#tack igen haha

[enekorre]

Godkväll! Jag ville höra om mina kristna posts filtreras som de ska. Jag brukar tagga med Christianity, räcker det? Om inte kan jag börja tagga med ekorredon'tlook eller nått. Hoppas din tumblr-upplevelse blir mindre störande snart!

Go kväll! Tack för att du tänker på mig! Det som är taggat med Christianity borde filtreras, det var jag som hade missat att jag behövde lägga in det på två ställen 😅 Jag hade bara lagt in det i det som filtreras baserat på vad som är i själva texten i posten, och inte taggarna 🤦‍♂️.

[photofabulicious]

🎉Hade riktigt kul i lördags med melodifestivalen och sedan dans några timmar på Backdoor. Behövde det. Tyvärr hade jag knappt sovit något och behövde kasta in handduken ganska tidigt. Men det är inget nytt. Haha. Missar dock deltävling 4 näst helg med den stora favoriten Loreen. Nu ser jag fram emot finalen den 11:e mars. Då blir det den traditionsenliga Mellofesten hemma hos Tobbe och Chanti. Mer haveri åt folket tack!🍷 . ⛷️Veckan efter (18-19 mars) åker jag till Falun och Svenska Skidspelen. Det är dags för mig att börja göra saker som jag verkligen vill göra och inte bara drömma/snacka om det. Som att uppleva längdtävlingar på riktigt till exempel. Något som jag har velat göra sedan jag var 8 år gammal, men aldrig gjort. Varken familjen eller vännerna har varit speciellt intresserad av sport och skidor. Tågbiljetterna var riktigt billiga till Falun, men det var svårt att hitta boende. Allting var slut nästan, så jag får bo lite utanför i ett hostel ish. Har också anmält mig till lotteriet för att få möjlighet att köpa OS-biljetter till Paris 2024. Här ska det prickas av på bucketlistan!!!😍✌️ . 🧑‍💻Ska ha en snabbintervju imorgon med Vattenfall. Hoppas att det går bra. Energi och el är en spännande bransch. Gjorde också tester för ett annat jobb. Testerna gick väldigt bra tycker jag. Hamnade på översta 16% när det kom till det logiska tänkandet och personlighetstestet kändes verkligen som mig när jag läste resultatet (på gott och ont). . Har också köpte en hemsideadress och webhotell. Ska börja snickra på hemsidan imorgon. Tänkte även fortsätta att söka fler jobb denna vecka. Kommer med största sannolikhet bygga upp min egna verksamhet parallellt med jobb i några år. Mest för att lära mig allting gällande att ha eget företag innan jag verkligen satsar på det till 100 %. Målbilden är ca 2 år. Under tiden tänker jag bygga upp min hemsida, lära mig allt om företagsekonomi (igen), gå kurser så att jag blir bättre, ta frilansuppdrag och knyta kontakter. Målet är att bli en digital nomad och jobba överallt runt jorden mina sista 20 år i arbetslivet. Och jag ska tamejfan lyckas! ….. 🤷‍♂️Har fortfarande inte hört något från min A-kassa. Måste ringa dem igen… suck (på/i Stockholm, Sweden) https://www.instagram.com/p/Co5nKfAseUS/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[stjarnskrik]

also ☮

Det var eld runt omkring oss så jag borde ha vetat varförKänslan av hans händer var lika kall som hans ögonSå säg inte att vi inte blev hypnotiserade

[tankaromdig]

i slutet av december 2020 blev jag kär i en tjej, N. i februari i år blev det en annan, H. nu tror jag att jag börjar gilla en ny igen. men han är din gamla vän och det känns fel i hjärtat att göra så mot dig W, för jag vet hur orolig du var för att jag skulle lämna dig för någon annan inom vår sport. men samtidigt var du otrogen mot mig och innan det ens var vi så låg du med den här vännens ex, så det kanske inte är så fel av mig trots allt. du förstörde er vänskap för över tre år sedan och nu har det börjat slå gnistor mellan honom och mig, men det är ju inte mitt fel. och det har ingenting att göra med dig. förutom att det var du som förde oss samman och våra första samtal handlade om dig haha. så tack för det. du kommer alltid att ha en plats i mitt hjärta men det är dags för mig att gå in i något med någon ny nu, även om det råkar vara din vän. han och jag var trots allt bekanta innan jag visste om din existens och vi har träffats flertalet gånger ute nu. jag vet inte. förlåt mig. du kommer alltid att äga den största delen av mitt hjärta men jag vet att jag inte ens äger en pytteliten bit av ditt. tjejerna äger också delar av mig. en av dem är jag nära vän med fortfarande. vi hånglade för två månader sedan. ikväll hoppas jag att jag stöter på Min Nya Crush igen, trots att vi sågs senast igår. tusen förlåt igen. en del av mig önskar att det fortfarande var vi och det kanske är därför jag beter mig såhär. trots att det var du som gjorde fel och betedde dig illa så är det jag som är kvar och jag hoppas att du en gång kommer att inse vad du gick miste om och komma tillbaka. jag är stark i mig själv och har gått vidare, men innerst inne vet jag att jag hade kommit tillbaka på en sekund om du bad mig att göra det. det är därför jag hoppas att du ska be mig komma tillbaka. men vem vet, om ett år kanske jag skriver ett sånt här inlägg om din vän istället. det är det livets ironi gör med en

[izacore]

Jeg er dansk men forstår sagtens både norsk og svensk 🙋‍♀️ mente heller ikke du var svensk. Jeg kan desværre ikke hjælpe med det svenske men held og lykke med opgaven🍀🌻

ahhh så jag var fel, förlåt 🙈🙈🙈 och ingen fara, jag trodde inte att du menade att jag var svenska haha yeah, det är som typ superpower för er att ni kan förstå varandra så lätt!!! tack så mycket 💗💗💗 jag har skrivit nästan två sidor idag vilket är hmmm två sidor fler än jag har skrivit på en månad så kanske kommer jag att avsluta mina studier i år. tack igen och jag hoppas att du är trygg 💗

[idunlilithohlin]

III.rész Necrolust (kb. Halálvágy)

Végre elérkezett a másnap reggel, mikor Dead felhívott. Hangja kissé álmosnak tűnt.

-Hej, IdunLilith

-Hej Dead – köszöntöttem. - Remélem, jól aludtál.

-Annyira nem, de egy kis hideg víz és rendbe jövök. Akkor hol találkozzunk?

