#år noll

[failedgrailknight]

A comic about my mutant year zero character!! He recently got some very bad news so I had to get some emotions out of my system

(Lyrics from “my little town” by Simon and Garfunkel)

[swedebeast]

Alright, my Mutant: Year Zero compatriots - a pre-order is coming out for a new module - Ad Astra!

So far in Swedish, but knowing Free League, there will be an English edition coming out soon.

[legionofmyth]

MUTANT: Elysium - Elysium I

🎲 Judicator! Your duty is to investigate and solve incidences that occur in Elysium I; never forget that your House comes first! #MUTANTElysium #TabletopRPG #FreeLeaguePublishing #TTRPG #RPG

MUTANT: Year Zero – [PDF]MUTANT: Elysium – [PDF]Experience the post-apocalyptic world of MUTANT: Elysium, the tabletop RPG by Free League Publishing. Set in the same universe as MUTANT: Year Zero, this gripping roleplaying game plunges players into a desperate struggle for survival within the last haven of humanity, Elysium. As you face political intrigue, rival factions, and eerie mysteries,…

[svenskjavel]

Så SVT har en sektion som heter "Julkalender 60 år" där de visar klipp från julkalendrar från 1960 till typ 2004.

Det är extremt kul att se klipp från julkalendrarna från 60-talet framförallt. De hade NOLL omtagningar och i en av dem så tittar barnen typ rätt in i kameran och väntar på direktiv

Att göra i helgen

[weirdthoughtsandideas]

Det som är jobbigt med barnserier som alla såg för typ 20 år sen men som ingen riktigt bryr sig om idag är att jag har i princip noll pers att diskutera hur Annika från Eva och Adam var lesbisk-kodad och även om det kanske inte syns supermycket i tv-serien har jag underlag från böckerna, FRAMFÖRALLT SERIETIDNINGARNA och även 2021 filmen

Speciellt då de flesta såg tv-serien och fyra födelsedagar och ett fiasko. Inte lika många läste böckerna och ÄNNU FÄRRE läste serietidningen.

Så få pers läste aldrig den serietidningen där Eva och Annika delar sovsäck, literally min favoritbild ever

Men en quick rundown om min teori av Annika:

Serietidningarna och böckerna (som i princip följer samma canon men olika format): 100% lesbisk,

Tv serien + uppföljarfilmen: Bisexuell? Eller bara verkligen i garderoben

2021 filmen: LESBISK SOM FAN. HON OCH EVA CANONICALLY KYSSTES UNDER SNURRA FLASKAN OCH JAG HÖLL PÅ ATT SVIMMA I BIOSALONGEN.

[omgivenavidioter]

Jag tror på det jag ser, hör och känner….

Eller?

Den meningen har jag upprepat för mig själv så otroligt många gånger genom i stort sett hela livet. Och nu, i takt med att dimman lättar och jag möts av en mycket klarare värld, så inser jag också att de orden inte varit någonting annat än ren & skär självbedrägeri.

För att understryka vikten av vad som faktiskt händer i livet just nu, utan att behöva tala klarspråk, kan jag garantera er att jag aldrig varit här. Huvudpersonen i filmen har äntligen läst, begrundat och (hör & häpna!) kanske också förstått manus. Förstått det där som själen hela tiden har försökt att säga. Lyckats genomskåda den röda tråden i ett korsord med rubriken ”livet”. Så här många år har det kanske behövt ta för att få in ”problemets rot” på vågrätt nio och ”beroendepersonlighet” på lodrätt tio. Nästan som att synonymerna inte stått skrivna till orden eller som jag tappat bort mig själv och min förmåga att tyda det som en gång var min specialité - hitta svaret mellan raderna & förstå blindskrift.

