krigochlizt - Tumblr blog

krigochlizt · 10 years ago

Text

Datum: 26 augusti 2014 14.26

Ämne: Re: Re: Re: Re: Re: Hej!

Varför skriver du inte till mig längre? :( Har försökt ringa också men nås bara av ditt märkliga telefonsvar. Jag blir så orolig, läser tidningarna varje dag och söker omedvetet efter nyheter som rör döda svenskar i Israel.

Sista veckan här på redaktionen har jag fått ersätta Sara-Märta Höglund som varit på nåt spa uppe i Norrland? Umgåtts en del med Avicii om du vet vem det är? Här är en länk till honom: https://www.youtube.com/watch?v=FVFk5gvbp5Y

Det mynnade hur som helst ut i en artikel som ska publiceras nästa vecka, lever du kan du väl läsa igenom och säga vad du tycker. Du vet att jag alltid har litat på ditt omdöme när det kommer till smak och snille.

Här är den i alla fall i sin hela version:

TALA MED MIG TIM!

Ett samtal med Tim Bergling a.k.a. Avicii

På samma sätt som housemusiken fördärvat den asketiskt förandligade rockluften i mitt hem och de amerikanska danserna främmande och störande i tv-rutan, ja förintande trängt in i min gamla kära musikvärld, så har även andra upplösande makter trängt sig in i mitt förr så avgränsade liv... men som Dylan sjunger: "The times they are a-changing!" Jag har bitit i kudden och accepterat, anammat det min dotter och hennes P3-generation den senaste tiden försökt introducerat mig för: Housemusiken.

Denna omvändelse, denna min personlighets upplösning har inte alls varit något angenämt och roande äventyr, tvärtom, det har ofta varit bittert och smärtsamt, ofta outhärdligt. Högtalarna dunkar diaboliskt falskt i denna omgivning där allting tidigare var annorlunda stämt. Och många gånger, då jag mittibland alla de eleganta lebemän i svettiga linnen och rågblonda flickor dansar min... ja vad heter det ens? Jag hoppar och svänger hit och dit med armarna, vevar nävarna i luften som om jag slogs för mitt liv (det gör jag också) – Ja då känner jag mig i alla fall som en förrädare mot allt det som jag tidigare känt som heligt eller vördnadsvärt. Någonting har dött i mig och kan kanske inte återupplivas.

Jag möter för tredje gången upp Tim Bergling, bland folket mer känd under artistnamnet Avicii. Jag hade en idé att mitt omdöme om honom och hans musik måste revideras – för att inte köra fast i gamla spår och för att pleasa min dotter och inte framstå som ogroovy (här lånade jag ett ord av dig Lennart). Jag hade dock, i mitt medvetande (och i mitt anteckningsblock), redan antecknat Tim som en nolla, en liten, ganska enfaldig efeb. Ett förnöjt och problemlöst barn som glatt trycker på sina knappar och lätt kan styras med goda ord och choklad. Men när jag nu träffar Tim igen, på Riche uteservering, bara ler han med sina vita tänder.

Vi träffades första gången just här, inne i Stora Baren på den välrenommerade Stockholmskrogen. Jag gick fram till honom och berättade hur mycket Cecilia, min dotter tycker om hans musik. Han lyssnade hövligt och nickade med sitt lilla huvud. Jag minns särskilt hur hans keps hamnat bak och fram där i folkvimlet, jag rättade till den. Därefter följde en lång musikteoretisk monolog från min sida och lika hövligt lyssnade han vidare, skrattade utan att ge ett verkligt svar. Efter ett tag började jag bli retad nästan grovt. Då såg han ledset på mig, tog min vänstra hand, smekte den och bjöd mig med in till toaletterna för att snusa ur en liten förgylld dosa, "det skulle göra mig gott" som han sa. Faktiskt kände jag mig genast lite bättre till mods, förmodligen var det lite kokain i pulvret.

Nu sitter vi åter igen mitt emot varandra, Tim har beställt en Cola, kepsen sitter nu lite mer på snedden än helt bakvänt. Han kisar in i solen.

