#kärleksdikter

[makemycitybreak]

Du är ett rosenblad

Fallet från vasen.

Ett liv avslutat.

Ett nytt liv börjat.

Tar upp och blåser

dig genom fönstret.

Ett barn får dig

i sitt hår.

Livet har börjat

När livet slutat.

En paradox.

En kärleksdikt.

[evigtlivihimlen]

Kärleksdikt

DÅ JAG JESUS MÖTTE! Ett ensamt stoft utkastat i mörkrets bottenlösa rymd jag var, men Du såg mig, kallade på mig med utsträckta armar, längtande få omfamna mig. Ur hjärtats djup ropade jag som ett sista försök, att räddas från eget fördärv och ondskans järnhårda, kalla grepp. Då mötte jag Jesus…Du grep in, Frälsaren…Ljus, det himmelska bröt in, blåste bort mörkret, som en orkan överväldigande, livsförvandlande strålglans av gudomlig Härlighet och helighet. Livet vaknade och exploderade i färger och Din kärleksfamn drunknade min själ i, mättad, bemött och älskad…jag var Hemma, försonad, förlåten, renad och fri. Du, Jesus mig fann och jag mötte, dina gudomliga ögon ser på mig, och Liv flödar in, frid och kraft de där sista stegen in i mål, det Himmelska och där i evighet bara hos Dig Jesus, tack…Prisat vare Herren Jesus ☝️🙏

P.S! Jag skrev denna "kärleksdikt" till Jesus idag. Egentligen borde sådana här uttryck för vår kärleksrelation till Herren vara vanligt, och de flesta som tillhör Jesus praktisera. Vi har lovsång och tillbedjan i kyrkan, men andliga dikter borde bli en egen genre i kristna kretsar. Jesus talar själv om vikten av att behålla 1:a kärleken till Honom i Upp.2:3-4: "Ja, du är uthållig, och du har uthärdat mycket för mitt namns skull och har inte tröttnat. Men det har jag emot dig, att du har övergett din Första Kärlek"… Och Herren säger att det största budet är: "Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft" (Mark.12:30)…🙏❤️

[mindofascorp]

Att älska, att hata

Jag älskar dig. Ty jag älskar hur ditt genuina skratt klingar i mina öron minuter efter det att jag hörde det. Jag älskar hur du kysser min nacke och hur du stannar där, innästlad värmen från min hals. Jag älskar hur dina tankar går, och hur du ser allt från ett perspektiv som ingen annan förut har sett. Jag älskar hur du talar. Hur du går. Hur du dansar. Jag älskar dig alltför mycket.Ty detta är icke hur man bör älska sin bästa vän.

Jag hatar hur mina handlingar inte speglar min kärlek för dig. Jag hatar hur jag stammar när jag inte har planerat orden som ska lämna mina läppar. Jag hatar hur jag tystnar när jag i dagsljuset inte vet hur jag ska yttra mig, hur jag ska forma mina känslor till ord. Jag hatar hur jag tänker, hur min egoism sprider sig som en smitta inom mitt skallben. Jag hatar hur jag för mig. Hur jag skrattar. Hur jag lever. Jag hatar mig allt för mycket.

Ty detta är icke hur man bör hata sig själv.

[reflectionandsolitude]

Snöflinga

[henrybronett]

- FOTOPOESI x 4 Den utmärktaste presenten till dem du älskar, tycker om 
(inklusive dig själv)!

Fotopoesi är en konstform med rötter från mitten av 1800-talet, där fotografi och ord verkar i samklang. Min första bok i genren ”Reflektioner om Efter Kärlek” kom ut 2016 och det har blivit tre böcker till sedan dess. Reflektioner om efter Kärlek Falling Petals 1 Sekund Bara
Veckan Har åtta Dagar Sammanlagt 80 sidor poetiska dagboksanteckningar, dikter och fotografier tryckta på tjockt papper för kvaliténs skull. Beställ, ge bort som present också till dig själv! Jag skickar dem signerade och vackert inslagna i elegant förpackning.
Pris för alla fyra 450 kr, du spar 50 kr. (pris per styck: 125 kr). 
Skicka ett DM direkt här eller beställ via: bronett@info.se
www.bronett.se KORT OM BÖCKERNA - VECKAN HAR ÅTTA DAGAR: DEN Senaste diktsamlingen. Åtta svartvita texter till åtta svartvita fotografier. Poesi och poetiska dagboksanteckningar, reflektioner om vänskap, kärlek och våra flyktiga, oskattbara liv. REFLEKTIONER OM EFTER KÄRLEK: EN djupt personlig serie om sex bilder till lika många texter, efter en relation på gott och ont. En serie fotografier och dikter som till slut hjälpte mig att bringa reda i det som varit, och så också gav plats åt det som kan bli. FALLING PETALS (dikter på Engelska):
A sensual collection of images linked to poetry. It deals with the question of underlying meaning amidst life’s decaying beauty, a craving for true and honest purpose, wether hidden or plain, written with a wistful touch. All photos in almost black and white.

