#verkade

[oldsardens]

Jan Verkade - Paysage de Bretagne

[shiroselia]

Okej vad har vi lärt oss av Sveriges första snatchgame?

- Försök inte göra Carola era dumma queers hon är INTE rolig

- Hollywoodfru är bra men misslyckas du är det torrt som fan

- Kan man vara lite homofobisk lyckas man uppenbarligen

- För i helvete håll er till svenskar

[realmoftheacornking]

Jan Verkade (Dutch, 1868-1946), "Self Portrait," c. 1900.

[alwayswiselight]

Great beard and mustache!

“Self-Portrait”, c.1891-1894 by Jan Verkade (1868–1946). Dutch painter. Van Gogh Museum, Amsterdam. oil on canvas

[polldermodel]

Kies je chocolade

Tony's Chocolonely, Côte d'Or, Lindt, Godiva, Milka, Kinder, Verkade, Hands Off, Ritter Sport, Neuhaus, een ander merk dat hier niet staat (welke dan?), ik lust geen chocola (?!)

[petterbrorson]

Självsäker, akvarell, 19x19 cm

För några veckor sedan när jag kröp runt en gammal granlåga för att se vad som växte på den märkte jag något som tittade upp i mossan en bit bort. När jag vände på huvudet för att se vad det var såg jag ingenting. Kan det ha varit en groda som jag hade sett? Då tittade den upp igen. En liten tofsmes! När jag hade sett den så såg jag ett par till. Dom verkade inte bry sig särskilt mycket om min närvaro där dom for runt och letade efter mat i mossan.

Confident, watercolour, 19X19 cm

A few weeks ago when I was crawling around an old fallen spruce tree to see what was growing on it, I noticed something looking up from the moss a short bit away from me. When I turned my head to see what it was, I didn't see anything. Could it have been a frog? Then it popped up again. A little Crested Tit! Once I'd seen it I saw a couple more. They didn't seem to care much about my presence as they moved around looking for food in the moss.

[monokerus]

Vet ni, ju mer jag tänker på det desto mer förbannad blir jag på SVT. Melodifestivalen är Sveriges största underhållningsprogram. Om man tittar några år tillbaka i tiden fick vi mellanakter som var minnesvärda och roliga, programledarna hade manus som faktiskt bidrog med något och programmet var upplagt så det kändes så att de hade tid att visa allt de ville. Det här är vad vi fick i år:

Programledaren var till hälften ersatt med expertkommentatorer. Då programledaren väl syntes hade hon inget manus som hade med tävlingen att göra - hennes jobb verkade vara att låta tiden att gå så att det skulle finnas tid att räkna röster.

Manuset - vad pågick? I år var det många regeländringar, som knappt nämndes för en sekund, det var väldigt tighta deadlines för röstning som aldrig förvarnades, jag tror det nämndes att vi ska hålla i Eurovision i Malmö typ en gång på 6 veckor och 5 av 6 gånger som telefonslussarna stängdes satt programledaren mitt i en intervju och fick försöka avbryta/prata över publiken som började räkna ner själva.

Mellanakterna... här tycker jag vi ser antingen en väldigt tight budget, eller en stor brist på fantasi. Vi fick en fantastisk start med A*Teens, men vad hände sen? Björn verkade ha nästan fria tyglar (vilket jag kan säga som en överpresterande prokrastinist med konstant imposter syndrome kan intyga troligen inte var great för hans mentala hälsa) och det blev ofta mer awkward än kul. Hans tal med Kristian och hans trolleritrick var riktigt kul, men vem tyckte det var en bra idé att han skulle sjunga för sin mormor i tre minuter, något som inte hade något värde för publiken eftersom texten knappt kunde locka fram ett par enstaka skratt? Kunde de inte ha wrappat upp Björn/Carina-storyn under förra veckan och sen pumpat upp finalen med något stort (Björnzone var fantastiskt, men behövde Björn verkligen vara i ALLA mellanakter? Var budgeten så tight i år?)

Det är ett plus att artisterna får framföra sina vinnarlåtar igen, vilket de inte fick förra året, men att låta den börja i Greenroom och sen awkward vandra genom arenan känns billigt. Kan produktionen inte ge tillbaka de extra minuter som krävs för att sätta upp numret och låta dem framföra låtarna så som de är menade att spelas på scen?