– Tim... eller ska jag kalla dig Avicii? Tim tar av sig sin huvudbonad, ruffsar sig lite i det blonda håret och tummar på kepsens skärm. – Det vet du Liszt... att du kan kalla mig Tim. – Jag har vid två tidigare tillfällen försökt tala musik med dig, men du gör det sällan lätt för mig. Det skulle ha intresserat mig att höra hur du tänker kring dessa frågor. Han skrattar hjärtligt åt mig. – Ni förstår, enligt min åsikt spelar det ingen roll att prata om musik. Jag pratar aldrig om musik! Varför ska jag då svara? Asså lyssna... jag är DJ, ingen lärd man som du. När det gäller musik behöver man inte riktigt veta vad som är rätt eller sant och så, man behöver inte ens vara särskilt smart. – Det kan så vara, men vad bryr du dig om då? – Att spela skivor, göra ny musik. Så är det bara. Om jag har alla Bachs och Maydns verk i huvudet och kan säga massa feta grejer om dem... vad hjälper det människor? Men om jag slår på datorn, hittar ett skönt beat och lägger en fet synthmatta, det spelar ingen roll om det är bra eller dåligt ens, det ger ändå folk glädje. Det far i benen och blodet på dem! Titta någon gång på mina spelningar (Tim tar fram sin mobiltelefon och visar mig ett youtubeklipp från en utav hans senaste konserter). Titta på ansiktena, titta på dem just i det ögonblicket då synthen kommer igång igen efter ett break. Ser du hur ögonen blixtrar, benen spritter och ansiktena börjar skratta! Det är därför jag gör musik. – Mycket bra Tim, men det finns ju inte bara dansmusik... det finns ju andlig musik också, sköna bitar som man bara vill njuta av hemma framför stereon eller i bilen. Jag pratar om den odödliga musiken, den som lever vidare även om den inte spelas just nu. Vem som helst kan ligga i sin säng och nynna en Springsteenmelodi, då är det också musik utan att någon står och skratchar eller beatmixar och håller på. – Det är helt riktigt. Men även Swedish House Maffia och Tiesto kan det nynnas på varje natt av ensamma och drömmande människor; till och med den fattiga och frilansande lilla copywriteflickan kan sitta på sitt kontor och ha en basgång i huvudet eller trumma beatet på sitt Macbooktangentbord. Dessutom kan de väl få lyssna på vad de vill, vad jag menar är bara... de får ju musiken av oss musiker! Inte av er teoretiker! – Ok ok, men det går ju inte att jämföra "Don't you worry child" med "Heart of Gold"! Tim märker här att min stämma börjar bli upprörd. Han ler sitt vänligaste leende och stryker mig smeksamt över armen och ger sin röst en otroligt vänlig klang. – Men du... ni har säkert helt rätt. Det går kanske inte att jämföra SHM med... – ...Neil Young. – Ah precis. Njeal Yung kanske kommer spelas i hundra år och House Maffia försvinna redan om två år. Jag tror allvarligt talat att vi kan överlåta det där till Gud fader, han är rättvis, han kommer säkert göra det riktiga. Tim stirrar upp mot den rosaskimrande sensommarhimlen. Men vi är DJ's, vi måste göra vårt, det är vår plikt; vi måste spela det som för ögonblicket begärs av folk. Och vi måste göra det så bra, så fett nice och tungt som möjligt. Tim kisar och ler återigen in i solen som börjat gå ner över Nybroviken. Suckandes kapitulerar jag. Den här mannen kan man inte få någon vart.

Lars Liszt

0 notes

krigochlizt · 10 years ago

Text

Från: Lars K. Liszt <[email protected]>

Datum: 15 augusti 2014 16.21.22 IDT

Till: Lennart Krig <[email protected]>

Ämne: Re: Re: Re: Re: Hej!

Ja vad härligt! Brügge alltså... det är det tomma, det döda som lockar. Och Adolft Hütter sen alltså haha, vilket jävla skämt! Kan ju inte låta bli att tycka synd om stackaren. Och så träna Europas mest avskydda fotbollslag på det!

Ja jo, man kan väl säga att det var poesin som mer och mer gled över till ståupp och komik. Du vet komik är ju egentligen bara tragedi plus tid. Jag hade en idé om att förkroppsliga detta på scen genom att dyka upp full och trasig och sedan bara vänta... problemet var ju bara det att fem minuter inte riktigt räckte till. Dessutom kom jag ju enligt planen för sent så det blev väl snarare tre minuters tystnad – vilket iofs var väldigt intressant; det är otroligt hur många som ständigt är förkylda? Är det en konstant? Och så när jag står där och inväntar komiken så kommer det så mycket tankar mot mig, bara slår in som vågor av friskt, salt vatten: Är ideal till för att uppnås? Vill vi verkligen avskaffa döden? Är det vätskedrivande eller laxerande medel jag bör införskaffa för mina svullna armar? Du vet sånt man aldrig riktigt får tid att "pond upon" annars. Jag vet inte riktigt hur de har det med ståupp i Belgien men det vore ju roligt att kunna fortsätta att utvecklas (särskilt med tanke på alla pengar jag skövlade ner i Anna-Lenas byxor. Och då menar jag boktavligt talat!) Inget på Youtube än, jag tror man måste ha ett sånt Google-konto för det?

