#hej jag är 12 år igen

[moments-0f-being]

jag kanske precis startade en ny prenumeration. kanske på kalle anka pocket. kanske för att det är det enda jag fixar att läsa just nu. kanske också för att man fick en premie som var ett fint badlakan.....

[willesadhd]

En kortfattad berättelse om mig och mitt liv.

Hej alla! Mitt namn är William Käppi och tänkte nu ta och skriva ut lite snabbt om vem jag är från dagen att jag föddes till denna dagen. Jag föddes år 1999 under en jättevarm sommar i Göteborg, Jag va en glad kille som alltid va mamma sjuk. Jag levde de första åren under mitt liv fattigt, när jag va 3 år gammal så flyttade vi ner till Småland till en liten ort som heter Anderstorp och efter det dröjde det inte länge innan mina föräldrar separerades. Det dröjde inte länge innan Mamma träffade en ny kille som än idag är min styvpappa och de flyttade till Värnamo . Jag hade väldigt svårt att gilla min styvpappa, vi bråkade konstant. Inte vanligt familje bråk utan det va så illa att vi verkligen avskydde varandra. Ju äldre jag blev desto mer problem att började jag orsaka. Några exempel är att jag hela tiden tog grejer ifrån hemmet och sedan ljög jag om det. Och det va inget litet problem utan det gick så långt att mina föräldrar aldrig har kunnat lita på mig. Men jag kunde verkligen inte hjälpa det, jag gjorde det utan något som helst konsekvens tänk. När jag blev 8 år så insjuknade jag extremt mycket. Jag blev extremt törstig, men kissade ut mer än vad jag drack vatten. Jag började se extremt dåligt och va väldigt frånvarande minns jag. Det pågick allt för länge men vi bestämde oss för att besöka sjukvården och fick där veta att jag va enbart någon dag ifrån döden då mitt blodsocker va så högt och hade varit det så länge att jag led utav extrem vätske och näringsbrist. Där fick jag min sjukdom diabetes typ 1 som nu kommer att påverka och finnas där i hela mitt liv. Åren gick och mina stöld och ljug besvär blev värre och värre. Vi sökte upp om diagnos utredningar ett x antal gånger men läkarna valde att inte kolla på saken. Skolan va extremt svår för mig, jag kunde verkligen inte slutföra mina projekt. Jag tappade bort mig hela tiden i pluggandet och  mina betyg va så dåliga att mina lärare till och med rakt framför mig och min mamma sa att jag inte kommer att komma någonstans i livet. Den meningen har bitit på mig sen dess och det har gått 6-7 år sen dess. Chansen att ta mig in på någon linje på det gymnasiet som finns i Värnamo va rätt så kört. Men jag sökte in mig på ett privat gymnasium som ligger i Anderstorp och dom har fordonslinjer, t. Ex motorsport, standard mekaniker och lastbils linje. Jag kom in på gymnasiet i Anderstorp och fick verkligen det stödet jag behövde. Jag tänkte att nu jävlar ska jag visa att jag visst kan komma någonstans i livet. Gymnasie tiden va verkligen en uppgång för mitt liv. jag fick skit roliga kompisar, fick en kontakt med lärare och rektorn som om dom va mina kompisar. Däremot så va fritiden inte fritt från problem. Jag bodde då hos min pappa som jobbade från kl 14:00 till kl 23:00, vilket ledde till att jag va själv mestadels. Då började jag sno alkohol och cigaretter från pappa (16 års åldern) 

Jag började sticka iväg utan att skriva det till mina föräldrar. Hängde med fel typer av människor som höll på med droger. Jag va länge sugen på att testa men valde att inte göra det. För många så brukar ADHD och droger gå hand i hand men för mig så va det något som verkligen höll mig undan från det, vilket jag är extremt glad för. Jag slutar gymnasiet och börjar direkt jobba med att lackera, tyvärr dröjer det enbart 1 månad innan jag går in i väggen genom att jag svimmade, så jag fick gå hem men jag valde att aldrig mer sätta foten i företaget igen. Bara dagen efter blev jag diagnotiserad med en rätt så grov depression, den höll i sig i över 1 år och tabletterna jag åt för det blev ett beroende för mig. Jag lyckades bli av med beroendet och började jobba som Bilmekaniker. När ett halv år har gått på det yrket så blir jag inbjuden att efter om och men få bli utredd av diagnoser. Utredningarna går och tillslut får jag veta att jag har ADHD. Jag är 20 år gammal och får diagnosen ADHD.. Jag hade kunnat få veta det när jag va 12 år men då läkarna vägrade så har jag behövt lida av depression, bli kallad konstig och lat. Jag har behövt tro att jag helt enkelt bara är efterbliven. Men äntligen får jag veta sanningen. Jag va osäker på om jag ville testa medicin för det då jag hade läst myclrt negativt om det men valde ändå att pröva. Det va mitt bästa beslut under hela mitt liv. Mitt liv har förändrats helt. Jag orkar göra grejer, jag har konsekvens tänk, jag är mer social och mina föräldrar har mer tillit för mig idag. Idag tycker jag att min styv pappa är en helt underbar människa och älskar att få ha han sin styvpappa. 

Mer beskrivande berättelser kommer som inlägg. Bland annat kommer jag att berätta om mitt föredetta spelberoende inom betting och casino.  Hoppas ni vill följa min resa genom fram och tillbaka i tiden!

[louiseeklund]

24 Januari 2020 Fredag

10:36

Skrev till Alexander och han vill ringa. Ringa kort. ”Får jag ringa kort”. Jag vågar inte. Jag frös till is. Han vill väl prata om residenset eller att spela här, kanske vill säga vad han tycker att jag kan medla till Henrik. Eller så vill han inte det. Han kanske vill säga att jag ska hålla mig borta. Långt, långt borta! Vad har jag gjort? Vad har jag gjort för fel? Jag skrev också att jag är i Sthlm omkring en vecka där, veckan då Adrian fyller år. Kanske vill han fråga något om rykten som sprider sig om mig likt en våg? Om nu något sådant görs. Men det känns som det, då alla försvinner från mig. Till och med jag. Nu fryser jag. Det märks så fort elementet stänger av sig själv. Jag var tvungen att sätta på musik när han skrev, för att lugna nerverna. Det hjälpte något. Jag ligger i sängen med datorn i knäet. Nu skrev att att vi hörs senare, att vi hörs inom kort att han bara ville säga hej. Jag är här för att göra en affisch till Feministiska festivalen, för att efterlysa en tekniker. Han kanske känner en tekniker. Jag är rädd men jag vet inte varför. det känns som jag svävar, som om att själen har lyfts från kroppen. Jag ber honom ringa vid lunch. Runt tolv. Det måste vara ok. Då får jag en tidspress också. Fast det är lite väl snart. Jag känner min invalid. Invalid vad betyder det? Ogiltig, förfallen, utan laga kraft, sjuklig, som saknar grund, sjuk, kroniskt sjuk, sjukling. Jag har telefonskräck. Fobin är borta men skräcken är kvar. Vi känner inte varandra och jag vet inte vad vår relation är. Varför han sträckte en arm till mig som jag tog tag i. Jag är rädd att han är lik han vars namn jag inte vill nämna. Han är nog snäll. Han är ju vän med Emanuel. God vän. Enligt honom själv. Nej fel. De gick i skolan tillsammans. Han är god vän med Martin, enligt honom själv. Martin är en bra människa. Jag börjar bli paranoid känner jag. Vem kan jag lita på egentligen? Jag kan inte ens lita på mig själv. Bara mina tavlor. Bara mina tavlor! Det är så sorgligt att jag inte vet var jag ska ta mig till.

10:53

Jag har inte ens pratat idag. Jag har röstkomplex fortfarande, tänk om han tycker att jag låter som ett barn. 

10:54

Musikresidens låter kul, tack för detta. Skrev han. Han verkar vara på bra humör. Varför skulle han vara annat i och för sig. Mina händer har fortfarande spår av färg. Vad ska jag äta till lunch? Jag ska slänga in en tvätt nu och sen beroende på hur lång tid den tar, jobba här eller gå till ateljén. Kan vara bra att bara vara där tänker jag. Så kan jag måla så fort jag gjort affischen. Men tänk om han känner någon. Hoppas han kan prata kort vid lunch.

11:06

Jag slängde in det i tvättat nu. Hur jävla svårt var det? Har tänkt tvätta i säkert en veckas tid. Speed eko 1timma sex min. Utan speed tar de tre timmar. Jag tog speed så blir hemma och jobbar till lunch!