Jag har följt vartenda deltävling i Mello sedan 2006. Några år har det varit lite sämre än andra, men produktionen i år kändes mer opersonlig än någonsin. Melloproduktionen älskar inte sitt program längre. Om Melloproduktionen tror att de fortfarande älskar sitt program så har de istället helt missat varför vi tittare älskar programmet. Gå tillbaka några år, se kärleken och charmen till den här cirkusen som bland andra Edward af Sillén och Daniel Rehn gav programmet med sina starka manus, och se hur stor kontrasten är. Det här är inte modernisering, det är ett hån mot vad underhållning kan vara.

Det var mitt TED-talk, ses till Eurovision då vår frälsare och gud Edward af Sillén kommer ge oss en show vi kan njuta av

[liljakonvalj]

Låter som en lukrativ framtid! Är nog en ännu okänd framtidsbransch, gör det till ett yrke ! 😊

Aha! De julkalendrar jag har på vhs är på två kassetter, blev det bara en kassett det ��ret då eller?

Måste säga att den andra halvan med dockorna var förvånansvärt bra (förvånande eftersom min instinktiva reaktion på dem var"neeejjj") men de har faktiskt varit helt okej. Hittills har Bio Rio varit min favorit.

Var chockad över att Eva Funck gjorde dockorna. Såg ut såhär när jag såg det i eftertexterna

Var typ samma för Anders Lundin och Hans Rosenfeldt.

Spoilade även för mig själv genom att kolla på wikipedia, men denna blandning av roller var så rolig att jag var tvungen att lägga upp det här.

Har inte sett de avsnitten än så kan ju bli en total besvikelse.

Bästa julkalendrarna enligt mig är:

1 Mysteriet på Greveholm

2 Pelle Svanslös

3 Trolltider

4 Dieselråttor och sjömansmöss

5 svårt att säga. kollar på årets julkalender och Jul i Kapernaum. Någon av dem kanske kniper femteplatsen? Ture Sventon var bra annars!

🎄

[valentine1994]

Vad var det som fick mig att vakna imorse, ringa A och säga att jag inte ville gå till hans bästa väns födelsedagsfest? Trots att vi pratat om den här festen i mer än en månad nu. Var det vädret, min mens, planeternas läge? Eller är det bara så att jag verkligen inte vill gå till den här festen. Han sa ”Okej, gör inte det då. Vi pratar senare, du får ha en bra dag.” Och jag la på utan att säga ett ord och började gråta hysteriskt. Innerst inne hade jag hoppats att han skulle säga ”Nej kom, snälla!!” eller åtminstone fråga ”Varför då???” med förvånad (och kanske ledsen?) röst. Hashtagg toxisk flickvän. Men han bara lät irriterad och verkade ha bråttom, och det gjorde ont.

Samtidigt kände jag mig lättad - det är kanske dags att bli ärlig. Jag gillar inte att festa - eller inte längre. Jag gillade det i Frankrike, och jag skyller på språket. Jag kan inte ha kul på svenska. Svenskan är språket jag använder för att skriva uppsats och sitta hos psykologen och gråta - och som det nu visar sig för att gnälla på min blogg. Men inte för att ”mingla”. Jag har blivit lite trött på att träffa nya människor och berätta historien om varför jag lärde mig svenska och varför jag flyttade till Stockholm. Och att berätta att jag kommer från norra Frankrike - nej inte Normandie.

Sedan är det också den där fruktansvärda pressen när jag umgås med hans vänner, den där pressen som får mig att bli Stockholms tråkigaste tjej för jag är rädd för att de ska ogilla mig. Plötsligt har jag inga åsikter och står tyst och ler. En gång - det var på min födelsedag och alla hans närmsta vänner hade kommit hem till honom för att överraska mig - kände jag mig så stressad att jag drack tills jag fick sitta på golvet i badrummet i en halvtimme, och sedan kr*ktes jag i hissen...

[weirdthoughtsandideas]

Dömer dig efter din favorit Astrid Lindgren saga

Obs: Ta inte detta för seriöst. Jag känner inte dig och detta är bara på skämt.

