#AgeraR

[revesdautomobiles]

[overliter012]

Koenigsegg AGERA R . =•=•=•=•=•=•=•=•=•=•=•= #Hotwheels #핫휠 #마텔 #mattel #164스케일 #164scale #minicar #미니카 #toy #다이캐스트 #diecast •••••••••••••••••••••••••••• 2022y Car Culture : Exotic Envy 3/5 •••••••••••••••••••••••••••• #코닉세그 #아제라 #아제라R #Koenigsegg #Agera #R #KoenigseggAgera #AgeraR #KoenigseggAgeraR •••••••••••••••••••••••••••• #다이캐스트코리아 #DiecastKorea https://cafe.naver.com/hotto =•=•=•=•=•=•=•=•=•=•=•= https://www.instagram.com/p/CqJFtg5vdCs/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[bluekidchaos]

asså förlåt men vad var det för jävla uppträdande av Endigo detta lip-syncet???

[puzzleandthepieces]

#har ej sett den uppföljaren. den som vet - förklara gärna

Åh jag vet det här!!! Spoilers för VVS incoming :) Basically är storyn i Vid Vintergatans slut att det finns ett ont Triumvirat som med hjälp av fifunerna bygger ett läskigt vapen (likriktarkanonen) som huvudkaraktärerna (bland annat Mira) måste försöka stoppa. Peo och Billie (Miras dotter) jagas upp från ett underjordiskt palats av fifuner och ska plockas upp av resten av gänget på planetens yta när... uh...... när de...... när de typ sticker därifrån utan Mira och lämnar henne ensam på planeten med fifunerna.........

Ingen:

Absolut ingen:

Mira: *blir kidnappad av fifuner*

[atsvensson]

Obegriplig intellektuell övning utan vettigt syfte

I tidningen Parabol ägnar sig Catrin Lundström åt en intellektuell övning vars syfte verkar vara att utmåla vita män på vänsterkanten som tar ställning som egoister som bara agerar i eget intresse. Dvs deras engagemang för Palestina beror helt på deras intresse av att göra karriär. Artikeln är som jag upplever det en obegriplig intellektuell övning utan vettigt syfte. Jag begriper inte riktigt…

[kompasskurs]

Jag startade som en usel skådis - och fortsatte med det

Så är det dags för min aningen självupptagna sida att framträda igen – för nu har nästa avsnitt i reklamen för Lidl, där jag är med, kommit ut. Nu under december släpps nämligen ett avsnitt i veckan av reklamen, där jag agerar en aningen bortkommen programledare. Allt går liksom fel i det fejkade bingoprogrammet och det var en väldigt rolig inspelningsdag när dessa filmsnuttar spelades in. Det är…

[omgivenavidioter]

En disig morgon i mitten på december har sakta börjat vakna till liv. Man kan höra ihärdigt skrapande på bilrutorna ifrån grannarna. Ibland undrar jag vad det är som gör att alla dessa människor finner motivationen i att öppna ögonen och kravla sig upp ur sängen på morgonen för det är så väldigt sällan som jag ser att de skrattar eller ens ler. Nä, nästan aldrig faktiskt. Den här decembermånaden skiljer sig ljusår ifrån de senaste åren på så många sätt. Jag knäpper ofta mina händer krampaktigt och upprepar tyst: snart, snart blir det bättre. Väntar jag förgäves, kommer det verkligen så?

Det är väldigt många saker som jag inte förstår i min nuvarande situation och vissa människor får mig att häpna, gång på gång. Det är ju i och för sig en merit i sig med tanke på de trauman som passerat livet genom åren och ändå lyckas de bryta ner mig. Jag vet inte heller vilket som egentligen är värst. Att jag fortfarande hamnar här eller att jag fortfarande inte har svar efter år av liknande frågor. Igår trillade det ner fler saker här i mitt redan fyllda knä och jag inser att jag fortfarande saknar en emotionellt stark barriär. Det blir många parasiter som försöker attackera mitt redan undermåttliga känslomässiga immunförsvar och det skrämmer mig. I ett försök att stänga världen ute idag låter jag bli att dra upp persiennerna. Jag tänker sitta här och önska mig bort ifrån allt med en kropp som är full gång med att uttrycka panikångest, något jag inte behövt uppleva på flera flera år. Dagar som dessa känner jag en gnutta avund medan jag hör bilrutor skrapas för att jag verkar sakna den där knappen för autopilot. Eller åtminstone förmågan att trycka på den när det behövs. Räkningen på hur många gånger som jag försökt anpassa mig för att hitta det dom verkar ha är bortom någons förstånd. Alla de nätter jag slitit mitt hår och lovat mig själv att stänga ute den där hårda världen och att aldrig mer gå upp ur sängen. Nätter som dränkt kuddar i förtvivlade tårar av frustration över att inte hitta någon plats där jag bara kan få återhämta mig och vila. Medvetenheten om min själsliga trötthet avslöjar att det börjar bli lite bråttom. Det finns liksom ingen reserv att tillgå. Och ännu en gång slås jag också av människors oförmåga att ta hänsyn till andras vilja och känslor. Hur de, i ett försök att tillfredsställa sitt egna behov, trampar över de gränser jag i mitt mående knapp orkar upprätthålla. Mina känslor och gränser. De beter sig som parasiter som smaskar i sig av friska celler medan mitt känslomässiga immunsystem är nedsatt. Och det värsta utav allt är att de sedan inbillar sig att det är vad som faktiskt representerar kärlek. Vad är det jag missar? Varför kan jag inte bara rätta mig in i ledet och flyta med? Medan han vinner mark tynar jag bort mer och mer. Det kanske är svårt för andra att anpassa sig till den nya tillvaron som alltså inte innebär att jag hela tiden behöver kväva mitt inre eller så är det helt enkelt så att kärleken i det här livet är en stor egoist. Vi kanske inte är bättre än så här. Jag vet inte längre vad jag skall tro. Det här trasar verkligen isär mig bokstavligt talat. Hur människor agerar i ren affekt och blundar för smärtan de åstadkommer personen de påstår sig älska. Ett beteende som skapar en känsla av inte spela någon roll. Nedtryckande obetydelse som mynnar ut i en önskan om att ibland bara få försvinna eller dö. Det känns som ett hånfullt straff för att jag råkar vara oförmögen att hantera andras psykiska behov och tryck under någon längre tid. Det verkar saknas ett livsnödvändigt filter i min natur. Åh, jag önskar inget hellre än att år av trauman och sår som lett till undvikande skulle kunna skydda mig i det här. Agera barriär. Fega, förbannade anknytningsteori.

