#faffa

[canyamaninlibidosu]

otobanda speed kucak açtım, libidom high level kafamız faffa

[pupucino]

In Finnish there's a lot of versions of these words. You can just pick a different word for every grandparent to distinguish them.

Grandma can be: mummi, mummu, fammu, vammu, mamma, mumma, muori, mami, isoäiti etc. Grandpa can be: pappa, ukki, ukko, vaari, tuffa, tuhva, muffa, faffa, taata, taatto, äijä, isoisä etc.

I have mummi and pappa and mamma and another pappa. But when I speak about them with people who don't know them I just say like "my dad's mum" to be more clear.

[afceuganda]

Doc Faffa joins SA Agriculture Hall of Fame

by Joy January Doc Faffa, as he’s affectionately known in the agricultural industry, has been inducted into the Agriculture Hall of Fame earlier this week. He is South Africa’s first virtual vet who provides weekly advice to farmers on Landbouweekliks, and a regular speaker at African Farming’s Livestock Farmers Days. “It was an absolute surprise to me, and I felt very small receiving the award,”…

[elisssiri]

Natale non è ancora arrivato ma le Befane si!!!! #faffa #sandra #elisss (presso Nizza Monferrato) https://www.instagram.com/p/CIdi6pyBHKV5-_7wYBkHeb8J-hMUb86IM4_D-o0/?igshid=nawwq2rbu0nw

[jesusqoneqt]

VIDEO: GOSPEL SINGER FAFFA DROPS NEW “KPEGBADZA”

VIDEO: GOSPEL SINGER FAFFA DROPS NEW “KPEGBADZA”

Faffa which means Peace In Ghanaian Local language Ewe, launches debut video for 2019, titled “Kpegbadza”, an Ewe parlance which connotes a ‘Solid Rock’, meaning ‘Tesa’ in Ga, ‘Obotantim’ in Akan, ‘Dussi May Girma’ in Hausa.

“Kpegbadza” is an old folkloric Ewe song the singer has recoined with more vibrant lyrics to fit urban gospel appeal.

The official video directed by Kofi Awuah was produced…

[koufax73]

Dah: "Non so (se vorrò rivederti ancora)" è il nuovo video

"Non So (se vorrò rivederti ancora)" è il nuovo singolo di DAH, distribuito da Ada Music Italy, disponibile su tutte le piattaforme digitali con il relativo videoclip

Non So (se vorrò rivederti ancora) è il nuovo singolo di DAH, distribuito da Ada Music Italy, disponibile su tutte le piattaforme digitali con il relativo videoclip. Dopo Cibo Asiatico, DAH è pronto a tornare con un brano che rappresenta la difficoltà nel mostrarsi e farsi conoscere per quel che si è. Con questo brano DAH continua la collaborazione con il produttore Faffa, spogliandosi di tutte…

[magnumversum]

Joran Season 1 Episode 2: A Desperate Stalemate...

Joran looked out into the forests of Lebagwah. “It’s funny,” he said. “How crowded the forests are with the trees that call it their home. Half of them are invested in by The Lebagi Planters.”

“Yes?” asked Henry.

“Ironic they call themselves The Lebagi Planters. The company was founded by settlers from the neighboring enemy country Malzamar.”

“It is ironic,” acknowledged Henry.

“Truly. They try to form business in this place. Everyone knows at this point: they aren’t a legit company bro.”

“I’ve always wondered why they claimed to be local yet know nothing about the area.”

“Yeah,” said Joran. Isn’t it crazy?” He paused. Then, he leaned in. He leaned in more. “Want to know a little secret?” He eyed the deeper areas of the forests, as if from the farthest stretches beyond the trees, something was watching them. The forests settled down, as if listening in on his secret. He leaned in as close as he could.

“Interesting,” whispered Henry, as Joran told him everything. Joran smirked.

“It is very interesting,” His smile faded away. “Now don’t tell my secret. It’s between the two of us.”

“I won’t tell a soul.”

Joran said, “Good. Very good.” There was a rumbling in the bushes. “Do you hear that?” He listened in.

“Hear what?” asked Henry.

“That. Do you hear that?” Joran crouched, his knees almost touching the floor. “I think we’re being watched by Agent Triple-5.”