11:10

En främmande snubbe har skrivit en wikipedialänk till en italiensk konstnär, Eneico Baj. Vad är det för beteende?

11:20

Tzac. Vi har massa gemensamma vänner och jag accepterade en annan vän nyligen. Förstår inte varför folk skriver till mig. 

12:09

Nu mår jag bättre för nu har jag jobbat! Det är tydligen viktigt att göra något.

12:14

Älskar att multitasca.

12:48

Föreläsningsluncher borde bli en grej om det inte är det.

13:03

Han har inte ringt än. Jan-Olof kom förbi mig här på verandan 

13:04

Jag sa att jag var i Sthlm då han har vernissage i Borås men det stämmer ju inte!

13:05

Där kom Markus cyklande!

13:06

De ska vara möte på Kkv.

13:07

Jag är glad igen!

18:41

Nu är jag redo för en dusch! sen till puben och efterföljande fest!

19:43

har jag bytt om till temarellaterade kläder. Temat är ”Pensionär”. Jag bär min mormors eller om det är mammas garderob. Kläder jag förvisso alltid bär. Så jag gissar att jag gillar pensionärslooken. Hittade ett par örhängen som ny pryder mina öronsnibbar som tydligen hade vuxit igen något. Sjukt. Är iallafall påväg nu. Känner mig fräsch och redo för en härlig kväll. Social kväll! Vill prata med Agnes om boken jag lyssnar på. Klubben. Hon tipsade mig. Och i ära till den har jag knytblus.

19:56

Bra promenad väg. Rak sträcka i mörker och de går att läsa ah men typ nyheter på vägen. Multitaskar-Louise.

20:00

Skrek ut ett ”NEJ” när jag upptäckte att min kjol inte har fickor. Inte den här kjolen. Framme nu. 

[kanslomassigtstord]

2017-12-24

Hej. God jul. Och nej, jag har inte slutat skriva. Jag vet bara inte vad jag ska skriva längre för allt är som det ska men samtidigt så jävla uppochner.

Han jag dejtat sedan i somras dumpade jag i lördags. Jag kände väl att det inte riktigt spelade någon roll längre och att vi är alldeles för olika; mina känslor för honom har inte förändras men vi kom gemensamt fram till att vi helt enkelt inte är gjorda för varandra just nu.  Du har kvar din flickvän och jag förstår inte alls hur du tänker. Jag fyllde år och det spårade ur totalt. Jag har gått en utbildning via ett nytt jobb jag fått, där jag träffade en man från en annan stad långt långt härifrån. Han har flickvän och de ska bli sambos och jag sög av honom på hans hotellrum. Otroligt trevlig och vidrigt snygg och vi pratar fortfarande; så länge han är själv och hans flickvän inte kan se något. Han tror att han döljer det bra för mig men det gör han inte. Jag har flyttat hem igen och det känns så rätt. Jag ska inte bo någon annan stans än i denna stad, dethär är mitt hem och här har jag mitt liv. Jag har bråkat med två av mina bästa vänner. En av dem har det löst sig med men jag tror inte den andra förstår att det är fel, det hon gjort. Det är din syster, förresten. Hon förstår inte att hon hela tiden förstorar saker för att skapa något drama som inte ens hotar med sin närvaro. Hon förstör mina relationer med andra och verkar inte tro att jag är den vän jag faktiskt är, vilket gör mig väldigt ledsen. 

Det händer extremt mycket just nu och jag jobbar hela tiden. Men jag lovar er att jag ska bli bättre på att skriva här. Dela med mig. Både för min egen skull och för er skull. 

- känslomässigtstörd (01:25)

[ctchou]

21/12 kl. 23.56

Teodor har somnat för ett tag sedan, och här sitter jag i vårt gemensamma kök med mysbelysning och tända ljus, och bloggar. Jag hade egentligen också lagt mig i sängen men efter att ha vridit och vänd mig i sängen kände jag att det inte var någon idé så jag gick upp. Så nu sitter jag här iklädd i morgonrock. Jaha, vad skall jag skriva då? Vad har jag att berätta för er? Egentligen inte så jättemycket. Jag har ingen julkänsla. Jag har knappt haft någon julkänsla alls detta år. Kanske beror det på att jag jobbar som en tok. Det har jag nämnt i mina tidigare inlägg. Så är det. Jag sliter och jag jobbar. För vadå egentligen? Är det så viktigt med pengar? Jag känner verkligen att kroppen börjar ta stryk och jag pendlar mellan mitt mående titt som tätt. Det börjar bli för mycket. Tur att det snart blir bättre. När jag går ner och jobbar nätter. Då är inte schemat så hektiskt och så jobbigt som det är nu. Då jobbar jag inte 6 dag- eller kvällspass på raken utan max 3 nätter på raken. Då kanske man inte är så utmattad. Jag kanske inte hattar mellan dag/kväll/natt som jag blivit tvungen nu. Att jobba natt har sina nackdelar också såklart. Mindre tid med T och jag är ständigt trött. Eller ja, jag blir det efter ett tag men det är hanterbart. Jag klarar ju av att jobba nätter, än så länge. Och jag sover. Jag sover och det går bra. 

Snart är det ett nytt år. Vad händer egentligen under nästa år? Vad har hänt detta år? Kanske summerar jag året när det börjar närma sig årsskiftet, eller så skiter jag i det. Men, jag har redan satt mål. Jag skall tills nästa år börja ta hand om mig själv bättre. Så kanske man säger varje år försig, men nästa år skall jag verkligen ge det ett försök. Ta hand om mig själv. Ta hand om mina intressen och prioritera mig. Jag skall ändra inställning till livet. Jag skall försöka vara gladare och välja mina fighter oftare. Jag skall inte lägga tid och energi på sånt som jag inte behöver lägga energi och tid på. Jag skall läsa böcker - i mängder, för det älskar jag. Jag skall simma mer, för det är egentligen den enda träningen jag tycker om och jag behöver röra på mig. Inte för att jag är stor på något vis, åh nej, och som jag älskar mat - men, för att må bra. Jag mår bra av att simma för det är skönt. Jag gillar det. Jag gillar att plaska i vattnet även om det är pesten att byta om och ta mig till simhallen. Och det är verkligen pesten att duscha efter simhallen, men nästa år skall jag ta mig dit. Punkt! Och jag skall arbeta på mitt hemliga projekt... en deckarbok som ingen troligtvis kommer få läsa. 

Angående jobbfronten skall jag gå in med inställningen om att lära mig massor och utvecklas ännu mer. Jag skall göra mitt yttersta och lite till. Jag skall inte gnälla lika mycket som jag gör just nu- och jag skall framför allt inte jobba mer än jag orkar och behöver. Det är säkert tufft för jag fortfarande är ny- trots att jag arbetat på samma arbetsplats i två år. Och de säger ju det, att det är tuffast de första åren innan man känner sig trygg, men kan man någonsin känna sig helt trygg trots att jag ändå tycker att jag är trygg i min yrkesroll? Hursom, jag tror inte jag berättade det men jag har klarat min handledarutbildning. Skönt för mig. Och snart är strokekompetensutbildningen klar, eller ja, i april. Så utvecklas, det gör jag kanske...

Och hobbys... MIna hobbys som jag egentligen har så svårt för att sätta ord på. Pyssla. Vara kreativ. Resa. Det måste det bli av nästa år. Jag har ju en resa inplanerad redan, eller två egentligen. Ena av dessa är redan spikade. Jag och T skall till solen i Februari. Skönt. Och i Mars skall vi glida på snö igen, tillsammans med kompisar, skoj! Så detta har jag ju att se fram emot. I Januari fyller jag dessutom år. Jag fyller 25 och skall ha 50 års kalas med en av mina bättre väninnor. Det är viktigt att inte glömma bort att man har så mycket att vara tacksam över. Så det händer säkert bra saker nästa år också ska ni se. Och så måste den årliga syskonresan bli av. Vi har inte hunnit resa detta år- jag och mina syskon, däremot hade vi en syskonweekend i somras hos den äldsta där vi åt god mat och bara umgicks. Det får väl ändå klassas som vår årliga syskonresa. 

Oj, nu har inlägget blivit sååå långt och klockan har hunnit slå 00.25 så jag skall väl avsluta detta inlägg och kanske snart gå och lägga mig i sängen igen för att se om jag somnar. Har ställt alarm på 08.17. Kanske blir det lite skridskor på förmiddagen eller så blir det bara mys i soffan innan kvällsjobb... Så var det med det. Hejs svejs för denna gång.

[minatankaromdigk]

Sista chansen

Har insett att det här är nog sista chansen.