1 SEKUND BARA:
ÄR den fristående fortsättningen på diktsviterna Reflektioner om Efter Kärlek och Falling Petals. Dikterna är kontemplationer, fria funderingar kring vad som sker då vi stannar upp en sekund och ser vad som händer kring och i oss. Samtliga fotografier tagna med en slutartid av en sekund. - hb ©2022 . . . . . . . . . . . . #poesi #instapoesi #poesipåsvenska #poesipåinstagram #svenska #dikter #dikterpåsvenska #instadikt #kärleksdikt #texter #författare #författarliv #nybokjøkken #nybok #fotograf #foto #fotokonst #olympussverige #omdrevolution #lyrikk #fotografi #läsa #fotopoesi #sverige🇸🇪 (på/i Östermalm, Stockholms Län, Sweden) https://www.instagram.com/p/CaAC18VMq9h/?utm_medium=tumblr

[maramad]

Dag 2. Hotellet vi bor p�� heter Résidéal Bernard de Ventadour. Bernard de Ventadour var en provensalsk trubadur (Provence är regionen i södra Frankrike) som levde på 1100-talet. Han skrev främst kärleksdikter, och han skrev på det provensalska språket, langue d'oc. /mar

[fearfulbud]

De sa att saknaden kommer i vågor som långsamt ebbar ut kanske upphör de när jag har tänkt färdigt eller så skakas jag av efterskalv hela livet små rännilar som sipprar in, drömmar av ekon och ömhet och du, du, du mjuka drömmar utan smärta en längtan som drar svagt i mitt hjärta men där dina händer är långt, långt borta Jag drömmer ofta om dig låter mig sjunka ner en stund i all den värme och kärlek och trygghet vi delade blundar vilar i en sammetslen fåtölj av tankar undrar hur du har det och när jag har vilat klart är det dags att gå dags att släppa taget igen.

Efterskalv Maj 2017

[failureofmylife]

I do

respect people who Do The Work without attracting attention. Some do it well. Once in a while you find someone who is so stealth that they are invisible.

The translator Ingvar Björkeson died earlier this year. He translated some easy-reading stuff; Dante Alighieri, Publius Ovidius Naso, John Milton. And what professionals refer to as a “metric fuckton” of others. Since he was so low-key and hated attracting attention he communicated with the world by letter. As in “dead tree” letter. According to colleagues he worked fast and incredibly thoroughly. He very rarely gave interviews - the last one I can find referenced is from 1988 - because he would rather work.

His breakthrough was with a translation of the divine comedy that according to people who understand these things was a shock to the system in every way, and he did that in his spare time. He worked a day job at a travel agency. He was so low-key that despite him dying in april this year, co-workers found out in november. He was a mystery.

Wikipedias list of his translations:

1981 – Giacomo Leopardi: Är ljuvt att få förlisa

1983 – Dante Alighieri: Den gudomliga komedin

1985 – Albino Pierro: Sömnen och döden, dikter

1986 – Italo Svevo: James Joyce

1986 – Ugo Foscolo: Dikter

1986 – Charles Baudelaire: Det ondas blommor

1988 – Vergilius: Aeneiden

1988 – Albino Pierro: Knivar mot solen, dikter

1988 – Pier Paolo Pasolini: Drömmer jag?

