#unkenned

[divingsave]

🤭

[streetsofdublin]

THE PEACE PARK

The Peace Park is a small public park located across from Christchurch Cathedral on the corner of Nicholas Street and Christchurch Place in the Liberties area of Dublin city centre. It was dedicated to Ireland's desire for peace in 1988 during the Trouble

IS A SMALL POCKET PARK ACROSS THE STREET FROM CHRIST CHURCH CATHEDRAL The Peace Park is a small public park located across from Christchurch Cathedral on the corner of Nicholas Street and Christchurch Place in the Liberties area of Dublin city centre. It was dedicated to Ireland’s desire for peace in 1988 during the Troubles. The park was designed as a sunken garden, with an aim towards…

[p-rtyboy]

Flag id: to be added /end id

Drmastertropic

Pt: Drmastertropic /end pt

Gender related to, or best described by, the Drunken Master trope

Coined on September 25th, 2024

Colors based on fighting and alcohol — etymology: [dr]unken [master] + tropic

Tagging @radiomogai @obscurian and @tropicarchive

[literally-just-moss]

The unken reflex is a posture that toxic amphibians will take to show off their bright colors. It’s their way of saying “stay back! I’m dangerous!”

In California, the California Newt (Taricha torosa) will do the unken reflex to show off their bright orange bellies. These newts produce tetrodotoxin.

[freddesbokhylla]

Sry för politik i taggarna men jag är genuint så trött på SVT och ibland vill man bara skrika där någon ser det.

Vad jag inte fattar är hur folk fortfarande tar högern på allvar när de kallar SVT för "vänstervriden". Var??? De publicerar enorma transfobiska reportage regelbundet, med stort genomslag varje gång. De senaste åren har SVT helt köpt SDs världsbild och låter SDs talespunkter få mycket mer vikt i nyhetsrapporteringen och debatterna än de andra partiernas talespunkter. Jämför hur lite de rapporterar om klimatet nu jämfört med typ 2018. Och jag kan verkligen inte komma över reportaget om unga mammor från typ förra veckan.

Det var i stil med "Här bor de yngsta förstföderskorna i landet". Så intervjuade de en barnmorska som bara "de flesta patienterna jag har är under 25, och det är jättebra med unga mammor. Jag önskar att fler hade barn så här tidigt". Ok, det är en persons åsikt. VARFÖR är det bra att föda så tidigt jämfört med det nationella genomsnittet som är typ 31? Det framgår varken i klippet eller artikeln. Det närmsta ett argument som kom fram var att man kan hinna föda fler barn om man börjar tidigt. Ok, men sen när är 31 lastgammalt? Om man börjar vid 31 kan man lätt hinna med 3 barn. Plus att jag alltid är lite taggarna utåt så fort någon kommer och säger att det är SÅ viktigt att (särskilt vita kvinnor) ska ha barn tidigt. Det sägs så ofta av folk som antingen är intresserade av "rasens överlevnad" eller av att spika in alla kvinnor i rollen som mamma och fru så tidigt som möjligt så att de inte hinner bestämma sig själva för vad de vill.

Hittills är det ändå inte en SÅ dålig artikel. Möjligtvis lite unken om man är misstänksam av sig som jag, men inget uppenbart fel. Men sen kollar man i faktarutan längst ner, och det visar sig att barnmorskan antingen tar hand om de yngsta förstföderskorna i stan, eller att hon ljuger, för genomsnittet var 26, inte under 25.

Och sen, det värsta av allt. Den andra artikeln, med en intervju av en ung mamma för att visa hur bra det är att föda ungt. Gissa hur gammal hon var när hon födde? 20-25 kanske? Nej, för det hade varit rimligt. Hon var 15!

Det är inte som att jag VILL att SVT skulle ha ställt kritiska frågor till den här tonåringen, men det känns skitskumt att de valde en som inte ens var myndig när hon fick sitt barn i det här nästan hyllande reportaget. Särskilt som att tonåringar råkar ut för skador under förlossning oftare än de som föder lite äldre, så rent medicinsk är det sämre att få barn så ungt, men det sa SVT inget om.