“Agent 555?” Henry said again, remembering the name from someplace, somewhere. He recognized the name.

He “just couldn’t put his finger on it.” as his manager said to him once.

“I recognize that name,” Henry repeated. “My gran-faffa.”

Joran asked, “What?”

“My grand-faffa!” Henry exclaimed. Henry jumped back, as something leaped at him from the trees.

“Agent Triple-5…”

“It is,” said the agent. A whistle rang through the trees. From beyond the trees Joran saw a sliver of a silver-gray beam. The gray beam cut through the trunks. “In the name of TASK,” Agent 555 raised his hand. “You’re under arrest.” Joran disagreed.

He replied , “Not if I can stop it.” From the other side of the forests, the skies lit up.

“They’re returning fire,” the agent reported. “Ring in the artillery!” The sound of tanks thumping and rolling through the trees, crinkling the fallen leaves, echoed, bounced through the pine.

“We’re dead,” growled Joran. “TASK is corrupted! Someone’s behind all of this!”

Henry cried, “What do you mean?”

“Means we’re screwed! Run!” Henry scurried into the forest. Now it was just the other agent and Joran, and behind them, their forces, rang in to back them up. A desperate stalemate. Their eyes locked, then quickly averted.

“I didn’t expect one of our own boys to launch an attack.”

“You never expect anything!” Agent 555 cried. “You’re a fool. We gave you chances.”

“You gave me crud.”

“This isn’t going to work out if you don’t cooperate,” the agent said.

“What’s going on here?” Joran questioned. “What’s happening?”

The agent uttered, “I can tell you. TASK has fallen under new leadership. The Huncho is now only a figurehead, a false, a wannabe, a stand-in for the new leader.”

“And who’s that?”

The agent was shaky in his reply: “I don’t know.” He fell to his knees. “He’s in it for the silverine- I know that. He assumed a role of leadership months ago. He’s behind this, behind the plot in Ranmein, behind the death of The Grandmaster- behind everything, like I said.”

“Silverine,” repeated Joran. “He’s in it for the silverine.” Then he realized. “Keshin De Brosse.”

“Huh?”

Joran repeated what an old man said to him, “Wolves contain a lethal amount of silverine.”

“Six-point-two-nine-two-nine,” the agent replied.

Joran explained, “With all the wolves he’s been capturing and killing off he could release a spray encompassing the city.”

“Listen,” explained the agent. “He’s planning something. We don’t know what it is.”

“Sure as hell we gotta find out.”

“Yeah. We needa know what he's going to do.”

“You’d think I believe you,” Joran said suddenly. “Keshin’s in jail.”

“What’re you spouting your mouth about?” Triple-5 questioned.

Angrily, Joran repeated, “I’m saying I don’t believe you. Keshin’s in the brig.”

“What’re you saying?” the agent asked.

“I mean he isn’t doing jack to you.” Joran cornered the agent. “What’re you doing- pulling wool over my eyes?”

The agent uttered, “‘I’m not doing jack.’ You’re right.” Something was rushing at them at high speeds. “I’m not. Keshin- he’s the guy you want.” A drop of blood turned to four. “You should see his arsenal. Have you seen it?” Four drops of blood became eight.

“You’re bleeding,” Joran noted.

“What?” cried the agent, looking frightened at his nose. He was slowly maddening. Eight drops became sixteen.

“You’re bleeding, agent.” Joran said. “Bleeding fast if you ask me.” The tanks from afar now drew clost.

“I- don’t know what’s going on,” the agent mumbled. “I just want to kill now. I have the sudden urge to kill.”

“Agent, what’s happening?” The tanks crashed through the trees. Aiming the barrels of the turrets now, at Joran. “Agent? Agent!” The tanks rolled toward him.

“I don’t know anymore,” said the agent. “I just want to kill. Kill you.”

“The hell?” thought Joran. “Hell’s happening?” Joran armed himself with the pistol. He anchored his feet to the ground, and aimed the pistol and the treads of the tank. The tanks prepared to fire. Joran could hear the rumbling of the tank engines as more tumbled in. A helicopter roared through the skies, partitioning the clouds up into bean-size clumps.

“What the hell’s going on?” the agent shouted, as he came out of a hypnotized state. “What the hell are these tanks doing? What’re these planes doing here- what’re you doing here?”

