#ro kallas
Explore tagged Tumblr posts
shadowsif · 2 years ago
Note
I was scrolling through past asks and saw one about which ROs have slow-burn romances. I can't link it because anon ;-;
Anyway, who will have the "uh oh" moment when they realize they're in love? Definitely want this for MC if you're willing to write it
Please remember to take care of yourself.
Thanks for the ask. This is cute. I love the trope of oh... in stories, so will have it at some point as an option, absolutely if it fits in the moment. 😊
Darin has more of a 'huh...?' moment of realisation.
Kallas has the 'oh...' moment only after getting together, when it became real.
Hede is not surprised at all. Because reasons.
Ora has the most 'oh, fuck...' moment.
Hope these made sense? 🙏
11 notes · View notes
gyokujyn · 7 months ago
Text
Catch Up Tag Game
Tagged by @vivelarevolution13 (thank you!)
Last song I listened to:
Dance Off (feat. Idris Elba and Anderson .Paak) by Macklemore & Ryan Lewis, although technically I was watching the music video because I just found out @rosduncan had never seen it and that was a travesty that could not be allowed to continue.
Last thing I read:
The last thing I read was a scholarly article about WW2, but I assume you mean: I am just starting the most recent chapter of The New Gods by @katie-delaney
Last movie I watched:
I just watched about half of The Incredibles because my kids have the attention span of small woodland creatures, but the last new movie I saw was Dune 2 and it was gorgeous.
Last TV show:
I've been watching Renegade Nell and X-Men '97 lately, but I don't think I'm up to date of either of them.
Last thing I googled:
"therapeutic touch couples counseling" because I couldn't remember the term "sensate focus" and I was writing something that I didn't even end up using it on, lol
Last thing I ate:
A honeycrisp apple and a bacon, egg, and cheese bagel sandwich.
Sweet, salty, or savory:
Um... Bitter? I love super dark chocolates, espresso, sour citrus like lime, and all kinds of bitter/sour things.
Sleep:
I wish. My cycle is all fucked up.
Currently reading:
I already linked The New Gods above. I'm also in the middle of N.K. Jemisin's The Fifth Season and I'm reading the Animorphs series to my kids (I think we're on book 4 or 5?).
NPT's: Ros and Katie, I can't tag you twice so consider yourself tagged here, too. I also think some of you may have already done this one... @blackwood4stucky @hypnxrchy @olla-kalla @sultry-rachael @thepiper0fhameln and anyone else who wants to join in, tag me so I can see!
13 notes · View notes
forislynx · 1 year ago
Text
Varför vaknade jag sÄ plötsligt - i det hÀr mörka rummet - till stadens ljud som med ens föreföll mig frÀmmande? Allt Àr mig frÀmmande, allt, det finns inte en mÀnniska jag kan kalla min, inte en plats dÀr mina sÄr kan lÀka. Vad gör jag hÀr, vad Àr det för mening med dessa Ätbörder, dessa leenden? Jag hör inte hemma hÀr och inte nÄgon annanstans heller. Och vÀrlden Àr numera bara ett okÀnt landskap dÀr mitt hjÀrta inte lÀngre finner ro. FrÀmlingen - ingen fattar vad det ordet vill sÀga.
Albert Camus, Anteckningar I : maj 1935 - februari 1942
2 notes · View notes
ellenvonellen · 1 year ago
Text
Kolonihaveri
Urbota omak och satungars otyg provsprĂ€ngda broar och fatalitet utkontrakteras till södern i smyg vĂ€l gripen av fred, av barmhĂ€rtighet dĂ€r duvorna seglar som stridsflyg
 Att vĂ€nstra med högerns extremitet nĂ€r prydaste palm blir helt oblyg Om vinsten beskattas: en vĂ€lfĂ€rdsraket som signar och bidrar och ger
Undra om undergÄng kommer nÄngÄng till norden med östan som spÄddes av ugglor i mossen och omen i allsÄng i viljan som aldrig förmÄddes Med nÀstan ett sekel i hermetisk ro rest pÄ teser om folkets urdrifter En omgÀrdad lustgÄrd dÀr olust fÄr gro en flaskpost med gyllene skrifter
Urminnes tider minns tiden ur led har varslat att slutet Ă€r nĂ€ra Och varje orakel som gett sitt besked sökte krĂ€nka det pekuniĂ€ra Givmildhet gör dissidenter dövstumma och alla smĂ„ statsrĂ„d Ă€r oantrĂ€ffbara Allmosan stĂ€mmer exakt med den summa som börsen i riket har rĂ„d att avvara

Urartar ordning som regel i vĂ„ld om samtliga villkor har uppnĂ„tts? Slutar utsvĂ€ltning nĂ€r marken Ă€r sĂ„ld om urkundsförfalskningen undgĂ„tts? Är det som stenen i plogspĂ„r och plommon? Det mĂ€ttande mottot i barnens bordsbön: Att allt vi har fĂ„tt har först tagits frĂ„n nĂ„n för att kallas för dygdens lön
Undra om undergĂ„ng kommer nĂ„ngĂ„ng och utplĂ„nar allt som vi samlat Utgjuter tomhet sĂ„ hĂ„rd som betong som boet nĂ€r ungen har ramlat Är det ett hastigt försvinnande i glödheta stunder av ljus? Eller mer av ett stilla avklingande som nĂ€r dĂ„n tonar ut i ett brus— i otakt med hjĂ€rtslagens slut
0 notes
whitewaterpaper · 2 years ago
Text
DSJ02: “Obeliskporten”.
Originaltitel: The Obelisk Gate. Serie: Den söndrade jorden #02 (The Broken Earth #2). Författare: N.K. Jemisin. ÖversĂ€ttare: Jan Risheden. Publicerad: 2016 (pĂ„ svenska 2019). Medium: eBok/Norstedts.
LĂ€ses tillsammans med @kulturdasset.
¥Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!
Tumblr media
DelmÄl 1 (Kapitel 1 & 2).
NĂ€r vi lĂ€mnade Essun senast sĂ„ hade hon nĂ„tt den underjordiska staden och Ă„terförenats med Alabaster. Jag vill minnas att vi dĂ„ ocksĂ„ fick det bekrĂ€ftat att Alabaster var den som i (första bokens) prologen ”startade” jordens undergĂ„ng. HĂ€r fĂ„r vi inledningsvis möta en karaktĂ€r som vi inte fick trĂ€ffa personligen i förra boken men som Ă€ndĂ„ var stĂ€ndigt nĂ€rvarande: Nassun, Essuns dotter. Vi fĂ„r ocksĂ„ en nĂ€rmare inblick i vad som hĂ€nde den dĂ€r dagen dĂ„ Essuns make Jija dödade deras tvĂ„Ă„rige son.
Bota nÄgon frÄn orogenesi? Det lÄter som nÄgot som kommer sluta med en lobotomi, och vars process och slutresultat Àr ungefÀr lika pÄlitlig. Det Àr vÀldigt svÄrt att fÄ nÄgot annat Àn avsmak iaf för en man som dels ger sig pÄ och slÄr ihjÀl en tvÄÄring. Speciellt nÀr man sedan tar sitt andra barn och rÀnner ivÀg för att bota det. Jemisin skall ha all kudos för att hon visar noll avsikt i att framstÀlla Jija som en sympatisk karaktÀr.
Förr eller senare skulle han ha rĂ€knat ut det, pĂ„ ett eller annat sĂ€tt. Jag upprepar: Förr eller senare skulle han ha rĂ€knat ut det. Skulden Ă€r hans och ingen annans. – (Obeliskporten, Kapitel 1)
Och visst blir vi vÀldigt nyfikna nÀr Essun sedan i tidigt i andra kapitlet tÀnka:
Vilket fĂ„r dig att tĂ€nka pĂ„ din levande dotter, och din döde son, och din snart vĂ€ldigt före detta make, och du rycker till.  – (Obeliskporten, Kapitel 2)
NĂ„got sĂ€ger mig att ”familjeĂ„terföreningen” kommer att bli kladdig, kanske Ă€n mer sĂ„ om Jija lyckas ”bota” Nassun frĂ„n orogenesin.
Men vi fĂ„r reda pĂ„ en intressant sak om obeliskerna: de fungerar som förstĂ€rkare. Jag har haft i bakhuvudet att obeliskerna Ă€r nĂ„gon form av atombomber men det verkar som om jag Ă€r inne pĂ„ fel spĂ„r. Jag har för mig dock att man fĂ„r reda pĂ„ i första boken att obeliskerna var en del i vĂ€rldens fall som en gĂ„ng ”skapade” den femte Ă„rstiden och försatte vĂ€rlden i det stadium den nu Ă€r.
Vi visste sedan tidigare (Hoa talar om det i slutet av första boken vill jag minnas) att vissa av de hÀr obeliskerna redan styr emot Essun, som Essun sÄ skall det bli intressant med en nÀrmare förklaring nu nÀr hon lyckats kalla pÄ inte bara en utan tvÄ obelisker (onyx och topas). Att de verkar ha olika sinnesstÀmningar Àr en detalj som troligtvis kommer bli viktig lÀngre fram.
Jag ser ocksĂ„ fram emot att fĂ„ veta vad det Ă€r stenĂ€tarna Ă€r ute efter. Antimon har ju valt Alabaster som ”sin” och Hoa verkar ha valt ut Essun. Hoa avslöjar ju sist i första boken att han hĂ„llit ett öga pĂ„ Essun ett tag redan nĂ€r han visar sig för henne. StenĂ€tarna verkar jobba efter en agenda (eller fler) de ocksĂ„ – och det skall bli intressant att se vad deras slutmĂ„l Ă€r. De verkar ju vakta ”sina viktiga föremĂ„l” nĂ€stan svartsjukt. Det hĂ€nger definitivt ihop med orogenesin, och obeliskerna, men hur och varför? Vi minns ju sedan tidigare att den söndriga obelisken som Essun hittade hade en död stenĂ€tare hĂ€ngandes i sig. Det Ă€r en detalj vĂ€rd att minnas.
SĂ„ hon accepterar att det hon ser pĂ„ Ă€r en trasig obelisk som utan att nĂ„gon vetat det har legat pĂ„ botten av Allias hamn Jorden vet hur lĂ€nge. Hon accepterar att det som Ă€r fĂ„ngat i dess hjĂ€rta, det som pĂ„ nĂ„got sĂ€tt har gjort sönder denna vĂ€ldiga, magnifika, mystiska tingest 
 Ă€r en stenĂ€tare. Och den Ă€r död. – (Den Femte Årstiden, Kapitel 12)
Nu nÀr Essun dessutom blivit utnÀmnd till rÄdgivare sÄ lÀr vi bli kvar hÀr en stund, frÄgan Àr bara hur lÀnge hon kommer ha ro att stanna innan hon vill ut och leta efter dottern igen. Vi vet ju heller inte hur lÄngt frÄn spÄret Essun Àr nu (för jag utgÄr frÄn att det var Yakka som det egentligen var som styrde Essun och Hoa i förra boken). Eller Àr det sÄ att Yakka kommer kunna anvÀnda sina krafter för att dra henne till sig?
DelmÄl 2 (Kapitel 3 & 4).
