#stackars dig

[raskti]

The 2005 Swedish Jcs production

So, between Ola Salo's translation and the 1972 Swedish translation of Jesus Christ Superstar, came this translation by Oskar Bly (who played Jesus in this production, and also directed it). It was produced in the Maximteatern in Stockholm.

There aren't many clips online from it but I will link them and provide some pretty mid english translations for them. Most of the news segements I can find are also locked behind a pay wall, but the following and the last picture are from Anders Ekborgs website where two articles on the show exists.

More below (long post, lots of lyrics)

Judas in this production was played by Ander Ekborg, who is known for his role as Freddie in the Swedish version of Chess. and here's a snippet from an interview about the show that he took part in:

"Im thinking about the prerequisite for life, actually. But it's like a life force, one of our big ones that drives one to both evil and good. [...] The very word traitor, the greek word for traitor is mentioned only once in the bible - in the correct translation. Otherwise, he is called (the handover) or (the giver) all the time. So the word traitor is really like not speaking about Judas. It is God that has choosen him to be the one to hand him over, so to speak. [...] He is absolutely necessary for God's work, for it to be that way there has to be someone that has that role. Exactly like a theatre performance there has to be someone with the villain and it- otherwise it's not exciting, it won't be a good story that people can really relate to."

First of: Heaven on their minds / Ditt folk har du förlett

Det börjar klarna nu Jag äntligen ser Ja, det är klart Ja det är helt uppenbart Om man plockar bort Hans myt från hans namn Drabbas vi av vårt folks raseri Jesus! Du tror på människors prat Och ännu mer - genant Din stackare du tror Ditt snack om gud är sant Allt bra som du har gjort Blir glömt och gömt i jord men folket dyrkar din person mer än dina ord Hör på mig Jesus, Det är nog nu, säg nej allt jag vill är att du lyssnar till mig kom ihåg det, jag var din bästa vän i allt vi gjort Din stjärna kommer falla Du är ju messias för dem alla Om du sviker dem får du det svårt Du var ingen Gud från början, minsann Nej, för oss så var du bara en man Minns, jag säger det, Jag har beundrat allt vad du har gjort Men varje ord du säger nu Förvränger dem - betänkt det du Om du sviker dem får du det svårt Nasaret, din store son borde hålla sig ifrån frälsar jobb och stanna kvar hos snickar far göra bänkar och sånt där det är en hederlig affär ingen skada hade skett om du hade rätt Kan du strunta i vår situation? Kom ihåg vi har ju ockupation Rom är stort och starkt vi är ett litet folk som sitter trångt Jag är rädd, jag är beklämd Jag vet att snart tar folket hämnd Om vi går ett enda steg för långt Om vi går för långt! Lyssna Jesus, innan allting är slut Vi vill leva, men för varje minut Minskar chansen här Se folket tillbe dig i vild extas! Ja, ditt folk har du förlett Himmlasyner har dem sett Det var vackert men nu är det sent Snart är allt försent! Lyssna Jesus, Innan allting är slut Hatet minskar nu för varje minut Lyssna Jesus, Innan allt är försent Jag varnar dig Snart är allting försent Snart är allt försent

English translation:

It’s getting clearer now I finally see Yes, it is clear Yes, it’s quite obvious If you pick/strip away His myth from his name We'll suffer our people's rage Jesus! You believe people’s talk And even more - embarrassing You poor thing you believe Your talk of God is true All good that you have done Will be forgotten and hidden in dirt But the people worship your person more than your words Hear me out, Jesus It’s enough now, say no All I want is that you listen to me Remember that, I was your best friend in all we have done Your star will fall You are the Messiah for them all If you let them down then you will have it hard You were no God from the beginning, indeed/ No, for us you were only a man Remember, that I say it, I have admired all that you’ve done But every word you say now Distorts them - bear that in mind/think of that If you let them down then you’ll have it hard Nazareth your great son Should keep away from Saviour jobs and stay at his carpenter dad Make benches and stuff like that It’s an honourable affair No damage would have been done If you were right Can you ignore our situation? Remember, we have been occupied Rome is big and strong We’re a small people who sit tight I am afraid, I am distressed I know that soon the people will take revenge If we go a single step too far If we go too far! Listen, Jesus, before it all ends We want to live but for every minute the chance lessens here See the people worship you in wild ecstasy! Yes, you have led your people astray Heavenly visions have they seen It was beautiful but now it’s late Soon it will all be too late! Listen, Jesus, before everything ends The hate is now diminishing with every minute Listen, Jesus, Before it’s too late I’m warning you Soon everything will be too late Soon it will all be too late!

Gethsemane / I Gethsemane

Så ber jag dig i nöd Inför den väg jag sökt Lyft din bittra kalk ifrån mig För jag vill inte smaka giftet Som redan bränner Här i mig Jag har tappat bort, vem jag var förut Jag brann klar som ljus och nu är lågan slut Trots jag gjorde mer än rätt i tre års handling Blev allt som trettio Ska jag plågas Kan du önska mer Från någon annan man Men om jag dör Ska jag då se sagan slut Och tvingas ned på knä Ska jag såras och bespottas, spikas fast på trä Jag vill förstå, jag vill förstå min gud Vill förstå, jag vill förstå min gud Måste se, måste jag förstå, Måste se, jag måste se min gud Om jag dör är det då på ditt bud? Om jag dör är det då på ditt bud? Ber om svar, jag ber om svar, min gud, jag ber om svar Varför ska jag dö? Säg! Okej, jag dör, Se på, jag dör! Jag brann klar som ljus Och nu är lågan slut Min saga blev till tre års handling Men känns som nittio Så varför är jag rädd för slutet? Som jag valde, som du valde Jag valde aldrig Gud din viljas kraft Har jag aldrig hört, Jag ska tömma genom kalket Sätt mig på ditt kors Och knäck mig Bara slå mig Förblöd mig Döda mig! Men ta mig nu Om evigt liv är död!

English translation:

So I beg of you in need, Before the path I sought Lift your bitter chalice from me Because I don’t want to taste the poison That already burns here within me I have lost, who I was before I burned bright like a candle And now the flame is over Although I did more than right in three years of action Turned out like thirty Shall I be tormented, Could you wish for more from any other man? But if I die, Shall I see then see the end of the story? And be forced to my knees Shall I be hurt and reviled Nailed to a tree I want to understand, I want to understand my God Want to see, I want to understand my God Have to see, I have to understand, Have to see, I have to see my God If I die is it at your behest? /bid If I die is it at your behest? /bid Begging for an answer, I’m begging for an answer My God, I beg for answers Why should I die? Say! Okay, I’ll die Look on, I’ll die! I burned bright like a candle But now the flame is over My story turned into three years of action But feels like ninety So, why am I scared of the end That I chose, that you chose I never chose! God, the power of your will I have never heard I will empty through the chalice Put me on a cross, and break me, Just hit me Bleed me Kill me! But take me now, If eternal life is death!

Mary Magdalene was played by Jenny Silver, a Swedish singer who participated a few times in Mello and was the lead singer in the band Holder, and who is now a train driver.

I don't know how to love him / Vad vet jag om kärlek?

