#grävskopor

[tryingtounderstandbrainheart]

Val-lopp

I remember. Det var sommar, han hade precis kommit från sjukhuset och kunde inte vara med. Jag mådde som jag mådde, någon slags Karin i spillror. Han hade överlevt men det var alldeles för nära och det var många obehagliga tabletter efteråt. Jag läste ju på dag och natt och gjorde varenda mål så näringsrikt och hjälpande jag bara kunde. Jag satt på sängen och matade honom när han inte orkade gå upp. Jag var helt mentalt mörbultad men det fanns ingen tid att slappna av för han orkade ingenting och jag fick bli hans ben och kraft. Jag gjorde det utan att tänka på det, det var så självklart. Piller, tider, specialanpassad kost och dagliga promenader där han höll i mig för allt snurrade och var jättesvag. Nya rutiner.

Mitt i detta var det bröllop. Det fanns knappt på kartan att jag inte skulle gå och han hade ändå blivit starkare och klarade sig mer själv igen. Men stressen var fet nono och mycket folk samma sak. Så jag åkte själv. Det blev nån blandad känsla av att skönt att komma ifrån och jobbigt att sakna honom. 

Det var väldigt fint, lite overkligt dock. Hon var väldigt vacker. Jag hade fina skor som var sjukt obekväma.

På kvällen var det mat och jag hamnade bredvid torra gubbar som jag hade nästan noll gemensamt med. Jag försökte prata lite men det var dött fall och det märktes hur vm i olika vi var. Det var jobbigt, jag kände mig borta, ensam och jag tittade ut genom loftdörrarna mot utomhuset. Jag började må sämre, tänka på honom och allt som var och plötsligt blev deras samtal och grävskopor så jävla whatever så jag drog. Jag gick ut i gräset och bort från människorna. Bakom mig kom två varma själar och vi enades om att det kändes torrt och tråkigt. 

Vi stannade där en bit bort med vår cider och bara va under natthimlen. Vi hörde skratten och festen på håll. Det var sådär bra; luften var ljummen med svaga sommarvindar. Efter ett tag började vi tycka att det var dags att ta oss tillbaka. De hade börjat duka undan borden och musik hade börjat spelats. Det var dags för dans. Vi tittade på varandra och tyckte, vad gör vi nu? Ett tag stod vi utanför och mest va där och pratade. Efter en stund blev det kallt och myggigt så vi gick in och satte oss. Det var lite sådär stelt och mja tills en ganska bra låt spelades. Vi tittade återigen på varandra; ska vi? Jag började närma mig dansgolvet men han tokvägrade och hon var svårflirtad. Sedan var det nåt om att svepa nån alkohol som stod där och tycka jo nu gör vi det här. 

I början var det stelt och såhärskamandansa för alla andra dansade sådär lagom. Men det var tråk och stelt och jag kände mig extremt obekväm. Lite mer alkohol. Sen började jag känna, you know what? fuck it. jag har nästan förlorat min älskade, han lever men jag behöver få utlopp för allt som hänt. Så jag började skita i allt annat och mest ha kul. Plötsligt tog vi mer plats och hoppade omkring som vi ville. Vi hade askul. De andra steljannarna omkring tittade lite sådär oj, på oss och fortsatte sin lugna lunk. Vi brydde oss inte och jag fick henne att släppa loss - almost impossible. 

Jag blir mer stark när jag har den där jag bryr mig inte attityden och när en lugn låt började spelas kom det fram en jeppe som ville dansa. Han hade druckit en del och är en typisk söka sig till starka människor då han själv inte är sån. Jag tyckte att det var väl ok. Så där dansade vi nån slags tryckare i våra nu varma kläder. Så fort musiken började så kände jag OBEKVÄMT. Vad tackade jag ja till? Men jag stannade kvar och vi rörde oss sakta till musiken. Mina tankar vandrade direkt till honom. Hur jävla nära det var, hur dramatisk våren hade varit och hur slut jag var och hur jag verkligen behövde få släppa loss ett tag. Hans desperation och ensamhet började osade över hela mig. Hans känslor kändes för han var öppen och jag började tycka eh, nej tack. You go away now, k? 

