismen är förvirrad för tillfället.

Vilken är vår motståndare? Är det patriarkatet och sexismen, är det kapitalismen, rasismen, normen om heterosexualitet eller en viss uppfattning om vad kön är?

Och vilken är vår kamp? Är det en kamp för att befria oss från könsroller, en kamp mot mäns våld mot kvinnor, en kamp för lika lön för lika arbete? Eller är det en kamp mot alla former av underordning och mot en syn på kön som en fråga om biologi istället för den enskilda individens känsla? De här frågorna bör var och en av oss tänka igenom och ta ställning till.

För övrigt har jag varit i kontakt med vården på grund av en fraktur i foten. Räkningen kom igår: 300 kronor. Å, vad mycket vi får för skattepengarna!

[gubbanarkist]

Ersatte profilbild med en som är mer tematiskt i linje med mina andra bloggar - med vilket jag menar Bild på en död gubbe jag gillar. I det här fallet är den döde gubben Henrik 'Hinke' Bergengren, chefredaktör för Brand när det grundades, som sparkades från sossarna för att han i egenskap av anarkist var "kontrarevolutionär", och som hela sitt liv var den främste företrädaren för anti-parliamentarisk revolutionär och anti-statlig socialism - mao anarkism, även om vår rörelse på den tiden kallades för Ungsocialism - i Sverige. Sorgligt bortglömd idag, men värd att minnas.

[sebastianpetersson]

Solen sänker sig över stranden, kroppen är trött efter att ha spelat i timmar. Du ser knappt bollen när mörkret börjar falla, men glädjen finns där, i var enda rörelse. Nästa boll.

Jag fotograferat lite beachvolleyboll och redigerat i Adobe Lightroom. För att kunna användas i syfte att marknadsföra Skrea strand och Falkenberg.

[sexleksaker]

DINA FANTASIER ÄR PÅ VÄG ATT BLI VERKLIGHET!

Upptäck den enda stroker designad efter Britney Ambers mest intima kroppsdelar.

Ta dina fantasier till nästa nivå och känn varje rörelse Britney gör när du kopplar ihop din stroker med Keon by KIIROO för en verkligt uppslukande, interaktiv upplevelse.

Artikel.nr D-228349

[klackskor]

Det är något med kombinationen av höga klackar och jeansshorts som bara fungerar. En balans mellan avslappnad och uppklädd, mellan det kaxiga och det eleganta. Hon står där, med självförtroende i varje linje av sin kropp, solens ljus smekande hennes silhuett.

Jeansshortsen sitter perfekt, smiter åt där de ska och visar precis lagom mycket för att fånga blicken. Slitna kanter ger dem en nonchalant känsla, som om de levt ett liv av varma sommarnätter, spontana äventyr och dans under neonljus. Men det är sättet de framhäver hennes former som verkligen gör dem till mer än bara ett plagg – de är en hyllning till kurvor, till rörelse, till en attityd som säger: "Jag vet vad jag har, och jag bär det med stolthet."

Och så är det klackarna. Höga, självsäkra, designade för att lyfta både hållning och känsla. De ger en extra grace till varje steg, en mjuk men ändå kraftfull elegans. Det är ingen tvekan om att hon vet hur man går i dem – inte bara går, utan äger varje steg. Det där klickande ljudet mot asfalten eller golvet är som en rytm, en puls, ett löfte om att hon är på väg någonstans – och att alla kommer att titta efter henne.

Hon lutar sig lätt på ena benet, höfterna skapar den där naturliga, avslappnade kurvan som gör att det ser så enkelt ut. Som om hon inte ens försöker. Men det är just det – riktig stil handlar inte om att försöka. Det handlar om att vara.

Och just nu, i det ögonblicket, är hon allt.

[forislynx]

Totalitära rörelser är massorganisationer av splittrade, isolerade individer. Deras mest påfallande yttre drag, jämfört med alla andra partier och rörelser, är deras krav på de enskilda medlemmarnas totala, oinskränkta, ovillkorliga och orubbliga lojalitet. Detta krav ställer de totalitära rörelsernas ledare redan innan de griper makten. […] En sådan lojalitet kan bara förväntas från en fullständigt isolerad människa, som saknar alla sociala band till familj, vänner, kamrater eller ens blotta bekanta och grundar sin känsla av att ha en plats i världen enbart på sin tillhörighet till en rörelse, sitt medlemskap i partiet.

Hannah Arendt, Totalitarismens ursprung

[naprawski]

OPEN CALL - Evangeliet enligt Jesus Queen of Heaven

Naprawski söker nu en skådespelare som identifierar sig som en transperson att spela huvudrollen i den kommande föreställningen Evangeliet enligt Jesus Queen of Heaven. Föreställningen utforskar teman som kärlek, identitet och tro genom en queertolkning av Jesus som transkvinna. Den prisbelönta pjäsen The Gospel According to Jesus, Queen of Heaven av Jo Clifford sätts för första gången upp i Sverige. Erfarenhet av skådespeleri är meriterande, men inget krav. Du behöver vara tillgänglig för arbete under vecka 21-24. Du behöver ha förmågan att bära en föreställning med både närvaro och autenticitet. Vi värdesätter även en öppenhet för att arbeta med interaktiv och immersiv scenkonst. Auditions kommer att hållas i Göteborg under vecka 12. Under tillfället kommer vi arbeta med text, sång, rörelse och improvisation.   Föreställningen kommer ha work in progress-visningar på Stora Teatern vecka 24 för att sedan ha sin premiär våren 2026.  Vi erbjuder arvode enligt branschstandard.  