-Készítenék rólad egy képet a Trollheim Kraftverk melletti erdőben. Nincs messze innét, még gyalog is elmehetünk.

-Oké. Akkor elmegyek a kiállítóteremhez.

-Rendben.

Dead nem sokára ott volt, ahol megbeszéltük. Fantasztikusan nézett ki. Most nem egy Sodomos, hanem egy Mayhemes fehér t-shirt volt rajta, meg a fekete bőrkabátja és egy másik nadrág.

-Ez a ruha nagyon fog passzolni.

-A Mayhem logó is az én munkám.

-Á fantastisk. Igazán tehetséges vagy. Mit szólt Euronymous, hogy fotózkodni jössz?

-Nem mondtam el neki.

-Akkor majd meglátja a képeket és el fog ámulni.

A Trollheim Kraftverknél nem lehetett képeket készíteni, mert ipari területnek számított és ott általában tilos a fotózás, de tőle min. 1-2 km-re az erdő kiváló festő és fotóhelynek bizonyult.

-Tetszik ez a terület - jelentettem ki. - Nagyon inspiráló.

-Kråkstadban sokat jártam az erdőben. Ha lesz kedved és eljössz, készíthetnél ott is képeket rólam.

-Kiváló fotómodell lennél.

-Csak az nem egészen az én világom. Pózokba vágni magam, mindig azt csinálni, amit a másik mond, szóval nekem ez nagyon nem megy.

Dead rendkívül félénk volt, még most is, amikor csak én voltam ott. Belenéztem gyönyörű kék szemébe. Egyszerűen nem értettem, hogy miért ennyire visszahúzódó. Vajon bántották, vagy valaki esetleg... NEM! Rá sem akartam gondolni erre. Deadet szexuálisan zaklatták volna? Ez lehetetlen. Egyszerűen el kellett hessegetnem ezt az ostoba gondolatot.

-Nos, ideje felkészülnöm. Veled kivételt teszek a fotózás terén, mert tudom, hogy jó képeket fogsz készíteni. Ja, és nem dirigálsz, mint mások.

Felkészültem a fotózásra. Dead megállt az egyik fa előtt.

-Hagyjam a kabátot?

-Készítek egyet bőrkabátban és egyet anélkül.

-Tudod, eleget kapok a soványságom miatt, főleg Hellhammertől. Ő kigyúrja magát rendesen. Van egy kép, amin még az undorító zöld színű súlyzói is láthatók, haha.

-Hellhammer közel sincs olyan szép, mint te. Nem tudom, de első ránézésre unszimpatikus lett.

-Én bírom amúgy, de néha nagyon tahó tud lenni.

-Nekem akkor sem jön be igazán.

-Oké.

-Akkor felkészültél?

Megálltam Tőle pár lépésnyire a fényképezőgéppel.

-Közelit vagy távolit akarnál?

-Inkább távolit.

Nem volt rossz ötlet, mert ezen Dead teljes alakja látható volt. Most néztem rá először jobban, nem csak futólag és felszínesen és most láttam meg, milyen gyönyörű is Ő, Pelle. A LEGSZEBB FÉRFI A VILÁGON!!

Beállítottam, majd a szememhez emeltem a gépet és kilőttem az első fotót.

-El is készült.

-Megnézhetném?

Odavittem hozzá a gépet.

-Nos? - kérdeztem.

-Remek lett. Kanon.

-Szóval tetszik? Örülök. Most csinálok rólad egy másikat. Ha levennéd a kabátodat...

-Nem tudom, mennyire lenne jó ötlet, tudod...

-Dead, te GYÖNYÖRŰ VAGY! Olyan tökéletes tested van.

-De rettentően szégyellős és félénk vagyok - tette keresztbe a karját maga előtt.

-Mitől félsz?

-Nem is igazán tudom megfogalmazni.

-Bántott valaki?

-Csak középsuliban volt egy elég ronda eset, amit nem szeretnék most elmesélni. Na mindegy, elmondom, jobb lesz. Egy fiú... meg akart erőszakolni. Tetszettem neki, és azzal fenyegetőzött, ha nem kap meg, akkor megkeres és megöl. De ennek már pár éve, szerintem már valahol a börtönben ülhet, ha elkapták.

-Azért jó vigyázni az ilyen fenyegetésekkel. Mit tett veled az a rohadék?

-Le akart fogni, lehúzta a nadrágomat a vécében és belém akarta mártani a farkát. Análisan akart engem... Azt mondta, örüljek, hogy nem a számon keresztül kell őt boldoggá tennem. Mondjuk máshogy mondta ezt, durvább megfogalmazással. Simogatott és megfogott ott lent. Baromi erős volt én meg hát... Ekkor döntöttem el, hogy beírattataom magam a szüleimmel egy önvédelmi tanfolyamra. Muszáj volt, meg kellett védenem magam.

-Jon tudna nagyon jó leckéket adni, ha beszélnél vele.

-Hallottam a múltjáról.

-Én nagyon tisztelem Őt ezért.

-Jon nagyszerű ember.

-Igen, az. A legnagyszerűbbek egyike, akit valaha ismertem.

-Én is elég jó barátságban vagyok vele.

Per bátorságot merített és levetette a bőrkabátját. Egyszerűen annyira szép volt. Szinte világított a bőre a napfényben. Olyan volt, mint egy testet öltött földön túli ragyogás. Régebben olvasgattam írásokat földönkívüli lényekről, akiket egyszerű nyelvezettel magas szőkéknek hívnak. Ugyanezen lények neve a mitológiában ljósálf, azaz fényelf. Nos, Dead hozzájuk hasonlított, de még náluk is szebb volt.

-Megcsinálom a képet, meg szeretnék kicsit közelebbieket is.

-Okej.

Végre Dead megnyílt és elmondta, mi baja van, miért olyan félénk. Én természetesen felháborodtam ezen, hogy bántani akarták Őt, még akkor is, ha az csak egy vele egykorú gyerek volt, ferde hajlamokkal.  Nagyon reméltem, hogy soha többé nem hozza össze őket a sors, de hatalmasat tévedtem...

Ennek azonban nem most jött el az ideje. Kicsit közelebb léptem, hogy megalkothassak Róla egy közelképet.

-Egyszer festhetnél magadnak corpsepaintet. Imádom a hullasminkedet.

-Végre egy személy, aki nem csak a szépfiút látja bennem. Először én használtam hullasminket a Black Metal történelemben. Euronymous is tőlem vette át. Tőle meg az Immortalosok, a Satyriconos Frost... ma már többen festenek corpsepaintet.