Jag vet inte... Jag är glad för tonåringen att hon är nöjd med sina val, och jag hoppas att det fortsätter gå bra för henne. Men SVTs val att inkludera henne utan att också ha någon 20-25-åring får mig att tänka på barnbrudar snarare än sexuell revolution om man säger så. Det hela gav vibbar i stil med "Kvinnor! Kom ihåg att din huvudprioritering ska vara att föda vita barn". Särskilt som att det inte är granskande eller går emot sociala normer. Normen just nu är att klaga på kvinnor som har barn när de är för gamla, utan att ta upp hur gamla män är när de har barn (vilket faktiskt också påverkar fertiliteten!). Särskilt som vi fick höra i sexualkunskapen att vi inte ska tro att vi kan vänta till 30 med att ha barn.

Det är bara bissarrt att hela tiden höra att SVT är vänstervridet när det här artikelserien typ lika gärna kunde ha varit en propagandaartikel på någon nasse-sida för att uppmuntra vita kvinnor att bli mödrar i nationens tjänst.

[gubbanarkist]

hej! jag vet inte om du är rätt person att fråga, men jag vill gärna utöka mitt ordförråd i svenska och bruka språket mer eftersom engelskan har tagit upp en stor del av det jag läser och lyssnar på. har du några texter att rekommendera ursprungligen på svenska med fint språk? vare sig det är skönlitterärt eller facklitteratur spelar ingen roll. svar uppskattas jättemycket!

Väldigt fin fråga att få! Det hänger lite på vad du tycker om att läsa, naturaligtvis - du måste ju stå ut med det också för att ta till dig något av språket! Kan gärna skicka en uppföljare till den här frågan, men jag tar lite axplock också ser vi vad du tycker låter intressant För ren språkglädje och härig arkaism överträffar inget Röde Orm av Frans G. Bengtsson, en vikingaroman som rör sig över halva europa på 900-talet. Otroligt underhållande dialog och en bra äverntyrsbok, men man måste stå ut med en rätt så unken kvinnoskildring, tyvärr. En författare vars svenska jag verkligen har avnjutit om sistonde är Salomon Shulman, som skriver riktigt frejdigt och mustigt om allt vad Judendomen och Sverige heter - rekommenderar särskillt Jiddischland - bland rabbiner och revolutionärer om du är intreserad av östjudiska skildringar - om du kan få tag på den, tyvärr fick den inte allt för stor upplaga. Men allt han har skrivit är läsvärt - kika in på antikvariat och fråga efter honom, som sagt om du har ett intresse för judendomen. Jag har också alltid uppskattat proletärförfattarne för sin, när den är som bäst, karga och vackra tidigmoderna svenska. Av de alstrerna innom den klassiska proletärliteraturen med svenska som orginalspråk (alltså inte Väinö Linnas "Här under polstjärnan"-trilogi, som är allra bäst) bland älskar jag särskillt Moa Martinssons "Mor"-triologi och Vilhelm Mobergs "Raskens" och "Soldat med brutet gevär". Fritjof Nilsson Piratens böcker är också starkt att rekommendera - bred och fryntig sydsvenska i små underhållande vignetter. Ren skrivarglädje. Starkt rekommenderade i allmänhet, men särskillt Bombi Bitt och jag, om du vill börja någonstans. För att ta ett mer modernt exempel så reagerade jag mycket på "Björnjägarens Döttrar" av Anneli Jorddahl när jag läste den, både på själva berättelsen men också på svenskan i den - handlar om sju systrar på den sverigefinska landsbyggden som beslutar sig för att fly in i skogen från civilisationen, och är otroligt bra. Annars är poesin användbar för att bygga ut ordförråd och berika ens språkbruk - läser själv för tillfället Viktor Rydbergs samlade (finns i pocket till lågpris), och har också verkligen gillat Dan Andersson (de flesta av hans dikter finns tonsatta, dessutom). I modern tid skriver Athena Farrakhozad underbara dikter vars svenska språkbruk riktigt gnistrar. Återigen vill jag understyka att jag valde de här som exempel på saker som kan vara bra för ens svenska ordförråd, böcker och diktare som verkligen behärskade sitt svenska modersmål. Jag har också undvikit översättningar. Andra får gärna reblogga denna med sina egna favoriter och rekommendationer =)

[woednesdayaddams]

vero you're the coolest person on this site. maybe even this earth. you've got the kenergy. you are kenough.

this gives s energy so bad. so shoutout to @edxmunson just in case, she's the coolest and she's seen oppenheimer before me so she's obviously above on the pedestal.

and i think she's the only one i bothered with the movies lmao. but anyway, thank you for this message, just woke up from a lil dental surgery and tbh i can't stop kenning, so seeing i am kenough is just... wow. once you ken you can never go back, there's no unkenning, y'know?

everyone's kenough. vero gives this blessing to everyone who comes across this.