“You’ve been poisoned with a hallucinogen known as silverine,” Joran concluded. “I think when we were under attack you were shot with a poison dart full of silverine.”

Quietly, Triple-5 asked, “By whom?”

He thought aloud, “I think Keshin’s behind all of this. I think you’re right: I think he’s behind this… I think he’s behind everything, really.” Shakily, Joran said, “Keshin gotta die.”

[feijoaaas]

sweden is the winner here because it’s either mormor/morfar or farmor/farfar, which literally just means mommom/momdad and dadmom/daddad

or really mor is mother and far is father, not many people say mor or far when speaking of their parents these days, it’s a more older phrasing but yeah

and since kids aren’t great at saying r, a common version is mommo/moffa and fammo/faffa

I’m curious, you guys tell me how you distinguish between your two sets of grandparents when speaking (or how you did it as a kid). Was it always Grandma [Lastname] or Grandpa [Firstname], or did one or both sets of grandparents have nicknames? (Like Nana or Papa.)

[fafaatraining]

Buy FAFAA Chart Online

First Aid For Asthma Attack Chart can be an excellent option for you to know about the essential tips for preventing Asthma attacks! Quest for the trusted platform to buy FAFAA chart online at a reasonable price! Learn the vital tips effortlessly. Go through the website link to know more: - https://firstaidforasthmaattacks.com/product/faffa-chart-first-aid-for-asthma-attacks/

[canyamaninlibidosu]

otobanda speed kucak actım libidom high level kafamız faffa🤠

[bitpartinyourlife]

Måndag 1 februari - 21

Detta har hänt: 