NÄgot jag kommer pÄ mig med att se fram emot under den hÀr boken Àr att fÄ en vÀktares perspektiv. VÀktarna sitter ju pÄ en del kunskap och insikter, och om vi har tur kommer vi fÄ lite mer fakta om orogenesin och obeliskerna nu nÀr vi fÄr följa Schaffa (eller snarare den man som en gÄng var Schaffa). Schaffa verkar dessutom ha medvetet ha skyddat Syenit frÄn nÄgot. Det Àr uppenbart att det pÄgÄr nÄgot stort, och att det varit i anlöpande ett tag. Antagligen var det inte en tillfÀllighet att Syenit och Alabaster tussades samman i första boken.
Han vet vad stenÀtare gör med mÀktiga orogener om de fÄr en möjlighet, och han vet varför det Àr sÄ viktigt att hÄlla en orogens blick riktad mot marken och inte mot himlen.
Jag Ă€r vĂ€ldigt nyfiken pĂ„ vad stenĂ€tarna hĂ„ller pĂ„ med. Vi sĂ„g ju redan i förra boken med Anemon och alabaster, och vi ser det nu med Hoa och Essun, att stenĂ€tarna vĂ€ljer och behandlar orogener som ”sina saker”. Vad det Ă€n Ă€r som pĂ„gĂ„r, sĂ„ misstĂ€nker jag att stenĂ€tarna Ă€r en del i det. Det gĂ„r inte att utesluta att förvandlingen till sten/föda som Alabaster genomgĂ„r nu Ă€r en del av det.
Och nu i tredje kapitlet fĂ„r vi (mer eller mindre) bekrĂ€ftat det jag var inne pĂ„ i förra boken: att vĂ€ktare till en viss grad kan orogenesi ocksĂ„. Tills vidare behĂ„ller jag min liknelse med Sagan om drakens Återkomsts ”sul’damer”. Men vĂ€ktarna verkar vara vĂ€ldigt egoistiska rovdjur med, om man ser till hur (den fd) Schaffa gĂ„r lös pĂ„ familjen i fiskelĂ€get.
Alabaster vill att Essun medverkat till att göra slut pÄ den hÀr Ärstiden i förtid, eftersom mycket tyder pÄ att den kommer vara i tusentals om inte tiotusentals Är, men samtidigt var han den som utlöste den? Vad Àr det som Alabaster vet som inte har avslöjats Àn?

men vad det hela tiden utmynnar i Ă€r detta: livet kan inte existera utan Jorden. LikvĂ€l finns det en inte föraktlig möjlighet att livet kommer att vinna sitt krig och förgöra Jorden. Vi har varit nĂ€ra nĂ„gra gĂ„nger. Det fĂ„r inte hĂ€nda. Vi fĂ„r inte vinna.
DelmÄl 3 (Kapitel 5 & 6).
Vi fĂ„r nĂ€rmare lĂ€ra kĂ€nna Nassun och hennes förhĂ„llande till pappan, och inna det femte kapitlet Ă€r slut sĂ„ kommer Nessun bĂ„de lĂ€mnat barndomen bakom sig och reducerat pappan till ”Jija”. Det skall bli intressant att följa det hĂ€r, framför allt vad Jijas planer Ă€r.
Har vi dragit nÄgon parallell mellan Ärstiderna och istiderna? Det nÀmns att spÄren efter Ärtiderna gÄr lÄngt tillbaka, kanske sÄ lÄngt som innan sjÀlva rÀmnandet av vÀrlden.
En sak som jag höjer pĂ„ ögonen lite Ă€r det hĂ€r med namn och identiteter, det verkar vara nĂ„got som Ă€r allmĂ€nt förekommande och jag spekulerar lite i huruvida detta ”byggt in” i kulturen genom Ă„ren och att byta namn nĂ€r livet gĂ„r in i en ny fas Ă€r nĂ„got som Ă€r helt naturligt för dem?
Alabaster stĂ„r Ă€ndĂ„ för de mest intressanta delarna med sina kunskaper om obeliskerna och vad de Ă€r. Framför allt Ă€r inblicken i orogenesin intressant. Är det sĂ„ att obeliskerna Ă€r orogener? Är det vad stenĂ€tare gör med mĂ€ktiga orogener? Var det dĂ€rför den trasiga i Allia hade en död stenĂ€tare fastnaglad i sig?
Är orogenesin magi? Eller Ă€r det ett namn som Alabaster hittat i annalerna och missförstĂ„tt innebörden av? Magi Ă€r ofta knytet till elementen, och helt omöjligt Ă€r det inte förstĂ„s. Jag ser fram emot att fĂ„ veta mer.
DelmÄl 4 (Kapitel 7 & 8).
Vi fÄr veta att Nassun verkligen passerade Castrima men att hon och Jija hastar förbi det utan att hon inser att Yakka kallar pÄ henne. DÄ var det antagligen ett Àkta spÄr som Essun följde i förra boken.
BĂ„de Alabaster och Jija talar om MĂ„nen, nu verkar det som om och nu fĂ„r vi reda pĂ„ att det Ă€r en faktisk plats och det Ă€r dit som Nassun nu anlĂ€nder. Och vem vĂ€ntar det om inte Schaffa – som inte helt har sina fakulteter i behĂ„ll men troligen identifierar Nassun som Syenit. Nassun inser att Schaffa antagligen hör röster eller lider av en delad splittrad personlighet. Vi fĂ„r ocksĂ„ en antydan hĂ€r om att orogenesin Ă€r en nĂ„gon form av elementalmagi och dĂ€r Nassun kanske har en viss fallenhet för is (vatten/luft?). HĂ€r och dĂ€r tĂ€nker Nassun pĂ„ Jija som ”pappa” trots att hon egentligen insett att han numera bara Ă€r Jija, och jag vet inte om det ”felet” Ă€r medvetet eller inte. Hur som haver ”Funna MĂ„nen” skall bli intressant och framför allt om den knyter samman till samma ”MĂ„ne” som Alabaster talar om.
Essun kÀmpar för att hitta sin plats i Castrima, men tycker det Àr uppfriskande att det Àr vad folket i den undre delen av staden har problem med snarare Àn orogenesin. Och lite börjar man fundera om Alabaster kommer överleva den hÀr boken. Men mycket till lÀrare Àr han inte, sÄ mycket Àr sÀkert. Men jag ser fram emot hans historia, speciellt sedan jag misstÀnker att den kommer innehÄlla en del av förklaringen till vad stenÀtare gör med mÀktiga orogener.
DelmÄl 5 (Kapitel 9 & 10).
HĂ€r fick jag svar pĂ„ iaf frĂ„gan om mĂ„nen. Alabasters referens till mĂ„nen var satelliten i frĂ„ga och inte ens plats pĂ„ kontinenten. Det har nĂ€mnts tidigare att mĂ„nen slagits ur sin bana och att man trodde â€Ă„rstiderna” (jag utgĂ„r frĂ„n att de menar de 5e Ă„rstiderna som passerats) hĂ€ngde ihop med den förskjutningen. Alabaster berĂ€ttar om vad som hĂ€nt och vart han varit de senaste Ă„ren – och jag finns det intressant att man tror att mĂ„nga av stenĂ€tarna (eftersom de antagligen Ă€r odödliga) Ă€r Ă€ldre Ă€n Ă„rstiderna. Det hĂ€r börjar bli riktigt intressant. Alabaster verkar ocksĂ„ helt och fullt övertygad om att orogenerna var de som startade rĂ€mnandet frĂ„n första början. Lustigt egentligen, jag hade nĂ€stan rĂ€knat med att orogenesin var en effekt av vĂ€rldsfallet.
Den dĂ€r staden, alla dess underverk 
 det var en dödkult som styrdes av orogener. Det var vi som förstörde vĂ€rlden, precis som de alltid har sagt. Roggorna.
Det hÀr med att dra/tvinga in mÄnen i sitt lÀge för att ÄterstÀlla balansen, undrar om det f.ö. kan hÀnga ihop med ebb/flod? Jag har inte direkt tÀnkt pÄ om man hÀnvisat till lÄg och högvatten i boken, ens under perioden Syenit och Alabaster bodde pÄ piratön.
Inget av det Alabaster berÀttar gör mig mer klokare dock pÄ vad obeliskerna egentligen Àr.
Nassun dĂ„? Hon bondar ihop med Schaffa. Hon upptĂ€cker silvetrĂ„dar i Schaffa och det mĂ„ste vara samma typ som Essun sesade i Alabaster? Den sistnĂ€mnda bekrĂ€ftar att det som vĂ€ktarna gör ocksĂ„ Ă€r magi (och dĂ€rmed en del av orogenesin) men besmittat pĂ„ nĂ„got sĂ€tt. Och det nĂ€mndes under sista kapitlet med ”Damaya” i den femte Ă„rstiden (dĂ„ nĂ€r hon och Binof besöker vad jag antar Ă€r obeliskporten?) att vĂ€ktarna har ett implantat.
Schaffa tĂ€nker efter lite, sedan sĂ€ger han: ”Du Ă€r medveten om att vi – VĂ€ktarna – Ă€r 
 annorlunda.” Han ler, som för att pĂ„minna henne om hur annorlunda. Alla VĂ€ktare ler mycket. Hon [Damaya] nickar stumt. ”Det finns en 
 procedur.” Han slĂ€pper hennes hand lite, rör vid sitt eget bakhuvud under det lĂ„nga, svarta hĂ„ret. ”NĂ„got vi fĂ„r för att vi ska bli det vi Ă€r. Ett implantat. Ibland blir det fel och mĂ„ste avlĂ€gsnas, som du sĂ„g.” Han rycker pĂ„ axlarna. Hans högerhand Ă€r fortfarande tĂ€ckt av tjockt, halvstelnat blod. ”En VĂ€ktares förbindelse med de orogener som tilldelats honom kan avvĂ€rja det vĂ€rsta, men Timay hade tillĂ„tit sin att förtvina. Dumt.” En kall lada i Nomilaterna; en stund av vad som verkat vara tillgivenhet; tvĂ„ varma fingrar som tryckts mot Damayas skallbas. Plikten först, hade han sagt dĂ„. NĂ„got som gör det bekvĂ€mare för mig. (”Den femte Ă„rstiden”, Kap: ”Damaya, till slut” NK Jemisin).
Är det sĂ„ att det Ă€r implantatet som möjliggör att de kan anvĂ€nda ”magin” men de tvingas göda sig pĂ„ Ă€kta orogener? Nassun noterar ju att silvertrĂ„darna kommer frĂ„n nackbasen och slickar hungrigt efter henne. Alabaster var ju som bekant genomsyrad av trĂ„darna. VĂ€rt att notera ocksĂ„ att överanvĂ€ndning verkar ha ett depraverande resultat, Schaffa antyder ju det nĂ€r han Ă€r pĂ„ vĂ€g att drunkna. Kanske Ă€r det dĂ€rför den ”instabila vĂ€ktaren” i ”Damaya, till slut” beter sig som hon gör?
DelmÄl 6 (Kapitel 11 & 12).
Det Àr en intressant inblick vi fÄr av Schaffas drömmar/minnen hur vÀktarna skapas, och hur deras inneboende gÄva för orogenesi vÀnds ut och in för att i stÀllet göra dem kÀnsliga för personer som kan anvÀnda orogenesin. Minnet av kvinnan och barnet Àr mÀrkligt, men blir intressant igen nÀr det glider in i hur han hittade Damaya/Essun.