Vad vet jag nu om kärlek Vad kan jag ge som berör han? Denna man, som ändrat mig Jag känner inte igen mig själv, Sen han såg vem jag är Hur tar jag då emot det, Varför rör han vid mitt hjärta Han är man, bara en man Och män det har jag haft förut Men inte nån som han, Som stannar kvar Ska jag ge mig av, Dölja mina kval Ska jag släppa ut All min längtan djup Jag trodde aldrig kärlek var nått som gjorde ont Ändå är det nått ironiskt Med hela situationen Här har jag, som aldrig var Så kall, så trygg, för kärlek skygg Rört vid kärleken, Han skrämmer mig Jag trodde aldrig kärlek var nått som gjorde ont Så även om det blivit vad skulle jag då göra? Ska jag ge upp, min lilla dröm För vad ska flickan från gatan ge till mannen som har allt? Som skrämmer mig Min dröm är så, jag älskar dig

English translation:

What do I know about love now? What can I give that concerns him? This man, who changed me I don’t recognize myself, since he saw who I am How do I take it, Why does he touch my heart? He is a man, just a man And men, I’ve had that before But no one like him, that stays, Should I leave, Hide my anguish Should I let out All my deep yearning? I never thought love was something that hurts Still, it’s somewhat ironic with this whole situation Here I am, who never was so cold, so safe, shy of love, Touched by love He frightens me I never thought that love was something that hurts So even if it has become that what should I do then? Should I give up, my little dream, for what can the girl from the street give to the man who has it all? Who scares me My dream is such, I love you

The last supper / Den sista måltiden

[Apostlar] Se nu våra sorger och beskymmer Sjunker i en bägare med vin inget stör oss nu, vi förstår nu svaren och förbrödas här i kvällens harmoni Jag drömde alltid om att bli apostel Vet jag lyckas dit många vill nå Sen när vi gått bort ska vi skrivas gospels Så att människor minns oss alla och vårt mod [Jesus] Mitt slut är hårdare, då vänner bär på skulden till min död För vad ni vill Är vinet nu mitt blod för vad ni vill Är brödet nu min kropp Till slut Drick nu det blod jag ger Ta min lekamen* och ät Så ni ska minnas mig Sedan den dag jag dör Jag måste vart galen som tror ni ska minnas Jag måste vart helt ur slag Se nu på er själva, mitt namn är värt inget För er i vår imorgondag En mig ska förneka, och en av er förråder mig, yeah, yay Petrus du förnekar mig om några timmar Tre gånger du nekar! Och värre ska det bli En av er som äter, en av mina valda Vill mig nu förråda [Judas] Lägg av med ditt skitsnack Du vet mycket väl vem [Jesus] Spring då iväg, gör det! [Judas] Du vill att jag gör det? [Jesus] Skynda för dem väntar [Judas] Om du visste varför jag gör det- [Jesus] Jag vill inte ha det skälet [Judas] Tänkt att jag dig älskat, dig som jag nu avskyr! [Jesus] Du ljuger, du Judas [Judas] Du vill att jag gör det! Tänk om jag då stannar kvar och ändrar på förloppet Som du planerat! [Jesus] Dåre du spring, skynda dig gå Lämna mig ensam, jag hör icke på Gå, Gå! [Apostlar] Se hur våra sorger och beskymmer Vi sjunker i en bägare med vin Vad var det för bröd? Jag blir yr och hög I vår kväll som skulle vara lugn och fin Drömmer var att en gång bli apostel Vet att jag har vandrat dit många vill gå Sen när vi gått bort ska det skrivas gospels Så att människors minns oss alla och vårt mål [Judas] Du knäckte lille man Se var du tagit oss Nu idealen faller och du vill att vi slåss? Så är det värsta utav allt Nåns lott är att förråda dig som en vanlig enkel tjuv Eller sårat kreatur En sprucken Gudabild Som duger inget till Lik en fallen svagsint ömkad frälsare Är det vad du vill? [Jesus] Ge dig av, dem väntar Ge dig av! Dem väntar så går då Dem väntar på dig! [Judas] Varje gång jag ser på dig så frågar jag mig Varför blev det du gjort och sagt Nu plötsigt går fel? Varför fick jag aldrig kunna hjälpa dig? Woah oh oh oh- [Apostlar] Se hur våra sorger och beskymmer Sjunker i en bägare med vin Inget stör oss nu och vi söker svaren I vår kväll som skulle varit lugn och fin Drömmen var att en gång bli apostel Vet jag fått det många män vill få Sen när vi gått bort ska det skrivas gospels Så att människor minns oss alla och vårt mål

English translation:

[Apostles] See now our sorrows and troubles, Sink into a goblet of wine Nothing disturbs us now, we understand the answers now And are united here in the evenings' harmony I always dreamed of being an apostle Know that I have reached where many want to go Then when we are gone, we will write the Gospels So that people will remember all of us and our courage / [Jesus] My end is harder, As friends bear the blame of my death For what you want Is this wine now my blood For what you want Is this bread now my body At last, Now drink the blood I give Take my body and eat So you shall remember me From the day I die I must’ve been crazy to think you will remember I must have been completely out of sorts Now look at yourselves My name will be worth nothing for you tomorrow One of you shall deny me and one of you betray me (Yeah, Yay) Peter, you’ll deny me in a few hours Three times you’ll deny! And it will get worse One of you who is eating, One of my chosen Wants to now betray me [Judas] Cut it with your bullshit You know very well who [Jesus] Then run away, do it [Judas] You want me to do it? [Jesus] Hurry for they are waiting [Judas] If you knew why I do it- [Jesus] I don’t want that reason [Judas] To think that I loved you, You who I despise now! [Jesus] You’re lying, you Judas [Judas] You want me to do it? What if stay then, And changed the course you’ve planned! [Jesus] Run you fool. Hurry up, go! Leave me alone, I’m not listening Go, Go! [Apostles] See how our sorrows and troubles We sink into a goblet of wine What kind of bread was that? I get dizzy and high In our evening that should have been calm and nice The dream was to one day be an apostle Know that I have walked where many want to walk Then when we are gone, the gospels will be written So that people remember us and our goals [Judas] You broken little man Look where you got us Now the ideals fall and you want us to fight? And the worst of it all, Someone's fate is to betray you Like an ordinary simple thief Or wounded animal A cracked image of God Who is good for nothing Like a fallen feeble-minded pitied saviour Is that what you want? [Jesus] Go away, they’re waiting Go away! They’re waiting, so go They are waiting for you! [Judas] Every time I look at you, I ask myself Why did what you did and say now suddenly go wrong? Why was I never able/allowed to help you? Woah, oh oh oh- [Apostles] Look how our sorrows and troubles Sink into a goblet filled with wine Nothing bothers us now, and we seek the answers In our evening that should have been calm and nice The dream was to one day become an apostle I know I got what many men want to get Then when we are gone, the gospels will be written So that people remember all of us and our goals

Simon the Zealot - Poor Jerusalem / Simon Zeloten - Min stad Jerusalem

[Simon och folket] Kristus dig vi följer när och var som helst  Ja jag tror på dig och Gud så säg att jag är frälst.  [Folket] Jesus jag är med dig. Rör mig rör mig Jesus. [Simon] Jesus vad mer vill du se för att veta, Att du segrar och leder oss idag Mot det pack från Rom som invaderat  Terroriserar våra liv, vårt land, vår lag? [Folket] Kristus dig vi följer när och var som helst Ser du att jag vinkar nu, så säg att jag är frälst [Simon] Simon är med dig! [Folket] Jesus jag är med Dig, rör mig Jesus. Jesus du är min idol, rör mig Jesus. [Simon] Här är över femtiotusen Som sjunger av dyrkan till dig Var och en av femtiotusen Gör allt du ber om, bara säg. Så låt de sjunga ut i lovord Men ge de mod att gå mot Rom! Seger där och Du växer större  Så hela världen blir din tron [Simon och folket] För du ska ha makten och all äran. För evigt i all tid och alltid. För du ska ha makten och all äran. För evigt i all tid och alltid.