-De senki nem tudja olyan jól, ahogy te.

-Egyszerűen csak eszembe jutott. Tudod, van még pár fura szokásom: például néha elásom egy-két napra koncert előtt a ruháimat.

-Ezt most komolyan mondod?

-Halálosan komolyan. Meg volt egy olyan eset, hogy a koncert előtt egy koporsóban álltam és addig nem jöttem ki, amíg el nem jött az idő.

-Őrületes, annyira fasza, amit csinálsz, imádom.

Dead egyre inkább megnyílt.

-Ha lenne kedved, akkor találkozhatnánk holnap is itt.

-Hogyne, ez fantasztikus, hogy meghívtál.

Hihetetlen boldog voltam, hogy még találkozni akar velem. Annyira imádtam Őt már ekkor is, pedig még csak egy napja ismertem közelebbről.

-Akkor elkészíteném rólad a másik fotót is.

Dead nem tiltakozott. Levetette fekete bőrkabátját, beállította magát a megfelelő pózba – annyira értett ehhez! -, én meg újabb képeket csináltam Róla.

-Gyere, nézd meg!

Per odajött és megnézte a képeket.

-Ez lett a legjobb – mutatott rá a másodikra. - Szerintem ezt tartsd meg.

Mikor közelebb jött, éreztem rajta a tusfürdő illatát, de inkább hallgattam, nehogy zavarba hozzam. Gondolom, korán reggel felkelt és lezuhanyzott. Egyszerűen hihetetlen volt, hogy egy napos ismeretség után ezen jár az agyam, hogy Dead zuhanyzott.

-Akarnál még képeket? - kérdeztem.

-Egyelőre elég lesz ennyi. A végén még önimádónak tartasz majd.

-Dehogy.

-Én kaphatnék egyet rólad?

Ez a kérés váratlanul ért. Dead képet akar rólam?! Emlékbe?! A szívem majd' kiugrott örömömben.

-Ha értesz a fényképezőgéphez, csinálhatsz egyet rólam.

-Tack.

Odaadtam neki a fényképezőgépet és elkészült a fotó.

-Nagyon jó lett. - mondta. - Holnap kifestem a képem hullasminkesre, aztán kimehetnénk máshová. Ma még próbám lesz délután meg holnap. Nem lennél szabad ma délután? Eljönnél?

-Sajnos mennem kell a kiállítóterembe. De holnap el tudnék menni bárhová.

-Megnézhetnéd a próbánkat egyszer. Mondjuk holnap délután, bár ma szerettem volna.

-Akkor holnap.

Elsétáltunk hazafelé, majd Dead egy metálvillát mutatva elbúcsúzott tőlem. Már megint annyira nagy volt az üresség belül...

Másnap, ahogy megbeszéltük, találkoztunk ugyanott, csak most egy másik területre mentünk. Dead magával hozta a corpsepainthez kellő festékeket egy fekete táskában.

-Nem akartam már eleve így jönni, meg szeretném, ha látnád, hogyan csinálom meg a hullasminkemet. Tartanád a tükröt?

-Tartom.

Dead hihetetlen ügyességgel csinálta meg a corpsepaintet magán. Azelőtt is kifestették az arcukat, de az nem volt valódi hullasmink. Ehhez igazán csak Ő értett, senki más. A végére már tényleg úgy nézett ki, mint egy oszladozó halott. Eszméletlen volt!

Mikor felcsúszott a farmerkabátja – ma ebben jött el -, megláttam az egyik vágást a bal csuklóján. Valószínű, előzőleg nem figyeltem, nem is tűnt fel a sebhely. Habár tudtam erről, ilyen közelségben még nem volt 'szerencsém' látni a vágásnyomot.

-Ez a sarpsborgi sebhely?

-Igen.

-Elég mély. Láttad volna akkor, amikor készült – nevetett. - Van itt még más is. Ezt Lipcsében alkottam – mutatott fel egy másik vágást.

-Hogy meg tudtad jegyezni.

-Van egy Izmirben készült is, de az itt. - A jobb csuklóján mutatott egy mélyebb sebhelyet. - Onnan viszont van egy szomorú emlékem: Magammal vittem pár Drakula-képregényt és ellopták.

Dead arca szomorú lett. Nekem megvolt az egész sorozat, gondoltam nekiadom, hiszen már rég nem volt a kezemben. Ezt akkor még nem mondtam el Neki.

-Sajnálom nagyon. Nem igazán lehet az emberek többségében megbízni.

-Nem hagytam feltűnő helyen meg csak klotyóra mentem ki és mire visszaértem, a képregényeknek nyoma veszett. Valakit megkértem a bandából, de baszott rá figyelni. Ha jól emlékszem, Hellhammer volt. Nekiállt dumálni egy török pasassal, a másik meg elvitte a comicsaimat.

-Azóta se tudtad beszerezni őket?

-Sajnos nem.

Dead elkomorult arcát látva nekem se lett jó kedvem. Hihetetlen, hogy mennyire megkedveltem Őt ezalatt a rövid idő alatt, amit együtt tölthettem vele. Bizalmas társalgásunkat Dead telefonjának csörgése szakította meg.

-Euronymous. Már keres engem.

Dead felvette. Hallottam Euronymous hangját.

-Mindjárt megyek - felelte röviden Per.

Dead letette.

-Ez rövid volt. Euronymous néha egy percet sem hagy nekem, most eszébe jutott, hogy egy-két órával többet kéne próbálni. Tudod, ő a főnök a bandában, mert ő a fő alapító, a többinek meg azt kell csinálni, amit mond. Euro nem tűr ellentmondást.

-Akkor már kezdem érteni, milyen is valójában.

-Néha nagyon utálatos tud lenni.

-Manheim hogyhogy kivált a bandából?

-Személyes ügyek miatt. Bírták egymást Euróval, de valahogy már nem működött a dolog. Helyette Hellhammer lépett be nem sokkal utánam.

-Látom, most megint búcsúznunk kell...

-Sajnos. Ha lesz időm, mindenképp foglak keresni. Vigyázz magadra!

-Te is, Per.

-Pellének is szólíthatsz vagy Deadnek. Ahogy jobban tetszik.

Mielőtt elváltak útjaink, Dead elmondta, miért is lett a neve csupán Halott és miért van ekkora halálvágya.

