#folkligt

[scamillaebostrom]

Tillbaka till Stuveriet, våning 10.

Det saknades ”vanlig konst ”/”vanligt måleri”.

Hmmm... vad är vanlig konst?

Kommersiell, folkligt, likeable..?

Jag kom fram till blommor, organiskt.. föreställande funkar alltid. Måleri med mycket struktur, ett virrvarr av blommor och färger.

En dold 10a i buketten. Syns den?

Visar lite av den snygga interiören i Stuveriet.

🌹🥀🌺🌷🪷🌸🏵️🌱🌾🌼🌸🌺🌹🏵️

#design #surfacedesign #konst #art #tavla #måleri #blommor #växter #scamillaebostrom #siffra #stuveriet #sceb #camillaboström @stenafastigheter

View this post on Instagram

A post shared by S Camilla E Boström/SCEB designer mfa/artist, g-house dj (@__sceb__)

[swepett]

Alltid gött när publiken börjar köa långt innan insläpp. Och då har vi ändå insläpp en timme före föreställning. #folkligt #festligt #fullsatt #allsång #malmöopera (på/i Malmö Opera) https://www.instagram.com/p/Bv6MXFxh3iAWu8btzr84jau_wyhGu-KHVDShuA0/?utm_source=ig_tumblr_share&igshid=s414hml9z076

[thoughts-of-a-heathen]

So I really don't want to start something, but I recently saw a post claiming that Nordiska Asa-samfundet (NAS) is the best/most serious heathen organisation in Sweden. I can't seem to find the original post, but I also can't let this one slide. Because the thing is, NAS is sketchy. And I think you should be careful if/when you choose to interact with them.

Now, I don't think that everyone who is in this organisation is a nazi. But they literally had a high priest who was. Sure, they kicked him out, but only after he'd publicly posted about scientific racism (as in "science tells us that some races are inferior") on social media. I think it's a bit naive to assume that the organisation had no idea of his politics prior to this.

Especially considering the large amount of dog whistles on the NAS website.

Like their arbitrary rules for food.

"We don't eat food that has been consecrated to other gods or religions."

There's no historical evidence of Norse heathens avoiding food that had been consecrated to other gods. The purpose of this is to take a stance against halal and kosher, without having to say it out loud (again, dog whistle). Halal slaughter in particular is often used by Swedish racists to justify islamophobia.

Then there's the fact that they sell these in their webshop:

The runes themselves aren't racist, but the combination of Algiz, Othala and Tiwaz is, to put it mildly, suspicious.

This take on women:

(It essentially says that women should have the same rights as a man, but that women and med can have different interestests and purposes in life, and that these should be considered to be if equal value and encouraged.)

In a Swedish context, it's very weird for a religious group to say stuff like this. It could be poor wording, or a dog whistle for the "(white) women are valuable because they give birth to (white) children".

Their take on Loke is gross:

"that he is a jötunn by blood makes it hard for him to behave himself, and he often causes problems for himself and others. He seems to be jealous and untrustworthy."

Bloodlines determine the way people act? Where have I heard of that idea before?

NAS seems to believe that the Viking raids were part of a religious war. (They weren't.)

They also claim that the Swedish word "folklig" has the same connotations as Folkish/Völkish. Which is not the case. Like, at all.

In Swedish, the word "folklig" means popular, characteristic of the people, beloved by the people, simple, folksy, vernacular, affable etc. NAS claims that "folklig" has negative connotations. This isn't true. Folklig is a positive word.

Ett folkligt stöd = the entire population supports (something).

Den folkliga uppfattningen = the popular opinion

Folklig has _never_ been associated with racism, Nazi ideology or the term Folkish, and the fact that NAS claims it to be is very strange. Almost like they're trying to force some kind of narrative...

And finally, NAS hasn't signed declaration 127. Which they should've. It's quite well-known among Swedish heathens. Other heathen organisations have signed it.

Other heathen organisations in Sweden typically won't let you become a member if you don't denounce racism, xenophobia, sexism, ableism, transphobia and homophobia. Because they know perfectly well that heathenry attracts white supremacists. And they don't want bigots in their circles.

These are just some of the reasons why I personally wouldn't ever want to be involved with NAS.

Syftet med den här posten är inte att döma er som missat signalerna. Hela poängen med dog whistles är att man bara ska märka dem om man är insatt, vilket de flesta inte är.

Och om någon från NAS ledning mot förmodan skulle råka läsa detta:

Som man bäddar får man ligga. Ni behöver inte tala om för mig, eller någon annan, att ni inte är rasister. Er ståndpunkt framgår med all önskvärd tydlighet av det faktum att ni inte skrivit på declaration 127. Tschüss!