Skicka din ansökan här: https://docs.google.com/forms/d/e/1FAIpQLSfqZ55vaDsW9MIzjegcR-IWF56BExyTnJp4JTaMit9imSyzCA/viewform

Vi ser fram emot din ansökan!

[anhedonin]

[The history of emotions - An introduction av Jan Plamper, bananbröd och koffeinfri cappucino]

Någonting som har grämt mig ett tag är den förlorade motivationen för mitt forskningsfält, som bland annat inkluderar känslor. Huruvida det beror på anhedonin, eller på att jag nu börjar närma mig slutet av projektet, är inte helt känt för mig.

Jag gör därför ett försök att tända gnistan igen, genom att slå mig ner på ett fik och läsa någonting annat än forskningsartiklar från PubMed. Det hjälper lite.

Tankar och reflektioner jag tar med mig från denna läsning:

Känslor som rörelse Många ord som relaterar till känslor är etymologiskt kopplade till varandra. Två tyska ord (Emotion och Germüthsbewegung) ska t.ex. vara kopplade till det latinska verbet movere, som verkar betyda att flytta eller röra. Jag uppskattar idén att känsloupplevelser kopplas ihop till rörelse då total stillhet kan liknas med döden - och känslor, av alla dess slag, är väl liv, de har rörelse. I kontrast står även anhedonin, med sin neutrala passivitet och likgiltighet

Positiva och negativa känslor, eller utfall? Aristoteles verkar inte ha delat upp känslor i positiva (t.ex. glädje, nöjdhet) och negativa (t.ex. oro, rädsla), utan snarare att alla känslor kan leda till negativa eller positiva utfall. Trots den gamla källan, känns det som en modern, men även balanserad, förståelse av känslors komplexitet. Exempelvis kan ju ilska leda till negativa utfall (såsom konflikter) och positiva utfall (såsom motivation för gränssättning)

Emotio och ratio Immanuel Kant ansåg att känslor (emotio) och förstånd (ratio) var åtskilda konstrukt, och att styras av sina känslor var en "illness of the mind". Författaren citerar Kant: "No human being wishes to have passion. For who wants to have himself put in chains when he can be free?" (s.25). Det är spännande att tänka att emotio skulle vara den som håller i kopplet, och ratio den som frigör oss från denna. I samtiden upplever jag att det är en annan bild som målas upp av dessa koncept: ratio, eller självkontroll, kopplas till inhiberingens tyglar, medan frihet innebär att få låta emotio löpa fritt

Känslor och tänkande, individualism och kollektivism Ett kort stycke handlar om hur australiensiska Pintubi aboriginals kopplar ihop barndom med okontrollerade känslor och individualism, som över tid mognar till ett ökad konsekvenstänkande och där jaget börjar ingå i en kollektivism (s. 30). Det är nog första gången jag ser spaningen att individualism är kopplat till ett utvecklingsstadie, och då barndomen. Ännu mer intressant var att läsa att ordet "höra" länkas ihop med tänkande, där processen tänkande också innebär att mogna. Att höra, eller lyssna, känns ju också som en kollektivistisk handling, eftersom det innebär att vi (oftast) tar in något från den externa världen samt ger utrymme för detta (alltså börjar inte överrösta den andre till exempel). Förenklat skulle tänkande då anses vara ett tecken på mognad och kollektivism, medan oreglerade känslor kopplas till barndom och individualism

Det fanns ändå en hel del intressant. Men nu är jag trött och ska jobba med annat.

[detosynligavaldet]

Jag är precis som du men ändå alldeles olik.

Jag känner samma känslor, upplever samma saker. Bara lite mer. När jag är glad är jag överlycklig. När jag är arg är jag förbannad. När jag är ledsen är jag förtvivlad. När någon sårar mig känns det som om hela världen går under. När jag får en kram blir allt genast bra igen hur illa det än var alldeles nyss.

Ibland tar jag allt personligt. Allting som händer känns riktat mot mig. Och eftersom jag saknar en ventil i min hjärna så måste allting komma ut på annat sätt, oftast genom munnen. Jag kanske låter ilsken. Du kanske tycker att jag överdriver. Men eftersom jag saknar den där ventilen som du har, så blir saker som sker väldigt stora för mig. Jag får ingen chans att sortera upp tankarna och rensa bort det dåliga. Det som inte är realistiskt.