-Amikor megállt a szívem, meghaltam és végigmentem egy alagúton, megláttam egy egyáltalán nem földi eredetű fényt, de erről már egyszer meséltem. Emlékszel?

-Igen, emlékszem.

-Szóval akkor döntöttem el, hogy Dead lesz a nevem, ha majd idősebb leszek és majd egy bandában fogok énekelni. Egy BLACK METAL bandában, amit Mayhemnek fognak hívni. Akkor már láttam előre egy-két részletet a jövőbeli életemből. De csak akkor. Lehet, hogy többet is láttam, de valószínű, hogy elfelejtettem. Aki elérte a fehér fényt, az már többé nem ember. Én nem vagyok az. Tudom, hogy nem vagyok, IdunLilith. I am a mortal, but am I human?

-Ezt te írtad?

-Life Eternal.

-Gyönyörű dal.

-Neked melyik a kedvenced?

-A De Mysteriis Dom Sathanas. A világ legjobb dala – vágtam rá rögtön. Tényleg ez volt.

-Nekem mégsem ez a kedvencem, hanem a Life Eternal. Szerintem az lett a legjobb, a legkifejezőbb az egész De Mysteriis albumon. Valahogy az sűríti össze a legjobban az egész énem lényegét.

-Nem csak az énedet, az egész Black Metal lényege ebben a dalban van. Egyszerűen lenyűgöző.

-Olvastál már könyvet a halálélményről?

-Párat igen.

-Én tervezek írni egyet.

-Nagyszerű ötlet. Sajnos nekem nem igazán volt ilyenben részem, csak egyszer álmomban, valószínű akkor meghaltam valamennyire. Csak az alagútig jutottam, meg szürke színt láttam, meg egy alakot, aki szinte elzavart, hogy ne menjek tovább.

-Megkérdeztem egyik ismerősömet, aki már jártas az ilyen élményekben, és elmondta, hogy a földi sík fekete, aztán a szürke következik, majd kék, ami az asztrális síkon az első szín, majd egyre ragyogóbb színek és megáll egy fehér színnél, ami egyáltalán nem vakít meg, hiszen ott már nem a fizikai szemeddel látsz, majd utána következnek más színek is. Én csak a fehérben voltam, de olyan melegség vett körül, amit itt soha meg nem tapasztalhatsz. Elképesztő élmény.

-Ha most felnőttként ért volna, akkor hogyan tudnád lereagálni?

-Fogalmam sincs.

Kicsit szégyelltem magam, hogy a halálélményeiről faggatom, de annyira kíváncsi voltam!

-De ugye nem zavar, hogy kérdezgetlek? Ha nem akarsz, akkor nem kell beszélned rólauk.

-Szeretek a halálról meg ilyen sötétnek tartott dolgokról beszélgetni és szívesen meghallgatok bárkit, aki erről témázik.

-Engem is nagyon érdekel a téma, egyszer összejöhetnénk egy kávé vagy egy pohár sör mellett és megbeszélhetnénk.

-Most viszont tényleg mennem kell, ne haragudj rám.

-Oké, Dead. Sajnálom, hogy búcsúznunk kell, de remélem, majd találkozunk. Nagyon jó veled beszélgetni.

-Arról volt szó, hogy holnap, ugye? Megpróbálom összehozni, de tényleg, remélem, Euro nem talál ki valamit. Mintha érezné...

Dead elhallgatott.

-Mit érezne?

-Valamit.

Láttam rajra, hogy kezd zavarba jönni.

-Valami olyat, ami... Tudod, jó radarja van az ilyenhez.

-Jól van – mentettem meg a helyzetet. - Semmi baj.

-Nos akkor hej då! Vi ses.

-Hej då! Vi ses.

Hihetetlen, de ahogy néztem utána, könnyek szöktek a szemembe. Dead annyira magányos és elhagyatott volt, alig voltak barátai vagy azok jó része is lekopott, élte a maga életét és Norvégiában senkit sem ismert igazán. Euronymoussal sem lehetett éppen jó a viszonya, de erről nem igazán beszélt, én meg nem is kérdeztem.

Mikor hazaértem, csatlakoztattam a fényképezőgépet az asztali PC-hez és megnéztem a fotókat. Az egyik szebb lett, mint a másik. Nekiálltam a szerkesztésnek és miközben egy teljesen másik világban helyeztem el Őt, a Mayhem Necrolust (kb. Hullavágy vagy halálos vágy) száma szólt. Egyszerűen már kívántam Deadet, kívántam Őt minden porcikájával és minden szokatlan tulajdonságával együtt.

folytatása következik...

címe: Funeral fog

[xxkeiji]

Vi hade inte riktigt planerat vad vi skulle göra med vår sista fulla dag i Rom. Vid lunchtid lämnade vi huset för att gå till en restaurang (Roma Sparita) i den äldre delen av Trastevere för att käka lunch. Kvällen innan gick vi till det stället men det var fullt, så vi valde att käka lunch där dagen efter istället. Jag läste på internet att de var kända för sin Cacio e pepe (dvs. spaghetti med ost och peppar). Den var svin god men det var så jävla fucking varmt. Eller det var ju varmt under alla dagar, men vet inte varför det kändes extra jobbigt den dag lol. Efter maten tjuvåkte (haha) vi in till stan, men bestämde att åka tillbaka till airbnb lika fort pga värmen haha. 

Vi chillade lite och gjorde det vi ville göra hemma. Sedan tog vi oss tillbaka till den gamla delen av Trastevere för att köpa italiensk dessert hem till Sverige, men bageriet var inte öppet, så vi valde att istället käka en tidig middag hos Ivo a Trastevere. Hosten hade rekommenderat deras carbonara så vi valde att käka där. Vi beställde in en varsin drink, en margherita (?), en spaghetti alla carbonara och en tiramisu att dela på. Allt var så jävla gott och man märkte verkligen skillnaden på hur en italiensk carbonara är och hur en “svensk” carbonara är. Allt var egentligen super gott och jag lääängtar efter att få käka deras mat igen. Vet att Victoria känner samma sak och tänker ofta på carbonaran. Det var jätte mysigt och vi satte bara och snackade och tog vår tid med att käka lugnt och ro. 

Trots att vi var 100% mätta bestämde vi för att gå ner och köpa vår sista gelato eftersom det var vår sista kväll. Tack Rom för denna gång, förmodligen ses vi någon gång i framtiden. 

18.07.14

[irazor]

Skam Fic Love Fest, day 1: Comments

Let me just start by saying that every comment I have gotten on my fics have made me so, so happy. Receiving those notification e-mails from ao3 is the absolute best, and it gives me so much motivation to keep writing!