Azar ska jag absolut kolla upp, jag tänkte göra det igår egentligen men så fick vi "finträmmat" och det blev lite ståhej om man säger. Återkommer när jag satt mig in i detta. Själv lyssnar jag mest på Ned Doheny just nu, en gammal återupptäckt.

Ett dayjob låter vettigt för någon i din situation, jag är glad att höra att det rullar på. Är det där här Jerusalem music som det står längst ner i dina mail? Vad släpper ni för musik?

Jaså du har skaffat en liten krabat till alltså haha! Ja jag och C har ju länge pratat om att Cecilia borde få ett syskon men det blir ju allt svårare och adoptionsprocessen är långsam och svår. Dessutom, och nu kanske jag framstår som lite opolitisk korrekt, men jag hade haft så svårt att välja ras på den? Jaja, det där lär det nog inte bli någonting av ändå.

Du, nu kom C hem här och vill låna paddan. Haha, hon ska bygga en grill av lerkrukor, galler och grejer och ska kolla om Clas Olsson har öppet. Jag hade velat skriva om en fantastisk upplevelse jag var med om idag, ett hemligt gym (eller konstinstallation?)

Låt mig återkomma ikväll!

Kram.

Skickat från min iPad

0 notes

krigochlizt · 10 years ago

Text

Från: Lars K. Liszt <[email protected]>

Datum: 15 augusti 2014 16.13.40 CET

Till: Lennart Krig <[email protected]>

Ämne: Re: Re: Doftpelargon och ett fotografi

Haha jaså nej den jäveln gick du inte på! Nä kom på att det ju var ett dumt skämt eftersom Cecilia inte ens tagit studenten än. Haha! Men det är bra att du är källkritisk. Det är det enda man har idag, källkritiken. Du vet förr var det ju hårdvaluta och makt att kunna läsa – idag ligger ju klassfrågan snarare i huruvida du har förmågan att tolka och ställa dig kritisk till det du läser. Men detta vet du ju såklart redan allt om. April, April! Huvudet på skaft, det är Lennart det. :)

Jag vet inte det där med Facebook alltså, är det inte Google som äger det? Vill helst inte bli registrerad och bli påtvingad all bajs de tror att jag vill äta. Men jag vet inte... jag ska överväga det. Ibland måste man ju också ställa sig kritisk till sig själv och sina egna idéer: Omvärdera. Omvärdera. Omvärdera. Plötsligt är man tillbaks där man började. Nej. Inget Facebook för mig.

Ps.

Bilden på "Cecilia" var ju egentligen Cecilia Widegren, Skaraborgsmoderaternas första kvinnliga riksdagsledamot någonsin. Sköna skinnbrallor!

Skickat från min iPad

0 notes

krigochlizt · 10 years ago

Text

Från: Lennart Krig <[email protected]>

Datum: 14 augusti 2014 23.36.17 IDT

Till: Lars K. Liszt <[email protected]>

Ämne: Re: Doftpelargon och ett fotografi

Haha, gick nästan på det där! Cathrine la upp en bild på henne senast i förrgår på Facebook, så jag har rätt bra koll på hur hon ser ut. Jävla lustigkurre du är då.

På tal om det, är det inte dags att du går med i "fejjan" snart?

/Lenny

Lennart Krig Jerusalem Music

+972 3-520-2552

“A riot is the language of the unheard”

- Martin Luther King

0 notes

krigochlizt · 10 years ago

Text

Från: Lennart Krig <[email protected]>

Datum: 14 augusti 2014 21.59.40 IDT

Till: Lars K. Liszt <[email protected]>

Ämne: Re: Re: Re: Hej!

Hej

Kul med Bryssel! Jag kommer och hälsar på dig, din jävel! Så kan vi ta den där weekenden i Brügge också, den som vi talat om så många gånger!

