#två dikter

[ellenvonellen]

Homoromantiken

En påhittad epok

[lindblomste]

Dying by your side

Skriv för ingen och för inget, och du kommer inse att det inte går. Gud lyssnar alltid eftersom Gud är du (det omvända gäller dock inte). Och om jag ska göra en plan för mitt liv så ingår att skriva varje dag i den.

Att skriva är som att be fast djupare. I den traditionella kristna bönepraktiken lectio divina så ingår att själv skapa böner, att författa dikter direkt till Gud. Det kallas oratio och följer på: läsning (lectio) och reflektion (meditatio). Sist kommer contempaltio den fullständiga tystnaden.

Det är lätt att tro att de sista steget är det djupaste men istället ska man se det som att de två första stadierna bygger upp till de tredje och att det sista steget är till för att förankra och göra sig redo för nästa bönecykel. Det är som med buddhismens fyra ädla sanningar: den tredje handlar om nirvana och den sista om praktiken. Och som i den klassiska berättarkurvan: efter höjdpunkten kommer en kort sekvens för återgång till normaliteten.

Bara när tystnaden fylls med levande språk kan vi höra dess tystnad.

[mrchiipchrome]

Not new fic, just essay

Kendrick Lamar, vinnare av Pulitzerpriset och beskriven som en av de bästa rapparna i världshistorien med hur han kan förmedla känslor genom simpla ord inbyggda i komplicerade meningar. Kendrick’s låtar handlar om hur det är att vara mörkhyad i ett land som USA, där deras upplevelse av livet är så drastiskt olikt från den vita upplevelsen. Han berättar om den intergenerationella trauman som uppstår genom generationer och om hur det påverkar en själv som individ och folket runt om. 

En av de saker som gör Kendrick Lamar till en av historiens bästa rappare är hans väldigt distinkta sound. Hans musik är inspirerad av jazz och soulmusiken, populariserat under 50-talet, vilket är vad som ger honom detta unika sound. Han använder det på ett så smart sätt vilket gör att hans musik blir igenkänd bara baserat på introt eller andra små klipp tagna från låten. Han är så intelligent inom musiken vilket är vad som gör honom till en så bra sångskrivare. 

Men det är inte bara det. Han har också skapat de mest inflytelserika rap albumen under 10-talet, med 7 album från år 2010 till 2019. Hans EP och andra album presenterade Kendrick inför en större demografi innan han släppte ‘good kid, m.A.A.d city’ år 2013. Kendrick skapade ett album som byggde in så mycket kultur och ett album som framförde hur det var att växa upp mörkhyad i ett område som Compton. Han får en att förstå vad han gick igenom som barn, även om man inte själv gick igenom det.

När han sedan släppte To Pimp A Butterfly två år senare revolutionerade det musikindustrin. Albumet berättade om rasism och hur de rika i USA styr. Albumet blev musiken för hela BLM rörelsen, då han talar om allt de tycker någonting om. Detta album är en av tidernas bästa album, utan debatt, den har så många lager och känslor inbyggd i den. Det är också den kulturella påverkan som det hade som hjälpte att göra den till det den är idag.

Efter det skrev han ‘DAMN’, som vann Pulitzerpriset, en utmärkelse bara de bästa får vilket visar hans framgång mellan alla typer av människor.

Kendrick Lamar är en av historiens bästa rappare, detta är något alla i hiphop världen kan hålla med om och något jag har försökt framföra med mina argument. Hans sätt att förmedla budskap i sin musik är en av de egenskaperna som gör honom så bra, det är också hur han håller samma standard för varenda album han skapar. Men det som står ut mest är hur han kan berätta historier i sin musik, händelser från hans barndom som påverkade honom uttryckt i sångtexter och ett “sound” som helt tillhör honom. Kendrick växte upp i Compton, Kalifornien som många andra västkust rappare. Han växte upp under crack-epidemin och genom gängkriminalitet och började skriva dikter och låtar tidigt i hans liv, och en bakgrund i poesi ger honom förutsättningen av att kunna skriva låttexter på ett sätt inte många rappare kan. 

