#humanismen

[forislynx]

Mellan två celler, i början av en vid korridor, upptäckte jag en häpnadsväckande vrå i klostret [San Marco i Florens]. Forskarna tror att den platsen hyste det första moderna biblioteket. Där fanns storslagna böcker som humanisten Niccolò Niccoli testamenterat till staden 'för allmänhetens bästa, för samhällsservice, för att de ska vara tillgängliga för alla på en öppen plats, där kunskapstörstande människor, liksom på bördiga åkrar, kan skörda bildningens goda frukt'. Cosimo den äldre å sin sida bekostade byggnationen av ett renässansbibliotek till klostret som ritades av arkitekten Michelozzo. Medeltidens mörka rum och fastkedjade böcker ersattes med de nya tidernas emblem: en stor sal, badande i naturligt ljus, ritad för att underlätta läsning och gynna samtal. I dåtidens källor beskrivs bibliotekets ursprungliga yttre med beundran: ett takvalv som hölls uppe av två fina pelarrader, stora fönster åt båda sidor, grå sandsten, ljusgröna väggar för att inge ro, hyllor fulla med böcker, och sextiofyra bänkar av cypressträ där munkarna och besökarna kunde sitta och läsa, skriva och kopiera texter. Tillgängligheten utifrån förverkligade Niccolòs dröm: hans samling med fyrahundra manuskript var åtkomlig för alla litteraturälskare, florentinare som ditresande. Biblioteket invigdes 1444 och var - efter [biblioteket i Alexandrias] förstörelse - kontinentens första offentliga bibliotek.

Irene Vallejo, Papyrus : om bokens födelse i den antika världen

[magnusrosen-blog]

Ett enat samhälle är starkt, ett splittrat samhälle är ett förfall.

Att ha en åsikt är sunt och friskt, den möjligheten måste vi värna om.

Tjusningen med mångfald är just kunskap, stimulering och nya perspektiv. Att tycka olika är hur ett friskt samhälle borde vara. När vi människor blir trängda in i ett hörn med rädslan hängande över oss blir det ju som ett åsikts fängelse! En motsatts till frihet och integritet.  Vad för typ av samhälle vill vi egentligen ha? Skall rädslan skapa normerna i samhället eller skall hoppet och lusten vara ledstjärnan?

Dom flesta av oss skulle nog tycka det skulle vara skönt att ha åsikter utan att bli provocerad och attackerad med underliggande budskap. 

Allt går ju samma väg i dom stora stolparna i samhället varken det är höger eller vänsterpolitik. Exempel: Skolan, sjukvården, fattig pensionärer, ekonomin i stort, tryggheten, vårdköerna, skjutningarna, knarket, enkelriktade nyheter, upplopp, att bemötas som en tänkbar kriminell eller terrorist när du skall öppna ett bankkonto, våra pengar ( kronan ) som tappar värdet o.s.v En el-marknad som är helt upp åt väggarna där vi som ägare till exempel Vattenfall borde ha subventionerad el. Var är vår integritet och respekten mot oss i samhället?  Att bli behandlad på ett värdigt sett borde ju vara en självklarhet.  Hela systemet har vi finansierats genom våra skatter som vi betalar. Så systemet skall ju gynna oss med förbättringar, inte försämringar. Istället så beskyller vi varandras olika åsikter och stämplar, hänger ut varandra, hatar och går på hänsynslöst. Med detta förfarande förstör vi folkets makt och lämnar över detta till ett system som inte gynnar folket utan ett systemet endast gynnar dom som skapat systemet i en maktfullkomlighet.

Skulle vi inte ifrågasätta dom som verkställer istället och leta efter dom möjligheterna som förbättrar.

Ser vi tillbaka ca 30 år har Sverige varit ett av världens mest trygga länder när det kommer till det mesta varken det varit högre eller vänster regeringar. Jag bortser då hur Sverige förtryckt vårt eget natur-folk Samerna och hur Sveriges ställning var i andra världskriget.

Vi folket är ju samhället och bör alltid ifrågasätta dom som styr när saker blir otydliga och svåra att förstå, istället för att beskylla varandras åsikter här nere på gatuplan. 

Att vi känner en viss besvikelse då många saker blivit sämre i samhället är inte ” vi ” folkets fel. Dessa förändringar har skett både med vänster och höger politik. All förändring handlar om dom som styr som själva alltid skyller ifrån sig på den andra sidan till höger eller vänster och ledsamt nog aldrig tar ansvar. Är det denna typen av människor som skall leda ett folk??????

Nästan som en förutsägbar teater.

Istället för att stå upp för sina handlingar och åsikter. Orden blir tomma om inte handlingen finns. Det känns ju ibland som det sker genomskinliga skenmanövrar som får oss att tappa focus.

Tiden är nog kommen där vi måste börja ha en dialog med varandra utan hat och förminskande om vi skall ha ett civiliserat samhälle.

Jag tror att dom flesta av oss är eniga i dom stora frågorna. Ingen vettig människa vill ha krig! Inget kan rättfärdiga krig mer än maktfullkomligheten hos dom mörka själarna. Vem vill ha fattig pensionärer eller vill vara rädd ute på kvällarna. Alla vill ha en bra skola, och ett tryggt och rättvist rättsystem, Ingen vill ha alldeles för långa vårdköer, eller en sjukvård som går på knäna. Dom flesta vill nog ha poliser som orkar jobba med sitt uppdrag, istället som nu när massor av poliser slutat. Att man jobbar med att förebygg kriminalitet, istället för att låta det hände och sedan få offert och lidande.  Bara för att nämna några få exempel. Var har humanismen tagit vägen i vårt samhälle ????

Det känns ibland som den verkliga stora klyftan är mellan folket och styret  där splittringen känns mer fabricerad och planterad.  Vi vanliga människor är nog ganska så lika till sinom och sist och vill nog ha lugn och ro vad vi än röstar på politiskt.

Ett rättesnöre kanske bode vara ett ramverket där ” dom mänskliga rättigheterna ” det fria ordet och demokratin ” är rötterna.  Sedan måste det nog vara högt i taket för yttrandefrihet med diskussioner utan hat. Men kanske med mer förståelse och inlyssnande till vad den andra verkligen menar och har att säga.

