#min väg

[tryingtounderstandbrainheart]

Väg (ar)

Jag vet inte men... maybe it makes sense. Det kanske makear mer sense än vad jag trott. ..

För jag har ju inte "ja jag har jobbat med abc i 15 år" och förut så tyckte jag sådär att åååh så ska man ju göra, men det har jag liksom missat. Men jag vet inte...jag tror jag mest har...skapat mitt liv som jag behövt/velat. Jag behövde vara i isolering och mörker för att förstå vad det gör med människor OCH hur man kan hjälpa de ur det. För står man däruppe så kanske man tycker jamen varför går de inte bara därifrån? Varför äter de inte bara tårta liksom? Kanske had ejag varit lika cluless om jag jobbat på bank i 15 år. Tänk om jag aldrig liksom dykt ner i mörkret liksom...då hade jag nog bott i Australien och mest falalalalaaaa. Skitplatt.

Jag tror liksom...jag inte dök ner så hårt om det inte var för att jag nånstans...behövde det? Jag vet inte. Are all those who wanders, lost?

Det är svårt att se såklart men jag tror verkligen att det är avsaknaden som verkligen driver oss. Hade vi allt skulle vi aldrig vilja nånstans. AKA...livmoder. Men där lever man inte, man snarare förbereder sig på liv. Så det som livet robbade mig på när jag var ung Är ju det jag sökt under hela mitt liv efter. Så det va nog INTE så konstigt att jag bröt ihop när gruppen omkring mig frågade hur jag mådde, hur jag mår? Oj... du menar MINA känslor och vad Jag känner? Det vaju kört.

Men å andra sidan...hade jag upptäckt det tidigare från andra...vad skulle jag då sträva efter?

För det som var viktigt för M när hon va liten vaju djur och framförallt hund. M däremot önskade ju att hon föddes i en kreativ familj för då hade hennes liv sett så annorlunda ut. Vad sökte hon i livet sen? Kreativa uttryck genom kläder, smink och inredning. Och nu vill M jobba med hundar och jag med människors känslor och mål.

Jag provade ju ett legit 9-5 i typ nästan 2 år men jag tror inte jag hittat något jag kan liksom gotta ner mig i tillräckligt länge. Lite som en partner, jag har mest hittat lite folk här o där som höllt ett tag medan jag nu känns som att jag är på väg emot något hållbart om det nu blir nåt. falalala aaa upp till mig, gotta take it. There is no try, only do. Men jag vill verkligen. Det Kan bli hur bra som helst. Oooor total pannkaka. Men då har jag ändå försökt. Och nåt i mig känner sådär...det här känns liksom typ rätt. Och att jag kan forma det till det Jag vill av livet liksom. No more "vad ska jag göra här då för at tgöra er glada?" utan...vad ska jag göra här för att göra Mig och Mitt liv fullt av bra. Det känns nästan sådär för bra för att vara sant men then again, den här lägenheten vid havet? eller ens flytten till Malmö? eller alla bra människor jag stött på? Jag vet inte om det är mer troligt ärligt talat. It's all blurry now :D

Vill mest. Vill mest att J ringer snart och bara...let's start this.

Skulle jag jobbat 15 år nånstans istället..? det går ju inte att säga. skulle jag bott på nån söderhavsö istället? det är val jag inte valt och jag skulle helt klart vara en annan person då.

A säger ju det att hon inte "blivit nåt" och nu är hon i sina 50's men fan...hon har ju Levt! Hon är ju en jäkla warrior! Jag vet inte men hela grejen att "bli nåt"? handlar inte livet mest om att leva det? och alla blir ju nåt. Bara för att P är förtidspensionerad så gör ju inte det att han är en sämre människa liksom. Han är fortfarande jäkligt fascinerande och annorlunda. Tror det är farligt dedär att om man inte har en aston martin och stora huset vid sina 50's så är man misslyckad? Livet är ju BRA mycket jävla mer nyanserat än så. Vissa väljer ju att vara krigsfotografer för att de ...älskar det. It's just what we do and how we love life really. Hur älskar du livet? Åh, ok genom att rita, cool.