För du ska ha makten och all äran. För evigt i all tid och alltid. Amen! [Jesus] Varken du Simon eller femtiotusen Varken judar eller Rom Inte Judas, mina tolv eller någon farisé  Ej ens Jerusalem du land som dömts Kan förstå vad makten är Kan förstå vad ära är Ingen kan förstå, kan förstå något alls Om Du såg allt det jag ser min stad Jerusalem Då såg du att vi lever i en lögn I din tid blir plågorna svåra min stad Jerusalem  För att besegra döden måste du... bli villig nu att dö.

English translation:

[Simon and the people] Christ, we follow you anytime and anywhere Yes, I believe in you and God, so tell me that I’m saved [The people] Jesus, I am with you Touch me, touch me, Jesus [Simon] Jesus what more do you want to see, to know that you’re victorious and leading us today Against the pack from Rome that invaded Terrorizing our lives, our country, our law? [People] Christ, we follow you anytime and anywhere Do you see me wave now? Then say that I am saved [Simon] Simon is with you! [People] Jesus, I am with you, touch me, touch me, Jesus Jesus you are my idol, touch me, touch me, Jesus [Simon] Here there are over fifty thousand Who sing in worship of you Everyone of the fifty thousand Would do anything you ask, just say. So let them sing out in praise But give them the courage to go against Rome! Win there and you’ll grow bigger So the whole world becomes your throne [Simon and the people](not writing all of this out) For you shall have the power and all the glory Forever, for all time and ever For you shall have the power and all the glory Forever, for all time and ever For you shall have the power and all the glory Forever, for all time and ever Amen! [Jesus] Neither you, Simon nor fifty thousand Neither Jews nor Rome Not Judas, my twelve, or any Pharisee Not even Jerusalem, you land that’s been condemned Can understand what power is Can understand what glory is No one can understand, can understand anything at all If you saw all that I’ve seen, my city, Jerusalem Then you would see that we live a lie In your time, the sufferings get tough, my city, Jerusalem To defeat death you must… be willing now to die

Then there are some mixed clips:

Here and here

And lastly, some gifs:

[svenskjavel]

Jag är halv dansk och jobbar på espresso house & tycker mest det är trevligt när danskar kommer så jag får använda vad jag kan lite!

sen måste jag säga priset

Stackars dig

[nexalynbiverkningar]

Nexalyn : Ingredienser, resultat och biverkningar [Bedrägeri eller legitimt?]

Nexalyn – Sex är en av de viktiga gåvorna som naturen ger till individen. Det är en grundläggande del av ditt liv eftersom det skapar en solid trygghet mellan dig och din kvinna. Dessutom ger det nöje och minskar elände, vikt och oro. Därför är det viktigt att upprätthålla sexuell kontroll i full fart, enligt Nexalyn.

Med det yttersta målet att få ut det mesta av sin sexuella konkurrens utan att bli instängd. Men vissa män börjar finna sexuella aktiviteter bristfälliga. Såsom dålig erektion, sorg och brist på utseende på grund av minskade testosteronnivåer. Som ett resultat börjar de förlora sin säkerhet och känner sig inte som en man.

Är det sant att vi verkar vara en av dessa män? Krossar den stackars moxien och den kortare erektionen hans sexuella relationer med sin fru? Nexalyn: Kunde du se din partner i sängen som han var i sin ungdom? Kan du verkligen hitta din manlighet? Om så är fallet, läs den här recensionen nedan, där du kommer att överväga ett otroligt tillägg till den manliga förändringen som kallas Nexalyn.

Hittills har det hjälpt obegränsade män att eliminera bristen på sexuell konkurrens och samma sak. Lägg till detta tillägg till din plan regelbundet. För att veta mer om hur detta manliga förbättrade tillskott kan hjälpa dig att förbättra din sexuella aktivitet och säkerhet, fortsätt att läsa denna metodiska recension.

Vad är Nexalyn

Eftersom att undersöka din penis obehag och lågt sexuellt välstånd är en flyktig fråga, kommer du förmodligen att ha mycket mindre vägran att diskutera det med din granne eller gå till en lärare för att fråga om detta problem. Lyckligtvis finns det Nexalyn kosttillskott för dig som kan förändra ditt sexuella välstånd genom att öka nivån av testosteron i din kropp.

Blodflödet i de privata delarna ökar. Blodförändringar hjälper assistenterna att få längre och fastare erektioner mitt i en sexuell närhet. Bortsett från det ökar den sexuella uthålligheten och essensen, i ljuset av de rådande omständigheterna, undviker tidig frigivning och ökar pulsen, vilket gör ens sexuella konkurrens ännu mer tillfredsställande och underbar.

Bortsett från Nexalim är detta manliga översyn tillskott laddat med var och en av de vanliga beståndsdelarna som utsätts för att fungera skickligt. På så sätt, om du tar detta tillstånd varje dag, kan du få perfekta resultat på bara fjorton dagar utan något svar.

Varför ska du ta Nexalyn?

Eftersom detta tillstånd är fantastiskt med vilket typiskt material som helst och fungerar på kort tid för att leverera intressanta resultat, är det ett fantastiskt köp tillägg. Tolv män tar detta tillägg för manlig redesign och har ovanliga resultat.

På samma sätt sätts den här grejen upp steg för steg, man kan leva bättre och vara mer sexuellt okej. Det är därför du väljer Keto Plus eftersom det finns flera kosttillskott på marknaden som hjälper dig att prestera sexuellt.

Keto Plus hjälper till att undvika mindre än idealiska avstötningar och förbättrar moxie samtidigt som det ökar testosteronnivån i kroppen. Genom att lägga till glidningar på din penis och kräkas din sperma, kan det hjälpa dig att känna igen bättre och mer användbart sex.

NexaSlim går vidare till nivån av testosteron, vilket gör alla de mest effektiva, längsta och hårdaste erektionerna tack vare tillväxten av blodflödet till penis. Således kommer du att känna mer än något tvivel om att du är redo att fortsätta en spännande sexuell relation med ditt kosttillskott

Var kan man köpa Nexalyn?

Nexalyn är den bästa formen för att förbättra ditt sexliv. Så du kan välja om den här saken är användbar för dig eller inte för att du ska kunna kompensera för den saknade starten i det sexuella förhållandet. Du kan vinna ditt paket av denna sak genom att betala ett litet antal fraktkostnader. Organiserad att prova? Klicka på bilden nedan för att skicka din beställning nu.

http://nexalyn.com.se

[omgivenavidioter]

Det är inte alltid så lätt.

Man byter liv. Jobb. Vardag. Liv alltså.

Men hur som helst. Tiden går. Vet jag vad jag vill? Ja. Fokuserar jag, tar jag tag i saken? Näe. Får det folk att tvivla på mig och min personlighet? Ja. Och desto fler. Att jag inte gör vad jag känner, att jag inte svarar på känslorna min kropp skriker skapar en osäkerhet hos mig. Det får mig att bete mig som ett jävla stött djur. Jag liksom ålar mig. Folk stör sig, de gör det alltid när de inte får ett riktigt begrepp om vem jag är eller varför. Så är det ju överlag med människor, Men jag har liksom vant mig någonstans. Sjukt? Ja, men ändå. Jag vet vad som måste göras men jag bara orkar inte, jag är ju en vaneperson av rang. Jag älskar generellt nya kontakter, så länge de är ytliga, men avskyr inget mer än när folk försöker krypa nära. Och försöker de inte? Då är jag inte sen med att agera klisterlapp,

Varför? VARFÖR? Varför?

