#köksbordet

[davidsberg]

Från halloween till novent

Årets prydnadspumpor

Bär på magnolian

Årets saffransskörd (nej, inte ens ett halvt gram)

Säsong för Mont D'Or

Byggt en krans

Sojamarinerad lax

Pyntat ytterdörren

Köksbordet

[fannynilsson]

Treåringar är nog min akilleshäl. Finns inget i världen som kan irritera mig som han kan. Inget i världen jävlas med mig så mycket med ett hånflin på. Ingen i världen har någonsin varit så osamarbetsvillig med mig, trots att alla metoder är prövade, flera omgångar varje dag.

Ignorering, avledning, positiv förstärkning, skälla, förklara, ge upp, ta pauser, men framförallt hota med åtgärder (vilket TYVÄRR är det enda som funkar. Presentera ett tråkigare alternativ än det som jag vill ha honom att göra, så han hellre väljer att tex äta upp de sista tuggorna mat istället för att gå o lägga sig 🤣)

Vet inte om jag är för sträng eller?

Låter folk sina barn hacka sönder köksbordet med gaffeln? Låter folk sina barn göra illa hunden med flit? Rita på tapeter? Skrika så man inte kan va i samma rum? Ta saker ur händerna på andra?Låter folk sina barn matvägra så fort det är fel ketchup till maten? Eller Springa ifrån så fort dom inte vill komma in?

Måste det va såhär? Hur länge varar det? Kan dom inte lära sig på andra sätt än att testa varenda gräns som finns?

Kommer jag vara glad om några år när mina barn är bättre uppfostrade än folk som låtit sina barn vara hemsk? Eller ger det bara med sig med tiden? Spelar det nån roll det man gör i denna ålder? Är mitt barn hemskt bara mot mig? Får andra ens uppleva den trevliga sidan av honom eller ser dom bara att man avlat fram en demon?

Min högsta önskan är bara att en vacker dag få stanna upp o inse att man skapat en väluppfostrad pojke, som lyssnar, respekterar och är mån om andra. En som erbjuder sin hjälp, kan prata om sina känslor och är ödmjuk och ärlig. En som plockar bort sin tallrik från bordet DIREKT in i diskmaskinen, en som gör sig förtjänt att få låna bilen, och återställer den i likvärdigt skick. En som är tacksam för allt den får istället för att ta det som ges för givet.

Så många frågor, så lite svar. Så mycket tid, så lite tålamod 😂

Till alla kränkta: Bra jobbat! nu har ni äntligen tagit er till slutet av texten och kan GENAST börja gossipa om hur mycket jag hatar barn! Kör hårt, låt inget stoppa er, allra minst förnuft! 🥰🥰

Love and peace, porslingris ✌️

[kompasskurs]

Kaffeångorna ligger som en dimma över Lützen, radion står på från tidig morgon till sen kväll och tidningarna ligger sönderlästa på köksbordet. Ungefär sådan är miljön här hemma under de dagar jag går hemma och inte har ett jobb eller en filminspelning att gå till. Den här veckan har varit lite halvlugn, jag har haft en del inplanerat men kunnat göra vissa saker hemifrån. Men jag har haft något i princip varje dag och det har varit skönt att ha lite uppbokat, så man får tiden att gå.

[matmamma]

Baka till advent!

Snart är vi där… Den första söndagen i advent, då vi får tända det första ljuset. Jag har tjuvstartat lite och satt upp en stjärna i köksfönstret och gjort en liten hyacintgrupp som lyser upp köksbordet. Nu när vi har fått snö i huvudstaden blir det extra mysigt på kvällen när stjärnan lyser upp. Jag ska också börja baka lite till advent och den där kaffetåren som jag älskar så mycket.…

[ratkingwizardudecatboydeluxe]