Trodde aldrig att du skulle höra av dig igen efter förra gången för 5 år sedan. Trodde jag hade förlorat dig när jag såg att du hade blivit tillsammans med hon. när ett år hade gått så va jag säker på att du aldrig skulle höra av dig och jag förstod att vi aldrig kommer va så bra vänner igen som vi va en gång i tiden.

Och när två år hade gått och du fortfarande va med den tjejen så hade jag nästan glömt bort dig. åren gick och jag såg dig aldrig, när det hade gått 4 år sen du bad mig och försvinna och aldrig höra av mig igen så såg jag dig för första gången. På en tapp. Jag satt i bilen med Erica och sa “kolla, det där e ***, fan vad jag saknar honom. Är det någon jag hade kunnat lämna Johan för så e det han” hon svarade mig “oj, aja ska vi gå in o handla?” men jag vägrade gå ur bilen förens du hade åkt.

Jag va så jävla rädd. Jag hade inte sett dig på 4 år och senaste gången vi sågs så stod jag naken i ditt rum och du bad mig att dra åt helvete.

Tänkte mycket på dig dom närmaste månaderna efter det. Va inne på din FB och kollade på bilder och försökte se om du o hon fortfarande va tillsammans. Det såg ut så. Så jag fortsatte att försöka glömma dig.

En natt så hände det. Det overkliga. Det som jag aldrig trodde skulle hända. Du skrev. kl va 2 på natten när min tele plingade till. Fick nästan andningsuppehåll när jag såg att det var du som hade skrivit. du hade skrivit “Hej, det var länge sen”

Jag svarade inte på det den kvällen. Eftersom kl va 2 på en fredagskväll så inbillade jag mig att du hade blivit tvingad till att skriva av några av dina kompisar. Klockan 12 dagen efter svarade jag “Hejsan! aa, verkligen! Allt bra med dig?” två timmar senare svarade du och vi började skriva lite lätt.

Men det var nu ikväll jag började tänka på en sak. Det här e fan sista chansen.

Sista chansen att få dig. För förlorar jag dig nu så kommer du aldrig tillbaka. Du kommer hitta någon ny som du kommer spendera livet med. Fan heller att jag låter det hända. Jag har varit kär i dig i 6 år. Man får nästan aldrig en andra chans i livet. Så nu tänker jag fan inte sumpa den. Är det meningen att jag får en andra chans så är det meningen att det är du och jag.

5/9-18 21:15

[vintertroll]

Nytt inlägg på Vintertroll.se

Hej hörrni! Det har ju trots allt varit lite aktivitet här den här veckan men jag har inte alls hunnit uppdatera om det övriga livet – att jag fyllt år, att jag umgåtts mycket med familjen, mina vänner och behövt lägga tid på annat än att blogga, läsa på och ta hand om allt här. Sakta men säkert har det gått upp för mig att dygnet bara har 24 timmar och det blir till att prioritera vad som är viktigast i livet istället.

I övrigt är jag och mina kollegor inne i en av de mest hektiska perioderna av läsåret på jobbet och jag får idag helt enkelt inse mig slagen – jag hinner inte jobb, blogg och privatliv just nu. Från och med 12:e juni kommer det lugna ner sig och förhoppningsvis kan jag få lite ro att sätta mig och fota och skriva ner allt och prata produkter med er. Jag hoppas att ni mår bra, att ni njuter av värmen och att vi hörs snart igen 

link post https://ift.tt/2ENvgMF

[slumberousforests-blog]

One Direction fanfiction á la 2012, chaper 1

- OH MY GOD ANNA JAG ÄLSKAR DIGGGG<3<3<3<3<3<3 - JAG VET JAG ÄÄÄGER!!!!!! IIIIIIIH!!!! BEST SHARED SWEET SIXTEEN PARTY EVVVVVEEEER! (Okej måste medge, jag är 12, men hallå don't ruin the storrrry!!!) - JAG KAN INTE FATTA ATT JAG SKA TILL ENGLAND......PÅ KONSERT....MED ONE DIRECTION!!!!!!!!Aaaaaaah!!!! - Lisa we are wasting timmmme!!!! VI HAR MKT ATT PLANERAAA!!! - Ojoj glömde!!! Keyy kolla din mail jag har skickat över några ideer!! - Okej bra!!! En halvtimme senare ringer mobilen irriterande nog och jag måste hem. - Hej mamma, hej pappa! - Hej Lisa har du och Anna funderat mer på era 16 års kalas??? Mamma slår undan min fingrar när jag försöker smaka på smeten hon gör. - Aa men sen ringde telefonen, Säger jag lite surmulet. Men på mammors underbara vis lyckas hon låtsas att allt är frid och fröjd. - Är det inte nåt du vill berätta för mig....om kanske en resa eller något???? Säger mamma lite finurligt - Va hur visste du?? Säger jag förvånat - Snälla Lisa, tror du att Lotta skulle låta Anna visa billietterna utan att prata med mig först??? Säger mamma med sin förtjusande honungslena och IRRITERANDE röst. - Hmph...Mumlar jag fast jag ju egentligen inte kan vara arg när jag tänker på resan. Med tillgjort arga steg klampar jag uppför trappan till mitt rum, inne på sitt rum sitter jobbiga storebror rasmus och skriker till sina kompisar på chatten: - OH MY GOD LAUREN YOU COULD HAVE TOTALLY KILLED THAT CREEPER YOU FAG!!!! YES CASPER I SEE YOU GET OUT OF THE WAY THERE'S A COW I WANT TO SMASH I NEED MORE MEAT!!!!! Stackars killar tänker jag och går förbi vidare in till mitt rum, eftertryckligt slänger jag igen det och slängger mig på sängen med laptopen i högsta hugg och anfaller tangentbordet, jag skriver ned allt jag kan komma på som gör mig till en lycklig tjej idag. Beep Beep, min twitter signalerar att det har hänt nåt, YEEY ONE DIRECTION LÄGGER UT NÅT PÅ SIN WALL!!!! Ivrigt klickar jag upp det och Läser: Hey everyone we're making a speciall annoucement bout the next concert were doing, the fan who sends the letter that impresses us the most before the concert will get to meet us after the concert. It woud be great if you all sent some information bout your self and maybe a video with a song och something. Guess that's kind of it, we love you your all the best, bye!!! jag sitter som i trans tills jag nästan hoppar högt i luften när 5 meddelanden i rad piper på facebook: Anna: HERREGUD KOLLA ONE DIRECTIONS SIDA PÅ TWITTER!! Ebba: SHIT HAR DU SETT PÅ TWITTER??? Issa: ÄR DET SANT?? KOLLA TWITTER!!!! Therese: OMG KOLLA ONE DIRECTIONS TWITTER WALL!!! Moa: HAR DU HÖRT OM ONE DIRECTION????? Min lista på saker som gör mig lycklig blev just betydligt längre.

[louiseeklund]

