#Maktfördelning

[atsvensson]

Makten över resursfördelningen ska vara demokratisk

Även om vi hade ett socialistiskt samhälle skulle resursfördelning och makten över resursfördelningen vara ett problem. Allt vi utvinner ur naturen, odlar, jagar, fiskar, tillverkar och all service av olika slag som skola, vård, omsorg, restauranger, krogar, caféer, transporter, förmedling av handel och tjänster med mera ska fördelas i samhället mellan människor, grupper och individer. Även mark,…

[aprilskyforever]

En social konstruktion // A social construct

a text i originally wrote on my devote blog today, but i figured i might as well post it here. first in swedish, then a shorter version in english down below. (i figure this might be handy for swedish learners? maybe? @ikea-underwater @slightlyintimidating hey)

Internationella kvinnodagen. Jag tänker tillbaka, på när jag började bli feminist och hur jag sedan utvecklats. Allt jag lärt mig. De motgångar jag mött, de fighter jag tagit. Jag har gått från "Jo visst, kvinnor och män är olika, men det ska väl inte värderas olika? Att den ena gruppen är bättre pga att de är män?" till "Allt är en social konstruktion för att bevara den maktfördelning som råder". Jag har blivit mycket mer radikal i tanke. Dock inte så mycket i handling. Sorgligt, kan tänkas. Men I'm getting there.

  Jag tänkte ägna inlägget åt att berätta hur min feminism ser ut idag. Mina idéer och tankar alltså, för mitt aktiva liv finns inte så mycket att säga om.

Att vara kvinna är att socialiseras in i en politisk position. Som Simone de Bouvoir sa: man föds inte till kvinna, man blir det. I grunden är vi alla människor, men patriarkatet kräver att vi delar upp oss och ger den ena halvan mer makt och förmåner än den andra. Folk, speciellt transfober, kan prata om könsdelar/kromosomer/hormoner och mena "men vi är ju olika där nere!" och till dem vill jag säga: trans kvinnor kan berätta för dig om det förtryck de möter om du bara ville lyssna. Folk kan höra deras djupa röster, deras breda axlar, och ändå behandla dem som kvinnor. Samma förtryck. Ibland till och med värre. Nu har jag inte statistik tillgänglig, men vill minnas att jag läst att trans kvinnor löper större risk för att bil utsatta för våld än vad cis kvinnor gör.

  Därmed inte sagt att cis kvinnor får leva loppan jämfört med trans kvinnor, i och med att kroppar med vaginor är feminiserade får de generellt sett sämre vård, och världen över dör kvinnor i komplikationer från osäkra aborter, graviditeter och förlossningar. Vi får stå ut med biverkningar från p-piller när p-piller för män inte ens släpps på marknaden för exakt samma biverkningsrisker, vi får stå ut med endometrios för att ingen fått pengar till att forska fram hur man behandlar det.

  Att vara kvinna är att vara andrahandsvalet. Att inte lyssnas på och synas i samma utsträckning. Att känna sig snäppet otryggare när man går hem på natten. Att vara kvinna är att förväntas göra det emotionella arbetet i en relation och merparten av det obetalda arbetet i hemmet. Att vara kvinna är att objektifieras och sexualiseras i situationer där man inte borde bli det, och det görs för att visa maktövertaget.

Lika mycket som att kön är en social konstruktion, är kapitalismen det. Och patriarkatet och kapitalismen går hand i hand. Kapitalism - att koncentrera frukten av arbete till några få kapitalägare istället för att låta det gå direkt till arbetarna - är inte något som funnits sen urminnes tider. Det konstruerades som en efterträdare till feodalism, på 1600-talet när världen började industrialiseras. Kajsa Ekis Ekman är min klippa när det kommer till att förklara kapitalism, och det står på min bucketlist att läsa massa litteratur för att lära mig mer.

  En del människor i den här världen är liberalfeminister. Jag kommer alltid backa dem när de möter förtryck från män, men jag kommer aldrig hålla med om deras ideologi. Feminism för mig är solidaritet och frigörelse, för alla kvinnor, och i kapitalismen kan vi aldrig bli fria. I kapitalismen finns inte solidaritet, för kapitalism går ut på att skydda kapital istället för människor. Kapitalism är också en god vän till imperialismen - rasismen - och en fiende till miljökampen. Eller, kapitalism och miljökamp kan gå hand i hand om bara kapitalismen får göra vinst på den, men det funkar inte om vi faktiskt ska kunna rädda Jorden. Vi måste lägga ner konsumtionshetsen. Vinsthetsen, tillväxthetsen. Vi har bara ett jordklot, alla resurser är inte oändliga. Vi måste sakta ner.