Du har munsår, runt dina läppar. Röda och nariga, från ditt ständiga pillande. Dina naglar är nedbitna och trasiga och sönder men du har ändå, på något sätt, munsår runt dina läppar. Du har sår, runt dina läppar. De gillar att blöda och jag torkar bort blodet med en papperservett. Du säger "förlåt" och tittar bort, dina kalla fingrar omsluter mina och jag säger att det korkat att säga förlåt för något som inte går att styra över. Jag säger en massa saker. Jag tror inte något av det går in. Dina läppar är torra, nariga, trasiga med sår runt omkring. De har en skåra, i mitten, underläppen som har spruckit. Du sätter nageln i skåran, gräver den djupare tills den blöder. Du pillar på dina läppar, drar bort hud och skinn. De är torra, dina läppar, som mina händer, mina knogar, och skinnet faller som fnöske ifrån dem. Det faller ner i matteboken, på köksbordet, i tvsoffan, jag hittar små hudflagor överallt. Du har sår, uppriven hud och blödande läppar, runt dina läppar och jag smörjer in dem med en salva för att få dem att läka. För att få dem att sluta blöda. Du tuggar på dem när du funderar, när du tänker, på komplicerade saker. Biter dem hårt, hårt tills de blöder. Jag tror inte ens du märker det förrän jag kommer med en papperservett. Jag säger åt dig att sluta, du förstör dina läppar, din hud, tar bort dina händer från dem, håller hårt i dina handleder. Jag säger åt dig att sluta. Du skadar dig själv, säger jag- mina händer runt dina handleder, min panna mot din. Du svarar inte, kollar bort, ignorerar mina ögon. Du är min bror, säger jag, och det får din uppmärksamhet- ögon som blicksnabbt skjuts till mina, läppar som blöder, ett andetag som pausas, handleder som slutar spännas. Puls som ökas. Du är min bror, säger jag, min bror och min vän. Du säger åt mig att hålla käften, att inte säga så, att jag är korkad. Men du säger det med ett flin, ett leende, en suck. Du säger det med blodiga läppar och för tunna handleder. Jag säger aldrig, jag måste ju säga sanningen! Och du ler, mun full med metall och plastfärger, läppar med blod och sår och du lutar huvudet- din panna- mot mitt bröst och gråter. Jag håller om dig, armar runt din rygg och strycker den, gör cirklar på din rygg med mina händer. Du gråter och hulkar och spottar blod och saliv och det faller ner på mina byxor och dem blir fläckiga.

[vriesxelle]

När jag säger att du är mitt livs kärlek, så menar jag det. När jag tänker på dig så tänker jag flera år tillbaka. Som om vi känt varandra hela våra liv. Som att vi har minnen ihop som sträcker sig år tillbaka. När jag tänker på dig så tänker jag 10 år framåt. Som att vi sitter vid matbordet en torsdagskväll efter jobbet och tåflörtar med varandra medan våra barn sitter och klagar över varför de måste äta upp sina grönsaker. När jag tänker på dig så tänker jag 40 år framåt. Våra barn är vuxna och vi är pensionärer och lever varje dag till fullo tillsammans. Håller dig i handen och älskar med dig på köksbordet och sitter i kvällssolen och tar ett glas vin. Snälla säg att du också ser det. Ser du samma som mig? Säg att det är så för detta är ett liv som jag bara tänker skapa med dig.

21 juli 2023

23:02

[urskogsbullen]

Idag vill jag dela med mig av en minnesvärd bild som fångade ögonblicket precis innan min katt hamnade i fängelse. Det är en historia som började med oskyldiga stölder av kattmatsburkar och ledde till en oväntad vändning i vår vardag. Låt mig ta er med på denna resa genom att berätta om hur allt började.

Händelsernas gång: Det hela började för några månader sedan när jag och min katt började upptäcka att kattmatsburkarna i vårt hem försvann i en oroväckande takt. Vi fann tomma burkar gömda i hans rum, och det var uppenbart att något var på gång. Till en början skrattade jag åt tanken att min fyrbenta vän skulle vara inblandad i denna mystiska försvinnandehistoria, men snart började sanningen avslöjas.

Efter att ha placerat en dold kamera i köket fick jag äntligen svaret på gåtan. Kameran registrerade hur min katt smidigt klättrade upp på köksbordet och knuffade ned kattmatsburkarna med sina tassar. Sedan gick han iväg och lämnade det tomma beviset i sitt rum. Det var som om han var en skicklig tjuv, men jag kunde inte låta bli att skratta åt hans listiga framfart.

Fångandet: Trots att jag fann situationen både rolig och underhållande, insåg jag att något behövde göras. Det var uppenbart att min katt inte kunde fortsätta sin kattmatstjuvkarriär ostraffad. Så jag bestämde mig för att sätta upp en fälla för att fånga honom på bar gärning.

En kväll lät jag bli att fylla på kattskålen och placerade istället en burk med lock, som var förbunden med en liten fjärrutlösare, precis bredvid den tomma skålen. Det tog inte lång tid innan min katt smög sig fram och försökte få tag på burken. Precis när han var på väg att plocka den, utlöstes fällan och fångade honom i en kattfångare.