Jag greppar tag i allt nu. Allt som är förnuftigt. Förståligt, helt plötsligt skall jag börja träna. Jag skall göra allt. Jag skall få rätsida. Jag skall äta bra. Jag skall röra mig. Jag skall trivas på jobbet. Jag skall vara en bra mamma. Och allt detta, det skall jag göra samtidigt. Sjukt, ja! Väger mer och mer åt att det är dags för en utredning istället för att hanka mig fram på det här viset. I synnerhet för min dotters skull.

Men, ett par dagars ensamt spa löser hela problemet för några veckor, jag älskar ju verkligen att agera på känslan medan den är varm och jag är ganska så jäkla underlägsen den. Det är förmodligen svaret på varför jag är där jag är. Varför jag inte tagit ett jämfotahopp utför. Man älskar det & man hatar det. Gärna avklätt. Ett språk som jag faktiskt förstår. Var tydlig. Va snäll.

Eller va bara dig själv. För första gången på flera år så lyssnar jag, jag kommer höra dig. Det kommer inte spela någon roll vad du gör. Din puls per minut kommer min stackars hjärna registrera för att räkna ut om du är ute efter mig. Jag kommer syna din bröstkorg, dina läppar i takt med att de rör sig, lyssna på vad du säger…. Just för att jag bryr mig (alldeles för mycket). Själen bara letar efter någon som vågar ta chansen. Som agerar på sina känslor, liksom mig. Hungrig. Utan att dra tre varv runt jorden och undra varför och vart. Någon som bara gör.

Men straffa inte mig för att det inte blev som du har tänkt. Ok?

[tryingtounderstandbrainheart]

2023/2024

Det är snart 2024. Ett nytt år här i Malmö. Jag har börjat skissa på lite planer/mål och det var himla skönt. Det var sådär…ja just det, jag skulle ju inte bara gå på dedär bandet jag byggt som blev tråkigt. Istället började jag sådär…var Vill jag bygga nya vägar? Jag tillät mig in i den världen. Vad…vill jag? Plötsligt kom vågar av energi och glädje, det bara började kännas mer rätt. Mer…jag. Åh, fatta om man skulle…! Det ska ju liksom inte bara vara drömmar. Fatta vad häftigt om man…! Det är ju det man ska gå efter. Det är ju då det blir sådär epic. Men fortsätter man på pissebandet så blir det mer meh och piss och olycklighet och…skit. Nä, fuck that bleeping noice ärligt talat. Livet är för bra för det!

Jag ser ju det. Jag kan ju bygga vafan jag damn behagar. Det är lite bleeping insane. Resa dit? Prova det? Sure! Let’s do that! Oså…ser mitt liv inte ut som jag kom ihåg det. Plats, pengar, position – it’s all changeable. Vi ska väl fylla det med sånt som…Vi gillar? Ingen bryr sig om jag går vidare på mitt pisseband. Åh vad tråkigt, stackars dig, säger de och fortsätter på sina band. Men det är jag som avgör…hur mitt liv ska se ut. Även om det känns som att jag nästan valt tåg så har jag ju inte det. Det var ju mest så som funkade då, det var bra ett tag men jag växer och mina rötter gnäller. Större kruka!

Ny näring på ingång. Jag ser den där. Det är dags att plocka ner den. Han har hjälpt mig att våga åka. Kom, sätt dig här. Livrädd. Det är inte så farligt. Han har lett mig ut på tivolit, lärt mig att röra vid vagnarna och faktiskt prova sitta i tekoppen. En liten stund. Men det går lite fort och det är läskigt. Nånstans så känner jag…att jag ska äga en sån. Den är din. Att jag är på väg mot det utan att veta om det. Att jag tränas i det nu.

Aries MC. DET är jag liksom. Plötsligt blir saker…jävligt annorlunda. Plötsligt ser jag hur det som jag trodde var påsar jag drog på, faktiskt är…Vingar. Som att hur faaan har jag lyckats missa…Det?! Det såg ju ut som smutsiga störiga plastpåsar som mest satt fast i mig. Bort! Upptäckten då att…i ljuset så bara…eh…varför har den här plastpåsen…å-ådror?? Omg. OMG! *gaasp*

Jag är ju den jag är. Jag vill ju det jag vill. Jag vet inte vem som fått mig att tro att det är fel men… ja visst är det så. Passa in och vara kuggen. Vara den som jag fick plats till, inte mer. Här har du stol 124, det är du. Hur är man här? Hur kan jag sticka ut så mycket att jag är grå? Det är äckligt men jag har ju fortsatt. Nä här kan jag inte vara mig själv för då tar jag för mycket plats. Då tar jag ju över…! Ingen annan fick ju komma i skymundan! Och mina vingar…they kinda huge.

Jag kan inte vara kvar där. jag måste ha en ny kruka, det är så obvious nu. Jag kan landa där, som en oas men det är ett sjukhus som är gjort för brutna delar. Jag vet inte jag tror inte jag fattade det. Varför funkar det inte lika bra längre? Varför känns det som att jag inte får plats längre? Varför känner jag mig så stor nu? Men benet funkar inte alltid och då är det skönt att krypa dit och bara få lite saft och filt.

…

[les-boys]

Som om min själ har gått ifrån mig för att vara hos dig, så saknar jag dig.

Vid ett middagsbord bland folk, i en tunnelbanevagn, så saknar jag dig.

Som vintern saknar våren, som den kloka saknar dåren, som en salva över såren, som herden saknar fåren, så saknar jag dig. 

När jag känner doften av äpplena på Södermalmstorg, när jag tyngs ner av en börda, pressas av en sorg som viskar i mitt öra att jag varken kan eller vill älska igen, att min kärlek inte räcker till. 

Att jag är död för livet, att det är över och förbi, när jag inte hittar nånting som jag finner glädje i, då saknar jag dig.

[whitewaterpaper]

SoIF06: ”Det Onda Arvet” [Kapitel 03–04].

En läsecirkel tillsammans med @kulturdasset​, delmål 2:7.

Författare: Margit Sandemo. Serie: Sagan om Isfolket, Bok 6.

Publicerad: 1982. Medium: eBok/eLib (2019).

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Spänningen är olidlig när Margit S. äntligen ger sig i kast och fyller igen luckan som uppstod efter att Kolgrim knuffar ut båten med den sovande Mattias i. Och båten har drivit långt västerut, och ännu längre västerut skall han luras. Kongsberg ligger på andra sidan vattnet från Oslo sett – och Gråstensholm ligger ju någonstans i närheten av Oslo.

Nu är det svårt att säga vart i bukten ovanför Oslo han slutligen kom i land, men Mattias talar om dagar på drift – så det är inte uteslutet att det är mer eller mindre tvärs över. Och mellan Oslo och Kongsberg är det billedes ca 8 mil. För en liten parvel på 8 kunde han lika gärna vara ljusår hemifrån.