Efter massa låtar började det tunnas ut med folk och hon gick iväg mot DJ:en och pratade med honom. Hon såg så nöjd ut när hon gick mot mig. Snart började det spelas dricka sprit och hålla käften och jag log. Nåt gammalt för hundra år sen vaknade. Vi hoppade omkring där som fån, armkrokade oss och hade lyxskoj. Jag valde nån millencolinlåt och flera ungdomar tyckte Åååh! den här äger ju! De äldre tyckte inte den ägde och valde att gå ut och prata istället. Men vi hade kul och svängde hit och dit och provade skumma hemb(r)yggda skapelser. 

Han hade gått för längesen och det började bli sent. Hon ville hem till honom varpå festfixaren kallade henne för typ torrjanne i andra ord. Hon höll på att kicka ner honom, den blicken :). Ojoj han gav sig på henne. Men hon stod på sig och gick tillbaka. Kvar stod jag och ville inte riktigt sluta eller sova. Jag kunde ju men jag hade mest legat och tänkt på allt som hänt ensam. Det lät inte kul. Så det blev mer alkohol och en lite väl berusad Karin med en fuck it attityd blev kvar. För hur kul minne är det att gå och lägga sig nu? tyckte jag.

Så jag stannade. Vi dansade till massa skön musik, drack mer saker och hade det bra. Men det blev inte lika bra utan henne. 

Efter ett tag var jag trött, jag började tänka på honom, hur han var svag och där hemma. Festfixaren som hade druckit lite för mycket la armen om mig och frågade om jag hade nån pojkvän. Jag sa att jag hade det men att han inte kunde komma för han precis haft en hjärtattack. Armen försvann fort och förklarade istället hur hans flickvän nyligen varit allvarligt sjuk. Inte ont om flirtiga pojkar.

Klockan var nog tre eller nåt sånt och jag stapplade hem i mörkret. Jag mådde illa, var snurrig och kände att såhär mycket alkohol har jag inte druckit på hundratre år. Men jag somnade och vaknade mest med lite huvudvärk. Worth it alla dar i veckan. 

Det blev ett bra minne av hur det kan bli när jag slappnar av och mest är. Ägaren tyckte vi skulle komma dit oftare och få lite fart på bygget. Vi flinade. 

Det är så fascinerande hur det inte ens skulle kunna ha hänt. Hur jag skulle kunna gått tillbaka och inte återvänt till festen. Valet fanns ju. Hur när man mest bestämmer sig för saker så skiftar hela ens liv ibland. Som att vi har den fantastiska kraften i oss. 

Hur jag samtidigt är den där soffpotatisen som inte gör tre ögonlock i onödan. ON and OFF. Det är lite skönt att se att jag har det där i mig, nu när jag soffpotatisat mig i typ 4 veckor.

[workingontravel]

Du är där kroppsligen via ditt objekt

(You can read an English translation of this text here.) Bildkonsten är ett fält som stundtals överlappar scenkonstens platser och praktiker. Trots det känner jag inte så många renodlade bildkonstnärer. När jag ville prata med någon som var tydligt förankrad i bildkonsten tipsade en vän mig om Katja Larsson, bland annat eftersom de nyligen hade sprungit på varandra under parallella arbetsresor. Katja är baserad i London, men jag fick tillfälle att ta en kaffe med henne på Stockholms central. Hon kom direkt från flygbussen till fiket. I samtalet kom de objekt vi omgav oss med att få en stor betydelse. Transportmedlen, bänken, glasen, pappersduken på bordet – vad säger alla dessa föremål om oss när de försätts i rörelse genom oss? Katja Larsson: Min vanliga resrutt har alltid varit till Stockholm, för min familj bor här, och nu är galleriet som representerar mig och de flesta av mina jobb också här. Jag har bott borta i sammanlagt tolv år. Först gick jag på folkhögskola i två år i Skåne, sedan flyttade jag till Glasgow för att plugga och sedan bosatte jag mig i London. Resan till Skåne var den jobbigaste resan. Den var mycket dyrare, längre och bökigare än att åka till Glasgow eller London. Dessutom bodde jag i stuga och hade inte internet. Ville man hålla kontakten med folk fick man göra det på masttelefon. På grund av hur tekniken har utvecklats är det billigare och enklare nu när jag bor i London. Jag kan skriva och ringa gratis på wifi genom en massa olika tjänster. Det gör också att det k��nns väldigt nära, nästan som att det inte var en annan plats.