[maria-koralle]

Eine meiner meinen Fabeln

Ein schöner Teich

„Seht nur an, wie schön! Kommt her! Kommt alle her!“ rief der Grashüpfer.

Im hohen Gras entstand Bewegung. Viele Kleintiere sammelten sich am Ufer des Teichs und blickten erwartungsfroh in die Richtung, in die der Grashüpfer wies.

Auf dem glasklaren Wasser schwammen zwei wunderschöne jungfräulich rosa Seerosen.

„Habt ihr sowas jemals gesehen!? Wie wunderwunderschön!“ murmelte ganz in den Anblick der Blüten versunken der Grashüpfer. „Ob das die Fische schon wissen?“ fragte der Igel.

„Wir sollten sie rufen und ihnen davon erzählen. Sie können diese Pracht nur von unten sehen,“ meinte eine große rote Waldameise.

Auf dem Ast einer Kiefer war von dem Gewusel im Gras der uralte Uhu erwacht und blinzelte müde in die Morgensonne. Er hörte den staunenden Tieren eine Weile zu und  sagte dann etwas heiser: „Mmmmm, Seerosen! Sehen gut aus, diese Wasserpflanzen, aber irgendwas war doch damit... was Komisches... etwas, das Sorgen macht. Was war das nur? Ich hab‘s vergessen. Macht nicht solchen Krach und laßt mich schlafen. Geht einfach wieder eurem Tagwerk nach!“

Sprach‘s, drehte sich um und schlief wieder ein.

Der nächste Morgen war wolkenverhangen, aber das störte keinen auf der Wiese, denn auf dem Teich war eine neue Blüte zu sehen: diesmal in einem zartem Gelb.

„Nein so was tolles gab‘s hier noch nie! Da können sich die Sumpfdotterblumen dahinter verstecken!“ rief der Grashüpfer euphorisch.

Ein dicker Karpfen kam an die Wasseroberfläche und hörte sich die Lobhudelei des Grashüpfers an. „Mir gefallen sie auch, diese neuen Blüten,“ blubberte der Wasserbewohner:„Sie haben was exotisches, etwas reines! Sie sollen sich wohlfühlen, hier in unserem See. Wir wollen nicht an ihren Stielen und Blättern knabbern, so daß sie womöglich eingehen.“

In den nächsten Wochen waren die Seerosen das Hauptthema am Teich. Alle Tiere kamen täglich zum Gewässer, um die wachsende Blütenpracht zu bestaunen. Unterdessen war fast die Hälfte des Teichs mit roten, gelben und weißen Blüten bedeckt und die Fische beobachteten stolz auf diese überbordende Population auf der Oberfläche ihres Lebensraumes, die einerseits Schatten spendete und andererseits so prächtig aussah.

„Ich kann nicht mehr rausgucken, Mama.“ sagte eines Tages eine kleine Plötze. „Dann schwimm doch dahin, wo keine Seerosen blühen. Da kannst du den blauen Himmel schon wieder bewundern,“ meinte ein flotter, junger Hecht.

„Das glaube ich nicht!“ schnarrte da die Stimme einer alten Unken über den Teich. Die Fische verstummten und schwammen zu dem Stein, auf dem das Tier saß. „Warum, wieso? Und woher weißt du das?“ wollten sie wissen.

„Ich bin schon sehr alt und weiß es von der Großmutter meiner Großmutter. Wenn sich diese Seerosen immer weiter vermehren, wird euer Teich früher oder später einfach verlanden.“

„Unmöglich!“ riefen die Krebse. „Hier ist so viel Lebensraum! An unseren Ufern wachsen schon immer Teichlilien, Pfennigskraut, Lobelien und Callas. Sieh nur, wie schön sich die Binsen im Wind biegen. Es ist die Natur, die das alles so eingerichtet hat. Pfeilkraut und Wollgras leben in einer wunderbaren Symbiose miteinander. Da werden doch die paar Seerosen nicht stören!“

„Doch, doch!“ quakte die Unke. „Wenn die ganze Wasserfläche von Seerosen bedeckt sein wird, ist das Gleichgewicht gestört. Dann werden sie sich irgendwann aus Platzmangel in die Höhe türmen. Das ist das Ende des Teichs!“

„Mach doch keine Panik, du alte Unke! So schlimm kann es gar nicht werden. Wir werden den weisen Uhu heute Abend fragen, wenn er aufwacht. Der hat von oben eine ganz andere Sichtweise.“

„Ihr solltet dennoch beginnen, die Stiele der Seerosen abzuknabbern, damit sie sich nicht weiter vermehren,“ riet die Unke.