Jag har alltid tyckt att Ivar Arpi är en jävla fitta. Hans äckliga radioface borde någon ha sparkat in för länge sedan. Träffade honom på en middag tillsammans med några gamla vänner från Surrealistklubben för ett par år sedan på Pennstopet. Jävlar vilken thönt han är! Han försökte ta Maja Lundgren på röven, och kallade mig för "bögjävel" för att jag bad honom lägga av efter att Maja tjatat i flera timmar. Han slutade dock när jag bad honom EN gång. Jävla manschauvenist eller hur det stavas.

Vet inte om du känner till det, men jag var i Sovjet flera gånger under åttiotalet. Det var faktiskt rätt bra där! Sveriges bild är så vansinnigt överdriven.

På tal om red bull, visste du att tränaren för red bull Salzburg heter Adolf Hütter? Det behövs ta mig fan inga satiriker längre. Säg det fort liksom. Han är dessutom född typ 1972, hur i HELVETE tänkte hans pantade jävla föräldrar? Skrattade rakt ut när jag fick reda på det. "Lol"

Har du spelat in någon standup? Såg att du kört en femma på Big Ben (så heter det va?) men hittar inget klipp på tuben.

Jag hjälper en gammal vän med hans skivbolag här. Jag känner att ett "dayjob" är nyttigt för mig dagar som dessa, trots att pengar ju inte är något problem. Jag lyssnar på Azar Habib väldit mycket, du vet han som gjorde den där "Ansiktsburk" eller Am tekbar farha som den heter egentligen. Hans musik värmer mitt hjärta nu när de satans terroristerna i regeringen bombar sönder Gaza. Barn dör. Men så får man ju (seriöst) inte säga i det här jävla landet.

Azara Habibs musik är upplyftande och hemsk på samma gång. Hans texter förstår jag inte - den arabiska jag kan hjälper inte bra - men jävlar vad han räddar mig just nu. Lyssna själv. Det finns en del på Spotify.

Kräftan tog farsan. Prostatan. Han var trots allt 97 år gammal, så han sket i cellgifterna och det gick ganska fort för honom att kola vippen. Jag mår fortfarande piss dock. Brorsan klarar det bättre, han har ju sin firma och sina plastfigurer att leka med.......

Barnen mår bra! Natalie och Gösta är ju gamla nu, så de lever sina egna liv. Gösta var faktiskt här förra veckan och hälsade på. Det var härligt. Julius är ju bara tre, och han bor med Natasja så honom träffar jag aldrig.

Åh, en New York-jul låter underbart! Låt mig tänka över min situation lite så återkommer jag?

Fridens

Lennart

Ps. Att du inte gillar låten är bara töntigt. Skit i vilka as Bono och The Edge och de andra är nu! Den plattan är faktiskt tight.

Von meinem iPad gesendet

0 notes

krigochlizt · 10 years ago

Text

Från: Lars K. Liszt <[email protected]>

Datum: 14 augusti 2014 15.11.17 CET

Till: Lennart Krig <[email protected]>

Ämne: Doftpelargon och ett fotografi

Jag gick hem tidigare ifrån jobbet. Ivar ger mig huvudvärk. Nu sitter jag här i köket vid min Dr Westerberg. När jag rör med mina fingrar över frigörs dess aromer och det känns som om dess blomma slog ut i min mage. Ibland blir jag så lycklig att jag nästan kräks.

Jo och så tänkte jag på det. Att du väl inte sett Cecilia sedan hon var ett spädbarn? Jag bifogar ett fotografi som hon tog nu till studenten.

Bifogad fil:

0 notes

krigochlizt · 10 years ago

Text

Från: Lars K. Liszt <[email protected]>

Datum: 14 augusti 2014 09.59.40 CET

Till: Lennart Krig <[email protected]>

Ämne: Re: Re: Hej!

Tack för snabbt svar.

Har låst in mig i "meditationsrummet" här på redaktionen. Jag är en trött man. Snart är jag åtminstone befriad ifrån alla dessa borgar-as och lallare, om två veckor flyttar jag till Bryssel. Danne hade velat ha mig nere i Europa redan i höstas men sedan han slutade har det varit ett jävla liv huruvida jag eller Katrine Helmersson skulle skickas ner. Jag är glad att Lisa tog sitt förnuft till fånga. Katrine är ju visserligen konstkritiker till skillnad från mig men hon skulle ju aldrig fixa Belgiens låga standard! Jag sa det till henne också. Det där kommer du aldrig fixa! Hon började gråta. Det är exakt det här jag menar Katrine, skrek jag efter henne när hon stängde in sig på toaletten. Det går ju fan inte ens att spola i deras toaletter!

