#upprepning

[billigtgarn-scrapbook]

Diskbänksrealism, fast ändå inte. Jo, jag lindar bomull/akrylgarn (från en begagnad Lindex-tröja) före nedblötning istället för att härva och tvätta det. Annars blir det upprepade garnet inte slätt. Slätare. Syntetmaterial är knepiga att återvinna. Jo, jag använder diskhon i min nya lägenhet, för här har jag inget badkar. Men inte använder jag rinnande vatten, inte! Nej, jag fyller diskhon med ett par centimeter ljummet vatten, och sänker sedan ned plastbacken (en sådan där liten, stapelbar nätback för förvaring), sida för sida, och låter den stå tills garnet är genomblött. Sedan skakar jag av backen den värsta blötan och ställer den på tork. . #återvunnetgarn #återbrukamera #återbruk #återanvändning #garngarngarn #garn #garntokig #reclaimedyarn #recycledyarn #garngalning #yarnaddict #repaupp #upprepning https://www.instagram.com/p/CpNMvg8I_bo/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[fannynilsson]

De e få saker jag lyckas orka störa mig på nuförtiden, men när folk ska ”känslo-shamea” en tvillinggravid kvinna för att hon tycker att tvillingar kommer bli en för tung belastning för att orka med utan att veta bättre, och även känslo-shamea en för att man inte tycker det är kul med 3års perioden på sin förstfödde pga helt jävla knäckt av rövgraviditet.. då undrar jag vilken drömvärld man tror att man lever i.

Kvinnor har rätt till att tycka till om sin kropp och sitt liv, oavsett vad det gäller. Utan att nån ska döma hennes känslor bara föratt hon är kvinna och ”ska tycka om kvinnogrejer”. En kvinna är inte dömd till att älska ALLT med barn, bara för att hon är utrustad med livmoder. En kvinna tycker iaf jag är så mycket mer än så, som tex en egen speciell individ. Men biologin är som den är, vi kan inte byta. Vill man ha barn är det bara att offra sin kropp och hoppas på det bästa.

Och ibland blir det inte som tänkt. Ibland blir det kanske inga barn och ibland blir det kanske för många barn. Det är okej att bli ledsen över BÅDA. Och det är lika okej att komma över det i sin egen takt också.

Jag grinar fortfarande på kvällar över att jag kommer bli 3barnsmor. Jag skäms inte över att säga det o jag utmanar vilken jävel somhelst att komma o yttra sig när de hamnar i exakt samma skor som jag står i. (Alltså en människa som redan känner att hen har mening med livet och fullt med ambitioner utan att behöva barn för att må bra o fylla sin vardag med)

Att ens behöva säga att man älskar sitt barn är ett jävla mysterium. Funderar då mer över alla som BARA lägger ut bilder på sina barn och gång på gång ska berätta för omvärlden hur fantastiskt dom är och hur mycket man älskar sina barn. Vem fan tror nåt annat? Människan som art är programmerad att tycka det? En kvinna FÅR ha andra intressen än sina barn utan att vara en dålig mamma? En kvinna FÅR fortfarande vara en egen individ fast hon har skapat ett nytt liv.

Jag tvivlar inte på att jag kommer axla 3barnsmor lika bra som jag axlar 1barnsmor i dagsläget. Jag tycker även att jag ger mitt nuvarande barn ett drömliv, ett liv jag själv skulle velat ha som barn. Ett liv mer berikat än måånga skärmberoende bortskämda sönderdaltade ungar där ute. Men är jag less EN dag efter rätt så godkända motgångar kan jag tycka, då ska andra mammor tycka att jag är ful i mun och otacksam.

A vetuvad. Ibland är jag ful i mun, ibland höjer jag rösten mot mitt barn. Ibland flyr jag ut till stallet för att slippa bli klängd på. Jag tar ansvar för att ta hand om migsjälv och sätta stopp så jag sedan kan ta hand om min familj igen. Och att ta hand om sigsjälv som mamma är nästan skamligt också. Man ska helst lida och se förjävlig ut, klippa kort hår ha pösiga kläder o va lite överviktig. Då är man en BRA mamma. Och vet ni vad. Det är OCKSÅ okej. Lika okej som att ta egentid varje dag till att träna upp sin kropp igen, ha egna intressen och träffa vänner utan att ha med barnet.

Jag skulle säga att familjen jag skapat har ett sånt fantastiskt samarbete, harmoni och ömsesidig respekt. Man kan absolut skämmas för sitt barn ibland men Lukas är jag (om jag jämför) otroligt stolt över hur modig, givmild och klok han blivit. Jag är stolt för att det har kommit sig av enormt slit, upprepning och tålamod som inte alltid funnits. Men man har gjort det, för att han inte ska skrika bland folk, slå eller bita andra, våga träffa nytt folk, äta det som bjuds och tacka för maten, säga förlåt när det blir fel och ge bort sin bästa leksak en stund till nån som vill leka med den. Man har lixom igen att vara sträng men rättvis.

Och det är det som gör mig rädd, att kvaliteten på närvaro, tålamod och tid till att lära viktiga läxor kommer bli sämre med två individer till på nacken. Det är alltså inte en fråga om huruvida man kommer älska sina barn MINDRE för att man har ”för många” barn att älska.