Aber mit den anschließenden bösen Reaktionen, die sie darauf aus dem Teich zu hören bekam, hatte sie wahrlich nicht gerechnet: „Unmöglich! Nicht gerechtfertigt! Geht gar nicht! Das ist gegen die friedfertige, fischlische Natur! Solidarisches Zusammenleben! Haßparolen! Seerosen-Hetzerei! Pflanzengegner!“ Und sogar „Mörder!“ bekam sie zu hören.

Daraufhin verließ sie tief gekränkt den Stein und zog sich in ihren kleinen seerosenfreien Tümpel nahe des Waldes zurück.

Der Uhu hörte sich in der Dämmerung die Worte der Wasserbewohner an, drehte seinen Kopf hin und her und meinte dann ganz pragmatisch: „Nun ja, das Wasser des Teich ist kaum noch zu sehen. Vielleicht hättet ihr den neuen Wasserpflanzen nicht so viel von eurem angestammten Lebensraum überlassen sollen. Auf jeden Fall solltet ihr den Rat der alten Unke überdenken.“

„Rassisten-Uhu!“ riefen die Krebse. „Genau das werden wir nicht tun! Diese wunderschönen Seerosen geben unserem Teich ein besonderes Flair. Wir werden den Teufel tun und ihre Stiele nicht anknabbern.“

Als die Unke einige Woche später wieder zum Teich kam, fand sie hunderte von Wiesenbewohnern an den Ufer, die entsetzt und hilflos dem qualvollen Sterben der Wassertiere unter einem Berg von Seerosen zusehen mußten.

„Wie konnte es nur so weit kommen!“ jammerte der Grashüpfer.

Und aus dem tiefen Schlamm heraus hörten sie nur noch die schwachen Stimmen der verendenden Krebse: „Unser Teich soll bunt bleiben!“

2014

[korrektheiten]

Israel ein Jahr im Krieg: Erfolgreich oder gescheitert?

Tichy:»Israels militärische Reaktion auf den Überfall der Hamas am 7. Oktober sah sich von Anfang an enormer internationaler Kritik ausgesetzt: nicht nur wegen der zivilen Todesopfer, sondern auch, weil es diesen Krieg angeblich überhaupt nicht gewinnen könne. Auch heute unken Beobachter noch, man könne die feindlichen Terrororganisationen doch gar nicht zerstören, Israel sei insbesondere durch Der Beitrag Israel ein Jahr im Krieg: Erfolgreich oder gescheitert? erschien zuerst auf Tichys Einblick. http://dlvr.it/TFqG9S «

[aquariuminfobureau]

Among the most popular pet frogs, and among the most charming, are the fire-bellied frogs or toads - in the strictest sense, they aren't either - such as Bombina variegata, the yellow-bellied toad of the Western Palaearctic realm, and specifically Central and Southern Europe. This is a small and easily housed frog species, growing to a snout-to-vent length of 2.8 to 5.6 centimeters, or about 1 to 2 inches.

Within this species, racial differences exist in their markings across their geographical range. The northeastern populations are genetically distinct from their conspecifics in the rest of its distribution, to their west and their south. This deep divergence implies a pre-glacial common descent, and long isolation owed to climatic factors. For this species, the Carpathian Mountains were an ecological refuge, from uninhabitable Pleistocene climates. Also an Italian race of yellow-bellied toads, is often nowadays elevated to full species tank, as B. pachypus.

Bombina is a member of the costate frogs, a clade that also includes the well known genera Discoglossus and Alytes, the painted frogs and midwife toads. Costate frogs competently walk and hop, but they are not long-range jumpers. The costates are not only early diverging, but also protomorphic, retaining unspecialised pelvises that reflect their locomotor conservatism. It is the rearrangement of the pelvis in certain, unrelated frog clades, that allows such derived frogs to jump perfectly.

