#grävskopa

[malixse]

Ny dag, nya möjligheter vid sjön och tankar om adventsstjärnor

Sista doppet för veckan Ny dag, nya möjligheter! Idag tog jag chansen att åka till sjön för ett sista dopp innan jobbhelgen börjar. Jag passade på att verkligen njuta av stunden där – det var så stilla och vackert, tills ljudet av en grävskopa blev som ett behagligt bakgrundsbrus. Trots den grå himlen vågade jag byta om ute vid bänken, och den kyliga känslan när vattnet träffade ryggen var både…

[fannynilsson]

1) Klipptid på måndag. De ska bli en lättnad 😮‍💨

2) Hjälper demonen med demonfasoner

3) Grävskopa

[lishellstrom]

"Hålet"

Kap. 23 "Hålet" forts. AB-Skaffarettliv

När jag cyklade ut denna söndagsmorgon för att få frisk luft, såg jag att några med en grävskopa hade de grävt upp ett hål. På den bit av gräsmattan just där Cirkusarna brukade sätta upp sina tält. Jag förbluffades utav att ingen hade talat om detta för mej. Att de som ägde denna grävmaskin skulle ta upp en bit just där, hade ingen brytt sig om att berätta för mej. Jag hade vaknat upp denna…

[lazzeo]

Hus och hem © 2019 Lars Öberg #hus #hem #house #home #Umeå #Västerbotten #Sweden #rivning #demolition #grävskopa #TVantenn #antenn #antenna #excavator #iphone11ProMax #ettegetrum #aroomofonesown (på/i Öst På Stan) https://www.instagram.com/p/B56qSW9JFm-/?igshid=1hge4hsg3w6vd

[metshapeattachments-blog]

FLASH SALE!! Get upto 60% Discount on Excavator Buckets, Grabs, Asphalt Cutters, Tree Shears, Rippers, Grapples and more.

METSHAPE is the Europe’s largest brand of attachments offering more than 220 different types of Excavator equipments.

Contact Now- www.metshapeattachments.com info@metshapeattachments.com

#MetshapeAttachments #Metshape #Attachments #Excavator #Hardox #Oslo #Helsinki #Copenhagen #Stockholm #Reykjavík #Gravmaskin #Graveskuffe #Grävskopa #Kuokkakauhat #Graveskovl #DiggingBucket #GravemaskinUtstyr #GrävmaskinUtrustning #ExcavatorAttachments

[majaruckman-blog]

Detta glömmer vi aldrig, när bruden anländer i en grävskopa! Härliga minnen😀 Fotograf Tina Blick . . . . #hyrafestlokal #villavanahem #grävskopa #digger #arrived #weddingcouples #brudepar #gravemaskin #bryllup #bestday

[tryingtounderstandbrainheart]

Vem blir jag då?

Den kallas korken. 

---

Nåt sitter i vägen. Något som gör att mitt liv blir något jag bara tittar på. Det var sanning imorse. Det var ett stort behov av inåt och varför blir det såhär? Vad är det jag är så livrädd för? 

Saker som att jag inte får luft för jag är inte sann mot mig själv. Jag kväver den jag är och hoppas att det ska gå men det kommer hela tiden upp, som att begrava nåt levande. Jag kan inte begrava det för det är...jag. Jag kan inte döda det utan att döda mig själv. Ner! Men det kommer alltid upp. I förrgår kunde jag knappt gå ut i köket. Jag fick inte nog med luft för att ens göra frukost åt mig själv. Jag fick be honom om hjälp. Han hjälpte.

Något kväver mig.

Det är dags för ett möte igen. Det är dags för spegeln igen. Vad händer därinne egentligen?

---

När man gillar något men samtidigt stöter bort det är det för att det är en sida i en själv som man...stöter bort. Ju viktigare det är, desto mer av en själv stöter man bort. Inte konstigt att man kan känna sig vilse! 

Nånstans så tror jag det här har att göra med att jag har så svårt att acceptera den jag är. Det var så mycket lättare att bara låsa in min kreativitet och inte komma åt min identitet (förpestade klädkammaren). Jag fick se hur ett liv utan mig skulle vara. Hur praktiskt det var. Så skulle man ju göra. Jag och det jag faktiskt ville, var väl inte så viktigt ändå?

Det var ju fel på mig ändå. 

Jag är inte fel. Jag har aldrig varit fel. Den. Försök att svälja den. Jag försöker nog mest att acceptera att den ligger på tallriken. Eller att den är där i kylskåpet. Jag smygkikar på den. Den är en konstig alien. Lila med tentakler och pratar nåt språk jag knappt förstår. Samtidigt är det som att det är hemma, som att se mitt folk. Det bor en sån i kylskåpet.  