Och inte nog med det. Jag besitter ett förvånansvärt öppet sinnelag som jag inte kan låta bli tro är bra. Jag har redan hunnit träffa så många vackra människor på min resa. Jämför jag med antalet tidigare i livet så är det otroligt många trots att resan ännu varit väldigt väldigt kort. Vi pratar människor som verkligen berört mig läskigt långt in på insidan. Människor som faktiskt visat sig vara precis sådär varma & genuint äkta som jag aldrig tidigare vågat tro var på riktigt. För där bland allt det oförstört vackra, lagom tills att man hunnit tappa bort sig i fuktiga lakan, hittade jag ju i slutändan alltid ett uttömt svek förr. En fråga som aldrig besvarades med ”om” utan med ”när”. Men nu, nu kan jag nog leta febrilt. Jag kan stampa upp alla stigar, speja i samtliga väderstreck & desperat lyfta på varenda liten sten i skogen. Det kommer inte spela någon roll. Det kommer inte finnas någonting att hitta där. För i den här världen, där man vilar istället för att fly, finns det inga stora mörka skogar. Det finns liksom ingenstans att leta. Det kommer inte spela någon roll hur djupt jag gräver, jag kommer inte hitta hunden jag redan bestämt mig för ligger begravd. Den är borta & tiden från nu är till för lite själslig vila.

I den vilan skall jag försöka stanna upp & passa på att njuta av allt det bra som livet faktiskt just nu ger. Jag ska verkligen försöka tysta ner det där sökandet efter naken bekräftelse, det där hungriga.

Konstigt må du tro, men jag så otroligt tacksam - så underbart fint!

Jag kan inte minnas att jag hade det så här. Den där rastlösheten som alltid har krupit i mig. Mitt behov. Varför gör jag allt jag tycker om till något osunt? Kärlek, sex, relationer, lycka, sorg. Endorfiner. Kickar, Tja, allt det där. Det har ju egentligen bara varit ett långt sökande. Komiskt nog sökande efter just det som varken går att se, höra eller ibland känna. Skulle emotionell intelligens förklaras likt ett rebus hade det varit en bild på mig med den förklarande texten ”dess motsatsen” under.

Nu börjar det långa arbetet, det jag hela livet varit på flykt ifrån. Nu börjar det långa arbetet med att separera det jag accepterat som rena karaktärsdrag hos mig själv från rent dysfunktionella beteendestörningar. Jo, du, må tro. Det kan ge mig obehagligt igenkännande känslor ifrån när jag rev alla murar och barriärer med hjälp av substanser. Förvisso substanser som bland annat använts vid terapisessioner, men jag kan ju inte påstå att det var en planerad, genomtänkt självhjälpande handling direkt, eftersom jag verkligen fick noll i bra bestående effekter. Jag fick snarare lära mig hur man kunde må när man brände seratoninlager under en kväll som egentligen var tänkt skulle räcka i flera månader. Det blev i vanlig ordning en intensiv period med otroligt många timmars läsande om det centrala nervsystemet. Allt för att samla på mig kunskap som kunde vara till nytta för att ta mig upp och därifrån. Slitsamt. Det har hunnit bli ett par vändor helt klart. Att mina stackars synapser överlevde. Eller gjorde dom det? Ibland kan jag försöka använda eventuell bestående skada som en ursäkt och gömma mig bakom den. Med varje knut som trasslas upp ökar begäret av att förlora mig i någon eller något. Eh, det oroar mig lite. Känsloregistret, ordningen, behovet. Hursomhelst, en kväll minns jag extra tydligen i substansens tecken. Jag satt nedsjunken i en varm bubbelpool en kall novemberkväll tillsammans med en utav de få jag faktiskt släppte in. Han kämpade på väl måste jag säga. Jag tror han var den sista i ordningen. Jag minns inte exakt hur länge sedan det var, men jag är rätt säker på att det var alldeles för länge sedan. Jag minns hur hans ord ekade i min bröstkorg och vibrationerna gjorde ringar på vattnet i mitt inre. Ringar som nådde mitt hjärta i någon slags dansande rytm & jag var helt oförmögen att skydda mig. Jag var inte ens intresserad av att försöka. Jag kan nästan se händelseförloppet igen när jag tänker tillbaka på det. Vart hans hand var i förhållande till mina organ. Ljuden. Fridfullt. De absolut djupaste, tyngsta, men samtidigt renaste andetagen jag någonsin tagit kanske. Än så länge. Lagom intimt och jag antar att ingen undrar om kvällen slutade i ögonblick där det inte gick att urskilja vem som var vem? Jag måste försöka ta reda på varför mina känslor blir så erforiska och varför jag måste rida på vartenda en utav dom på ett sådant gränslöst sätt. Jag besitter inte kunskapen om huruvida olika diagnoser tenderar att påverkar, om det i det här fallet rör sig om en diagnos eller om jag bara försöker hitta en lätt utväg. Men det spelar ju egentligen ingen större roll. Förmågan, förbannelsen eller välsignelsen. Beroendet av att utforska känslan så hårt att verkligheten sugs upp genom ett sugrör och kvar blir bara ett svart hål, som jag handlöst faller genom. Närheten. Andetagen. Närvaron. För att sedan vända i dörren, trött i själen och uttömd.