Bombina sp. are collectively known as the fire-bellied toads, because of their easily visible, yellow to red underbellies. As in those newts with a similar ventral coloration, this has evolved as an aposematic warning, or an advertisement of their toxicity to deter potential predators. To make obvious their coloration, these amphibians display their bellies when they are threatened by a larger carnivore, by flipping onto their own backs, or by employing the body language of raising up - this is the famous 'unken reflex'.

The species of Bombina are distributed from Europe across to Siberia and down beyond China. They are truly a Palaearctic faunal component, but their distribution is non-continuous, which is a result of ancient climate changes. There is an early divergence within the genus Bombina, separating a southern subclade, known as the B. maxima complex, and also a secondary division within the more northerly group, into the European group and the eastern B. orientalis.

At lower elevations, B. variegata lives in deciduous forests, whereas in higher terrain it is a denizen of conifer forests. A habitat generalist, B. variegata utilities diverse lentic and lotic waters. Relative to a sometimes sympatric Bombina species, B. bombina, it eats more terrestrial arthropods than aquatic prey in the wild. This fact allows for some niche partitioning where both species of Bombina are present in the wild.

Although the two species of fire bellied frog are quite distinctive in their looks and vocaluzations, they hybridize readily. However both morphospecies remain distinct, owing to natural selection disfavoring the fertile hybrids that result from these pairings. Thus in the case of these two Bombina species, racial mixing does not result in de-speciation through hybritity, nor has it resulted in the evolution of a new species from the hybrid stock.

B. variegata inhabits temperate, seasonal climates and the daily temperature it experiences, can shift by up to 10 degrees in the course of a day. A study of a B. variegata locality, found that the water temperature was 4 to 24 degrees centigrade, depending on the season. Whilst the air temperature there was 3-31 degrees. (At other localities where B. variegata is present, the water temperature may itself be 31 degrees.) Their season of activity begins at 8-10 degrees centigrade

B. variegata and other Bombina species need to have only shallow water provided for them, because they do not make deep dives for their food. Ideally, these anurans should be able to stand on their toes, reaching up so their faces are above the water. These anurans receive UV wavelengths as daylight in the wild, and benefit from a UVB emitting light source in the aquaterrarium. Bombina sp. do not damage live plants, and are thus suited to a planted aquaterrarium.

Some people have successfully cohabited Bombina sp. with other animals species, but there are risks. These frogs can reflexively lunge at animals that are perceived prey, and their glandular skins are themselves toxic, possibly creating problems should other animals come into contact with their skins. Nonetheless, similarly sized climbing animals, like tree frogs and anoles have been cohabited with Bombina sp. because they inhabit different areas of the enclosure, which minimizes interactions. Regarding conspecifics, male Bombina sp. may be aggressive to one another. The males of these frogs, have longer forearms than to the females.

However, on the down side, Bombina sp can (sometimes) be difficult to feed on a proper captive diet. Often, Bombina adapt to taking items such as floating sticks. Therefore it is untrue that their intended food needs to move, without which the feeding response cannot be stimulated. However, this does not mean that all individuals in these species, are equally willing to do so.

Non-living items in the water are more likely to elicit a feeding response, because chemosensory cues travel better through water than through air, however, contrary to popular factoids, it has also been argued for decades that frogs can see non-moving items, and recognize them as food. I am aware that frogs belonging to distantly related taxa, can and do eat pre-killed prey - these are costates, pipids, bufonids, hyloids, and ranoids.

It is widely reported, and I can see no reason to doubt it, that the species of Bombina differ in their temperature tolerances and optimums. All species of Bombina should be fine at cool room temperatures year round, in a cool temperate climate. That is to say, when and where it is suitable for humans to live comfortably, without feeling hot.

Despite being quite southern in its origin, the popular giant fire belly species, B. maxima from high altitudes in southern China, is said to require lower ambient temperatures, than do the European species. But I know for a fact that B. maxima can be acclimatized, like members of the more northern clade, to an ambient temperature of 24 or 25 degrees centigrade. And I am positive that these frogs encounter such temperatures, which are scarcely soaring, in their wild, subtropical latitude habitats.