1989 – Francesco Petrarca: Kärleksdikter

1990 – Albino Pierro: Metaponto, dikter

1990 – Pier Paolo Pasolini : Calderón

1992 – Sextus Propertius: Elegier

1995 – Homeros: Odysséen

1999 – Homeros: Iliaden

2002 – Titus Lucretius Carus: Om tingens natur

2003 – Hesiodos: Theogonin och Verk och dagar

2004 – Theokritos: Sånger

2004 – De homeriska hymnerna

2005 – Apollonios Rhodios: Argonautika

2007 – Giacomo Leopardi, Ugo Foscolo: I skuggan av cypresser

2008 – Pindaros: Olympiska och pythiska oden

2010 – Pindaros: Nemeiska och isthmiska oden och Fragment

2011 – Torquato Tasso: Aminta, ett herdedrama

2012 – John Milton: Det förlorade paradiset

2013 – John Milton: Det återvunna paradiset och Simson i Gaza

2015 – Ovidius: Metamorfoser

2017 – Ovidius: Fasti

2019 – Ovidius: Tristia och Brev från Pontos

2019 – Vergilius: Georgica

There is a lot of swedish in there, naturally, but I am sure you recognize some of the authors.

I can guarantee I have never read any of his translations. I am an uneducated nut. But his ethic of doing the job and staying invisible is something I wholeheartedly support. If I had the talent, that right there is a life goal.

[lindasmycken]

Hur mycket vet du om silversmycken？

Silversmycken är i allmänhet inte dyra, många tiotals dollar, dyra hundratals dollar, men de har en mystisk spänning, där de kanske inte är oansenliga, men matchade med kroppen, gav omedelbart ett annat temperament, fräscht, obehindrat, mystiskt klassiskt och spännande. Dessutom har Sterling Silver Smycken en ljus, opretentiös glöd som passar perfekt till ljusa och färgglada våroutfits, som inte på något sätt överskuggar plaggets skönhet, utan är som en charmig kärleksdikt på människors handleder.

Silverets formbarhet innebär att det kan bäras på en mängd olika sätt, från en cool, unik look till en elegant, stillsam uppsättning, så det är oundvikligt att silversmycken kommer att bli populära. Silversmycken är också attraktiva eftersom de kan sättas med material som ädelstenar eller ädelstensimitationer, vilket ger ännu mer variation. De flesta av de matchande stenarna på silversmycken är till övervägande del syntetiska. Fördelen med denna typ av smycken är att man använder de antika egenskaperna hos naturmaterial, som poleras eller färgas och bearbetas för att ge en kvalitativ förändring till den annars antika variationen av material. Många av de naturliga halvädelstenarna är tråkiga i sig själva, men färgen på de färgade stenarna kan bli fin och attraktiv och komplettera färgerna i omvärlden.

För yrkesmässigt bruk passar ett enkelt, smalt Billiga Namnhalsband i sterlingsilver, för avslappnat bruk passar en unik, överdriven ring i sterlingsilver. Silversmycken med konstgjorda stenar i alla färger (utom svart) är lämpliga för unga kvinnor. Medellånga silverkedjor med inläggningar av röd korall eller blå turkos passar till mörka tröjor, medan armband och örhängen från samma kollektion kan användas för en avslappnad look. Armbandet i silver och blått porslin är en elegant och lättburen klassisk stil. Halsband, örhängen och ringar i silver med personligt namn som är inlagda med granater, eller ametist, svart zirkon, turkos etc. utstrålar en stark, mogen kvinnlighet.

Tibetanskt silver har en stark personlighet och bör inte bäras till yrkeskläder för att undvika att ge människor en mindre professionell och kompetent känsla. Silversmycken bör inte blandas med guldsmycken, eftersom deras temperament inte är detsamma, men olika stilar av silversmycken kan bäras tillsammans för att presentera en rik textur. När silversmycken har blivit gamla och svarta behöver de inte rengöras för att fortsätta att bära dem, den nostalgiska smaken är också bra. Silversmycken är ett modeobjekt, så var noga med att byta stil regelbundet och bär inte silversmycken som är för uppenbara för nästa säsong.

Även om silversmycken är mycket mångsidiga är de också känsliga för korrosion och svärta, så det är viktigt att underhålla dem.

Bär inte andra smycken av ädelmetall samtidigt som silversmycken för att undvika deformation eller blåmärken. Undvik kontakt med vattenånga och kemikalier och bär det inte när du simmar, särskilt inte i havet. Om du har tillräckligt med tid, torka av den med en bomullsduk efter att ha burit den varje dag och förvara den i ett smyckeskrin eller en väska. Om det har oxiderats och blivit svart, skrubba det med en silvertvätt eller använd en borste med mjuka borstar och tandkräm och torka det med en bomullsduk efteråt.