Via Nassun och hennes samtal med Schaffa fĂ„r vi lĂ€ra oss Ă€nnu mer. Den senare talar om förslavandet av orogenerna och fĂ„r veta att navet ursprungligen styrdes av orogenerna sjĂ€lva, hĂ€r börjar jag undra hur gamla vĂ€ktarna Ă€r (som individer, inte grupp). NĂ„gonstans (kan det vara Schaffas första kapitel? Vet att det antyds i det hĂ€r delmĂ„let ocksĂ„.) antyds det att de inte Ă„ldras som andra. InnebĂ€r det att vĂ€ktarna kan vara lika gamla som stenĂ€tarna? Är stenĂ€tarna vĂ€ktare som lit Schaffa nu tappat greppet om sin bildning?
Och kanske Àr det i det hÀr kapitlet, nÀr Nassun strÀcker sig efter krafterna i skyn som vi fÄr en aning om varför orogener skall ha blicken fÀst pÄ marken: Eitz förstelnas av Nassun nÀr hon vÀcks ur en mardröm. Om och/eller hur detta skall visa sig knyta an till vÀktarna eller stenÀtarna eller bÄda framöver ÄterstÄr att se, men jag Àr övertygad om att hÀndelsen Àr signifikant.
DelmÄl 7 (Kapitel 13 & 14).
TvĂ„ kapitel med Essun som mer eller mindre visar hur Essun sakta börjar finna sig i sin nya komm. Bland annat tar hon upp undervisande igen, denna gĂ„ng otrĂ€nade orogenesibarn i orogenesi. Tonkee finner kontrollrummet för den underjordiska kommen och samtalen dĂ€r fĂ„r Essun (eller Damaya som hon hette dĂ„) förstĂ„ vad vi lĂ€sare redan anade dĂ„: att vĂ€ktaren som det slagit slint för i ”Damaya, till slut” pĂ„ nĂ„got vis korrumperats av jorden (aka ”fader jord”). Skulle vara intressant att veta om ”moder jord” (som vi sĂ€ger) övergick till ”fader jord” och hur skiftet i sĂ„ fall uppstod. (I samband med att mĂ„nen slogs ur sin bana?).
Det finns likheter mellan hur jÀrnskÀrvan kryper in i Tonkee och Schaffas beskrivning om nÀr han fick implantatet sÄ jag Àr rÀtt sÀker pÄ att hÀndelserna relaterar till varandra.
Hoas motstĂ„ndare, undrar om hans Allierade Ă€r orogenerna/vĂ€ktarna i ”Funna MĂ„nen”? Skulle tro det, fick intrycket av att det var norrut.
Essun Àr iaf inte rÀdd för att ta öppen strid för det hon tror pÄ, och ryker ihop med Yakka. Tror det Àr hÀlsosamt för Kommen att Yakka fÄr sina mothugg ibland, sÄ hon inte enkom kan göra som hon vill oemotsagd. Utvecklingen att det vÀntar en armé strax utanför dörren var dock överraskande utveckling, och speciellt att det handlar om en komm som nu Àr vÀldigt lÄngt hemifrÄn. Eftersom de skickar ett meddelande med en stenÀtare, som mer eller mindre har Hoas arm i sin hand (inte resten av Hoa: bara ena armen) sÄ dristar jag mig Äter till att detta hÀnger ihop med Hoas fiende i norr som det talades om innan.
Och den döda stenÀtaren frÄn granatobelisken i Allia ÄteruppstÄr. Intressant, det var en förveckling jag inte förutsÄg.
DelmÄl 8 (Kapitel 15 & 16).
SĂ„ Hoa Ă€r den ”döda” nu Ă„teruppstĂ„ndna stenĂ€taren frĂ„n granatobelisken, och han fastnade för Essun för att hon just dĂ„ i Allia frĂ„gade hur han mĂ„dde? Vi fĂ„r iaf veta lite mer om kriget som pĂ„gĂ„r, och stenĂ€tarnas intre konflikt om huruvuda det finns plats för mĂ€nniskor, orogener och stenĂ€tare pĂ„ en och samma gĂ„ng. FrĂ„gan Ă€r vad Alabasters del i det hĂ€r innebĂ€r, han startade ju den hĂ€r Ă„rstiden och allt tyder ju pĂ„ att den kommer vara lĂ€nge om man inte hittar andra vĂ€gar ur den. Det pĂ„gĂ„r nĂ„got som jag inte riktigt har grepp om.
Samtidigt har en stenÀtare tagit kontakt med Nassun, och de blir allierade pÄ nÄgot vis. Vad den hÀr stenÀtaren har för planer Àr inte klart Àn, en del av mig misstÀnker att det Àr Hoa. Nassun börjar dock sÄ sakteliga fÄr en insyn i hennes mors bakgrund och hur denne lÀrde sig anvÀnda orogenesin, och hon börjar fÄ en viss förstÄelse för varför hennes mor gjort vissa saker som hon gjort.
PÄ det hela taget, tvÄ solida kapitel som för handlingen framÄt.
DelmÄl 9 (Kapitel 17 & 18).
Schaffa Ă€r givetvis införstĂ„dd med magi-/silverdelen av orogenesin och erkĂ€nner att de aktivt styrde orogener bort frĂ„n den vĂ€gen. Mer Ă€n att det Ă€r farligt bĂ„de för omgivningen och orogenen sjĂ€lv gĂ„r han inte nĂ€rmare in pĂ„ Ă€mnet. Jag kan bara spekulera i att det var ”silvret” som var en aktiv del i att fĂ„ vĂ€rlden att rĂ€mna. Jag kan ocksĂ„ ha vissa teorier i att vĂ€ltarna (eftersom de springer fader jords Ă€renden) kanske inte kan kontrollera den delen av magin pĂ„ samma sĂ€tt som den vanliga orogenesin. Att ”kĂ€rnstenen” Ă€r av metall stĂ€rker dess koppling till incidenten med tonkees arm. Det kan ocksĂ„ förklara den nedlĂ„tande attityden alla har mot metall jĂ€mfört med sten. Skönt att Nassun gör upp med sin pappa och verkar öppna sinnena för att nĂ€rma sig sin mor.
Mycket hĂ€nder dessutom i Undre Castrima, stillarna tror att kasta ut orogenerna kommer rĂ€dda dem (vilket det inte lĂ€r göra) och Stillarna gĂ„r till öppna angrepp.  NĂ€r Essun nĂ€ra pĂ„ förintar hela undre Castrima griper Alabaster in med sina sista krafter och stoppar henne. Är det dags för Essun att röra sig mot ”Fallna MĂ„nen” nu? Hon lĂ€r börja röra sig ditĂ„t snart, nĂ„got sĂ€ger mig att hon och Nassun kommer rĂ€dda vĂ€rlden (eller iaf försöka) tillsammans.
DelmÄl 10 (Kapitel 19 & 20).
Dessa tvĂ„ kapitel knyter ihop sĂ€cken för Essuns Ă€ventyr i undre Castrima. Jag mĂ„ste erkĂ€nna att det finns en viss logik i att Ykka som Ă€r sjĂ€lvlĂ€rd givetvis anvĂ€nder silver-delen av orogenesin i större utstrĂ€ckning (aka magin), Nassun anmĂ€rkte ju tidigare pĂ„ att hon anvĂ€nder ”silvret” i allt större omfattning. Och det hĂ€r med parallellkoppling strĂ€cker ju sig tillbaka Ă€nda till hĂ€ndelserna i Allia.
Intressant ocksĂ„ att Rennanis stenĂ€tare troligtvis letar orogener som kan öppna ”obeliskporten”, frĂ„gan Ă€r varför? För att röja dem ur vĂ€gen eller rekrytera dem för sina egna syften? Essun öppnar iaf porten, med Hoa som ankare, undanröjer hoten frĂ„n Rennanis och passar Ă€ven pĂ„ att leta upp Nassun. Jag Ă€r fortfarande inne pĂ„ att Essun och Nassun kommer hĂ€mta tillbaka mĂ„nen tillsammans. Den senare blir ju ”upplĂ€rd” av en stenĂ€tare, undrar om det ocksĂ„ Ă€r Hoa?
Den stenĂ€tare av alabaster mĂ„ste ju vara ”Alabaster” som Ă€r Ă„terfödd? Och mycket tyder pĂ„ att Essun nu gĂ„r samma vĂ€g. Förstenas man om man öppnar och anvĂ€nder porten?
Sammanfattning.
Det hÀr har varit ett riktigt lÀsnöje, jag gillade redan den första boken, men den hÀr Àr strÄet vassare ÀndÄ dÄ man dels fÄr inblick i Nassun och vad som hÀnder henne, men Àven dels inblicken i Schaffa. Jag tycker ocksÄ Essun kommer fram som en trevligare karaktÀr hÀr Àn i första boken. Den hÀr boken kÀnns vÀldigt mycket som att det sÀtter upp förutsÀttningarna för den tredje och sista delen av serien (som jag ser fram emot). Mycket Àgnades Ät att lÀra Essun och förbereda Nassun pÄ vad de behöver veta för att knuffa in mÄnen i sin bana igen och göra slut pÄ Ärstiderna. Detta utan att det kÀnns som ett mellanspel.
LĂ€nkar.
Boken @ Goodreads.
Den femte Ă„rstiden @ Goodreads.
Lobotomi @ sv.wikipedia.org.
Lobotomi skulle bota sinnessjukdom @ PopulÀr Historia.
7 notes · View notes
stadhjalpen1 · 2 years ago
Text
Pris FlyttstÀdning i SkÄne, Lund, Landskrona & Malmö|StÀdhjÀlpen
Det var inte sÄ vanligt förr att bestÀlla en stÀdtjÀnst för att rengöra sitt hem. Idag Àr det snarare en trend som hör till vardagen. - Ja ja, hur man Àn vÀljer att kalla det sÄ har vi pÄ StÀdhjÀlpen den servicen. Vi utför flyttstÀdning Landskrona och i omnejd i förorterna. NÀr du har bestÀmt dig för att flytta, Àr det bara att höra av dig till oss max 4 veckor innan flytten. Vi har dÄ tillsammans bestÀmt vilken dag eller dagar vi kan komma och stÀda pÄ. Ibland behöver vi mer Àn en dag om projektet Àr stort. PÄ grund av att vi Àven har fasta Äterkommande kunder pÄ vanlig hemstÀdning, sÄ kan vi behöva boka in tvÄ eftermiddagstider för att hinna med. HÀr kan du se vÄr  och prisinfo pÄ flyttstÀdning. Pris FlyttstÀdning
TĂ€nk sĂ„ skönt att fĂ„ hjĂ€lp med stĂ€dningen, jag menar inte nog med att du ska bĂ€ra och slita och skruva ner och skruva loss saker sen ska det skruvas upp och skruvas ihop och bĂ€ras in pĂ„ det nya stĂ€llet
DĂ„ Ă€r det superskönt att slippa tĂ€nka pĂ„ att du ska stĂ€da hela huset ocksĂ„! Nu vill du bara installera dig i ditt nya hem och fĂ„ i ordning pĂ„ möbler och annat, komma till ro och kĂ€nna in dig i din nya lya. Till och med fönsterputsningen ingĂ„r i vĂ„r flyttstĂ€dning, det Ă€r bara inglasad balkong eller inglasat uterum som vi har ett tillĂ€gg pĂ„. Den infon hittar du pĂ„ lĂ€nken ovan. Vill du att vi ska rensa brunnen i duschen eller avloppet till vasken sĂ„ Ă€r det ett tillĂ€gg men vi utför det du önskar. Önskar du flyttstĂ€dning Landskrona hör av dig via mailen [email protected] eller ring pĂ„ mobilnr 076-855 32 37. Kontoret Ă€r öppet frĂ„n ca kl 07:30 -16:00. Vi Ă€r hĂ€r och svarar nĂ€stan alltid omgĂ„ende. Vi utlovar stĂ€dgaranti. Är du inte nöjd med stĂ€dningen och inte blir godkĂ€nd pga att vi har missat nĂ„got frĂ„n checklistan sĂ„ kommer vi och rĂ€ttar till vĂ„ra missar kostnadsfritt. Detta behöver göras senast tre dagar efter utförd stĂ€dning. Pris FlyttstĂ€dning
Vid en flyttstÀdning sÄ ska allt rengörs grundligt. Vi torkar inte bara utanpÄ ytor utan Àven i skÄp, i kyl, frys, ugn och garderober. Vi torkar av synliga rörledningar. Bad- och duschanordningar ska rengöras frÄn kalkrester. StÀdmaterialet ingÄr i priset och vi försöker till största delen att anvÀnda oss av miljövÀnliga produkter. Det kan ibland behövas starkare medel om det Àr t ex kalkrester som suttit dÀr en lÀngre tid men vid de tillfÀllen sÄ har du som kund underrÀttat oss om lÀget. Det Àr viktigt att vi har en bra dialog tillsammans, att du Àr tydlig och berÀttar hur du vill ha det eller om det Àr ovanligt smutsigt pÄ nÄgot stÀlle dÀr det Àr svÄrt att fÄ rent. DÄ slipper vi missuppfattningar och vi utför jobbet smidigare och utan frÄgetecken. VÄra tjejer Àr proffs pÄ det dom gör och de vet hur man ska flyttstÀda och hur viktigt det Àr att allt blir noggrant gjort till sista dammtussen. Vi pÄ StÀdhjÀlpen utför flyttstÀdning i Landskrona och du kan kÀnna dig sÀker nÀr du anlitar oss.