[snusakademin]

Söndagar synonymt med att njuta av kaffe och snus i mängder 🖤 Både kaffet och snuset blev folkligt under 1800 talet. Vad njuter ni av idag ? https://www.instagram.com/p/COqErdDNSMI/?igshid=9hcyfv40oxam

[womenmakinghistory]

Onlineforum: Våld mot kvinnor, femicide, feminicide och transcide i Sverige, från dåtid till Covid-19

Rörelsernas museum bidrog under hösten 2020 tillsammans med civilsamhället till att rikta strålkastarljuset på våld mot kvinnor, femicide, feminicide och transcide. Detta gjordes i form av ett digitalt forum där gränsöverskridande perspektiv baserat på gräsrotsrörelser utforskades och presenterades. Arrangemangets syfte var att lyfta fram röster från olika gräsrotsrörelser i Sverige samt belysa internationella rörelsers insatser för att dra lärdomar och uppmuntra till solidaritet. Arrangemanget var online och uppdelat i två dagar.

Onsdagen den 25 november uppmärksammades den internationella dagen för avskaffandet av våld mot kvinnor där det  bjöds in till filmvisning och föreläsning. Vi fortsatte med ett intressant program lördagen den 28 november med utbyte av kunskap och erfarenheter blandat med föreläsningar och information om olika antivåldskampanjer.  

Onsdagen den 25 november 2020 på Rörelsernas museum 

Film: Telling Amy's story (Imágenes del sur + ARF) Våldet i nära relationer utifrån ursprungsfolks perspektiv :Amalia Alvarez Feminism, nekropolitik och framtida hopp: Diana Mulinari Femi(ni)cide i Sverige: magnitud, makt och motstånd: Sofia Strid 

Lördagen 28 november 2020 på Rörelsernas museum

Våldets ansikten. Våld mot kvinnor i ett segregerat Sverige: Rúna í Baianstovu  Ökat våld mot kvinnor i Latinamerika och folkligt feministiska motståndsstrategier under pandemin: Coordinadora Feminista Latinoamericana Carmen Blanco Valer (Peru),Claudia Arenas Ferro (Colombia),Dolores Calvo (Argentina) Kampanjstart i Sverige: Men against honor-related violence : Sholeh Irani Dagsläget för stödsökande transpersoner och tjejer mellan 12–30 år, och jourers möjlighet att möta dem: Irina Schmitt, Therese Larsson och Noah Saarela från Trans- och Tjejjouren i Malmö 

Hur förhindras sexuella trakasserier på arbetsplatsen: Matilda Göranzon, MeToo Sweden     

Pandemic and razzias: the situation of sex workers in Sweden in 2020: Torch, Summering av dagens diskussionsämnen: Irina Schmitt 

 Avslutande: Parvin Ardalan, Roxana Ortiz, Ana María Bermeo 

Till minne av Mirabal systrarna, Patria, Minerva och Maria Teresa

Om den Internationella dagen för avskaffandet av mot kvinnor:

Den 25 november 1960 avrättades systrarna Patria, Minerva och María Teresa Mirabal efter att ha kämpat mot diktaturen i Dominikanska Republiken. Systrarnas politiska engagemang och deras aktivism har inspirerat en rad generationer och gjort dem till symboler av feministiskt motstånd. 1999 instiftades av FN den internationella dagen mot våld mot kvinnor för att hedra Systrarna Mirabals minne samt för att slå fast att våld mot kvinnor är ett hinder för jämställdhet i samhället i juridisk, social, politisk och ekonomisk mening.

The first Latin American and Caribbean Feminist Encuentro

International Day for the Elimination of Violence against Women 25 November

Vi som arrangerar programmet är:

Organisationer: ABF Colectiva Feminista Latinoamericana Antirasistiska Filmdagar Imágenes del Sur/Bilder från Söder Irakiska kulturföreningen Rörelsernas museum

Individer Professor Diana Mulinari, Genusvetenskapliga Institutionen, Lunds universitet Carmen Blanco Valer, folkbildare och aktivist Camila Alexandra, aktivist, artist, skribent och student

På grund av de skärpta restriktionerna i Skåne, var vi tvungna att ställa in de planerade utställningarna av grupperna och individer: Kollektivet Wiphala, Irakiska kulturföreningen, Feminist dialog och Camila Alexandra.

 Tack till alla 

[oscardanielson]

Tack för fint stöd på premiären! Festligt, folkligt och fullspikat på Blyge Harry i Stavanger. Hoppas att vi ses snart igen. Nu ska jag försöka ta mig till Os🙋‍♂️ (ved BlygeHarry) https://www.instagram.com/p/B8QiH62pt9P/?igshid=fziecdjk3hs5

[radikalbokmassa2017-blog]

SÖNDAG 1/10 kl.11-17

Söndag (kvinnofolkhögskolan, ingång masthuggstorget):