Below, however, are a few comments that have really stuck with me.

@tristealven on On Call: wow, i practically had my heart in my throat the whole time. you really know how to keep the reader on their toes. and how to write emotion!! (it's almost like you learned from the best, and by the best i mean vespy)

-because emotion is what fanfic is all about, right? and that someone as talented in that particular field as you, Elina, has such high opinions on my writing... it almost made me tear up.

@champagneleftie on On Call: I felt so sorry for Isak, that he couldn't even admit to having a panic attack, that he had to blame it on something else. It really feels in line with his views on mental illness in the beginning of season 3, unfortunately. I love (well, no, it's quite sad, but I love what you're doing with it) how he is at the same time such a snob and so determined to be The Best (I loved this: "He’ll have to work in a health center. Or in child psychiatry. They’ll take almost anybody, after all. Even those who cannot stand the pressure of a regular week in the ER, who get so exhausted from it that they start drifting and misjudge even the clearest of cases.") and so immediately convinced that he's worthless when he makes a mistake. It really is heartbreaking.

-because this is such a spot-on analysis of the Isak I was trying to write in On Call, and I’m so glad that it came through to you, whose writing I admire so much <3

@love-drunk-isak on On Call: Oh my gosh, this story has been like a study in watching Isak fall in love!

-because that’s practically the essence of so many of my favorite fics...!

@crazyheartfics on Smulor: Perfekt. Dette var bare så fint og gjenkjennelig og ekte! ❤️ Du skriver det hele så innmari bra. Og nå lurer jeg litt på om Even også trenger å øve på å kjenne at han blir sint av og til? 

-för att det fick mitt hjärta att nästan sjuda över. och för att den här kommentaren fick mig att skriva en uppföljande del - tack för inspirationen, Camilla! <3

@aimitis on Smulor: Men tack! För att du gav dem det här! Och för att du lät det vara precis så jobbigt som det kan vara, när en burk inte bara är en burk och smulor är det mest skaviga och provocerande som finns. Att det inte blev till något fjantigt låtsasbråk som kunde glömmas över lite pussar. Detta var så ärligt och relaterbart, verkligen som plockat direkt ur livet. 

-för att det betyder så oerhört mycket att få höra att det jag skrivit känns verkligt, och inte förskönat eller ansträngt. 

@vesperthine on Smulor: [...] det är så härligt att läsa hur du utforskar det här jobbiga. den här rädslan för att om det väl en gång går sönder, så kan det aldrig lagas igen: perfektionismens baksida och perfektionistens brist. even måste ju fått lära sig, hemma som du syftar på eller någon annanstans, att acceptera misstag på ett annat sätt. de träffar honom lika hårt (bara det faktum att luften helt går ur honom när isak sagt något förut tyder på det) men han kan hantera och mjuka upp efterskalvet på ett sätt som isak inte kan. maskrosorna är ett bevis på det, och de fick mig att börja gråta.

-och detta. V, du är en av de mest begåvade författarna i hela fandomen och den här kommentaren träffade mig rakt i hjärtat. och att få höra att jag kunde väcka så mycket känslor inuti dig... det kändes i mig också.

@bewa2bewa on Biverkningar: Også så gjenkjennelig... ikke alle er like gode på å prate om ting, og du får så godt fram hvor viktig det er selv om det kan føles som småting, selv om det kan gjøre andre lei seg og selv om man kanskje ikke syns det er så lett. Kommunikasjon er så viktig, men kommunikasjon krever to. Og nå ble det det. :-) Så deilig å se Isak omfavne alt ved Even. Hele ham, uansett, med hele seg. Det er så flott!

-att kunna skildra hur hela Isak omfamnar hela Even, med alla deras bägge skavanker, är något av det finaste jag vet att läsa. och att jag lyckades förmedla just det till någon annan gör mig så glad.

@skamskada on Somewhere I’ve never been: jfc. Do I have to use my words now? Because that's difficult. First of all, SYSTEM OF A DOWN! And the sleepy summer village vibes! The cabins and the complete lack of people your own age to hang out with! The beautiful, gentle, respectful handling of Even's bipolar disorder. And the hot hot hot irrestistible attraction. omg

-because... well, this whole comment, really. but especially that you thought that I handled Even’s bipolar disorder with care and respect. it’s a real challenge writing it, and the main reason I hesitated to write his POV. so it really meant a lot to me to hear this.

@fille-lioncelle on Somewhere I’ve never been: This was really lovely! I loved how they both couldn't let go of that one time they met four years ago. There are just those people that you keep going back to in your mind, even if you've only had a really short and ultimately meaningless interaction. Loved it! And Even struggling with how he's feeling and working out how to deal with his bipolar was so well done here too, I thought.

-because, well... the same goes here, as for Immy. that you think I handled this issue well – it means so, so much.

@amfelia on Somewhere I’ve never been: Wow. Wow. OMG WOW. I seem to be saying this a lot when it comes to your writing, if not in the comments then at least in my mind. I LOVED this. The push and the pull. Holding back when they didn’t know how to go forward, and then going forward anyway. The dynamics, your description of Even, and everything that goes on in is head. So beautifully written. So sweet. So smart!

-because who wouldn’t combust from a comment like this? to hear you think that I was able to write something so dynamic, and smart, and that Even was well portrayed... ah, I still think about this comment sometimes!

And today, as a part of this event, by @mu-zi-light on On Call: I wanted to tell you, that your fic is still on my mind. Your Isak touched me so much. You've written his character so beautifully, in depth and with all his thoughts and feelings so alive just as he'd stay right in front of me. The sexual tension was one of the best I've read in this fandom. I think you're a very, very good writer and I'm glad you're in this fandom <3

-because receiving a comment like this, months after the fic was finished, almost made my heart overflow. that something I’ve written still stays with you, and to hear that others are happy to have me here, where I love to be so much. it means the world.

And special shoutouts to @skater110599 on ao3 who took their time to leave a comment on every single chapter on On Call while binge-reading (and who woke up in the middle of the night to continue reading it!) and @wehave4ever for leaving such detailed, encouraging comments on everything I’ve written.

Whoa, this got really long - sorry not sorry - I could probably ramble on for pages, because every single comment I’ve ever gotten means something to me. Thank you, lovely lovely people who have ever commented on anything I’ve written, every single one of you (if you’ve made it all the way down here, haha). 