Men jag vill inte flytta hem. Med hem menar jag nu där jag är född. Jag säger hem om båda ställena beroende på vart jag är på väg. Jag gillar att bo i London. Jag hade en långvarig relation där fram till nyligen, och då tänkte jag att det handlade om det, men när relationen tog slut så kom jag på att det handlar om själva staden, inte bara kompisar och sammanhang. Jag tror att jag blivit luttrad av att bo i en stor, jobbig stad, att det har ändrat mina idéer och gjort att jag har utvecklats snabbare. Om jag ska kolla upp en stil eller epok finns det alltid en utställning om det. Och det är så mycket skräp överallt, det är så mycket liv och rörelse, det ger mig inspiration. På en tommare och mer välstädad plats får jag inte det.

Jag tror också att det kan finnas intresse för vad jag håller på med just för att jag inte håller på med det i Stockholm. Jag får ganska ofta besök i London av mina gallerister och av andra. Utbytet och resandet är en väldigt viktig del av konstvärlden. Folk kommer till London förr eller senare eftersom det är ett kulturellt centrum. Det är ytterligare en anledning att bo där.

Att ha ett galleri som representerar en betyder inte att man får en fast månadslön. Man kan få uppdrag via dem och de kan sälja ens konst, men det finns inga garantier. Allting handlar om hur mycket man säljer och hur intressant man är. Så det är bara att fortsätta vara intressant.

Det finns ingen arbetstrygghet för mig överhuvudtaget. Konstnär är inte ett jobb man kan ha om man är nervöst lagd. Det krävs en buffert, gärna på två årslöner eller så, för det är så lång tid det kan ta att få ett jobb och sedan få betalt för det. Sedan måste man spara pengarna från det förra jobbet för att kunna ta nästa. Det är bara att glömma bort att pengarna finns där på kontot. Eller så får man komma ihåg att det är ens månadslön för ett och ett halvt år framåt. Då är det plötsligt inte så mycket.

Eftersom man aldrig riktigt vet hur det går har jag alltid haft ett extrajobb. Det är också skönt att ha ett dynamiskt liv där man träffar andra människor några dagar i veckan. Ytterligare en anledning till att jag behåller mitt jobb trots att jag inte längre riktigt behöver det ekonomiskt är Brexit. Om Brexit skulle gå igenom skulle det vara svårt för mig som egenföretagare med inkomster från andra länder att bevisa hur länge jag har bott i Storbritannien, men att jag har en löpande anställning gör det ganska enkelt.

Äldre konstnärer har sagt till mig att jag borde ge mig hän åt konstvärlden på heltid, att det är så man ska göra. Men jag tycker att denna romantiska tanke är lite överskattad. Dessutom, ska man göra det måste man resa runt från mässa till mässa och hänga med överallt. Och jag är ärligt talat inte så förtjust i att bo på hotell och vara på turné. Det var inte så glamoröst som jag trodde.

Så jag undviker resande genom mitt extrajobb. Samtidigt, om jag inte var tvungen att vara i London två dagar i veckan hade jag kanske kunnat lägga upp mitt resande på ett sådant sätt att jag kunde göra allt jag behöver i Stockholm under tre veckors tid, så att jag inte behövde resa så mycket resten av året.

Ibland tänker jag på vad det innebär att jag flyttade till ett land där jag måste flyga om jag ska ta mig fram och tillbaka till Stockholm på ett smidigt sätt. Det är möjligt att jag hade tänkt annorlunda om jag gjort det valet idag. Jag gjorde nyligen ett test för att uppskatta hur mycket CO2 jag förbrukar. Trots att jag hade en del att ta av som vegetarian och cyklist kom jag på grund av flygresorna ändå inte under två-tons-spärren. Och nu är jag ju ganska beroende av att flygvägen finns. Att resa på annat sätt tar typ tre dagar och är jättedyrt. Om jag ska kunna välja annorlunda får man bygga ut tågtrafiken och göra den radikalt mycket billigare.