Although the B. maxima species complex, which extends to Taiwan and northern Southeast Asia, include the largest of the fire bellied frogs, but even they are not huge. It is rare for individuals to exceed 6 and a 1/2 centimeters, or 2 and a 1/2 inches long. There is still systematic disagreement between herpetologists, as to which populations within this clade constitute separate species, or for that matter, the extent of the different species recognised within this phylogenetic nexus.

The archetypal fire-bellied frog, the European B. bombina, is less commonly encountered in exotic retail, than is the Oriental or Korean fire-belly, B. orientalis. This is a very similar animal to the western B. bombina, the European fire-belly, but the East Asian species has a distribution from the Amur region down to northern China. This is a popular species for those interested in studying animal behavior. It grows to 4 or 5 centimeters, or 1 and a 1/2 to 2 inches.

[the-government-man]

alla som inte gilla vinbär borde ramla ner i en unken mörk grotta nånstans i skogen. förutom de som gillar svarta vinbär. gillar du svarta vinbär ska du också ramla ner i grottan.

[a-book-of-creatures]

Check out the unkening!

(From eol)

Next time you’re in trouble, flash your belly to intimidate foes! Don’t laugh: It works for the fire-bellied toad (Bombina orientalis). This amphibian, which can live up to 20 years, is found throughout parts of Asia. Its vivid coloring is a warning sign to hungry foes about the toxins in its skin. When threatened, the fire-bellied toad arches its back, exposing the edges of its vibrant belly. This signature defensive move is called the unkenreflex. If that doesn’t work, it can flip onto its back to fully expose its underside. Predators who ignore this warning might end up with a mouthful of milky toxins secreted from the pores in this toad’s skin.

Photo: pintail, CC BY 4.0, iNaturalist #frogs #amphibians #toad #nature #amazinganimals https://www.instagram.com/p/Co0Z5iJtde8/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[lolli-says-stuff]

Bbjggjfhghhhjkknkkjjj 😅☺️👁️👁️🦿🔓🔍✏️📝🧉🏉🍴🧉🧃🥎🏈🧃🏉🍵🏈🏀⚽️⚽️🎾🏈🏀🎾🍵🥡🧃🫚🥐🥐🫚🧀🥐🥐🪵🪵🌵🌵🐀🐲🐲🦥🌿🪽🫏🫏jktkgfkfkfikfkflEiririridifjkfädlfnfjfjfjxjcüükfhfhxfjdljffjgjgjgjffifjfjghfgjrjgjgjjrgj fuhr. Unken cr r. Wueueqaa

Difficult first ufc jckcjc jckcjckxcjjxjcjcjcjcjcjxjgjccjgjccf ekeifjgguhugufufufjfufufjfjfjfjxjxjxjjfgjgj

[444names]

Names generated from marked locations in TES:IV Oblivion, and Roman emperor names, deities and locations

Abatern Abina Abius Ackdirooth Aclium Afrum Alepsena Alkedursis Andatisa Antianus Antin Apentius Apscus Apsege Aquanot Aquits Araster Arbonyx Arcons Ardertus Arksma Aroandiilly Asimerminew Atheodmine Atora Audatraged Audium Aunnas Auriap Avlack Aylacrum Azoeaking...