Här står jag ensam och ofrivilligt naken

Med paniken som ett hårt grepp kring halsen

I det nya livet utan någon möjlighet till flykt

Mina bedjande ord räcker inte till

Hjälp mig genom att gå härifrån

Snälla älskade du

För jag vill bara härifrån - bort

[enomdagen]

De kom in på sexköpslagen och den svenska sexualmoralismen.

Cecilia kände hur kroppen stelnade när Hon skrev att det borde vara upp till varje kvinna att fritt få bestämma över sin kropp. Samtidigt visste hon inte hur hon skulle bemöta påståendet. Dejtade hon en liberalfeminist? Samtidigt ville hon inte säga att kvinnor som sålde sina kroppar för sexuella tjänster inte hade något att säga till om sina kroppar. Den typen av moraliserande paternalism ville hon inte hänge sig pt men hon var också emot att helt förbehållslöst stötta de kvinnorna. Tillslut landade hon i att alla på individplan agerar i linje med sina övertygelser och möjligheter. Det gör det inte moraliskt rätt eller politiskt riktigt att sälja sex. Den svenska lagstiftningen inriktar sig på att döma den köpande parten. Ansvaret läggs där det bör vara. Kvinnor är precis som män fria att agera i linje med sin övertygelse men bara för att en kvinna agerar på ett visst sätt är det inte en handling i linje med feministisk politik, för det är i grunden en feministisk fråga. Kvinnor är fria att sälja sin kroppar men en feministisk värld

16 nov.

[miasbokblogg]

Saga och fantasy 13.10.2024

Andersen, H.C., ”Den lille Havfrue” (1837) Grimm, Wilhelm & Jacob, ”Lilla Rödhufvan” (1895) Topelius, Zacharias: "Hallonmasken" (1854), ”Valters äventyr” (1855-56) Lindgren, Astrid: Mio min Mio (1954)

Vi läste och diskuterade om Den lille Havfrue och jag har läst dansk litteratur i Aarhus. Sagan handlar om sjöjungfrun som offrar sin underbara sångröst i utbyte mot ben för att kunna närma sig prinsen hon förälskat sig i. Vinner hon hans hjärta blir hennes själ, liksom människornas, odödlig. Om inte, förvandlas hon till skum på havet med brustet hjärta. Prinsen gifter sig med någon annan och sjöjungfrun får chansen att förvandlas tillbaks – på villkor att hon mördar honom. Det förmår hon inte, kastar sig i havet och förvandlas till skum. Det är en sorglig saga och i olika versioner är den rå och hemsk.

Lilla Rödluvan finns också i så många versioner, en av de mest kända är skriven av Bröderna Grimm från Tyskland. När rusar den elake vargen framtill sängen och slukar mormorn. Det finns versioner där vargen får stenar i magen och kastas ner i brunnen. I nya versioner av Rödluvan syr mormor igen magen på vargen – som överlever. Sedan blir vargen snäll och slutar äta barn.

Jag älskar Hallonmasken skriven av Topelius. Lorenzo vill slå ihjäl masken på hallonet. Men Thérèse tog ett hallonblad, sopade masken varsamt på bladet och bar ut honom på gården. Flickorna går till skogen för att plocka hallon och kommer fram till massor med hallon. De plockar korgarna och förklädena fulla. De hade gått vilse och satte sig på en sten och började önska smörgåsar, mjölk och en säng och de fick allt de önskade. De vaknade och sa om vi nu hade en varm kopp kaffe och en god semla att doppa i kaffet!

Knappt var detta sagt, förrän det bredvid dem stod en liten bricka av silver med en förgylld kanna, två koppar av äkta porslin, en fin sockerskål av kristall, en silvergräddsnäcka och några rara, varma vetebröd. De ville veta vem som gett dem alla gåvor och märkte en liten vänlig gubbe i vit rock och röd mössa, linkande fram mellan buskarna, ty han haltade litet på vänstra foten. Han sa: jag är hallonkungen som härskar över hela detta rike av hallonbuskar, och här har jag bott i flera tusen år. De tackar och ska hem igen så säger hallonkungen: hälsa Lorenzo och säg att när vi träffas nästa gång så skall jag ha den äran att äta upp honom.

När flickorna var hemma och öppnade korgen, fann de där två par de allra skönaste armband av mörkröda ädelstenar i form av mogna hallon, med påskrift: "Åt Thérèse och Aina". Och bredvid dem låg en kråsnål av diamant i form av en hallonmask med påskrift: "Lorenzo, döda aldrig den värnlöse!

Dessa sagor är underbara och lärorika, gå inte och offra någonting för kärleken, akta dig när du rör dig ensam, lita inte på främmande och döda inte djur. I kursboken Barnbokens byggklossar skriven av Nikolajeva, Maria (2019:138) beskrivs hur barn inte har erfarenhet av talande djur eller någon pålitlig kunskap om att djur inte kan tala. Barnen får i flera verk bekräftat att det finns djur och leksaker som blir levande.

Detta är en vanligt förekommande tematisk stil inom många barnböcker och filmer, där djur och leksaker ofta ges mänskliga egenskaper som att tala, tänka eller handla på sätt som de normalt inte gör i verkligheten. I sådana verk blir barnen inte medvetna om att djur inte kan tala eller att leksaker inte kan bli levande. Genom denna fantasiupplevelse får de möjlighet att interagera med en annan, mer magisk verklighet där djur och föremål har egna tankar och känslor. Det är en form av "magisk realism" eller en lek med barnets fantasi och förståelse av världen. Exempel på sådana verk kan vara Lilla Rödluvan eller Hallonmasken där djur och föremål agerar och talar, och barnet får en möjlighet att uppleva en annan, fantasifull värld än den verkliga.

Jag trodde när jag var liten att mina leksaker lever och vaknar just på natten och stirrar på mig. Så jag vände dem alla så att jag inte såg deras ögon, när jag gick och la mig.

I nästa blogg skriver jag om Mio min Mio.

[idagnyheter]

Israel evakuerar medborgare efter bråk i Amsterdam

Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har informerats om nattens natt och nattens oroligheter i Amsterdam. Enligt tidningen Haaretz han har beställt två passagerarflyg till staden för att evakuera de israeler som vill lämna landet. “Premiärministern tar denna fruktansvärda händelse på största allvar och kräver att den holländska regeringen och säkerhetsstyrkorna agerar starkt och snabbt mot…

[anderslindberg]

Dragqueens i riksdagen vill att Åkesson agerar

https://www.aftonbladet.se/ledare/a/o3vXgR/hot-och-hat-sverigedemokraterna-ar-ett-arbetsmiljoproblem?utm_source=dlvr.it&utm_medium=tumblr

[demonslayerscript]

Episode 21 : Against Corps Rule / 第二十一話『隊律違反(Tairitsu-Ihan)』

*Green colored words are only in anime, not in original manga, and we usually call them “ani-ori(anime-original)".