Utan om jag verkligen kommer räcka till till den kvaliteten jag VILL ge mina barn.

Därför mina kära läsare skriver jag frispråkigt om helvettesgraviditeter, sorgen över ”för många barn” och dagar jag aldrig mer vill se ett barn. Och jag kommer inte hålla igen språket framöver heller för att vissa väljer att tolka mina dåliga dagar som att man är en dålig människa. Känner man mig på riktigt förstår man också vad jag menar, mina värderingar och vad jag går för. Jag kommer inte lägga mig ner o knarka bort mitt liv för att jag fick ett barn mer än planerat. Jag kommer bara grina av utmattning på nätterna när ingen ser, och sedan stiga upp lite starkare nästa dag, redo för att älska domhär skitjobbiga skapelserna som kommer ur min kropp 🤱

🌮

Hej

[idagnyheter]

Stort säkerhetspådrag inför Israels match mot Frankrike

Det är efter våldet som inträffade i samband med Europa League-matchen mellan Maccabi Tel Aviv och Ajax i Amsterdam förra veckan, och där polisen utreder misstänkta hatbrott, som franska myndigheter nu har klassat torsdagens Nations League-match som en “hög- riskmatchning”. – Vi kan inte riskera en upprepning av de dramatiska händelserna vi såg i Amsterdam, med en ren jakt på människor. Men det…

[charleskeatington]

Så har åter fjärde söndagen i advent grytt och jag har ur mitt elektroniska arkiv plockat fram en artikel, som jag skrev å fjärde söndagen i advent för två år sedan. »Advents- och jultiderna torde utgöra årets mest traditionstyngda period. Som så många andra av våra traditioner, är även advent, Lucia-dagen, och julen rituella högtider. De flesta av vår kulturs olika riter har emellertid tyvärr så som en konsekvens av upplysningens sekularisering tömts å sina innehåll. De är icke längre akter, som utföres med en djupare eller en inneboende mening. De utföres slentrianmässigt å grund av vanans (eller ovanans) makt. En tradition utan mening — en rit utan innehåll — är dock blott en ovana; en mekanisk upprepning å grund av vanans makt eller den svages tvångsbeteende å grund av addiktionens kraft. Allt oftare hörer man folk säga, att advent och julen icke betyder något för dem. De skall icke göra något speciellt förutom att sitta i soffan med några burkar av Mariestads Export precis som under ett genomsnittligt veckoslut. Eller så »firar« de jul, därföre att »vi alltid har gjort så«. Själv menar jag, att de, för vilka julen icke äger denna djupare mening, görer bäst i att icke »fira« jul alls. De må hellre gå till jobbet i vanlig ordning och låta oss traditionalister vara i fred med vår högtid. Att som traditionalist vara omgiven av progressivister och nihilister är både frustrerande och ansträngande. Men jag förbereder trots detta en riktigt tradionell jul med de förutsättningar, som jag har i mitt lilla tjäll. En glad fjärde söndag i advent tillönskas eder, för vilka denna period av året har en betydelse.« (at The Keatington Suite) https://www.instagram.com/p/CmTY-eSsWdt/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[roligabilder]

intervju tips närbild av godis i butiken

[alive-drumming]

När ska man arbeta på din ”Rhythm”?

När lära sig ett nytt musikstycke, när ska en musiker arbete på att få rätt rytm och känsla av pjäsen?

Vi har länge trott att det måste vara det allra första att få rätt och det finns föga meningsfullt att spela noter alls om de inte är i önskad takt (känsla och spår). Tempo är dock en helt annan ämne - det finns en hel del som talar för precision och även spela låtar på markant olika tempo att internalisera pjäsen bättre.

Timing är grunden för all musik:  ”När ett meddelande träffas vid fel tidpunkt, det är fel not”.

Att få spela i rätt rytm så snart som möjligt är därför vi alltid har sökt upp strukturerad och inspirerande rytmisk uppbackning. Detta leder i slutändan till ” Song Rytm Tracks ” .

Rytm och timing

Övning ger Permanent

En av de mest upprepade termer som används till och med är musiker som ”övning ger färdighet”.   Jag har hört detta ändras för att ” övning ger permanent ”. det vill säga om vi upprepa en sak om och om då vi internalisera det och det blir en anläggning vi har ”utan att medvetet tänka på det”. Det är därför vi kan göra komplexa koordinerade rörelser utan mycket medveten tanke som kör bilar och även med hjälp av en kniv och gaffel. Om du aldrig har gjort dessa saker i ditt liv innan de kan vara mycket utmanande för allra första gången, men när utförs dagligen man inte ens känner igen dem som en utmaning längre. Det är som om en helt annan del av ditt sinne tilldelas uppgiften. Så, vad är viktigt är att vi ärmycket selektiv om hur du använder denna upprepning teknik och se till att det påverkar inte motarbeta oss eftersom om det vi tränar är inte bra då det kommer att få intern lika lätt .... Så praktiken kan göra perfekt; Det kommer så småningom att göra permanent, men det permanent kan besegra dig samt hjälpa dig.

Utveckla din egen känsla för timing

En viktig aspekt av musik är rytm och timing - det är vad som kan göra musik levande, och det är vad som kan döda det också. Det är viktigt att vi utvecklar bra rytm och timing.

A Tryck!