Baaleceneus Baalong Baasoutas Bagee Balath Barnus Bawelad Bellempars Bentidenth Beraded Bercuna Beres Beristfis Berobitas Bings Blavar Blibeafrus Blicts Bline Blodon Blodura Boacing Bogwatrae Bonastemnum Bonnack Bontin Boridder Boveyele Bowealmat Bredmicurn Brensima Brinus Brivers Brone Budery Caack Cadontisto Cagnum Caleasinio Calio Callmax Cament Canda Candemonia Caporus Carde Cater Catheria Cavarta Cetainna Chaunt Citium Clandee Clanusta Clatuscane Cleces Clenmius Clericium Cletor Clifell Cliter Clors Coater Coatorto Cobrin Coldt Coltum Comehrop Comin Corae Corna Corne Corow Corsa Covidgetas Coviterot Crella Culus Curidgulot Curonia Cybria Daier Dasheregot Dearborn Demesort Demooll Demplissell Deona Dered Derius Dessua Destfis Dickwo Diturn Dotheottide Dreet Drisclius Duntinum Duust Dzoebowen Dzogre Ebleyl Egyllands Emeri Entisswat Ernus Evecta Eveinse Eveloy Evercor Exhamblia Eximoord Fabacatris Fabarminax Falba Faline Fandatium Farmena Farre Farta Fatafrus Fatemeds Fattedgus Fatus Favlawii Felibell Felitacque Fiell Fighlae Flactor Flooll Florbow Folonegia Forbotacale Forted Fortedmigus Fuloweriae Gabay Gagler Galexantas Galloadre Gardona Gerinia Glynors Goblater Gonishight Gorrouna Graja Grakeratale Graud Greedmium Guloodis Guthost Gutim Haborn Habutabiing Hantin Harcus Hared Haric Harmax Hatop Hatregestas Havia Haviden Heodit Herack Herame Herus Hestoryx Hifer Hights Hillicker Hinust Hinustony Hocandrus Holla Homblium Homerbairow Homna Horcone Hortas Horum Hoses Hourius Hramestus Hranda Hrotel Imine Incupial Inectacrus Inectmona Inedmina Inumagno Iscrus Istius Jentill Jiminum Kined Kinerae Laculin Lagonyouta Lastverius Leask Leiduryask Lerms Lianna Libele Liberfrus Libigus Lininthol Linsculues Linun Loseregyl Lueedinia Lustrod Macret Magothiname Majancey Majohn Manertono Mangretun Manium Mantinina Manus Mariantimin Marksmuge Marna Marowsh Martust Mazuragnit Medgut Menord Merberbonus Merse Metorsil Migliberits Migus Mingli Minord Mintinn Monavagonte Montioss Moodortares Morsidew Mosius Mosswalaria Moubrin Mourshavia Mulaca Muthwe Mytius Nendrielen Nenoa Netonik Newares Niaciturus Niangiollum Nianikens Niaverbas Niber Nollow Noncium Nontus Nortia Noters Notshes Novine Novum Nowerayross Occabithrit Odiorin Odity Oleot Omarinum Onibel Otasts Otern Ovidea Padius Palick Pelina Pendia Penius Pirivit Plata Pleweah Poelsek Polia Pollad Pomord Preast Prian Pricane Priedawea Prodest Prongs Quili Quires Quiri Quity Ralewt Readronta Reaketo Reardrided Reastanus Rebrae Redmine Reedmaros Refiertlaw Relsed Rennae Rentshaus Riaearia Ritueed Robii Roccange Rocen Rodge Romingo Ronivia Rosityminus Roweed Rugus Ruricifter Sagnyas Sandeon Sciae Scincia Scine Scius Scureedming Sedminkens Segor Sentibek Seria Sermel Shamucim Shats Shave Sheyne Sitacrod Slearkedgen Slerms Slesfo Smattemes Smutts Solicianed Solloodum Sourna Stium Streenox Stroll Suader Suanus Subres Sulanotte Sulbasted Surachus Suriel Swatisilver Systas Tathaw Telgaleang Tenturoca Terahacques Thalaver Tillunine Tindium Tishae Tomine Tomontia Tondratass Tonverow Torita Torum Trazorn Trian Trinater Trowsheas Trulbii Undell Unken Untine Vacenaxima Varcho Varel Varultus Vecto Veian Ventonaeres Vetor Vicustale Viduries Ville Villood Vinsa Virtum Visplia Volus Vulibine Walonerm Wateven Watunte Weeparkfann Welloodge Westa Westrakent Weyandra Whies Winunts Woodum

[synbiosys]

You can actually handle roughskin newts (Taricha granulosa) without being poisoned. It's more dangerous to the newt than it is to you; the salts and oils on your hands will enter their skin, and if you're wearing insect repellent or used some kind of cream/perfume that may be on your hands, they will absorb it and get sick (or worse). If you want to handle one, it's best to do so with wet, clean hands; in a pinch, you can also scrub your hands with moss (like a sponge) or some mud to remove any oils, etc.

Roughskin newts (and many other amphibians) are only dangerous to handle if they're frightened enough to secrete poison. First, they'll warn you with the "unken reflex" threat display, and then if you keep bothering them, they'll suddenly release a milky white fluid from their skin. Their poison (tetrodotoxin, produced by symbiotic bacteria) is delivered to potential predators via that fluid.

According to a report from 1981 on a fatal newt poisoning that occurred in 1979, roughskin newts can cause contact dermatitis in some individuals, although I'm not sure there's enough evidence here to prove that the OP acquired dermatitis from contact with the newt.

FOUND A LITTLE GUY TODAY!!