 Ett exempel av detta är hur han förmedlar sitt budskap i låten “Swimming Pools”, som handlar om alkohol och hur det påverkar dem runt en själv. I mitten av låten hör man hur Kendricks ‘samvete’ försöker förmedla hur alkoholen påverkar honom, något han sedan förmedlar tillbaka när han säger “I see the feelin’, the freedom is granted as soon as the damage of vodka arrive” vilket visar hur han vet effekten berusningen har på honom men han fortsätter att dricka då det är allt han sett i sin uppväxt. Detta var bara ett av oändligt många förslag som visar Kendrick Lamars lyriska överlägsenhet, det är hur han kan tala om händelser som så många mörkhyade personer kan relatera till och att göra det på ett så briljant sätt och utan att förlora sitt sound är vad som gör honom till den bästa rapparen.

Jag vet bara inte om den är så argumenterande, om avslutet är bra, men jag behövde lämna in något då den här uppgiften har varit sen Jan.

[sjalavgodgifu]

-Kyskhet skrev inte de där dikterna åt dig men jag läste raderna för dig

koketteri  kastanjebrun bygdemål

det rimmar ja, det rimmar ja

viljeakt Interludium

utan medveten vilja backade hon in i hans dikter

Någon som är snabbare än AI är verkligen oväntad

dina lärjungeimpulser

vi är de största manipulatorerna i världen

Ansvar för över tiotusen sidor

tusentals sidor som jag var tvungen att läsa på två månader

jobbig läsning

din kropp rycker

ditt nackhår dina ljumskar dina våta fingertoppar

det rimmar ja, det rimmar ja

Tusentals sidor jag måste studera*

torra utmattande avläsningar

våta flytande avläsningar

på gatorna fulla av kaos som jag aldrig visste

mig medan jag cirklade runt banan i blodsvett

Jag fick min dos av djupa samtal hallelujah igen

det rimmar ja, det rimmar ja

Du bygger dina egna barrikader djupa överväganden som en arg vänsterfågel På de glada öarna* dröm en önskan att förkroppsliga viljan att fortsätta

Bortom de mörkaste slöjorna av inre ondska

bakom djupet, före höjden, omgiven av ormen jormundgand, (människans) värld i mitten av värme och is, byggd av ymerbrynet.

människans värld - varmt och svalt - högt och lågt

utan medveten vilja backade hon in i hans dikter utan medveten vilja backade hon in i hans blöta dikter utan medveten vilja backade hon in i hans heta dikter

glupska läsningar

impulsiva avläsningar

det rimmar ja, det rimmar ja

Räfsa upp mina löv, det rimmar ja, det rimmar ja

Åh Jas, ta min stora kuk uti din hand

Jag ska uti skogen å gå, å när jag runkar får du titta på För du har ju inte uti da' stått å borstat tänderna Men när du har gjort det så kan du ta å

Sug min kuk varje da', suuuug min kuk

sugen på avsugning

sug min kuk

Ja, du kan ta och suga min kuk

det rimmar ja, det rimmar ja Sug min kuk varje da', sug min kuk, sug min kuk

Sug min kuk varje da', sug min kuk, sug min kuk

Jag vill knulla din mun och hals

Svälj min kuk

Berätta för mig: 

knulla mig, 

knulla mina hål

knulla min hjärna

knulla mina drömmar

[zahut]

Hej Saul! Vad tycker du om Härdarna? För mig är det en svår bok att förstå. Jag vill veta din åsikt

Hej! Härdarna brukar betecknas som den bok genom vilken Karin Boye etablerades som författare och blev ett namn att räkna med. En ofta citerad recension ur Svenska Pressen, författad av Hagar Olsson, är full av berömmande ord. Själv uttrycker Boye lite självironiskt tvivel när hon skickar boken till Ebbe Linde tillsammans med ett brev daterat 23 november 1927: “Den lilla boken som är bifogad har nyss kommit ut. Jag är rädd den är dålig. Ihålig. Svamlig. Banal. Det bästa är Nietzsche-översättningarna. Ja, nu är det inget att göra åt, nu är den tryckt redan.” Även om ord som ihålig, svamlig och banal knappast är de rätta att använda, så är det ett faktum att Härdarna, och de andra två samlingarna tjugotalslyrik, trots många bra, och flera lysande, dikter, inte ger uttryck för Karin Boyes fulla lyriska potential.