Då det alltid finns 2 sidor av myntet borde både diskussioner men också nyheter vara mer objektiva. Annars så blir det så att säga en propaganda och ett vilseledande i budskapet där man medvetet döljer andra sidan av myntet.  Är det så vi vill bli styrda? Eller vill vi ha möjlighet till att ha en egen åsikt och en objektiv bild. För att själva bedöma sakfrågorna.

Att värna om ” Balansen ” som är en fin nyckel eller vågskål till en frisk och sund diskussion i samhället.

Dom flesta av oss människor är fina varelser oberoende religoner, hudfärger, politiska ställningar, män eller kvinnor.  Det väsentliga som skiljer oss människor åt är nog mer färgen på våra själar, ( Gott eller Empatilöst )

Barnsagorna om det goda och det onda är nog mer sanna än vad vi vill tro. Dax att öppna dom vackra ögonen vi fått för att kunna se.

P.s detta som händer i vårt land med krackeleringar händer samtidigt i andra länder på vår jord, så problemet är som det alltid varit när man tittar på människans historia. Krafter som vill styra hela världen istället för att makten är spridd i så många små enheter som möjligt i olika länder i olika kommuner i olika städer o.s.v Detta skapar mångfald och ett sunt utvecklande, motsattsen till ensidigt. Lite mer trögrott men skapar en skydd mot maktfullkomlighet. Att behålla våra olika kulturer, våra olika sätt att se på politik, gud, religoner o.s.v och låta oss vara olika helt enkelt men med ramen av Dom mänskliga rättigheterna.

Stoppar vi huvudet i sanden som strutsen när den blir rädd, ja då blir det som det blir, struts-skina på julbordet.

Så vad skall man göra för att få ett friskt samhälle.

Några exempel.  * Låt människor få vara olika vad det gäller Åsikter, Religoner, Politikt, Visioner och Drömmar.  * Är du emot ex ett kontantfritt samhälle, så handla endast där man kan handla med riktiga pengar. * Våga ifrågasätt. Så finner du svar för ditt eget bästa. * Rösta inte på politiker som sitter i nätverk av global makt.

O.s.v Jag har så klart inte alla svar, men jag ser att vi måste sluta stoppa huvudet i sanden.

Magnus Love Peace Understanding Remember: Questions gives knowledge

www.magnusrosen.com www.magnusrosenband.com www.culturemeetsindustry.com

#redslardsbygdegård #redslared #magnusrosen #bassplayer #ljuset #magin #bygdgårdarnasjuhärad #sjuhörad #miraklet @bygdegardarnasriksforbond @kulturrader #basenimitthjärta #avelibooks #mrb #manneinstrument #manneguitars #ebs #understanding #thesea #sun#heavymetal #hardrock #music #earth #kulturbygdsturné #helasverige #kulturpålandsbygden #levandelandsbygd#kulturrådet #turné

[iiwiiaiiwymi]

Idag skickar jag in min desperata och aningen förvridna ansökan i hopp om att få komma till en plats som inte är här.

Jag har sökt ett program inom humaniora där huvud ämnet är psykologi, på en gammal och historierik folkhögskola söder om Göteborg.

Kanske kan vi då åka till Liseberg någon helg om vi mår bättre. Kanske ta en promenad i botaniska trädgården.

Jag chansen att jag kommer in är väldigt liten. Det är en sen ansökan och dem tar inte in människor på våren. Men jag ringde och pratade med flera personer och övertala dem om att ge mig en chans att skicka in ett personligt brev och en ansökan.

Jag gör allt för att må bättre E. Jag vill må bättre. En del av mig vill inte det. Men jag gör allt jag kan för att ta mig framåt.

Jag har börjat plugga på min radio licens och har föreläsningar 1-2 gånger i veckan.

Jag pluggar lite då och då i dina gamla böcker.

Jag vill så gärna ta mig igenom det här. Så vi kan bli vänner igen. För du är den mest magiska personen jag någonsin har träffat. Och livet skulle aldrig bli det samma utan dig.

Jag ska plugga där ca 12-18 månader. För att ge mig själv tid att läka. Och komma in i plugg tänket igen.

Svenska och samhällskunskap har jag redan topp betyg i så min kraft kommer ligga på andra ämnen. Jag kommer kunna välja till flera ämnen som jag gillar. Jag kommer nog läsa till kemi 2 och biologi 2 och matte 4.

Och om jag känner att jag har tid över så ska jag läsa upp några av mina gamla betyg så mitt merit poäng blir högre.

Jag hoppas att kunna träffa mer likasinnade individer. De är en alkoholfri och drågfri skola. Så jag slipper äckliga slampiga fylle studenter som vanligt vis svärmar på högskolor. Inga nationer inga fester inga ovvar inga fylleramsor inget grupptryck inga orgys. Inget sånt alls. Så otroligt skönt. Istället hoppas jag på att kunna börja läsa böcker igen. Och kanske gå på lite klassiska konserter och hitta folk som är mer som jag. Folk som kan förstå mig och ge mig intellektuellt utbyte. Som håller med mig om min syn på världen. Och inte lever i den blåögda penga styrda sex drivna ego trippade illusionen som dem flesta andra verkar ha fastnat i.

Jag önskar att vi ska kunna växa i oss själva. Bli bättre. Bli en mer vuxen version av oss själva. Och sen en dag kunna växa tillsammans igen. Och om vi har tur kanske en dag växa ihop och bli något vackert. Något som speglar oss båda i form av en vacker kombination. För du är blomman och jag är bladen. Där du är himlen och jag är havet. En dag vill jag att vi ska ses igen.

Jag kommer aldrig ge upp. För du är värd det.

[fabiansteinhauer]

Große Trennung

1.

Ernst Gombrich schreibt eine intellektuelle Biographie Aby Warburgs (auf die Edgard Wind prompt scharf reagiert hat). Das Kapitel über das Leben der Symbole (das auch schon im Hinblick auf die Übersetzungen und Rückübersetzungen von Warburgs deutschen Texten und dann Gombrich englischen Texten ein eigenes Seminar verdient hätte) geht schließlich auch auf Warburgs Staatstafeln ein.

2.