Det är framför allt mellan London och Stockholm jag reser, men några gånger om året åker jag till ställen som inte är hem i någon bemärkelse. Om ens verk är enkla att installera kan någon annan göra det åt en, men en del av mina objekt är ganska stora och måste monteras ner i delar och byggas ihop igen. Det får jag oftast göra själv. Andra objekt som är lite lättare att ha att göra med, som kan hänga på en vägg eller stå på en piedestal, kan börja åka på egen hand. För mig är det en bonus när objekten sätts i rörelse på sätt som inte egentligen är del av deras historia som skulpturer. Som en serie grävskopor jag har gjutit av i sten. Grävskopor värdesätts inte så högt till vardags, så det är kul att just de får turnera. Eller som när fem muskulösa killar traskade runt med ett skört traktorhjul i papper över gator och torg för att det var bökigt att få in det i galleriet.

Jag tänker mycket på rörelse när det handlar om objekt. Jag är till exempel fascinerad av motorcyklar, inte för att jag åker motorcykel själv, utan för att de är aerodynamiska och lutar när de svänger och sånt. Om jag jobbar med motorcykeldelar som konstnär följer den rörelsen liksom med in i det statiska objektet. Av den anledningen är ett ord jag brukar använda när jag beskriver objekt på engelska ”vehicle”. Det betyder ju fordon, men vehicle kan också vara ”a vehicle for change”, till exempel, kanske så som man kan använda ”motor” på svenska. Objekten är strängt talat inga fordon, men som konstnär behöver man inte säga saker som stämmer. Till exempel säger jag ofta att objekten har utvecklats. ”Den här motorcykeln har utvecklats till en klassisk artefakt i sten.” Det har den ju inte, det är ju jag som har gjort det. Det kan jag verkligen glömma bort. Jag upplever det som att objekten själva vill saker, kan saker. Om jag skulle säga något om flygplanet som konstnärligt objekt tänker jag först på känslan av att inte förstå varför det går så fort. Det känns som att jag tittar på en karta, allting blir litet och sedan är jag där. Jag tänker på de tidiga tågen som gick trettio kilometer i timmen. Folk spydde för att de inte kunde hantera den höga hastigheten. Har vi verkligen hittat ett sätt att hantera de höga hastigheter som flygplanet rör sig i, eller förstår vi det bara inte?

Flygplanet är också ett konstigt, tungt, stort föremål som ligger i luften. Men om jag skulle välja bara ett objekt som gör det skulle jag välja zeppelinare istället. Ett flygplan har för många grejer som sticker ut. Och det är för logiskt, det ser ut och är som en fågel. En zeppelinare skulle kunna vara en ubåt lika gärna, och då skulle himlen kunna vara vatten. Objekt blir intressanta om de har en tvetydighet, om man kan läsa dem som mer än en sak. Zeppelinare är valar, Moby Dick, Leviathan. Zeppelinaren har också ett grundläggande skulpturalt formspråk, som i modernistisk eller afrikansk skulptur. Dessutom finns det här med att det inte blev någonting av zeppelinaren. Det är en misslyckad idé, precis som Vasaskeppet.

Men flygplan, zeppelinare och Vasaskeppet är egentligen lite för stora för mig. Snarare är den mänskliga kroppen mitt mått när jag bygger. Mina gjutningar är ofta precis på gränsen till vad jag själv kan bära, så att det är en kamp att få hem dem. Kanske har det att göra med att jag spelade kontrabas i en symfoniorkester när jag gick på gymnasiet. Alltid när jag ser en människa frakta en kontrabas får jag så otroligt mycket respekt för den människan. På sätt och viss är orkesterlivet ganska likt att vara konstnär, för där reser du också med ett objekt. Och kontrabasen eller skulpturen skyddar hela dig. Du behöver egentligen inte synas. Du är där kroppsligen via ditt objekt.