Tråkigt med din pappa, jag vet ju hur nära ni stod varandra. Du vet att jag finns här om du behöver prata. Mitt Skypenamn är detsamma som mailadressen.

Fan nu knackar Ivar Arpi på, den lobotimerade skinnkuksliberalen! Vi hade en hetsig diskussion tidigare idag... Jag tänker inte öppna!!!! Han pratade på om sina jävla valmöjligheter och fria marknader och helvetes moster. ANSVAR då? MORAL? Är det något vi kan förvänta oss av den privata sektorn? För Guds skull det är ju företag vi pratar om! Man kan inte göra revolution mot ett företag, de har ju inga skyldigheter. Tror du utsugar-Ivar bryr sig om det? Han är som de spanska sniglarna i min fucking pallkrageodling. Visste du att Red Bull äger fotbollslag, driver musiktävlingar och SKICKAR FOLK TILL MÅNEN? Det är ju för fan äckligt. De kan köra upp sitt taurin i röven.

Förlåt, jag blir så ledsen. Ibland undrar jag om de inte hade det bättre i Sovjet?

Ståuppen går bra så här långt, jag har ju nyss börjat och tar privatkurser hos Anna-Lena Brundin. Hon är dyr och jag tror att jag börjat förälska mig i henne. Det är tur att vi snart flyttar. C letar arbete och Cecilia ska börja på ett internationellt handelsgymnasium. Men du vet ju vad jag tycker om sånt, jag ger henne lite gliringar här hemma, kallar henne för "finanshajen" och så haha. Jaja, kids will be kids.

Tack för låt-länken! Denna hade jag faktiskt inte hört, till och med sämre än Små negrer i sanden.

Vad gör du i Tel-Aviv? Märker du av kriget? Påverkar den ditt musikskapande? Hur dog din pappa? Hur mår barnen? Ska vi inte dra till NY till jul?

Så många frågor.

Haj!

/ Liszt

Skickat från min iPad.

0 notes

krigochlizt · 10 years ago

Text

Från: Lennart Krig <[email protected]>

Datum: 12 augusti 2014 05.05.31 IDT

Till: Lars K. Liszt<[email protected]>

Ämne: Re: Hej!

Min vän

Ditt mejl pep till i min smartphone och jävlar i min lilla låda vad glad jag blir att höra från dig, min kära Lars!

Eller glad är kanske att ta i en aning. Klockan är halv fem på morgonen och jag kan inte sova. Pappa dog för en vecka sedan och jag kan inte göra någonting ordentligt sedan dess. Jag försöker förstå vad som hänt men jag kan helt enkelt inte få in det i skallen. Det gör väl alltför ont, antar jag. Känt mig allmänt o-groovy på sistone faktiskt. Vet inte vad det beror på. Skilsmässan är även den finally klar, så antar att det kanske spelar in en del också. Hon fick barnen, jag fick lägenheten i New York. Det är väl som de säger, en olycka kommer sällan ensam.

Jag lämnade Gilgit för snart fjorton månader sedan. Efter ett par korta “stints” i Berlin och Neapel är jag nu tillbaka i Tel Aviv. Pakistan blev för jobbigt i längden. Jag försökte lära mig språket men det gick inte speciellt bra. Min pappa talade flytande hindi (farfar var som du kanske minns stationerad i Indien innan Gandhi tog tillbaka skiten) så jag hade nog någon idiotisk idé om att jag kunde lära mig urdu rätt enkelt. Det kunde jag inte. Alla talar engelska här, så det går rätt bra. Jag kan lite arabiska, men får alltid onda blickar när jag försöker prata det med de judiska israelerna.

Men nog om mig! Hur går det med standuppen? Hörde att du kommit igång ordentligt nu.

Jag läste för övrigt din senaste poesisamling och tyckte mycket om den vill jag minnas.

Lyssnar på U2’s eminenta War-platta. Passar ju bra nu, ha ha. Lite rått skämt kanske, sorry.

Albumets bästa låt är inte “Sunday bloody sunday” utan “Like a song”. Här har du en youtubelänk: https://www.youtube.com/watch?v=gK8aCgDFBZQ

Nu måste jag försöka sova.

Allt gott

Lennart

Lennart Krig Jerusalem Music

+972 3-520-2552

“A riot is the language of the unheard”

- Martin Luther King

0 notes