Gombrich präsentiert Warburg in diesem Kapitel als jemanden, der das Dogma der großen Trennung bekräftigen würde. Das tut Warburg auch. Aber Warburg wäre nicht der seltsame Polarforscher, der er nunmal ist, wenn er dieses Dogma nicht amphibolisch anginge, etwas daran verdrehe, etwas verschlinge. Wenn Warburg was bekräftigt, vergrößert es sich nicht (nicht nur), dann vermindert sich etwas daran, das hat mit seinen Details zu tun.

Mit Eduardo Viveiros de Castro gesprochen: Gegen große Trennung lässt Aby Warburg kleine Mannigfaltigkeiten wuchern. Warburgs Polobjekte sind aus der Sicht einer römischen Repräsentation keine Bilder, weil sie nicht Abwesenheit operationalisieren, sondern Polarität operationalisieren. Sie operieren nicht in Anbetracht abwesender Menschen, ob die nun souverän und schlicht geliebt wären. Warburgs Objekte operieren nicht wie der narzisstische Mythos und sie operieren nicht wie jenes römisches imago, das durch die Geschichte des Ikonoklasmus ging. Das römische imago, das durch die Geschichte des Ikonoklasmus gegangen ist, operiert wie ein Spiegel oder wie ein Schatten (dessen Umriss nachgezeichnet werden könnte). Warburgs Polobjekte institutionalisieren keine Trennungmacht, sie operieren wie eine Schafsleber, wie Tabelle oder ein Tablett oder eine Tafel, wie Astrolabien oder wie ein Globus. Warburgs Objekte sollen nicht spiegeln, sie sollen niemanden im Anderen spiegeln. Sie solle biegen, drehen, wenden, kehren, kreuzen, kippen oder falten und jemanden dabei mitdrehen, mitbiegen, mitfalten, mitkippen... Das heißt, dass diese Objekte Bewegungen operationalisieren, die der Polarität assoziiert sind und die Warburg erstens als Energien und zweitens als als Pendeln beschreibt.

Noch einmal mit Viveiros de Castro gesprochen: Warburg lässt etwas wuchern, aber das soll kein Narzissmus kleiner Differenzen sein. Die Spiegelung soll nicht nun endlich möglichst detailiert, nun endlich auf der Höhe der Zeit, in größer Gegenwärtigkeit erfolgen und damit erfolgreich sein. Warburgs Details sollen nicht der Kaskade großer Trennung und ihrer Austauschmanöver weitere Details aufsetzen und dieses Aufsitzen als Vergewisserung oder Irritation, in beiden Fällen aber als Spiegelung präsentieren.

Nochmal: Warburgs Polobjekte sollen nicht spiegeln. Was er wuchern lässt, soll, ich schreibe jetzt Viveiros de Castro ab, ein Anti-Narzissmus kontinuierlicher Variation sein. Gegen verbrauchte Humanismen soll Warburgs Wucher (sein Kredit) einen unendlichen Humanismus setzen, der sich der Konstitution eines Menschengeschlechtes (oder welcher großen Assoziation auch immer) als gesonderte Ordnung, als Staat im Staat, auf spezifische Weise (nämlich vage, verschlungen oder verquer) verweigert. Das ist eine Verweigerung, die nicht alles verweigert, die sogar von demjenigen, dem sie begegnet, was mitmacht, aber es kannibalisiert. Das ist ganz närrisch sowohl Negation als auch Affirmation (wohl Dialektik überhaupt) allenfalls im Modus des Als-Ob. AR, artificial rationality, künstliche Rationalität. Darum soll Warburg nicht die Abschaffung der Grenze, nicht die große Vermehrung und Ausweitung, nicht den Schmelz und alles in allem nicht die große Assoziation predigen. Er soll die Grenzen (die Stellen, durch die Differenz operationalisert wurde) irreduzieren und impräzisieren. Er soll die Trennlinien, die sukzessiv paralellen Trennlinien zu einer unendlichen, komplexen Kurve verbiegen. Er soll die Konturen nicht verwischen, er soll sie falten, verdichten, verzerren, irrisieren, fraktalisieren.

Ich habe hier was abgeschrieben, weil Warburg das soll. Man könnte in Frage stellen, ob er es wirklich immer so tut. Manchmal tut er das deutlich nicht. Aber er soll es tun. Normen laufen ohnehin am besten über Texte, derer man sich besser bedient statt sie selbst zu schreiben. Normative Texte, das ist meine Empfehlung, schreibt man ab, man schreibt sie durch ein Abschreiben. Will man Normativität, greift man zu Manualen, zu Handbüchern zum Beispiel oder man behandelt eben einfach den Text von Viveiros de Castro so, also ob das eines jener Formularbücherwäre, die in Kanzleien wie entfernte Verwandte der notitia dignitatum und des Kalenders von Filocalus rumstehen.

3.

Gombrich behauptet, Warburg Interessen hätten immer stärker auch seine Beschäftigung mit einem Hauptproblem der Kulturpsychologie reflektiert. Das nennt Gombrich das Problem der Religion und lässt die Formulierung so stehen. Aus den dann folgenden Passagen muss man erschließen, was Gombrich mit dem Problem der Religion meint. Er schreibt, Warburg habe der Reformation als Akt der Aufklärung große Bedeutung zugemessen. Er habe seinen eigenen Kampf um die Befreiung aus den Fesseln jüdischer Strenggläubigkeit nie vegessen, Religion aber stets mit tiefer Hochachtung betrachtet. Und es sei der Schritt von Zauberpraktiken und Blutopfern zur rein spirituellen Haltung innerer Frömmigkeit, auf die er mit großen Enthusiasmus regiert habe.

Warburg sei davon ausgegangen, dass dem Christentum aus eigenem Antrieb etwas gelungen sei, was in den Bestand der Kaskade großer Trennung gehört: Eine Vergeistigung, mit der das Opfer sublimiert wurde, indem man in der Praxis das Blutopfer durch eine symbolisches Opfer austauschte. Dem Judentum sei das auch gelungen, aber durch den Zwang äußerer Verhältnisse (da sei die erste Zerstörung des Tempels gewesen). Dem römischen Christentum sei durch die Lehre vom Sakrament gelungen, mit der Tradition zu brechen und einen Take-Off zu vollziehen. Gombrich kann sich auf entsprechende Tagebucheintragungen von Warburg (der dann wiederum auf Kirchenjuristen verweist) berufen, aber vorsichtig! Warburgs Referenzen bleiben in Polarität verstrickt, seine Bezüge zur Frage nach einem Fortschritt der Rationalität bleiben amphibolisch.