  I kapitalismen gör kvinnor grovjobbet, men får minst betalt. Vi jobbar i välfärden, men kapitalism hatar välfärd. Lönerna är låga. Liberaler hävdar att folk som tjänar för lite har "valt fel", men någon måste ju göra det jobbet? Någon måste jobba på sjukhus, någon måste utbilda unga och ta hand om gamla. Om alla väljer bort det, vad händer? Kapitalister vill att dessa områden ska vara privatägda, men då kommer bara vissa ha råd att utnyttja den, och vi KAN inte bygga ett starkt och moraliskt försvarbart samhälle med något sådant.  

  Ge kvinnor cred och betalt för det de gör. Men framför allt, jämna ut nivåerna, låt inte kapitalisterna få allt de får. Kvinnokamp är klasskamp, och internationella kvinnodagen startades av socialistkvinnor.

Lika mycket som kön och kapitalism är sociala konstruktioner, är sexualitet det. Vi dras med en föreställning om att folk är "born this way", underförstått att de inte kan hjälpa det, och visst finns det undertoner av homofobi i det? Det ska inte behöva vara så.

  Att kasta denna föreställning är inte att säga att homosexuella en dag kommer tända på något annat kön än sitt eget, snarare är det tvärt om. Heterosexualitet är i många fall inlärt, för det passar så bra med patriarkatet (och kärnfamiljen passar så bra med kapitalismen). Att slopa born this way-mentaliteten handlar om att vidga sina vyer och tänka ett varv till, är jag verkligen hetero? Måste jag vara det?

  Mina lesbiska vänner (t ex Maggie) har lärt mig att lesbiskhet handlar om så mycket mer än sexet. Sexet verkar i själva verket vara en ganska liten del av det hela. Det handlar mer om att få vara fri från förtrycket i en nära relation - för patriarkatet reproduceras i olikkönade relationer. Samhällets struktur försvinner inte bara för att en man och en kvinna bor på samma ställe och sover i samma säng. Lesbiskhet handlar om separatism, få utrymmet man saknat, att få leva jämställt. Det är i många fall en räddning för kvinnor som fått utstå våld i nära relation, eller bara haft skitiga förhållanden med män i allmänhet, för att de aldrig föreställt sig något annat. Så har jag i alla fall förstått det.

  Att kasta born this way-mentaliteten fick mig att gå från att säga "jag är straight" till "än så länge har jag inte hittat en kvinna jag känt romantiskt och/eller sexuellt begär till, men händer det ska jag inte förneka det för något sådant kan omöjligt hända mig". Och för mig känns det helt perfekt.

Att vara feminist är att tro och kämpa, för en annan värld är möjlig. Att vara feminist är att ha en förståelse för samhällets orättvisor, och hålla sina medsystrar om ryggen. Frihet, jämlikhet, systerskap.

**

International womens' day. I've thought about how I've developed over the last six years or so, from being a person that says "well men and women are different but we shouldn't be valued differently" to "everything is a social construct to maintain the unequal distribution of power".

Gender is a social construct. You're not a woman simply because you have a vagina (although the vagina is feminized, people with them will face oppression in ways like dying from unsafe abortions and recieving worse medical care overall). Trans women can tell you. To be a woman is to be read as one, and then treated as one. You'll be a second hand choice. You'll be less listened to, and less seen. You'll be objectified and sexualised when you shouldn't be. You'll be expected to do the unpaid work at home, and the emotional work in a relationship.

Capitalism is a social construct, developed from feudalism when the world started the industrial revolution. I believe equality cannot be reached if we don't abolish it. Capitalism creates inequality, leaving some with heaps of money and others in poverty. Women are paid less, both on an individual level (like a man with the same job will earn more) but also in women-dominated fields like healthcare and education. Welfare jobs.

Sexuality is a social construct. Heterosexuality is often learnt, because it fits so well with patriarchy and capitalism. There is a born this way-mentality in society today, that we need to get rid of, not to tell gays they one day will be attracted to the opposite gender but for especially women to consider: they don't have to live with men. My lesbian friends have taught me that lesbianism isn't much about the sex, it's more about separatism, living equal, not having to deal with men in their life. It's a salvation for women who've been treated like garbage in their previous relationships. It made me go from "I'm straight" to "I haven't found a woman that I'm attracted to yet, but if it happens I won't deny it". And that feels wonderful.

To be a feminist is to believe in another possible world. It's to see injustice in the world today, and to fight for something different. For freedom, equality and sisterhood.

[banjobasilika]

Berörd - Plats, kropp och ting i fenomenologisk kulturanalys

Jonas Frykman

Citerar Spinoza: “the body itself, merely from the laws of it’s own nature alone, can do many things, at which the mind marvles” (Ethics 2001)

Om en man JF ska hjälpa fälla ett träd: “han visste inte hur man skulle ta ner en björk - han kunde det”

Vad kroppen uppfattade hade en annan innebörd innan det “moderna samhället”. Det var viktigt att ta in världen, känna, lukta, höra och se - samtidigt för att förstå omvärlden. Det som har kallats för folktro är inte en troslära utan ett redskap för att uppfatta omvärlden och utforska relationen till människor, plaster och ting i närheten. Kroppen blev en slags slagruta, med sinnena uppmärksamma och riktade.