0 notes
succek · 2 years ago
Text
Himla fÀrg
Foto Ariel Anqas Himla FĂ€rg: NĂ€r ondskan knackar pĂ„ din dörr, sĂ„ som den sĂ„ ofta gjort förr. Glöm dĂ„ inte att i ditt hus har du vĂ€rldens starkaste inre ljus! Denna styrka kallas din tro och den kan ge dig all vĂ€lbehövlig ro. Höj din blick mot himlen upp och lova dyrt och heligt att aldrig ge upp. Det spelar ingen roll om himlen Ă€r grĂ„ eller blĂ„- din inre styrka kan du alltid lita pĂ„. Men bara om

Tumblr media
View On WordPress
0 notes
sepavarlden · 3 years ago
Text
Andas
Hur ofta pratar vi inte om andningen, Ă€ven om vi inte studerat ett ord av buddhistiska lĂ€ror? ”Andas!” sĂ€ger vi till nĂ„gon som Ă€r upprörd, nĂ„gon som Ă€r nervös, nĂ„gon som Ă€r skrĂ€md, nĂ„gon som Ă€r förvriden i smĂ€rta, nĂ„gon som framföder ett barn, nĂ„gon som vi Ă€r rĂ€dda faktiskt inte andas, faktiskt inte kommer andas nĂ„got mer: andas, andas, andas. Andas med din heliga ande-drĂ€kt. FortsĂ€tt ro med dina andetag. LĂ„t din kropp vara en eka som fĂ€rdas lĂ€ngs den Ă„(h) som kallas Livet.
Det första och största vi lĂ€r oss i livet Ă€r att andas. Det börjar redan i livmodern, vad jag kan förstĂ„: innan fostret lĂ€mnat moderlivet har hen övat pĂ„ att andas, trots att hen varit tvungen att genomföra ritualen i fostervattnet. Jag gillar att detta ofta kallas just ”practice” i litteraturen, precis som medveten nĂ€rvaro, andning och meditation Ă€r en del av ens ”praktik” eller (ut)övning i mindfulnesskretsar, sĂ„ Ă€r fostrets andningstrĂ€ning en första praktikplats. Det kĂ€nns högfĂ€rdigt att utgĂ„ ifrĂ„n att vi skulle bli klara med denna övning, att vi skulle vara fĂ€rdig(ut)bildade bara för att vi bytt moderlivet mot jordelivet.
I nuet Àr vi alltid nybörjare. Det Àr en hÄrfin grÀns mellan erfarenhet som styrka, och erfarenhet som förstelning.
Under 2022 tÀnker jag mig lÄta det spÀda livet inom mig andas. Troligen kommer jag ha mycket mer att sÀga om det hÀr. Redan stockar sig orden, men de fÄr göra det sÄ lÀnge. Det hÀr Àr bara ett första Är(ande)tag.
0 notes
photofabulicious · 3 years ago
Photo
Tumblr media
đŸ§șLaundry day> Laundry Dave. 
.. 👋Hejsan hoppsan! Jag lever om nĂ„gon undrat. Har varit sĂ€ngliggandes i nĂ„gra dagar. Ryggen/höften var knas efter överfallet eller vad man ska kalla det. Det var först igĂ„r jag kunde röra mig utan nĂ„gon smĂ€rta alls (nĂ€stan). Det ska jag fira genom att gĂ„ pĂ„ MĂ„nsken ikvĂ€ll. Blir det Ă„rets sista open air? Vi fĂ„r la se. . đŸ‘šâ€đŸ’»Har jobbat en hel del ocksĂ„. Liggandes i soffan. Inte sĂ„ stor skillnad mot det vanliga alltsĂ„. Haha. . 📈Cryptovalutorna har skenat uppĂ„t den senaste tiden. Typ alla. VĂ€lbehövligt! Men nu jinxade jag sĂ€kert allt igen. Ber om förlĂ„t pĂ„ förhand.😬 . ✈Funderar pĂ„ vart jag ska resa innan skolan. Ska göra ett stopp i Fuengirola men behöver nĂ„gonstans dĂ€r jag kan ta igen mig i lugn och ro. Problemet Ă€r cash. Vet inte hur mycket pengar jag lyckas fĂ„ ihop tills dess. . Ha en fantastisk helg alla glada!đŸŽ‰â€ïž (pĂ„/i Kungsholmen, Stockholms LĂ€n, Sweden) https://www.instagram.com/p/CSg4DucDMqn/?utm_medium=tumblr
0 notes
shadowsif · 2 years ago
Note
Which ROs are slow-burn? Can you tag this question with #slow-burn?
Hi and thanks for the ask :) sorry it took a few days to get to. My brain has been a mush and it proved to be difficult to put my thoughts down in writing.
There is no slow burn in the traditional sense. As the end point is kind of similar to all of the ROs, depending on players choices how fast it escalates. The relationships are what differ and how they start/grow. I do aim to write so it won't feel jarring 'love at first sight' even if the ROs certainly notice MC from the start. So there should be an opportunity to play most of the game with longing glances and slower burn but it's a choice for all the ROs.
Personally, Darin and Hede at this point in my brain are the best for the slower pace. Darin because traditionally forbidden regent/bodyguard trope and Hede for the childhood friends/past puppy love aspect and the reunion.
Kallas is known for her generosity and quick love for people so it's easier for people to accept her new favourite person.(Would she be sugar mama in modern terms? Maybe;))
Ora and Mc and kind of the same social standing so it's more of navigating duties and having what you want instead of what you or other people need from you.
Hope this cleared anything up? 😅
11 notes · View notes
donniek87 · 3 years ago
Text
Besviket museibesök och sjukt massa mat
Idag Äkte vi till SkÀftekÀrr arkeologiska friluftsmuseum. Vid började med en god lunch vid deras restaurang dÀr jag Ät en vÄffla med laxröra.
Tumblr media
Sedan gick vi till sjĂ€lva museidelen. Sicken besvikelse! IntrĂ€det kostade 100 kronor och friluftsmusĂ©et bestod av ett konstruerat jĂ€rnĂ„ldershus. Resten av sjĂ€lva ”upplevelsen” var att gĂ„ och testa pĂ„ nĂ„gra fĂ„ olika ”jĂ€rnĂ„lderslekar/-spel”, testa skjuta pil och bĂ„ge (sĂ„na dĂ€r barnvarianter - inga riktiga), titta pĂ„ nĂ„gra kossor som tros varit typiska under jĂ€rnĂ„ldern. Hade jag vetat vad jag skulle fĂ„ ta del av hade jag tvekat om intrĂ€det ens var 20 kronor. LĂ€ngre bort (utanför sjĂ€lva museidelen) fanns ruinerna av en riktigt forngĂ„rd, vars ena hus var det som stod rekonstruerat i friluftsmusĂ©et. Bara det hade varit nog sĂ„ intressant att besöka, utan att behöva betala 100 kronor intrĂ€de till.
En skylt pÄ muséet för att uppmana till att hÄlla avstÄnd. Den var lite rolig!
Tumblr media
Eftermiddagen spenderades pÄ Lyckesand strand, som Àr en del av den lÄnga sandstranden i Bödabukten. Ganska lagom med folk hÀr och inte speciellt lÄnggrunt (vilket Àr skönt). Det finns ett mysigt kafé hÀr med gott kaffe och bra, hembakade kakor/bullar.
Idag hade vi bokat bord pÄ restaurangen Lammet och grisen för att Àta middag. En populÀr restaurang dÀr de helgrillar lamm och gris över eld och man fÄr sÀga till grillmÀstaren vad man vill ha för kött sÄ trancherar hen det direkt framför en. Lite av en upplevelse och riktigt gott var det. Vi blev proppmÀtta! En restaurang jag varmt kan rekommendera (men det Àr ganska dyrt).
Under kvĂ€llen bestĂ€mde vi oss för att ta till vara pĂ„ kvĂ€llssolen och ta lite foton pĂ„ nĂ„gra av alla vĂ€derkvarnar som stĂ„r hĂ€r pĂ„ Öland. Sista timmen innan skymning kallas för ”golden hour” pĂ„ fotosprĂ„k - den timmen dĂ„ ljuset Ă€r extra ”varmt” och ger en hĂ€rlig röd/gul nyans till fotona. Jag tror jag lyckades fĂ„ nĂ„gon bra bild pĂ„ en vĂ€derkvarn i alla fall. HĂ€r nedan ser ni en jag tog med mobilen (för övrigt sĂ„ Ă€r alla bilder i denna blogg fotade med mobilen).
Tumblr media Tumblr media
Jag sitter utanför vĂ„rt tĂ€lt och ska snart lĂ€gga mig. Under tiden försöker ”pappa McCallister” (vĂ„r granne ni vet) natta sin yngsta dotter. Pappan skriker och brinner av extremt snabbt pĂ„ dottern - ”VA TYST NU!! LÄGG DIG NEEEER!!” Hela tiden, om och om igen. Hur ska flickan kunna komma i sĂ€ngs och somna nĂ€r sin pappa skriker pĂ„ henne hela tiden? Jag tycker synd om dottern. Jag kĂ€nner ju inte familjen och jag vet att man inte ska lĂ€gga sig i andras barnuppfostran
 Men pappan Ă€r allt annat Ă€n pedagogisk och hans stubin brinner av alldeles för fort för vad som kan vara rimligt.