För utan korken blir jag ju hemsk. Jag blir en douchebag som bara bryr om mig själv och kör över folk. Jag vet ju att jag kan kasta ur mig giftpilar som visserligen helar men...jag har sett hur sårade de kan bli. Hur jag når och rycker fram det de försöker gömma. Vem är jag att tro att jag får riva av de kläderna? Men det är en del av mig. Jag gör det utan att tänka på det. Som om jag har klor som inte alltid kan hålla koppen som de hoppats. Jag river, de blöder men samtidigt så river jag inte om jag inte ser sjukdomen. Det gör jag väl men då når jag aldrig. Då är jag sårad och vill såra. Men så gör ju alla. 

Jag är ju rädd för att om jag är mig själv så blir jag ensam, så jävla ironiskt att jag hamnade där för att jag INTE var mig själv. Jag tror att till och med A till sist försvann från mitt liv var för att jag anpassade mig efter henne också till sist. Som att hon kände på sig att hon inte kunde vara i mitt liv för att jag inte var mig själv då. Vi har ju börjat tagit lite steg igen. Kanske för att det var dags nu. Kanske för att jag inte skulle anpassa mig lika lätt nu. 

Så jävla ironiskt är att människor omkring mig alltid tyckt bäst om mig när jag inte strukit de medhårs. När jag stått upp för mig själv och det jag velat. När jag anpassade mig försvann de, en efter en. När jag ville ha deras godkännande och kärlek. Poff. Gone. 

Jag skulle lära ut saker om värdering vilket så jäkla ironiskt. Det är mamman som kedjeröker som pratar med sitt barn om att man inte ska röka. Ja mamman kanske ville sluta röka men det är inte samma sak som att säga till sitt barn att inte röka och det kommer inte leda till att mamman slutar röka. Det hjälper inte. Det hjälper ingen. Kanske när mamman faktiskt jobbar på att sluta och barnet ser kampen så förstår det. Kanske när mamman visar den blodiga hostan och skakningarna som barnet förstår. 

Jag måste visa mig. Sen vad de tycker? Det får vara lite sådär whatever. Jag Är den jag är, oavsett vad de tycker och inte. Även om jag förkastar, ignorerar och inte accepterar sidor i mig själv så kommer de ALLTID vara där. De ÄR. En apelsin kommer alltid smaka apelsin. Man kan krydda med curry och potatismos men under där kommer det alltid vara en apelsin. Sen kan man kasta skit på apelsinen och tycka den är ett sånt dåligt päron och ett sånt äckligt äpple. Det spelar ingen roll. Man kan rulla den 70 år i strössel och köttbullar men UNDER alla lager är det en apelsin. Apelsin är inte äpple eller köttbullar. Den ÄR apelsin. Sen tycker alla olika. Vissa älskar apelsin och andra gillar det inte alls. Men apelsinen kommer inte bli mindre apelsin iaf. Det är väl där jag hamnat. Jag ÄR den jag är. Jag tycker om det jag tycker om, jag gör som jag gör för att jag är sån. Det är en del av min smak och form. Det är...Jag. 

Det är nog lite så med vågen också. För jag blir inte nöjd. Det är nåt som inte stämmer. För VEM gör jag den? 

Det här är en gammal kork. Den har suttit där jäkligt länge och växt fast. Jag förstår att det kommer bli en flodvåg av mig när den öppnas. En våg jag är skiträdd för. Vad kommer upp och vem...blir jag? Jag är rädd att mitt liv inte kommer kännas igen. Att det kommer skölja över tavlan med så mycket ny färg att... det riktiga kommer visa sig. Så som tavlan alltid sett ut. Allt jag förnekat och förtryckt, alla färger jag inte vågat använda. För jag är inte direkt så pastell som jag kan ge sken av. Jag är pastell också, men...min kärna är neon. Jag kan vara in deras faces och putta. Jag puttar för att se vad som ramlar och är det något attackerar jag där. Jag puttar fram den de egentligen är, men jag gör inte det längre. Jag slutade. Det finns nån ironi här. 

Att jag vill hjälpa andra grundar sig på nåt sätt i att jag vill hjälpa mig själv? Att när jag kan hjälpa andra så är det för att jag hjälpt mig själv? För jag kan ju slita mig blå när jag ska hjälpa nån, utan större framgång. Sen kan jag utan någon ansträngning alls göra så stora skift i människor att.. man tror jag haft grävskopa. Det är dock alltid när jag grundat det i en självkärlek till mig. När jag har kärlek till mig kan jag laga andra. Då kan jag laga de med kärlek. Men när jag tappar den kärleken till mig kan jag inte ge den till dem. Hur ska jag kunna ge nåt jag tappat bort? 