少年「えいっ」

Boy “Ei.”

少年「おっと」

Boy “Otto.”

少年「うわっ」

Boy “Uwa.”

少年「へへっ」

Boy “Hehe.”

少年「えいっ」

Boy “Ei.”

累「ああ…」

Rui “Aa…”

累の母「累！累！累！���やっているの！外に出ては駄目でしょ」

Rui no haha “Rui! Rui! Rui! Nani yatte-iruno! Sotoni detewa dame desho.”

Rui’s mother “Rui! Rui! Rui! What are you doing? You know you’re not supposed to be outside!”

―――――――――――――――――――――――――――――――

累（俺は体が弱かった。生まれつきだ。走ったことがなかった。歩くのでさえも、苦しかった）

Rui (Orewa karadaga yowa-katta. Umare-tsukida. Hashitta kotoga nakatta. Arukunode-saemo kurushi-katta.)

Rui (I was always very frail ever since I was born. I’d never even run. Just walking was a struggle.)

累「あっ…」

Rui “A…”

累（無惨様が現れるまでは）

Rui (Muzan-samaga arawareru-madewa.)

Rui (Until Master Muzan appeared.)

鬼舞辻無惨「可哀想に。私が救ってあげよう」

Kibutsuji Muzan “Kawaisoni. Watashiga sukutte ageyo.”

Muzan Kibutsuji “You pitiful thing. Let me save you.”

累（両親は喜ばなかった。強い体を手に入れた俺が、日の光に当たれず、人を喰わねばならないから…）

Rui (Ryoshinwa yorokoba-nakatta. Tsuyoi karadao teni ireta orega, hino hikarini atarezu, hito’o kuwaneba naranai-kara…)

Rui (My parents weren’t happy about it. Because now that I’d acquired a strong body, I could never expose myself to sunlight, and I had to devour humans.)

累の父「何てことを…何てことをしたんだ、累…!!」

Rui no chichi “Nante koto’o… Nante koto’o shitanda, Rui…!!”

Rui’s father “What have you done? What on earth have you done? Rui!”

累（昔、素晴らしい話を聞いた。川で溺れた我が子を助けるために死んだ親がいたそうだ）

Rui (Mukashi, subarashii hanashi’o kiita. Kawade oboreta waga-ko’o tasukeru tameni shinda oyaga ita-soda.)

Rui (Long ago, I heard a wonderful story. There was once a father who died trying to save his drowning child.)

子供「うっ…うわぁ～！」

Kodomo “U…Uwaaaa!”

累（俺は感動した。何という親の愛、そして絆。川で死んだその親は見事に“親の役目”を果たしたのだ。それ��のに、何故か俺の親は……俺の親は、俺を殺そうとした。母は泣くばかりで、殺されそうな俺を庇ってもくれない）

Rui (Orewa kando shita. Nanto-iu oyano ai, soshite kizuna. Kawade shinda sono oyawa migotoni ‘oyano yakume’o hatashita-noda. Sore-nanoni, nazeka oreno oyawa……oreno oyawa, ore’o koro-soto shita. Hahawa naku-bakaride, korosare-sona ore’o kabattemo kurenai.)

Rui (I was deeply moved. Such astounding parental love. And such a bond, as well. This father who drowned in the river had fulfilled his role as a parent. And yet, for some reason, my own parents… My own parents tried to… kill me. All my mother did was sob, never lifting a finger to protect me as I was about to be killed.)

累（偽物だったのだろう。俺たちの絆は、本物じゃなかった）

Rui (Nisemono dattano-daro. Ore-tachino kizunawa, honmonoja nakatta.)

Rui (They must’ve been imposters. The bond between us wasn’t real.)

累の母「ご…めん…ね…」

Rui no haha “Go…men…ne…”

Rui’s mother “Sorry…”

累（何か言ってる。まだ生きてるのか…）

Rui (Nanika itteru. Mada ikiteru-noka…)

Rui (She’s saying something. So, she’s still alive?)

累の母「丈夫な体に産んであげられなくて…ごめんね……」

Rui no haha “Jobuna karadani unde agerare-nakute…gomenne……”

Rui’s mother “…for not giving you a strong, healthy body. I’m so sorry.”

累「あっ」（その言葉を最期に母は事切れた。死んだ）

Rui “A.” (Sono kotoba’o saigoni hahawa koto-kireta. Shinda.)

Rui (Those were my mother’s last words before she died. She died.)

累の父「大丈夫だ、累。一緒に死んでやるから…」

Rui no chichi “Daijobuda, Rui. Isshoni shinde yaru-kara…”

Rui’s father “It’s all right, Rui! We’re going to die with you!”

累（殺されそうになった怒りで理解できなかった言葉だったが、父は俺が人を殺した罪を共に背負って死のうとしてくれていたのだと、その瞬間、唐突に理解した）

Rui (Korosare-soni natta ikaride rikai deki-nakatta kotoba dattaga, chichiwa orega hito’o koroshita tsumi’o tomoni seotte shinoto shite kurete-itanoda-to, sono shunkan, tototsuni rikai shita.)

Rui (I was so enraged that he’d tried to kill me that my father’s words went over my head. But in that moment, I realized that he meant to die with me to atone for my sin of having murdered another.)

累（本物の絆を、俺はあの夜、俺自身の手で切ってしまった。それでも、無惨様は俺を励ましてくださった）

Rui (Honmonono kizuna’o, orewa ano yoru, ore-jishinno tede kitte shimatta. Soredemo, Muzan-samawa ore’o hagemashite kudasatta.)

Rui (It was a genuine bond. And that night, I severed it with my own two hands. Even so, Master Muzan gave me words of encouragement.)

無惨「全ては、お前を受け入れなかった親が悪いのだ。己の強さを誇れ」

Muzan “Subetewa, omae’o ukeire-nakatta oyaga warui-noda. Onoreno tsuyosa’o hokore.”

Muzan “It was all your parents’ fault for refusing to accept you. Take pride in your own strength.”

累（そう思うより他、どうしようもなかった。自分のしてしまったことに耐えられなくて）

Rui (So omou-yori hoka, do-shiyomo nakatta. Jibunno shite shimatta kotoni taerare-nakute.)

Rui (I had no other choice but to look at it that way. I couldn’t bear the weight of what I’d done.)