Pippi Långstrump - Du är en basic bitch som väljer det mest populära alternativet

Emil i Lönneberga - Du gillar baskerkepsar och blev inspirerad att börja tälja efter du hörde om Emil första gången. Också, du aspirerar till att bo på landet och ha en snickerboa.

Saltkråkan - Du gillar "vardagsrealism". Också, du vill absolut, om du inte redan har/gör det, bo i en stuga vid havet.

Karlsson på taket - Du är en dryg jävel som tror du vet bättre än alla andra, sorry not sorry

Madicken - Du ville leva och vara som Madicken, ellerhur? Om du hade syskon lekte ni definitivt att ni var Madicken och Lisabet. Plus att du också ville typ prova att hoppa ner från taket med ett paraply... Också du kanske eller kanske inte hade en grej för Abbe... ;)

Barnen i Bullerbyn - TASTE först och främst. Du gillade den idylliska barndomen som de verkade ha och önskade du kunde växa upp så med. Skulle inte förvåna mig om du lekte samma lekar som de gjorde. Om du bodde på landet låtsades du definitivt att du var dem, och bodde du i stan så påmindes du om Bullerbyn varje gång du såg så mycket som en hage.

Rasmus på luffen - Du romantiserade att rymma hemifrån mycket känner jag, kanske rent utav lekte att du bodde på barnhem och flydde för att bli luffare

Bröderna Lejonhjärta - Du gillar rollspel nu, va? /hj Men annars så kanske du i allmänt är ett fantasy fan. Och gillar historier om bröder.

Ronja Rövardotter - Du gillade idéen att få springa runt i en skog, leva rövare och att leva i en borg på medeltiden i allmänhet. Du har byggt så många kojor i skogen som du ska "bo" i, att det inte går att räkna.

Mio min Mio - DU GILLAR ROLLSPEL NU VA Okej nej men... du gillar fantasy absolut, men du gillar också historier med "den utvalde" som ska rädda dagen. Idk helt ärligt har jag inte mycket idéer för Mio min Mio

Nils Karlsson Pyssling - Du gillade idéen att vara liten som en pyssling och kunna bada i en kaffekopp och kunna interagera med objekt på ett annat sätt än när du är normalstor. Det ser ju så mysigt ut!

Allrakäraste syster - Låt mig gissa, du hade låtsaskompisar som barn. Också, du gillade eskapismen i det hela, en tjej som flyr från sitt vanliga liv ner till en magisk plats.

Kalle Blomkvist - Du lekte röda-vita rosen jättemycket som liten. Också, du gillar deckare väldigt mycket i allmänhet.

Lotta på Bråkmakargatan - Du är yngsta barnet och du behövde en rollfigur som kunde relatera till dina yngsta barn-struggles.

Kajsa Kavat- Du kanske bara gillar i allmänhet historier som små barn som hjälper gamla ig (förlåt jag själv har verkligen lite koll på Kajsa Kavat)

Någon av Astrid Lindgrens många noveller (obs jag vet att vissa av dessa tekniskt sätt är noveller redan men shh) - Du gillar det underskattade, det som inte folk snackar om lika mycket. Du går säkert runt och bara "Men har ni hört om DENNA då, den vet inte många om faktiskt!"

Någon berättelse som jag har glömt - Förlåt. Den här tanten har typ 100 böcker. Mitt dömande av dig som är i denna kategori är att att du är "MEN HALLÅ!!!! DU GLÖMDE FAKTISKT DENNA! VART ÄR DENNA?!??!"

Också, jag kom verkligen inte på något för Peter och Petra för det skulle typ vara samma förklaring som varför du gillar Nils Karlsson Pyssling. Sen var det några jag inte glömde, jag bara kom verkligen inte på något alls, som Gullpian och Märit exempelvis.

Iallafall... det här var typ svårare än vad jag trodde, speciellt då jag vet mindre om vissa än om andra, så ta inte detta för seriöst. Och håller ni verkligen inte med mig så ja, gör er egen lol.

[whitewaterpaper]

GO2: ”I Know Where I'm Going” [S02E03].

Serie: Good Omens.

Skapare: Neil Gaiman.

Författare: Terry Pratchett & Neil Gaiman (boken).

Författare: John Finnemore (avsnittet).

Regissör: Douglas Mackinnon (avsnittet).

Publicerad: 2023.