29 December 2019 Söndag

00:09 Wow. Jag har inte ens tänkt på det men HERREGUD vad jag har skrivit och arbetat i December. 04:09 Jag fullkomligt älskar Filip Johnsson. Han bakom Jelly Crystal. Jag vaknade nu mitt natten, med hans låt, Snake in The Grass, i huvudet och var därmed tvungen att lyssna på den. Hans röst är otrolig och musiken är så otroligt bra på alla sätt. 04:11 Juste. Alla människor som jag säger till att jag börjat sjunga, ger mig komplimanger för min röst. So to speak. ”Jag har hört dig sjunga”, den meningen är så sjuk. Senast sa Daniel det och han sa att han föredrar min röst framför de där bearbetade rösterna som gör att folk låter likadant. Komplimangerna börjar bita i mig. 04:19 Vill bo kvar i Stockholm för att hänga med alla dessa människor som jag inte känner. 04:26 Alla känner verkligen varandra här. Jag vet om vilka folk är, men upplever att jag inte känner någon. Kanske borde jag komma hit oftare och lära känna folk. 04:30 Jag kanske borde lägga på en akt om att vara hårdhudad. 04:33 Jag kanske ska sluta springa. 04:34 Fick höra ”Skillsmässobaren” för första gången i fredags, otrolig ändå. 04:35 Jag måste hitta ett alternativt boende för när jag är Stockholm. 04:36 Varför vill folk inte träffa mig? Vad har jag gjort för fel? 04:37 Imorgon. Idag. Jag måste träffa någon idag. Ska träffa Linnea och Andreas lite snabbt i City. Sedan igen på kvällen. Linnea ska nämligen till Japan i sex månader. 04:39 VARFÖR ÄR JAG SÅ JÄVLA ENSAM?! VARFÖR KAN JAG INGENTING. Daniel sa något bra om att i skolan ska man göra sådant som man annars inte gör, för att lära sig. Det var bra sagt. Han sa också åt mig att nyttja alla verkstäder, möjligheter så mycket som möjligt. Jag skall skärpa mig till våren. Det sociala ska nog få backa lite nu när jag kommer tillbaka. Jag måste bygga upp en plan. Olika deadlines. Jag måste för fan göra allt jag vill göra. Allt jag säger att jag skall göra. Vill inte att det ska vara massa snack. 04:42 Vill också vara med och pitcha något någon gång. Eller egentligen inte. Eller kanske. Men det jag menar är att jag vill hjälpa någon, typ Daniel, att komma på en pitch. En idé till en video. Sedan vill jag även hjälpa till bakom scen. Se hur det är. Kanske är det någonting att jobba med.Jag bill prova på yrkesroller som intresserar mig. Vara i sammanhang som inspirerar mig. Det kanske är det jag ska försöka göra i sommar. Assistera folk. Jag kan inte gömma mig mer. Jag kan inte gömma mig i en liten stad eller på landet. Jag är tjugofem, tjugosex då. Jag beter mig som om jag ska gå i pension och inte någon förtidspension. Jag måste leva mer. Jag måste sluta vara så jävla tråkig. När ska jag ta plats? När ska jag synas? När finns jag till? Jag försöker slita mig loss från allt som varit jag. När ska jag bara börja vara? När ska jag tillåta mig själv att vara mig i alla lägen. När ska jag sluta lägga värderingar i vad andra skulle tänkas tycka om mig. När skall jag sluta bry mig. Nu? Är nu ett bra läge? Nu som idag. Sker. En skiftning nu? Nu som i den 29e December 2019. Är det nu jag går in och går ut som mig själv? Är det nu jag stoltserar med den jag är? Är det nu jag blir självsäker? Låt mig säga ja. 04:54 Jag är Louise Eklund. 12:10 Sov till nu. Glömde bort att jag skulle träffa Linnea och Andreas. Så pinsamt!! 13:07 Känner för att gå på den där gudstjänsten med Erland och Jacob nu. Börjar om fyra timmar. Vilken kyrka? 14:35 Jag är så jävla taggad på nästa år och nästa år börjar om typ tre dagar? Jag är i chock! Daniel sa att han har en del vänner i New York, det verkar vara vanligt. Han sa att han kan matcha upp mig med dem om jag känner mig ensam, för ensam sa han att jag skulle känna mig. Alla är så upptagna i sitt. 15:14 Frågade Emon nu i nyc om han har tid att träffas. Egentligen undrar jag om han har en nyårsfest som jag kan crusha. Insåg idag att jag kommer sitta själv på någon jävla restaurang på självaste nyårsafton. Så himla speciellt. Det är väl en dag att inte vara ensam på. Tror dock att om jag sitter på ett nice ställe och sitter och käkar i typ baren och har en anteckningsbok och skissblock. Så är det lugnt. Det är USA för fan. Klart att jag kommer att hitta någon att prata med. Har ett ställe i tankarna som heter Velo, restaurang Velo eller något, som är en Jazz vegan restaurang. En timmas promenad från Sofias hem. 15:22 Han gör så otroligt bra, häftiga fotokollage. 22:31 Jag har haft en otrolig dag. Skiljdes åt från Linnea, Andreas och Greta nu. Linnea ska till Japan i sex månader. Greta till Uganda i två. Jag till New York i en vecka. 22:38 Martin såg mitt meddelande just då jag tänkte skriva till Jacko. 22:39 Han spelar spel. Jag frågade om jag kan joima. ”Kan jag joina?”. Det beror nog helt på sällskapet. Spelsällskapet. Han har sett men inget svar. Svar. INGET SVAR. 22:39 Jag drack champagne till middag. Flera glas med familjen. Sedan en espresso martini på Tjoget. En sur öl efter det och nu en fuluöl. Eller så full är den inte. Brooklyn lager. Men den är på tapp. Har jag tappat det? Vill verkligen inte hem än. Åker jag hem innebär det att den här dagen är över och då har jag bara en dag kvar i Stockholm och sedan är det ett nytt år och vips.. Livet är förändrat. 22:41 Jag tänker att det är viktigt vilka som hör av sig till mig. Denna helg. Jag borde värdesätta dem mer. Mer. MER. Malin. Martin. Daniel.  Och Jacko tillslut. 22:42 Folk är så jävla unga här, relaterat till Tjoget. Jag vill skriva en bok. Äsh. Martin har börjat skriva men har avbrutit sig. Jag skriver till Jacko. Han lär ändå inte svara. 22:43 Jag skrev till J. Jay. Hm Jag undrar om han har svarat? Emon. Låt mig kolla. 22:44 Han hart svarat. Vad har han skrivit? 22:45 ”Of course I remember”. Han har precis landat i London. 22:46 Oj, han är online nu. Svarade direkt. Sånt är så jobbigt. 22:47 Jag tar Martins icke besvarande som ett nej. Not tonight. 22:49 Samtalet dog ut snabbare än hans svar. 22:51 Så jävla irriterande att inte ha en mobil. Det går ju inte att nå folk. 22:52 ”Jag skulle hellre vara hemlös än att bo på Södermalm”, Var det precis någon som sa så? 22:53 Jag får väl ge folk en kvart att svara. 22:53 Eller juste fan. Baren stänger. 22:54 Skrev till Daniel. 22:55 Jag har en halv öl att häva i mig på fem minuter. Börjar redan sluddra med synen. Går till Tjoget och sätter mig vid den snygga bartendern om ingen svarar i tid. 22:56 De har öppet till ett. 22:56,5 Daniel är online. Svarar. Helt slut. Skrev han. Hade varit nice. Skrev han. Han var ute och dansade igår. Skrev han. 22:57 Fortfarande en halv öl och då har jag druckit. Jag dricker långsamt. Ölen. Jag har tre minuter på mig och han skriver. 22:58 Femtioåtta. Jag sätter mig på Tjoget och skrivar en roman. 22:59 Femtionio. Det känns som om ölen växer med tiden. Varför vill inte Martin se mig. Är han på dejt? Är han med sin familj? Det är sista söndagen på året. 23:01  ”Nu stänger vi här” säger servitrisen på Skånska. skånska. SKÅNSKA. 23:01 Mina värsta personer. Är personer som är mellan 18-20. Plus Tonåringar. Hela tonåren avskyr jag. 23:02 Folk som går till kluster. 23:02 Är jag en odräglig alkis? Eller kanske dräglig? Jag är fan en dräglig alkis. 23:03 De har stängt och jag har en tredjedel kvar av ölen. 23:03,5 Jag ska till tjoget. De stänger ett och jag har inget bättre för mig. Ska hem och skapa med Lovisa dock. Men de kan vänta. Jag vill skriva en bok och ta farväl av denna söndag som inte är advent. 23:05 Glasblåsning är så jävla häftigt. Har det inte gått mer än två  minuter. Jag hade gissat på tio. 23:07 Skrev till Martin. Hoppas du har kuuuuuuuul! Är jag full eller? Samt att jag tog det som ett nej. Jag är full. 23:08 Jag är så taggad på New York, Jag ser inget annat. Det kommer bli så bra!!! 23:08 Bartendern såg ut att inte ha en så bra dag. Jag måste gå och lätta upp den.. Hej då! Godnatt! Nye!

[pontusstaahlkloo]

Nytt inl&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;auml;gg p&amp;amp;amp;amp;amp;amp;amp;aring; bloggen Pontus Ståhlkloo

http://pontusstaahlkloo.com/surfresa-till-maldiverna-lasarfraga-med-svar/

Surfresa Maldiverna, en läsarfråga med svar.

En av bloggens läsare hörde av sig och hade lite frågor om en kommande surfresa till Maldiverna. Ett gammalt snowboardgäng hade gjort slag i saken och bokat en båtcharter liknande den jag och ett liknande gäng gjorde för två år sedan. Här kommer helt enkelt frågor och svar. Hoppas det hjälper!

Bilderna nedan är från vår resa påsken 2015 och vill du läsa om den har du lata länkar här. Dag 1, Dag 2 Dag 3, Dag 4, Dag 5, Dag 6, Dag 7, Dag 8, Dag 9, Dag 10, Dag 11 och Dag 12.

Frågor och svar

Hej Pontus!