累「ああ…」（たとえ自分が悪いのだとわかっていても、毎日毎日、父と母が恋しくてたまらなかった。偽りの家族を作っても虚しさが止まない。結局俺が一番強いから誰も俺を守れない庇えない。強くなればなる程、人間の頃の記憶も消えていく。自分が何をしたいのか、わからなくなっていく）

Rui “Aa…” (Tatoe jibunga warui-noda-to wakatte-itemo, mai-nichi mai-nichi, chichito hahaga koishikute tamara-nakatta. Itsuwarino kazoku’o tsukuttemo munashisaga yamanai. Kekkyoku orega ichiban tsuyoi-kara daremo oreo mamore-nai, kabae-nai. Tsuyoku nareba naru-hodo, ningenno korono kiokumo kiete-iku. Jibunga nanio shitai-noka, wakara-naku natte-iku.)

Rui (Even knowing that I only had myself to blame… Every single day… I missed my parents so much that I could barely stand it. Even after creating a fake family, the feeling of emptiness wouldn’t go away. Since I was the one with the most power, there was no one who could protect me… who could shield me. The more powerful I became, the less I remembered about being a human. And I was losing sight of what it was that I wanted to do.)

累（どうやってももう手に入らない絆を求めて、必死で手を伸ばしてみようが、届きもしないのに）

Rui (Do-yattemo mo teni haira-nai kizuna’o motomete, hisshide teo nobashite-miyoga, todokimo shinai-noni.)

Rui (Seeking a bond that I could never claim for myself. Even though it was simply out of my reach no matter how I strained to get my hands on it.)

竈門炭治郎（小さな体から、抱えきれない程大きな悲しみの匂いがする…）

Kamado Tanjiro (Chiisana karada-kara, kakae-kirenai-hodo ookina kanashimino nioiga suru…)

Tanjiro Kamado (That small body… is giving off the scent of grief too overwhelming for him to bear.)

累（温かい…陽の光のような優しい手。思い出した、はっきりと。僕は、謝りたかった。ごめんなさい。全部全部僕が悪かったんだ。どうか、許してほしい。でも…山程人を殺した僕は…地獄に行くよね……父さんと母さんと…同じところへは…行けないよね…）

Rui (Atatakai… Hino hikarino-yona yasashii te. Omoi-dashita, hakkirito. Bokuwa, ayamari-takatta. Gomen-nasai. Zenbu zenbu bokuga waru-kattanda. Doka, yurushite hoshii. Demo…yama-hodo hito’o koroshita bokuwa…jigokuni iku-yone……Tosanto Kaasanto…onaji tokoro’ewa…ikenai-yone…)

Rui (So warm. Hands as gentle as sunlight. Now I remember as clear as day. What I wanted was to apologize. I’m sorry. I was… I was to blame for it all. I hope you can forgive me. But since I’ve killed scores of people, I’m going to Hell, aren’t I? Father… Mother… I can’t go to the same place as you, can I?)

累の父「そんなことはない。一緒に行くよ、地獄でも」

Rui no chichi “Sonna kotowa nai. Isshoni ikuyo, jigoku-demo.”

Rui’s father “That’s not true. We’ll be going together even if it’s to Hell.”

累「あ…」

Rui “A…”

累の父「累」

Rui no chichi “Rui.”

Rui’s father “Rui.”

累「父さん…母さん…」

Rui “Tosan…Kaasan…”

Rui “Father… Mother…”

累の母「累。どこまでも一緒よ」

Rui no haha “Rui. Doko-mademo isshoyo.”

Rui’s mother “Rui… No matter where you go, we’ll be with you.”

累「うわあ～！全部僕が悪かったよう！ごめんなさい！ごめんなさい。ごめんなさい。ごめんなさい…！」

Rui “Uwaaaa! Zenbu bokuga waru-kattayo! Gomen-nasai! Gomen-nasai. Gomen-nasai. Gomen-nasai…!”

Rui “It was all my fault! I’m sorry! I’m sorry! I’m sorry! I’m sorry!”

―――――――――――――――――――――――――――――――

炭治郎「はっ」

Tanjiro “Ha.”

冨岡義勇「人を喰った鬼に情けをかけるな。子供の姿をしていても関係ない。何十年と生きている醜い化け物だ」

Tomioka Giyu “Hito’o kutta onini nasake’o kakeruna. Kodomono sugata’o shite-itemo kankei-nai. Nan-junento ikite-iru minikui bakemonoda.”

Giyu Tomioka “Don’t waste any sympathy on a demon that has devoured humans. It doesn’t matter if it looks like a child. It’s still a hideous monster that’s lived for decades.”

炭治郎「殺された人たちの無念を晴らすため、これ以上被害を出さないため…勿論俺は容赦なく鬼の頸に刃を振るいます。だけど、鬼であることに苦し��、自らの行いを悔いている者を踏みつけにはしない。鬼は人間だったんだから。俺と同じ、人間だったんだから。足をどけて下さい。醜い化け物なんかじゃない。鬼は虚しい生き物だ。悲しい生き物だ。くっ…」

Tanjiro “Koro-sareta hito-tachino munen’o harasu-tame, kore-ijo higai’o dasa-nai-tame…mochiron orewa yosha-naku onino kubini yaiba’o furui-masu. Dakedo, onide-aru kotoni kurushimi, mizukarano okonai’o kuite-iru mono’o fumitsuke-niwa shinai. Oniwa ningen dattan-dakara. Oreto onaji, ningen dattan-dakara. Ashio dokete kudasai. Minikui bakemono nankaja nai. Oniwa munashii ikimonoda. Kanashii ikimonoda. Ku…”

Tanjiro “To avenge the people who were killed, to make sure there are no more victims, of course, I’ll bring my blade down on any demon’s neck without mercy! But as for those for whom being a demon meant despair, those who regretted their own actions… I will never trample over them! Because demons were once human, too! Just like me, they were human, too! Please step off him! They’re not hideous monsters at all! Demons are hopeless creatures! They’re tragic creatures!”

義勇「あ…お前は……」

Giyu “A…Omaewa……”

Giyu “You’re…”

炭治郎「ハッ…」

Tanjiro “Ha…”

胡蝶しのぶ「あら？どうして邪魔をするんです、冨岡さん。鬼とは仲良くできないって言ってたくせに、何なんでしょうか。そんなだから、みんなに嫌われるんですよ。フッ…」

Kocho Shinobu “Ara? Doshite jamao surun-desu, Tomioka-san. Oni-towa naka-yoku deki-naitte itteta-kuseni, nan-nan-deshoka. Sonna dakara, minnani kirawarerun-desuyo. Fu…”

Shinobu Kocho “Oh my… Why would you get in my way, Tomioka? After telling me that we could never be friends with demons… How should I put this? That’s exactly why… no one likes you, you know.”

―――――――――――――――――――――――――――――――

後藤「はあ～、すげえ効果だな、胡蝶様の解毒剤は」

Goto “Haaa, sugee koka dana, Kocho-samano gedoku-zaiwa.”

Goto “Man, this antidote of Lady Kocho’s is effective!”