Medium: Amazon Prime Video.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Ses tillsammans med @kulturdasset.

Ännu ett bra avsnitt med en trevlig inblick i det förflutna, och vi får åter se Crowley förnöjt passera gränsen mellan gott och ont med smidigheters hos en slalomåkare i vinter-os medan Aziraphale sladdar runt den som en rattlös radiobil.

Extra kul var det givetvis att se Crowley leka bokhandlare och Aziraphale frammana sin bästa grävande journalist. Himmelens utsände övervakare Muriel verkar kunna bli en intressant karaktär, gillade hur hon verkade både närvarande och offline på en och samma gång.

Beelzebub[1] är en karaktär som också kan vara intressant. I över huvud taget tycker jag att det är intressant för storyn att vi får se både himlens och helvetets agenter cirkulera kring den lilla bokhandeln som svultna gamar. Och ingen av oss vet egentligen vad som pågår, bara att Gabriel är en del av det och att Aziraphale långsamt och metodiskt lägger pusslet åt oss.

Och att bägge sidor börjar inse exakt hur mycket Crowley och Aziraphale har vänstrat med den andra sidan genom eonerna…

Länkar.

Serien @ playpilot.se.

Serien @ epguides.com.

Fotnoter.

[1] Som spelas av ”Shelley Conn” vilken vi givetvis känner igen från tv-serien Terra Nova…

(Hmm. Tror @kulturdasset och alla bottar som följer mig får leva med att jag skriver kort denna säsong... Det är som om jag öppnar Word och sedan får skrivkramp.)

[bythesametolkien]

Mijn Aquarium, 1925. Verkade Fabriek, Dutch. Illustrations by Jac J. Koeman.

[orchidvioletindigo]

[ID: an edited tweet(?) from user Landshark 🕯️ @/LandsharkRides that reads, "Do not let the sadness of the swamp get to you. You have to try. You are my dude and it is Wednesday." Attached is a painting by Eric Verkade titled The Curious Incident of the Frog in the Night-Time, depicting a tall, thin person with a cane standing at the end of a pier in a swamp at twilight, facing a giant frog sitting in the water and staring back at them. /End ID.]

You can view the frog art at a higher quality and buy prints from the artist here!

[omgivenavidioter]

Lite lockande är det allt att gränsla en bulldozer och dra rätt in i muren i en jäkla fart istället för att som nu, plocka bit för bit.

- ”Det kommer ta tid”

Inte nog med att det skall vara rent obehagligt, man skall behöva vara uthållig & helst bibehålla vänskapen med han tålamodet också. I kroppen slingrade sig en fruktansvärt kall kår hela vägen från nacken ner till tåspetsarna & jag är ganska säker på att varje hårsäck ställde sig i förskräckt givakt. Gåshud, överallt verkligen. Jag är helt säker på att man kunde se det i mitt ansikte. Och för att förtydliga: det var inte av den härligt utlösta typen.

- ”jo, jag vet”

I mitt inre såg jag bilden av mig själv sekunden efter. Hur jag hastigt reste mig upp ifrån den alldeles djupa fotöljen, sådär lagom besvärad & tog sats för att sedan springa för livet. I icke springvänliga skor. Varför väljer jag förresten inte snabba gympaskor istället…? Iallafall; Hela vägen ut till bilen & utan en tanke på vad halka kan göra med kroppen ifall man ramlar. Rent instinktivt körde jag därifrån så snabbt jag bara kunde utan att se mig i några backspeglar. Mitt inre gjorde uppror. Jag? Jag satt kvar. Jag behärskade mig. Jag lyckades tygla det såpass att det utåt sett förmodligen utspelade sig mer som en liten lätt rastlöshet. Möjligtvis att jag verkade orolig & stressad. Hoppas jag. Starkt ändå. Eller…?

Jag svalde, lite för hårt och ljudligt, om och om igen i ett försök att hantera den ökade salivproduktionen. Kanske att det märktes. Om det berodde på stressen eller på mina övriga tankar kan jag inte svara på ens så här i efterhand. För varje gång som jag svalde försvann lite av vaddetnuva som stockade sig i halsen och förflyttade sig ner till magen. Där hamnade det tillsammans med allt annat mörkt. Handen trevande längst med kroppen, rastlöst & utan något egentligt mål (för ovanlighetens skull). Utanför fönstren i rummet var det dessutom ett sånt där platt långt tak, det hade jag registrerat för läääänge sen. Inget fritt fall rätt ner. Ingen mening att hoppa ifall man blev för trängd alltså. Nepp.