Vad är det egentligen? Bara ytterligare ett osunt förhållande till något som jag råkar tycka extra mycket om? Ännu ett beroende? Beroende av att vara beroende?

Vi får helt enkelt hålla tummarna för att min nya, väldigt duktiga psykolog har tillräckligt bra betalt och inte börjar bekymra sig om hur pensionsfonderna står i värde på väldigt väldigt länge.

Vi stannar där.

[blackthoughtsbyhfil]

Under hösten för tio år sedan, när jag hade gott om fritid och ont om pengar, tänkte jag mig att den ideala tillvaron vore att vakna upp varje morgon lindrigt fyllsjuk.

Under denna höst, när jag har gott om pengar och nästan ingen fritid, mötte jag en manifestation av den framtid jag föreställt mig för ett decennium sedan. En medelålders man, med slitna kläder och rufsigt hår men renrakad, satt och skyfflade i sig currypasta i en liten krog nära Björkhagen. Klockan var strax efter elva på förmiddagen och han var redan påtagligt berusad trots att krogen öppnade så sent som klockan tio. Under tiden jag satt där, åt pizza och drack en öl medan jag arbetade lite grann fortsatte han att hinka i sig öl. Jag kämpade med koncentrationen på mitt arbete när jag var tvungen att lyssna på hans narcissistiska skitsnack med sina sorgliga kamrater som allteftersom samlades vid hans hörna för att fyllna till och klaga på att socialen var sen med deras stålar. Jag var likafullt djupt ångerfull över att jag valt att också sitta där på en sådan sylta och dricka öl bland dessa fallna män. Vad säger det om mig?

Den här mannens bara delvis ovårdade yttre förde förstås fram tanken att han föreföll vara en direkt vidareutveckling av jaget jag försökte fostra tio år tidigare. Trots att jag under hela mitt liv har sett och till och med fått följa vuxna män med ett fullt utblommat alkoholmissbruk har jag inte före denna dag sett det som sannolikt att min relation till drickande skulle ännu kunna leda till att själv bli detta praktvrak i Björkhagen. När jag förbereder mig för en lekstund utomhus med barnet - som ännu är för ungt för att berätta för någon vad jag sysslar med - räknar jag med minst en stor stark varje halvtimme. På min första vabbdag upprätthöll jag ett milt rödvinsrus från lunch till middag. När jag på sommaren försvinner ned i källaren i sommarhuset för att hämta dagens första öl, sveper jag öl nummer noll på vägen upp för att bana väg för nummer ett. Jag har alltid varit medveten om att mitt förhållningssätt till drickande inte är hållbart; ändå har det hållit i tio år. Frågan är bara om jag någonsin kommer att kunna dricka en svensk stor stark igen utan att skämmas för att komma en öl närmare mardrömmen jag skådade i Söderort.