11:00 Beauvoir: Håkan Blomqvist - Potatisrevolutionen

Våren 1917 var arbetarstadsdelen Södermalm i Stockholm skådeplatsen för ett folkligt kvinnouppror som drog med sig tusentals söderbor. I det numera trendiga och krogtäta "Sofo" utspelade sig hungerkravaller när kvinnor försökte komma över potatis för att lindra nöden i arbetarhemmen. Det var världskrig, avspärrningar, brist och ransonering. Från Ryssland kom budskapet om den stora revolutionen som störtat tsardömet. I Sverige öppnade hungerprotesterna som svepte över landet beskrivna som »potatisrevolutionen« dörren för allmän och lika rösträtt. Det är om dessa händelser och några av de människor som bidrog till förändringen, denna lilla bok handlar. Som en påminnelse om vad som en gång krävdes för att försätta maktpolitiska berg, kanske som lärdom även för vår egen tid när många åter går hungriga. Håkan Blomqvist, historiker vid Södertörns högskola och författare till ett flertal böcker om arbetarrörelsens historia, presenterar boken som utkom på Hjalmarson Högberg bokförlag 2017.

11:00 Kaféet: Petra Mölstad – Vi har hägn

Petra Mölstad debuterade med diktsamlingen Införsel 2013. Två år senare kom boken Omloppstid i förlaget Trombones skriftserie ”Svavel” och nu i år den handtryckta diktsamlingen Vi har hägn på nystartade Anti förlag. Petras programpunkt gästas dessutom av Freke Räihä och Anna Jörgensdotter (se längre ner i programmet för detaljerade beskrivningar av dem) samt Martina Moliis-Mellberg! Den finlandssvenska poeten Martina Moliis-Mellberg debuterade 2015 med den prosalyriska sviten "A" (Schildts & Söderströms) som våren 2017 även utkom på Modernista. Hennes andra bok "7", utkommer under hösten 2017 (Schildts & Söderströms).

Petra Mölstad är också är aktuell i tre antologier: Om detta sjunger vi inte ensamma (ETC förlag), dock-ument anti-logi (Dockhaveri förlag) och Världens kortaste antologi (Trombone förlag).

12:00 Kaféet:  Q&A med Tor och Jens från den anarkistiska podcasten Bilda Kedjor

12:00 Beauvoir: Agneta Thomasin Svensson – Alla röster, alla ljus

Eileen växer upp i Londons slum, bland ruckel och fallfärdiga skjul längs Themsen. Hon träffar den svenske sjömannen Hjalmar och flyttar till Göteborg - hamnstaden dit det kommer båtar från hela världen. En stad präglad av fattigdom och brutala klasskillnader. Medan Hjlmar och Eileen försöker skapa sig ett hem I Haga ekar stöveltrampen över Europa.Även i Sverige växer nazismen. Men överallt finns det människor som gör motstånd och står upp för människovärdet.

"Alla röster, alla ljus" berättar Göteborgs vänsterradikala historia ur ett gräsrotsperspektiv. Det är en roman om det glömda Göteborg. Om sjömännens, sömmerskornas, kommunisternas, judarnas och flyktingarnas stad.

Agneta Thomasin Svensson arbetar inom vården. Hon har tidigare gett ut "Den vita baracken" och medverkar i flera antologier.

13:00 Goldman: Kvinnofolkhögskolan om folkbildning

Kvinnofolkhögskolan med ett samtal om feminism, folkbilding och separata rum. Medverkar gör Berit Larsson, Agneta Wirén, Felicia Mulinari och Lena Bjurving.

14:00 Beauvoir: Anna Jörgensdotter och Hanna Wikman

Två författare och feminister från Sandviken och Kramfors, läser ur sina böcker och andra texter och pratar om sånt som ligger dem varmt om hjärtat eller som deras texter har gemensamt så som historia, kollektiv, antifascism, hopp och sorg.

Anna Jörgensdotter debuterade 2002 med romanen Pappa Pralin och har sedan dess utgivit både prosa, poesi och facklitteratur, senast romanen Drömmen om Ester. I september 2017 utkommer romanen Solidärer (Bonnier) som utspelar sig i Spanien och i Gävle mellan 1936-1939. Solidärer är en episk roman om krigets konsekvenser, kärlekens former och drömmen om en annan värld. 

Hanna Wikman debuterade 2010 med vägromanen Lift och jobbar, förutom som författare, som skrivlärare och biblioteksassistent. Hennes kommande roman Härdar är en historia om syndikalistisk organisering i Vilhelminas skogar på trettiotalet, Spaniensolidaritet, längtan, passion och om att vara den som är kvar.

14:00 Goldman: Storming Heaven och militanta undersökningar

Steve Wrights bok ”Storming Heaven: Class Composition and Struggle in Italian Autonomist Marxism” (2002, Pluto Press) släpps i ny utgåva sensommaren 2017. Storming Heaven var den första heltäckande studien av italiensk autonom teori, från sitt ursprung i den anti-stalinistiska och arbetaristiska vänstern på 1950-talet till sin storhetstid tjugo år senare. Den italienska autonoma marxismen är en politisk tendens som på många sätt kan ses som en föregångare till dagens utomparlamentariska vänster. Anna och Martin presenterar boken för oss och pratar sedan om fenomenet militanta undersökningar.