[tjingtjong]

24/1 - En gammal vän

Jag står utanför, ser hur blicken flackar

Du döljer osäkerheten med ett leende, och försöker hänga med när de snackar

Orden flyter ihop till meningar som inte betyder någonting

Jag försöker förstå hur du tänker, men du säger ingenting

Känslan du ger de andra speglar inte dig

De tror du är munter, som en helt vanlig tjej

Men bakom masken döljer sig hon

människan som bryr sig, hen med passion

Känslor hit och känslor dit, varför bry sig om någon som behandlat en som skit

Bakom masken analyseras han än, pojken, kärleken, en gammal vän.

[mathildasofar-blog]

En titt i arkivet, del 4: Han älskar henne och hon älskar det, vad kvinnor vill ha – en elak fan?

Min väninna Emma är oroar sig över att hon aldrig ska bli förälskad. Senast förra veckan tackade hon nej till ännu en dejt med en lockig musiker som på många sätt är hennes maskulina motsvarighet. Han reste sig upp, tog på sig den rutiga skogshuggarskjortan och gick. För några år sedan hade Emma antagligen rest sig upp och följt efter, men nu? Sällan. Nästa dag hittade hon hans halsduk, som hon slängde i sopnedkastet samtidigt som vi talade i telefonen.

Handlar det om övertag? Att knyta sig till honom, gå på middag och hålla handen skulle onekligen innebära ett maktbyte. Ett ”det låter underbart, vi ses klockan åtta” gör kanske inte Emma till en marionett i musikerns händer, men talar ändå om det oundvikliga: hon är intresserad. Sanslöst besatt eller aningen spekulerande gör ingen skillnad. 

Förra året träffade jag en fantastisk man som vi kan kalla för Charlie. Fantastisk på det viset att han såg förhållandevis bra ut, var modell, tjugotvå och så vidare. Jag åt middag med Molly och Alice som vid tidpunkten båda var singlar. Vi hade just blivit serverade asiatiska jätteräkor att äta med tvåbenta gafflar som var så vassa att man kunde sticka sig på dem, när min egen hopplösa romantiker dök upp vid bordet – sålunda, Charlie.

Han satte sig ned, oinbjuden, och bjöd på champagne. Nu i efterhand är vi alla överens om att det var ett dåligt tecken (ju bättre dryck – desto sämre konversation). Två timmar och ett antal platta meningsutbyten senare satt vi kvar vid samma middagsbord. Charlie hade – naturligtvis bara på skoj – bett mig flytta utomlands för att gifta mig med honom, till allas vår illa dolda förvåning. Jag borde redan där ha vikt ihop servetten och vänt på klacken, men luften var ljum och det är väldigt smickrande att få höra sådant från någon som man bara har känt i några timmar. Nåväl, när han ställde sig på knä på asfalten utanför fick till och med jag kalla kårar. Molly skrattade och bad mig kyssa honom innan vi gick därifrån.

Jag kysste aldrig Charlie, inte heller tog jag emot blommorna han försökte lämna utanför dörren nästa dag – men armbandet (han bar två, i råläder) som jag fick innan vi skildes åt har jag inte haft hjärta att slänga. Det ligger badrumsskåpet som en hyllning till oförmågan att ge efter och glömma framtiden, eller åtminstone den kommande månaden.

Alice ringde och förklarade allt för mig. Naturligtvis. ”Männen man vill ha kan man inte få, och de man kan få är antagligen korta, dåligt klädda och duschar för sällan”.

Jag höll med (till viss del och mest eftersom det var lönlöst att säga emot. Hon var på sitt mest sarkastiska humör efter att ha blivit nekad ett samarbete med en stor kund i e-handelsbranschen) men anade oråd. Var det där, och endast där, problemet låg – brist på stil och integritet? Var vi alltså (även om vi till sista blodsdroppen förnekade motsatsen) helt och hållet oskyldiga? Det lät helt enkelt för bra för att vara sant.

Jag bestämde mig för att sätta hårt mot hårt. Alice senaste dejt var varken kort eller felklädd, men hade ett annat, mycket större problem: han avgudade Alice. Missförstå mig rätt, för gränsen är hårfin. Frågan blir: till vilken nivå är det sött att recitera kärleksdikter i din närvaro eller lista ut namnet på din favoritförfattare och köpa alla böckerna?