[idagnyheter]

Pappa på rymmen med sina barn i tre år i Nya Zeeland

Mannen och hans tre barn, som nu är åtta, nio och elva år gamla, försvann i december 2021. Förra veckan var en tonåring ute och jagade med en vän nära hans hem i Marokopa. Det är ett isolerat område, kantat av branta kullar, dalar och grottor täckta av tät skog – på vintern kan temperaturen sjunka under noll. Tonåringens äldre släkting säger att den 16-årige pojken såg fyra personer med…

[atsvensson]

Sverigedemokraterna och gängen

Sverigedemokraterna och gängen. Det faktum att Jimmie Åkesson hade en gängkriminell gäst på sitt brölopp hart föranlett ett stort antal artiklar i media. Klart är att Åkesson känt den aktuelle mannen, Robert Hedarv, i många år. Han är lokal president i en av två lokalföreningar (chapters) som Comanches MC har i Sverige. De flesta som skriver om det hela har dock noll koll på hur Comanches MC…

[tryingtounderstandbrainheart]

Låt hjärtat va mé, allt du gör beror på dé

Det är tydligen så SYND om mig. Usch, jag har nog inte mått såhär dåligt på länge för jag har ju inget JOBB. Jag har inte mått såhär bra sen jag var typ 18. Jag söker mig alltmer till sånt som lockar och går efter drömmar. Jag har börjat få riktigt bra människor omkring mig och ... nåt känner verkligen sådär NU, nu går det i Rätt riktning.

Jag har haft ett seriöst jobb men det var inte i linje med mig. Visst jag lärde mig saker där och jag fick utveckla förmågor som jag behövde och whatnot men det var liksom it. Om jag jämför mig nu och då är det som att på ytan såg jag mer standard och samlad ut. Håret var uppsatt i en hård knut och jag hade "fina" örhängen och lite sådär kläder som osade lite seriös adult. Nu är håret lite mer hit o dit, jag sätter upp det som jag känner för det och är det örhängen är det oftast något hemmagjort om ens ever. Kläderna är fortfarande lite stylish ihopsatt med Mycket mer avslappnat och mer 70s i mjuk sammet och bomull. Sällan är det kläder som sitter som en korsett och "perfekt". Ja jag hade mer pengar på banken förut men Faaaan vad mer rik jag är nu alltså, det är ju en löjlig jämförelse. Så många intressanta konversationer som breddat mina tankebanor, så många mysiga stunder i alla möjliga scenarion, så mycket nya möjligheter som ruvar runt hörnet, så mycket Liv som börjar rinna i mina ådror.

Det påminner om den där bilden om de som åker till Nya Zeeland och ska öppna nån business och har stela proffsiga kläder och ett år senare ser helt förvildade ut med ett stort smile. Lite så är det.

Om det är synd om mig? Jag känner ibland att jag lever som en kung. I jämförelse är det som att jag vann lotteriet i livet. Det är så GALET mycket mer givande, intressant, levande...

Nä jag har inte ett "jobb" än. Men jag har börjat skapa det som... det "jobb" jag velat haft sedan jag var fem och pappa kom hem och var så upprörd och tyckte att cheferna bestämde dåliga saker för honom. Jag trodde att det var hjälpa företag jag ville, jag trodde det var Det som var nyckeln. Nu känner jag...det var ju Människorna..! Det är De som ska stärkas, det är Det som är så jäkla magiskt. Och nu har jag blivit tillräckligt "fuck it" för att bara satsa på drömmar.

Visst är det inte perfekt men jag jobbar på det. Och om man jämför med då, så känns det som att jag hjälpte alla andra besides mig. Jag gjorde allt för de i min närhet medan min utveckling stod på noll. Jag städades bort in i garderober. Nu är det nästan tvärtom. Jag gör saker för Mig nu. Jag säger nej till skit jag inte vill veta av och säger mer ja till sånt som jag tror kommer gynna mig. So far har jag ökat livskvalitén med typ 257%. Jag är närvarande nu. Jag målar lite, jag virkar lite, jag umgås lite, jag skrattar lite, jag bygger lite, jag...är lite.