Ögonblicket på bilden: Det är detta ögonblick som bilden fångar – min katt, fastklämd i kattfångaren, med en blandning av överraskning och oskuld i hans ögon. Han ser nästan förvånad ut över att ha blivit fångad på bar gärning. Det är en bild som jag kommer att minnas för alltid.

Slutsats: Vår resa från kattmatsstölder till fångenskap var både oförutsägbar och humoristisk. Trots att min katt tillfälligt hamnade i "fängelse" för sina brott, så var det aldrig meningen.

[kenne63]

Pysselverkstad i köket..det funkar..

När man målat bort och målat dit och rätt som det är så är det nästan klart. Den är inte klar. Något fattas men jag har inte en susning ännu om vad som fattas och det är det som är spännande för man har inte en susning. Det blir vad det blir ju. Hela köksbordet är nu fullt av pyssel ikväll kan jag tycka: Imorgon ska jag ta och röja så mannen får plats när han kommer hem på torsdag. Där är för…

[saltyhilltop]

Den här xxx #pandemin verkar hålla i sig. Nu har vi uppdaterat #saltyhilltop med en liten #hemarbetsplats #hemmakontor för #laptop #köksbordet finns också som #arbetsplats . #wifi är också #uppdaterat #compactliving #inredning #stugliv #stuglivet #fritidshus #fritidshusuthyres #stugauthyres #hemarbete #välkommen #fritidshusdröm #hundliv (på/i Salty Hilltop) https://www.instagram.com/saltyhilltop/p/CYBp7ews9DR/?utm_medium=tumblr

[svenskprinsessaa]

Jag vill vakna upp morgontrött i en satinmorgonrock i en stor och ljus lägenhet. Vill sätta mig vid köksbordet som är placerat vid ett stort fönster som lyser upp hela köket en solig dag klockan 10:30. Jag vill vara med någon jag älskar mer än allt som vet exakt hur jag vill ha mitt morgonkaffe och som lyser upp min vardag mer än solen som strålar genom köksfönstret på morgonkvisten. Vill att han och jag sitter i våra morgonrockar och dricker kaffe medans vi läser reklamtidningar och funderar på vad vi ska käka till middag och om vi bör dra ut på någon mysig lunch, är ju trots allt en solig dag. Det är sånt jag vill ha. Jag vill vara med någon jag kan känna mig trygg och säker med. Så jag vill som sagt framför allt, hitta någon jag kan vara 110% säker på att det är denna människan jag vill leva hela långa livet med, att denna person gör mig så pass trygg och säker att jag aldrig någonsin behöver tvivla på att personen kommer att lämna mig bara för att vi kanske bråkar ibland eller någon annan anledning. Vill vara trygg nog att veta att jag duger som jag är och att personen älskar mig för den jag är. 
Jag kommer aldrig få leva värsta sagodrömmen, det vet jag redan. Livet är inte som i disneyfilmerna man såg när man var liten, där dem levde happily ever after. Men jag vill ändå ha något som håller, någon som är som nästintill skräddarsydd endast för mig. Kan väl inte vara för mycket begärt, eller?

[oskarskriver]

Fångstkvoternas poesi.

Vad är en fiskare som inte fiskar? 

Jag fick i uppdrag en tidig morgon för några år sen att ta mig femti mil uppf��r kusten för att hitta övergivna fiskegarn. Det visade sig att de fanns över hela landet, längst alla kuster, i alla byar utanför var och vartannat hus, ute i längor, uppe på vindar eller i högar ute på gräsmattan. Bilfärden berättade att det inte går att leva av havet längre. Jag körde med en åttio år gammal fiskare i passagerarsätet. Hur börjar det samtalet? Det skedde över en natt som sträckt sig över trettio år. Framme hos Wille och Jenny luktar det tjära. Wille sitter vid köksbordet med utsikt över gräsmattan. Högarna av garn ligger kvar efter morgonkaffet.

Idag också.

1961.

Gädda

Datum | Not | Garn | Ryssja | Kg

23 feb. |       |   8,7  |             | 8,7

26 feb. | 1,0 |   3,0  |             | 4,0

29 feb. | 2,7 |   1,0  |    0,8    | 54,5

Jag följer Wille ut ur huset. Vi går in i bodar översvämmade av utrustning. Det ligger tonvis av garn, ryssjor, not. Trettio år av förbud har skapat ett Atlantis av övergivna fiskeredskap och nu vandrar vi runt i det. Wille stryker sin hand längs ett av bottengarnen i den andra boden vi går in i. Det börjar damma. Hans händer är spruckna efter en vinter ute i längan. Det finns visst fortfarande nät att laga. In i nästa bod. Det hänger ryssjor i takbjälkarna. Det ligger garn på golvet. Redskapen på väggarna sörjer. Jag går förbi ett anteckningsblock som ligger slängt på en pall. ‘Fångstkvoter’. Skulle du läsa en fiskares dagbok? 