Men jag har i princip slutat transportera saker själv. Bara för att man kan släpa något i sin ryggsäck på ett flyg betyder det inte att man ska. Även om konst är min passion är det också ett riktigt jobb. På riktiga jobb har man lådor, transport och försäkring. Grejerna har ett värde bortom hur jag själv ser på dem, och då måste de vara skyddade. Jag har lärt mig genom erfarenhet att man måste ta höjd för resande och transport genom att krympa budgeten för själva konstverket. Så rörelsen ingår i konstverkets budget.

En sak jag har gjort med konstverkets resebudget är att åka på äventyr till extrema platser för att gjuta av stora klipphällar och andra naturliga objekt. Äventyraren är en karaktär jag använder. Tänk dig Kaspar David Friedrich som står i kostym och tittar ut över ett stormigt hav och tror att han har kontroll; människan som tror att det går att kontrollera naturen. Jag hamnade där genom ett projekt som handlar om antropocen, geologi och jordens undergång. Det började med att jag gjöt av en jättestor sten och konstruerade om den i knallrosa silikon. Därefter började jag forska på geologi och reologi, som handlar om att till exempel stenar har en flytande kvalitet över lång tid. Så kom jag in på antropocen och hur människan har förändrat jordskorpan sedan den industriella revolutionen. Jag kom på att silikonstenen inte bara är en skulptur, utan en representation av någonting som faktiskt händer. Stenar kan numera vara gjorda ganska mycket av plast.

Det finns en bok som heter Machine av Peter Adolphsen. I en kort passage beskriver han en förhistorisk eohippus, alltså en liten liten häst, som springer genom skogen, snubblar på en rot, ramlar ner i ett hål, dör, täcks av lager av vegetation, pressas samman i hundratusentals år och blir till olja. Sedan kommer någon och utvinner oljan. Någon pumpar in den i en bil. Någon kör bilen. Det blir avgaser som andas in av en lunga.

Den resan genom tiden ger en typ av poesi till sådant vi oftast inte tänker på som poetiskt, till exempel bensin eller avgaser. Trots att jag personligen inte gillar avgaser tycker jag att oljans förvandlingar konstnärligt är bland det mest fascinerande som finns. Hur kan vi bygga saker som är så mycket starkare än vi själva? Hur kan vi förstöra oss själva på det här sättet? Hur kan en miljonårig resa – den tid det tog från att hästen trillade till att den blev olja – brännas upp i en ford på en halv sekund? Det är en långsam resa här och nu, för det händer ingenting särskilt i det här rummet. Men se dig omkring. Det här är papper. Det här är plast. Det finns överallt. Kanske var det här en gång en dinosaurie? Jag kan föreställa mig hur världen blir en flytande röra av grejer, en sidledes evolution där saker börjar korsbefruktas. Plötsligt är den här bänken gjord av glas, eller vatten. Saker förfaller och ändrar form utan oss.

[vergaattachments-blog]

Want to Stand Out & Get Ahead? Opt to Verga Attachments, All our attachments and implements are designed to endure high loads and work reliably under unpredictable working conditions.

Looking for similar attachments for your equipment? Mail VERGA ATTACHMENTS and let us made for them for you. info@verga.biz Explore more attachments range: www.verga.biz/attachments

#Attachments #Excavator #ExcavatorAttachments #ExcavatorBuckets #Skidsteer #Skidsteerattachments #loader #loaderattachments #construction #constructionattachments #Hardox® #Hardoxinmybody #hardoxmember #excavators #digbucket #diggingbuckets #couplers #loaderbackhoe #maskinredskap #wheelloader #skidloader #constructionwork #earthmovers #worktools #tractor #grävskopa #grävskopor #diggingbucket #palletforks #cablebuckets #case #caterpillar #doosan #hitachi #hyundai #JCB #Johndeere #mybrandbuckets #mydesignbuckets #bucketsinmylogo #yourlogobuckets #EarthMoving #Construction #Forestry #Demolition

[askljus]

Får samma pirrande känsla av detta avsnittet av SVTs serie Det sitter i väggarna som när jag släktforskar. Allt som krävs är ju bara lite tid och debitering till att nästla upp historien. De enskilda människornas historia är så underskattad.