[sashayed]

from White Monkey

35. Jag läser dikter, berättar om en familj som krossas under sitt bagage.

En förläggare säger att jag fyller en nisch.

“Vi får bara se till att ingen blandar ihop dig med Athena Farrokhzad. ”Hon säger att många av dikterna är bra, men vissa är typiska blattedikter.

”Dem kan du stryka.

Det finns trots allt två i Sverige och en i Danmark som skriver dikter om sånt.” Jag frågar vad folk skriver om i dag, vad är nytt?

”Folk skriver om allt möjligt! Skärgården, vinterkriget och alkoholism.”

                    35.

                   I read poems,                    describe a family being crushed by its own baggage.

                   A publisher says I fill a niche.

                   “We want to make sure nobody mistakes you                    for Athena Farrokhzad.”

                   She says that many of the poems are good,                    but certain ones are                    typical immigrant poems.

                   “You can cut those.

                   There are, after all, two poets in Sweden                    and one in Denmark                    writing about those things.”

                   I ask what people are writing about today,                    what is considered new?

                   “People write about all kinds of things!                    The archipelago,                    the Winter War,                    and alcoholism.”

Adrian Perera trans. Christian Gullette in Words Without Borders, March 2019

[thelettersstarttodance]

Under ligger hela publicationen. Från början till slut. Förutom de typsnitt som jag tog fram till de animationer som skulle skapat tog jag också fram typsnitt för publicationen i sig. Som skulle beskriva också den upplevlsen av att läsa när orden spelar små sprat med hjärnan. Samtidigt som jag tog fram stödord för de olika visuella uppleverna, började jag försöka skriva små dikter/texter om hur jag upplevde att läsa. Jag försökte jag ta fram meningar på engelska som beskrev motståndet och det som skaver. Jag hade då redan bestämt att göra publikationen på engelska för att utöka vilka som kunde ta del av mitt arbete. Men jag kom snabbt fram till att allt kan man inte översätta. Alla ord och känsliga betydelser är inte möjliga att translate, jag gillade att jobba i två språk i mitt projekt, something that skaver. ”There is a brief moment, something. The resistance of the whole view.” / ”Ibland när saker tar så mycket kraft,känns de mera.De tar över, känns från topp till tå.” / ”Ur motståndet skapas nya former.” / ”Sometimes when I read the letters start to dance.” / ”You scan over the landscapes of the page, eyes teary from the pressur.” / ”Bokstäverna beter sig ofta som myror, de springer omkring, går inte att tyda.” / ”Slice of words, a piece. spinning around a sentens.” / ”Något som glimtar till. Det är något som skaver. ” / ”Roll out the words, press them put them in a bowl smash streth blow together, now something new”

[ellenvonellen]

Om någon hade skrivit om Akilles från Patroklos perspektiv, på sapfiskt vis.

Fragment 31

Röda äpplen, kan ni berätta om de dyrbara barnäventyr; ömma knän och barnsliga leenden, växlade mellan edsvurna bröder.

Minns ni inte ögon gröna, en bildskön ädling, rak och sann, liksom spjutet fluget från hans hand—på pilsnabba fötter, fastän fjäderlätt fotfall.

Alla röda äpplen i full mognads prakt— kunde inte återge sommarens fröjd, som hans strålglans—ej överträffa sötman i hans andedräkt.

Vore han en gud som döden aldrig fick, evig liksom Hesperidernas trädgård; tusen strider att utstå, aldrig skulle jag ge upp andan.