15:00 Goldman: Skrivworkshop med Hanna & Sara Wikman (2h)

Spökstad, skitnödig, lurvig, akut. Är bara några av alla ord du kan använda dig av på skrivverkstad med Hanna och Sara Wikman, anarkister, författare och ledare för den här skrivstunden. Välkommen du som nästan aldrig skriver någonting eller du som skriver hela tiden! Alla välkomna, bara du känner ett sug efter att uttrycka dig i ord.

Vi förstår svenska och engelska och du kan skriva på vilket språk du vill. Men övningarna förklaras på svenska och engelska. Max 12 deltagare, ingen föranmälan.

15:00 Beauvoir: Freke Räihä - Illegalen

Freke Räihä, poet född 1978. Bosatt utanför Österlen. Dennes 15:e bok Illegalen är en skönlitteratur inifrån och utifrån en flykt genom ett Europa ingen vill vara i. Den följer en näktergal, en filosof och en läkare genom en kontinent där allt vatten är blod.

16:00 Beauvoir: Georgeta Baicu - Den ohörda historien

"Skriv rom tills dina fingrar blöder! Skriv om vårt folk. Skriv ner din historia. Utan en nedtecknad historia kommer vi inte ha något att lämna över till våra barn och barnbarn. Vår framtid hänger på det skrivna ordet." Genom att skriva om sina egna liv, eller sammanställa äldre släktingars berättelser, bidrar författarna i Den ohörda historien till spridning av en till stora delar okänd historia. Antologin är en del i projektet Romska och resandeberättelser i väst – ett projekt som Författarcentrum Väst startade 2014 i samarbete med romska och resandeaktörer i Västra Götaland. På plats för att presentera och läsa ur boken finns Georgeta Baicu, en av antologins medverkande.

LÄNK TILL FACEBOOK

[scamillaebostrom]

Kommersens Loppmarknad som nu gått i graven har under ca 20 års tid fungerat som laglig graffitivägg för oss som haft kontakt med ägaren Josef. Jag har haft många trevliga dagar där, både inne i huset med massa bra köp och utanför med massa experimentellt målade målningar, speciellt på de tomma reklamskyltarna som hade en färdig ram som jag ibland målade i guld för att få en känsla av klassisk tavla. Det var skoj! Det är sorgligt att Kommersen är borta.

Eftersom detta projekt handlar om området, återvinning och att uttrycket skall vara folkligt så har jag jobbat med återvunna sprayburkar som jag satt ihop till en 7a. Burkarna har målats separat. På verket har jag skrivit en hälsning "RIP Kommersen"

✨🧴

#surfacedesign #designer #designedwall #skulpturer #återvinning #recycling #recycle #kommersen #graffit #molotow #montanagold #sprayart #spraycan #sceb #scamillaebostrom #streetart #stuveriet #skylt #göteborg #gothenburg #sweden #abstractpainting #contemporaryart #modernart #artistoninstagram #camillabostrom #gothenburg #camillaboström #stenafastigheter

View this post on Instagram

A post shared by S Camilla E Boström/SCEB designer mfa/artist, g-house dj (@__sceb__)

[cornelias1]

Du som inte läser den här bloggen...

Du som inte läser den här bloggen…

… Wake up!!!

Under rubriken “Next generation leaders” slår även TIME Magazine ett slag för svenska kändisdottern. Nu gäller det att få folk att köpa konceptet, NU!

Det är bråttom att få till en världsregering genom FN, eller kalla det överstatlig byråkrati med makt att slå ut ännu mer av den lilla gnutta självbestämmande vi har kvar. I dessa Brexit-tider och växande folkligt motstånd mot att…

[elinlyth]

http://kulturvidekoln.com/events/dylanskt-folkligt-och-franskt-elin-lyth-daniel-ostansjo/

Varmt välkomna att lyssna till oss på denna vackra plats 19:e maj 15:00

Inträde: 100 kr, barn under 12 år gratis.

[ekivpodcast]

218. Kassettband Tomas, Johan och Thomas försöker bringa klarhet i vilket som var det bästa sättet att bära med sig och lyssna på musik under 80- och 90-talet. Kassettbandet, CD:n och MiniDisc är tre av de som lämnade störst intryck på idioterna. Trevligt, folkligt och raffigt! Ho ho ho!

[krigsmaskinen]

Några ord om våld och terror

Det tas alltid upp att "vänstern hade minsann sina terrorister också", och man hänvisar till RAF och RB. Berodde de på vänsteristisk dogmatism? Att de läst för mycket Lenin och idoliserade Che? Varför fick vi då inga terrorgrupper i Sverige, Norge eller Österrike?