女隠「ええ、それをこの状況を見て瞬時に調合するんですもの。本当にすごい人です。それと彼」

Onna-Kakushi “Ee, sore’o kono jokyo’o mite shunjini chogo surun-desu-mono. Hontoni sugoi hito-desu. Soreto kare.”

Female Kakushi “That’s right. And she prepared it after one look at this situation. She’s truly amazing. That goes for him, too.”

後藤「おお、あいつな」

Goto “Oo, aitsuna.”

Goto “Oh, that guy?”

女隠「彼が鬼を倒してくれたおかげで、ほんの少しだけ毒の巡りが遅くなった」

Onna-Kakushi “Karega oni’o taoshite kureta okagede, honno sukoshi-dake dokuno meguriga osoku natta.”

Female Kakushi “Because he defeated that demon, it slowed the circulation of the poison just a bit.”

後藤「よし！こんなもんだろ。順調、順調。これなら全員助かりそうだ」

Goto “Yoshi! Konna mon-daro. Juncho, juncho. Kore-nara zen’in tasukari-soda.”

Goto “All right! This should do it! Looking good! Chances are, they’ll all pull through.”

女隠「ですが、早急に作業を済ませて、なるべく早くここを離れたいですね」

Onna Kakushi “Desuga, sakkyuni sagyo’o sumasete, narubeku hayaku koko’o hanare-tai desune.”

Female Kakushi “Still, I’d like to wrap things up quickly and leave this place as soon as possible, wouldn’t you?”

後藤「そうだな。だってここ、すげえくっせえもん」

Goto “Sodana. Datte koko, sugee kussee-mon.”

Goto “Yeah, me, too. I mean, this place really, really stinks!”

―――――――――――――――――――――――――――――――

しのぶ「さあ冨岡さん、どいてくださいね」

Shinobu “Saa Tomioka-san, doite kudasaine.”

Shinobu “All right, Tomioka, please move out of the way.”

義勇「俺は…俺は嫌われてない」

Giyu “Orewa…Orewa kirawarete-nai.”

Giyu “I’m not… I’m not disliked by people.”

炭治郎（えっ！）

Tanjiro (E!)

しのぶ「あぁそれ…すみません、嫌われている自覚が無かったんですね。余計なことを言ってしまって申し訳ないです」

Shinobu “Aa sore… Sumi-masen, kirewarete-iru jikakuga nakattan-desune. Yokeina koto’o itte-shimatte moshi-wake-nai desu.”

Shinobu “Well, I’m sorry. You haven’t even realized that people don’t like you, then? That was uncalled for. Please forgive me.”

炭治郎（ええ～！あ…）

Tanjiro (Eeee! A…)

しのぶ「坊や」

Shinobu “Boya.”

Shinobu “Little boy!”

炭治郎「はいっ」

Tanjiro “Hai.”

Tanjiro “Yes!”

しのぶ「坊やが庇っているのは鬼ですよ。危ないですから離れてください」

Shinobu “Boyaga kabatte-iru-nowa oni desuyo. Abunai desu-kara hanarete kudasai.”

Shinobu “What you’re protecting there is a demon. I don’t want you to get hurt, so please move away.”

炭治郎「ちっ…!! 違います！いや違わないけど…あの、妹なんです！俺の妹で、それで」

Tanjiro “Chi…!! Chigai-masu! Iya chigawa-nai-kedo…ano, imoto nan-desu! Oreno imotode, sorede.”

Tanjiro “Y-You’re mistaken! I mean, you’re not mistaken, but… She’s my kid sister! She’s my kid sister, so… You see…”

しのぶ「��ぁ、そうなのですか。可哀想に。では―…苦しまないよう優しい毒で殺してあげましょうね」

Shinobu “Maa, so-nano-desuka. Kawaisoni. Dewa―…kurushima-nai-yo yasashii dokude koroshite age-mashone.”

Shinobu “Is that right? Poor thing. In that case, I shall use a gentle toxin to kill her, so she won’t suffer, all right?”

義勇「動けるか」

Giyu “Ugokeruka.”

Giyu “Can you move?”

炭治郎「あっ」

Tanjiro “A.”

義勇「動けなくても、根性で動け。妹を連れて逃げろ」

Giyu “Ugoke-naku-temo, konjode ugoke. Imoto’o tsurete nigero.”

Giyu “Make yourself move even if you can’t move. Take your sister and run.”

炭治郎「冨岡さん……すみません！ありがとうございます!!」

Tanjiro “Tomioka-san……Sumi-masen! Arigato gozai-masu!!”

Tanjiro “Tomioka… Sorry for the trouble! Thank you very much!”

しのぶ「これ、隊律違反なのでは？」

Shinobu “Kore, tai-ritsu-ihan nano-dewa?”

Shinobu “Isn’t that against the Corps rules?”

炭治郎（体中痛ったい!! 苦しい!! 痛いと叫びたい!! ……我慢だ！我慢我慢我慢我慢我慢我慢…）

Tanjiro (Karadaju ittai!! Kurushii!! Itaito sakebi-tai!! ……Gamanda! Gaman gaman gaman gaman gaman gaman…)

Tanjiro (My whole body is aching! It’s so painful! I want to scream from the pain! Deal with it! Deal with it! Deal with it! Deal with it! Deal with it! Deal with it! Deal with it!)

炭治郎（俺は鬼殺隊を抜けなければならなくなるのか？いくら妹とはいえ、鬼を連れている剣士なんて認められない…）

Tanjiro (Orewa Kisatsu-Tai’o nuke-nakereba nara-naku naru-noka? Ikura imoto-towa-ie, oni’o tsurete-iru kenshi nante mitome-rare-nai…)

Tanjiro (Does this mean I’ll have to quit the Demon Slayer Corps? Even if she’s my sister, there’s no way they’d let one of their swordsmen travel with a demon!)

―――――――――――――――――――――――――――――――

しのぶ「本気なんですね、冨岡さん。まさか柱が鬼を庇うなんて。あなたがその気だろうと、私はここで時間稼ぎに付き合う気はありませんので。では、ごきげんよう」

Shinobu “Honki nan-desune, Tomioka-san. Masaka Hashiraga oni’o kabau-nante. Anataga sono ki daroto, watashiwa kokode jikan-kasegini tsuki-au kiwa arimasen-node. Dewa, gokigen-yo.”

Shinobu “I see you’re dead serious, Tomioka. Who would’ve thought a Hashira would ever defend a demon? Whether you’re dead serious or not, I’m not going to join you in stalling for time. So, good day to you.”

義勇「あっ」

Giyu “A.”

しのぶ「それで私に追いつく気ですか？フフフ。私を止めようとすることも結構ですけど、もう一人いることもお忘れなく」

Shinobu “Sorede watashini oitsuku ki desuka? Fufufu. Watashi’o tome-yoto suru kotomo kekko desu-kedo, mo-hitori iru kotomo owasure-naku.”