4.

In dem Zug kommt Gombrich zu einer Deutung von Tafel 79, die gelinde gesagt naiv ist, euphemistisch gesprochen istsie durch und durch bürgerlich-optimistisch. Warburg habe sich auf Tafel 79 Raffaels Bild der Messer von Bolsena zugewendet, weil Raffael aus einer naiven Legende den Ausdruck eines tiefengeistigen Erlebnisses gemacht hätte. Man sehe dort den Priester in andächtiger Versunkenheit und die Gläubigen im Ausdruck frommer Innerlichkeit aufwärst streben (das muss er auf die Nymphe Spes bzw. Querela im Bild Raffaels beziehen).

Gombrich geht weiter und schildert die Laternverträge so, wie eine zeitlang die Gründungsmythos der Bibliothek Warburg geschildert wurde, nämlich als Vollzug großer Trennung. Er beschreibt den Vertrag als große Trennung, die nichts verschlingt und die nicht verschlungen ist. Das sei ein Verzicht gewesen, wie Waburg auf sein Recht oder seine Pflicht verzichtet hätte, um sie statt dessen durch eine andere, höhere Pflicht zu ersetzen. Der heilige Stuhl habe auf 'seine weltliche Macht' verzichtet, dafür habe das Königreich Italien die geistige Herrschaft des heiligen Stuhls anerkannt. Große Trennung gleich Austauschmanöver. Gombrich geht weiter, und nennt das Nebeneinander der Diplomaten und Soldaten, der Priester und der Faschisten, brutaler Machtsymbole und wohl irgendwie anderer Symbole (der entsprechende Begriff fehlt bei Gombrich) einen Gegensatz.

Wieso Gegensatz? Gombrich rückt Tafel 79 von Tafel 78. ab. Wo sieht man auf den Tafeln Gegensatz? Da ist kein Gegensatz, das ist eine Tafelgemeinschaft, ein Tafeln, ein Vertragen. Von Matteotti, von Warburgs Fahrt nach Orvieto zu demjenigen Corporale, um das es bei Raffael geht, kein Wort. Von den Tagebucheinträgen Warburgs zu der Leiche Matteottis kein Wort. Zum Gründungsmord kein Wort. Dass hier der heilige Stuhl mit demjenigen, der diesen Mord als Gründungsmoment seiner Dikatur nutzte, einen Vertrag schließt, mit dem beide Parteien die Ressourcen der anderen Partei gebaruchen können: kein Wort. Von demjenigen, was man heute eine Win-Win-Situation, eine große Vermehrung oder vielleicht sogar ein großes Enrichment nennen würde, wird nicht vornehm geschwiegen, es wird wird in das Wörtchen Gegensatz übersetzt. Warburg wendet sich Raffael zu, um sich von der Homogenität, die er auf Tafel 78 mit der Durcharbeitung des diplomatischen Materials zeigt, abzuwenden und gleichzeitig in der Form eines Kommentars der Polarität im Distanzschaffen einer (Staaten-)Gründung zuzuwenden. Nicht der Priester, das gefaltete, blutige Corporale ist 'der Stab', das Scharnier, die Kardinalstelle in Raffaels Bild, darum drehen sich die weibliche Figur der 'Nymphe Querela' (links) und der knieenden Soldaten (rechts) mit der doppelt biographischen Blicknahme.

Gombrichs Kapitel betreibt Polaritätsexorzismus.

[bokbrekk]

220 hypernymer

“anna” og andre skip under norsk flagg

thalamus, amygdala og andre deler av det limbiske systemet

rouen og andre franske byer

guder og andre fantasier

nazistene og andre antisemitter

erich erlinge og andre juristar som hadde leda mordkommandoane på austfronten

de fornødne porsjoner rum, whiskey og andre stimulanser

kunsten og andre hugmål

astro-laber og andre litt rørende navigasjonsinstrumenter

hodepresse og andre instrumenter til tortur

Koranen og andre hellige tekster

vaskevannsfat og andre beholdere fulle av våte hår

encyclopædier og andre opslagsværker fra papirmediet til de elektroniske medier

humanismen og andre totalitære strategier

sofister og andre skolastikere

mulm og andre dikt

reiser og andre hendinger som krever en viss bredde i skildringen

novellen og andre former

hevn og andre slags oppgjør

odysseen og andre helteskildringer (romance)

realismen og andre prosakonvensjoner

allegori og andre ikke-realistiske virkemidler

engelske kyr og andre dyr

“symra” og andre dikt av ivar aasen

mel og andre ingredisenser

gullet flyte på mjuke bølgjer og andre metall som skimra og blenkte

dødsfall og andre livstegn

monologer og andre kvabbelser

rabies og andre virus

sitte i armstilling og andre nyttige ting

forelesninger og andre publikasjoner som fikk stor utbredelse

den kopernikanske og andre revolusjoner

lodd og andre instrumenter

sjødyr og andre skapninger

malaria og andre febersykdommer

politiske og andre lyrikere

terje johanssen og anre sosialistiske modernister

kommunistar og andre stidshuga folk

odelsgutter og andre gutter

papp og andre utenforliggende krummelurer

meninger og andre holdninger

athene og andre morgudinner

kveldskurs og andre kurs

små søer og andre fredelige steder

embetsmenn og andre statsansatte

trommer og andre instrumenter

vildanden og andre essays

ingalill og andre dikt i en froding-triologi

fluer og andre fiskegreier

julehelgen og andre leiligheter

eddik, pepper og andre skarpe krydderier

tordenblemmer og andre lys

telefonsystemer og andre talemaskiner

jeg og andre sinn i nød

slektsstrid og andre intrigar

utflukter og andre aktiviteter

uverdige forhold for pasienter og brukere, og andre kritiske forhold

leger, sykepleiere, psykologer, fysioterapeuter, legesekretærer, farmasøyter og andre helsearbeidere som er lei av byråkrati og bedriftstenkning innen helsevesenet