Undantag fanns, visst: några mord i Frankrike, några bomber i England och USA. Men det var relativt isolerade individer med litet till inget stöd i en bredare rörelse. Ingenting i jämförelse med högerterrorn som i flera fall fick stöd av underrättelsetjänster. Vad som återstår är som sagt RAF och RB. Tyskland och Italien. De länder som bara ett par decennier tidigare, och fortfarande med fascister i maktpositioner, varit fasciststater och som stora delar av befolkningen - med fog - var rädda skulle återta makten. Enskilda och isolerade tokstollar här och var kommer alltid att finnas. Frågan man bör ställa sig är varför "terrorister" får folkligt stöd på vissa platser men inte andra. Varför Tyskland och Italien? Om man är minsta medveten om samtidshistoria torde det vara uppenbart. RAF och RB hade inte kunnat fortsätta så länge de kunde utan faktiskt stöd av en befolkning som fortfarande hade Kriget i färskt minne. Uppenbarligen är det inte ideologier som skapar terrorister, utan omständigheter. En självklarhet som alla vettiga människor inser snart. En insikt som alla förstår, utom politiker och deras hantlangare som gör allt för att hindra den från att sjunka in genom konstant tjatter. Vi bör vara uppmärksamma på tecken som tyder på att enskilda dras mot terrorn. Vara vaksamma och motarbeta det. Men det är inget som är "inbyggt" i "ideologin" (vilken den är må vara). Terror är desperation som vi bara kan förhindra genom starkare band en gemenskap som fångar upp och riktar, uppmuntrar kreativa lösningar, binder till en intelligent ansats. Terrorn var ett misstag, en återvändsgränd och en avstickare som lät desperationen springa bortom rörelsen. Den var aldrig riktig eller ok. Det var en desperat spasm efter ett nederlag.

Det fråntar oss inte ansvaret. Vi behöver vara medvetna om denna aspekt av vår historia. Vi behöver studera den och förstå den, så att vi kan undvika samma misstag och gå bortom. Det finns fortfarande de som känner behovet att beväpna sig och de som tror på bombens effektivitet. Men de är få och vi måste säga till dem att det är en fälla. I det stora hela tror jag dock att detta är ett litet problem. Vi har sett omfattande och akut alarmerande terror från fiender, men ändå har ingen sk "vänsterterror" återväckts. Det tyder på mognad, att vi lärt oss av historien.

Det för oss till frågan om våld. Inte terroristiskt våld, sådant som drabbar vanliga svensons eller som uppstår utan särskilda omständigheter. Det är uppenbart att ingen kommer undan våldet. Ingen kan välja bort våldet. Man kan välja var man vill att det ska äga rum, men inte att det äger rum. T.o.m liberalen inser nödvändigheten av våld men vill bara delegera det till polisen. Det finns dock de som, av allt för smärtsamma skäl, insett att polisen inte alltid hjälper till eller ens är nära "neutral". Vem skulle inte ställa upp på ordningens uttalade ideal och värderingar, om det inte vore för de faktiska erfarenheterna? "Våldet", det vill säga det nödvändiga fysiska svar på repressionens angrepp, kommer först och främst ur en nödvändighet. Det uppkommer därför att det helt enkelt inte kan väljas bort. När du får batongen över dig och pepparsprejen på dig, då reagerar du instinktivt, fysiskt, biologiskt, det skapar en linje, en gräns, mellan dig och angriparen, mellan dig och fienden. Det uppstår alltid här ett val: dra dig tillbaka eller slå tillbaka. I stundens hetta agerar du kanske instinktivt. Men nu kan vi resonera, samtala och förhoppningsvis förstå grundvalen för varför vissa tydligt och kraftfullt intar konfliktens ståndpunkt. Vi bör igen ta upp vad vi tidigare talade om och klargöra skillnaden mellan konfliktens omständigheter och terrorns. Konflikten är något som den rådande ordningen drivit fram, medan terrorns angrepp är just angrepp, något initierat från enskilda personers eller gruppers situationer, medan konflikten är något som utvecklas så att säga i "det öppna", det är en motsättning dragen till sin spets.

De "öppna" konflikterna har en kvalitet som terrorn inte har: det är uttalade motsättningar som mäts och utkämpas i en konfrontation mellan parter - medan terrorn är det plötsliga, överväldigande eliminerandet av den föreställda fienden - en konflikt som utkämpas, vinns eller förloras. Terrorn är alltid förkrossande, ödeläggande, utan vinnare utom nihilisterna som går vidare till nästa ödeläggning.

Nåväl, tillbaka till ämnet. Våldet, konfrontationen. Den har inget egenvärde. Den kan vara oundviklig, som i det oprovocerade polisangreppet som slås tillbaka (allt för vanligt), eller det o- eller över-mogna angreppet i förekommande av snutens taktiker. Det här är inga värderingsfrågor utan taktiska val utifrån kraftmätningar. Det lär med säkerhet kännas främmande för de som inte varit indragna i dylika konflikter. Då kan vi bara påtala skilda erfarenheter. Du är välkommen att tro på dina illusioner om den neutrala polisen, vi kan bara vänta på att du snart får smaka på batongen och ompröva dina gymnasiala föreställningar.