Det gör lite ont i hjärterötterna vid tanken på hur utelämnad han är och att han inte heller får mer stöd att ta sig hem. Tanken på att lämna en åtta-åring ensam på vägarna utlämnad till elementen och allt skumrask som rör sig om nättrna får mig att må lite illa å Mattias vägnar.

Här väcks också en annan tanke i mig – en som Margit snabbt tar ur mig: att Mattias medvetet skulle hålla sig undan av skuldkänslor över att det hänt Kolgrim något.

— Jag hade somnat i båten, och när jag vaknade, var han borta. Fast jag ropade på honom, kom han inte. Stackars Kolgrim!

Vi får också reda på varför ingen saknade båten: ägaren var död och de efterlevande var snarare glada att slippa arvstvisten som följde. Men som sagt, snart inser vi varför han varit borta så länge: han blir mer eller mindre såld som slav till silvergruvorna i Kongsberg.

Däremot är jag inte så säker på att barnarbete per se var förbjudet i Norge vid den här tiden. Från vad jag läser på norska Wikipedia reglerades det inte innan arbetsmiljölagen 1892. Men det förstås, det säger ju inte att det inte var ett känsligt. Så hemlighetsmakeriet var nog på grund av något annat: oavlönad arbetskraft och rena slav-villkor.

Men i gruvan lyckas han i alla fall knyta an band till människor som inte odelat vill honom illa, scenen med Mattias och Kaleb första natten när Kaleb tröstar Mattias är riktigt fin.

— Jag känner mig så miserabel! — Du kan då uttrycka dig, log den äldre pojken. — Men nu måste du sova. — Ja . . . Kaleb? — Ja, vad är det? — Jag vill inte vara barnslig och besvärlig, men vill du hålla mig i handen? Bara i natt? — Det kan jag väl göra. Mattias kände en näve sluta sig om hans lilla. En stor, stark näve, skrovlig av arbete och dåligt läkta ärr. Arma, lilla kräk, tänkte Kaleb.

Men efter två år har Mattias, Kaleb och Klas utarbetat, med tålamod, en flyktplan. Lika djärv som generös. Scenen med pojkarnas uppklättring genom skorstenen till deras kamin i gruvan är jäkligt bra och bitvis ruskigt spännande. Och en del av mig gläds åt att Klas inte lämnas kvar, trots att han uppenbarligen kommer vara mest barlast. Blind och lytt som han är.

Det är möjligt att det 4e kapitlet här kan vara det bästa Margit S. skrivit hittills i serien. Tidshoppet ligger smidigt infällt och Kaleb noterar efter flykten den långtgående effekten Mattias hade på folket i gruvan. Hur många uppvisade bättre sidor av sig själva (inklusive han själv) och hur både Klas och Kalebs språk förbättrats. Jag kunde faktiskt knappt avhålla mig från att kasta mig över nästa delmål.

Nu vill jag se pojkarna komma hem. Mattias återkomst kommer få Gråstensholm att gunga. Jag vill se konfrontationen med Kolgrim och jag ville se om och hur farfar Dag tar itu med barnarbetet i gruvan. För ett är säkert: Kolgrim vet det inte än – men hans fiskar kommer att snart bli riktigt varma.

Källor:

Boken @ Goodreads.

Boken @ libris.kb.se.

eBibliotek @ Axiell Media.

Biblio @ Axiell Media.

Karta: Kongsberg à Oslo @ Duck Duck Go.

Barnearbeid i Norge @ no.wikipedia.org.

[vattuman]

”Det märks på dig att du verkligen älskar honom”

”Ja det gör jag”

”Stackars dig”

[onegoodgirlgonebad]

God morgon 😌 ja det var skönt. Behövde ladda om batterierna lite.

Stackars dig.. du skulle sett min reaktion. Först blev jag lite orolig tills jag läste mancold och börja le haha. Hoppas du är på fötter snabbt igen 🥰

[teddykalfu]

Monster i terapi: Skräcklitteraturens ikoner hos psykologen (Jenny Jägerfeld & Mats Strandberg) 2020

För Dig som: brukar psykoanalysera fiktiva figurer, och vill upptäcka klassisk skräck på nytt

Föreställ Dig att Dorian Gray, doktorerna Henry Jekyll och Victor Frankenstein samt fröken Laura och hennes älskade vampyr Carmilla kunde färdas i tiden – för att gå i terapi i dagens Sverige. (Deras psykolog måste ha mycket goda referenser.) Föreställ Dig att Du fick läsa hennes efterlämnade papper: de transkriberade patientsamtalen, journalerna, hennes personliga reflektioner och korrespondens – rubbet.

Det får Du. Och jag kan bara säga tack, Jenny Jägerfeld och Mats Strandberg, för den här boken. För det här är litteraturhistoria när den är som roligast, metaskräck när den är som mest fascinerande, och dessutom en grymt fantasieggande och läsvärd berättelse. En modern brevroman eller ett fiktivt personarkiv – lika bra som spänningsläsning eller en djuplodande litteraturkritisk (psyko)analys av fyra av skräcklitteraturens klassiska grundtexter.

Av Mats Strandberg förväntar jag mig vid det här laget normkritisk skräck med en queerfeministisk ansats, och det löftet infriar Monster i terapi innan man ens har hunnit öppna boken – i valet av skräckberättelser och hur de angrips. Inte Dracula, utan Carmilla. Det är inte ”monstret” (som i Mary Shelleys original aldrig kallas för monster utan för ”varelsen”) som behöver gå i terapi, utan doktor Frankenstein själv. Och i stället för mer välkända skräckikoner har Mats Strandberg och praktiserande psykologen Jenny Jägerfelt plockat in Dorian Gray, som sällan får det erkännande som monster han med sitt psykopatiska förhållningssätt till sina medmänniskor förtjänar. Urvalet, och vad författarna sedan gör med det, avslöjar hur väl förtrogna de är med både de klassiska berättelserna själva, och med den litteraturhistoriska forskningen om dem (samt, förstås, med den psykoanalytiska processen som sådan).

Vad som följer i fyra beskrivna terapisituationerna är inget mindre än briljant. Äntligen utmanas Frankenstein att ta ansvar för sina handlingar, både mot den stackars varelsen han först skapar och sedan grymt överger, och mot sin tålmodigt väntande fästmö. Äntligen får Laura hjälpen att lära sig uttrycka sitt missnöje med ojämlikheten i sin och Carmillas relation. Äntligen kommer någon på tanken att uppmana doktor Jekylls båda personligheter att försöka kommunicera med varandra. Och äntligen ser någon vackre Dorian för vad han är, med potentiellt fatalt resultat…

Monster i terapi är helt klart roligast att läsa om man själv har läst klassikerna – men jag kan föreställa mig att den lika gärna skulle kunna locka nya läsare att våga ge de gamla, med dagens mått mätt långsamma, skräckberättelserna en chans. 

Om jag alls har något att anmärka på så är det att boken tog slut alldeles för fort. Jag skulle gladeligen ha tagit del av vad författarduon hade kunnat hitta på med fler av skräckens klassiker. Vågar man kanske hoppas på en del 2, som tacklar Skruvens vridning (Henry James), The haunting of Hill House (Shirley Jackson), The great god Pan (Arthur Machen) och alla stackars levande begravda kvinnor hos Edgar Allan Poe…?