Till slut blir det tyst hĂ€romkring i alla fall (sĂ„ nĂ€r som pĂ„ lĂ€ngre ner pĂ„ stranden dĂ€r de spelar hög musik pĂ„ nĂ„gon strandkrog) och jag kan fĂ„ ro till att sova. I morgon Ă€r sista heldagen hĂ€r pĂ„ Öland. Vi har bestĂ€mt att vi kör norrut pĂ„ ön (dĂ„ den delen Ă€r lugnare och mysigare) och tar dagen lite som den kommer.
0 notes
fredrikmattsson · 4 years ago
Link
Gud va trött jag blir pÄ mig sjÀlv! Nu har jag suttit och skrivit ett inlÀgg i en halvtimme och jag gÄr ut med hunden en stund för att komma tillbaka och allt Àr borta!
Aldrig att jag gör texten i ett riktigt program utan jag tramsar och skriver direkt i webblÀsaren, vilket Àr katastrof i de flesta fall. Nu andra gÄngen och varje gÄng i livet framöver ska jag anvÀnda Drafts eller Byword i mac och aldrig nÄgonsin skriva om igen, sÄ sjukt irriterande nÀr man sjÀlv Àr sÄ korkad. :)
Jag skrev ett inlÀgg om att jag har börjat spela schack igen, det var 20 Är sedan jag spelade schack som mest. NÀr jag gick i mellanstadiet sÄ spelade jag massa tÀvlingar och Àven allsvenskan i schack sÄ det kom folk och hÀmtade mig och körde runt mig pÄ tÀvlingar dÄ och dÄ. Det var sÄ klart skönt att fÄ vara ledig frÄn skolan men det var inte det hÀftigaste du kunde pyssla med precis, sÄ man höll lite tyst om saken. :)
Just nu har jag kört mer Àn vanligt och Àven om jag inte Àr lika bra som förut sÄ börjar det kÀnnas okej igen. Jag spelar pÄ Lichess, helt klart den bÀsta sidan jag har varit pÄ och skitbra pÄ att kolla igenom analys och leta misstag man har gjort i efterhand.
Om du Àr sugen pÄ att spela sÄ kör jag gÀrna ett parti med dig, bÄda har en dag pÄ sig för att göra ett drag. Den som klicka pÄ lÀnken reserver partiet och ingen annan kan anvÀnda lÀnken efter det. Om fler vill spela sÄ kan jag sÄ klart lÀgga ut en ny lÀnk senare, sÄ prova dÄ och dÄ om lÀnken Àr tagen.
Korrespondensschack Àr ganska bra för dÄ kan man tÀnka lugn och ro och man kan ocksÄ stÀlla upp pjÀserna pÄ ett riktigt schackbrÀde hemma.   Det blir lÀttare att se allt dÄ tycker jag. 
Har man gott om pengar sÄ kan man köpa ett schackbrÀde som Àr fysiskt men som man ocksÄ kan koppla till datorn. DÄ finns det smÄ lampor som visar vart motstÄndaren har flyttat och nÀr du sjÀlv flyttar sÄ registreras det automatiskt, pÄ sÄ vis kan du spela med ett riktigt schackbrÀde trots att motstÄndaren Àr pÄ nÀtet.  Men tillbaka till liChess, du kan förstÄs köra app till din smartphone eller köra i webblÀsaren, man kan t.o.m. slÄ igÄng Röst-chatt sÄ att man kan sitta och prata med varandra precis som om man satt framför varandra vid ett riktigt brÀde.
Klicka pÄ lÀnken högst upp för att börja spela. Vem som blir vit eller svart Àr instÀllt till att slumpas.
Det finns förstÄs en chatt dÀr ocksÄ sÄ att man kan skriva som vanligt.
Har du mer Àn 3000 över sÄ finns onlinekopplade brÀdet hÀr och kallas DGT, nÀr vi fÄr pjÀsern att röra sig sjÀlva med typ kanaler och magneter sÄ kommer vi nÄtt hela vÀgen, dÄ kan vi sitta pÄ varsin sida av vÀrlden och spela mot varandra.
0 notes
veckorsomgar · 4 years ago
Photo
Tumblr media
Med visst vemod sÀtter jag mig i min Megane och Äker söderut genom Kalmar lÀn. Jag Àr trött och lÀttretlig och behöver nÄgra dagar för mig sjÀlv. Men det Àr med vemod, för jag Àlskar min familj, Àlskar barnen som kan vara skitjobbiga men ÀndÄ sÄ fantastiska. Jag stannar till i Misterhult och gÄr runt en timme pÄ kyrkogÄrden och lÀser pÄ gravstenarna. Det Àr mina förfÀder och mina gamla sockenbor som vilar dÀr. Det ger mig ro och ett tag övervÀger jag att stanna dÀr för evigt, men sÄ sinnar jag mig och tÀnker att jag ger vÀl det hÀr trettio Är till. För barnens skull. Och min sambo. Tiden stÄr stilla i Misterhult och en hottad Amazon raggar ett varv runt kyrkan samtidigt som jag lÀmnar kyrkogÄrden och fortsÀtter söderut. I VÀstervik sÀger mÀnniskor wegn i stÀller för regn. NÀsta stopp blir Konsum i MönsterÄs och dÀr kallas korv för kovv. Jag möter en bekant utanför och medan vi pratar sÄ raggar en hottad svart folkvagnsbubbla förbi. Det Àr med viss vemod jag landar in i det som tidigare var min bostad men som nu Àr mitt fritidsstÀlle, mitt gömstÀlle, dÀr jag fÄr vara ifred. Den hÀr helgen kÀnner jag ÀndÄ extra vemod. En gammal bekant Àr död och sista tio Ären var det hÀr hemma som vi trÀffades och jag har förpliktelser till de anhöriga. Jag kokar en kopp kaffe och gör en macka med Dackekorv och lyssnar pÄ Rendezvous i P2 pÄ min gamla transistorradio och det Àr lite som det gamla olyckliga livet som Àr sÄ svÄrt att minnas. Kanske Àr det dÀrför det hÀr stÀllet innebÀr sÄ mycket vemod och sÄ blandade kÀnslor. https://www.instagram.com/p/CGIVwF6AMI1/?igshid=11wpfd4ky719i
0 notes
ddosfreehost · 4 years ago
Text
New Post has been published on Gsrab
New Post has been published on https://gsrab.com/hembryggning/man-ar-i-behov-av-energi-bade-for-traningspass-och-vardagslitet-bruka-druvsocker/
Man Àr i behov av energi bÄde för trÀningspass och vardagslitet, bruka druvsocker
Druvsocker samt vanligt vitt – eller brunt socker Ă€r inte alls samma saker. Om du gissar att druvsocker, som Ă€r en glukos, ocksĂ„ kallas dextros har du helt rĂ€tt. Den kemiska beteckningen för dextros Ă€r C6H12O6. En av mĂ„nga fördelar med dextros Ă€r att det ger en direkt energikick jĂ€mfört med att Ă€ta nĂ„got sött godis. NĂ€r du trĂ€nar mycket kan en dos dextros ge dig den extra energi du behöver.
Druvsocker Àr en energikick.
Tumblr media
Ibland behövs mer energi Àn som finns tillgÀnglig. Visst har det hÀnt dig ocksÄ att energin tagit slut eller inte rÀcker till ibland, speciellt kanske inför ett trÀningspass eller motionsrunda. DÄ kanske rÀddningen kan komma i form av druvsocker istÀllet för godis eller en massa mat..
Om du kÀnner ett energibehov, sÀtt inte i dig en massa kakor och godis för att fÄ i dig socker. Ett piller eller en tablett med dextros kan vara allt som behövs för att ÄterstÀlla sockerbalansen.
Kanske ger vindruvor likadan effekt som dextros.
Om du inte hittar ditt druvsocker, ta dig raskt till en vingÄrd och stoppa i dig vindruvor. Om vi fördjupar oss i Àmnet koncentration sÄ förlorar druvan klart jÀmfört med ett litet piller. Det Àr med hjÀlp av fotosyntes som druvorna skapar sitt druvsocker. Om man vill pÄverka sitt blodsocker pÄ ett naturligt sÀtt sÄ Àr detta ett bra val.
För mĂ„nga sĂ„ Ă€r den stora fördelen med att köpa glukos i en behĂ€ndig förpackning att man kan anvĂ€nda sig av sockret pĂ„ ett sĂ„ smidigt sĂ€tt. Doktorn rekommenderar vid lĂ„gt blodsocker “Ät snabbt upp fyra kilo druvor.” Det Ă€r inget krĂ„ngligt, ett par tre teskedar i din vattenflaska till trĂ€ningen rĂ€cker.
Valmöjlighet till att finna druvsocker i en affÀr Àr en e-shop.
Det Àr inte sÄ svÄrt att hitta bra druvsockerprodukter. PÄ nÀtet kan du i lugn och ro söka efter just det druvsocker du vill köpa och ofta fraktfritt. Det finns 1 kg pÄsar pÄ nÀtet dÀr priset Àr riktigt bra.
LÀgg upp ett lager med flera pÄsar. Har du tÀnkt dig att passa pÄ med trÀning eller andra fysiska aktiviteter pÄ semestern kan en eller flera pÄsar i bagaget vara en bra idé.