Vi hävdar inget annat än att vår beredvillighet att konfrontera repressionens krafter (snut, rättsväsende, osv) med illegala medel är "odemokratiska". Det råder det ingen tvekan om. Vi är inga demokrater, åtminstone inte i en sådan liberal mening. Om begreppet "demokrati" ens ska användas så insisterar vi på dess grund i den verkliga rörelsen som uppstår i konflikten mellan arbete och kapital. Det betyder i mer handfasta termer att "demokratin" är något som förverkligas i proletariatets vardagliga aktivitet, den gräsrotsorganisering som utgör det faktiska samhälle vi bebor. I det här sammanhanget får "våld" och "legitimitet" andra måttstockar.

Men ok, du insisterar, "varför dessa våldsmetoder"? Vad är meningen, och framför allt, vad är det som ska uppnås? Bortom de omedelbara konflikterna, är det verkligen något att försvara och pådriva? Nej. Det är det verkligen inte. Medvetet motstånd och ansatser bortom den här skitvärlden varken börjar eller slutar i våld. Det är inget att hylla eller fördöma. Våldet är en realitet att hantera. Om du, om du "objektivt" tar ställning som min fiende, väljer bort våldet, om du vägrar order, inte försvarar sakernas tillstånd, då, låt oss bara passera varandra. Jag hyser ingen hämndlystnad. Jag kan inte garantera att det gäller alla, särskilt inte de mest ofördelade, men jag kommer inte att uppmuntra dem, eller göra allt för att stoppa dem heller. Vi borde ha gjort något åt detta för länge sedan. Hämnden som kommer är olycklig, men ärligt talat.. jag har förlorat sympatin. Ni kan kräva att vi är återhållsamma nu, men... ni kunde ha avhållit er innan det kom till detta. Hursomhelst, jag har tagit ställning. Kanske var det inte vad du väntade dig. Kanske väntade du dig "objektiva" resonemang och klara värderingar. Jag är ledsen. Vad jag har att säga till dig är: det här är ett krig. Inte vilket krig som helst. Ett krig som kommer ur en grundläggande motsättning i det här samhället. Ok, du tycker jag överdriver, tar till begrepp som inte hör hemma i den här diskussionen, osv. Du tycker jag går för långt. Jag förstår. Faktiskt, jag förstår. Det är extremt. Det är det verkligen, och jag vill göra mig förstådd. Det tycks som att vi står så långt ifrån varandra. Du tycker jag går för långt och att det inte finns någon anledning. Jag tycker du är frånvarande, eller i alla fall omedveten om sakernas tillstånd. Det kan vara så att dialogen är ofrånkomligen bruten. Oavsett ska jag försöka igen.

Jag är förbannad. Jag är arg och frustrerad. Jag står inte ut med den här skiten. Jag fattar inte hur det här kan accepteras av någon. Jag förstår att det inte rättfärdigar vad som helst, men jag kan inte, från ett ytligt "medborgerligt" perspektiv acceptera den repression vi möter. Jag kan förstå den, men bara utifrån ett perspektiv som ifrågasätter alla de rättsliga formaliteter ordningen erbjuder. Med andra ord framstår den rådande ordningen som motsägelsefull, som bäst som otillräcklig. I den här situationen framstår inte "våld" och andra illegitima former av motstånd som främmande. Vi förstår terrorn som en återvändsgränd som bäst, och i sina mest desperata uttryck som barbari. Vi förkastar den. Vi fördömer den. Vi försöker förstå den så att den kan motverkas. Istället vill vi ha en rörelse i meningen en gemenskapande aktivitet som drar in människor, något verkligt som stärker, hjälper, och framför allt BESTÅR. Vi vet att terrorn förstör, att Ordningen bryter isär och isolerar. Vårt projekt är något annat, bortom separationen. Vad du kommer att inse, om du står med oss, är att Ordningen inte vill se att vi samlar oss, "organiserar" oss. Gemenskap står alltid emot Ordningen. Det är inget vi kan förklara enkelt med ord, det är något som måste erfaras.

[vassaeggen]

Den svenska tidskriftens fader heter Christian Gernandt

Den svenska tidskriftens fader heter Christian Gernandt. Han föddes 1831 och kom att under sina första år verka i Halmstad, där han som 22-åring debuterade som författare med verket "Fotens vård. Praktisk rådgifvare vid liktornars botande". Ett något udda val av ämne för en debut för en yngling, och inget etablerat förlag ville ge ut den så Gernandt fick starta eget förlag och köpte ett par år senare ett tryckeri. Därmed övergav han författandet för förläggandet och tryckandet. Bland annat blev han tryckare av Hallandsposten, vilken han köpt av grundaren Peter Jeunsons den 23 november 1857.