Om du ännu inte har utvecklat känslan av att regelbunden puls som finns i de flesta moderna musik - pop, folk, country, jazz - spela tillsammans till något med en puls är en stor fördel eftersom varhelst din puls saknas kommer det att vara klart visas och du kommer automatiskt justera för att följa pulsen och hålla timing. Stort: Det är en verklig vinst. Min rekommendation är att vara mycket selektiv om användningen av Metronomer och klick spår:   Det finns mer att rytm än en puls!

Men inte bara någon puls!

Missbruk av Metronomer och klicka spår anses skadligt

Alltid med hjälp av en klick spår när du tränar och när du spelar tillsammans i en grupp kommer sannolikt att arbeta mot att utveckla en egen mänsklig interaktion på pulsen och förringa de rytmiska nyanser som hamna slagen ut av den krävande, ack så vanliga, 'klick'. På ett liknande sätt också räkna när du fastnar med andra kommer att bli ett problem: Räkna pulserna inom mätaren, såsom 1-and-a, 2-and-a, är en absolut ovärderlig hjälp när man lär sig ett nytt, kanske rytmiskt utmanande melodi: jag har hört sägas att om du inte kanräkna en melodi eller rytmisk idé ut, behöver du inte riktigt vet det: Det är bra att räkna ut att säkerställa att vi verkligen vet det, men när du har internaliserat att melodi, är det dags att sluta räkna den och känna rytmen och kommunicera med de andra du spelar med utan att blockera dem genom att räkna i huvudet. Det underbara folk spelar musik tillsammans är mänsklig interaktion som du miste om om du kommunicerar med en klick-track i stället för andra människor du spelar med, eller räkna ut varje bar i huvudet i stället för att lyssna på den andra musiker. Jag är inte den enda som ser det så här: Jag har hört den brittiska musikern Jamie Cullum säger att han undviker användningen av klickspår när störning och inspelning eftersom det tar bort den mänskliga ebb och flödet av musik när de används . Jag skulle hata oss att ha missat om den underbara ebb och flod av hans leka!

Ange Song Rytm Tracks

Vad varje musiker behöver är att alltid ha till hands en välljudande spår som passar låten är riktigt musikalisk och spelas till formen av låten. Detta är konceptet bakom Song Rhythm spår . Dessa spår utvecklas från noggranna inspelningar av lång formen ljud (8-barer eller mer åt gången) exceptionellt begåvade trummisar. De är ordnade runt form av din låt så att låtens formen alltid kommuniceras till musiker. Vad mer designengör det möjligt att arrangera nya spår i så lite som 15 till 30 sekunder och har alltid dina spår redo, bara några pressar bort. Det visar sig att det finns aldrig en anledning att inte ha dessa låtar till hands.

Nu kan du alltid träna i spåret!  

Song Rytm Tracks

Försök Song Rytm Tracks

Song Rhythm Tracks  är den nya rasen av rytmisk uppbackning av hög kvalitet som är bekvämt att välja och spela. Ge dem ett försök. Du kommer inte att tröttna på dessa backing tracks. Du kommer inte att behöva sekvensera någonting. Du kommer att finna att spelaren och setlist s användargränssnitt uppmuntrar fortsatt användning. Du kommer att få uppskatta form av dina låtar mer och du kan inkludera dessa spår i egna enkla och album utgåvor. Inte avskräckas av erfarenheter med andra mobila trummande Apps. Song Rytm Tracks  är något annat. Oavsett om du lär en ny låt, fastnar gigging eller skära din senaste album,  Song Rhythm Tracks  ger lösningen. Försök Alive Drumming s sampler app s tidigare prov arrangerade spår av populära låtar. Det är då lätt att fortsätta att använda appen för att anpassa dessa till din praktik och prestandakrav. Alla provtagaren apps är samma fulla  Song Rhythm Tracks  app, men med de medföljande provspåren.

Jazz och Blues Sampler

Afro-Cuban Sampler

Country Music Sampler

Kolla in prover  av ljudet på  Alive Drumming prover sida Kolla in dessa artiklar  från Alive Drumming att få en inblick i tankarna bakom produkten, ” Hur man öva, sedan hur man fastnar ” ” Varför songform med rytmspår? ” Ladda ner Song Rhythm Spår App  på  Apple App Store  

[orsakullan]

Fem en fredag v. 22: Upprepning II

Fem en fredag v. 22: Upprepning II

Du deltar genom att svara på frågorna i din blogg (eller genom en kommentar om du inte har en blogg). Lämna gärna en kommentar här så Elisa och andra kan hitta in till dig och läsa dina svar. Kom ihåg att länka hit så fler kan ta del av Fem en fredag. Vilket ord eller fras upprepar du ofta?Vad är ett album du kan lyssna på om och om igen?Vad är en historia du berättat flera gånger?Vad är något…

[billigtgarn-scrapbook]

Visst finns det ett särskilt begrepp för när du stickar fel och rättar till, och korrigeringen gör att det blir ännu mer fel? Och du inser att det enda som hjälper är att sticka baklänges, alltså repa upp maska för maska, i sanslöst många varv (men inte så många att du måste börja om från helt början)? Hur som helst, *det* ordet borde användas istället för "livspusslet". . #sticka #felstickning #stickning #patentstickning #briocheknitting #knittingmistakes #upprepning #repaupp https://www.instagram.com/p/B55697uJREs/?igshid=1of5b9wxhha9d

[fotbollstrojabarn1]

arsenal tröja  Steve Coopers sida i England möter

arsenal tröja  Steve Coopers sida i England möter Spanien i kväll i finalen i EM under 17. England Young Lions har varit mäktigt imponerande i Kroatien och slutade i toppen av en grupp som inkluderade Nederländerna, Ukraina och Norge och sedan slog Republiken Irland och Turkiet i kvartsfinaler respektive semifinaler. Seniorsidan i England kanske inte har vunnit någonting sedan 1966 men deras ungdomslag visar regelbundet löften. England gick segrande under mästerskapen under 17 år 2010 och 2014 och förra året vann U21-laget i Toulon-turneringen.