Så ja, jag lät hjärtat styra mig mer och OH man, livet blev SÅ jävla mycket bättre. Möjligheterna nu är ju galna. Det är så mycket att det är överflöd. Så nej jag har inte lika mycket pengar på banken, men jag har mer Liv som rinner i mina ådror istället. DET bytte jag till mig. Jag är så jävla OVER THE MOON glad att jag sa hejdå till kloka jobbet och gav mig ut på okända vatten. Ångrar mig inte en sekund.

[aktieportfoljen]

SEB: Bottenkänning för hushållsutlåning

“Utlåningen till svenska hushåll har bromsat in snabbt och årstakten är nu nära noll. På månadsbasis ser utlåningen dock ut att ha bottnat och tecken på en ökad försäljningsaktivitet talar för att utlåningen åter kan börja stiga något senare i år”.

[windwatch]

Mäklaren: Ingen vill köpa hus där vindkraft planeras #SWE

[Broker: Nobody wants to buy a house where wind power is planned] Intresset för att köpa hus som ligger i de områden där Holmen planerar vindkraftverk i Finspångs och norra Östergötland har minskat. Det menar mäklaren Annika Ingemarsdotter Skoogenäs vid Elite Fastighetsmäklare. Hon har 35 års erfarenhet av husförsäljning. “När det gäller fastigheter i de områden som berörs så har efterfrågan blivit noll”, säger hon. https://www.wind-watch.org/news/2024/02/09/maklaren-ingen-vill-kopa-hus-dar-vindkraft-planeras/

[ankiflygarenilsson]

Piteå-tidningen 240202

INSÄNDARE: 130 kronor per dygn är ingenting – mitt liv räddades ju (pt.se)

Livet tas för givet

Ofta tas livet för givet men när man själv blir drabbad av sjukdom märker man vilken fantastisk sjukvård vi har i Sverige. Jag har själv jobbat inom vården på administrativt vis men har ju inte sett hur vården sköts på plats. Ingen vill ju drabbas, ingen vill ju bli sjuk, det förstår man men man ska inte ta livet för givet som man ofta gör "det drabbar ju inte mig". Jag åkte på en hjärtinfarkt, jag hälsomänniskan själv, "du?" fick jag höra, jo just jag, det är genetiskt säger läkarna och hade otur att åka dit genom ärftliga blodfetter. Vill genom detta säga, vilken fantastisk hjärtsjukvård jag fick uppleva, från A-Ö. Hälsocentralen Lärkan skickade mig med ambulans där jag fick fantastisk vård, till akuten där den fantastiska vården fortsatte, till hjärtavdelning 46 där jag fick utmärkt bra vård på avdelningen och på kranskärlsröntgen som fixade mitt hjärta. Livet ändras på en dag, från noll till åtta mediciner, jag Anki, jo just jag. Nu är jag under kontroll i ett års tid, läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, fystester, hjärtskola, hjärtgymnastik, hjärtinformation osv. Många klagar på att det är dyrt att ligga inne, men herregud 130 kr per dygn, alltså du får mat, vård, omsorg, ingrepp, ständig tillsyn. Jag fick uppleva så mycket medmänsklighet bland all personal. De är guld värda, de räddade mitt hjärta, de månade om mig. Tack! Anki Flygare-Nilsson Boden

[fannynilsson]

Skratta inte åt min hängblomma, ville se vilken höjd jag kan kroka den i väggkroken med hjälp av snöre och krok från taket 😂 fortfarande inte nöjd med nån placering än 🙃