Arbetet krävde också uppmärksamma sinnen, en närvaro. Känna i händerna, höra rytmen, uppleva motstånd och hur man rörde sig. Som exempel ges att en bonde kunde väga rågaxet i handen för att veta om det var redo att skördas, en bondmora kände på degen om den var redo för att jäsas, pigan visste hur man kramar spenen för att få ut mjölken och snickaren kunde känna sig fram till hur fibret i träet gick.

Om vi spolar fram i historien, till mellankrigstiden, pekar JF i en fotnot hur fascinationen för gymnastik, träning och hälsokost skulle kunna härledas till en tid av osäkerhet och ett behov av att stålsätta sig mot en omtumlande tid men också som ett sätt att förbereda sig inför något nytt, ett nytt kapitel.

Den franska antropologen J. P. Warnier har undersökt hur kroppen aktiveras genom olika ting. Han kallar det för praxeologi och menar att maktfördelning och klass handlar om vilka föremål man vänjer kroppar vid. En pilot upplever ett flygplan som en förlängning av sin kropp, medan städaren han möter på flygplatsen har kunskaper om moppar, hinkar och utrymmen. (A Praxeological Approach to Subjectivation in a Material World2001)

Filosofen Erin Manning har tittat på samstämdhet - både mellan djur och människor och mellan dansare. I sadeln handlar det om att känna i ögonblicket förändringar, uppfatta djuret men också sända ut singnaler. I dansen (argentinsk tango) handlar det också om att aktivera sin kropp till att spela på beröring, rörelse och paus. Även när man dansar tillsammans måste man också ta in resten av rummet och det blir en sammanvävning mellan subjektet och omvärlden - hela tiden i förändring. (Politics of Touch: Sense, Movement, Soverignity, 2007)

“How can we know the dancer from the dance” - W. B. Yeats

[eriks-sh2-portfolio]

Globala frågor och mänskliga rättigheter:

Vid undervisning och arbete med globala frågor kan det vara av vikt att använda elevens känslor för att förstå hur mänskliga rättigheter i andra länder inte följs på det vis vi gör i Sverige och Europa. Ett exempel på hur man kan göra detta visades upp under kursen där man kunde följa ett barn i ett flyktingläger och dennes vardagliga osäkerhet och brist på följande av mänskliga rättigheter och barnkonvention. Skolverket talar i samhällskunskapens styrdokument om bl.a. makt, hållbart samhälle, tillväxt och miljö. Det centrala innehållet för samhällskunskap 2b talar om:

“Det nutida samhällets politiska utveckling utifrån historiska ideologiska villkor, till exempel mänskliga rättigheter, nationalism, kolonialism och jämställdhet, i relation till maktfördelning och ekonomiska villkor. Frågor om aktörens handlingsfrihet kontra strukturella villkor.”

Under min VFU-period så undervisade jag om de globala målen som satts upp av FN och UNDP och hur man kan bidra, och hur vi ska nå målen och vad som “står i vägen” för att nå dem. Flera av eleverna hade etnisk bakgrund från områden där problem existerar som vi i Sverige inte är vana vid och detta gav en inblick för resten av eleverna. Förskunskaperna inom ämnet var låga, men konceptet med de globala målen och använda dem i en diskussion för att analysera och dra slutsatser visade sig enkelt applicerbart. Något som jag tyckte var viktigt var att placera Sverige någonstans på världskartan och relatera det hela till globalisering och ökat samarbete.

[juliaguzz-blog]

vecka #4

Den här veckan har jag legat med maginfluensa. Inte kul och fantastiskt oproduktivt. Jag försökte vara uppe, men det gick inte så bra. Sängen har alltså varit mitt hem...

Jag har i vilket fall hunnit fundera lite, och jag har tittat på Aotom Taotom som Lina gav som förslag. Jag trodde att det var en väv, men det var tydligen ett musikstycke. Jag försökte göra lite efterforskningar, men jag hittar verkligen inte någon person som gjort den där väven av gamla minnen. Det var nämligen så jag tänkte från början - att jag skulle väva ihop mina gamla minnen, men efter ett tag blev jag trött på tanken. Med tron om att någon hade gjort det så fick jag i alla fall upp suget igen! Jag hittade dessutom en utställning på blå stället som jag förhoppningsvis kan gå på!