Det är det som gör Englands kamp på seniorraderna så mycket svårare att mage. Ingen tvekan om att Gareth Southgate kommer att hålla ett öga på kvällens final. Manchester Citys Jadon Sancho kommer att fånga hans uppmärksamhet, ungen nådde fem mål i turneringen inklusive en stag mot Holland. Cooper skulle inte ha något emot en upprepning av finalen 2010, där England slog Spanien med 2-1 tack vare mål från Andre Wisdom och Connor Wickham.GiveMeSport tittar på truppen som spelade i Liechtenstein. Sju år senare har du kanske inte ens hört talas om några av spelarna ... Sam Johnstone Sedan: Manchester UnitedNu: Manchester United (utlånat till Aston Villa)

Bruno PilatosThen: MiddlesbroughNow: Ytterhogdals IKLuke GarbuttThen: EvertonNow: EvertonConor CoadyThen: fotbollströjor barn  LiverpoolNow: Wolverhampton WanderersNathaniel ChalobahThen: ChelseaNow: Chelsea

[idagnyheter]

Fruktansvärt hög barnadödlighet i såväl slott som koja

Det här är en krönika. Alla åsikter som framförs är författarens egna. Eeftersom det är fars dag, en högtid som alla vi pappor verkligen uppskattar, verkar en kolumn på detta tema vara på sin plats. Problemet är att jag redan skrivit en sådan i idag nyheter och för flitigt upprepning av egna verk är som bekant en dålig sak. Så jag väljer istället att skriva om de största trauman pappor (och…

[fotbollsbutik1]

juventus tröja  kampanj men har allvarligt imponerat

juventus tröja  kampanj men har allvarligt imponerat i Europa och fyra Champions League -titlar på fem år skulle skingra alla bekymmer. Men att spela utan Ronaldo skulle göra den uppgiften otroligt svår och det verkar berörande och gå om huruvida stjärnmannen kommer att vara helt i form i tid.

Zidane: Ronaldo oroade sig för CL-finalen Efter matchen erkände Zinedine Zidane att 33-åringen faktiskt var orolig för Champions League-finalen men tror att crock är mindre. Zidane avslöjade: "Ronaldo sa att det var något mindre. Vi kommer att titta imorgon och se vilken skada som har skett. "Han är lite orolig (för Kiev) men säger att det är något mindre." Just nu är det inte bra men jag tror att det är mindre. Det är bara rörelsen, imorgon får vi se. Han sa att det är mindre. "Champions League? Vi kommer att göra allt för att klara det. "Och enligt Marca och AS, även om Ronaldo gör en snabb återhämtning, kommer hans skada att kräva tid på sidlinjen tills den stora dagen kommer. Tre veckor kvar från matchen innan finalen är absolut inte idealiskt, även om Ronaldo är en av de bästa idrottarna i spelet.

Dessutom kan Madristas lugnas av den femfaldiga Ballon d'Or-vinnarens upprepning om att crock är liten och att hans oro för Champions League-finalen kan försvinna nu. action kommer 26 fotbollskläder set barn  maj. Med det sagt verkar det som att Real kommer att få ut Ronaldo på planen i Ukraina med krok eller skurk. Endast tiden vill

[matchtrojorfotboll1]

ronaldo kläder barn  bevittnats per match gör

ronaldo kläder barn  bevittnats per match gör dock en upprepning av detta scenario osannolikt, med Liverpool som i genomsnitt nästan fyra mål per match i sina inledande matcher. Liverpools borta-rekord En oro för Liverpools fans är deras mycket diskuterade. dåligt bortrekord mot ligans topp sex, med Klopp som bara hävdade en seger från sina tidigare 12 försök, släppte in 22 mål och gjorde bara 12. Deras seger mot Newcastle förra helgen såg Liverpool spela in en 14: e ligan i rad, dock den första tid i tävlingens historia har en sådan körning någonsin ägt rum. Den glödande Fotbollsset barn  Reds-rekorden är ännu mer imponerande

[roligabilder]

annorlunda full ram skott av datorns tangentbord

[frkwibergab]

Damned if I do and damned if I don’t

Känner ni ibland att det bara finns en massa INTE? VILL INTE? På senare tid har jag upptäckt att det i mig finns en massa känslor av vad jag inte vill - men väldigt få (i vart fall otydliga) av vad jag faktiskt vill. Jag vill liksom inte vara “här”, där här är mer ett slags tillstånd än en plats. Exempel: jag vill inte vara ensam, men jag vill heller inte leva i tvåsamhet, i vart fall inte den sorts tvåsamhet jag ser sååå många exempel på. Jag vill inte sitta ensam hemma - men jag vill inte heller gå på krogen/bio/utställning/konsert eller vad det nu är man ska göra... Jag vill inte äta kött längre (fråga inte varför, jag har absolut ingen aning) men jag tycker inte att det är något vego som lockar... jag vet liksom inte längre vad jag VILL och inte heller VARFÖR, vilket gör mig till en tråkig och jobbig människa. Kanske håller jag faktiskt på att bli deprimerad - på riktigt? 