Fick ju en ny toaspegel i julklapp så då var vi såklart tvungen att sätta upp den! Tyvärr så vill man göra klart resten av hela badrummet då och de hade jag inte tänkt lägga pengar på just nu 😂 så nu kommer de säkert se ut såhär i några år 🤷‍♀️

Men kan väl lyxatill med en kulodosa för att dölja kablage, blommor ska hängas upp och fler handdukskrokar vill in, nya handdukar och ny matta vill jag även ha 🤫 men dendär nya kommoden och skruva upp hyllor tar jag när jag blivit rik🙄

Har gjort sånthär hemma hela Dan medans jag haft en grinande lukas hack i häl pga feber. Hela Dan har varit vidrig. Han har grinat och ropat på hjälp konstant pga ont, men det går ju inte att hjälpa. Varit så stressad och less pga det, och sover ju fortfarande pisskasst. Har gått upp 2kg på en vecka nu så nu jävlar brakar det iväg också, och det känns. Är inte långt bort tills jag blir helt låst till att bli innesittare för att kroppen gör för ont att släpa runt på snart.. just därför är jag högst opassande att ta hand om hopplös feberunge. Han har både vägrat bajsa trots ”ajaj magen” och VÄGRAR snyta sig för det är läskigt. Så såklart ajaj näsan. Så han sväljer då allt snor och hostar förskräckligt, vilket gör ajaj halsen. Sen spyr han upp slemmet tillsist för han kan inte andas, och med följer även den lilla mat han får i sig, vilket är typ noll för han har även ajaj munnen. Hittar inga blåsor eller så men han är lite rödflammig i gommen 🤷‍♀️ Så allt är bara HOPPLÖST och jag vill aldrig mer se ett barn i mitt liv just nu, för dom lyssnar tamefan ALDRIG hur mycke man än försöker hjälpa.

Sånahär dagar är jag så jävla ledsen över att vi ska tvingas på TVÅ till barn, när jag knappt ville ha ett till. Så jävla jävla less 😔

[bigbagoda]

Rubrik

Har skaffat Disney+ eftersom vår dotter väldigt gärna vill se alla prinsessfilmer, medan jag kan kolla ifatt Star Wars. Sett alla tre säsonger av The Mandalorian samt Andor. Ska snart gå på Obi-Wan Kenobi.

Kollar för tillfället på Only murders in the building. Tramsig komedi/pusseldeckare. Vilket är lite skönt, eftersom jag inte behöver koncentrera mig när jag har det igång. Idag t ex satt jag och gjorde grafik till Cykelköket. Gjorde förslag på ny logga samt en guide för hur man ska hitta till nya lokalen. Men till min fasa var avsnittet jag hade på ett där allt visades ur en döv granne till huvudpersonernas perspektiv. Alltså bara teckenspråk och noll dialog. Blev orimligt arg över detta! Gick fan inte att lyssna med ett halvt öra och ändå följa med. Stängde av och lyssnade klart på Della Arte istället.

Övrigt: Köpt nya svinsköna skor. Hoka Bondi 8.

-

Konstiga saker man gör som förälder. Köpte en Frappé Mocha på McDonalds medan ungen sov. Sög sedan i mig den medan jag med viss möda puttade barnvagnen framför mig längs Vasagatan.

Har förresten börjat träna en del i år. Gött, tänker ni. Men vet ni vem som också börjat träna mycket? Just det - Linda Skugge…

[hertzell]

Nu har det blivit noll-tre och vi gör en otrolig törst, bland stor större störst

Blev vi toys utan boys eller crew, men vi gör det ju på skoj (eller hur)

Nu får vi kontrakt och året är strax slut, det går snabbt nu

Tio år ifrån 2006 är i våran tid lika med 2026

Och förhoppningsvis håller vi hungern vid liv

I våra tickeri-tårögda blåögda små liv

För det som kommer att ske har redan varit för oss

Så vi vill tacka er som att ni hatade oss

Började på en open-mic och slutar väl där också

Vi ska fan ha kommit dit innan slutet väl har nått oss