søsken og andre kampfeller

løytnanter og andre offiserer

bokhandleren og andre butikker

det liberale dilemma og andre essays

bjørn og andre store rovdyr

luis armstrong og andre kjente personer

dikt og andre lyriske stemninger

wolfgang kayser og andre fenomenologisk inspirerte

røde og andre tråder

norsklærere og andre litteraturinteresserte

mord og andre former for forbrytelse

vidar kleppe og andre sånne folk som misbruker kristendommen

rimbrev og andre diktformer

tyskland og andre kulturnasjonar

luger og andre snyltedyr

fisk og andre vesener

leger, prester, sosionomer og andre som har befattet seg med dette tema

england og andre steder

jamaica-negere og andre negere som stortrivdes på fyr-dørken ombord i båt med tungfyrte kjeler

renessansepalasser og andre severdigheter

menneske i bibelen og andre kristne folk

“kopp lammet og andre barne soger

kunst og andre anaturalistiske, magisk-religiøst formpregede kunstforeteelser fra andre land

sjamanenes og andre særlig “begavede” trollmenn

kirgistersteppene og andre steder

europa og andre européiserte kulturer

poetria nova og andre verk

troll og andre fantastiske vetter

snorre og andre avanserte sagaforfattarar

jobsbok-forfattaren og andre tenkjarar i det gamle testamentet

carolina og andre guds marker

tvilen og andre forhandligar med frykta

roser, og andre ting med løfte

gull, sølv og andre mystiske legeringer

metusalem og andre patriarker

de og andre årer

drivstoff og andre nødvendige resursser

verlaine og andre diktere

quasimodo og andre italienske diktere

sylfider og andre overnaturlige vesener

spøkelsestro og andre forestillinger

akilles og andre heltar

skalaer og andre spel

manila chronicle og andre tidsskrift

prestar og andre patruljemenn

erasmus og andre klassiske fantaster

salt og andre kjøpevarer

visuelle forestillinger og andre typer sansemessige fenomener hos leseren

naturbilete og andre bilete

desse kreftene og andre krefter som er knytte til menneskeletg aktivitet, handling, som her går ut på å finna steinar

versbindingar og andre rytmiske synkoperingar

snø og andre ting som har vært viktige i fangst- og jaktsammenheng

skjemteviser og andre sanger om ulike opplevelser som folk bet seg merke i og kunne lage en joik av

stallo og andre røvere

vitenskap og andre områder av samfunnslivet

konger og andre stormenn

forfedrenes synder og andre av vestens påfunn

montaigne og andre historiske figurer

paulus-breva og andre nt-brev

eventyr og andre folkelege diktformer

preikenordenar og andre predikantar

eigne og andre sine diskusjonar

gravferdstalar og andre hyllingstalar

fysikken og andre naturvitenskapar

filosofar og andre lærde

eventyrtekstar og andre anonyme tekstar

dyr og andre vesen i ein fabel

lemlesting av lekamar og andre uhyrligheiter

elevar og andre lesargrupper

den ikke-jødiske jøde og andre essays

ibis flamingo stork og andre fuglar

vasemalerier og andre arkeologiske funn

teksten og andre filologers kommentarer

linjene og andre fragmenter

pindaros og andre greske lyrikere

syndetiske konstruksjoner (And/And/And) og andre gjentagelseseffekter

metaforen og andre troper

overtro og andre kunnskaper når det gjaldt kornet, melonene eller kveget

musikalitet og andre evner

temperatur og andre elektriske felter

hinduismen og andre mystiske trosretninger

lukter og andre fysiske og kjemiske signaler

atomer og andre stofflige byggesteiner

ett ben og andre lettkjennelige stigmata

Woolf og andre bloomsbury-forfattere

liktorner, kramper, træler, inngrodde negler, frostknuter, sopp og andre rariteter

fioler og andre blomster

hestepærer og andre uhumskheter

hjertet og andre hulrom hvor tanker og følelser utkjemper sine kamper

hele sykepleierpersonalet og andre ansatte

skiven og andre variabler og konstanter

støvleknepperen og andre steder

adorno og andre medlemmer av frankfurterskolen

wahhabier og andre fundamentalister

kjøleskap og andre hvitevarer

kvalross og andre dyr

sonen og andre veidemenn

vikingar og andre illgjerningsmenn

dyrka korn og andre nødvendige varer

skinnpungar og andre varer

kvalrosstenner og andre dyre varer

kvalross og andre store sel-dyr

jon loptsson og andre kvinnekjære verdslege høvdingar som eystein nemner

livet og andre ting

pauvres hon-teux og andre unasjonale elementer

brukne ben og andre obligatoriske, arktiske lemlestelser

bleier og andre viktige ting for unge mennesker

skogsarbeideren og andre dyr

blad og andre publikasjoner

politiske systemer og andre ytre rådgjerder som bygger på “den gamle adam”

studenter og andre som har beskjeftiget seg med diktene mine

ulver, indianere, og russere og kringkastingsfolk og andre ekstreme, venstreorienterte grupperinger

tebokser og andre blikkskrin

poker og andre kortspill

det golde landet og andre dikt

humoristiske og andre bemerkninger

seksuelle og andre forbrytelser

alderspensjonister og andre gamle og svake med rett til trygd fra det offentlige

dverger og andre underfulle skapninger

den polske futurisme og andre avantgardistiske strømninger i mellomkrigstidens polen

grekere og andre utlendinger

fryvil og andre rare nattvæsener

tiden og tyngdekraften, og andre kakser

jøder, sigøynere og andre krek

soler og andre tilfeldige stjerner

lyrikklesere og andre poeter

kunstutstillinger og andre kulturuttrykk

lgbt-folk og andre minoriteter

lenin, stalin og andre bortgjemte sovjetmonumenter

paris hilton og andre berømtheter i hollywood

the slits og andre band

duker og andre tøyer

skåne og andre bortglemte øde trakter

selvforsvar og andre krigskunster

eneboere og andre hellige menn

frosker, skorpioner og andre velkjente symboler for jord og skitt

kjetterne og andre enkle mennesker på villstrå

sarasenere og andre hedninger

hor og andre handlinger som gir kroppen glede

begharder og andre enkle mennesker

pisken og andre torturredskaper

vevere og andre tekstilarbeidere

frosker (og andre krypdyr)

gruvearbeidere og andre gode menn som kan gjøre godt arbeid

moralske sykdommer og andre skavanker

sankt augustin og andre forfattere hvis navn dukket opp under samtalene i klubben

gjentatte trioler og andre dekorative elementer

følelser, og andre ting i den duren

apartheid og andre segregasjoner

kirkegardsleken og andre ting

berømte galninger og andre som var det mer i det skjulte

transsubstansiasjoner og andre forfriskninger

NATO og andre av tidens uhumskheter

handlingens enhet og andre sofisterier

alejandro og andre argentinere i brasil

at den ekte kjærligheten ikke kjente noen grenser og andre vakre tanker som vi hadde lært i “Ungdommens Skattkammer”

bryllaup og andre lag

Telemark og andre delar av landet

gendarmer og andre hjelpere som ikke er til å unngå

opprørsledere og andre kategorier

uendelighets- og andre symboler

syndikater og andre doktrineproduserende steder

[adispotatis-blog]