0 notes
magnuswesterberg · 4 years ago
Text
4. Resan till Colmar
Dagen dör frĂ„n klockan tre pĂ„ eftermiddagen, vĂ€rmen försvinner, mĂ€nniskorna skyndar hemĂ„t. Vid arton pĂ„ kvĂ€llen Ă€r det mörkt och kallt. Allt Ă€r borta. Den första höstvinden drar genom trĂ€dgĂ„rden i Nacka och försöker förvandla platsen till vildmark igen. Rolf Emering har just kommit hem efter en arbetsdag inne i stan. Det enda som hörs Ă€r hans andfĂ„ddhet nĂ€r han rullar in pĂ„ garageuppfarten till villan pĂ„ JĂ€rlastigen. Han drar in nĂ„gra djupa andetag och det Ă€r rĂ„tt i luften i svackan dĂ€r hans hus ligger sedan 1931. Ögonen svider av svett som har runnit frĂ„n kanten av cykelhjĂ€lmen. Gatubelysningen kastar ett blekt sken in i trĂ€dgĂ„rden pĂ„ baksidan av huset. NĂ€r Rolf har stĂ€llt in racercykeln i garaget gĂ„r han tillbaka ut i trĂ€dgĂ„rden och bĂ€r in trĂ€dgĂ„rdsmöblerna. Vilken dag som helst kan snön vara hĂ€r, tĂ€nker han. Rolf dröjer dĂ€rpĂ„ vid det gamla Ă€ppeltrĂ€det, betraktar i fönstret familjen som rör sig i det gulaktiga ljuset inne i villan. Han tĂ€nker pĂ„ hur mycket han tycker om sin familj, pojkarna och Élise som Ă€r mĂ€rkliga kopior av honom sjĂ€lv och hustrun. SĂ„ kommer han pĂ„ att det redan Ă€r hög tid att byta till vinterdĂ€ck. Det Ă€r numra bara familjen som anvĂ€nder bilen, Rolf cyklar sĂ„ ofta och sĂ„ lĂ„ngt han kan, under alla Ă„rstider, i alla vĂ€derförhĂ„llanden. För nĂ„gra Ă„r sedan skulle han inte kunna tĂ€nka sig ett liv eller ens en dag utan bil, men nu kĂ€nner han sig fri, cykeln tar honom överallt. Allt han nĂ„gonsin behöver finns inom mindre Ă€n en timme med cykeln, och vid femtionio Ă„rs Ă„lder har Rolf genom cyklingen kommit i sitt livs form.    Under fĂ€rden frĂ„n Stockholm city ut till Nacka har han dock under just den hĂ€r kvĂ€llen överrumplats av mörka tankar. Han kom att tĂ€nka pĂ„ att det frĂ„n medeltiden fram till sjuttonhundratalet fĂ€ngslades, torterades och dödades femtiofemtusen mĂ€nniskor i Europa anklagade för trolldom. Var kom dessa tankar ifrĂ„n? FrĂ„n Ă„r av missvĂ€xt och sjukdom hĂ€vdar vissa historiker. För egen del svĂ€var Rolf omkring pĂ„ sin racercykel fram och tillbaka mellan Nacka och Stockholm varje dag i en helt annan tid, motstĂ„ndslöst som vore han gjord av dimma, plötsligt i livet har han blivit i stort sett fri frĂ„n bekymmer, men Historien, den finns bakom honom, pĂ„ ett sĂ€tt som bĂ„de gldjer honom och gör honom outsĂ€gligt sorgsen; hĂ€xprocesserna, kanske det fasansfullaste kapitlet i Sveriges historia, dem kom han plötsligt att tĂ€nka pĂ„ nĂ€r han passerade Södra Stadshuset, i vilket förhöret med Anna MĂ„nsdotter hölls en dag i april 1676. Efter förhöret i vilket det fastslagits att Anna verkligen var en hĂ€xa, halshöggs hon och kroppen brĂ€ndes. Rolf fĂ„r bilder i huvudet, han hör en svag, torr röst som lĂ„ter förhoppningsfull fast den hela tiden ber om nĂ„d, en hel kvart ber den dĂ€r rösten i huvudet pĂ„ Rolf. Han trycker pĂ„ och cyklar bort frĂ„n Södra Stadshuset vidare upp pĂ„ KatarinavĂ€gen. Djur mĂ„ vara drivna av instinkter, men de dödar inte pĂ„ grund av vidskeplighet. Tore Janson beskriver i sin bok SprĂ„ket före historien, att det sannolikt funnits andra mĂ€nniskoarter som ocksĂ„ har kunnat tala med varandra, inte samtidigt dock, men mycket tyder pĂ„ att Ă€ven neandertalmĂ€nniskor, denisovamĂ€nniskor, floresmĂ€nniskor och Homo naledi, vars kvarlevor nyligen har hittats i StjĂ€rngrottan i Sydafrika – alla dessa mĂ€nniskoarter kunde eventuellt Ă€ven tala, men vad tala de om, att de skulle leta upp och brĂ€nna hĂ€xor, hade dessa mĂ€nniskoarter en förvriden gudstro? Den moderna mĂ€nniskan Ă€r kan hĂ€nda helt unik i sin grymhet, vidskeplighet och existentiella vilsenhet. Inte kunde de bara lĂ„ta nĂ„gon ha sin egen död ifred, utan att vi i stor omfattning har gjort att medmĂ€nniskor lĂ€mnat jorden i lĂ„ngdragna och fruktansvĂ€rda plĂ„gor. Ibland tĂ€nker Rolf pĂ„ krillen, om de lider och dör lĂ„ngsamt i vĂ€ldiga plĂ„gor i blĂ„valens tarmsystem. De kanske ocksĂ„ plĂ„gas, lĂ€nge, lĂ€nge i en soppa av magsyra som först förblindar, sen lĂ„ngsamt upplöser resten av kroppen?    De av homosapiens oskyldigt pryglade och dödades öden lĂ€mnar inte Rolf, trots att han utifrĂ„n sett uppfattas som en hĂ„rdhudad militĂ€r som har sett det mesta, som genomlidit överlevnadsdygn bakom fiendens linjer, dygn efter dygn helt ensam i Tiveden och sen Afghanistan, livnĂ€rt sig pĂ„ vassrot, fiskyngel, grodlĂ„r och kokad mossa, inget han talar om med nĂ„gon. Rolf har alltid haft oerhört svĂ„rt att slĂ€ppa eller till och med somna om kvĂ€llarna nĂ€r oskyldiga mĂ€nniskor rĂ„kat illa ut: av krig, kriminalitet, orĂ€ttvisor, vidskepligheter eller bara otur. Som försĂ€kringstjĂ€nsteman sĂ„g han allt för mycket av olyckor och familjetragedier, men det gjorde honom inte hĂ€rdad, utan mjuk, obeslutsam i frĂ„gor som inte rörde honom sjĂ€lv utan andra. Kriget kom aldrig, men de till synes Ă€ndlösa skjutövningarna, lekarna i skogen och mörkret, hela tiden nĂ€ra grĂ€nsen, dessa blev mer fasansfulla och lĂ€rorika Ă€n kriget sjĂ€lvt.    Ondskan som drabbade Anna MĂ„nsdotter och – som dĂ„ pĂ„ den tiden av mĂ„nga uppfattades som nĂ„got i sig gott – den strĂ€cker sig tillbaka till domenikanermunken Heinrich Kramer frĂ„n Tyskland som pĂ„ fjortonhundratalet fĂ„tt ansvaret av PĂ„ven att i Europa identifiera hĂ€xor och alla andra som misstĂ€nktes vara i förbund med djĂ€vulen. Heinrich titulerades institoris, och hans idĂ©er om gott och ont i vĂ€rlden fortplantade sig Ă€nda upp till Norden. I Sverige avrĂ€ttades tillsammans med Anna MĂ„nsdotter fyra hundra personer. Dessa avrĂ€ttningar, eller mord om ni sĂ„ vill, skedde visserligen under en lĂ„ng period, 1492-1704. Heinrich Kramers bok, Malleorum quorundam maleficarum, tam veterum quam recentiorum autorum, tomi duo eller Tertia pars mallei maleficarum. Malleus Maleficarum, pĂ„ svenska kort och gott HĂ€xhammaren, blev den mest inflytelserika instruktionsboken för hĂ€xjakt och översattes till tjugo sprĂ„k. Överallt dĂ€r boken lĂ€stes uppstod tortyr, bĂ„lbrĂ€nningar och dödande. Munken Jacob Sprenger hjĂ€lpte Heinrich sĂ„ att manuskriptet till sist blev helt fĂ€rdigskrivet och boken lĂ€stes i hela Europa – dess budskap innebar död för de som hade ovĂ€nner inom kyrkan eller för de mĂ€nniskor, i synnerhet för de kvinnor, som var i smĂ„ samhĂ€llen var illa omtyckta. FörevĂ€ndningen var inte sĂ€llan att de hade haft sex med DjĂ€vulen. NittonĂ„riga Jeanne d’Arc dömdes till att brĂ€nnas pĂ„ bĂ„l. LĂ„gorna steg mot skyn i Rouen en majdag 1431. Burgunderna hade sĂ„lt henne till engelsmĂ€nnen, som dömde henne till döden pĂ„ bĂ„let för hĂ€xkonster och trolldom. Hennes aska ströddes i floden Seine, men nittonhundratjugo fick hon sin upprĂ€ttelse och helgonförklarades av Benedictus XV.    Inte mĂ„nga i Sverige har lĂ€st HĂ€xhammaren, men nĂ€r Adeline ser ut genom fönstret frĂ„n baren pĂ„ Scandic Haymarket pĂ„ Hötorget denna eftermiddag, fastnar hennes blick pĂ„ just vĂ„r cyklande familjefar Rolf Emering som har lĂ€st boken. Han har lĂ€st den pĂ„ franska. Hon har lĂ€st den pĂ„ tyska. Rolf gĂ„r pĂ„ Gamla Brogatan mot Hötorget, och just dĂ€r torget tar vid viker han av diagonalt, korsar torget mot SveavĂ€gen och Konserthuset. Han stĂ„r ut ur mĂ€ngden, med huvudsakligen östermalmsdamer som handlar pĂ„ torget; han Ă€r en vĂ€ltrĂ€nad femtionioĂ„ring med knappt skönjbart grĂ„tt hĂ„r. Det Ă€r uppenbart att han inte Ă€r pĂ„ Hötorget för att handla grönsaker. I sin ungdom tĂ€vlade Rolf i handboll och ishockey pĂ„ internationell nivĂ„. NĂ€r vi ser honom gĂ„, vĂ€lklĂ€dd och rak i ryggen, Ă€r han arbetsbefriad med ett generöst avgĂ„ngsvederlag frĂ„n försĂ€kringsbolaget och pĂ„ grĂ€nsen till pension. Han fortsĂ€tter att cykelpendla till stan under mĂ„nga Ă„r efter att han har lĂ€mnat bolaget. SjĂ€lvdisciplinen har han med sig frĂ„n Ă„ren som elitidrottsman och reservofficer. Det sitter djupt i kroppen och psyket, och han Ă€r förbluffad och tacksam över den bieffekt som militĂ€rlivet lĂ€mnade honom med. Han Ă€r övertygad om att krigsförberedelserna generellt sett övervĂ€ger de fasansfulla effekter som det faktiska kriget skulle medföra. Rolf anser att vi har vi fĂ„tt ett samhĂ€lle genomsyrat av mĂ€n som aldrig har blivit motsagda, eller som fĂ„tt testa sina fysiska grĂ€nser under i sig helt meningslösa manövrar i det svenska landskapet. Just meningslösheten i vĂ€rnplikten kan vara svĂ„r att hantera för till exempel nĂ„gon som har studerat pĂ„ Handels eller ekonomilinjen överhuvudtaget. Men tro mig, det har en positiv och fredsfrĂ€mjande effekt, att lĂ„ta mĂ€n gĂ„ mil efter mil med tung packning för att en kraft större Ă€n dem sjĂ€lva krĂ€ver det av dem. Ingen information om vart de ska fĂ„r de, det gör mĂ€n ödmjuka, att inte veta nĂ€r det kan tĂ€nkas vara slut, eller ens veta var de befinner sig. De flesta svenska mĂ€n kommer aldrig att finna sig dödströtta eller vilse i en mörk skog, de kommer aldrig i livet att göra nĂ„got som Ă€r sĂ„ jobbigt