Såg din blogg om eran resa till Maldiverna. Vi är 10 gamla snowboarders från Sundsvall/Sthlm som drar på samma trip som ni gjorde nu 27 april. Har du några bra tips så vi slipper misstag och tid? Vi kommer flyga vidare söderut 35 min från Malé där båten väntar på oss.

Hej,

vilket pepp!

Har väl inga direkta tips förutom de jag redan skrivit om på bloggen. I det här inlägget var det tipstätt.

Men det skrev jag innan avresa:-) Kan väl sammanfatta så här:

Hatt/Keps sparade antagligen ögonen/flinten rätt bra.

Långärmat är bra för blek svensk, vi hade en kille som brände sig rejält. Typ brännsår. (köp etablerad och välkänd solkräm!)

Ang ovan punkt. Ett bättre sjukvårdkit är att föredra. Snacka ihop er innan för att slippa att ta med 200st ipren.

Vax hade vi i överflöd. Det räcker med några kakor och inte 10 var som vi hade med oss…..peppade.

Speedos av boxermodell alt ngn form av korta tights att ha under trunksen när rashen i rumpan/låren går överstyr.

Vi fick användning av superlim till småsår. Helt överlägset plåster. Torrt och tätt på 10 sek.

Minst två trunks är nice så ni kan ta torra till varje session.

Det enda jag hade på mig i klädväg på båten var trunks eller sarong. Enstaka fall t-shirt. Det går mao att packa extremt lätt/lite

Resorb var inget dumt tips men alla andra tillskott känns överflödiga (några på vår resa hade pulver till förbannelse med sig)

Snorkelgrejerna blötte vi upp ett flertal gånger. Trots mkt surf blir det tid till annat också.

Några körde med Sportslick, inte jag. Beror såklart på hur känslig man är på revbenen.

Ang tid är det smidigt om kaptenen kan köra längre förflyttningar på natten om det behövs. Mao, var snäll mot besättningen/kapten. Nu flyger ni ner en bit och det är smart ur tidsaspekten!

Är ni på ett bra spot som går av är det kanske dumt att stressa vidare till nästa om ni inte vet att det är bra där. Vi hade en ide om att scora inside Mikados och åkte dit trots tveksam prognos. Ett misstag så här i efterhand men så är det med surf…….äventyret kallade s.a.s.

Sista spotet på resan låg vi och mjölkade i flera dagar och det var ett bra beslut.

Hoppas det hjälper!

Kan tillägga att vi har en liknade resa bokad och klar i Juni:-)

Surf up.

/Pontus

Tack igen för info.

Hur var det med bagage/surfbrädor på Qatar airways? 

Vad jag kan förstå så räknas boardbagen som väska så länge den inte väger mer än 30kg.

Får man med sig allt i boardbagen och ett handbagage? Eller måste man köpa till sig en extra väska?

Hejsan,

inga problem med surfbagen på Qatar. Det stämmer, 30kg och du kan fylla den väskan med lite vad du vill. Mao surfbrädor och annat som får plats (kläder o.s.v.).

Tror att ingen på vår resa hade ngt mer än boardbag + handbagage. Du klarar dig med det. Som sagt, behöver inte speciellt mkt kläder på båten:-)

Vi har bokat Qatar igen till sommaren (halva gänget flyger från Köpenhamn och kör Emirates men samma regler där för boardbag).

Ett annat tips är att köpa lokalt SIM kort till mobilen om ni vill använda den som hemma. Det löser ni direkt på flygplatsen i Malé.

Maldiverna 2017

Japp, det stämmer. Till sommaren är en båt bokad för avfärd mot paradissurf och peppet är precis som inför förra resan aningens svårt att hantera. Men mer om den resan senare. Under tiden kan du passa på att kolla in min Instagram och verkar det intressant är det fritt fram att följa. Surf´s up!

[alltomtrav]

New Post has been published on http://www.alltomtrav.info/roger-malmqvist-infor-v75-mantorp-25-mars/?Allt+Om+Trav

Roger Malmqvist inför V75 Mantorp 25 mars

Det dröjde till 12 mars innan han startade sin första häst för året. Resultatet blev förkrossande seger. På lördagen beger sig Roger Malmqvist och Dragster in i V75-dansen på Mantorp. – Blir det lika fina förutsättningar som senast ska han kunna springa en 1.10-tid, säger gotlänningen inför jackpotomgången med förväntade 47 miljoner kronor i sjurättspotten.

Han har laddat hela vintern. När det väl var dags för lopp så laddade Roger Malmqvist även bokstavligen då han sände iväg Dragster i årets hittills snabbaste öppning på en svensk travbana. 1.07,2 första 500 meterna visade klockorna när spetskampen väl var avgjord. Men några trötta ben blev det inte, istället försvann Dragster ifrån närmaste konkurrent med sju längder i en av årets mest övertygande årsdebuter. – För mig kom prestationen verkligen inte överraskande. Det var ungefär vad jag hade hoppats på med tanke på hur hästen känts i träningen i vinter, konstaterar Malmqvist som efter många år i Stockholm flyttade sina bopålar till Skåne för tre år sedan för att bedriva sin träningsrörelse på Lutfi Kolgjinis gård i Vomb. Ett beslut han inte ångrar. – Verkligen inte. Jag trivs mycket bra. Sedan är det en helt annan familjesituation för mig nu. När jag flyttade ner hade jag bara sambon (Erika Karlsson) med mig. Nu har vi en son på 2,5 år och ett nytt barn på väg i maj. Vi har köpt ett hus som vi trivs väldigt bra i och även om det är fem mil till stallet så njuter jag av varje morgon. Vem går upp först i familjen? – Det gör jag. Men grabben vaknar innan jag åker så vi hinner säga hej då. Av stallets tolv hästar är hälften tvååringar. Totalt har bara fem börjat tävla ännu. Bland dessa finns femårige Farzad Boko som kvalade in till derbyt i fjol. – Tyvärr har han inte haft samma fina vinterträning som Dragster eftersom han inte varit riktigt frisk. Men det ser bättre ut nu så jag räknar med att han är startklar om en månad. Förhoppningarna på de yngsta förmågorna är däremot stora. – Utan att nämna några namn så tycker jag att åtminstone tre känns riktigt, riktigt bra. Men de andra är inte dåliga för det. Jag har sällan haft så här många unghästar samtidigt och totalt sett ser det väldigt spännande ut. Hur många av tvååringarna räknar du med att starta i år? – Allihop.

”Ladda hårt för att komma till ledningen” Det betyder att vi lär få se mer av Roger Malmqvist framåt hösten när tvååringssäsongen drar igång på allvar, men innan dess hoppas han ha gjort en V75-profil av Dragster. För nackdelen med att inte starta en enda häst under årets första månader är förstås att man försvinner helt ur rampljuset. – Ur det perspektivet är lördagens lopp viktigt. Det är klart att jag också vill synas på V75. Även om stallet ser väldigt lovande ut så har jag plats för några till, speciellt skulle det vara roligt att få lite mer bredd på starthästarna. En uppvisning av samma mått som i årsdebuten skulle förstås dra ögon till sig. Och ska vi tro tränaren själv ska Dragster vara ännu bättre på lördag. – Han är tränad för att gå framåt med loppet och det räknar jag med att han gjort. Jag körde honom lite lätt alldeles nyss (måndag), bara i slängtrav så att han skulle få igång systemet, och hästen kändes precis som jag hoppades. Han kommer att få ett lite vassare jobb på onsdag. Varför är han så mycket bättre än i fjol? – Framförallt är fräschören bättre. I fjol gjorde han ett par bra lopp, sedan började han dra ett bakben och fick gå till veterinären. Det hände flera gånger och gjorde att vi fick börja om och att det inte blev någon regelbundenhet. Han har dessutom lagt på sig mer muskler i vinter och känns på det hela taget väldigt annorlunda, mycket starkare. Är han bäst när han får gasa hårt i början och springa i ledningen över kort distans? – Nej, det vill jag inte säga. Jag upplever honom som allround. Han var till exempel nära att kvala in till derbyt i fjol. Skillnaden är att över lång distans så tål han inte att gå samma speed i början, då får man köra på ett annat sätt. Hur kommer du att köra på lördag? – Eftersom läget blev så bra så måste jag köra som senast, ladda hårt för att komma till ledningen.