SKOLAN Det går, för första gången, skitbra för mig!!! Jag läser i takt med alla andra, oavsett adhd. Jag svarar på frågorna läraren ställer. Det är inte för svår språk och det är inte låg nivå på diskussionerna. Det är alldeles perfekt här. Historia och källkritik som grund till mina egentliga intressen: retorik, politik och musik. En framtid som skribent ser jag inte riktigt men en framtid inom humanismen? definitivt. Men vad gör humanister när de måste börja jobba? Ja, jo. Allt möjigt. Kultursektorn uppskattar allmänbildning inom humaniora. Journalistik kräver allmänbildning.Typ allt egentligen. Arbetsgivare har äntligen börjat se möjligheter i humaniora elever, då det är vi som påverkar världen mest. WATCH THE FUCK OUT, WORLD.

[anderslindberg]

Annie Lööf svajar om humanismen

http://www.aftonbladet.se/ledare/a/J1AyAm/annie-loof-vinglar-om-humanismen?utm_source=dlvr.it&utm_medium=tumblr

[rebootasverige]

Religionsfriheten betraktas av många som en självklar mänsklig rättighet. Men det juridiska begreppet ”religionsfrihet” har spelat ut sin roll. Att hålla fast vid detta speciella skydd för utövande av religion är allt annat än enkelt. Förutom att begreppet är motsägelsefullt, inkonsekvent och kraftlöst, riskerar dess tillämpning att bli ett hot mot det sekulära samhället. I den svenska grundlagen anges i regeringsformens andra kapitel att vi alla har rätt till yttrandefrihet, informationsfrihet, mötesfrihet, demonstrationsfrihet, föreningsfrihet och religionsfrihet. Begreppet religionsfrihet har stått i centrum för den politiska debatten i många sammanhang de senaste åren, men dess tolkning är inte oproblematisk. Vad menas med religionsfrihet? Vad borde vi mena? Har vi någon religionsfrihet i praktiken? Och framför allt: tillför begreppet i dag någon mänsklig rättighet som inte redan skyddas av övriga rättigheter? Att varje människa skall ha rätt att tro på vilka gudomligheter eller andra väsen som helst liksom att tro att några sådana gudar och väsen inte existerar, är en självklar del av de mänskliga rättigheterna. Varje människa skall också ha rätt att uttrycka sin tro, mötas eller samlas kring sin tro. Dessa rättigheter skyddas genom en lagstadgad tankefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet. Likaså rätten att följa egna sedvanor, oavsett om de är religiösa eller kulturella, så länge de inte strider mot övrig lagstiftning. Religionsfriheten tillför här ingenting. Den ger inga rättigheter eller friheter som inte redan är skyddade av övriga lagstadgade rättigheter. Men religionsfriheten är logiskt inkonsekvent. Enligt till exempel den romersk-katolska religionen är det föräldrars religiösa plikt att uppfostra sina barn i den katolska tron så att de blir troende praktiserande katoliker. FN-deklarationen för de mänskliga rättigheterna ger genom religionsfriheten dessa föräldrar rätt att efterleva sin religiösa plikt. Men enligt samma deklaration är barn jämbördiga rättssubjekt. Barn äger alltså en egen rätt till religionsfrihet som ger dem rätten att inte påtvingas den katolska tron eller dess ceremonier. Samma definition av religionsfrihet resulterar här i två logiskt oförenliga principer. Ett annat problem med religionsfriheten är att den egentligen inte existerar. Religionsfrihetens teoretiska formulering ger alla troende rätt att följa sina religiösa sedvanor. I praktiken accepterar inte det svenska samhället någonting i religionsfrihetens namn som inte ryms inom de gränser som övriga lagar och regelverk stipulerar. Jehovas Vittnen som av religiösa skäl vägrar acceptera en blodtransfusion i behandlingen av sitt barn, förvägras denna religionsfrihet. Den sekulära lagen som värnar barnets liv går före. Också den som bekände sig till en afrikansk naturreligion och ville skära öronsnibbarna av alla gossebarn före ett års ålder, skulle tillrättavisas av det svenska rättssystemet, trots religionsfriheten. De som vill slakta djur på ett onödigt plågsamt sätt i kraft av sin religiösa tro hindras av lagen. Värnandet av djur har företräde framför religionsfriheten i Sverige. Vilka religioner avses egentligen med religionsfriheten, och behandlas dessa religioner jämställt och jämbördigt? Vad är ”religion” enligt den svenska lagen? Inkluderas icketeistiska livsåskådningar? Svaret är nej. Humanismen, som utgår från en naturlig värld utan övernaturliga väsen, diskrimineras av staten. Bland annat exkluderas de vad gäller statsbidrag till livsåskådningssamfund. Vilka kriterier tillämpas i bedömningen av olika religioners status med avseende på religionsfriheten? Är det antalet bekännande, religionens historiska rötter eller den litterära kvaliteten på de religiösa urkunderna? Det ligger nära till hands att dra slutsatsen att bedömningarna i stort sett är godtyckliga. Den som åberopar rätten till en viss sed eller klädsel i kraft av sedvanans koppling till kristendom, judendom eller islam, åtnjuter stor respekt. Den som däremot åberopar sin asatro eller någon naturreligion betraktas som oseriös. Religionsfriheten som juridiskt begrepp öppnar för en nyckfull och inkonsekvent praxis, så länge det inte existerar en entydig definition av begreppet religion. Är gudstro ett nödvändigt kriterium för att kallas religion? Då omfattas inte buddhismen av religionsfriheten, eftersom den är en icketeistisk livsåskådning, i avsaknad av gudomliga väsen. Definieras religion av det gemensamma bejakandet av vissa metafysiska normer och värden? Då måste alla icketeistiska livsåskådningar omfattas. Eller räcker det med en irrationell dyrkan av något som förenar en samling människor? Då nödgas vi klassa AIK:s supportrar som religiösa anhängare. Är det avgörande hur djupt vår identitetsuppfattning påverkas av vårt medlemskap? I så fall torde Hells Angels uppfylla kriteriet – men kanske inte Svenska kyrkan! Religionsfriheten som juridiskt begrepp var befogad i en tid då det var förbjudet att byta religion eller förneka guds existens. Men begreppet religionsfrihet är, som vi visat ovan, både mer problematiskt och ologiskt än vad lagstiftaren hittills velat kännas vid. Vad skyddar religionsfriheten, som inte redan skyddas av övriga friheter i vår grundlag? Bör religiöst troende ha större friheter än icketroende? Lagen om religionsfrihet är i dag otydlig, motsägelsefull och kontraproduktiv. Behövs den egentligen?