Jag gick nog mest...min väg egentligen. Stängde kanske dörrar för att motorvägen aldrig lockat mig. Off the beaten track however...

Jag blev en udda filur I guess. Men...jag har också styrkor som "jag har jobbat i 15 år på bullerbyn AB" inte har. Jag märker det. Den finns liksom i oss som gått igenom mörker under en längre tid. You had to go through that school to graduate. Andra har ju streetsmarts och whatnot. Det finns såååå många coola vägar att gå really.

Ska jag ångra mina val? Jag har ingen lust att vara nån annan så...jag tror inte det.

[chubbymuffinclub]

paulinelindborg

Idag firar jag livet, att jag klarat mig genom 22 är på denna jord. Att jag har tagit mig genom dem djupaste och mörkaste dalarna och fått uppleva höga toppar. Att jag varje dag väljer att kämpa, för min egna skull och för de runt omkring mig. Att jag inte lever för att behaga någon, jag lever för min skull. Att jag funnit kroppsaktivismen som gav mig en mening med livet igen, som fått mig att inse mitt värde, som lärt mig och låtit mig hjälpa andra. Bara att inse faktumet att jag är mer än min kropp har gett mitt liv mening. Jag är så stolt över mig själv att jag orkar, att jag väljer livet, att jag lever och att jag väljer kärlek över hat. Jag önskar jag hade kunnat prata med mitt 10 åriga jag och ge henne en jävla boost, få henne att förstå hur mycket värd hon är, att mobbarnas ord är ett bevis på svaghet, att du inte ska gå på massa dieter och svälta dig själv för skolsystern säger du ligger över BMI. Du är bra precis som du är och vem kunde tänka sig att den blyga 10åriga Pauline som hade så otroligt dåligt självförtroende och självkänsla kunde stå här idag och skaka fettet. Vem fan kunde tänka sig det? Inte jag i alla fall! Idag är det min dag och det ska firas, 22 år och still going, strong sometimes and sometimes just going❤️🧡💛💚💙💜💗 Idag ska jag ut och dansa och embracea den jag är, ingen kan stå i min väg - livet come at me 💃🏼💃🏼

[love-isthebestthingwedo]

Wille’s Sång

Det har varit vi två

Det finns inget jag vill glömma

Men lova mig, snälla svär

Att de som inte kan förstå

Inte får dig att gömma

Den du innerst inne är

Minns du när du sa

”Alla människor är fejk?”

Bara kall metall och på låtsas

Men inte du

Låt din sorg lysa klart

Det finns ingenting att dölja

Låt dem se dig som du är

Det var aldrig vi som var fel

Och vi behöver inte följa

Andras väg och vart den bär

Och minns du när du sa:

”Jag skulle kunna får vara fri?”

Jag hoppas du nån gång når dit

Och får vara du

För vi var en revolution

Om än bara för varandra

Det ska inte vara en revolution

Att älska någon annan

Men du var min revolution

Innan allt föll samman

Föll samman, föll samman.

[valentine1994]

Jag väcktes i mitten av natten av smärtan i handen. Den hade börjat sträcka sig från fingertopparna till axeln, det är nerven som är klämd förklarade läkaren. Du har fått karpaltunnelsyndromen sa han och hans blick var stilla. Jag vet inte om jag någonsin kommer att vänja mig vid den stillheten i ansiktet, i hela kroppen hos svenskarna. Jag känner igen fransmännen i Stockholm för de tittar på allt och alla med orolig blick, stirrar sedan vänder sig om, som om de var förföljda av ett spöke, de ser rädda ut.

Läkaren var fortfarande brun från sin semester i den franska rivieran trots att det var oktober, den fula vita läkaruniformen passade honom förvånansvärt bra och hans förnamn lät lite franskt trots att han hette Andersson i efternamn. Det verkar vara en grej i den delen av stan, alla är liksom besatta av Frankrike och jag behandlas bättre än andra för att jag heter Valentine och har en brytning. Häromdagen ringde min mamma när jag stod i kö på ICA Roslagstull och den snygga blonda kassörskan tappade plötligt sin resting bitch face, log mot mig och gav mig rabatt för något som skulle gå ut 5 dagar senare. Allt jag behöver göra är att babbla på franska i telefon och hela Östermalm bugar sig för mig men de hör inte att jag har en bonnig dialekt.