Det enda jag faktiskt vet att jag vill är att sy - och att springa, men det vet jag liksom först efteråt, jag måste tvinga mig ut varje gång för att sen efteråt konstatera att det var just det jag behövde... Det enda jag verkligen verkar vilja är att sy - så det blir mycket sytt även om jag inte alltid är så nöjd med resultatet, eller snarare inte nöjd med mig själv i resultatet.

När jag sydde The Fielder första gången så sydde jag en toille som jag tyckte blev för trång, så till fintyget gick jag upp en storlek. Sen hittade jag via nätet det här roliga tyget som Ommellinen har gjort och som jag beställde från Den är min. Kanske inte mitt typ av tyg egentligen, blommor och färg och grejer, men det är ju så kul med mönstrade tyger som är asymmetriska, det gör att man får tänka till lite extra hur man ska använda tyget. Här valde jag alltså en Fielder, men i den mindre av de två storlekar jag har valt mellan, samma som toillen alltså. Det brukar vara rätt sak att göra, att gå ner en storlek när man använder ett mönster för vävda tyger till trikå.

Mönsterpassning var det bara att glömma, dels hade jag för lite tyg, men också för att rapporterna (avståndet på mönstrets upprepning) inte hade funkat på den här klänningen. Jag lever med det och värst är det för den som ser mig bakifrån :D

De ändringar jag gjort från den förra jag sydde är förutom storleken, att jag har smalnat av ärmen nedtill och skippat mudden, samt att jag har gjort halsmudden mycket smalare. Fickorna ritade jag om redan på toilllen, fickpåsar i sidsömmen funkar sällan bra för mig.

Nu får vi se om jag kommer att bestämt veta att jag INTE vill ha den här på mig eller om den smiter igenom mitt nuvarande nålsöga... Tänk om det förresten bara är ännu en trotsålder jag upplever?? Är det normalt i femtioårsåldern??

[charleskeatington]

Traditions are meant to be kept. Advents- och jultiderna torde utgöra årets mest traditionstyngda period. Som så många andra av våra traditioner, är även advent, Lucia-dagen, och julen rituella högtider. De flesta av vår kulturs olika riter har emellertid tyvärr så som en konsekvens av upplysningens sekularisering tömts å sina innehåll. De är icke längre akter, som utföres med en djupare eller en inneboende mening. De utföres slentrianmässigt å grund av vanans (eller ovanans) makt. En tradition utan mening — en rit utan innehåll — är dock blott en ovana; en mekanisk upprepning å grund av vanans makt eller den svages tvångsbeteende å grund av addiktionens kraft. Allt oftare hörer man folk säga, att advent och julen icke betyder något för dem. De skall icke göra något speciellt förutom att sitta i soffan med några burkar av Mariestads Export precis som under ett genomsnittligt veckoslut. Eller så »firar« de jul, därföre att »vi alltid har gjort så«. Själv menar jag, att de, för vilka julen icke äger denna djupare mening, görer bäst i att icke »fira« jul alls. De må hellre gå till jobbet i vanlig ordning och låta oss traditionalister vara i fred med vår högtid. Att som traditionalist vara omgiven av progressivister och nihilister är både frustrerande och ansträngande. Men jag förbereder trots detta en riktigt tradionell jul med de förutsättningar, som jag har i mitt lilla tjäll. En glad fjärde söndag i advent tillönskas eder, för vilka denna period av året har en betydelse. (at The Keatington Suite) https://www.instagram.com/p/CJAzMJPFGse/?igshid=1ngtpw12umuvi

[krigsmaskinen]

Krigsmaskinen 2012-2018

Den här bloggen påbörjades 25 augusti 2012 med en intention att utforska krisen, dess verkningar och möjligheterna till uppror. Jag minns fortfarande när jag varje vaken stund följde utvecklingen i Tunisien och Egypten, på tv (hade vid den tiden överdrivet många kanaler, bland annat flera nyhetskanaler som sände dygnet runt), på då fortfarande existerande socialism.nu och inte minst det då för mig relativt nya twitter. Det var en period som i mångt och mycket väckte mig från hopplöshet och depression. Åren som följde kom inte bara med nya uppror på nästan dominoartat vis utan också en hyfsat intensiv teoretisk analys och diskussion på global nivå. Från och till läste och skrev jag ner mina egna anteckningar och reflektioner. Det är inte helt klart när upprorsvågen egentligen nådde sin höjdpunkt (2013 i Taksim?) men att den dels fick fler och kanske övervägande reaktionära uttryck och dels svalnade av och/eller sögs upp av systemkonforma apparater måste idag sägas vara definitift. Reaktionärerna har alltid varit där, såklart, men att de på senare tid (men igen är gränsdragningarna diffusa och svåra) fått överhanden, om än på ett annat vis (inte så mycket på torgen som på skärmarna, i "media", etc) är förmodligen uppenbart för var och en.