Shinobu “Is that your attempt at catching up with me? I don’t mind you trying to stop me, but don’t forget about the other one!”

―――――――――――――――――――――――――――――――

炭治郎（足を止めるな。体を動かせ！少しでも遠くへ逃げるんだ！……がっ！）

Tanjiro (Ashi’o tomeruna. Karada’o ugokase! Sukoshi-demo tooku’e nigerunda! ……Ga!)

Tanjiro (Don’t stop running! Keep moving! You gotta run as far away as you can!)

炭治郎（しまった！何だ？走るのが精一杯で…!! …禰豆子！…鬼殺隊！）

Tanjiro (Shimatta! Nanda? Hashiru-noga sei-ippaide…!! …Nezuko! …Kisatsu-Tai!)

Tanjiro (Not good! What happened? It was all I could do to just keep running! Nezuko! A Demon Slayer!)

炭治郎「ぐっ！逃げろ禰豆子!! 逃げろ、走るんだ！絶対捕まるな！急っ…」

Tanjiro “Gu! Nigero Nezuko!! Nigero, Hashirunda! Zettai tsukamaruna! Iso…”

Tanjiro “Run, Nezuko! Run! Make a run for it! Don’t get caught no matter what! Hurry―”

栗花落カナヲ（!! 小さく…子供になった）

Tsuyuri Kanao (!! Chiisaku…Kodomoni natta.)

Kanao Tsuyuri (She shrunk and turned into a child?)

カナヲ（逃げるばかりで少しも攻撃してこない。どうして？…考える必要はない。言われた通りに鬼を斬るだけ）

Kanao (Nigeru bakaride sukoshimo kogeki shite-konai. Doshite? …Kangaeru hitsuyowa nai. Iwareta toorini oni’o kiru dake.)

Kanao (All she’s doing is running away. Not a single attack. But why? No need to ponder. My only job is to slay this demon as I was told.)

―――――――――――――――――――――――――――――――

しのぶ「冨岡さん。聞いてますか？冨岡さん。鬼を斬りに行くための私の攻撃は正当ですから、違反にはならないと思いますけど、冨岡さんのこれは隊律違反です。鬼殺の妨害ですからね。どういうつもりなんですか？」

Shinobu “Tomioka-san. Kiite masuka? Tomioka-san. Onio kirini iku-tameno watashino kogekiwa seito desu-kara, ihan-niwa naranai-to omoi-masu-kedo, Tomioka-sanno korewa tairitsu-ihan desu. Kisatsuno bogai desu-karane. Do-iu tsumori nan-desuka?”

Shinobu “Tomioka? Are you listening, Tomioka? Since the purpose of my attack was to slay a demon, and therefore justified, I don’t believe it could be construed as a violation of the rules. But what you’re doing is against the Corps rules. You’re preventing me from slaying a demon. Just what are your intentions here?”

しのぶ「何とかおっしゃったらどうですか？これは最後通告です。理由くらい話してく���さい」

Shinobu “Nantoka osshattara do desuka? Korewa saigo-tsukoku desu. Riyu kurai hanashite kudasai.”

Shinobu “Don’t you have anything to say? This is your final warning. Give me a reason at least.”

義勇「あれは確か、二年前のこと…」

Giyu “Arewa tashika, ni-nen-maeno koto…”

Giyu “If I’m remembering this right, it was two years ago.”

しのぶ「そんな所から長々と話されても困りますよ、嫌がらせでしょうか。嫌われていると言ってしまったこと、根に持ってます？」

Shinobu “Sonna tokoro-kara naga-nagato hanasare-temo komari-masuyo, iyagarase deshoka. Kirawarete-iruto itte-shimatta koto, neni motte-masu?”

Shinobu “Please don’t start some long, rambling story from that far back in time. Are you just being spiteful? Are you perhaps still angry that I pointed out how people don’t like you?”

義勇「うっ……ハッ！」

Giyu “U……Ha!”

鎹鴉「伝令!! 伝令!! カァァァ！本部ヨリ伝令アリ。炭治郎・禰豆子、両名ヲ拘束、本部ヘ連レ帰ルベシ!!」

Kasugai-Garasu “Denrei!! Denrei!! Kaaaa! Honbu-yori denrei ari. Tanjiro, Nezuko, ryomei’o kosoku, honbu’e tsure-kaeru beshi!!”

Kasugai Crow “Message! Message! I bring a message from headquarters! Tanjiro and Nezuko are to be taken into custody and brought back to headquarters!”

義勇「あ…」

Giyu “A…”

しのぶ「あっ…」

Shinobu “A…”

鎹鴉「炭治郎及ビ鬼ノ禰豆子、拘束シ本部ヘ連レ帰レ!!」

Kasugai-Garasu “Tanjiro oyobi onino Nezuko, kosoku-shi honbu’e tsure-kaere!!”

Kasugai Crow “Tanjiro and the demon, Nezuko, are to be taken into custody and brought back to headquarters!”

―――――――――――――――――――――――――――――――

鎹鴉「炭治郎、市松模様ノ羽織、額ニ傷アリ。竹ヲ噛ンダ少女ノ鬼、禰豆子!! 連レ帰レ!!」

Kasugai-Garasu “Tanjiro, ichimatsu-moyono haori, hitaini kizu ari. Take’o kanda shojono oni, Nezuko!! Tsure-kaere!!”

Kasugai Crow “Tanjiro, dressed in a checkered haori, with a scar on his forehead! Nezuko, a demon girl with a bamboo muzzle! Bring them back! Bring them back!”

カナヲ「あなた、禰豆子？」

Kanao “Anata, Nezuko?”

Kanao “Are you Nezuko?”

―――――――――――――――――――――――――――――――

鎹鴉「連レ帰レ、連レ帰レ!! カア～。炭治郎、市松模様ノ羽織、額ニ傷アリ。竹ヲ噛ンダ少女ノ鬼、禰豆子。連レ帰レ!! 連レ帰レ!! カア～」

Kasugai-Garasu “Tsure-kaere, tsure-kaere!! Kaaa! Tanjiro, ichimatsu-moyono haori, hitaini kizu ari. Take’o kanda shojono oni, Nezuko. Tsure-kaere!! Tsure-kaere!! Kaaa!”

Kasugai Crow “Bring them back! Bring them back! Tanjiro, dressed in a checkered haori, with a scar on his forehead! Nezuko, a demon girl with a bamboo muzzle! Bring them back! Bring them back!”

女隠「額に傷がある」

Onna-Kakushi “Hitaini kizuga aru.”

Female Kakushi “He has a scar on his forehead.”