 På svenska: Ja, svenskt original

Ljudbok: Nej

E-bok: Ja

 Bibliografi

Mary Shelley, Frankenstein; or, The Modern Prometheus, 1818

Sheridan LeFanu, Carmilla, 1872

Robert Louis Stevenson, Strange Case of Dr. Jekyll and Mr. Hyde, 1886

Oscar Wilde, The Picture of Dorian Gray, 1891

Jenny Jägerfeld & Mats Strandberg, Monster i terapi: Skräcklitteraturens ikoner hos psykologen, 2020

[malagaminnen]

Skolan går förresten bra, även om jag fortfarande är otroligt otålig och blir irriterad varje gång jag inte kan ett ord eller kan uttrycka mig problemfritt. Den här veckan har jag haft några extra-lektioner tillsammans med ett gäng tyska "niños" (16-åringar) men nästa vecka kommer jag återigen ha privata lektioner efter de ordinarie lektionerna med gruppen. Idag (fredag) fick jag lära mig spanska ordspråk innehållande djur - till exempel så säger spanjorerna, när de anar oråd, att "här finns en instängd katt", alltså mycket likt vårt svenska uttryck "det ligger en hund begraven". 

Jag får lära mig så otroligt mycket varje dag, och förutom spanskan så är det kanske roligaste att jag hela tiden lär mig nya saker om andra länder och deras kulturer och synsätt. Så nu tänkte jag dela med mig av lite Fun facts som jag lärt mig av mina klasskamrater:

I Kazakstan:

- är hästkött en delikatess som äts ofta

- är majoriteten av invånarna muslimer

- talar folket både ryska och kazakhstanska

- är det viktigt att visa sin status, och bäst gör man det genom att köpa dyra bilar som man sedan inte har råd med bensin till

I Ukraina:

- dricks vodka till det mesta

- är alla politiker korrupta

- talar man både ryska och ukrainska - faktum är att ryska är hemspråket man talar med familj och vänner medan ukrainska är det offentliga språket man talar i skolan eller på jobbet

- säger man Ni till alla man inte känner

- är de flesta väldigt religiösa (ortodox kristendom) och i kyrkorna finns inga stolar så de stackars troende ukrainarna måste stå upp i 2-3 timmar medan prästen predikar.

I Sydkorea:

- är det fult att vara solbränd men katastrof att vara tjock

- är det oartigt att prata högt och tabu att prata om sex

- sminkar sig killar

- kan du lämna din mobil på en offentlig plats utan att den blir stulen med det är ganska hög risk att du blir smygfotad i duschen

- äter man kimchi till allt

- ska man helst bara umgås med personer i samma ålder och av samma kön

Och jag framställs alltid som den frisläppta, lösgjorda, ultra-liberala "nordiskan": Homosexualitet? Helt okej! Sex före äktenskapet? Inga problem! Du behöver inte gifta dig alls om du inte vill. Fast varför inte gifta sig, du kan ju alltid skilja dig sen! Och skaffa barn med flera olika personer. Och säga Du till dina lärare. I Sverige är allt tillåtet. Du kan till och med få pengar från regeringen för det mesta knasiga du vill hitta på.

[svenskjavel]

gissa vem som fick sin remiss till lundströmsmottagningen (transvård) nekad under pride månaden 🫶 (jag lider)

Åh nej, stackars dig

[aimitis]

Chapters: 1/1 Fandom: SKAM (Norway) Rating: Not Rated Warnings: Creator Chose Not To Use Archive Warnings Relationships: Even Bech Næsheim/Isak Valtersen Characters: Isak Valtersen, Even Bech Næsheim Additional Tags: Depression, Suicidal Thoughts, Panic Attacks, Tung men med en strimma hopp Summary:

Depressionen är som ett hav. På film och i konst kan det se lugnt och stilla ut, estetiskt, romantiserat, små krusande vågor man tar sig över, även om man sitter i en sliten eka med enbart åror. Tillslut kommer man till en strand där vattnet är klart, himlen är blå och alla lever lyckliga i alla sina dagar. I verkligheten är havet förrädiskt och han befinner sig oftast överallt förutom på små krusande vågor. Långt ner är det kolsvart och stilla, utan ljus och utan något förutom okända ljusskygga varelser att hålla dig sällskap. Tyngden från vattnet gör det svårt att simma uppåt och utan något ljus som kan tränga sig ner är det svårt att ens veta i vilken riktning upp är. På ytan stormar det och vågorna slår hårt mot den stackars ekan, som bryts likt spröda kex av dess kraft. Snart klamrar man sig fast vid en sketen planka för att hålla sig över ytan och känner sig nästan lättnad när kraften tar slut och man sjunker ner mot botten igen. Där är man visserligen ensam och rädd, men man slipper smärtan av vågor som slår mot kroppen och sliter den i stycken.

Eller - Even och depressionen

Trigger Warning: Självhat, depression, panikångest och insinuerade självmordstankar.

[tryingtounderstandbrainheart]

Healing

Det kanske är så...att när jag sitter där i ringen så möter de min pluto i 4:e huset. De får en whiff av det jag bär med mig, och jag får en whiff av deras tyngder. Men pluto i 4:e huset ska ju tydligen bli the healer, den som kan laga andra, för de måste ha själva lagat sig. Kanske är det därför som folk förändras efter de träffar mig. Så är det ju alltid men jag vet inte...jag tror jag kan läka gamla sår i andra. Och när jag har "överkommit" plutos kraft, eller kanske snarare lärt mig att harvesta den (om jag nu hinner i detta liv) så blir jag jordmodern. Jag blir kraften som kan nära andra. Och på sätt och vis är det ju dit jag allra helst vill. Ta hand om de svaga, utsatta och ...oälskade.

Jag kan det ibland. Jag märker det. Jag stärker människor omkring mig. Men jag dräper de också lite. Jag trycker på deras ömma punkter och triggar. Jag ser dem utan att jag ser dem. DÄR behöver du lagas.

You can't pour from an empty cup. Mamma ville verkligen ge oss ett kärlekfullt hem. Hon ville ju ge oss det hon aldrig fick. Men man kan inte ge något som man inte har. Hon hade det inte i sig, så hon sprang sig helt svettig med att försöka.

Jag ser ju henne som människa idag ändå . Pappa också. De var två trasiga själar som ville ha kärlek mer än något annat för det var det de saknat hela sina liv. Hur får man kärlek? Barn är kärlek.

Mamma var 10 år yngre än vad jag är idag när hon fick mig. Då hade hon redan fått två barn. Jag bara tänker mig in i vilka läror jag skulle kunna ge ett barn i den åldern.

Nånstans så ser jag dessa två själar som skaffar barn. Mamma försökte nog med All sin förvärvda kraft att ge det hon ansåg vara viktigast. Att alltid ha någon där. Och visst var hon där, även om hon liksom inte var där.

Ett barn kan ju inte säga direkt att sådär kan du inte bete dig mot mig utan det är utav de man sätter normen. Sen vad normen blir är ju bara en fråga om vad som var normalt i den familjen.

Så om jag kom hit för att Verkligen lära mig den sanna egna styrkan, hur ska jag då kunna blamea dem? Jag borde ju hylla dem. De har ju drillat mig till perfektion. Jag har ju fått perfekta verktyg att snida mitt mästerverk. Jag älskar dem. Det kommer jag alltid att göra. De var de absolut bästa jag någonsin kunnat tänka mig. Men den smärtan är så smärtsamt vacker att jag fixar den inte.

Jag tror det är den hon känner i mig. Jag kan Ge henne den kärleken hon saknade i sin barndom. Det är därför hon känner total hysteri när jag återigen lämnar henne. Vi har ett konstigt band. Vi sliter och drar i varandra. När vi behöver som mest varandra finns vi inte där.