[henrybronett]

Glad Midsommar! Nu det hjärtligt svänger
kring fädernas stänger och svärmor kommer med Janssonsgratänger det spelas felas upp till dragspelsdans
med grodor som hoppa över tiljor
öronlösa helt utan sans och svans Gratäng, hörde jag gratäng?
vaknar Rönnerdahl och hoppar glatt ur sin säng så tar han på sin bästa sjal för kanske han får tur
att sno en dans med Rosa på bal
skulle allt göra Fritjof bra sur! Och Evert pekar se;
Där vid Bellmanbystens skugga
vilar inte Ulla Winblads gamla sugga?
Fast nej ingen sugga vilar där till bords alla, Bacchus är här!
Gutår go vänner!
Ahhh, så härligt nubben bränner!
Men innan vi bältena uppspänner att göra plats för potatisen och sill
kan vi väl sjunga en liten visa till någon som vill?
 Jag kan en!
Säger farfar glatt,
den om sköna Helena som blev så matt
ni vet, med skit mellan bena fast där de sig förena … Jag undanber mig sådan billig prosa! avbryter genast Rosa
Sjung hellre något glatt om två som varandra få
så kan det väl också få gå? Vet ni kära snillen jag tycker nu vi tar sillen se så fräsch och även så dillen
med nykokt färskpotatis
Wass kan man besser willen?!
Ja den potatis, var säkert ej gratis! Fyller svärmor från Schleswig i
Gott gott, ropar farfar den blir min melodi
Svärmor får ett ett glas vin tänker efter och säger;
Herr Taube vet ni ich glaube
Bacchus är nicht ett Ulla Winblahdssvin! 
Fast Evert han lyssnar inte mer han varken hör något eller ser för ett nytt radslut han just kommit på
det bästa hittills, vill han bestämt påstå; Ingen utom jag kan skalda så!
 De yngre tassa runt i ljusaste midsommarnatt
letar blomster i parken och grannens rabatt månne drömmer de om blivande tillkomster
av sju sorters huvudkuddsblomster? och kanske några likt Bergmans flicka
på nymånsskäran blicka och då önskar sig tre ting:
Åh, ring, ring, älskade äntligen ring! - hb ©2022 www.bronett.se . . . . . . . . . . . . #midsommar #poeterpåinstagram #poesi #poem #dikter #dikterpåsvenska #instapoesi #sverige #stockholm #segelbåt #jolle #optimistjolle #nyheter #olympussverige #segling #shinyhappystreet #kärlek #visitstockholm #djurgården #love (på/i Stockholm, Sweden) https://www.instagram.com/p/CfLhKsJjYLo/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[louiseeklund]

27 Januari 2020 Måndag

00:55

Vad har jag gjort idag? Socialiserade lite med Nina när jag kom till ateljén. Sen målade jag första lagret på en tavla, som tog mellan 12-22 att göra. Under den tiden lyssnade jag klart på en ljudbok. Sedan påbörjade jag en annan ljudbok som tog slut precis och nu har jag även tagit mig igenom en daglig franska lektion, som jag påbörjat men glömt bort och nu tänker ta tag i igen. Ska somna till någon affirmation nu tänkte jag. Som jag hittade på Storytel. Bra dag! C’est tré bon.

09:09

Folk har en bild om mig här som är mer jag än på andra platser. ”Tror du skulle gilla”

12:45

Jag har gjort världens hemskaste installation/skulptur. Blir rädd för mig själv. Hade som uppgift att slå ihop fem objekt och skapa något. En planka, ett rep, spik sedan min högtalare med ljud ”Little bit of rain” som står i en tidigare skulptur jag gjort med ett lakan över sig. Jag har gjort en gunga med spikar uppåt på planket och så ska jag hänga den med hjälp av en strypsnara. Verket ska symbolisera något i form med narcissistism. Först tänkte jag mer samhällsinriktat. Men jag jobbar med känslor och det är såhär det känns. Att lockas av något roligt för att när du kommer fram till det, sätter dig i fara.

12:52

Skippar nog gubbfiguren. Hittade ett brev dock. Eller ett kuvert. Det kan passa. Nu måste jag hem och käka.

12:55

Hittade två potentiella dikter att läsa upp.

15:00

Det var uppskattat. Tanken kom fram. 

15:01

Det är så jävla sjukt att prata inför folk och att folk lyssnar. Kom på mig själv i situationen mitt i och blev helt ställd typ. Brukar bli det för att jag är så ovan. 

17:29

Det är en väldigt kul kurs! Jag kom på nu att jag ska bygga en lampfot av glas. Sen ska jag avbilda den på något sätt.