後藤「よし、拘束だ」

Goto “Yoshi, kosokuda.”

Goto “All right, take him into custody.”

女隠「これ…顎は骨が割れてるんじゃないか？」

Onna-Kakushi “Kore…agowa honega ware-terunja naika?”

Female Kakushi “Look. His jawbone seems to be broken, doesn’t it?”

後藤「うーん、可哀想だな、縛るの」

Goto “Uuun, kawaiso-dana, shibaruno.”

Goto “I feel bad about tying him up.”

―――――――――――――――――――――――――――――――

隠「うおっ！」

Kakushi “Uo!”

隠「なっ、なんだこいつ」

Kakushi “Na, Nanda koitsu.”

Kakushi “Wh-Who the hell is this?”

隠「さあ？鬼…じゃないよな？」

Kakushi “Saa? Oni…ja nai-yona?”

Kakushi “I don’t know. A demon? Couldn’t be, right?”

隠「人間なのか？」

Kakushi “Ningen nanoka?”

Kakushi “Is it a human?”

隠「こいつが履いてるの、隊服だぞ！」

Kakushi “Koitsuga haiteruno, taifuku dazo!”

Kakushi “He’s wearing our uniform’s trousers.”

隠「あっ、被りもんだ、これ。人間だ」

Kakushi “A, kaburi-monda, kore. Ningenda.”

Kakushi “Oh hey, this is a mask! He’s a human!”

隠「よし、連れて行こう」

Kakushi “Yoshi, tsurete iko.”

Kakushi “All right, let’s bring him in.”

隠「うわあ、こいつもすげえ怪我だぞ」

Kakushi “Uwaa, koitsumo sugee kega dazo.”

Kakushi “This guy’s really banged up!”

隠「なんで吊るされてんだ？」

Kakushi “Nande tsuru-saretenda?”

Kakushi “Why’s he strung up like this?”

嘴平伊之助（何にもできなかった…俺一人の力じゃ鬼を一匹も倒せなかった。俺って、あんまし強くないのかも…）

Hashibira Inosuke (Nan-nimo deki-nakatta… Ore hitorino chikaraja oni’o ippikimo taose-nakatta. Orette, anmashi tsuyoku-naino-kamo…)

Inosuke Hashibira (There was nothing I could do… On my own, I couldn’t bring down even a single demon! You know what? Maybe I’m not that strong.)

―――――――――――――――――――――――――――――――

チュン太郎「チュン、チュンチュン」

Chuntaro “Chun, chun chun.”

我妻善逸（ぐるぐる巻きにされた……なんだコイツら。なんかすごいテキパキ後始末してんだけど。それにあの子、最終選別にいた子じゃないか？俺たちをぐるぐる巻きにした女の人と似た髪飾り）

Agatsuma Zen’itsu (Guru-guru-makini sareta……Nanda koitsura. Nanka sugoi teki-paki ato-shimatsu shiten-dakedo. Soreni anoko, Saishu-Senbetsuni ita koja naika? Ore-tachio guru-guru-makini shita onna’no hitoto nita kami-kazari.)

Zenitsu Agatsuma (They wrapped us up like mummies. Who are these people? They seem to be cleaning up this place really efficiently. And that girl there… Isn’t she the girl from Final Selection? She has the same kind of hair ornament as the lady who wrapped us up.)

隠「こちらも蝶屋敷へ？」

Kakushi “Kochiramo Cho-Yashiki’e?”

Kakushi “Should we bring them to the Butterfly Mansion, as well?”

カナヲ「そう。怪我人は皆、うちへ。付近の鬼は私が狩るから、安心して作業して」

Kanao “So. Kega-ninwa mina, uchi’e. Fukinno oniwa watashiga karu-kara, anshin-shite sagyo shite.”

Kanao “Yes, bring all of the wounded to our place. I’ll be hunting down the demons in the area so you can work without any worries.”

善逸（そういえば聞いたことがある。事後処理部隊、隠(カクシ)。鬼殺隊と鬼が戦った後の始末をする部隊。構成する隊員は、剣技の才に恵まれなかった人たちが殆どだとか）

Zen’itsu (So-ieba kiita kotoga aru. Jigo-syori-butai, Kakushi. Kisatsu-Taito oniga tatakatta-atono shimatsu’o suru butai. Kosei suru tai’inwa, kengino Saini megumare-nakatta hito-tachiga hotondo datoka.)

Zenitsu (Come to think of it, I’ve heard about them. The cleanup crew, the Kakushis. The unit that cleans up after the Demon Slayer Corps battles demons. They say that most of its members are people who have no swordsmanship skills.)

チュン太郎「チュン」

Chuntaro “Chun.”

善逸（あ……夜明けだ）

Zen’itsu (A……Yoake da.)

Zenitsu (It’s daybreak.)

―――���―――――――――――――――――――――――――――

後藤「起きろ。オイ、起きるんだ。起き…オイ。オイオイ、コラ。やい、てめぇ！やい!! いつまで寝てんだ、さっさと起きねぇか!!」

Goto “Okiro, oi, okirunda. Oki…oi. Oi-oi, kora. Yai, temee! Yai!! Itsu-made netenda, sassato oki-neeka!!”

Goto “Wake up. Hey, I said wake up! Wake… Hey! Hey, you! Come on, you! Come on! Are you gonna sleep all day?! Wake the hell up, will you?”

炭治郎「ハッ！」

Tanjiro “Ha!”

後藤「柱の前だぞ!!」

Goto “Hashirano mae dazo!!”

Goto “You’re in the presence of the Hashiras!”

―――――――――――――――――――――――――――――――

大正コソコソ噂話　―Taisho Secret―

しのぶ「最近は冨岡さんと任務でご一緒することが多いですね。…��事くらいしてくださいよ。それとも、嫌われていると指摘したこと、まだ怒ってます？…何かおっしゃってはどうでしょう？」

Shinobu “Saikinwa Tomioka-santo ninmude goissho suru kotoga ooi desune. …Henji kurai shite kudasaiyo. Soretomo, kirawarete-iruto shiteki shita koto, mada okotte-masu? …Nanika osshattewa do desho?”

Shinobu “Lately, we’ve been teaming up on missions quite frequently, right? Can you at least answer me, please? Or are you perhaps still angry that I pointed out how people don’t like you? Don’t you have anything to say?”

義勇「大正コソコソ噂話。胡蝶は猫や犬などの体中に毛の生えた生き物が苦手らしい」

Giyu “Taisho koso-koso uwasa-banashi. Kochowa nekoya inu nadono karada-juni keno haeta ikimonoga nigate rashii.”

Giyu “Time for a Taisho secret. Apparently, Kocho can’t stand cats or dogs or any kind of furry creature.”