[fadervoor]

#stadshuswifin #dark_source #whoreship_nuclear_powers

Det har talats tidigare om byggandet utav “torn” (the keeps) i den morka dalen och deras karnkraft i form utav en psykiatri-hora med kraften utav att kunna doma den skyldige i karleksdomstolen (nagot som utnyttjas mot karleken sjalv i ett ogudaktigt trekantsmönster)...

...och som psykosomatiskt skapar de fysiska nedbrytningsmonster som kan aterses i alla sjukdomar fran feber och hosta till de stora AIDS-epedemier som foljer utav detta “horhus”-skapande ─ och som ocksa aterges i den Autofagi (sjalvatning) som Nobelpriset i medicin 2016 (se lank nedan) utdelades for/till.

Att halla en Skonhet i sitt torn utav patienter inom psykiatrin ar att skapa en “karna” eller en kraftcell av ondskefulla krafter som med-i-syndarna (medicinarna) har till inkomstkalla och producerandet av sjukdomar och korrumperad makt i hela manniskovarlden pa Jorden. 

Den korrumperande makten (med dess vilseledande logner) leder till en regression tillbaka till djurstadiet, en djurisk mentalitet till faderskap och som i sin tur leder till manskighetens (OCH humanismens undergang) ─ ett j-vla helvete att leva i pa Jorden. Allt detta ar “bestallt” pa onskelistan och forverkligas i part och minut. 

“-Evil is stiring in Mordor...” och allt sker inte pa en dag/natt.

Daremot gar det sakta at fel hall, lakare sjukar och ingen tror snart pa sig sjalva (vilket ar olycksbadande) ty programmeringen i skolor, doktorer ska alltid ha ratt och en regering sa djavulskt illasinnad har skapats uppe i “Numenorernas rike” (det ar det s.k. Sverige) med ett Dunadein som har en mansgelé till chef och agare som inte kan var av denna varld. H-n ska aldrig vara skyldig programmerade h-n sig till och da ar det svart att omvanda detta “o(r)men” till sondra och harskarings-innehavare.

De tva “horkraft-cellerna” (vit parla och gudfaderns gyllene parla, pa Love-kartan avbildad tidigare) halls undangömda i detta heliga krig. En (om inte bada) halls “tvangsgifta” pa adresser som en del utav Djavulens Hus (en “kåk” i pokerspelet, ett “karleks-kapell” enligt h-nom sjalv) i Helvetet ─ ocksa det tre punkter / positioner / adresser i en cirkel, vilket gor att Luciaugnen / Gehenna / Pandoras höga kruka halls upphettad och detta o(r)men till karring kan fortsatta med sitt “cooking misery”-liv.

Valkommen till en ny upplysningstid! En ny dag, da solen ater stiger... 

En “pånyttfodelse” for de som ar aldre, en renassans for “Hetero sapiens Idaltu”, for de som tror pa en latinsk (och i vetenskapen) benamnd men pastatt utdod folktyp fran forr. Ändrad vetenskaplig benamning till “Homo” av de som tror pa “apan” som sin urfader. “Vi-kungar”, “Hun-ner” och “Hastmastare” kallade, de som dog ut pa Romarrikets Vikingatid. De med “portalerna till himlen” kallade ���runstenar”, pa vissa utvalda stallen pa Jorden.

Sluta “hora for psykiatrin” och radda den lilla naturlighet som finns kvar... nu 2018, cirka 1 000 år före filmen “Lord of the Rings” och dess historia sags utspela sig (omkring ar 3021). Det ar det goda (och kostsamma) radet for dig som ser akthet och akta man var framtidens vinnande melodi. 

De blir det “fria folket” eller Lord Elronds “Golden swords men”, i prologen visandes ett slagfalt ingen annu vet nagot om. Ty Finbullen (stjarntecknet) har annu inte “laddat upp” och vant tillbaka (for en “Counterstrike”) pa en av Jordens storsta “femöringar” eller den svartvita och “sjunde varlden” i Pisa-tornet (inget “P.I.S.A.” inom lararkaren) utan det som la grunden for Italienska kockens stora kandisratt, “Pizzan” fran staden Pisa. 

“Ying & Yang-symbolen” pa det oversta planet, dar endast den syndfria innehar ratten till det stora huset/domarbaset (huset uppe pa Pisa-tornets oversta plan) eller varandes den “not-knackare” ingen kan knacka. Men da blir det Stonhenges Domarring och stenaldersmentalitet igen. 

“─Doktor Marten kommer att “reboota” dig, din j-vla maskin och krigarsjal!”

Den “atertraffen” kan ta upp till 20 ar att “tillverka”... ty “mindcontrol” ar hemska saker att ha att gora med... Godspeed pa dig!

[thehangoverclub]

War for the Planet of the Apes

War for the Planet of the Apes är en skaplig film, antar jag. Det finns några söta scener här och var, samt att de digitala arbetet är otroligt imponerande. Filmen har dock samma problem som så gott som alla blockbusters har, i att det blir väldigt mycket tom action. Nio personer av tio som sätter sig ner för att se denna typen av film är nog här för just det, men jag har alltid varit mer intresserad av humanismen som franchisen sätter i förgrunden. Och även om War for the Planet of the Apes levererar detta stundtals, så blir jag aldrig överdrivet imponerad.