17:30

Kanske även en lampskärm. Men först måste jag äta. Och jag är sugen på att göra en bokhylla/sängbord. Avbilda det jag gjort. 

23:35

Jag har gjort tre verk idag. Det är ändå jävligt mycket. Känner mig relativt belåten. Har också installerat de två verken vi ska visa på morgonen redan. Nu sitter jag i köket här i Hallen och ska käka idealmackaroner innan jag går hem. Siktar på att vara här halv nio imorgon. Gå upp klockan åtta räcker. 

23:39

Jag har gjort så jävla många grejer idag, till skillnad från andra dar. Kom i tid till skolan. Åt frukost här. Fick skjuts av Janne till skolan, kom i tid till måndagsmöte för kanske andra gången under hela denna vistelse? Hälsade på Stockholmarna som är här i två veckor. Satt i ringen idag istället för utanför. Fick skjuts av Sandra tillsammans med Julia tillbaka till Hallen. Pratade med dem och var här en timma innan lektionstid. Visade dem min ateljé typ och jag fick se Sandras. Sen började lektionen och vi fick en uppgift. Jag gjorde den. Var oerhört nervös över redovisningen, kallsvettades och gick runt för jag inte kunde inte stå still. Det kändes som världens viktigaste grej, insåg jag nu, det är nog därför jag blir så nervös. Jag är mer nervös för redovisningar än intervjuer tydligen. Sen hann jag knappt med lunch men hann ändå, gick hem och lagade en ganska stattsig måltid och gjorde extra till morgondagens lunchlåda. Åt stående medan jag pratade med KKV-konstnärer. Sedan skyndade jag mig tillbaka och juste ja, det var efter lunch vi hade redovisning och nerverna flög omkring. Vi fick en ny uppgift sista timman, Julia kom upp till mig efter ett tag och vi pratade lite medan jag försökte komma på vad jag skulle göra. Sedan närmade sig klockan fyra och jag hann iväg till KKV i tid, där mina skolkamrater satt i soffan som jag brukar sitta i. Det var väldigt fint. En mäktig känsla på något sätt. Som en överraskningsfest. Som om de tagit sig in i mitt vardagsrum. Låter obehagligt men det kändes bra. Vi fick en introduktion av textilsalen. Alla gick därifrån och jag gick in i mitt krypin, när introduktionen var klar. Sedan ställde jag mig för att laga mat igen och ännu en gång prata med konstnärerna där, ”Oj har det gått så lång tid” kommenterade den ena när hon insåg att nästa måltid var på gång. Jag lagade extra mycket för morgondagens middag. Jag åt och sedan begav jag mig till min ateljé igen och har varit här tills nu. Makaronerna är snart uppätna och jag mår så bra. Jag gillar när det händer saker. Ingen tid för tankar. Kanske hjälpte det att somna med bra affirmationer igår och vakna med positiva affirmationer idag. Kanske ska bli en vana! Somnade snabbt dessutom.

23:51

Vill helst sova innan tolv men det känns lite mörkt.

23:53

Genom att undgå sociala sammanställningar, så skapar jag så otroligt mycket. Jag blir hooked också. Kan inte slita mig förrän det jag ska göra är färdigt. Bra egenskap ändå! Nice!

23:59

Det här bevisar att jag behöver fritt spelrum. Tidspress och fritt spelrum. Jag gör saker. Saker händer. Om jag inte skapar någonting, så lyssnar jag på något som berikar mig med kunskap inom områden som intresserar mig. Det är antingen det, eller så drar jag mig åt sociala sammanhang. Om de sociala sammanhanget är endast för att sammanhangets skull, dvs inte ger mig kunskap, så blir rastlös och känner tiden sippra mellan mina fingrar. Det är så otroligt pinsamt och det är en dålig egenskap om det nu är så att jag vill ha vänner. Men jag vill ha likasinnade vänner.