Men det var 1862 som han inledde revolutionen då han startade veckotidskriften Familj-Journalen, som inspirerad av tyska tidskrifter ville skildra det svenska. Långt fram till 1800-talets mitt är det dagstidningarna som dominerar:1809 fanns det 55 periodiska publikationer i Sverige och av dem var 21 dagstidningar. Tidskrifterna är politiska och litterära, viktiga för författare och ideologiska strömningar som romantikernas Lyceum, Polyfem och Eos. Som namnen antyder tog tidskriften avstamp i en klassicistisk mylla. Upplagorna var därefter: Polyfem (som anses vara den tongivande tidskriften) hade knappa 200 exemplar i upplaga.

Familj-Journalen - eller Svenska Familje-Journalen som den snart bytte namn till - hade andra ambitioner. För Gernandt var det inte svärmande poeter utan den framväxande borgarklassen som skulle läsa hans tidning, en borgerlig familj, samlad till högläsning under aftonlampan... Innehållet var svenskt (konkurrenten Ny Illustrerad Tidning var mer internationellt utblickande och startades redan 1855 men nådde aldrig samma framgång) och tonen var folkligt populär utan att bli vulgär. Tidskriften höll sig med populära och kvalitativa skribenter, både män och kvinnor (bl a Emilie Flygare-Carlén) och hans arvoden var omvittnat generösa. Skribenterna skrev historiska berättelser, skildringar ur naturen och livet, -noveller, lyrik och uppsatser om vetenskap och konst.

En viktig förklaring till tidskriftens framgång är deras illustrationer där Svenska Familje-Journalen var tidiga med xylografi-tekniken som gav betydligt mer spännande bilder än de tidigare litografierna som hade sämre kvalitet.

Men det var inte innehållet som gjorde Gernandt till Den svenska tidskriftens fader utan hans distributions- och marknadsföringsmetoder.

Distributionen byggde han inspirerad av de tyska tidskrifternas kolportörsystem. Han byggde upp ett nät av kringvandrande säljare och kommissionärer, som heller inte fick sälja några andra tidskrifter.

Gernandt förstod även värdet i att marknadsföra en tidskrift på ett ett sätt som tilltalade den borgerliga målgruppen. Redan 1863, när tidskriften bytt namn till Svenska Familj-Journalen, erbjöds helårsprenumeranter "ett utmärkt, praktfullt, stort och dyrbart stålstick fullt jämförligt med utlandets yppersta produktion i denna väg". Året därpå fick prenumeranterna välja mellan 6 planscher i litografitryck och år efter år lockades prenumeranterna att teckna upp sig på årsprenumerationer - mot oljefärgstavlor och stora bokverk. Dessutom erbjöds premier till de läsare som kunde hitta tryckfel i tidskriften. Många av premierna var trycksaker som Gernandt själv tryckte upp i det egna tryckeriet i Halmstad.

1864 sålde tidskriften redan 5000 exemplar varje månad. Snart kompletterades premierna med utlottning av "alla möjliga bruksföremål", enligt samtida källor. Tidningen började med lotterier och möjligen blev tidskriften en bisak till lotterierna med sina fina vinster.

Kritiken var hård från konkurrenter och bokhandlare som ogillade Gernandts populära och lättillgängliga marknadsföringsmetoder. Debatten gick hög i dagspressen ledde fram till att lotterilagen skärptes för att stävja lycksökare som Gernandt.

Läsarna misstyckte inte: 1871 var upplagan på 35 000 exemplar, en ojämförbart stor upplaga men begränsades av att Gernandt hade sitt tryckeri och sin redaktion i Halmstad - som saknade järnväg. Samma år flyttade han själv till Stockholm och grundade där ett nytt tryckeri. Med tillgång till den nya, snabba järnvägen blev det ännu enklare att sälja, marknadsföra och distribuera tidskriften. Upplagan tappade efter lotterilagen, där Gernandt några gånger dömdes, men tog sedan fart när Gernandt hittat nya framgångsrika sätt att marknadsföra tidningen. Med järnvägen till hjälp nådde hans tidskrift nya borgerliga hem och och i slutet av 1870-talet var upplagan på 70 000 exemplar.

Men till slut tröttnade Gernandt på kritiken och lotterilagen och 1882 sålde han tidskriften vidare. Tidskriften lades ned 1887. Gernandt använde inkomsterna från försäljningen och sin blomstrande tryckerirörelse till nya investeringar, bland annat förlustaffären Nordisk Familjebok och såväl tidskriften Idun och Stockholms-Tidningen.

Gernandt var den första svenska tidskriftsägaren som hade ett primärt kommersiellt intresse med sin utgivning. Han revolutionerade hur en tidskrift skulle marknadsföras, säljas och distribueras. Han var lyhörd för sin målgrupps behov och utvecklade nyskapande teknik som xylografin, vilket gjorde att tidskriften nådde nya målgrupper runt i Sveriges borgerliga hem. Efterföljarna inspirerade många, som Allers Familje-Journal men det är Gernandts idéer som bildat skola för 1800-talets tidskriftsindustri men även satt spår som stått sig långt in på 1900-talet.