Svårt att låta bli att fantisera om att hitta ett av de hus där mina egna förfäder har bott. Kanske borde jag åka till Backa hembygdsförening och börja rota där. Morfars mors släkt bodde ju ändå där i många generationer. Något av dem borde ju undkommit motorvägen och dess grävskopor.

[johnjonasson]

Panorama över Sölvesborg - Panorama of Sölvesborg

Panorama över Sölvesborg – Panorama of Sölvesborg

Igår när jag hade varit på vikingamarknaden, tog jag en tur till Sölvesborg. Jag skulle hälsa på min kusin, men hela hans hus var blockerat av både lastbilar och grävskopor. Det var en vattenläcka, så jag stannade inte till i röran. Jag fortsatte ner till Sölvesborgsbron, för att fotografera den och ta ett panorama över Sölvesborg från kaninholmen. Innan bron byggdes har jag varit på kaninholmen…

[vergaattachments-blog]

VERGA Attachments- Truly International in Custom Built Attachments, We are the world's most trusted brand for Custom Built Attachments.

VERGA Attachments has been operating for more than a decade & exporting attachments of international standard to over 70 customers in 5 continents. We have been establishing our markets & successfully exporting to: Europe | North America | Australia | New Zealand | Africa | Middle East | Latin America.

Our Major Customers- JCB, Caterpillar, Tata Hitachi, Takeuchi, Volvo, Komatsu, Toyota, John Deere & Other Top OEM's

Our Major Products Include- Excavator Attachments | Skid Steer Attachments | Loader Attachments | Buckets | Hitches | Quick Couplers | Grapples | Pallets Fork Frames | Rippers | Tree Shears | Thumbs | Snow Ploughs | Custom Built Attachments.

For more info, Visit our website - www.verga.biz Email - info@verga.biz

#Attachments #Excavator #ExcavatorAttachments #ExcavatorBuckets #HeavyEquipments # Skidsteer #Skidsteerattachments #loader #loaderattachments #construction #constructionattachments #excavators #digbucket #couplers #trenchbucket  #loaderbackhoe #maskinredskap #wheelloader #skidloader #tractor #forklift #vårvisning #grävskopa #grävskopor #diggingbucket #graveskuffe #pallgafflar  #pallegaffel #palletforks #cablebuckets #attachment #ballinonabucket #case #caterpillar #doosan #hitachi #hyundai #JCB #Johndeere #mybrandbuckets #mydesignbuckets #bucketsinmylogo #yourlogobuckets #constructionwork #earthmovers #worktools #machineryattachments #skidsteerloader #farmequipment

[vergaattachments-blog]

VERGA Attachments is A Leading Manufacturer and Supplier of Custom Built Attachments for Excavator, Skid Steer & Loaders.

All Our Products are Made of High-Quality Hardox® Steels and Mostly Used in Construction, Earth Moving, Mining, Forestry, Agriculture Industries & Machineries.

Our Major Products Include- Excavator Attachments | Excavator Buckets | Skid Steer Attachments | Loader Attachments | Hitches | Quick Couplers | Grapples | Pallets Fork Frames | Rippers | Tree Shears | Thumbs | Snow Ploughs | Custom Built Attachments.

#ExcavatorAttachments #Diggerattachments #Diggerbuckets #Attachmentsmanufacturer #Attachments #Excavator #ExcavatorEquipments #ExcavatorBuckets #HeavyEquipments #construction #constructionattachments #skidsteer #skidsteerattachments #tractor #tractorattachments #heavyequipmentlife #excavation #tractorandequipment #excavatorlife #maskinredskap #kompaktlastare #grävredskap #grävmaskin #grävtillbehör  #graveskuffe #grävskopor #mybrandbuckets #mydesignbuckets #bucketsinmylogo #Bucketswithyourlogo

To know more about us, Visit- www.verga.biz

For Technical Specifications, Email- info@verga.biz

[vergaattachments-blog]

There’s no Better Resource in the World than VERGA Attachments For Custom Built Attachments.

VERGA Attachments is an Excavator Attachments & Custom Built Attachments Manufacture company dedicated to earning our customer's loyalty by providing Superior Quality Attachments. VERGA Attachments has been operating for more than a decade & exporting Attachments of international standard to over 70 customers in 5 continents.