[oscarhellichius]

8

Tanken att någon ska mata mig är löjlig, alltså tanken att någon ska ge mig mat, från ingenstans är absurd. Njuter mycket av Bukowskis dikter, de får mig att skratta. Den var en jag läste idag som var väldigt rolig. Tydligen hade Bukowski en väldigt stor pung. Idag har varit en vakuum dag. Inget har egentligen hänt, druckit lite kaffe, sökt fem jobb, inget mer. Beslutade mig för att ta en lång promenad ut, stan är en bättre plats än min lägenhet. Om jag är "hemma" tänker jag bara på hur hungrig jag är, när jag är utomhus tänker jag inte på det allts, då njuter jag nästan av det. Jo men det gör jag. Jag njuter av att vara utan mat när jag är ute, kring andra människor. Det är inte sant, jag njuter inte av det, jag tänker bara inte på det. Ska kanske träffa en vän. En liten flicka ramlade precis på sten, imponerad över att hon inte började storgråta. Har tänkt för mycket på hamburgare, en cheeseburgare hade varit njutning. Kanske får jag en imorgon. Två öl, tre, en ny dosa snus, cigaretter och en hamburgare och chips eller vilken sort av friterad potatis som helst hade varit utmärkt! Kanske får jag det imorgon. Har lite känning i vänster bröst, säkert bara muskelryckningar. Sånt händer. Jag sover gott. Känner mig glasklar i huvudet, jag kan tänka. Vass är ordet, hungern ger mycket. Stark i huvudet. Svag i resterande kropp. Det fanns något jag skulle skriva, jag har glömt vad det var men det fanns något jag skulle skriva. Något som bar en betydelse, något som var värt att tänka och sedan tänka att man skulle skriva. Jag vill väldigt gärna åka och stanna i Ungern, väldigt gärna, farmor kommer därifrån och hon var en fantastisk kvinna, det tänker jag räcker, fast jag är jätte dålig på språk, kan ju knappt stava på de två språk jag kan tala flytande. Önskar jag något utöver mat? Nej, ingen barnslighet, inte längre. Såg en dokumentär om vita vargar i går, den berörde mig, det var två vargflockar i samma område som dödade varandras ungar i deras respektive lyor, det var obehagligt, de åt dem efteråt, det var värre. Ingen förståelse eller tänkande i djurvärlden bara hårt mot hårt, få regler att följa. Enkla regler att följa. Har börjat fundera lätt på att snatta, bara något litet, typ ett äpple eller en banan. Inget stort, nej bara något litet. Går med blicken i marken, tänk att se en femhundring ligga där, eller en hundring eller en femtiolapp. Det hade varit något. Imorgon kommer jag kanske få äta, vi får se helt enkelt, hursomhelst så klarar jag mig. Ska träffa familj och släkt imorgon. Ska även filma på kvällen, åka bil också, det kommer att vara kul.

Amen.

[sagahlna]

chatt med känd

Jag har bråkat med Sigge Eklund. Skickade kritik mot hans könsrolls-prata. Den var inte särskilt välformulerad och jag fick inte fram vad jag menade så lade mig typ platt...lite pga överväldigad. Blev så förvånad att jag fick svar? 

Nu ska jag skriva om tre saker jag tänkte på senaste tiden: 

Den första är var jag ska bo. Jag tycker om Malmö. Eller nej jag tycker om de, och det, som finns i Malmö. Mina vänner och ett litterärt sammanhang. 

Vissa gör typ ingen distinktion mellan plats och personer men jag mår på riktigt dåligt av att det är så platt här. Jag känner bara dåliga känslor kopplat till själva landskapet Skåne. Allt är så marknära, det är obehagligt. 

Problemet och det som är underbart med Malmö är typ den litterära värld som finns här. 

Jag upplever att det finns en social aspekt i den som gör att det alltid känns som att jag tabbar mig som fan. För att jag nästan tillhör, för att jag nästan är vän med arrangörer, för att jag nästan skulle kunna bli bokad till ett evenemang. Jag tillhör nästan gänget, men inte riktigt. Som fd mobboffer är det min värsta känsla. För att det framkallar någon slags liksom hudlös desperation i mig, jag vill så gärna vara med, jag skulle kunna avsäga mig alla mina principer för att få vara med. Ingenting får mig att känna mig så ensam i mig själv som den liksom jagsvaga desperationen. 