Jag väckte A som gick upp och gav mig en Alvedon, det har blivit en vana hos oss, en liten koreografi som upprepas varannan dag: jag vaknar i mitten av natten och har ont, han går upp och ger mig en Alvedon och sedan somnar vi om. Hans väckarklocka ringde 2 timmar senare och han gick upp och jag låtsades sova för att anledningen till att han ställt väckarklockan 8:30 på en söndag var att han skulle göra mig frukost och ta ut de presenter han gömt i skrivbordslådan när han trodde att jag inte såg. Det var min trettioårsdag och jag låg där och blundade och lyssnade på allt han gjorde. Efter fem minuter kom ångesten och jag började röra på mig, satte mig i sängen men han sa nej, sov, en kvart till bara.

Vi åt en liten frukost och mina föräldrar ringde, och min gudmor ringde, och 50% av min släkt smsade, sedan promenerade vi till Humlegården och åt lunch på ett franskt ställe där ägaren har en moustache och ser misstänksamt på alla de som kommer in men han går undan med att vara borderline otrevlig för han ser fransk ut. Bredvid oss satt ett franskt par och jag frågade dem om de var här på besök, nej de var här för jobbet och de bodde på hotel Diplomat och det syntes. I vanliga fall hade jag inte försökt prata med sådana parisianska finansmänniskor men den dagen hade jag tvättat håret och hade på mig min ulltröja från DAY by Birger et Mikkelsen och min Malene Birger svarta kappa. Jag har liksom blivit besatt av de danska modemärkena och har alltid ett paket på väg från något outlet företag. Ingenting känns sorgligare än att gå ner till den paketboxen och hämta mina rabatterade danska kläder. BankID, bluetooth, bekräfta hämtning, tyst för mig själv upprepar jag: "det är en investering".

Dagen efter började rynkorna plötligt synas på mitt ansikte, jag lovar, jag kan inte längre lägga eyeliner runt ögonen för den rinner direkt in i rynkorna. Som varje morgon gick jag gick ner till Pressbyrå och köpte kaffe och där stod en kvinna (tjej?) med sådana rynkor vid ögonen och tittade på frallorna. Hon hade försökt dölja rynkorna med orange foundation så att de syntes ännu mer och hade på sig en trench coat från Bershka. Jag drog slutsatsen att hon var född 92.

Det är något med oss som är födda mellan 90 och 95. Vi styr inte längre utseendevärlden, vi ramlade 2018 och har sedan dess legat där i diket med våra high waisted jeans. Ser på grunge fairycore snyggingar passera, de ser inte på oss. Några av oss har inte slutat sminka sina ögonbryn, har liksom blivit missbrukare. Springer mot Anastasia-pennan som alkoholister springer mot flaskan. Vi blev inte inkluderade i årets 2009-mode-revival för vi tar sociala medier på allvar och följer konton som heter typ juliafashionblog. Jag önskar att jag kunde vara med i 2009-trenden men det krävs ironi, ett slags avståndstagande, för att cosplaya en anorektiker-emo utan att egentligen ha ätstörningar.

[scatteredpiecesofme]

Wille's Song - Swedish version

Since a nice person shared the English lyrics (here) I thought I'd do the same with the Swedish ones (I don't know if someone already posted them, but I didn't see it on my dash). Also, I'm not Swedish mysef, I just copied the Swedish CC, if any Swedes spot any mistake, let me know and I'll correct it.

Det var varit vi två det finns inget jag vill glömma men lova mig, snälla svär att de som inte kan förstå inte får dig att gömma den du innerst inne är

Minns du när du sa: "alla människor är fejk" bara kall metall och på låtsas men inte du låt din sorg lysa klart det finns ingenting att dölja låt dem se du som du är

Det var aldrig vi som var fel och vi behöver inte följa andras väg och vart den bär och minns du när du sa: "jag skulle kunna få vara fri"

Jag hoppas du nån gång når dit och får vara du för vi var en revolution om än bara för varandra det ska inte vara en revolution att älska någon annan men du var min revolution innan allt föll samman, föll samman, föll samman