”Mycket krafter kvar i mål” Därmed verkar det upplagt för ännu en fartfest, i synnerhet om någon skulle ha modet att försöka svara ledningen. Vad gör du då, kryper ner i rygg eller kör utvändigt ledaren? – Den frågan vill jag helst passa på, det är för tidigt att säga. Men det finns ju ett alternativ till, att fortsätta köra till jag når ledningen. Han stod pall för en 1.07-öppning senast, kan det gå ännu snabbare på lördag menar du? – Som hästen kändes då hade han säkert kunna öppna 1.06 och ändå vunnit, det fanns så pass mycket krafter kvar i mål. Och jag räknar som sagt med att han ska vara bättre den här gången. Eftersom hästen är helt reglerbar så går det att köra hårt med honom första biten, bara man kan dämpa farten lite efter det. Han vann på 1.11,6 senast, hur fort kan han trava den här gången? – Blir det lika fina förutsättningar som senast ska han kunna springa en 1.10-tid. Hästen är väldigt beroende av fäste och fick verkligen det på banan i Halmstad, jag hoppas att det bjuds liknande underlag på Mantorp. Han gick med öppet huvudlag i comebacken, i fjol hade du ofta någon form av skygglapp på vänstersidan. Varför? – Det berodde på att hästen sprang och bröt. Nu när han är så mycket fräschare behövs inte det och jag kommer att köra med öppet igen. I övrigt blir det barfota runt om och hans vanliga vagn. Vinner du loppet? – Jag har lärt mig att inte lova sådana saker. Däremot jag åker till Mantorp med goda förhoppningar om att vinna, så mycket kan jag säga.

Robin Johansson, Kanal 75

[krigochlizt]

Från: Lennart Krig <lennartkrig@gmail.com>

Datum: 12 februari 2017 12.30.11 CET

Till: Lars K. Liszt <lisztig@svd.kultur.se>

Ämne: Re: Re: Re: Re: Re: Re: Hej!

Tjenare man!

Det var ett tag sedan vi hade mailkontakt. Jag måste säga att jag finner facebook och skype tämligen praktiskt, men det långa uttömmande får man liksom inte riktigt. Så kallad snigelpost är väl en aning omodernt men jag känner ändå att det är ordentliga brev jag vill skriva till dig!

Vi kan ju fortsätta samtala och videochatta och skriva med varandra på de andra kanalerna också, men jag kommer från och med nu börja mejla dig igen.

Det känns härligt att vara tillbaka i Sverige. Jakriborg är väldigt fint och mysigt,men som du kanske läst i medierna är det ett jävla pissföretag som styr skiten. Jag tycker dock det känns befriande också. Svart mögel är i alla fall inte Stockholm.

Hur trivs du i Bryssel? Har som du vet inte varit där på flera år. Vill även påminna om att jag gärna kommer och hälsar på dig. Dricker du nu? De har ju god öl där nere.

Nu ska jag umgås lite med min granne.

Ha det bra nu

Lenny

Lennart Krig Jerusalem Music Hjärup

se: +46 46 62 57 09 il: +972 3-520-2552

“A riot is the language of the unheard”

- Martin Luther King

[louiseeklund]

14 Mars 2019 Torsdag

00:28

Jag har nästan 400 följare på min Edklund Instagram. Hur hände det? Jag fattar ingenting. Det var 200 nyss. Innan jag åkte, tror jag.

00:39

Det blir inte många timmars sömn för mig. Ska ta en tunnelbana som går 05:12 imorn. Idag blir det ju.

00:43

40 nya följare bara idag.

01:37

Stockholms blöta gator.

05:07

Typiskt Louise att göra det cinematiskt.

05:10

Jag gick i duggregn och började jogga. Sedan saktade jag ned och gick ett tag framtills att musiken mot mina trumhinnor expanderade till energi och så sprang jag. Jag förde ut mina armar i varsin riktning och riktade mig in mot tunnelbanan. Men som någon slags romantisk komedi så lotsande mobilen från mina hörlurar och den flög all världens fart. Mobilskalet landade flera meter bakom mobilen. Men trots det skadades inget. Allt som uppkom var ett nedsmulat ögonblick och en panik som inte varade särskilt länge. Jag hann med tåget med fem minuters marginal. Vid spärren vinkade jag god morgon till vakten. Hur nu en godmorgon vink ser ut kan jag inte berätta, men jag fick en nick och ett leende tillbaka!

05:31

Joel. Joel. Joel. Joel. Julia har aldrig sett mig bli så fäst vid någon innan. Men såhär är jag alltid. Jag tror att vi kan vara bra. Bättre än någon. Snälla kom till Stockholm.

05:34

Det är ju faktiskt väldigt pinsamt att vara såhär. En sak är att tänka det, en annan att yttra det.

05:35

Jag ska jobba i Johannelund idag. Börjar om en halvtimma, kommer fram nu.

05:36

En sak till som jag föll för, var att han skrev "Hello, hi" som det allra första han skrev till mig. Det är ju så jag skriver. Det är vad jag säger. Hallå, hej!

05:36

Hur mycket vet du om mig Ashton?

05:38

Ash. Wow. Herregud. Ännu en Ash.

05:42

En armé av Coop-personal klev av tunnelbanan.

12:45

Vi var fyra från Store Support. En av dem träffade jag när vi tog emot våra kläder och skrev på papper! Hon mindes mig med. "Det är du som håller på med konst va??". Tydligen bor vi tre portar ifrån varandra.

14:17

Varför har jag en vilande vänförfrågan från Franska Trions huvudman?

14:19

Det måste vara flera, flera år sedan jag fick den vänförfrågan. Jag accepterar den nu.

16:46

Värmdö måndag till fredag nästa vecka! 10 - 19 tror jag att hon sa. Herregud.

17:37

Jag är rädd att jag kommer glömma bort mina känslor om vi inte ses snart igen.

19:17

Jag kanske bara borde lyssna på Julia och flytta till London.

19:37

Jag är ledig två helger i rad. Joel. Kom till mig.

20:50

Fuck. Jag är ju väldigt självisk. "Me. Me. Me". Precis som Kipan säger.

20:51

Det måste jag sluta upp med nu! Inget mer "Kan du göra det där", "Kan jag få det där", "Såhär känner jag". När började jag bete mig som att jag förtjänar allt jag pekar på och drömmer om? Fyfan vilken oskön individ.

20:54

Jag ska bli den som ger. Ger ger ger och gör.

20:57

Nu är jag 25 och jag måste lära mig att bete mig. Att ta ansvar. Ta kommando.

20:59

Jag får inte krossa en enda till relation på grund av själviskhet.

21:03

Mycket, om inte alla mina komunikationsbekymmer beror på mig själv.

21:06

Jag ska aldrig begära något från någon igen. Inte ens ett hej när jag hälsar. Jag ska bättra mig. Jag ser mina brister. Ett lås har luckras upp. Jag ska inte ta någonting för givet. Inte morgondagen, inte en nästa måltid, inte en andra träff, inte pengar, inte frihet. För vad alla mina förhoppningar gör, är att de förminskar situationen.

21:14

Min stora rädsla har alltid varit att dö ensam. Bortglömd, hatad och förkastad. Jag går inte i rätt riktning om jag tvingar andra att skotta min väg.

22:14

Jag tycks mig besitta någon slags 25-års kris. Fast jag väljer att kalla det upplysning. För jag tänker fan klart nu alltså. Mina brister är uppenbara. Jag kan inte gå runt som 25 åring i de skick jag är och allt vad det innebär. Jag måste fan flytta hemifrån. Jag måste sparka igång mina egna projekt om jag vill att de ska gå någon vart. Jag kan inte sitta på min häck och vänta på morgondagen.

22:18

Tydligen räcker det att jag publicerar en bild och så får jag 42 nya följare på åtta minuter.

22:23

De är såklart för att Adrian taggar mig i sina inlägg.

23:47

Joel svarade lite häpet över mitt långa sms. Han är inte van med mig och mina tankar än. Särskillt inte tankar som är främmande för mig. Sen skrev han att han tänker göra en spellista för mig. Men det var inte det det handlade om. Oklart om han förstår det. Det handlar om min omättade girighet. Att jag förväntar mig att folk ska bära mig över myror. Att jag förväntar mig att bli överraskad på alla hjärtans dag. Att jag förväntar mig att jag ska få det där jobbet och träffa den där personen och äta den där maten. Utan någon som helst ansträngning. Det irriterande är att det fungerar. Hade det inte fungerar hade jag gått på mina egna ben för länge sedan.

23:53

I'm always trying to change my surroundings but it is myself I need to change. Hallelujah! att den tanken inte besökt mig tidigare är fullkomligt ogreppbart.

[louiseeklund]

23 Januari 2019 Onsdag

08:10

Att börja jobba kl fem är nog otänkbart ändå. Befängt.