”Jag är en romantiker” sa min vän Alexander (som alltid kallas Alex), och jag trodde honom verkligen, eftersom han några veckor tidigare bevisat det för oss allihop. Rebecca var tjejen i ropet som utan att egentligen vara varken slankast, längst eller bäst klädd alltid lyckades se ut som om hon hade en egen ljuskille med sig. Till slut blev det för mycket och man bara måste titta bort. Alex gjorde misstaget att falla för henne (och naturligtvis besvarade hon inte hans känslor – men det konstiga var att han inte förstod varför). Alex (vältränad och med en mörk, pojkaktig frisyr med en lugg som alltid faller ned framför ögonen) har, trots att till och med han nu i efterhand kan inse att han försökte lite för hårt, svårt att inse att han fick nobben.

”Man vill inte bli ompysslad. Man vill ha en otrevlig fan” utbrast han upprört, och välte nästan ut sin cappuccino i ren frustration – vilket vore synd på en så tjusig skjorta.

Likaväl som jag älskar att förneka det, förstår jag Rebecca. I vilket annat fall som helst hade Alexander varit ett perfekt parti, men eftersom han gjorde henne till förstapriset förlorade hon intresset på studs. För att förstå varför måste vi kanske fråga oss själva: vad är vackert? Vad är åtråvärt? Är det, när allt kommer omkring, ens samma sak?

Köper vi någonting på rea rådfrågar vi våra vänner (om det inte handlar om trådiga vintage-kavajer, eller något annat som borde hållas hemligt tills det matchas rätt). Filippa säger ”I alla fall jag skulle bli avundsjuk”, vilket naturligtvis är det enda jag behöver höra. Det är av denna enkla anledning som stulet godis alltid smakar bäst, och någon annans klänning alltid ser bättre ut än din egen (trots att du köpte din först). Är det därför vi ångrar oss så fort vi beställt mat och genast vill byta med bordsgrannen? Är det av det skälet vi vill bli inbjudna till samma fest som våra väninnor, trots att vi inte står ut med värdinnan? Vill vi ha det alla andra vill ha – men bara så länge de fortfarande vill ha det?

Vi satt på en balkong och åt vattenmelon i solen. Jag förklarade mitt dilemma för alla som var där (en salig blandning av människor jag känner och inte känner, och åtminstone två som jag aldrig kommer att träffa igen) ”Jag är inte cynisk (när jag sa det skrattade alla runt bordet högt, men jag tror att de har fel), men kanske måste vi behandla varandra som hundar, utan att visa rädsla?”

”Man måste vara målinriktad”, sa Kevin som nyligen lagt beslag på Lina (modell med stora, mandelformade ögon och svanhals) ”man måste kunna gå in i ett rum och gå rakt fram till den snyggaste tjejen”.

Lina föll för Kevins självsäkerhet. Hon är invaggad i föreställningen om att han är precis vad alla kvinnor vill ha, eftersom han beter sig på sättet hon föreställer sig att sådana män gör. Han är kort, lat och bär uteslutande tubsockor.

För Emmas del var det precis tvärtom. Musikern, som heter Martin och har den typen av mun som man bara behöver titta på för att förstå att den kysser bra, gjorde fel från första början. Emma, som i olikhet med Lina inte modellar (det måste inte ha något med saken att göra, men det kan ha det), fick kalla fötter. Detta var inte mannen hon såg sig själv hålla om när stormen river, och heller inte äta middag med kommande lördag. Han var snarare typen som antagligen skulle få en fantastisk fru en dag, så fort han slutat spela gitarr på heltid och skaffat sig en trerummare i valfri kranskommun – problemet var bara att hon skulle vara precis lika tafatt som honom. De skulle äta middag på en vaxduk med fiskmönster och få små barn med monotona namn som spelade schack på fritiden (ta mig inte på orden, risken finns att jag överdriver). Plötsligt får klichén ”det är insidan som räknas” sin faktiska innebörd, och den är inte särskilt vacker.

Emma vill inte hamna i beroendeställning till en musicerande romantiker och Lina lever vidare i tron att hon har vad alla vill ha. Kanske är det egentligen tvärtom. Kanske var Emma och Martin aldrig menade för varandra.