att de nĂ€stan upphör att vara sig sjĂ€lva. De kommer aldrig att utföra en handling utan ett tydligt ekonomiskt mĂ„l; allt detta skapar farliga och giriga mĂ€n som ej finner ro i stĂ€derna, egocentriska vildar som inte förstĂ„r var de sjĂ€lva börjar eller slutar, hur de ska hantera ovisshet, de börjar skada sig sjĂ€lva och efter nĂ„got Ă„r eller sĂ„, nĂ€r de har gĂ„tt över grĂ€nsen med alkohol och blivit desillusionerade, dĂ„ ger de sig pĂ„ kvinnorna. Ett trĂ€ningspass pĂ„ gym eller ett friluftsĂ€ventyr i svenska fjĂ€llen Ă€r föga kompensation i jĂ€mförelse med vad svenska soldater uthĂ€rdade under veckolĂ„nga övningar i de svenska skogarna under kalla kriget pĂ„ sjuttio- och Ă„ttiotalet. MĂ€n Ă€r stenar frĂ„n stenĂ„ldern som behöver förnedras och slipas ned, för att bli mĂ€nniskor som inte förstör mer Ă€n de bygger upp. PĂ„ Ă„ttiotalet lĂ€rde sig unga mĂ€n att strida varje dag i ett krig som aldrig kom; det var svaga mĂ€n, starka mĂ€n, mĂ€n som emigrerat hit, norrlĂ€nningar som aldrig varit söder om DalĂ€lven, genier och latmaskar: alla tryckes in i en pluton och samarbetet i gruppen fick nĂ„got metafysiskt över sig, striden var pĂ„ lĂ„ssas men Ă€ndĂ„ pĂ„ riktigt, en kĂ€nsla av förberedelse inför det absolut vĂ€rsta prĂ€glade deras dagar under ett Ă„r, de gick i mörker och regn i vĂ€ntan pĂ„ en fiende som var osynlig, anonym men extremt snabbtĂ€nkt och farlig. Det som blev kvar i Rolf efter tre Ă„r i det militĂ€ra, var förutom mĂ„nga vĂ€nner en lĂ„ga av sjĂ€lvrespekt, hjĂ€lpsamhet och ihĂ€rdighet och ett vĂ€rnande om alla olycksdrabbade och Ă€ven för de som hade det svĂ„rare Ă€n honom sjĂ€lv att utstĂ„ meningslösheten. Han behövde inte veta varför han mĂ„ste göra det, han mĂ„ste bara göra det. Han hade stort förtroende för sina befĂ€l, som inte alls var nĂ„gra tyskar beredda att överge varje moralisk grĂ€ns. MilitĂ€rlivet förĂ€ndrade hĂ€rutöver hans sĂ€tt att röra sig, det syns extra tydligt nĂ€r han passerar över Hötorget. Se pĂ„ honom: axlarna tillbakadragna och blicken fĂ€st lĂ„ng fram, och redo att gĂ„ kort eller att gĂ„ i flera dagar med knappt nĂ„gon vila, och ingen information om mĂ„let. Samma lĂ€tta steg oavsett. Rolf gĂ„r nu med blicken fĂ€st pĂ„ kortsidan av Ivar Tengboms konserthus frĂ„n 1926. Han gĂ„r in genom den öppna dörren pĂ„ Espresso House, slĂ„r sig ned pĂ„ sin vanliga plats; han sluter ögonen kort en stund som man ofta gör nĂ€r man kommit till jobbet och ska bestĂ€mma sig för vad man ska ta tag i först.    Det Ă€r mĂ„hĂ€nda en helt udda tanke, men Rolf har mĂ„nga gĂ„nger undrat om Ă€ven andra har gjort samma erfarenhet som han har gjort? Framförallt ihĂ€rdigheten Ă€r transformerad till en lĂ„ga, som i början av Ă„lderdomen, driver honom att fortsĂ€tta att cykla och lĂ€sa, cykla och lĂ€sa, inte olikt en meningslös, repetitiv militĂ€rövning pĂ„ en myr i ingenmanslandet HĂ€rjedalen kan man tycka, men detta arbete gör Rolf lycklig och lugn inombords; lite som att vandra med livets motgĂ„ngar som packning, framför honom en blöt och tungvandrad myr som inte tar slut, just sĂ„ Ă€r det för honom att lĂ€sa och cykla – en Ă€ventyrsresa upp och ner och sen horisontellt rakt in i hans egna erfarenheter med en ledsagare som ocksĂ„ Ă€r en mĂ€nniska, men det Ă€r inte enkelt eller lĂ€ttvandrat, för det mesta leds han av en europeisk författare, liksom av Vergilius i Den gudomliga komedin, och lĂ€ngst, lĂ€ngst inne, dĂ€r möter han inte sig sjĂ€lv, och inte Beatrice, och inte ett oĂ€ndlighetens ljus i vilket allt fĂ„r sin förklaring, utan en man i uniform som stirrar ned pĂ„ honom:    ”Emering, res dig, du mĂ„ste gĂ„ tvĂ„ mil till!”     Rolf tĂ€nker dĂ€refter pĂ„ det som en sprĂ„kintresserad vĂ€n och poet skrev i en diktbok om ett totalt misslyckat fĂ€ltslag i JĂ€mtland, en rad bara, nĂ„gra fĂ„ ord, dessa ord har etsats sig fast i minnet:    ”Diktaren lever med sin död som en brödkorg pĂ„ ryggen.”    Varje dag fortsĂ€tter Rolf som om inget har förĂ€ndrats, han upptrĂ€der lugnt och förnöjt som om att han arbetade kvar pĂ„ försĂ€kringsbolaget: skaderegleringar, nya försĂ€kringsprodukter, normer, principer, metodik om hur man bygger förtroende hos kunderna, Ă€ndlösa möten om samma saker, om risker – och det fungerar.    Oktobermorgon i Stockholm City: nya mĂ€nniskor pĂ„ Espresso House i botten pĂ„ Konserthuset. Kallt och rĂ„tt, bara fyra plusgrader. Rolf har bestĂ€lld bryggkaffe och sitter lĂ€ngst in i hörnet, lĂ€ser under förmiddagen om Paris, Lyon, Bordeaux och om handel lĂ€ngs RhĂŽne- och Rhenfloderna pĂ„ artonhundratalet, om Ă„ngbĂ„tarnas och jĂ€rnvĂ€gens dominans i Europa. Fienderna Frankrike och Tyskland och om de delar av Frankrike som var tyskt frĂ„n kriget 1870 fram till första vĂ€rldskrigets slut. FransmĂ€nnen bĂ€vade under det senare kriget för att möta tyskarna i ett krig, pĂ„ samma sĂ€tt som de hade alltsĂ„ hade gjort 1870. Med anledning hĂ€rav lovade franska regeringen att vara allierad med Ryssland. Frankrikes dröm var att Ă„tererövra Alsace-Lorraine (Elsass-Lothringen) dĂ€r Colmar lĂ„g, den omstridda grĂ€nsen mellan Tyskland och Frankrike som strĂ€cker sig som en strömförande fiskelina pĂ„ botten mitt i Rhenfloden. Att flytta denna grĂ€ns kan stĂ€lla till oreda i Europa. Rör för allt i vĂ€rlden inte denna grĂ€ns. Rolf sitter pĂ„ bottenplanet i den kvadratiska, men samtidigt fantasifulla, blĂ„ byggnad som ritades av Ivar Tengbom och som anses vara Stockholms finaste exempel pĂ„ Swedish grace. Ett och ett halvt Ă„r passerar, i det stora hela samma rutiner varje dag, och Rolfs kunskaper om Europa tilltar i takt med allt som han lĂ€ser under höstdagar som denna.    Ibland tar han en promenad ned till Stureplan och unnar sig en pastis med is pĂ„ Sturehof och gĂ„r sen sakta tillbaka till Konserthuset. Blickar i korsningen upp mot Cyrillus Johanssons kontorsbyggnad i hörnet SveavĂ€gen-Kungsgatan, det sĂ„ kallade Centrumhuset frĂ„n 1931. Det Ă€r ett av fĂ„ exempel pĂ„ modern arkitektur i Stockholm som faktiskt upplevs som harmonisk och tilltalande. Den horisontellt orienterade kontorsbyggnaden fĂ„r honom att tĂ€nka pĂ„ Frank Lloyd Wright och Chicago dĂ€r han ofta har var i tjĂ€nsten under nittiotalet.    Varje kvĂ€ll cyklar Rolf hemĂ„t i skymningen till villan i Nacka. Rullar trött in pĂ„ garageuppfarten, efter att ha lĂ€mnat Espresso House punktligt klockan fem, som vore det ett yrke han bedriver dĂ€r i hörnet, bestĂ„ende av att dricka caffe, Ă€ta en sallad till lunch och lĂ€sa europeisk historia.    Familjen vet inget om Rolfs dagar inne i city, de anar inget, behöver inget veta. De ser upp till sin försĂ€kringstjĂ€nsteman och reservofficer med de grĂ„ tinningarna och den vĂ€ltrĂ€nade kroppen. De tror att deras hjĂ€lte arbetar pĂ„ försĂ€kringsbolaget och ibland sover Rolf dĂ€rför över pĂ„ Scandic Haymarket inne i stan för att ge sken av att han Ă€r pĂ„ konferens; kommer hem efter tvĂ„ dagar och spelar utarbetad. Rolf har dock aldrig mĂ„tt bĂ€ttre. Han lever ett dubbelt liv; ett i det förgĂ„ngna och ett annat i presens. Han lĂ€ser historiska romaner och följer Ă„rstidsvĂ€xlingarna i detalj under det att han cyklar fram och tillbaka, fram och tillbaka mellan Stockholm City och villan i Nacka.    Om Ă€ventyrslusten Ă€r större Ă€n vad omstĂ€ndigheterna tillĂ„ter, dĂ„ Ă€r det förflutnas gĂ„tfullhet den nĂ€rmaste utvĂ€gen, tĂ€nker Rolf, samtidigt som just densamma har börjat att fĂ„ honom att kĂ€nna sig som en frĂ€mling i Sverige. Det Ă€r nĂ„got som lockar med det förflutna och kontinenten, det som skildrats av de stora franska berĂ€ttarna Zola, Balzac och Flaubert. De ger honom lust att fortsĂ€tta resan in i sig sjĂ€lv, in i tanken, men Ă€ven ut i landskapet, och bakĂ„t i tiden och in i stĂ€dernas grĂ€nder, dĂ€r den franska stad som har gjort starkast intryck pĂ„ honom Ă€r Colmar. Staden i Alsace som varit tysk sĂ„vĂ€l som fransk i omgĂ„ngar genom historien. Omgiven av korsvirkeshus och vingĂ„rdar. Under trettioĂ„riga kriget intogs staden av svenskarna och det finns dĂ€rför en gata i Colmar som Ă€n i dag heter Rue Gustave Adolphe!    PĂ„ kvĂ€llen hemma i Nacka tas grillen fram. Genom natten i villakvarteret, nĂ€r grillen knĂ€pper och svalnar pĂ„ den vidstrĂ€ckta verandan som Rolf har byggt, gĂ„r ryktet om att det finns en anorektisk polska som kommer och stĂ€dar för trehundra kronor. FĂ„ har sett henne. Hon stĂ€dar i trans, en koncentrerad lĂ€ngdhopperska. De som har sett henne sĂ€ger att hon kommer i tights och gymnastikskor, och att hon Ă€r smal. Sen försvinner trettiotvĂ„Ă„ringen frĂ„n Warszawa lika ljudlöst som hon anlĂ€nt, likt ett lodjur, familjen mĂ€rkte henne inte, hon lĂ€mnar inga spĂ„r, inte ens en svag doft lĂ€mnar polskan efter sig. Ingen vet hur hon anlĂ€nder, om hon har en egen bil, om hon blir avslĂ€ppt av en arbetsledare eller om hon Ă„ker kommunalt, om hon till och med kanske vandrar i timmar för att komma till Jarlastigen i Nacka?    ”Agnieszka, har varit hos oss”, sĂ€ger de med en speciell ton i rösten pĂ„ andra sidan gatan, polskans anonyma professionalism har gripit tag i familjerna djupare Ă€n de varit beredda pĂ„, faktumet att kĂ€nslan hon ingjuter i dem gick att köpa för ett par hundralappar; det senare syns speciellt vĂ€l i ögonvrĂ„n pĂ„ morgonen i affĂ€rskvinnan tvĂ€rs över gatan, i hennes ekorrögon finns en kĂ€nsla av total kontroll; det rĂ€cker med varannan vecka för Rolfs del med Agnieszka, och han njuter av resultatet av hennes effektivitet, samtidigt som han kĂ€nner sig osĂ€ker pĂ„ om de utnyttjar eller bara hjĂ€lper henne ekonomiskt. Kvinnan pĂ„ andra sidan gatan kör hĂ„rt med polskan, och hennes hem Ă€r overkligt rent, bisarrt arrangerat, kuddarna stĂ„r som en preussisk armĂ© i soffgruppen, kvinnan fĂ„r nĂ„got erotiskt, drömskt i ögonen som vattnas, och Rolf stirrar som en smĂ„viltsjĂ€gare pĂ„ henne frĂ„n sin sida av gatan, dröjer vid hennes höfter för lĂ€nge, siktar, och han upptĂ€cker dĂ„ att han inte vill skjuta henne med ett salongsgevĂ€r utan att han vill ha henne, hon som egentligen Ă€r som honom: en som hjĂ€lper mĂ€nniskor, en drömmare, litteraturĂ€lskare och resenĂ€r inombords. UtifrĂ„n sett Ă€r Rolf försĂ€kringstjĂ€nstemannen som cyklar till jobbet fram och tillbaka, fram och tillbaka, som om det vore en etapp i Tour de France.    Rolf sneglar nu pĂ„ sin Rolex Submariner dör han blivit stĂ„ende i tankar i mörkret i trĂ€dgĂ„rden och inser att det plötsligt Ă€r sent. Just dĂ„ tĂ€nds en Webergrill lĂ€ngre bort pĂ„ gatan. PlĂ„thöljet slamrar mot den stjĂ€rnbemĂ€ngda oktoberhimlen. Fyra brĂ€nnare gĂ„r i gĂ„ng pĂ„ full gas. Det Ă€r Rolfs granne Evert som kvicknat till och som nu ska det grilla utav bara den. Evert stĂ„r dĂ€r i sitt lĂ€derförklĂ€de och slĂ€nger ut halloumibitar med ekologisk bacon runt om pĂ„ gallret, det sprakar och osar i höstkvĂ€llen, rör armarna vant som om han vore en grekcypriot, drar in doften av smĂ€ltande getost och bacon. Evert har ocksĂ„ en tunn vĂ€st pĂ„ sig, och i glaset Rioja, tempranillo lagrad pĂ„ amerikanska ekfat. Det dĂ€r har grannen dock aldrig begripit, amerikansk vitek som ger smak Ă„t vinet i Spanien.    Rolf stĂ„r kvar i mörkret i trĂ€dgĂ„rden och skakar pĂ„ huvudet Ă„t sin granne, han gĂ„r in frĂ„n verandan, kryper ned bredvid sin hustru som redan gĂ„tt till sĂ€ngs och lĂ€ser fram till tolv pĂ„ natten ut den allra sista delen i HonorĂ© de Balzacs La ComĂ©die humaine.    Dagen efter berĂ€ttar Rolf om sitt liv för sin familj, om sina resor pĂ„ den franska landsbygden och om sina studier av livet förr i tiden i franska stĂ€der och om hĂ€xprocesserna och boken HĂ€xhammaren. Han berĂ€ttar att han i stort sett har Ă€gnat sig Ă„t att lĂ€sa om Frankrike och Europa under Ă„tta timmar om dagen under de senaste Ă„ren. Om hur det europeiska ödet: stĂ€ndiga krig, flyttandet av grĂ€nser, hĂ€xprocesser, pest, inkvisition, svĂ€lt och naturkatastrofer som har plĂ„gat stĂ€der som Colmar – den undersköna medeltidsstaden inklĂ€md nĂ€ra grĂ€nsen mellan Frankrike och Tyskland, den skarpa diskrepansen mellan skönhet och förstörelse, mellan lycka och sorg. Han kan vid det hĂ€r laget allt om staden, vet namnen pĂ„ de hĂ€xor som brĂ€nts pĂ„ bĂ„l dĂ€r pĂ„ sextonhundratalet och om svenskarnas belĂ€gring av staden under trettioĂ„riga kriget. Rolf vet inte vad det betyder, men att lĂ€sa om det förflutna och om alla de oskyldiga som har gĂ„tt under, Ă€r att visa dem respekt, och att en strĂ„le av förtröstan strĂ€cker sig in i vĂ„r tid och ingjuter hopp i de nu levande, likt honom sjĂ€lv, och Ă€ven om det var lĂ€nge sedan, att byborna i Colmar bara Ă€r namn i böcker för honom, sĂ„ Ă€r de mĂ„nga oskyldiga som fĂ„tt sĂ€tta livet till, sĂ„ mĂ„nga som förĂ€lskat sig över grĂ€nsen mellan Frankrike och Tyskland men vars barn och kusiner sen stĂ€llts mot varandra i bĂ„de första och andra vĂ€rldskriget, som i allt vĂ€sentligt var de mest fasansfulla krig man kan förestĂ€lla sig, utkĂ€mpat mellan bröder i Tyskland och Frankrike. Det tar emot och han kĂ€nner sig som en oduglig drömmare som en gĂ„ng var officer och idrottsman, men nu blott en halvgammal man med en blick som kĂ€nns mycket frĂ„nvarande. Familjen ler mot Rolf frĂ„n frukostbordet nĂ€r han har berĂ€ttat fĂ€rdigt. Dottern Élise lyfter undan en hĂ„rlock som fallit ned i ansiktet, lĂ€gger den bakom örat, tittar pĂ„ sin far. Hon Ă€r sĂ„ lik honom i anletsdragen. Exakt samma fĂ€rg och form pĂ„ ögonen, samma rörelser med hĂ€nderna nĂ€r hon förbereder sig för att sĂ€ga nĂ„got viktigt:    ”Pappa, vi vet, vi Ă€lskar dig för att du gör det du Ă€r bĂ€st pĂ„: dricka kaffe, resa i fantasin och lĂ€sa franska artonhundratalsromaner. En dag kommer du att fĂ„ ditt svar, vi bryr oss inte, det hĂ€r Ă€r din resa, och bara du kan göra den hĂ€r resan ensam. Bara du vet nĂ€r du har kommit fram, och till vad. Du har ju jobbat med försĂ€kringar varenda dag sedan du var tjugotvĂ„, hjĂ€lpt tusentals familjer som pĂ„ olika sĂ€tt har fĂ„tt livet slaget i spillror. Till din sextioĂ„rsdag har vi och försĂ€kringsbolaget bokat en resa till Colmar.”
                                                          *
0 notes
whitewaterpaper · 7 years ago
Text
Top of the Lake: China Girl "The Loved One" [S02E02]
¥Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!
Tumblr media
Ett av problemen jag hade med sÀsongspremiÀren Àr hur Jane C. lyckas med att riva ned precis allt vad positiv utveckling heter utan att vi egentligen fÄr svar pÄ nÀr/var/hur. Redan i andra avsnittet ÄtervÀnder vi till Nya Zeeland, innan Robin lÀmnar Johnno. Och vi fÄr möte en del av det gamla gÀnget igen.
Det Àr intressant att se Tui med sin son/dotter och senare Àven att hon verkar ha ett rÀtt nÀra band till Robin. Robins nyfunna bröder verkar ha anamat henne som sin egen, och Àven förskjutit Johnno. Det senare vet jag inte vad jag skall tycka om, de kalla honom förrÀdare och dömmer honom i princip pÄ sin moders handlingar.
Sedan har vi det hÀr med uppbrottet. Vi ser cannabisen, vÀxthuset mitt ute i ingenstans och en blondin. Sedan förstÄr vi rÀtt vÀl hur det avlöpte. Kanske att detaljen om att Robin först tÀnkte gifta sig med Johnno i fÀngelset -- det sÄg ajg inte komma. Sedan noterar hon blondingen och vi vet att inget gott kommer komma ur den hÀr grejen. Kanske var det sista droppen, nÄgot sade mig att Robin kanske led av tvivel redan dÀr nÀr hon dammsög i början av avsnittet.
Under samtalet med Tui och Tuis mamma (antar jag iaf att det Àr) sÄ nÀmner Robin siffran 3 pÄ kommentaren om att det kanske var tur att Robin inte hann skaffa barn ihop med karln. HÀr kan man fundera, 3 missfall? Eller 3 aborter? Inte mycket talar för det senare -- vilket fall sÄ fÄr man iaf en ökad förstÄelse för varför Robin Àr i det skick hon Àr.
Sedan mÄste jag sÀga att det var en snygg övergÄng dÀr med BröllopsklÀnningen som gÄr upp i rök och tillbaka till den kalla grÄ vardagen i Sidney igen.
Australien kÀnns kanske inte som nÄgot som kommit in pÄ 2000-talet Ànnu. Med somliga (de flesta faktiskt) poliser som behandlar Robin och Hilmarson kÀnns mer 1800 kallt Àn 2000. LÀgg till pÄ det hela grejen med lagliga bordeller (och hur det uppenbarligen inte skyddat China Girl/Cinnamon).
Jag utgÄr iaf frÄn att China Girl/Jane Doe Àr Cinnamon. Allt tyder pÄ det. China Girl omnÀmns ocksÄ vara frÄn Thailand -- vilket antagligen Àr en lÀnk till den kommande 3e sÀsongen som sÀgs utspela sig dÀr. Kommer Robin och Hilmarson följa spÄren Ànda till rekryteringsringen i Thailand mÄnne? Och det dÀr med surrogatmamma listade jag ut före Robin. :)
Sedan mÄste jag fÄ frÄga: vad Àr grejen med de dÀr laptop-nördarna? De sitter och brÀker ur sig saker som verkligen fÄr saker och frysa till is i Ädrorna pÄ mig...
Annars mÄste jag sÀga att jag gillar Gwendoline Christies "Hillmarson" som karaktÀr. SÄ stor (Gwendoline Àr nÀstan 2 meter) och sÄ oskyldigt bortkommen... det Àr lite smÄsÀtt faktiskt. En annan karaktÀr som pÄvisar att kunna bli intressant i det hÀr avsnittet Àr Mary (Robins dotter). Hon verkar ta saker och ting rÀtt bra, en de av mig misstÀnker att hon (tillsammans med Hillmarson) kommer ha en viss helande effekt pÄ Robin.
Visserligen kommer det antagligen skita sig nÀr Robins mordfall leder henne rÀtt in i bordellen och till Puss (som antagligen har med mordet att göra). Jag hade dokc innan det hÀr avsnittet inte riktigt fattat att Robin Àr den som slutgiltigt Àr den som tar kontakt (om man bortser frÄn det dÀr första brevet). Man kan ju förstÄ varöfr mamma Jane skyller en del pÄ Robin att Mary tog en snedsvÀng strax efter 12Ärs Äldern, mÄste varit tufft att bli avvisad tvÄ gÄnger.
Jane och Marys pappa verkar dock ha en rÀtt konstig situation... Mitt i skilsmÀssan verkar pappan vara den som tar det med ro och Jane vara den som Àr helt upp och ned. Trots att det var Jane sjÀlv som försatte dem i den hÀr situationen. Inte undra pÄ att Mary Àr irriterad pÄ sin mamma. (Noterade att hon t.ex. inte kallade Jane "mamma" utan snarare "Jane", det kommer vÀl en signifikant scen snart dÀr hon ger den dÀr titeln till nÄgon).
22 notes · View notes