10:03

Jag är kanske världens virrigaste person. Rusar in klockan tio mumlar högt i förbifarten att jag har bokat en synundersökning och springer ner i källan. Hoppar ned för trappan och utbrister "HEJ". Jag säger mitt förnamn och sen kommer tjejen jag bokade det hos igår ned för trappan och säger att jag ska upp en trappa.

10:17

Synundersökning check! Nu ska jag gå till cafeet och säga att jag inte söker jobb trots allt. Vem går och säger det?

10:20

Oerhört trevlig personal. Vill jobba bara därför. Men fan, det går inte ihop! Fuck. Fuck. Jag hade ju typ haft världens sötaste kollega.

10:25

Kärlek i första ögonkastet typ. Hur ska jag lägga upp ett move? Han kanske inte ens är singel... Jag tar det som mitt stammisfik! Och du.... han kände igen mig från igår.

10:27

Eller det sa han inte men utifrån de orden han höll in, så var det vad han tänkte säga.

10:32

Just nu funderar jag på att skriva ut mitt cv från skrivaren som inte funkar och springa tillbaka för att säga att jag ångrar mig. Att jag visst vill jobba där. Att jag gärna går upp klockan fyra för att ta mig dit. Eftersom att det där är det enda cafeet där jag kan tänka mig att jobba, det enda cafeet jag till och med vill jobba på!

10:34

Jag är så kluven. Jag är för kluven. Varför gick jag bara inte hem och skrev ut CV't för att ta det där ifrån? Varför är jag så impulsiv? Jag tänker inte ens på mitt eget bästa. Jag menar, är det inte alla kvinnors dröm att gå upp klockan fyra varje lördag, söndag och måndag? Är det inte varje kvinnas dröm att gå till sängs vid åtta om helgerna?

12:08

Jag borde uppenbarligen jobba med film.

12:37

Mamma och pappa ska till Lissabon i Mars, jag är sugen på att haka. Beatriz skickade de Airbnb huset som hennes föräldrar hyr ut. Oj oj oj! Jag vill med.

13:50

Hur vågar akademibokhandeln Odenplan upphöra med att sälja mina block?!

14:01

Herregud. Nu ska jag möta upp Kip. Jag spyr ut mina inälvor av nervositet.

17:13

Tunnelbanetåg. William. Daniel.

17:19

Okej så vad hände? Jag gick till det Cafe jag föreslagit och bakom mig hörde jag mitt namn. Han gick mot mig med gula glasögon och vindjacka. Vi gick in i cafeet och tjejen bakom disken frågade "Är det du som är Louise?". Jag svarade "Ja" och fick ett av de elva kuvert som under timmarnas gång skulle delas ut till mig. I kuverten hade han skrivit brev med olika budskapsord, budskap som Respekt, Kärlek och Tillit. Det andra kuvertet tilldelades i en restaurang som vi passerade, det tredje var placerat på insidan av ett fönster på bottenvåningen där hans kompis jobbade. Hon såg oss och sprang ut med kuvertet och vi gick vidare. Därefter antog jag att det skulle komma fler kuvert. Kuvertet efter det skulle vara placerat i ett piano i kyrkan vid Hornsgatan, men någon hade tagit ut den så den fick jag i receptionen istället. Vidare på promenaden påpekade jag en bil jag tyckte var fin, han bad mig gå tillbaka och kolla på den, där fanns ett till kuvert. Efter det hittades ett kuvert i en bok på Pocket Shop på Götgatsbacken och när jag gick ut därifrån så satt några tonåringar på en bänk och tittade på oss. En av dem sa "vänster" och så kom det en tjej gående mot mig med ett kuvert i handen. Sedan gick vi ned i en otroligt vacker källarrestaurang som serverar tapas, vi slog oss ned och bestämde in vitt vin. När kyparen kom med våra glas placerade han även två brev hos mig. Vid det här laget hade jag sagt att jag skulle träffa Julia senare så jag förstörde hans plan i att dela ut dem på olika ställen. Sedan gick vi ut och han ville kolla över spåren via Slussen. Där hittade jag det näst sista kuvertet. Det sista gav han tilll mig när vi skiljdes åt.

17:34

Vill jag leva i en film, vet jag vart jag ska vända mig.

23:29

Jag måste börja rita på reklambladen när jag åker hem från Julia.

23:45

Jag lyssnar på Agneta Sjödin's avsnitt i Framgångspodden nu. Det var ett tag sedan jag orkade lyssna på självreflekterande podcaster såhär. Hur som helst så sa hon att hon har jobbat med sig själv i tjugo år nu, "över tjugo år till och med" och där när jag gick hem i midnattsmörkret kom jag till insikten att jag är väldigt tidigt inne med all självbearbetning. Jag har aktivt jobbat med mig själv sedan jag var tolv år gammal. Jag har aktivt bearbetat mina brister och begränsningar i tolv år nu. Min prioritering har varit att på olika sätt arbeta fram min personlighet och vara trygg i mig själv. Då kan man förvisso fråga säg varför jag inte kommit längre, varför jag inte blommat ut ännu mer men då drar jag dig tillbaka till ordet prioritering. Jag har inte prioriterat att bli bäst på någonting, jag har aldrig prioriterat att ta stor plats och ställa mig i strålkastarljuset. Det är först nu jag försöker att knuffa mig dit.

[louiseeklund]

20 Januari 2019 Lördag

11:59

Higher Love. Måste lyssna på låten igen.

12:36

Hej hej hallå! Vi är kvar i norr än. Ska stanna i Idre och äta falafel. Därefter ska jag sörja att jag ska åka hem igen. Aj. Det är allt för dystert att komma hem.

14:25

Pappa såg ett lodjur här på vägen! Som både mamma och jag missade!! Typiskt!

22:47

Nu när jag skriver "vi" menar jag sådana som är som mig:

Vi måste sluta tänkta på själviska tankar så som kärlek, begär och överflödiga behov. Vi behöver skifta hela de tankesättet vi bär och kliva ut från våran bubbla för att se den överblickade bilden. För att skåda hur världen faktiskt är. Vi behöver inse att de flesta ställen inte ser ut som vad vi är vana med och att de flesta människor inte ser ut som vi och vi behöver komma till någon slags insikt i hur vi ska modernitisera tekniken och världs strategier till en hållbar värld. Vi utplånar oss själva genom att inte agera. Vi utplånar oss själva genom att se världen ruttna framför oss. Vi utplånar varandra genom att stå bredvid och tänka att "det angår inte oss". Allt är en cirkel. Allt är en cykel. Det du gör, påverkar din närhet. Desto högre du talar och desto mer du syns, desto mer påverkar du omvärlden. Jag är en person som helst av allt lever i min bubbla, fri från bekymmer och fri sorg men bara för att jag är priviligerad nog att vara den jag är, är det inte acceptabelt av mig att luta mig bak och se på alllt som sker, som i en film. Det här är våran värld och vår uppgift är att beskydda den.

22:58

Jag skall från nu, bry mig mer om världsfrågor än mina egna privata bekymmer.

22:59

Jag vill vara en bättre människa!

23:05

Nu måste jag komma fram till hur jag ska nå ut till flest antal människor. Hur jag ska nå er. Vad mitt budskap skall vara och vilket resultat jag vill nå.

23:06

Jag behöver säkerligen skriva böcker, men även så behöver jag ta hänsyn till de som inte läser, vilket troligtvis är majoriteten av befolkningen. Vad har jag för målgrupp? Vad har jag att lära mig? Vad ska jag själv läsa på om? Hur skall jag bevara drivet?

23:08

Jag vill verkligen inte göra det och jag vågar knappt skriva om det i rädslan av att skrämma dig som läser. Men, ikväll när jag såg på nyheterna fick jag en tanke om att jag förstår hopplösheten och tankekedjan som kan skapas från att slungas in i verkligheten till att begå självmord. Världen som människan har byggt upp är till delar ett paradis och till andra delar ett helvete. Helvetet väger över. På individnivå är vi fantastiska och mäktiga men när det kommer till den stora massan, till att smälta in och följa order, är vi det hemskaste som finns på denna planet. Vi håller för fan på att förinta miljarder av års uppbyggnad som är våran planet och vi förstår inte hur speciellt det är att vi står här. Vi lever här, just nu. Vi befinner oss på en planet som är möjlig att leva på, som har allt vi behöver. Där vatten frodas och grönska finns. Hittills har människan inte hittat en enda planet i hela universum där liv existerar på vårat vis. Med gräs, vatten, jord och eld. Livet är otroligt men få tycks bry sig tillräckligt mycket om det för att ta hand om och bevara det här. Vi är destruktiva och svaga, för att vi tillåter oss att vara det.