Jag har fortfarande väldigt svårt för alla de som ser tillbaka på upprorsvågen och påstår att den var ett misslyckande. Det var den inte. Att påstå något sådant är att fundamentalt missförstå både orsak och verkan av uppror, och inte minst att missförstå hur den här Världen (eller om du så vill; det kapitalistiska produktionssättet, moderniteten, civilisationen, etc..) fungerar. Upproren uppstod ur olösliga sprickor i den ekonomiska ordningen och fick de uttryck och former som fanns tillgängliga. De var varken otillräckliga försök av små politiska grupperingar eller en färdig modell för framtiden. De var, som alla tidigare och kommande uppror, begränsade brytningar med en totalitet, men också, som alla tidigare och kommande uppror, lämnar de rester för oss att plocka upp. Och viktigast av allt, ingenstans har orsakerna, de underliggande rörelserna, själva krisen, överhuvudtaget fått något som kan liknas vid en "lösning", oavsett om vi med det ordet avser ekonomisk, politisk eller social stabilitet. Alla de som talar om upprorens misslyckande använder vågens nedgång som en ursäkt för att återvända till sina förlegade politiska projekt. De är blinda för allt före och efter en femårsperiod (och ofta är även det en generös tidsram). De är alltid när upproren bryter ut alldeles för distanserade, först avståndstagande och sedan, när de inser att de står utanför, ivriga att försöka övertala de upproriska om Partiets förträffliga program, och efteråt med en uppläxande attityd, med avståndstaganden och en förutsägbar upprepning av gamla dogmer. Och med "de" menar jag inte bara de gamla patetiska bokstavsvänsteristerna utan också de nuvarande och liberalerna också.

Vi har fortfarande mycket att lära av upprorsvågen. Vi har fortfarande mycket att förstå och reda ut gällande krisen. Vi måste också förstå vågorna, de långa rörelserna, historiska konjunkturer, allt det långsamma när det kommer till ekonomin, politiken och det sociala. Varje så kallad "intellektuell" som kastar sig på senaste mediefenomenet för att ge sin så kallade "analys" är distraktioner från de materiella analyser vi behöver för att få en adekvat förståelse. Man kan fortfarande dra en relativt konsekvent linje mellan de som söker en radikal (i ordets etymologiskt ursprungliga mening) förståelse och de som är kvar i en typiskt vänsteristisk fålla. För oss som färgats av Marx, Bakunin och efterföljande radikaler är det ofta svårt att riktigt släppa taget och på allvar vända kritiken mot våra kamrater. Men om vi vill hålla oss i takt med den verkliga rörelsen måste de uttryck och strukturella formationer som krisen och rörelsen ger vara våra ledstjärnor. Vi måste överge traditioner som väger på våra axlar och vi måste slakta heliga kor. Så länge (sub)kulturella markörer och attribut hämmar våra band mellan vänner, vår nyfikenhet på bekanta och nära, vår vilja att närma oss andra, kommer de att begränsa oss i en miljö som gör liten skillnad och kommer ha högst marginellt inflytande på kommande uppror.

Vår trohet måste vara till upproren och den verkliga rörelsen. Vi måste förkasta varje tradition och ideologi.

Från kris till krig

Känslan av brådska och nära förestående konflikt har alltså dött ut. Eller, den har förändrats och tagit en eller flera reaktionära former. Fokuset har därför av uppenbara skäl hamnat på den del av reaktionen som vi i allmänhet fortfarande kallar "fascismen." Det är förståeligt. Fascismen är påtaglig på flera sätt. Den är våldsam på ett mycket konkret och direkt sätt. Den är giftig, infekterande, tränger sig på på subtila och oroväckande sätt, i det vardagliga samtalet, i medias bilder och fraser, och makten färgas allt mer av den. Det är inte bara de vi känner igen sedan tidigare som fascister som tar sig in i borgerlighetens parlament utan också de gamla borgarna och deras vänner som blir bruna och sprider sin stank överallt de rör sig. Men gatufascisternas våld är bara en del, en i sammanhanget försvinnande liten del, av det vardagliga och globala krig vi befinner oss i. Krig är verkligen rätt ord. Och det är knappast en ny företeelse. Bland de, som jag, som hade uppkomsten av det så kallade "kriget mot terrorn" som en formativ del av sin politiska fostran har krigets logik blivit Världens logik. Den genomsyrar allting, från fikarasterna på jobbet (med skitsnacket om "skäggbarnen" och fantasin om den invaderande Andra) till politikernas triangulering och Imperiets polisinsatser i så kallade "oroshärdar". Om vi här i kalla norden fortfarande har skonats från en överdrivet militariserad polis så vet vi att det mest bara beror på att den oundvikliga, underliggande konflikten ännu inte har eskalerat så långt som på andra platser. Vi vet var vi är på väg. Konflikt, konfrontation, krig; även om det för det mesta är stilla och odramatiskt vet vi, förstår vi, att det genomsyrar allt; en polarisering och positionering breder ut sig. Många fruktar den som en högerns övertagande av politiken och det offentliga samtalet. Och de försöker i det fältet. Vi har lämnat den skiten. Vi har accepterat kriget. Det är det enda som kan göras nu.