<3 <3 <3

[photofabulicious]

😵‍💫Har varit fruktansvärt bakis hela dagen. Haha. Pubrundan igår var galet skoj! Jag träffade många sköna människor under kvällen. Fyra olika ställen ingick i pubrundan och på varje ställe fick vi en drink. Ville man ha mer dricka fick man köpa själv men till förmånligt pris. Kan väl säga att det blev en hel del dricka under kvällen. Det slutade att vi gick ett gäng till en stor fest. Typ ett rave (se sista videon). . 💪Är glad och stolt att jag vågade pusha mig själv att vara med på pubrundan. Är ju väldigt blyg när det kommer till nya människor annars. Det var faktiskt ett minne för livet och något jag absolut kommer att göra igen. Även om jag kände mig lite gammal där. . 🦹‍♂️Höll ju på att bli rånad på vägen hem. Eller stötte på ficktjuvar. Även om jag reagera snabbt och grep tag i tjuven, så är dom fruktansvärt snabba med att sno. Det är imponerande faktiskt. Jag kände hur mobilen försvann ur fickan och det var tur att en man på gatan ingrep. Tjuvarna lämnade tillbaka mobilen, även om de blev riktigt förbannade. Hehehe. Ett stort tack till den okända hjälten iaf!❤️🙏 . 🌃Har en hel del mixed feelings gällande Bryssel. Det är en riktigt fin och rolig stad, men samtidigt jäkligt mycket dåligt (utslagna människor, tiggare, smutsigt på många ställen osv). Trodde inte att det skulle vara så här mycket misär i Europas huvudstad. Det är dock otroligt vacker här och jag älskar hur stora och breda gågatorna är. Det känns som att man är på ett torg ibland fast det är en gata. Mycket god mat finns det också. . 💸Bryssel är varken dyrt eller speciellt billigt. Vissa saker känns riktigt prisvärt medans andra saker är mycket dyrare än i Sverige. . 👨‍💻Imorgon har jag videosamtal med en läkare angående min sömnutredning, som visade på sömnapné. Ingen skräll dock. Efteråt har jag faktiskt en telefonintervju för ett jobb! Sökte jobbet i fredags och blev kontaktad samma dag. Det är en tjänst på Noaks Ark. . 🚌På tisdag har jag bokat en guidad heldagstur till Gent och Brygge. Kul att lägga till två städer till på bucketlistan! . 👋Au revoir! . #brussels #belgium #travelblogger #travelbug #visitbrussels #globetrotter #travelphotography #explorer #travelislife #digitalnomad (på/i Brussels, Belgium) https://www.instagram.com/p/CnutCC-rwKd/?igshid=NGJjMDIxMWI=

[whatname0523]

Haha okay who’s this? https://www.instagram.com/reel/CijsJFsu-lR/?igshid=NjZiMGI4OTY=

Gotta be Dec. Lil dude is helpless haha

[seokjinlesbian]

hi yes hello, thank you for the fact that i've gotten to know you!!!💖💕💖💕 tack tack liksom 💖💕💖💕 good contribution to my life

omg ily ❤️😪🤧 nästa gång vi båda är i sthlm/samma plats så måste vi verkligen ses!! annars kmr jag gråta igen haha

[painoffluffinen]

Green are the leaves I leave in Mirkwood

Det började med att jag var arg och irriterad över att ännu en gång hitta skärminspelningar på den så kallade pojkvännens dator där han öppnar snapchats från sin klasskompis och sitter o äcklar sig. Fy fan alltså. Blir irriterad bara jag tänker tillbaka på det.

Istället för att konfrontera honom och skälla ut han så in i helvete, bet jag ihop och tänkte nä nu fan spelar det ingen roll längre. Vi är inte ett par, han är en jävla inneboende. Kan han göra som han vill så kan jag det med. Så jag laddade ner specifikt appen som vi träffades på, bara för de skulle kännas lite extra. Badoo. Usch.

Nästan direkt blev jag less. Like:sen började strömma in, och inte en enda människa verkade intressant. Aja, jag ger det någon dag. Bläddrade mellan profilbilderna på de som swipe:at och kände att de va ju hopplöst, vad håller jag på med egentligen. Blandning på muskelknuttar och desperata killar som skulle kasta sig över första bästa kvinna som ger lite uppmärksamhet. Nej jag orkar inte. Skriver någon kan jag väll försöka vara trevlig.

In på profilen, koppla instagram så dem ser jag har barn, då sållar vi förhoppningsvis bort de flesta som bara är ute efter ragg. Skriv att du inte söker nått bara vill prata. Kanske läser nån o undviker mig. Ja tack. Va fan ladda jag ner appen för om jag ändå inte vill ha med människor att göra. Aja, ge de en ärlig chans nu, kom igen, kanske finns de nån vettig människa.

Så bläddra man vidare på alla stackare som like:ar o bara blir ignorerade, hoppas dem hittar nån annan o prata med. Så sveper man plötsligt förbi ett ansikte man fastar för direkt. Vänta nu, det här kan vara intressant. Jag like:ade tillbaka. Vi matcha. Så va det gjort. Borde jag skriva till han? Ja men det kan jag väll, om jag tagit mig såhär långt. Så jag öppnar chatten. Funderar på hur man börjar. Så poppar det plötsligt upp ett meddelande. Han skrev till mig!?

Kände mig nästan chockerad. Men okej, dags o se, är det en dryg jävel, hur många minuter kommer det ta innan han visar att han bara vill ligga, eller är det en vettig människa?

Haha jag måste skratta när jag tänker tillbaka på det, så sjukt vad tiden har gått fort, och hur mycket som har hunnit hända sen dess. Att jag inte hade en aning om vad som skulle komma närmaste månaden.

Han var vettig, han var snäll, han är så jävla fin. Plötsligt strömmade meddelandena, stackaren fastnade vid telefonen på sin utekväll med kompisarna, det var visst inte fullt ut uppskattat av dem. Men skrev gjorde han ändå. Och jag svarade.