しのぶ「急に口を開いたと思えば、何を言うんですか？」

Shinobu “Kyuni kuchio hiraitato omoeba, nani’o iun-desuka?”

Shinobu “You finally open your mouth, and that’s the first thing you say?”

義勇「否定しないということは、真実なのか？」

Giyu “Hitei shinaito iu-kotowa, shinjitsu nanoka?”

Giyu “You didn’t deny it, so does that mean it’s true?”

しのぶ「そう一言余計だから、みんなに嫌われるんですよ」

Shinobu “So hito-koto yokei dakara, minnani kirawarerun-desuyo.”

Shinobu “People don’t like you because of that lack of tact.”

義勇「俺は」

Giyu “Orewa.”

Giyu “People…” “I’m…”

しのぶ「嫌われていない、以外の返事でお願いします」

Shinobu “Kirawarete-inai, igaino henjide onegai shimasu.”

Shinobu “‘…do like me.’ Any answer but that one please.” “‘…not disliked by people.’ Any answer but that one please.”

義勇「うっ」

Giyu “U.”

しのぶ「次回、第二十二話『お館様』」

Shinobu “Jikai, dai niju-niwa, ‘Oyakata-sama’.”

Shinobu “Next, Episode 22, ‘Master of the Mansion’.”

Orange-colored words are my translation. I think this is better because it matches the dialogue in the main story and original Japanese lines as well. But perhaps the official translator used ‘people’ as the subject for some reason which I don’t know.

(Continue to episode 22)

[aktieportfoljen]

Min aktievecka 37, inflationssiffror, förhöjd rädsla, mjuklandningen i fara

Veckans huvudnummer är USAs inflationssiffror, inte minst med tanke på att fredagens jobbrapport, som kom in något lägre än väntat, inte bidrog till någon ökad förståelse kring hur Fed agerar vid räntemötet den 18 september. Det blir en sänkning, frågan är hur stor den blir. Onsdagens inflationssiffror blir avgörande. På torsdag blir det fokus på svensk inflation som kan komma in under…

[goransoderin]

Göran Söderin - Omvandla erfarenhet till delad förståelse och empati

Göran Söderin understryker kraften i berättandet, där författare agerar som alkemister och förvandlar sina upplevelser till en djup kontakt med läsarna. Genom denna konst förmedlar berättelser inte bara känslor utan överbryggar också klyftor, vilket främjar djupare förståelse och empati hos olika publik

[atsvensson]

Terroristen i Magdeburg - högerextremist

Terroristen i Magdeburg som dödade 2 och skadade ett 70-tal är en man från Saudiarabien som fick asyl i Tyskland på grund av sin antimuslimska hållning. Han sympatiserar med det högerextrema partiet AfD samt hatar muslimer och vänstern. Han anser att den tyska regeringen agerar för att islamisera Tyskland. Det handlar alltså om en högerextrem man. Dett oavsett det faktum att han inte tycks vara…

[londonunderground]

Matthew (Matty/Matt) Zachary Poole

Ålder: 32 år (17.10.1991)

Familj: Föräldrarna John och Lola Poole (65 respektive 61 år) samt en äldre bror, Marcus Poole (35 år) och Marcus  sambo sedan sju år tillbaka, Olivia Sutton (31 år)

Uppväxt

Matty växte upp tillsammans med sin familj i en liten ort några timmars resväg från London. Uppväxten var som de flesta andras - till största del normal, ibland med några kaotiska inslag i tonåren. Med föräldrar som båda var egenföretagare och för det mesta upptagna av jobb, och en ort där det egentligen aldrig hände något - eller fanns något att göra för en skoltrött kille, ledde det ofta till att Matty och hans vänner fick underhålla sig själva på diverse vis. Vissa mindre passande än andra, men spänningen av att göra något som inte var tillåtet var alltför överväldigande för att kunna låta bli.

Efter gymnasiet flyttade Matty till utkanten av London. Initialt hette det att flytten var på grund av jobb och studier men egentligen handlade det mer om att han ville bort från stämpeln av att vara familjens svarta (eller i vart fall mycket gråa) får. Väl där blev det som väntat inte särskilt mycket av varken jobb eller studier och snart halkade han in på andra banor via utelivets kontakter. Via dessa träffade han Aaron Gallagher, en två år yngre kille som kom att bli en av Mattys närmsta vänner. Aaron var också den som introducerade Matty för Firman där Aaron jobbade (och fortfarande jobbar) med transport och leverans.

Numera tillhör Matty en av dem som har uppgiften att ta hand om det som utåt sett kan klassas som “kundrelationer”. Det är i alla fall det han säger sig syssla med när någon utanför Firman frågar, och det kanske passar bra med tanke på att Firman uppehåller en fasad av att vara en typ av fraktföretag som utför jobb både inom så väl Londonregionen som utomlands. 

Utseende

Med sina 185 cm är Matty relativt lång och därtill atletiskt byggd, något som ibland kan vara en fördel inom den yrkesbana han har valt. Det kortklippta halv-lockiga bruna håret och hans mörka ögon har han fått efter sin mamma, medan den raka näsan och den något avlånga ansiktsformen absolut är något han fått från pappa John. Ansiktet är av det kantigare slaget med ett bredare käkparti och definierad käklinje och pendlar ibland från att vara renrakat till prytt med skäggstubb. Hyn är ljus, men han lyckas för det mesta gå sommaren ut utan att se ut som en kokad signalkräfta. På högra smalbenet finns intatuerat minnen av ungdomen (läs: tatueringar han tyckte var udda/coola då men som han numer anser vara mest pinsamma och nördiga), i form av enkla huvudsakligen enfärgade tatueringar med skämtsamma undertoner.

Personlighet

Hur Matty uppfattas av sin omgivning beror ofta på hur nära man står honom. För det mesta kan han beskrivas som en lugn och sansad person som försöker att tänka innan han agerar, något som bidragit till den roll han fått inom Firman. Men ibland går det självklart också käpprätt åt helvete med det. På grund av den roll han åtog sig i tonåren och de situationer det försatte honom i har han blivit en person som instinktivt går in i försvar när han blir misstänkt eller anklagad för något. “Bättre fly än illa fäkta” verkar inte vara ett talesätt som han lagt särskilt mycket tid på att ta till sig. Tillsammans med vänner har Matty ofta nära till skratt och drar sig inte från att då och då skämta på andras bekostnad eller dra en sarkastisk gliring.

Helgerna tillbringas för det mesta ute på någon klubb eller pub, trots att han egentligen anser sig för gammal för att festa - eller i alla fall för gammal för att umgås med den generation som rör sig i utelivet just nu. Han har aldrig gillat hundar, föredrar mörk choklad utan någon som helst fyllning och anser att hemlevererad sushi framför tv:n är vardagslyx.