För en vecka sedan avled min far på sjukhuset efter en mödosam kamp mot komplikationer efter en hjärtoperation. Först hade han problem att vakna ur narkosen. Han fick dialys som fick alla läkemedel att stanna kvar i kroppen. När han väl vaknade var han så borta att vi trodde han blivit hjärnskadad. Sedan blev det snabbt bättre en period. Han kvicknade till, ringde och ömsom grät, ömsom skrattade och skämtade. Fortfarande påverkad av läkemedel men sig själv. “Nu är jag på gång”, sa han, och så snyftade han något knappt urskiljbart om hur många fina människor han har omkring sig, hur många som hört av sig och brytt sig om honom och hans fru i denna svåra tid. Vi pratade om att ses senare, i vår, när han eller vi fått vaccin och riskerna med att träffas blivit mindre. Han var bara 62 år gammal, men i allra högsta grad i riskgrupp på grund av alla sina underliggande sjukdomar. Efter några dagar av klarhet blev han hastigt sämre. Kroppen började samla vätska och han svullnade upp. Fick svårt att andas och försvann in i en dimma av ångestdämpande och smärtstillande. Jag ringde varje dag, men han orkade inte prata mer än två gånger, korta samtal där det första handlade mycket om hur bitter han var på sjukvården och det andra endast bestod av ett par ord där han gjorde klart att han inte orkade prata, men skulle ringa “sen, senare!” Jag planerade att åka dit för att se om jag kunde muntra upp honom lite, försöka förmå honom att orka kämpa. Ingen läkare eller sköterska gav sken av att vätskesamlandet var något akut livshotande. Det fanns en plan framåt, vätskan skulle drivas ut med dialys. Sen fick vi se. En sak i taget. Sista dagen verkade det lite ljusare. Han hade fått ur sig ganska stora mängder vätska. Hans fru hade varit där och pratat med honom. Han var inte pigg, men orkade lite mer än tidigare dagar. Nästa dag skulle ytterligare vätska ut och vi tänkte att han säkert skulle återhämta sig än mer då. Sen skulle han kunna påbörja sjukgymnastik och rehabilitering på allvar. Jag hade inte bokat några biljetter, för jag tänkte att ju klarare han var i huvudet desto mer mottaglig skulle han vara för mitt kommande peptalk. Jag la mig på soffan den kvällen, lyssnade på en nyinhandlad skiva med Moose i lurar en stund och somnade sedan. På morgonen hade jag flera missade samtal på telefonen. Jag blev förstås orolig, men de var från dolt nummer och jag hade ju flera samtal till och från sjukhuset sedan tidigare dagars korrespondens och tänkte att de ju rimligtvis borde ringa från samma nummer nu om det var något allvarligt. Så jag gick upp och ordnade frukost åt barnen. Telefonen låg i ljudlöst läge på köksbänken. Jag gick för att fylla på kaffe och såg att numret ringt igen så jag gick undan för att ringa sjukhuset på det vanliga telefonnumret. “Du ska få tala med hans sköterska”, sa rösten i luren och kopplade mig vidare. “Jag har ringt dig för att informera om att Tomas avled i natt” sa sköterskan sakligt när jag kopplats fram. “Han fick hjärtstopp och vi lyckades inte starta hjärtat igen”. Vid ordet “avled” kändes det precis som om någon dunkade sitt pekfinger mot min bröstkorg och som om mitt eget hjärta stannade för en stund. Jag vet inte om jag kan säga att det kom väntat eller oväntat. Min morfar dog i hjärtinfarkt för kanske elva år sedan. Den skedde som ett efterskalv till en första infarkt som inträffat bara några dagar tidigare. Pappa fick sin första hjärtinfarkt för några år sedan. Ända sedan dess har jag vetat att nästa kanske inte är långt borta. Jag har också sett hans hälsa pendla upp och ner men i en tydligt nedåtgående kurva under de senaste åren. Han hade en peak i mars förra året, precis helgen innan Covid-19-restriktionerna infördes och världen sattes på paus. Då var han pigg som en 40-åring, åkte pulka med barnen, vi var på Färgfabriken och tittade på konst och åt finpizza, han var smal och såg frisk ut, i snygga kläder och med spänst i stegen. Att det skulle gå så här mindre än ett år senare är liksom obegripligt. Och ändå så begripligt. Sista gången vi sågs var det sensommar. Vi var på besök i Värmland. Han följde med oss till stranden, jag och barnen simmade och plaskade i vattnet, pappa sjönk ihop på en handduk vid strandkanten med kepsen nerdragen över ögonen, såg ut som han sov. Under hösten handlade våra samtal mycket om hans hälsa, hur trött han var - han sov i princip hela dagarna, blev utmattad bara av att gå till postlådan. Men vi pratade om annat också, förstås. Om barnen, om livet och om böcker vi läste och skulle läsa. Han älskade Ola Larsmos “Swede Hollow” och såg fram emot att läsa hans senaste; “Översten”. (Jag vet att han började lyssna på den som ljudbok på sjukhuset, men han fick aldrig höra klart den.) Vi ringde videosamtal ibland och när han pratade med Mirjam kunde man tro att han var fullt frisk. Han fylldes av så mycket energi, fick färg i ansiktet och jag hade kunnat lämna honom i telefonen som barnvakt för Mirjam var helt och fullt fokuserad på “Faffa” och hans lustiga läten och grimaser. På julafton ringdes vi och han såg ut och lät som vanligt, jag svängde telefonen runt julbordet så han fick hälsa på familjen och gästerna, jag höjde ett glas whisky till skål och han sa “Det där ser inte dumt ut”. Han berättade då att han skulle åka in till sjukhuset efter julhelgen och se till att en gång för alla få besked om varför han varit så sjuk hela hösten. 

Han åkte dit. 

Och där blev han kvar.

[queerasfact]

Love the podcast on Tove, thank you! :) A couple of things tho: You mention Viktor Jansson fighting in a war against Soviet Russia in Tove's childhood, do you mean his involvement in the Finnish Civil War? Finland vs. Soviet Union happened from 1939 onwards. The nickname "Faffan" started when a gym teacher told him not to "stand there like a grandpa (farfar/faffa/fafa)". Garm the magazine got its name from a dog demon (Garm/Garmr) in Norse mythology.

Thank you for all this information! ^_^ I was indeed talking about the Finnish Civil War. You’re right - I did say it was against Russia. It was a far more complicated situation than that, but one which did have to do with Finland’s annexation by and subsequent independence from Russia. Thanks for the clarification.

[goatvetoz]

An interview with the developer of the FAMACHA system and how to breed for barbers pole worm resilience

[falafuu]

fa fa faffa fuuu <3

[elisssiri]

#sister #barbera #chardonnay ...... lei beve il bianco io bevo il resto ....... anche io ho una sorella , ve la presento #faffa (presso La Signora In Rosso)