1967.

Ål

Datum | Ryssja | Kg

3 maj.  |     21    | 21

5 maj.  |     72    | 72

11 maj. |   70     | 70

Jag lämnar Wille och Jennys tomt. I passagerarsätet sitter fiskaren som om ingen tid har passerat. Det blir fullmåne inatt. Ingen ål i ryssjorna. Varför då?, undrar jag. Det är för ljust. De ser ryssjorna. Men det är något annat också, som har med månen att göra. Och det vet man inte – men ålarna vet. En fiskare by heart. Vi kör de femti milen hemåt. Jag längs motorvägen – förbi orter som Ljungskile, Stenungsund, Surte. Han tar en annan trad, som går långt bortom vägnäten och åkrarna – Skagerack,

Fiskebankarna,

Kattegatt.

[ingenro]

En okänd bil stod parkerad en bit ifrån vår gård, längsmed vägen som leder upp till stugan. Hundskall och skott har hörts i vinden de senaste dagarna. Älgjakten är i full gång och det är nästan lite spännande att lyssna till den via com-radio vid köksbordet.

[frankrike2019]

Kalmer sover i köket. Ovanpå köksbordet. Fetaste sängen.

[juliaprivat]

När ångesten slår dig på käften från ingenstans

vid köksbordet med dina svärföräldrar

och man bara vill sjunka ner genom stolen

och försvinna förevigt

för vem vill visa sig svag

framför sin nya familj

som älskar en för den man är

jag vill inte vara svag

inte framför er

[the-love-you-me]

Du får mig alltid att le på ett eller annat sätt. När du dansar framför mig När du skriver små kärleksförklaringar till mig, när du överraskar med blommor eller en lapp på köksbordet. Det gör mig så glad.

[all-min-skit]

Vasily Gavrilovitj Orlov

Född i byn Prolensk till ett torparpar, Gavril Ivanovitj och Sidorova Pavlovna. Sidorova var traktens visa gumma och Vasya lärde sig läkekonstens grunder av henne. När fältskären Mikhail Sergeyevitj slig sig ned i byn tog han den spirande ynglingen Vasya under sina vingar och fortsatte hans utbildning.

Mikhails inflytande och kontakter var mer vidsträckta än Vasyas mors och med honom såg Vasya mycket av landsbygden. På en av dessa resor botade de en ung kvinna vid namn Marinina Grigorievna. Vad som följde var en blixtromans mellan henne och Vasya. Deras föräldrar kom överens och Masha to Vasyas hand, namn och hjärta i besittning efter 5 år när Vasya blivit känd över bygden som en god helare.

Ynglingarna i Mashas by misstyckte dock till paret och var från äktenskapets ingående för alltid Vasya till förtret när helst han stötte på dem.

Paret slog sig ner i Prolensk och försörjde sig på läkekonst och jordbruk. De fick två döttrar, Jelisaveta, och Valentina Vasilyevna. Dessa lärde han upp så att de en dag skulle kunna bli visa kvinnor som hans mor.

Det år då kriget bröt ut i (Regionen) fyllde Jelisaveta 10 år. Prolensk låg långt från närmaste gräns till (Regionen) men Vasyas rykte hade spridit sig vida omkring och en budbärare kom från Movsk där greven avsåg samla ett kompani att skicka till (Regionen) i stöd för att skapa goda relationer. Till detta hade han användning av en god fältskär.

Vasya var motvillig att lämna Marinina och flickorna ensamma för ett krigståg och efter en vägran skickade greven mannar för att ”övertala” honom. Vasya lämnade sin familj för fronten och övade i stridskonst och omänsklighet.

Efter det förödande nederlaget smet resterna av grevens kompani tillbaka till Movsk. Vasya, nedslagen och hemlängtandes red i sporrsträck till Prolensk. Under hans långa frånvaro hade en gammal rival för Marininas hand, Fjodor Anatolievitj, fått mer och mer inflytande över bygden efter att han ärvt sin fars gård. Han hade utövat detta inflytande över Prolensk och Marinina. Masha hade hela tiden försvarat sin make för sina grannar men Fjodor hade tagit mer och mer av deras goda vilja jämtemot Vasya.