[naturallyadventured]

alvalisa

Är jag i mål nu? Har bestigit så många berg. Har tagit så många fajter. Med andra och med mig själv. Den här till exempel. Trodde väl aldrig att jag skulle lägga ut bilder på mig själv naken eller osminkad på nätet. För några år sedan vore det totalt otänkbart. Men vet ni vad? Nu skiter jag i det. Jag älskar verkligen inte min kropp. Särskilt inte som den ser ut efter alla hormoner och graviditeter och smärta och depression och helveteskap. Men vafan. Jag har rätt att synas ändå. Min kropp har rätt att ta plats fast den inte passar in i normen för hur en kvinnokropp ska se ut. Fast den inte funkar som den ska typ nånstans (knäna och armbågarna är rätt funktionella och smärtfria, men det är väl typ det enda) Fast den inte har kunnat skapa barn på naturlig väg. Fast jag vet att vissa äcklas av de extra volangerna. Inte minst jag själv. Men i vissa ljus, i vissa vinklar, kan jag se små skärvor av en annan Lisa. En Lisa som är stark som en oxe. Som ingen sätter sig på ostraffad. En Lisa som är vän och ljuv, som är varm och omtänksam, som rymmer vackra skapelser, stora drömmar, flickigt fnitter och en sprudlande kreativitet. Ibland glimtar hon fram. Oftare och oftare nu. Kanske får jag nöja mig så. Kanske är jag i mål nu. #fotoutmaningmars2020#mål PS. Tack @stinawollter . Utan dig hade jag aldrig vågat.

[andiatas]

H.R.H. The Crown Princess's speech at the jubilee banquet

Eders Majestät, Kära pappa!

I femtio år har du varit Sveriges kung.

Nästan lika länge har du varit min far. Och alltid, min förebild.

Du är en konstant. En trygghet. För mig, och för många andra. Och jag är så glad att få fira detta historiska jubileum tillsammans med dig och hela Sverige.

På just den här platsen, i Rikssalen på Stockholms slott, tillträdde du tronen i september 1973, bara 27 år gammal.

Men när jag står här ikväll, ett halvt sekel senare, och funderar på hur jag ska beskriva din gärning – då går mina tankar till en helt annan plats.

Jag tänker på fjället. På våra vandringar och skidturer där, när mina syskon och jag var små.

Ingenstans rör du dig så lätt som där – i den storslagna svenska naturen med sina vidder och sin tystnad.

Pappa. Jag minns så väl hur det var att ta rygg på dig – i skidspåret och på vandringsleden. Jag minns hur tryggt det kändes för mig som barn.

Samma trygghet känner jag i dag som vuxen, när jag följer dig i din gärning som Sveriges kung.

Att gå med dig, genom slottets korridorer och salar, på väg till en konselj eller en utrikesnämnd. Eller att följa med dig när du utför dina plikter runt om i Sverige. Det är inte helt olikt en tur på fjället. Man får lyssna och lära, ta rygg och haka på. Ibland går det fort! Då får man öka takten

Oavsett väder och vind, humör eller dagsform: du stretar alltid på framåt. Du och mamma tillsammans. Tempot, det är högt. Att ställa in kommer inte på fråga. Den starka pliktkänslan som driver dig – den är säkert lite gammeldags. Men också helt nödvändig, för att klara den uppgift som du fick axla vid så unga år.

Var kommer den pliktkänslan ifrån? Det är klart att det handlar om personlighet, om din karaktär. Men jag tror också att det handlar om en djupare insikt, om att vara del av något som är större än en själv. Om att vara en länk i en lång kedja.

Ute på fjället lärde du oss att följa allemansrättens huvudregel: ”inte störa, inte förstöra”. Naturen är en gåva – en gåva som vi har ett ansvar att vårda åt kommande generationer. Här på slottet visar du varje dag hur du månar om det kulturarv som du är satt att förvalta. Och då pratar vi ner på detaljnivå – inte en färgflaga eller ett skrapmärke undgår din blick! Det kan nog alla som arbetar med dig intyga …

Kära pappa. Du har en stark inre kompass, som vägleder dig. Du vet att landskapet förändras med tiden: Att gamla kartor inte alltid gäller. Då får man välja en annan väg – det viktiga är att man håller en stadig kurs.