VERGA Attachments PRIMARY CORE VALUE is to provide our customers With Best Quality Attachments above the industry standards.

Our Major Products Include-

Excavator Attachments | Skid Steer Attachments | Loader Attachments | Excavator Buckets | Hitches | Quick Couplers | Grapples | Pallets Fork Frames | Rippers | Tree Shears | Thumbs | Snow Ploughs | Custom Built Attachments.

For more info, Visit - www.verga.biz Contact Us, Email - info@verga.biz

#ExcavatorAttachments #Diggerattachments #Diggerbuckets #Attachmentsmanufacturer #Attachments #Excavator #ExcavatorEquipments #ExcavatorBuckets #HeavyEquipments #construction #constructionattachments #skidsteer #skidsteerattachments #tractor #tractorattachments #heavyequipmentlife #excavation #tractorandequipment #excavatorlife #maskinredskap #kompaktlastare #grävredskap #grävmaskin #grävtillbehör #graveskuffe #grävskopor #mybrandbuckets #mydesignbuckets #bucketsinmylogo #Bucketswithyourlogo

[vergaattachments-blog]

There’s no Better Resource in the World than VERGA Attachments For Custom Built Attachments.

VERGA Attachments is an Excavator Attachments & Custom Built Attachments Manufacture company dedicated to earning our customer's loyalty by providing Superior Quality Attachments. VERGA Attachments has been operating for more than a decade & exporting Attachments of international standard to over 70 customers in 5 continents.

VERGA Attachments PRIMARY CORE VALUE is to provide our customers With Best Quality Attachments above the industry standards.

Our Major Products Include- Excavator Attachments | Skid Steer Attachments | Loader Attachments | Excavator Buckets | Hitches | Quick Couplers | Grapples | Pallets Fork Frames | Rippers | Tree Shears | Thumbs | Snow Ploughs | Custom Built Attachments.

For more info, Visit - www.verga.biz Contact Us, Email - info@verga.biz

#ExcavatorAttachments #Diggerattachments #Diggerbuckets #Attachmentsmanufacturer #Attachments #Excavator #ExcavatorEquipments #ExcavatorBuckets #HeavyEquipments #construction #constructionattachments #skidsteer #skidsteerattachments #tractor #tractorattachments #heavyequipmentlife #excavation #tractorandequipment #excavatorlife #maskinredskap #kompaktlastare #grävredskap #grävmaskin #grävtillbehör  #graveskuffe #grävskopor #mybrandbuckets #mydesignbuckets #bucketsinmylogo #Bucketswithyourlogo

[vergaattachments-blog]

There’s no Better Resource in the World than VERGA Attachments For Custom Built Attachments.

VERGA Attachments is an Excavator Attachments & Custom Built Attachments Manufacture company dedicated to earning our customer's loyalty by providing Superior Quality Attachments. VERGA Attachments has been operating for more than a decade & exporting Attachments of international standard to over 70 customers in 5 continents.

VERGA Attachments PRIMARY CORE VALUE is to provide our customers With Best Quality Attachments above the industry standards.

Our Major Products Include- Excavator Attachments | Skid Steer Attachments | Loader Attachments | Excavator Buckets | Hitches | Quick Couplers | Grapples | Pallets Fork Frames | Rippers | Tree Shears | Thumbs | Snow Ploughs | Custom Built Attachments.

For more info, Visit - www.verga.biz Contact Us, Email - info@verga.biz

#ExcavatorAttachments #Diggerattachments #Diggerbuckets #Attachmentsmanufacturer #Attachments #Excavator #ExcavatorEquipments #ExcavatorBuckets #HeavyEquipments #construction #constructionattachments #skidsteer #skidsteerattachments # tractor #tractorattachments #heavyequipmentlife #excavation #tractorandequipment #excavatorlife #maskinredskap #kompaktlastare #grävredskap #grävmaskin #grävtillbehör  #graveskuffe #grävskopor #mybrandbuckets #mydesignbuckets #bucketsinmylogo #Bucketswithyourlogo