#superstandard | Explore Tumblr posts and blogs

tryingtounderstandbrainheart · 3 years ago

Text

Still

Weird...vi är tydligen sjuka igen samtidigt alla tre :) Men det är himla mysigt <3. De har alltid varit mina bästa, hands down no competition really. Så många jag dissade för jag ville va med familjen hellre, kanske inte va så schysst :D det va nog för jag kände att det va liksom bäst, så varför ens...?

They still are.

Jag är nog en sån som är extremt jävla askräsen. Men visst, det vore kul att hitta de där som kallas kindred. Sånna som är varianter av mig som de säger finns därute i världen, De skulle jag vilja hitta. Viist betyder det nåt med de som söker mig men jag är rätt fed up med hejvadheterduochvadkommerduifrån. Ugh. Jag får väl fortsätta visa vem jag är och... locka till mig my fellow weirdos I guess. Jag har väl mest också varit skitdålig på att visa mina fjädrar. Jag har tyckt jag varit för mycket, för weird och ...FÖR. Jag växte ju upp i superstandard och så ska det minsann va, utan supervision. Så det vart väl lättare att bara gömma sig och bara visa några få. Men de fick ju inte ens en chans att se mig.

Vi alla tre har nån slags...tuff outside på olika sätt och vi är alla lite manliga i vårt sätt. Jag vet inte men jag gillar det. Det märks att vi kommer från samma uppväxt även om vi tolkade den olika. Inte direkt de mest kramiga och varma när man möter oss, men egentligen är vi tre nallebjörnar allihop. Vi har alla en slags gå undan och inte visa svaghet för någon, vilket egentligen är dumdum men ja...uppväxt och lärdomar I guess. Jag kan ju iaf visa mig svag för honom most def men ja...andra..? Not a chance really. Inte de heller. Vi är mer militärer än bullmammor, jag vet inte men det kanske var meningen så. Vi kanske behövde det och valde den familjen för att nå dit vi behövde.

Samtidigt så när jag mest är mig själv och följer impulser så träffar jag ju på människor lite här o där. Ta en fika med en främling eller fiska upp saker ur en brunn som inte är en nyckel är sånt som då bara händer. Nu sist va det hon som bjöd hem mig. Men de fastnar inte. Kanske för att jag inte ger de en chans, kanske för att jag inte öppnar mig tillräckligt, jag vet inte.

Men jag är trött på vagabondandet. Jag vill börja bygga nåt stabilt, på typ alla fronter. Sluta hoppa från jobb till jobb och inte lämna spår. Först är jag där och påverkar sen är det POFF and I am gone och kommer inte tillbaka. Nä sånt är känsligt och då kommer vi in på att visa känslor och det va tydligen livsfarligt. Better to avoid. Japp. Avoid and move on. And on and on and on...

Jag städar upp så bra efter mig att det känns som att i min värld så är allt detsamma efteråt. Jag är inte så säker på att det faktiskt är det dock. Sen tror de säkert att jag inte ens bryr mig, vilket egentligen är motsatsen. Great.

Solution?

Jag behöver träna på att visa den jag är tror jag. Öppna upp lite mer av skalet. Jag har ju på sätt o vis gjort det här och märkt att det definitivt finns en hel del weirdos out there :D det är skönt. Då känner jag mig hemma :).

Det är väl det som är det jag jobbar på nu. Våga visa individualitet. Norra noden i lejonet och södra i vattumannen anyone?! Bara därför jag kom hit, no biggie.

Kanske bottnar det i en acceptans av inte bara andra utan framförallt mig själv. ... att visa mig är att acceptera mig? Och att inte ¨'visa så säger jag att jag inte duger som jag är? Woah...

Den grå musen som egentligen är en färgfull elefant liksom. Det känns ju på sätt och vis som oschysst beteende. No brain wait...!

*flögrgL*

...

Nä...men... ja. Nåt sånt.

#still #sisters #vagabond #uppväxt #anonyma Lars #individualitet

0 notes