Under det halva sekel som du varit kung har vårt land utvecklats, vårt samhälle har genomgått stora förändringar. Du har varit mån om att följa med, samtidigt som du värnat traditionen. För Sverige – i tiden.

Ers Majestät, kära pappa.

Med dig vandrar man tryggt i alla väder. Ofta i solsken. Men även i regn, blåst och snö. Oavsett väderlek, har du riktningen klar för dig.

Du vägleds av en respekt för det sammanhang som du är en del av, och som du vet är större än dig själv. Din blick är alltid riktad framåt. På fjället – och i ämbetet.

Jag är stolt och tacksam över att gå i dina fotspår. Ikväll vill jag säga tack. Tack för allt du har gjort, och för allt du gör.

För ditt land. För din familj. Och för mig.

SKÅL!

Speech held by H.R.H. Crown Princess Victoria in the Hall of State, Royal Palace in Stockholm on Sep. 15, 2023.

[frogprinsen]

det har varit vi två

det finns inget jag vill glömma

men lova mig, snälla svär

att de som inte kan förstå

inte får dig att gömma

den du innerst inne är

minns du när du sa:

-alla människor är fejk?

bara kall metall och på låtsas

men inte du

låt din sorg lysa klart

det finns ingenting att dölja

låt dem se dig som du är

det var aldrig vi som var fel

och vi behöver inte följa

andras väg och vart den bär

och minns du när du sa:

-jag skulle kunna få vara fri?

jag hoppas du nån gång når dit

och får vara du

för vi var en revolution

om än bara för varandra

det ska inte vara en revolution

att älska någon annan

men du var min revolution

innan allt föll samman

föll samman, föll samman

[annontour2024]

Fredag 23/2

Det har varit en jobb vecka med en del nya produktioner och aktiviteter som dess igång innan jag ska sluta sista mars.

Men idag är det en härlig morgon med mogen mango med lime till frukost. Idag är det ledigt från jobb och jag planerar att gå till Shelly Beach (ca 20 min promenad) för att snorkla, äta brunch och bara hänga lite.

Idag har jag trots det hemlängtan efter familj och vänner. Att vara på egen hand i Sydney, även om jag haft både jobb och delvis fylld social agenda, är det lite tråkigt. Snart är Bitte och Nick hem igen och då blir det säkert fart och fläkt.

De fantastiska insprängda figurerna hittar man utmed promenadvägen på Marine Parade på väg mot Shelly Beach. I övrigt lite bilder på de vanligast djuren jag stöter på lite överallt.

[alexbkrieger13]

https://www.tumblr.com/alexbkrieger13/739246507462672384/the-poem-magda-wrote-for-her-100th?source=share

Not completely accurate in the first half of the notes. Here it is in swedish:

Nu är det jag som här står och precis spelat min 100:e kamp. Känslorna är många men i tacksamhetens tecken vill jag ta avstamp. Otaliga kamper har vi fått ta, mycket tack vare er jag står här idag. För den ena legenden efter den andra, har ju banat den väg som jag har fått vandra.

Now it's me who stands here and just played my 100th fight. The feelings are many, but as a sign of gratitude, I want to start off. We have had to fight countless battles, and it is thanks to you that I stand here today. Because one legend after another, has paved the path that I have been allowed to walk.

[snackpointcharlie]

New year, new music from elsewhere and beyond, and the same old host… well, two out of three ain’t bad. Expand your horizons with Snackpoint Charlie, the radio show that dares to ask “What the hell was that?” Every first & third Wedneaday from 10pm to midnight on WGXC, 90.7 FM and streaming at WGXC.org, and podcastificated for your pleasure NOW at the link below

Snackpoint Charlie - Transmission 130 - 2024.01.03 https://wavefarm.org/wf/archive/11q018 [ ^ click for download ^ ]

PLAYLIST

1) Cheryl E. Leonard - “Oceanus Meridiem” from ANTARCTICA: MUSIC FROM THE ICE https://cherylleonard.bandcamp.com/album/antarctica-music-from-the-ice