Men den natten, då kramade henne så innerligt i mörkret kommer jag bära med mig för evigt. Varje gång jag känner otacksamhet har jag den bilden att gå tillbaka till. Min perfekta drill sergeant.

Så Tack. Tack för att du inte gav mig det jag verkligen saknade. Jag fick en morot att jaga hela livet. Kanske samma morot som du fick när du var ung. Självständighetsmoroten.

Men visst var det svårt. Det är tufft att visa sig svag för att i det ögonblicket hela tiden drillas i att du är ändå MIL starkare än mig. Det är ju Jag som behöver Din hjälp.

Kanske är det då inte så konstigt att jag väljer en partner som verkligen inte behöver den hjälpen, åtminstone inte så jag märker det. "Jag klarar mig själv" är lite hans motto, även om det inte är sant. Jag hade ju SÅ lätt kunnat fastna i att ta hand om någon missbrukare om jag inte sett mig för. M anyone?!

Men att fastna i stackars mig är nog som att inte förstå att det är av kärlek man drillar. Du ska hitåt, då måste du över det här. Muskler byggs inte av att lyfta tekoppar, svärd blir inte starka av att klappa på dem. Det är eld, det är svett, det är tårar, det är slit som formar oss. Och jag tror att om man vågar se sin läxa, så kan man också förstå varför. Suddenly everything just makes sense.

Jag skulle bygga mig själv från fucking grunden. Jag vet inte om jag nånsin kommer klara av den läxan. Men jag kan se den i P också och han bor på LSS boende och behöver speciellt stöd. Jag är inte långt ifrån det jag heller. Men jag Tror jag saktaaaaa bygger mig ..nu. En liten sten här och där och sedan skäms jag och ber om ursäkt för att jag lägger stenar på Min hög. "du måste ju se efter dig" säger D efter att jag totalt brutit ihop och upplevt att mina känslor sabbat för alla andra. Och det vaju verkligen så. I det ögonblicket då jag bröt ihop gav jag blanka fan i alla andra och bara...Jag. _I_ feel this. Terapi som plötsligt var för mig och inte för att roa eller hjälpa andra.

[lotusblomman]

Moa Wallin: Ta och gör världen en tjänst

Jag går ut i köket och gör en kopp kaffe. Tar ut muggen, sätter i filtret, allt på rutin, som en robot. Men tankarna är någon annanstans. På ett farligt ställe. Ett mörkt ställe. Med darrig hand väntar jag på att kaffet ska bli klart, scrollar flödet och försöker placera tankarna någon annanstans, men det går inte. Jag vill inte påminnas. Jag ska inte påminnas. Jag gör allt, förutom just det. Mittemot mig sitter farmor. Åh, farmor. Jag klappar henne lite på kinden. Vill inte att hon ska vara här på den här dagen. Inte när jag är såhär. När jag mår såhär. Inte när jag är som svagast. Farmor har alltid varit stark mot mig, och det känns som att jag sviker henne. Jag ursäktar mig själv, jag måste tillåtas vara rädd i den här situationen. Kaffet blir klart, jag lägger ner mobilen, säger till farmor att jag bara ska göra en sak och tar kaffekoppen och går. Så är farmor ensam i köket. Ensam med min kvarlämnade ilskna stämning. Åh, farmor.

Jag går ut och sätter mig vid den stationära datorn, fortfarande rädd. Livrädd. Väntar på att skärmen ska starta, just idag verkar den vara lika långsam och rädd som mig. Så går jag in på Twitter, sociala medieplattformen för ungdomar, musik, underhållning, en mötesplats, men som också fylls av konflikter, upprepade, ilskna konflikter. Konflikter som förstör. Konflikter som gör människor arga. Konflikter som gör människor sura. Varför? Varför ska världen fyllas av hat? Av oprovocerad, svart, gyttja? Åh, farmor. Du lever i en värld där vi hatar, där vi skriker och där vi provocerar. Av ingen god anledning. Där vi gör det på vår fritid. Där vi hatar och hatas på den mest värdefulla tiden.

Nyligen har Moa Wallin varit i ropet med anledning av att hon hånade en 15-åring på Twitter. Det blev mycket bråk, och snabbt delades konflikten upp i två sidor: de som försvarade, och de som hatade. Jag valde sida. Det ska aldrig vara okej att håna en 15-åring, oavsett vad denna gör. Men det är inte det jag ska prata idag. Jag ska prata om ett mycket mer utbrett, hemskt, problem. Som får den starkaste kvinnan att lysa mindre. Som får den starkaste mannen att skratta högt och ljudligt. Jag smuttar lite på kaffet och gör mig redo för att se det igen, vars avsändare också är Moa Wallin, ännu en gång. Jag har sparat länken i mina anteckningar, klickar darrandes upp appen och kopierar länken in i webbläsaren. Trycker enter? Är jag redo? Ja, jag är redo. Jag är redo. Jag är redo, min starka farmor.

Jag får upp länken på sidan. Det är en tweet. Efter att jag blinkat några gånger, svalt och upprepat orden för mig själv, är jag redo för att skriva ner dem. Den svartvita texten säger: “den allra renaste formen av kvinnohat är att inte ha en papperskorg i badrummet”. Jag kan inte förstå det. Det blir för mycket för mig. Jag får panik, stänger av datorn i ren och skär panik, sätter händerna framför ansiktet och släpper långsamt fram tårarna, som rullar ner för min silkeslena kind. Åh, farmor. Jag önskade att jag inte var såhär svag. Jag tänker på henne ute i rummet. Efter att jag lugnat ner mig sätter jag på datorn igen, går in på tweeten. Låt mig diskutera. Låt mig diskutera varför ingen ska skriva såhär. Låt mig diskutera vad för slags känslor jag fick, och varför de är så farliga.

Nej, Moa Wallin, den allra renaste formen av kvinnohat är inte att inte ha en papperskorg på badrummet. Du ska lida med dina systrar. Du ska känna dina systrar, och det är inte det. Dina systrar hjälper dig, om du vill hjälpa dem. Vet du vad den renaste formen av kvinnohat är? Precis. Det är kvinnohat. Helt enkelt kvinnohat, hat gentemot kvinnor. Och vad yttrar det sig i? Inte avsaknad av papperskorg på toaletten, utan de små sakerna. Detaljerna. Den stora springan mellan man och kvinna. Förmånerna med att vara man och nackdelarna med att vara kvinna. Allt det, men det är tamejfan inte att inte ha papperskorg på badrummet. När min farmor var liten var hon glad att ens ha en toalett. Men att hon inte hade en toalett betydde inte att hon var hatad för att hon var kvinna, utan hennes fattigdom. Du saknar klassperspektiv och hatar dina medsystrar. Grattis, Moa Wallin, har du gjort världen en tjänst nu?

Jag tänker på alla som har blivit antastade på klubben, inte fått gå i skolan endast på grund av deras kön, inte fått samma möjligheter som män, inte blivit anställda för att det är ett kvinnligt kodat namn på CV:t, fått alla sorters blickar för att de ser ut som en kvinna, blivit ansedda som konstiga för att de köpt tampong på ICA, tappat håret och burit peruk och blivit uteslutna av samhället, fått cancer och inte likadana vårdmöjligheter som män, fått andra sorters sprutor, sämre betyg, blivit hatade på lite olika ställen, listan är lång, och även om den har förkortats har den inte avslutats. Moa Wallin, det är ditt och mitt uppdrag att avsluta den här listan, att ta bort och avsluta. Gör något för världen, för guds skull.