Men mitt skrivande och litterära sammanhang här får mig också att känna mig, för första gången någonsin, normal. Det finns människor med samma referensramar som mig. 

Så på samma gång får mitt liv i Malmö mig att känna mig som mitt tidigare jag mobboffret, och som mitt nya fräschaste jag, den unga och begåvade poeten (ursäkta min vidriga självbild)

Det finns en liten social streber i mig som jag föraktar och inte vill kännas vid. Att jag typ gärna vill bli någon. Rädslan för att misslyckas med det/ocheller att den viljan övh existerar gör att jag vill dra härifrån. För det enda jag vill...egentligen...är ju att skriva dikter. 

Två känslor finns i min kropp: jag vill inte uteslutas av flocken, jag vill skriva. För första gången någonsin är flocken och skrivandet samma sak? En insikt. Att vara människa bland människor. Fan vad det är en ansträngning, att förhålla sig till en grupp.

Den andra saken jag tänkt på mycket är...hur fan folk blir kära och ihop hela tiden? Vad är en normal relation? Fattar inte hur folk liksom...har en kille i fyra år...skaffar ny kille...är ihop med honom i fyra år..osv osv tills de träffar the one eller något. 

Det värsta är när folk ba...nu ska jag ha en singelperiod. Jag känner liksom att jag varje gång jag varit i ett “förhållande” har känt att jag varit i en förhållande-period och att jag liksom återgått till normaltillståndet sedan när jag blivit singel igen. Jag kan absolut inte relatera till att vara en del av ett par. 

En tredje sak jag tänkt mycket på är alkohol. Min relation till alkohol är väldigt laddad. Jag kan festa på ett så jävla gränslöst sätt. Jag känner mig som Knausgård i min kamp fem. Eller- jag har det liksom verkligen i mig att vara sådan. Alltså jag älskar att vara full, för då känner jag I have no issues. Det är som att världen öppnar sig för mig. Jag blir lycklig, euforisk, och jag kan inte sluta. Jag går aldrig hem, jag säger konstiga saker, och blir någon slags förvriden version av mig själv. Jag kan säga elaka saker. Hemska om mig själv. Gå hem med vilket äckel som helst, vakna bakfull och upptäcka att det är jag som är äcklet. 

Mitt vardagsjag är så uppstyrt, kontrollerat, duktigt. Är jungfru. Det är som att festandet står i relation till det. Mitt egentliga problem är liksom...att jag pendlar mellan extremer, tror jag. Vill aldrig mer ha en bakfylla. Där fan det värsta som finns. 

Tack gode gud för att man aldrig upptäckt knark! Jaja. Nu fläker man ut sig på internet igen men men. Psyket är allmängods. Allt för att känna sig less lonely. Kanske är problemet egentligen samtiden? Att allt ska problematiseras hela tiden? 

Sluta tjura börja spela gura (gjorde det imorse, vilket jävla mys det var) 

[fadiabudeeb]

Två Dikter

Fadi Abou dib

(1)

Död är jag på bilens fönster.

Hon tittade på mig…

döljer ett medkännande leende

”Hur vacker du är, i din perfekta manlighet”

(2)

Stadens gator…

Jag önskar att de var som texter

Varje dag slutar de på olika platser.

Men gatorna är döda,

fyllda med tecken på liv

[antibok]

Poetens verk: Magnus William-Olsson om Alejandra Pizarnik

Under de senaste två decennierna har Alejandra Pizarnik allt mer kommit att framstå som en av den moderna latinamerikanska poesins viktigaste gestalter. Den invecklingens poetik hon kom att omfatta har sin utgångspunkt i en komplex praktik, i vilken reflexionen intar en central position. Denna komplexitet och inveckling är någonting som boken Poetens verk bejakar snarare än reder ut.