Jag är ingen dålig lyssnare men ibland har jag svårt att koncentrera mig. Droppandet från kranen, en bil som kör förbi, ett par på en bänk; allting som du med hjälp av din ventil kan sålla bort stannar kvar i huvudet hos mig. Jag ser dina läppar röra sig men ibland, jag är ledsen, så klarar jag inte av att höra vad du säger trots att jag verkligen försöker. Jag gör det inte för att nonchalera dig utan för att det finns så mycket annat att lyssna på. Och är vi i ett helt tyst rum så lyssnar jag istället på tystnaden som blandas med tankarna i mitt huvud. För där, där är det aldrig tyst.

Ibland blir du trött på mig för att jag har frågat dig om en sak och sedan nästan genast ställer samma fråga igen.

Nej, jag är inte dum i huvudet, trög eller korkad. Det är bara så att svaret du gett mig försvunnit bland alla andra tankar i mitt huvud. Så då behöver jag fråga igen. Och kanske en gång till för att det ska fastna ordentligt. För att jag ska komma ihåg.

Att ligga i soffan en hel kväll och titta på film fungerar sällan för mig. Efter en stund börjar det krypa i kroppen, jag tappar min koncentration och tittar på allt annat förutom det som händer på tv-skärmen. Då är det min kropp som talar om att jag behöver lite omväxling. Mitt tålamod har tagit slut hur bra jag än tyckte att filmen var. Ge min övertrötta hjärna en paus tio minuter så kan vi fortsätta sen. Min skalle har inte samma förmåga att bearbeta intryck som din och tröttnar fort.

Blir du tokig på mitt eviga fipplande på telefoner, överkastet, kläder och allt annat som jag får mellan fingrarna? Det är bara mitt sätt att göra av med lite energi för att kunna hålla kvar fokus på dig.

Emellanåt känns det kanske som jag inte förstår dig och dina känslor. Men jag förstår så mycket mer än vad jag kan sätta ord på.

För när det är starka känslor i omlopp blir min hjärna styrd av dom och inga ord kan komma över mina läppar. Jag har fullt upp med att hålla ordning på kroppen så att den inte utför oönskade handlingar mot mig själv eller andra.

Slänger jag saker överallt? Kaos är mitt sätt att hålla ordning. Eftersom det är kaos i huvudet på mig jämt så är det då jag känner mig

trygg. Det är då jag känner att jag har kontrollen.

Förvånas du över hur jag kan vara förbannad i ena sekunden och i nästa hur glad som helst? Bli inte det. Mitt humör styrs helt av vilken känsla som får övertaget. Och sådant kan ändras fort. I min hjärna är allt i ständig rörelse. Ibland hinner jag inte med.

Hamnar jag ofta i konflikt med andra? Det är bara för att jag hatar orättvisor och vägrar att se på medan andra människor råkar illa ut.

Att lägga sig i är min specialitet. Jag gör det inte för att vara jobbig utan för att jag saknar den fega spärren som brukar känneteckna människan. Jag saknar ett konsekvenstänk och sätter mig ofta i farliga situationer för att rädda människor jag tycker om eller känner medlidande för.

Du tycker kanske att jag är expert på att skämma ut mig. Du förstår, jag ser inte att vara högljudd, hoppa i vattenpölar eller skratta högt som pinsamt. Jag gör det som faller mig in. Det jag känner för i stunden. Jag har inte tid att fundera på vad andra människor tänker om mig. Det finns så mycket annat som distraherar.

Jag förstår inte instruktioner lika snabbt som du. Ibland kanske någon har förklarat samma sak för mig tio gånger utan att jag fattat ett smack. Sedan kommer någon annan och jag förstår plötsligt på en gång. För mig handlar det nämligen inte om vad du säger utan hur du säger det.

Trött på att jag tappar bort nycklarna varje gång vi ska någonstans för att sedan alltid finna dem i jackfickan när vi kommer hem?

Det är bara att du vänjer dig. Min hjärna är så upptagen av omgivningen att den inte har tid att komma ihåg vart sakerna hamnar. Jag lägger ifrån mig dem utan att tänka på det.

Vi med ADHD/ADD är intensiva. Vi känner mer. Vi hatar mer. Vi sörjer mer. Men vi älskar också mer. För när vi älskar någon så gör vi det inte bara med hjärtat utan med hela kroppen.

När du känner att du inte orkar vara förstående längre – gå ut. Ta en paus. Ta en paus från oss, för vi kan vara nog så påfrestande. Det händer alltid något när vi är med. Vi är i ständig rörelse. Men vi är inte bara intensiva och hyperaktiva. Vi är också både intelligenta och kreativa. Vi har bara ett annat sätt att tänka på, eftersom vi saknar den där ventilen. Vi har för att överleva skapat vårt egna lilla sätt att vara och agera.

Det måste du låta oss få.

Och ger du oss den chansen, chansen att få vara precis den vi är, låter oss få ta tillvara på allt positivt som vårat handikapp medför så kommer du att se hur mycket vi har att ge dig. Du kommer att förstå. Och vara stolt över att just du får följa med på vår resa och upptäcka världen i vårat perspektiv.