Efterlysning

Är du släkt med Christian Gernandt eller har tillgång till familjekrönikor, dagböcker brev, bokföring, korrespondens, säljmaterial kring Svenska Familje-Journalen är jag väldigt intresserad av att komma i kontakt med dig: lidbom@gmail.com

Källor

https://sok.riksarkivet.se/sbl/mobil/Artikel/13033

http://runeberg.org/nfao/0503.html

https://litteraturbanken.se/presentationer/specialomraden/TidskriftenISverige.html

Jan-Eric  Malmquist, Tidskriftiana (1990)

Claes-Göran Holmberg. En svensk presshistoria (1983)

[cawamedia]

Vernissage till Nordiska museets nya utställning Arktis – medan isen smälter som skildrar vardagen för människan i ett dramatiskt landskap, tolkat och gestaltat av konstnärs- och designduon Museea. Möt isens historia och framtid – men framför de människor som bor i dagens Arktis, genom föremål, foton, filmer och röster.

Den 10 oktober öppnar Nordiska museet sin storsatsning “Arktis – medan isen smälter” efter tre års intensiva förberedelser. Det är den första utställningen om människors liv i hela det cirkumpolära området, en av de regioner i världen där klimatförändringarna märks allra mest. Utställningen bygger på ett nära samarbete med forskare och experter från hela Norden och upptar drygt 2 000 kvadratmeter.

Onsdagen den 9 oktober, 2019 Nordiska museet

Mingel med klassiska drinken Vargtass som serverades ur isskålar gjorda av is.

Välkomsttal och anföranden av Sanne Houby-Nielsen, styresman för Nordiska museet Daniel Thorleifsen, direktör, Grönlands Nationalmuseum och arkiv i Nuuk.

H.K.H. Kronprinsessan Victoria invigde utställningen…Höll tal som följer: Nordenskiöld och Nansen. Andrée och Amundsen. De tidiga nordiska polarforskarna är välkända namn för de flesta av oss. Kanske förknippar vi dem inte främst med vetenskapliga framsteg, utan mer med äventyrliga upptäcktsresor… ibland med olyckligt slut.

Men de här polar-pionjärerna förtjänar ändå sin plats i vetenskapshistorien. Deras resor bidrog till ett brett och folkligt intresse för Arktis – vilket i sin tur banade väg för nya upptäckter.

Min egen farfars farfars far, kung Oscar II, var själv med och finansierade flera sådana expeditioner.

På den tiden var Arktis på många sätt en gåta. I dag vet vi mer. Men det finns fortfarande så oändligt mycket mer att upptäcka och förstå.

Och det är bråttom. Klimatförändringarna hotar hela ekosystem. Med dem hotas också kulturer, traditioner och levnadssätt.

Vi behöver se och förstå vad detta innebär, konkret och på ett mänskligt plan.

Just den viljan – att upptäcka nytt, att förstå de komplexa sammanhangen, att se det stora i det lilla; Den viljan har i alla tider tagit oss människor framåt. Precis som på Nansens och Nordenskiölds tid.

Därför är jag glad att Nordiska museet väljer att göra den här utställningen.

Jag hoppas att den ska väcka intresse och nyfikenhet hos många.

Härmed förklarar jag utställningen ”Arktis – medan isen smälter” invigd.

Musik med Frida Hyvönen

Se Cawa Media’s bilder här:

            Arktis – medan isen smälter Vernissage till Nordiska museets nya utställning Arktis - medan isen smälter som skildrar vardagen för människan i ett dramatiskt landskap, tolkat och gestaltat av konstnärs- och designduon Museea.

[shitazinsays]

Jag gillar inte ketchup, det är för folkligt!

[scamillaebostrom]

STUVERIET

🚥

På våning 3 är konstverket/skylten ett specialdesignat lysrör i skarpt rödrosa. Den tänds när man kommer ut från hissen eller dörrarna. Typsnittet har en nostagiskkänsla och dras mot biograf, varite, dansbana, "TJO Å TJIM", kalas & nöje, dans & MUSIK & fest i hamnen. Jag har gjort accessoarer till den ganska minimalistiska skylten i form av knutna rep i florocerande nyanser. Ska jag ha med dem på något sätt? Vad tycker du?

🚥

Ett uppdrag som jag fått av Stena Fastigheter till deras nybyggnation Stuveriet, ritat av Erdegard Arkitekter. Uppdraget har varit att göra 16 väggburna skulpturer som ska informera om vilket våningsplan en befinner sig på. Alla skall vara i olika material, med ett folkligt, ej snobbigt uttryck, ha anknytning till området och gärna gjort av så mycket återvunnet material som möjligt och skyltarna/skulpturerna fick gärna även vara en lampa

🚥

#stuveriet @stenafastigheter @erdegardarkitekter #sceb #camillabostrom #scamillaebostrom #art #gothenburg #sweden #designer #designedwall #surfacedesign #göteborg

View this post on Instagram

A post shared by S Camilla E Boström/SCEB designer mfa/artist, g-house dj (@__sceb__)