#elementläran

[forislynx]

Liksom hos Herakleitos utmärks världen i Empedokles’ teori av ett ständigt blivande; världen är hela tiden på väg i den ena eller den andra riktningen, antingen så att splittringens makt är på frammarsch eller också kärlekens. Den växlingen vi ser är nämligen led i en större cyklisk rörelse som pendlar mellan kärlek och hat, ett ständigt kretslopp där kärlekens tidsålder utmärks av att elementen är förenade i en enda stor blandning, en sorts kosmisk legering, varefter följer en övergångstid då hatets makt börjar göra sig gällande, en tid som avslutas av att hatet dominerar och elementen är skilda från varandra i ofruktbar isolering, luft för sig, vatten för sig, jord för sig, eld för sig. Så träder kärleken på nytt in på den kosmiska scenen, elementen förenas och en ny tidscykel tar sin början.

Ronny Ambjörnsson, Europas idéhistoria. Antiken, Människors undran