Jag har även kommit fram till hur jag ska få fast världsdelarna på det större tyget. Som på bilden nedan är trycket “stresstryckt”. Det innebär att de olika övertrycken inte helt överlappar varandra, det är fantastiskt fint tycker jag. Och! det kan tydligt stå för de ej förankrade gränser som görs av utomstående människor då de bestämmer var gränser går. Jag har därför bestämt mig för att sy fast alla världsdelar med raksöm. Detta för att raksöm väldigt tydligt gestaltar de gränser som drogs med linjal, hur raka (men därför också skeva) de är. Att de olika trycken är stresstryckta får stå för det skeva i det raka.

Jag kan också visa det jag talade om senast, att materialet och den mänskliga faktorn förändrar trycket. Det är väldigt spännande, och jag skulle kunna ha med det i projektet som ett ytterilgare maktutövande, men jag måste dra gränsen någonstans. Här är Asien med exakt samma färger och raster bara att det ena trycket rörde på sig under tryck:

Det ända jag har lyckats gestalta i veckan är hur jag känner mig.... som en Fiskelkott. Inte ens den har hunnit bli färdig... Tsarry

Citat från boken Interkulturella perspektiv:

“Identitet är inte heller frikopplat från politiska maktambitioner, utan synen på och uppfattningar om identitet utmejslar ofta politikens yttersta konsekvenser och de beslut som därpå följer” (Lorentz & Bergstedt 2016:55).

Jag läste detta för ett tag sedan och det gav mig mycket i min process. Jag tolkar citatet på detta sätt: Identitet innebär makt - om du iklär den identitet som har makten. För att tala om något i omgivningen. Det finns människor i Sverige som öppet menar att folk beter dig olika på grund av att hen är född på ett eller annat ställe i världen. Dessa tankar genomsyrar exempelvis migrationspolitiken och hur Sverige hanterar människor som flyttar/flyr hit. Det finns inte ett Vi utan ett Dem. Det handlar citatet om.

Jag använder det på så sätt att citatet befäster det jag gör. Jag vill synliggöra maktfördelning via gränsdragning och statistikanvändning.

Så var det sista dagen på veckan. Under handedningen kom jag fram till att jag ska arbeta vidare med mitt lapptäcke, identitet samt mitt sug efter att använda mig själv i konsten.

Lapptäcket: Jag kommer försöka gestalta min identitet eller identitetsprocess genom tyger som har omgivit mig i livet. Jag vet några tyger jag kommer ha med men jag kommer behöva leta i mina och mammas gamla flyttlådor. De tyger jag vet att jag ska använda är i alla fall:

Pappas snuttefilt: Min pappa dog av alkoholism när jag var nio år. Innan dess var han framförallt en alkoholist för mig, men jag hade och har en stark känsla av att han var väldigt snäll. Jag har alltid haft en önskan om att känna honom. Mamma sa en gång att han började dricka mer när han fick barn, för att han var nervös. Han visste inte hur han skulle bete sig med mig och mina systrar. Det är ledsamt och förmodligen förklaringen till att jag ser honom som en snäll och full gubbe i soffan mer än något annat. Det har alltid varit svårt när andra har pratat om sin uppväxt och jag har svårt att relatera. För mig var det en positiv upplevelse när det gick upp för mig att den duk jag använt nu var pappas gamla snuttefilt. Jag kom honom lite närmre.

Mammas alla gardiner: Det var alltid tyst hemma. Mamma försvann ofta in i långvariga vidareutbildningar eller i det jobb som hon älskar så mycket. Hon inhyste mig och mina systrar i ett radhus fullt med färg och form. Även att det var mycket ilska och nedstämdhet så var det också fullt med kärlek. Hon bytte gardiner ofta, mamma. Inte bara till jul eller påsk utan när hon kom över ett livligt och färgglatt tyg. Att vara omgiven av tygerna, tavlorna och alla andra minnen och små grejer var härligt. Det gjorde att det inte var så tyst.

Ett gammalt barnlakan: Jag delade rum med en av mina äldre systrar. Det var mysigt. Mina systrar betydde och betyder mycket för mig. Jag kan se mig själv ligga i våningsängen och lyssna på när mamma och pappa skriker på varandra där ute. Det var vanligt men ibland hoppade jag upp till Lina. Min barndom var fin. Jag var ute nästan hela tiden, och när jag var inne berodde det ofta på att jag skulle gå och lägga mig. Mitt lakan representerar därför minnena från rummet med syrran.

Jag klippte lite tygbitar och blev sugen på ett självporträtt. Då jag inte har någon spegel hemma fick jag använda ett foto som förlaga. Jag tycker inte alls att det ger samma känsla i bilden/illustrationen. Därför tittade jag bort från bilden ofta. Ändå blev illustrationen lite så “platt och livlös” som det alltid blir med fotoförlagor. Här är den iaf:

Det blev en liten katt också.