Lördagen den 14 oktober kommer Magnus William-Olsson till Anti för att berätta om sitt mångåriga arbete med och sin fascination för Alejandra Pizarniks poetiska verk. I anslutning till anförandet hålls ett samtal mellan Magnus William-Olsson och Kettil Kasang, om de uppmärksamhetsformer och den "performativa kritik" som är specifik för den litteraturkritiska studie William-Olsson sammanställt och författat.  Bokens form är inspirerad av Julio Cortázars roman »Hoppa hage«: läsaren anmodas att själv finna sin väg genom ett stort och heterogent material bestående av flera hela böcker, dagboksanteckningar, brev, lösa dikter, berättelser och kritiska texter i översättning, men också essäer, kommentarer, kommentarer till kommentarer osv. Dessutom omfattar boken en biografi, en kommenterad bibliografi och register. Förhoppningen är att läsaren ska hoppa från text till text efter eget huvud, vägledd av bokens omfattande innehållsförteckning.

[succek]

Från då till nu: 2010!

2010 var ett år då uppmärksamheten var stor.

Dels berodde det på det nybildade Tomte Och Jul Sällskapet–

som fick mycket utrymme i media.

Och dels berodde det på att eder undertecknad, Patrik Ek, fyllde 40 år!

Även det fick ett något mindre utrymme i media.

Vad det gäller dikter är kanske exempel nummer två extra intressant-

den fick jag nämligen diktad feedback på!

Depeche Mode spelade i Malmö.

[ellenvonellen]

Ett homodrama – en lesbisk omskrivning av Alfred Tennysons dikt “Maud (Part I)”.

Kom ut, My

Kom ut på spöksidan, My Falken, dagen, har flugit sin väg Kom ut på spöksidan, My Jag väntar här vid grinden Känner du en sötad fläkt av kaprifol? Jungfrurosdoften som dröjer    Medan häxtimmen närmar Mellan afton- och morgonstjärna Som himmelen djupnar till akvileja I skydd under grenar av hyll Att mötas och öppnas i månskärvans ljus Att vakna, att vara vid liv    Hela dagen har jag hört Toner av ditt missmod Hela dagen har suckarna följt dig I takt med de fjäderstrukna Tills tystnad föll med den flugna fågeln Ett lugn kom av månljusstrimman    Jag sa till violen, ”Det finns bara en Med vem hon kan vara sig själv” Kavaljerer kan hon gott lämna Hon som tröttnat på dans och spel Månen har nått sin högsta punkt Skuggorna har slagit rot Röster försvinner i förgrundens dån Stegen ekar och tynar    Jag sa till syrénen, “Dagen tar slut Med babbel och drömmar och vin Tilldras av herrskap och sucka ändå? Varför vänder hon lite på blicken?” “Kom hit, min My, styr mot syrénen Kom över till andra sidan”    Och jungfrurossjälen for in i mitt blod När musiken skälvde och steg  Länge vid bäcken stod jag och log Åt hur ditt skratt brukar porla Från bäcken till ängen, hela vägen till skogs Vår skog, mest ängslad av alla    I ängsmarkerna, vi har bevandrat Närhelst sommarvinden tog oss Syns våra fotspår från olevda liv Som lavendeln syns i ditt öga? Den leder till skogsdungar där vi mötts Just intill spökskuggans dalgång    Afodillstjälkar darrar av nerver Benvita kalkblad i frossa Små stjärnbräckor skummar vid bäcken Pimpinellernas pulsar vill rusa Men violen ska vaka från skymning med dig Och höra om ditt beslut Malvor och rosor klarvaket nyktra Drar andan för natten och dig    Jungfrurosdrottning i rosenknoppsland Kom hit nu, för balen har slutat Inuti siden och pärlemorglans I svider som tvånget har frestat Stig ur, kom ut, inmundiga ron Som ruvar i gåsört och ljung    Lysande tårar har fallit ned Från fläderbuketter vid grinden Hon kommer, min rara, min svala; Hon kommer, mitt val, mitt liv Den röda rosen ropar, “Hon är nära, hon är nära” Den vita rosen gnyr, “Hon är sen” Åkervindan lyssnar, “Jag hör, jag hör” Så viskar syrénen, “Vi är kvar” Hon kommer, den egna, den enda; Som luft var hon så lätt på foten Mitt hjärta till trots, skulle höra och slå Om så jord i en jordig bädd Mitt stoff skulle höra henne och slå Om ett sekel jag legat begravd Skulle väckas och rysa under de steg Och blomstra i lila och röd