23:19

Jag vet inte hur vi ska rädda planeten, men vi måste göra det.

23:20

Jag tror att räddningen är att sluta upp med att vara uppslukade av oss själva och våra egna bekymmer. Att börja bry oss mer för varandra och för marken vi går på. Att vi slutar med att stödja konsumtion. Att vi drar ned på elektronik. Att vi drar ned på maktspel. Att vi upphör att tillåta oss själva lathet. Kanske stämmer det mycket väl att de sju dödssynderna, är de som står i vägen för våra liv.

23:26

Jag börjar förakta mänskligheten allt mer. Impulsivt vill jag skrapa ihop pengar till ett hus utanför staden, men det är det sista jag bör göra om jag vill bidra till någon slags förändring.

23:37

Kanske borde jag bara åka till olika storstäder och samtala med arbetarklassen. Vidga vyer. Lyssna, läras och lära.

23:29

Det vi bryr oss mest om, har ingen som helst betydelse.

23:30

Ni bryr er om mode, trender, uppskattning, materialism. Allt som den moderna människan har lurat er att tro på. Vi är hjärntvättade. De försöker sopa bort oss, styra oss till att tro på vad de säger. De vill att vi följer deras ord. Vilka ord? Det är befängt att vi skall samsas och lyssna till en person, en grupp, ett parti. Ledare har oftast satt sig själva i sin ledarroll och lyckats genom manipulation att få oss att tro att de är ledaren för oss.

23:35

Jag tror på frihet. På den fria människans vilja. Jag är nog väldigt ensam om att tro på den. Godnatt.

23:38

Det är därför storstäder kallar på mig. Jag bryr mig mer om er än vad ni bryr er om mig.

[louiseeklund]

12 December 2018 Onsdag

00:32

Det duggar och gatan är tömd på bilar. Städdag. Jag stannade i fyra timmar, eller om det var fem, hos Adrian medan han scannade mina teckningar. Det är ofattbart hur mycket jag har ritat sedan 2015. Ännu mer om vi räknar bak ända till 2013. Ofattbart.

00:34

När jag plingade på var det bara jag där, med tiden trampade allt fler skor in. Jag gick och de var fyra där inne. Är det inte så man vill ha det ändå, om man bor ensam? Att folk kommer och går.

00:47

Längtar så mycket till att måla igen!!! Wow! Det ska bli så häftigt! Ska inte göra så stora denna gång! Den jag gjorde i Turkiet var ju typ magisk!

00:56

Jag och Adrian smider planer. Varför i hela världen trodde jag att jag behövde Mattias?

00:57

Jag skall lägga ned all min tid på Edklund!

00:58

Jag behöver schemalägga min tid! Att jag fullföljt två teckningar om dagen sen jag sa att jag skulle göra det, är grymt men det räcker inte. Hemsidan måste se tiptop ut, min Instagram måste vara uppdaterad och lika så min Facebook och blogg. Jag ska också måla varenda dag från att jag får tillgång till Studion här i rummet bredvid! Jag tror ni börjar förstå hur taggad jag är!

01:06

Alltså alla älskar verkligen Edklund. Det är en sån jäkla pepp!!!

01:30

Nu föreslog Adrian att vi ska filma oss genom processen till Utställningen! Så jäkla fett ju!!!!! Och tidigare ikväll sa han att de borde ju göra en dokumentär om mig! Alltså herregud. Går alla mina önskningar i uppfyllelse?

03:13

Jag har suttit och planerat mitt liv de kommande året, i en och en halv timma. Och inom samma tidsram har jag även skrivit en punktlista på vem jag vill vara. Finns det något bättre än att planera sitt liv och följa det? Jag tror inte det!

03:18

Jag är alltså inte uppe av den anledning att jag är pigg, jag hade kunnat somna för flera timmar sedan men jag blir i extas av att tänka på min framtid. Det finns inget jag mår bättre av än att planera den.

07:03

Jag kan verkligen inte tänka mig något värre än att vara tvungen att gå upp så här tidigt för att bege sig till sitt arbete. Jag blir ledsen av bara idén. Det ��r inte möjligt såhär års. Samma gäller skola och utbildning gissar jag. Fyfan! Jag måste verkligen få mitt konstnärsliv att fungera.

09:19

Röster i köket. Snälla låt mig gå upp för en gång skull! Sätt dig i vardagsrummet iallafall! 1,2,3!

09:21

Snön ligger tungt på taken. Ludwig lyssnar på ljudbok. Vi har kramats hej då, lycka till! Jag ligger i varagsrummet.

13:52

Vilken vecka! Allt bara rinner av mig! Nu har jag spenderat säkert två timmar på att radera oviktiga mail och av registrera mig från nyhetsbrev som jag genom åren kommit att samla på. Så nu är mailen ren och jag kan se vilka mail som är viktiga. Självklart för andra kanske, men självklarheter kommer i olika ordningar för alla. Från att ha varit 800olästa mail är jag nu nere på 13. Det vill säga: det var mer än 787 mail som stod och på högar över de där 13 mailen. Ofattbart.

13:57

Dock har jag mailfobi, så all den sär skräpmailen kan ha fungerat som ett duntäcke för mig. Nu blir plötsligt allt väldigt naket.

14:00

Nu är jag nere i sju. ÅH HERREGUD. Jag ska vara på söder om en timma!

15:08

Jag orkar verkligen inte bry mig just nu. Vill inte behöva ta ansvar för någon annan än mig själv och som ni märker så är inte det så jävla lätt. Jag vill bara kliva över den där jäkla tröskeln just nu där jag kan ro om mig själv.

15:09

Hallå Greta kanske flyttar in i en lägenhet i vår!!!

15:10

Solen dök aldrig upp idag. Jag borde prova på grafitti även nu när jag är utan Mattias.

15:11

Stockholms kanske vackraste vy: Vyn från tunnelbanan mellan Gamla stan och Slussen.

15:13

Vattennivån vid Långholmen är inte heller dum. Vattenvyer är aldrig dumma.

16:58

Glömde min mobil på Kaffé 44. Herregud. De ända jag bryr mig om är anteckningarna.

17:01

Jag går fram och tillbaka nu. Ett steg åt ett håll, sen vänder jag tillbaka åt andra hållet, för att vända om igen. Jag vill bara hitta ett ställe att rita på. Sedan måste jag ta itu med att publicera mina anteckningar. Jag hade bara tur med att min mobil inte blivit snodd.

18:41

Tar Monica Zetterlund som ett tecken. Gröna små äpplen. Min favoritlåt. Mamma lyssnade på den imorse också! Jag smälter. Hela jag smälter!

18:42

De bytte till något rockigare nu. Gissar att de bara var ett tecken. Eller borde jag inte skickat de smset? Vågar egentligen inte prata om det jag vill prata om.

18:46

Det var bra att jag skickade messet. Och juste ja... Henrik döper sig på Fredag. Sjuk grej!

19:38

Tog en springnota. Men vad fan... ska jag verkligen betala typ säkert 50 spänn för bokstavligen ett glas kokat vatten med några skivor ingefära- och citronbitar i? Hade personalen och andra sidan varit mer service minded och visat sig då och då hade jag med glädje frågat efter notan.

19:54

Ändå sjukt att jag kan komma på melodier bara sådär baserat på ord jag flanerar förbi. Jag ska ta vara på det! Går jag i stan utan lurar blir varje ljud till sång.

20:10

Imorgon bitti börjar jag träna!

20:17

Borde börja redan ikväll.

20:49

Mellan 25 - 35 år är människans (iallafall svenskens) viktigaste år där ditt liv avgörs. Se till att tänk ut vem du vill vara, göra det du vill göra och prova det som lockar dig, för att ta reda på vad som är värt för just dig att satsa på. Vilken utbildning, vilket jobb, vilka relationer, vem du vill ha barn med, var du bor. Osv osv osv.

20:57

"Rädslan är den absolut farligaste inställningen till livet", Paulo i avsnitt 230 i Framgångspodden.

21:41

Jag är störd.

22:07

Jag hatar att inte allt handlar om mig.

22:12

Min syn sviker mig. Blåbären hjälper inte!

22:15

Bra att mamma har läsglasögon i min styrka. Jag skulle ju aldrig kunna bo någon annanstans. Hon har allt jag behöver.

22:19

Det finns ett galleri som heter Juste Gallery, kanske borde jag ställa ut där. Jag säger ju ändå Juste en hel del.