På sätt och vis är det här fokuset på EN DEL AV reaktionen en kvarhängande fetisch hos vänstern och dess besatthet av nuet. Det är en besatthet av det omedelbara och konkreta — anabola- och/eller rohypnoltuggande skinnskallar som går bärsärk på gatan — och en blott teoretisk, abstrakt, förståelse av reaktionen i bredare betydelse, i statens, polisens, företagens, organisationernas, mentalitetens sfärer, i alla de vardagliga, subtila, små yttringar som gradvis implementeras av ytligt sett moderata, neutrala agenter, som ibland gärna själva påtalar sin ideologiska distans från de bruna. Kort sagt; reaktionen har många uttryck och fronter, och vi måste skärpa blicken. De har övertaget. Kanske inte gatufascisterna, ännu, men reaktionen har definitivt övertaget. Inbilla dig inget annat bara för att pressen, undantagsvis, skriver om och ömkligt fördömer dem. Som jag flera gånger nämnt i mina tafatta försök: det här är inte tillfället att agera offensivt. Vi lever under reaktion. En slags kontrarevolution. Motreaktionen mot vågen som började 2011.

Min intuition har varit och är fortfarande att desertera, att fly den öppna konflikten, att gå under jorden — jag räds både kriget självt och den machoistiska retoriken om kriget, våldet, blodet, hela den här konfrontativa mentaliteten som vill dra in oss i extas och död. Jo, jag vill förstå det, ta del av den (förmedlade) erfarenheten så som till exempel Bataille eller Fanon gett oss, men jag önskar den inte, jag ser den varken som mål eller medel. Jag tror att det är en återvändsgränd. Det jag vill poängtera är att mentalitet och förståelse är skilda saker. Att verklighet och strategi är olika. Vi befinner oss i kriget och måste förstå det, inte bejaka det eller återskapa det. Trots att de tyvärr underbygger just retoriken och mentaliteten anser jag ändå att Osynliga kommittén har rätt i sin diagnos och att "Vi behöver en strategi som inte siktar in sig på motståndaren, utan på dess strategi, som vänder den mot motståndaren. Som gör så att ju mer motståndaren tror att strategin för honom mot segern, desto mer rör han sig mot sitt nederlag."  Ingen hållning eller strategi som antar "symmetrins förbannelse" duger för att bryta sig ur motståndarens logik.

Krisen har pågått i över ett decennium, om vi räknar snällt. Det är ingen tillfällighet eller en övergående period. Krisen är en del av kriget. Kriget är vårt normala tillstånd. Det som kan förstås i termer av ekonomisk kris är naturligtvis fortfarande relevant, i allra högsta grad, men när vi talar om det rådande tillståndet, det normala, Världen idag, så är det inget annat än krig. Att tala om kriget snarare än krisen är en förskjutning av inställning och en nödvändig utgångspunkt för att förstå och formulera en utgång.

(Nya) format - (nya) försök

Det var inte av någon annan anledning än att tumblr verkade simpelt och lämpligt för situationen som det blev plattformen för den här bloggen. Först och främst verkade plattformen påbjuda och underlätta en viss snabbhet och viralitet; enkel och snabb delning, framhävning av det korta och visuella, fragmentariska. Dels låg det i tiden, dels var det, som jag då såg det, adekvat för mina korthuggna och i stundens hetta nedtecknade tankar. Men om det är oundvikligt som plattform/format idag behöver det ändå något extra som kan ta det hela vidare. Flera gånger skrev jag om frustrationen med det fragmentariska och jag försökte på olika sätt bejaka det för att på så sätt så att säga "släppa taget" och låta flödets hastighet fånga upp fragmenten från min läsning och mina tankar. Efter en dag i skolbänken eller på det löpande bandet funkar det inte så. Då är du trött, pressad på tid, har tappat tråden, och definitift förmågan att formulera något sammanhängande, även om det skulle vara fragmentariskt. (Eller så ser du inte längre skillnaden och tvekar därför att du inte orkar eller hinner dubbelkolla). I själva verket är vardagen och det digitala flödet två helt skilda, två påtagligt — smärtsamt påtagligt — skilda flöden. De kan inte utan vidare sammankopplas. (Den här skillnaden är för övrigt ett tydligt exempel på det förljugna och alienerade i samtiden.) Diskrepansen kan alltså inte helt eller ens främst förklaras av plattformen eller formatet, men de hjälper åtminstone inte. I efterhand måste jag konstatera att det var ett misstag även om det var ett misstag som var allt för lätt att göra och allt för många gjorde. Det var en av svagheterna med vågen, vill jag tro. Upptagenheten med nuet, att för lättvindigt svepas med av situationen. Uppror kräver visserligen villigheten och förmågan att ta tillfället i akt, men inte utan att behålla en koppling till den historiska linje av uppror som bildar en kontinuitet, de uppror som sträcker efter en gemensam och mänsklig gemenskap.