Maten, kosten, antalet måltider och antalet tugg är bladen på trädet. Roten är kärnan. Roten avgör. Roten styr över bladen och grenarna. Roten är den jag är nere och gräver i. Den båten är 70 ggr större men bara man ruckar nån mikromillimeter så blir det svallvågor utav helvette. Det är där sanningarna sitter. Där är chefen som styr alla anställda. Jag kan gå till Berra, Fia och Jocke och få de att göra saker men det är Klas som styr hela skiten. Eller Karin hette han visst. Och han va visst en hon. Karin hette hon. Karin heter hon.

Jag ska acceptera det jag tycker är fult och fel? Jag ska nog mest acceptera mig. ..och inse att jag inte var ful eller fel. 

[datajenny]

Erik försöker att säga grävskopa. Men det är ett svårt ord. #Erik #Blogg https://ift.tt/3pRkH1h

[vergaattachments-blog]

Want to Stand Out & Get Ahead?

Opt to Verga Attachments, All our attachments and implements are designed to endure high loads and work reliably under unpredictable working conditions. We are continuously developing advanced technologies to make your machine more productive and efficient.

Looking for similar attachments for your equipment? Then Mail VERGA ATTACHMENTS - info@verga.biz

Explore more attachments range: www.verga.biz/attachments

#Attachments #Excavator #ExcavatorAttachments #ExcavatorBuckets #Grapples #Custommade #custombuiltattachments #Construction #constructionattachments #Attachmentsmanufacturer #ExcavatorAttachmentsmanufacturer #Skidsteer #Skidsteerattachments #loader #loaderattachments #wheelloader #skidloader #constructionwork #earthmovers #worktools #tractor #grävskopa # grävskopa #mybrandbuckets #mydesignbuckets #bucketsinmylogo #yourlogobuckets

[linanilsson]

En festlig sak att göra i ett förhållande är att jämföra och diskutera vilka tv-program man gillade som barn.

Till exempel så gillade Kim programmet “Denver the last Dinosaur”, som handlar om en fräck dinosaurie i solglasögon som åker skateboard.

Själv föredrog jag “De Vilda Djurens Flykt”: en uppbygglig serie om en grupp skogsdjur som måste kämpa tillsammans efter att deras hem förstörts av människor. 

Vi tittade på första avsnittet ikväll. Inledningsvis blir en gammal slitsam padda dödad av en grävskopa, och sedan handlar resten av avsnittet om hur djuren ska gå tillväga för att sammankalla en demokratisk konferens. 

[villeknox-blog]

I natt försov jag mig, vaknade först 05.30. Inte alls bra att det inträffar. Det förstå vem som helst, jag hann inte med att möta upp tidningsbudet som jag ville diskutera med angående dennes runda. Jag har några förslag. Till exempel att få tidigare leverans av papperstidningen. Det är service det. Upptäckte två fotbollar på gräsmattan, en på vardera sida huset. Kollade igenom övervakningskameran men såg ingenting. Ett mysterium. Gör nog en polisanmälan. Eller ber dem på JK arena att hålla nere skotten. Har laddat batteriet till klipparen, kommer klippa som vanligt med start 05 söndag morgon. Det är 4 cenimeter nu, gräset. Någon har parkerat en grävskopa på samfälligheten-okynne…ser inte bra ut i området! Tar tag i det under dagen.

[kolonierna]

Gállok sommaren 2017 – Motståndet växer!

Under sommaren som gick så höll vi ett protestläger i Gállok. Åter blockerade vi vägen till inmutningen. Denna gång fanns inga maskiner från Beowulf mining/Jokkmokk Iron Mines AB att stoppa på platsen. Men vi genomförde en konstnärlig manifestation där vi brände en grävskopa gjord av rester från det kalhygge som skövlats för att förbereda gruvdriften. Eventet fick namnet Burning Machine Festival. Lägret besöktes frekvent av människor, från närmsta grannar till sydamerikaner. Kontaktnätet förgrenade sig in i EU-parlamentet, riksdagen, kommunhuset, turistnäringen, renskötseln, universitet mm. Tack till alla som kom för att stödja och delta i kampen. Vi kommer förmodligen aldrig kunna stoppa kapitalismens girighet som driver kolonialismen, men vi kan stå vid fronten och med våra kroppar stoppa varje gruva de tänker öppna. Vi organiserar oss och visar att Motståndet Växer!

via WordPress http://ift.tt/2xYUOlf

[mumlamera]

Vem skriver brev 2017?