Kaffet har blivit kallt, märker jag när jag återigen sätter läpparna mot den beska vätskan. Jag går ut i köket för att värma det. Där sitter farmor och tittar ner i marken. Hon har blivit gammal. Under hennes tid har vi kommit långt, men inte i närheten långt nog, tänker jag och tänker tillbaka på det Moa Wallin skrev. Stackars farmor. Stackars, stackars farmor. Hennes tid på jorden är kort, och hon har inte många år kvar. Jag går fram och kramar henne. Pussar henne. Rufsar henne i håret. För att vara kärleksfull, minska mitt hat mot världen. Då kommer det fram. Den smyger sig fram i mitt huvud. Jag tänker att Moa Wallin, om du ska hata så på dina medsystrar, min farmor, ta och far åt helvete. Vänligen. Vi försöker göra något här. Vi försöker. Och du begränsar. Åh, farmor.

[painoffluffinen]

Green are the leaves I leave in Mirkwood

Det började med att jag var arg och irriterad över att ännu en gång hitta skärminspelningar på den så kallade pojkvännens dator där han öppnar snapchats från sin klasskompis och sitter o äcklar sig. Fy fan alltså. Blir irriterad bara jag tänker tillbaka på det.

Istället för att konfrontera honom och skälla ut han så in i helvete, bet jag ihop och tänkte nä nu fan spelar det ingen roll längre. Vi är inte ett par, han är en jävla inneboende. Kan han göra som han vill så kan jag det med. Så jag laddade ner specifikt appen som vi träffades på, bara för de skulle kännas lite extra. Badoo. Usch.

Nästan direkt blev jag less. Like:sen började strömma in, och inte en enda människa verkade intressant. Aja, jag ger det någon dag. Bläddrade mellan profilbilderna på de som swipe:at och kände att de va ju hopplöst, vad håller jag på med egentligen. Blandning på muskelknuttar och desperata killar som skulle kasta sig över första bästa kvinna som ger lite uppmärksamhet. Nej jag orkar inte. Skriver någon kan jag väll försöka vara trevlig.

In på profilen, koppla instagram så dem ser jag har barn, då sållar vi förhoppningsvis bort de flesta som bara är ute efter ragg. Skriv att du inte söker nått bara vill prata. Kanske läser nån o undviker mig. Ja tack. Va fan ladda jag ner appen för om jag ändå inte vill ha med människor att göra. Aja, ge de en ärlig chans nu, kom igen, kanske finns de nån vettig människa.

Så bläddra man vidare på alla stackare som like:ar o bara blir ignorerade, hoppas dem hittar nån annan o prata med. Så sveper man plötsligt förbi ett ansikte man fastar för direkt. Vänta nu, det här kan vara intressant. Jag like:ade tillbaka. Vi matcha. Så va det gjort. Borde jag skriva till han? Ja men det kan jag väll, om jag tagit mig såhär långt. Så jag öppnar chatten. Funderar på hur man börjar. Så poppar det plötsligt upp ett meddelande. Han skrev till mig!?

Kände mig nästan chockerad. Men okej, dags o se, är det en dryg jävel, hur många minuter kommer det ta innan han visar att han bara vill ligga, eller är det en vettig människa?

Haha jag måste skratta när jag tänker tillbaka på det, så sjukt vad tiden har gått fort, och hur mycket som har hunnit hända sen dess. Att jag inte hade en aning om vad som skulle komma närmaste månaden.

Han var vettig, han var snäll, han är så jävla fin. Plötsligt strömmade meddelandena, stackaren fastnade vid telefonen på sin utekväll med kompisarna, det var visst inte fullt ut uppskattat av dem. Men skrev gjorde han ändå. Och jag svarade.

Efter två veckor sågs vi. Jag fattar knappt att han faktiskt tog motorcykeln o kom för o träffa mig? Så nervös, gick inte o hålla fingrarna i styr. Jag va bara tvungen att röra vid han. Igen. O igen. Jag fick veta att han va minst lika nervös, och att varje gång jag rörde vid honom blev de bara värre. Förlåt. Men tillslut la han sin hand på min, och jag kunde då inte märka av någon nervositet alls. Och självklart började jag gråta redan första gången vi sågs. Han gav mig en elefant... asså jag dör lite när jag tänker på det fortfarande. Jag fattar inte att en människa kan vara så snäll, som inte ens känner mig egentligen. Jag och Melwin delar på den elefanten, den är bådas favorit. ❤

Det känns konstigt att tänka på det här första mötet. För alla andra möten efter det flyter ihop. Andra mötet kysstes vi första gången, vid havet, en fruktansvärd tidig morgon. Ett minne som kommer ligga varmt om hjärtat länge. Den så kallade pojkvännen gjorde klart att det var över innan vi träffades, och nu finns han inte mer i samma hus.

Så jag bär inte på några skuldkänslor fast det gått så fort. Tvärtom. Jag är lycklig, jag är för en gång skull glad över att bara gå vidare med livet o köra mitt egna race. Och han råkar vara en del av min glädje just nu.

I och med detta så uppstår frågan, vem är han för dig, vad är ni för något. Jag har inget svar, det är vad det är helt enkelt. Vi har trevligt tillsammans, vi har kul och njuter av stunden. Ingen av oss är i stånd att tänka på framtiden, att tänka på vad som kommer sen. Ingen av oss vill såra den andra, så det är bättre att ha det osagt. Vi har inga förväntningar på varandra, och det är så himla skönt. Det är så skönt att bara få vara, och då få vara glad. Vi söker båda närhet och omtänksamhet, och vi ger det till varandra, och som det är just nu så räcker det gått o väl. Jag uppskattar det, väldigt mycket, att det är okej för mig att bara vara mig själv. Få ge så mycket kärlek jag har brinnandes inom mig, och se att de uppskattas och inte krävs av mig. Att få vara villkorslös.

Det som gör mig mest glad är det faktum att han ger lika mycket tillbaka, att jag slipper känna mig dränerad. Vi ger och tar. Och det är en känsla jag levt utan mycket länge. Jag hittar styrka i mig själv att klara mig igenom vardagen igen, jag går på lättare fötter igen. Bara för att de finns någon som orkar lyssna, som orkar ge mig det stöd jag så desperat behöver. Jag kräver inte mycket, men de lilla jag får räcker så långt. Och jag ser att det finns hopp i framtiden. Att världen inte bara är ett svart stort mörker. Ett hopp som har väckts av att se att de finns fina människor där ute, om man orkar öppna ögonen för dem. Detta betyder inte att jag önskar mig något med just honom, det är bara fint att se att det finns något bättre än det man levt i och trott var kärlek. Om en månad kanske jag inte pratar med honom längre, eller så sitter jag i hans soffa igen och försöker stå emot dragningskraften till hans läppar. Båda alternativen är lika okej för mig, det betyder ändå inget.

Men han är fin. Jag önskar honom all lycka och välmående till han och hans två fina tjejer. Det är allt jag har att säga om det hela. Jag önskar dem lyckliga liv och välmående, och kan jag bidra något till det så öser jag dem med det mer än gärna. För jag är nöjd, jag får så mycket glädje av att dem bara finns. Jag vill inte mer än så just nu. Och det är helt okej.