Vid Vasyas återkomst möttes han av Fjodor Anatolievitj på sin egen farstu när denna just var på väg ut. Fjodor Anatolievitj hade erbjudit Masha hjälp med den kommande skörden, nu när hennes make var riden åstad. Återseendet blev allt annat än ljuvt för alla inblandade. Vasya nästintill slängde ut Fjodor Anatolievitj i ett snabbt uppflammande raseri och muttrade förbannelser över hans namn så länge han förblev inom synhåll.

Ett år av vrede fick sin utlösning i den stunden men smälte i tårar. Med hustrun i famnen grät han ut sin frustration och skräck tills barnen steg på tröskeln och genast omfamnade honom.

I jämförelse med hovet var gården en Lisa på hans själ. Men framåt skördetiden började följderna av Fjodor Anatolievitjs svartmålningskampanj visa sig. Vasyas närvaro som helare vann honom snart gamla bundsförvanter tillbaka, men bland bönderna var det numera få som inte såg på honom med viss misstro.

Skördetiden passerade och Masha välsignades åter igen med växande mage. Vasya gladde sig som alltid men ryggdunkningarna och lyckönskningarna från grannarna fortsatte att lysa med sin frånvaro.

Höstmarknaden kom och Vasya infann sig med familj för att sätta upp en liten mottagning för allehanda medicin. Döttrarna hans gjorde honom stolt med sitt goda uppförande och sina medicinska intressen.

Framåt kvällen ville Vasya se om han inte kunde lappa ihop saker med byborna på krogen. Så han skickade hem Marinina och flickorna i vagnen med tanken att inte bli rusigare än att han kunde gå hem. Till en början gick samtalen trögt, men med tillsatsen av värme och drycker började saker gå bättre. Detta varade till den stund då Vasya och Fjodor Anatolievitj fick syn på varandra från varsin ände av skänkrummet. Vasya försökte tappert återföra sin uppmärksamhet på samtalet med sina bordskamrater men Fjodor Anatolievitj låt honom inte vara.

Det hela urartade nästan i slagsmål men Vasya höll sig tillbaka för att han kände krogens invånare vända emot sig. Han slog igen porten bakom sig och marscherade rasande hemåt.

Trots hans farhågor om det motsatta verkade det avbrutna handgemänget gott på grannarna. Fler och fler sökte upp honom för botemedel mot sina skador och krämpor.

Allt började återigen likna tillståndet innan hans frånvaro. Sedan kom vintersolståndet. Vasya anade oråd då en vagn närmade sig gårdsplanen med ljudet av klingande klockor.

Fjodor Anatolievitj bultade hårdhänt på deras dörr och sade sig komma i vänskapens tecken, åkallandes midvinterhögtidens gästvänlighetstradition som skäl att bli insläppt. Vasya lät honom stiga över tröskeln och bad honom meddela sig kvickt så att Fjodor Anatolievitj kunde återvända till sin egen härd. Fjodor Anatolievitj log snett och tog sig friheten att påminna Vasily Gavrilovitj om en skuld som Masha hade ådragit sig under tiden Vasya var borta. Han var ingalunda villig att ta löften om guld till våren på allvar och vägrade ta hänsyn till den högtid som rådde. Till slut hotade han, halvt på skämt, halvt på allvar, att ta EM av döttrarna till sig som träl, samtidigt som han antydde att han visste om vad Masha hade betalat med innan hennes guldstinne make återvände.

Vid detta släppte alla Vasyas hämningar och han ämnade slänga ut Fjodor Anatolievitj omigen, men denna bjöd honom sådant motstånd att de rumlade stugan runt med nävarna tills Vasya bråket Fjodor Anatolievitj över köksbordet så att han föll så illa att nacken bröts.

Vasya såg honom död och ville genast gå till länsman och bekänna sitt brott, men Masha vägrade låta honom betala med sin frihet för en sak som hon hävdade varit mellan henne och Fjodor Anatolievitj. I stället hjälpte hon honom packa ett bylte i all hast och drog sedan ett brinnande vedträ längs sin vävstol och de vackra gardinerna. Sedan slet hon ut barn och make på gårdsplanen. Hon kysste Vasya till avsked och såg honom springa mot gränsen till (Regionen). Med visshet om att aldrig få se sin make igen packade Marinina sina döttrar i Fjodor Anatolievitjs lilla vagn och for till närmsta granne för att be om hjälp och husrum efter den förödande brand som tagit livet av både gode Fjodor Anatolievitj och hennes allra käraste make.