Härom kvällen drabbades jag av en kväljande, och vagt försurad, känsla av uppgivelse. En sådan som drabbar de flesta av oss, då och då. Roten till det onda är att universitetsstudierna har dragit igång igen. Mina klasskompisar och jag förväntas skriva en akademisk avhandling med frågeställningar, hypoteser, teorier, studier och slutligen en slutsats.      En formell sanning som saknar rum för egna spekluationer och utsvävningar. Allt ska rymmas inom forskningens hårt spända ram.      Jag kände mig kvävd och stressad. Ledsen. Jag förstod inte hur jag skulle kunna hitta en frågeställning som var verkligt intressant; så pass intressant att jag skulle kunna tygla mig från att göra små utsvävningar i sanningen för att göra den lite mer dramaturgiskt tilltalande.      I ärlighetens namn förstod jag inte om det jag trodde mig kanske förstå, var rätt förstått alls.  

Så jag satt på min kammare och kände mig uppgiven.      Då plingade telefonen till. Det var mamma Alfa-mutti som skickade en bild på en låda inslagen i en kompostpåse. På paketet stod mitt namn textat med en krum handstil. Alfa-mutti frågade om jag beställt något till deras adress.      Jag blev kall inombords.      Herre gud, nu händer det, tänkte jag. Jag har sett tillräckligt många deckarfilmer där journalister som lagt näsan i blöt får paket med avhuggna händer och döda råttor hemskickade till sig, för att förstå att detta inte bådade gott.      Vilken av de texter jag skrev under mina vikarieveckor på Kristianstadsbladet kunde rört upp så heta känslor? Visst hade jag fått några förargade mejl när jag råkade kalla en grävmaskin för grävskopa, men från verktygsvillfarelse till mord? Vad hade jag ställt till med?

Alfa-mutti undrade om hon skulle öppna paketet.      Lika lite som jag ville att min mor skulle bli varse om vilken hotbild jag plötsligt stod under, ville jag att mina föräldrars hus skulle förvandlas en kyrkogård för lemlästade råttor.      Öppna, skrev jag kort, och mitt kaninhjärta fladdrade i bröstkorgen.

Två minuters intensiv tystnad. Med skräck föreställde jag mig vad som utspelade sig på andra sidan linjen. Den frätande lukten av instängd död; ett kryptiskt meddelande tecknat i blod. Alfa-mutti förstelnad i chock.      Så plötsligt uppenbarade det sig i chatten en smiley med hjärtformationer i blicken. I kompostpaketet låg vin, choklad och ett långt brev. Ett riktigt brev. Ett sådant man skrev förr i tiden när saker som betydde något fick lov att ta tid.       Jag läste det. Först en gång. Sedan en gång till. Kaninhjärtat tinade i raketfart och blev stort som hos en blåval. 

Det var ett brev från en gammal vän som ville uppmärksamma mig på att allt som var fint; med livet, med mig och med vår vänskap. En påminnelse om vad som varit, och en förnimmelse av vad som torde komma, om vi bara fortsatte att vara vi. Drömmare och eviga vapendragare.      På andra sidan linan knappade Alfa-mutti ivrigt fram emoji-tabeller med glimmande hjärtan, glädtårade gubbar och åtminstone tre olika versioner av stjärnfall.

  Uppgivelse är en känsla farligt nära besläktad med hopplösheten. Hopplöshet är något som drabbar dem som menar att bara det som kan bevisas går att betrakta som sanningen; drabbar dem som står ensamma inför den definitiva verkligheten. Makalöst tröstlöst.      Men har man vänner som påminner en om att allt är möjligt (till och med att kompostpåsar kan innehålla läckerheter); påminner om att världen blir precis som vi väljer att se på den (fördelaktigt ej som en deckarfilm); och att man aldrig är riktigt ensam – då är både hopplöshet och uppgivelse något som bara existerar i fjärran land.      Och hade det inte varit för att min uppsats prompt måste ha journalistik anknytningar hade jag vetat precis hur den skulle inledas.      Frågeställning: Vem skriver brev 2017?      Hypotes: Den bästa typen av människor.

[metshapeattachments-blog]

Metshape excavator attachments are specially engineered for harsh Scandinavian ground conditions and to maximize the power and efficiency of your excavator and deliver the most productivity.

Great winter SALE!! Get 60% discounts on all available equipments.

Contact Now- www.metshapeattachments.com

#MetshapeAttachments #Metshape #Attachments #Excavator #Hardox #Norway #Norge #Sweden #Sverige #Finland #Suomi #Denmark #M315D #M313D #JS130W #JS145W #JS200W #Gravmaskin #Graveskuffe #Grävskopa #Kuokkakauhat #Graveskovl #DiggingBucket #GravemaskinUtstyr #GrävmaskinUtrustning #ExcavatorAttachments

[jhnlnd-blog]

336:2012 - Grävskopa

[jhnlndcontinuous-blog]