[forislynx]

Vad humanismens och liberalismens talesmän vanligen förbiser [...] är att en atmosfär i vilken alla traditionella värden och läror hade fördunstat [...] i viss mening gjorde uppenbart absurda teser lättare att acceptera än de gamla sanningar som hade blivit fromma banaliteter, just för att ingen kunde förväntas ta absurditeterna på allvar. Vulgariteten, med dess cyniska avfärdande av vedertagna normer och accepterade teorier, medförde ett uppriktigt erkännande av det värsta och en respektlöshet för alla pretentioner som lätt kunde förväxlas med mod och en ny livsstil.

Hannah Arendt, Totalitarismens ursprung

[mittbokligaliv-blog]

Massutmaning

Sverige har haft ambitionen att vara en moralisk stormakt men i realiteten misslyckats med detta. Orsaken är att humanismen inte förenats med evidensdriven analys, utan tvärtom intagit en motsatsställning mellan moral och fakta. I invandringsrelaterade frågor har slutsatser och policy nästan uteslutande formats som en reaktion på främlingsfientlighet snarare än som en genomtänkt strategi.…

[larsbjork]

“Det är förstås förmätet att raljera, men…”

Med snudd på pinsamt stor entusiasm har jag följt rapportering kring den tre år gamla artikeln om hästar och pedagogik som under den senaste veckan präglat sociala medier. Artikeln, författad av Erica Höglund, är något så enastående tokigt som en “post-humanistisk” utsvävning kring de “pedagogiska” “dimensionerna” i “mellanrummet” mellan “häst” och “människa”. Först hästar. Sedan, som om det inte vore nog med hästar: pedagogik. En disciplin som vi ju gång på gång konstaterat är vetenskapens svar på särskilt illa levererad byalags-revy. Det räcker ju att med förbundna ögon slå i valfri PISA-rapport för att nå ett så skrattretande självklart konstaterande. Det hela är så lustigt att man lätt hade kunnat glömma bort vilket enormt hot dessa pomo-perversioner, trots allt, utgör mot den på stora runda studsmattor med blå skyddsvall vilande svenska liberala demokratin och blods-besläktade humanismen. I rapporteringen har man (det rör sig framför allt om män) på mycket goda grunder ondgjort sig över detta intellektuella haveri, detta monument över det nobla tänkandets förruttnelse. Trösterikt för oss vars intellektuella slöhet initialt begränsade analysen till skrattets vulgära kännetecken.

Post-humanismen, som vi alla vet, är en mörk och illasinnad konspiration stöpt i så tramsiga saker som kontinental filosofi och något så urbota jäkla korkat som schizo-analys. Post-humanismens tillskyndare delar ett enda syfte vilket är att förstöra och smutsa ner. Post-humanismen vänder sig mot det postulat som ingen tänkande människa någonsin kan ha anledning att ifrågasätta: allt kretsar kring människan. Hur kan man ens komma på något så fruktansvärt fånigt och dumt? Det är väl för varje tänkande människa alldeles uppenbart att de objekt denne faktiskt tänker på är där, utanför människan; åt alla håll. Då bara måste ju postulatet “allt kretsar kring människan” vara den självklara utgångspunkten för alla följande kunskapsanspråk. Människan! Det är ju självklart! 

Någon som verkligen fattat detta är Petter Bergner, ledarskribent på ÖP (en mig närstående person informerar om att publikationen är förnufts-högerns sista bastion i ett till uttolkningar av Manuel DeLanda förlorat Jämtland). Bergner, uppenbarligen en man välbekant med sin egna centrala position, tar hästen vid hornen – eller ja. Bergner sadlar upp och sablar ner Erica Höglunds text med den finess och det djup som anstår en man som tidigare gett sig ut på “…spaning efter framtidens pragmatiska Centerparti” (9/3 2017) och då, får vi anta, även framgångsrikt lyckades överlista den aktuella litterära referensen som annars, om Bergners briljans varit ett påhitt, bara skulle kunna ge vid handen att Centerpartiets tid ofrånkomligen har flytt. Heja!

Under rubriken “Forskaren som gjorde ett hästjobb” (2/4 2017) pekar Bergner ut de pinsamheter som präglar Höglunds text och uppmanar pedagogiken som helhet att kamma sig och skaffa ett jobb. Han reser den blå skyddsvall som länge behövts mellan oss förnuftiga människor och de språkligt invända pomo-akademikerna på våra pedagogiska institutioner. Inspirerande att en intellektuell gigant, vanligtvis så upptagen av att spana efter Centerpartiet, även finner tid att anmäla sin vilja att spana efter pedagogikens framtid på ett så generöst och klarsynt vis som här är fallet. Bergner tar härvidlag, kan vi verkligen konstatera, bladet från munnen, slänger det i bostadsrättsföreningens “crowd-sourcade” kompost och talar med bönder på bönders vis. Jag, blott en skrattande bonde, har svårt att med ord beskriva hur befriande det är att ta del av Bergners fortsatta läsning av artikeln. Den lämnar honom visserligen oförstående inför innehållet men – nu kommer crescendot i denna förnuftets symfoni – liknar ändå Erica Höglunds språk vid fikonspråket! Igenkänningsfaktor! Det är ju så lustigt gjort av Bergner! För det är ju inte det att pedagogiken måste vara samhället till nytta (hur skulle den någonsin kunna vara det!). Det är ju kvaliteten som är hästens kärna! Slam dunk da-funk, Bergner! Applåderna ekar över Storsjöns isar.

Det hela påminner om nu nästan helt bortglömda dissident Tanja Bergkvist och hennes kortvariga eskapader i något slags dunkelt medialjus. Hon som för några år sedan sprang runt med Avpixlats begåvningsreserv och blåste frejdigt i en plasttrumpet för att, som det verkade, skrämma bort förvirrade genusvetare från fakultetskorridorerna. Det är, på det hela taget, lyckligt att vi har dessa klarsynta och skärpta medmänniskor i våra led. Annars vore vi som människor för evigt förlorade i mellanrummet mellan själva studsdelen av studsmattan och dess blå skyddsvall.