2) Jakson Ayovi - “Mamita” > Chloé Despax & Félix Blume - “Juegos En El Río” from AGUA LARGA: TRADITIONAL & IMAGINARY CIMARRON MUSIC https://akuphone.bandcamp.com/album/agua-larga-traditional-imaginary-cimarron-music

3) Youmna Saba - “Tareeq طريق” from [و​ِ​ش​ا​ح] https://rupturedthelabel.bandcamp.com/album/wishah

(Underbed:) Pinchas Gurevich - “Down and Up”

4) Asha Bhosle - “Abhi Tujhe Pyas Hai” from TYAAG https://www.discogs.com/release/9426389-S-D-Burman-Tyaag

5) Orkes Melayu Irama Seni Baru - “Jangan Kau Marah” from BUJANG DAN DARA https://madrotter-treasure-hunt.blogspot.com/2023/12/orkes-melayu-irama-seni-baru-bujang-dan.html

6) Kwanjit Sriprajan - “Panatibat Sin Kor” from SUPHANBURI SOUL : KWANJIT SRIPRAJAN - THE FIRST LADY OF LAE MUSIC https://zudrangmarecords.bandcamp.com/album/suphanburi-soul-kwanjit-sriprajan-the-first-lady-of-lae-music

7) El Rass & Munma - “Rissala” from FOR BEIRUT: RUPTURED SESSIONS VOL. 6 - LIVE AT RADIO LEBANON https://rupturedthelabel.bandcamp.com/album/for-beirut-ruptured-sessions-vol-6-live-at-radio-lebanon

8) Babsy Konate - “Alhaye Masaye” from TOUNGA https://babsykonate.bandcamp.com/album/tounga

9) Brion Gysin - “All Those Years” from JUNK https://www.wewantsounds.com/?lightbox=dataItem-lq0td805

10) Leonard Cohen - “Machines” from TEL AVIV 1972

11) Farid El Atrache [فريد الأطرش] - “Tisbah Ala Kheir Ya Habibi (Goodnight, My Love) [صبح على خير يا حبيبي]” from TISBAH ALA KHEIR YA HABIBI / YAM DALLAE YA HILOU [تصبح على خير يا حبيبي \ يا مدلغ يا حلو] https://www.discogs.com/release/7910959-%D9%81%D8%B1%D9%8A%D8%AF-%D8%A7%D9%84%D8%A3%D8%B7%D8%B1%D8%B4-%D8%AA%D8%B5%D8%A8%D8%AD-%D8%B9%D9%84%D9%89-%D8%AE%D9%8A%D8%B1-%D9%8A%D8%A7-%D8%AD%D8%A8%D9%8A%D8%A8%D9%8A-%D9%8A%D8%A7-%D9%85%D8%AF%D9%84%D8%BA-%D9%8A%D8%A7-%D8%AD%D9%84%D9%88

12) Srei Sothear & Sinn Sisamouth - “Gentlemen Chill Out at Bar” from CAMBODIAN PSYCH-OUT https://defectiverecords.bandcamp.com/album/cambodian-psych-out

13) Nimmo - “May I Go Out Dancing” from CALIBRE 3 http://chocolatemonk.co.uk/available.html

14) Nino Gvilia - “Dirty is Just What has Boundaries” from OVERWHELMED BY THE UNEXPLAINED https://ninogvilia.bandcamp.com/album/nicole-overwhelmed-by-the-unexplained

15) Strapping Fieldhands - “Eggs in the Reservoir” from GOBS ON THE MIDWAY - SINGLES 1991-95 https://www.discogs.com/release/1732479-Strapping-Fieldhands-Gobs-On-The-Midway-Singles-1991-95

16) Blod - “Stjärnor Lyser Upp Min Väg” from ONDSKANS FRÖ https://discreetmusicgbg.bandcamp.com/album/ondskans-fr

17) Diepkloof United Voice - “Sipo” from HARMONIZING SOWETO: GOLDEN CITY GOSPEL & KASI SOUL FROM THE NEW SOUTH AFRICA https://ostinatorecords.bandcamp.com/album/harmonizing-soweto-golden-city-gospel-kasi-soul-from-the-new-south-africa