Vad gäller Alice fortsätter hon jakten på någon som fler än hon kastar långa blickar efter, men i olikhet med Emma bekommer det henne inte alls. Förr eller senare, tänker vi, binder hon sig och då blir det med någon som är underbar och perfekt på alla vis. Han kommer att charma henne med sin självsäkerhet och lämna blommor utanför hennes dörr bara när han varit otrogen. Vi, å andra sidan, kommer alla att förbanna honom och avundas i hemlighet, trots att vi skäms över bådadera. Under tiden sköljer vi ned tapas med champagne och konstaterar tyst: ju bättre dryck, desto sämre konversation.

Eller hur? Eller hur, Charlie? Charlie?

[oskickat]

Min poler: 

1. Kärleken till andra. 2. Självrespekt.  2a. Känslan av att bli missförstådd.  2b. Känslan av att inte bli älskad på samma sätt som jag älskar.  Dessa slåss med varandra. När 1 tar över helt så glöms 2 bort. Sedan kommer 2a eller 2b eller både och och triggar igång 2 och 1 försvinner helt. Jag känner mig sviken, lämnad, ensam och börjar hata. Hatar omvärlden som inte älskar mig, som vill mig illa, som vägrar förstå. 

Sedan lugnar det ner sig och jag återfår kärleken till andra. Ibland blir den så stark att jag helt glömmer bort min självrespekt; jag kan älska alla så det pirrar i hela min kropp av kärlek. Då gör jag allt, jag skriver kärleksdikter, skriver uppsatser åt folk, gör allt vad jag kan göra för att visa mina kärlek, min uppskattning. 

Sedan kommer 2b och allt ändras. Nattsvart. 

V, jag är vid 1 just nu och jag tycker så väldigt mycket om dig. Du får ALDRIG, ALDRIG glömma att du är bra, att du duger, att du får vara precis som du är. Att du inte behöver någonting, inte vara någonting, för du är så väldigt väldigt bra, precis, PRECIS som du är. Du får ALDRIG glömma det. 

Snart kommer 2b igen. Jag kommer bli arg på dig, arg för att du inte ger mig någon uppskattning tillbaka. Jag kommer att bli stolt och vilja göra dig illa. För du bryr dig inte om mig. Du älskar andra människor men inte mig. Ingen älskar mig, kommer jag tänka. Ingen älskar mig för alla älskar andra. Jag hatar andra. Jag hatar alla. 

Så går det. Runt och runt och runt. Jag är trött. Jag måste försöka att hålla mig nere, inte glida iväg. Inga för starka känslor, ingen för stark kärlek; jag måste försöka att bli lite mer numb. Bara lite mer. Jag känner alldeles för mycket. 

[reflectionandsolitude]

Hela livet 15 april 2020

[henrybronett]

- Det finns inget livlöst hos vintern skenbar vit tystnad bara
under vilken orörlig anspänning vilar
skönjbar den bottenlösa saknaden
och envis den allt överlevande vissheten en dag kommer du tillbaka. hb ©2022 . . . . . . . . . . . . . . . #vinterlandskap #vinterland #vinter #nature #natur #poesi #poesias #poesie #poesipåsvenska #poesipånorsk #poesipåinstagram #dikt #dikterpåsvenska #diktpåinstagram #fotopoesi #olympussverige #olympus #kärleksdikt #lovepoem #bnwmood #bnwphotography #bnwwinter #wordsporn #ord #bnw_stockholm #bnw_sweden #psykiskhälsa (på/i Gärdet) https://www.instagram.com/p/CZjP0MvMxWf/?utm_medium=tumblr

[fearfulbud]

Jag ville prata konst med dig ville berätta om könsroller och pacifism ville veta vad du tycker men vi pratar inte längre och det är bäst så. För det går upp för mig nu hur jag saknar en kropp som aldrig kunde ta hand om mig och hur mina tankar går under i ett flöde av dina som aldrig tar slut du var aldrig riktigt intresserad jag var aldrig särskilt intressant du ville aldrig lyssna på någon annan än dig själv du hörde inte hur jag alltid lyssnade på dig Jag ville prata konst med dig så som vi pratade i början men vi pratar inte längre du pratar inte längre och det är bäst så.

Monolog

30 januari 2017