Efter två veckor sågs vi. Jag fattar knappt att han faktiskt tog motorcykeln o kom för o träffa mig? Så nervös, gick inte o hålla fingrarna i styr. Jag va bara tvungen att röra vid han. Igen. O igen. Jag fick veta att han va minst lika nervös, och att varje gång jag rörde vid honom blev de bara värre. Förlåt. Men tillslut la han sin hand på min, och jag kunde då inte märka av någon nervositet alls. Och självklart började jag gråta redan första gången vi sågs. Han gav mig en elefant... asså jag dör lite när jag tänker på det fortfarande. Jag fattar inte att en människa kan vara så snäll, som inte ens känner mig egentligen. Jag och Melwin delar på den elefanten, den är bådas favorit. ❤

Det känns konstigt att tänka på det här första mötet. För alla andra möten efter det flyter ihop. Andra mötet kysstes vi första gången, vid havet, en fruktansvärd tidig morgon. Ett minne som kommer ligga varmt om hjärtat länge. Den så kallade pojkvännen gjorde klart att det var över innan vi träffades, och nu finns han inte mer i samma hus.

Så jag bär inte på några skuldkänslor fast det gått så fort. Tvärtom. Jag är lycklig, jag är för en gång skull glad över att bara gå vidare med livet o köra mitt egna race. Och han råkar vara en del av min glädje just nu.

I och med detta så uppstår frågan, vem är han för dig, vad är ni för något. Jag har inget svar, det är vad det är helt enkelt. Vi har trevligt tillsammans, vi har kul och njuter av stunden. Ingen av oss är i stånd att tänka på framtiden, att tänka på vad som kommer sen. Ingen av oss vill såra den andra, så det är bättre att ha det osagt. Vi har inga förväntningar på varandra, och det är så himla skönt. Det är så skönt att bara få vara, och då få vara glad. Vi söker båda närhet och omtänksamhet, och vi ger det till varandra, och som det är just nu så räcker det gått o väl. Jag uppskattar det, väldigt mycket, att det är okej för mig att bara vara mig själv. Få ge så mycket kärlek jag har brinnandes inom mig, och se att de uppskattas och inte krävs av mig. Att få vara villkorslös.

Det som gör mig mest glad är det faktum att han ger lika mycket tillbaka, att jag slipper känna mig dränerad. Vi ger och tar. Och det är en känsla jag levt utan mycket länge. Jag hittar styrka i mig själv att klara mig igenom vardagen igen, jag går på lättare fötter igen. Bara för att de finns någon som orkar lyssna, som orkar ge mig det stöd jag så desperat behöver. Jag kräver inte mycket, men de lilla jag får räcker så långt. Och jag ser att det finns hopp i framtiden. Att världen inte bara är ett svart stort mörker. Ett hopp som har väckts av att se att de finns fina människor där ute, om man orkar öppna ögonen för dem. Detta betyder inte att jag önskar mig något med just honom, det är bara fint att se att det finns något bättre än det man levt i och trott var kärlek. Om en månad kanske jag inte pratar med honom längre, eller så sitter jag i hans soffa igen och försöker stå emot dragningskraften till hans läppar. Båda alternativen är lika okej för mig, det betyder ändå inget.

Men han är fin. Jag önskar honom all lycka och välmående till han och hans två fina tjejer. Det är allt jag har att säga om det hela. Jag önskar dem lyckliga liv och välmående, och kan jag bidra något till det så öser jag dem med det mer än gärna. För jag är nöjd, jag får så mycket glädje av att dem bara finns. Jag vill inte mer än så just nu. Och det är helt okej.

[fannynilsson]

Men asså årets jävla utmaning😂

Först stiga upp på morgon trots att bebis hållit mig vaken halva natten. Hovslagare kl 9 så jag steg upp 8, dödare än likarnas lik

Mata barn, mata mig, byta blöjor och nerkissad pyamas och på med utomhuskläder ner i barnvagn och sedan ut i stallet. Gossen sover som klubbad. Braaa. Så jag ställer in all hästar, av med täcken kratsa hovar och så börjar jag städa sadelkammaren i väntan på hovis. Hovis kommer, Lukas klubbsover fortfarande 🥵 Hovis verkar sigges hovar och jag kan kasta ut han i hagen igen. Niiiice en häst klar bara 2 kvar.

Så när den enklaste hästen var gjord vaknar lille barn. Uääää. 🤦‍♀️ Hovis står då och verkar Lucky som faktiskt var ganska snäll och stilla idag. Så jag sätter mig på ett hästtäcke på stallgolvet och ammar medans Lucky får klara sig själv med hovslagaren uppbunden på stallgången. Det gick tack gode gud bra och Lucky blir klar! Första gången hovis verkar en unghäst själv 😃

Såå bara en häst kvar. Lägger Lukas i vagnen igen men han har inte somnat än.. tänker att ajaj han vill ju bara somna i famnen innan man kan lägga ifrån sig honom så vi ser hur det går😂 Såklart va sista hästen på jävelhumör idag och Rolex ville bara rycka tillbaka frambenen och halv ställa sig på bakbenen, samtidigt som bebis skriker och inte alls vill ligga själv i vagnen😑 sååå likt en jonglör fick jag multitaska och brottas med massa grimskaft till unghäst på vänster hand och skrikande unge i höger😂 kämpigt när alla småbarn ska stöka samtidigt hahhah

Gick bra vart mest stressad. De e väl bara vänja sig vid multitasklivet framöver haha!

[en-elegi]

john.

Slappna av lite. Haha. Det var som att be solen att sluta lysa eller havet att tämjas. Eller, typ, att be rutten mjölk att smaka bra igen. John var nog så långt ifrån avslappnad man kunde vara. John lade armarna i kors och fick bita sig i läppen för att inte puta ut med underläppen - men tjurade gjorde han ändå. Han ville så gärna bita tillbaka, säga hemska saker och käfta emot - men han ville inte förverkliga bilden Timothy precis målat upp av honom. Han ville inte visa precis hur tradigt och miserabelt hans liv faktiskt var. Det var svårt att få fram orden. “Ta-ck”, sade han stötvis med en stel grimas. “En askkopp låter bra”, fortsatte han istället för att detaljerat måla upp sitt liv ur den bästa av alla vinklar och trycka upp i ansiktet på Timothy - för han tvivlade på att det skulle stärka hans fall. Det vore som att enträget predika om att acceptera alla människor men sedan rynka på näsan och fnysa tyst när två män höll i hand på Drottninggatan. Ord betydde ingenting om ens handlingar talade för annat. John var låst. Han var dömd. Timothy hade placerat honom i en liten box och satt upp honom för att samla damm på hyllan. Han hade redan bestämt sig för vem John var. John bara hoppades att Timothy inte hade rätt. “Jag får väl bjuda dig på en öl någon gång som tack”, pressade John fram så vänligt han kunde. Tack för vad? Tack för ölen han själv tackat ja till men bara använt som en undanmanöver? Tack för att Timothy nu äntligen skulle sluta kasta äckliga fimpar på Johns balkong eller kanske för att han inte bankat skiten ur honom igår kväll? Nä. Aldrig i livet att grabben skulle kliva över hans tröskel. Men det lät väl bra? Visst lät det väl som någon som inte hyser agg? Någon som inte alls har ett miserabelt och trist liv? Inte för att det spelade någon roll vad Timothy tyckte. Inte heller spelade det någon roll att han svikit moderns förtroende när han betett sig som ett svin. Hon var ändå inte här - och hade hon varit det hade hon säkert förstått hans frustration. Eller hade hon väntat sig att han skulle ha haft förnuft nog att välja ett mer civiliserat tillvägagångssätt än att kapa en sladd? Ja, det skulle hon. Snaran drog åt sig kring halsen. Hur John än vred och vände på det kom han bara fram till en slutsats - hon skulle ha varit mycket besviken på hans agerande. Döden var ändå vänlig nog att förskona henne från skammen över sin son. “Jag vill inte ha något bråk mer.”