Individen som också sitter i rummet skänker mest lugn. Dessa möten påminner lite om att läsa en självhjälpsbok - fast det här symboliserar bokens praktik. Jag vågar börja tro att den här boken inte kommer att explodera iallafall. Framsteg. Mycket små. Men det är ändå något som känns lite för charmigt så blicken tappar mest bort sig bland några underben och skor. För säkerhets skull. Som det är nu litar jag kanske mest på alla andra och allra minst på mig själv. Jag lever kvar i ruinerna av mina gamla meriter. Såklart. Men det är ju absolut inga fula ben så jag lider inte.

Jag kan inte urskilja hurvida det var lugnet i rummet som smittat av sig eller om det lättade i takt med att minutrarna gick mot mötets slut, men när det led mot slutet infann sig några sekunder av samlade tankar och något som kunde likna lite lite lugn. Bara några få gånger och i några få sekunder i stöten. Men ändå. Plötsligt blir jag medveten om stressnivån jag hade när jag korsade tröskeln in till rummet vi sitter i. Om tröttheten som gräver sig allt djupare ner i själen. Jag vet att det vore rent oprofessionellt, men just där och då vågar jag titta upp och möter en klar, lite oroande blick och hela min kropp vädjar om att få, om så bara för ett litet kort ögonblick, vila i den där famnen. Mentalt. Där och då vill jag bara suga ur lugnet ur den där själen & få dansa med i harmonins takt. Jag lät blicken vila kvar i säkert tre sekunder, men vek sedan bort för att oron över att det kanske gick att tyda ”bedjande” inristat i min iris trängde sig på. Wow. Jag överträffar mig själv tio fallt. Så långt bort alltså. Hur skall jag orka hela vägen fram på ett bra sätt? Det övergår HELT mitt förstånd. Tid som begrepp kan vara så personligt och olika. Jag förstår också att det är nu jag skall börja andas ”en dag i tagen”. Jag förstår vikten av just den meningen med full kraft. Men, hur? Alltså, eh, hjälp!? Själen gör verkligen uppror & skriker. Det är ren och skär panik som sinnena nu tvingar mig att hantera. Eller snarare försöka hantera. Jaja, det är väl som vanligt. På med flytvästen och sitt ner lugnt i båten. Synd bara att jag hunnit tappa bort både flytväst och lugn i mina försök att gå till mötes för andras skull.

Men snart måste jag också ge tid för vila, det är totalt oundvikligt om jag inte vill springa hand i hand med en stroke, typ. Väl medveten.

Vad är egentligen priset för en liten liten stund i en trygg famn i min verkligheten? Jag vet faktiskt inte, men jag är snart beredd att ge mig i kast och prova. Är det inte billigt tar man det på faktura. Det är sen gammalt. Och löser man inte det kan man alltid duscha 10 gånger per dag i skållhett vatten, lite som ett substitut för mänsklig närhet. Det tipset var förresten gratis! /coachen

[petterbrorson]

Följeslagare, akvarell, 17x12 cm

I måndags paddlade jag ut till ön Knipan i Vänern. När jag paddlade tillbaka landade den här lilla kompisen precis framför min kajak. Inga tecken av att vara rädd för mig, utan den verkade bara vara nyfiken på vad jag höll på med.

...

Companion, watercolour, 17x12 cm Last Monday I went paddling out to the island Knipan in lake Vänern. When I was paddling back, this little fellow landed right in front of my kayak. No sign of being afraid of me, it just seemed curious of what I was up to.

[idagnyheter]

Nu kan Trump utöva sin makt på ett helt annat sätt

Det är bara andra gången i USA:s historia som en före detta president, efter att ha blivit besegrad, kommer tillbaka och vinner en andra mandatperiod. Senast det hände var 1892 och då hette den vinnande presidenten Grover Cleveland. För Trump verkade hans politiska karriär vara över efter att han lämnade Vita huset i januari 2021. Visar att han är vad amerikaner älskar Men med denna valseger…