18) Stone Tapes - “Clown from Sixties” https://stonetapes.bandcamp.com

19) Robert Millis - “Side A” from HARMONY HOLLYWOOD http://chocolatemonk.co.uk/available.html

20) Grisha Shakhnes - “Stockholm variation #2.5 (excerpt)” from THE DISTANCE BETWEEN A WORD AND A DEED https://disappearingrecords.bandcamp.com/album/the-distance-between-a-word-and-a-deed

21) Obie Feldi and M.C. Schmidt - “John of Dust A (excerpt)” from JOHN OF DUST https://matmos.bandcamp.com/album/john-of-dust

22) Aida Heston - “Mama Said (excerpt)” https://www.facebook.com/AIDA.singer.songwriter/

(Underbed:) Pinchas Gurevich - “Drained Sap”

[inkadinkabinka]

idag kollade vi på delfiner! min kära bror blev sjösjuk och kräktes, mamma hade feber och jag hade ångest. men det var en fin utflykt! blev inga bra bilder tyvärr.. på bussen på väg till båten som skulle ta oss ut på havet för att kolla på delfinerna spelades låten ”walk of life” av dire straights och det kändes så RÄTT! så bra låt! 10/10.

[dancing-out-my-pants]

Jag känner mig sååå ensam, tror jag alltid känt mig ensam men detta är på en ny nivå. Hatar kvällar/nätter när man ska sova och man är helt själv i sängen. Jag har aldrig haft nån i min säng eller i mitt liv på det sättet jag längtar efter nu, men gud vad jag längtar efter att ha någon just nu. Det hjälper inte heller att jag va på väg att få något med en tjej, men det rann ut i vattnet, för hon va nog inte lika i det som mig, för inte så länge sedan. En av mina bästa vänner gifte sig också nyss och en annan har precis skaffat kille (det va pisslätt för na) som får mig att känna mig ännu mer ensam. För jag har ändå försökt skaffa nån, men det känns så jävla svårt, typ omöjligt.

Jag hatar att jag är ensam i min lägenhet hela eftermiddagar/kvällar/nätter oxh bara slösar bort mitt liv på att göra inget och isolera mig själv. Det känns så patetiskt.

Min ensamhet gäller inte bara kärlekslivet heller, har börjat sakna min familj och släkt som fan den senaste veckan. Det är nu närmare två månader sen jag träffade dom, vilket inte är så mycket men det känns mycket längre, är dock bara två veckor tills jag träffar dom. Det är nästan så att kag börjar ifrågasätta om jag vill bo kvar så här många mil bort från dom när jag har pluggat klart till sommaren, men jag trivs här och mina vänner är här. Allt känns så jobbigt.

[poemsbyjonna]

Framåtsteg

De sa att jag inte kunde gå raklång

att jag släpade min fot

och snubblade gång på gång.

De sa att jag inte kunde dansa

att jag alltid missade takten,

snurrade och fick chansa.

De sa att jag inte kunde springa

att min fot var för svag,

jag skulle aldrig få upp någon fart.

Jag hade så många tvivel på mig själv

men ville inte låta dig diktera mig.

Jag dansade tills benen brann

och vände mig någon annanstans.

Nu springer jag förbi de. med min böjda fot,

och låter inte viskningarna slå rot.

En dag kanske min fot inte sviker

men jag fortsätter springa, mil efter mil

vinkandes till publiken.

Jag ramlar, får sår, men drar mig upp igen

snart. Alltid på väg, vill inte tappa fart.

Ingen kan säga vad jag kan och inte kan göra.

Jag vänder bara ryggen till och lyssnar inte på det örat.

[teacsa]

Brev till mor

Du som kämpar, slåss och befarar kan du inte också tänka dig, utan allt detta: finns det ingen som försvarar, varken dig eller din kamp men om det är dem emot du kämpar det vet du inget om, allt du vet, är att det trots allt, alltid krämpar det är hyckleri säger min fru kanske är det så, ibland bara men särskilt nu tänker: se dig om då, öppna ögonen fy fan kanske finns det ett slut, en enda väg ut men nä, det är bara du som inte kan