Last Seen Blogs
matthewbourgeois
MatthewBourgeois
fearlesswriterblog
Untitled
melymundohama-blog
Mundo Hama
confusedfeelsfangirl
#1 Pitiful Man Enjoyer (Fall Edition)
cerwinvegamobilecom
cerwinvegamobile.com
Text
Världen är lite mera stängd. Det finns en vägg som leder runt det jag aldrig får se, omöjlig att forcera. Jag vet inte varför friheten är knuten. Det bara är så.
Känslan av att göra saker är utspädd. Att upptäcka saker känns inte lika lockande. Det är som att jag lever över jord och missar allt bakom muren, under jord. Det är som ett väsen som en gång funnits men som nu upphört att existera. Jag börjar glömma och jag vet inte vad som är sant eller falskt längre. Men känslan av att världen sopats bort från mina fötter är ack än så påtaglig.
Vill fortsätta skriva men jag vet inte vad jag ska skriva eller snarare hur fan jag ska formulera mina känslor.
adjö
0 notes
Photo
Tiny me in Paris, during the heat wave.
The Serious Game by H. Söderberg was consumed during the stay. Perfectly themed the trip ofc.
0 notes
Text
Duvis
I början av september gick jag tillsammans med min mor över gatan intill Möllevångstorget när det plötsligt hördes ett dovt skrik. Torghandeln fortlöpte som vanligt men till min fasa såg jag en duva fastna med ena vingen i ekrarna på en cykel som färdades i alldeles för hög fart. Halva vingen slets av och fjädrarna som lossnat från vingspetsen föll till marken. Ingen agerade, ingen reagerade. Inte en enda person på platsen verkade uppmärksamma det som just inträffat. Inte ens den nonchalanta jäveln på cykeln vred på huvudet och blickade bakåt för att se om hans vansinnesfärd orsakat skada.
Omedelbart efter kollisionen gick duvan med snabba och förskräckta steg över övergångsstället i anslutning till cykelbanan, rakt mot café Ambrosia. Duvan hoppade lätt som en plätt - trots sin skada - upp för den meterlånga trappan. Väl inne i cafét traskade duvan med bestämda steg förbi cafédisken, genom två fikarum och slutligen in i en tom avsides vrå. Där parkerade duvan sig i ett hörn och stirrade ljudlöst rakt framför sig. Duvan förstod att där i det lilla alkovhörnet var den trygg. Det duvan tyvärr inte förstod var att minuterna redan var räknade från det att fjädrarna fastnade i den förbannade cykeln till att duvan skulle dö.
Förfärad följde jag och min mor efter duvan in på caféet. Där mötte jag den skadades blick och vi tittade på varandra i några sekunder. Brödbitar erbjöds, men inget intresse visades över huvud taget från pippins sida. Det skar i mitt djurälskande hjärta. Till och med bröd, som kanske anses vara fåglars ädlaste mat, var intresselöst för det stackars djuret.
Personalen ringde några samtal, samtal som vi trodde skulle leda till ett någerlunda värdligt avslut på duvans liv. Någon från den så kallade djurskyddsföreningen uppmanade
kvinnan som arbetade på cafét att istället “hitta en sten på torget och slå duvan i huvudet tills den dör”. Gubbjäveln från djurskyddsföreningen hade precis lämnat Malmö och “orkade inte klydda med sån skit”. Slutligen bestämde sig mannen från djurskyddsföreningen att han ändå skulle transportera iväg duvan och själv slå den i huvudet med en sten eftersom ingen inne på cafét kunde förmå sig att utföra den horribla handlingen. En sten. För att spara tid. En sten i huvudet på det stackars djuret och livet skulle vara över, över för den stackars duvan - som var så skärrad att det inte ens kunde avnjuta sin sista måltid.
0 notes
Photo
So this is my dining area and I love it. Simple and a bit kitschy haha...
0 notes