Ett nytt försök, och ett nytt format, är ändå vad jag känner mig tvingad att göra. Lämna det gamla, förklara det misslyckat, och gå vidare. Det finns ingenting som talar för att det skulle gå bättre nu. Alltså, det finns ingenting som talar för att skrivandet skulle vara mindre frustrerat och begränsat, att försöken att samla tankar skulle organiseras bättre eller att nya plattformar eller format skulle förlösa något. Ingenting. Men att fortsätta funkar inte heller. Jag måste bara försöka. Det är min nya intention att försöken och frustrationen ska kunna samlas upp i fragmentariska rå:material. Fortfarande fragment alltså, men material att bearbeta till något mer. Jag återkommer här till de långa perspektiven, vågorna, konjunkturerna. Vad vi behöver när vi befinner oss i nedgången, mörkret, är de genomarbetade, nyktra, och långsiktiga analyserna, försöken att se förbi bruset och flimret direkt framför oss, att i någon mening lägga en tät och stabil grund för kommande uppror. Inspirationer är Endnotes, Chuang, Sic och andra liknande försök. De är inspirationer inte ideal. Det finns en önskan och förhoppning om att rå:materialet ska bearbetas till trycksaker, som pamfletter eller eventuellt som en tidskrift, men slutprodukten är inte bestämd. Tidsramen kommer att vara lång, och tålamodet förhoppningsvis likadan.

Om rå:material i en mening och dimension (och flöde) är ett fortsatt lika fragmentariskt flöde så är alltså intentionen mer att få det att fungera som ett arkiv och en plats för bearbetning, förädling, ett plan för större formationer. På ett ytligt och direkt sätt har jag tänkt att startsidan endast presenterar dessa bearbetade materialen medan grundflödet fångar fragmenten.

Kalla saker och ting vad de verkligen är

Jag kommer på mig själv med att föregå allt för många termer och fraser med "så kallad(e)". Det är inte bara en stilistisk blunder, inbillar jag mig. Vi vet inte längre vad som är vad och än mindre vad de bör benämnas med. Det är hyperverkligheten. Förvirringen sprider sig in i allting, osäkerhet och tvekan i varje stund, allt som allt en spendering av energier, en uttröttning, utmattning, en hopplöshet och passivitet vi inte tror oss kunna lämna eller vakna upp från, en närmast kosmisk entropi, men som när vi gräver ser komma underifrån eller från sidan — VÅR ISOLATION ÄR DELAD, KOLLEKTIV; TILLHÖR DEN HÄR VÄRLDEN, VI MÅSTE ÖVERGE DEN — om vi inte längre vill tala om "(klass)medvetande" bör vi ändå lämna utrymme för någon slags närvaro av förståelse ... det kan ändå vara något som binder mellan oss trötta, ord som väger mer än bilderna som flashas framför oss på skärmar, och fraserna som upprepas tills vi kräks på dem. — En tweet väger lätt. Även om den är välformulerad och träffsäker. Det är inget att återvända till. Det är inget att grunda sig på. Det finns ingen stabilitet eller säkerhet där. Om innehållet är "sant" är det ändå flytligt. Om det finns någon Sanning ligger den under flödena, långt långt under. — vi gräver våra egna gångar och kanaler, ritar upp en egen ny karta, ett virtuellt plan för kontakter, digitalt till en början men bara som början för att etablera ett nätverk som breder ut sig konkret genom kapillärer till vardagen, alltså de små kanaler som de kopplade-isolerade skapar när de postar, skickar, bygger ut planet där vi kan mötas och lära känna, konspirera, om det är för en fortsättning på samtalet eller för nya försök att konkretisera en gemensam önskan, att förverkliga något återhållet eller en ny möjlighet, —  håll andan för en explosion av vilja, supermassiva instabila kärnor — förklara orden, svara på meddelanden och fortsätt, vi är ändå tillsammans trots fördröjningen väntan mellan rader — vänner, av ett slag; som kan reda ut vad som verkligen gäller, som undersöker, redogör, förklarar, försöker, kommunicerar, och, återknyta, återkomma, upprepa, kontakter, spridning, utbredning, utväxt, utgång, upptagning, uppgående, upp över och in i, en plan eller redogörelse, en förklaring, förmedling av det verkliga, underliggande krafter, kanske drifter, eller mer, som medvetna, projekt, program, något mer än det vardagligt gråa och tomma — försök hursomhelst, som kräver ärliga samtal, en ren kommunikation mellan oss under det offentliga, i de former som situationerna kräver — att tala direkt, oförmedlat, så direkt som du förmår, med vänner och grannar; den typen av kontakt, den typen av ärlighet, verklighet, därifrån måste vi börja igen, kalla saker och ting vad de verkligen är, i dialog med varandra, utifrån situation och verkan och affekt och så nära omedelbarhet som vi förmår för att nå en bundenhet förtrogenhet mellan vänner i rörelse mot och ut från på de sätt vi kan föreställa oss och drömma förmedla mer eller mindre men med uppsåt fullt av avbrott naturligtvis men avbrott så ofta och normalt att de blivit ett med flödet och den kunskapen och insikten hjälper oss att hålla kvar hålla huvudet över ytan fortsätta trots allt på instinkt envishet dogmatism för att du inte har något att förlora när du konfronteras med fienden polisen rädslan vaknar upp med ångern tomheten en förtryckt vilja att explodera trycka ut med tryckvåg som bomb som uttryck som.. saknar.. mer.. en utsträckt hand, en vilja, önskan, - den Andra, hur än den är, hur än annorlunda, hur än en utgångspunkt, om du förstår, ett samtal och försök, att tala ärligt, kalla saker och ting vad de verkligen är