[kanslomassigtstord]

är allt du skriver på riktigt? är det äkta? jag älskar det du skriver och känner igen mig i så mycket #ocksåkänslomässigtstörd

Allt jag skriver, daterat och inte, är händelser som utspelar sig i mitt liv. Det är på riktigt, på gott och ont. Kanske därför jag heter som jag gör här, haha. Och tack så mycket, fina du!

[ollemats]

Fredag 21/6 + Lördag 22/6 + Söndag 23/6

みんなさんこんにちは、 jag can knappt prata because I have been switching språk konstant.

Änyway, följande är en anteckning från sista timmarna på flyget till Japan:

"Såååååå då var det igång då

Mamma och Henric skjutsade och Tim ackompanjerade oss till flygplatsen, och incheckningen gick väl inte smidigast direkt men DET GICK och när det var klart gick resten rätt smidigt. :) tack för er insats ni tre👌😎👌

Jag och Marre fick presenter av Tim; mörk choklad och Mumun-kex och kokos-bites 😮😮😍😍😍 OVÄNTAT MEN SÅ UPPSKATTAT THANK YOU

Inte mycket att säga om flygresorna mer än att jag och Maria hade fått platser precis fel??? Så att Maria satt bakom mig båda gånger?? Haha vi måste gjort fel i bokningen men vi kom på samma plan i alla fall så det är ju alltid nåt 🤪

I München hade vi 2 timmar att slå ihjäl så vi gick till en sladdrig tysk restaurang på flygplatsen och drack varm choklad och sånt, och personalen där var så otroligt döda och trötta på livet men när vi skulle betala skämtade snubben med oss i alla fall, så helt förskräckliga var de inte lol

Fick precis lagom med mat på flyget och Maria fick vegitariskt och allt, Lufthansa är på riktigt flawless :3

Jag har lyssnat på musik, jag har kontemplerat, jag har kollat på Netflix, jag har sovit, jag har ätit, jag har fokuserat på att andas. Maria har jag faktiskt inte så bra koll på, eftersom hon satt bakom mig hela resan (lol) men hon köpte en nice dyr uppblåsbar skumkudde så jag hoppas hon kunnat sova massor :^)

Det jag är mest tacksam för är verkligen, verkligen, vERKLIGEN mina fantastiska, underbara, fasansfullt spektakulära hörlurar som jag visserligen lagt ned en förmögenhet på MEN SOM VERKLIGEN LEVERERAT NU NÄR DE FÅR GÖRA DET DE VAR MENADE ATT GÖRA AKA AKTIV BRUSREDUCERING VS FLYGPLANSMOTORER👌👌👌 good stuff indeed

Anyway mitt dygn är så gott som omställt och klockan är nu 10 på morgonen, hoppas ni har det bra varhän ni befinner er och vadhän ni pysslar med :))) Nu skall vi träffa Kouki och fira midsommar!!!!!!!!!!!🌻🌻🌻🌻

💛💙💛💙 ADJÖ 💙💛💙💛"

Och nu idag, i skrivande stund, är det måndag 24/7 och klockan är 2.25 PM. Let's talk about the previous days shall we?

Kouki kunde inte hitta parkering så han hämtade upp oss vid en av entréerna och att hitta det var en mycket spännande uppgift; fick fråga minst 3 olika människor (varav 0% talade engelska) och gå på det lilla vi förstod. Good stuff👌

När vi landade, i lördags, gick allt relativt bra, fyllde i blanketterna för immigration och gods och blev fotograferade och lämnade fingeravtryck (de vill ha full koll på vilka som kommer in i deras land och vad de har med sig, tänk om Sverige var så fantastiskt?). Sedan hämtade vi vårt baggage och gav oss ut på Haneda flygplats, där vi passade på att hämta vårt Pocket Wi-Fi och köpa Pasmo (ett tågkort) åt Maria.

Så när vi alla tre var samlade i bilen var det lite frågetecken om vad vi skulle hitta på, eftersom vi inte fick tillgång till lägenheten förrän 3 PM. Vi bestämde oss för att åka hem till honom först och se på Game of Thrones(eftersom jag inte sett de sista två avsnitten, som för övrigt sög) och dricka iskaffe.

Lägenheten var ungefär lika stor som typ, ¾ av mitt eget vardagsrum men den var väldigt mysig och hade allt man kan behöva!

Vi åkte till en mall, ett shoppingcenter för jag ville verkligen ha nya skor och Maria behövde fixa kontanter. Vi åt på ett "café" också, som egentligen inte var ett café utan en fullfjädrad restaurang? Mangopudding och banancrêpes💙

Sedan drog vi faktiskt hem till Kouki igen och stannade uppe hela natten :)

Dagen därpå vaknade vi JÄTTESENT, alltså ungefär 3 PM och åt "frukost" bestående av ägg och bacon som Kouki kokade ihop 😆👌 Och sedan tog vi bilen till lägenheten och gick och handlade lite mat och nödvändigheter.

Eftersom vi sovit bort hela dagen kände vi att vi borde röra på oss lite så vi gick ut på äventyr och vandrade i kanske 2 timmar, runt området, bara för att se vad som fanns och jag tog foton på allt och alla!

Vi tog in på en jättesöt liten sobarestaurang (soba är nudlar av bovete) och åt. Maria och Kouki tog båda varm nudelsoppa och jag tog kalla udonnudlar som man doppar i soja och sörplar i sig.