#denimenizing

[matt0044]

RWBY lacks Bathos and that seems to bother people.

It occurs to me that this is another reason why the RWDE and so-called critics consider RWBY a good punching bag is summed up alot in Overly Sarcastic Productions’ video on Bathos. By this I mean that it’s unabashedly proud of being a web series inspired by Anime. While not every trope in the medium is used (luckily), it still indulges in a lot of cliches the medium is known for.

Also think about how sincere RWBY is. Ozpin’s grand speeches about the war and its aftereffects or even the human nature of fear. Salem’s monologue at the start of Volume 1 and end of Volume 3. Ruby’s grandstanding against Cordovin. Blake and Yang just... Blake and Yang.

There may be some goofiness along the way but it’s clear that the writers are not here to appeal to the lowest common denimenator like Warner Bros would’ve if the studio had control over it.

We all know how that went with Gen:Lock. :/

I find myself comparing to a lot of this to Red vs. Blue. While the latter was sincere and more deep down the road, it started out of as a dudebro-y type of comedy.

Said comedy would persist even as it would become more sincere such as with Volume 8 putting Sarge, Church and Wash’s characters to the test. The Freelancer flashbacks also dial back the slapstick to a near zero but still be keen to sling some zingers in battle.

RWBY doesn't start out as a parody of Halo or anything but is starting mostly from scratch and is largely unironic about what it wants to be. There are few times where you'd find RvB's style of college frat boy humor in RWBY if at all.

So a lot of the RWDE as well as non-fans sees them opening up their heart and seeing a target with an easy bull's eye.

[casual-fashion-blog]

#denimenizing# #MakeItWork #trend_benders_blogger #denimwear #casualoutfits #casualplay https://www.instagram.com/p/B_RdfxfpGLV/?igshid=1sn75uz92zh2z

[tomatodeals]

DENIMEN Standard Length Full Sleeves Poly Cotton Lab Coat Apron for Doctors Medical

DENIMEN Standard Length Full Sleeves Poly Cotton Lab Coat Apron for Doctors Medical

Price: (as of – Details) Suitable for Doctors, Nurses, Health care professionals, Diagnostic Laboratory Professionals, Physical-chemical and biological laboratory professionals, and Students. Perfectly designed and shaped for comfort during work. White Colored Unisex. Made of comfortable and durable fabric. Product Dimensions‏:‎65 x 45 x 1 cm; 320 GramsDate First Available‏:‎19 March…

[frkwibergab]

Det känns i luften// Det hörs bland folk// Att junivinden kommer// Att allt ska börja om

Serendipity! Serendipity är ett engelsk ord som jag är väldigt förtjust i, både för att det är kul att säga det [se-ren-dippiti] men också för själva innebörden. Förresten är det alltid spännande med ord som inte finns på ens eget språk och vise versa, det säger ju något om svenskarna att vi behövt ordet “lagom”, och det säger något om engelskan (särskilt amerikanskan!) att de inte behövt det.  I svenskan har vi tydligen inte behövt ett eget ord för “Ödets lyckokast” som serendipity betyder enligt google och det är lite synd. Ordet beskriver ett särskilt bra fynd man gjort medan man hållt på med något annat och inte alls letat efter just det man fann.

Tänk att få vara någons Serendipity??

Serendipiteten i det här fallet består i att Rakel skickade en bild till mig för någon vecka sedan, hon stod i ett provrum och ville ha mina synpunkter på det hon provade. Här måste jag få göra en utvikning, för jag har förstått att världen är uppdelad i två grupper: de som fotar sig själva i provrummet och de som inte gör det. Eller? Jag fotar mig själv i provrummet (fast jag är så sällan i provrum numera, jag fotar när jag provar plagg jag syr) och syftet med det är antingen att skicka bilden till någon vars åsikt jag värderar, eller att titta på vid ett senare tillfälle, när jag undrar om jag borde köpt. Eller oftare om jag kan sy nåt liknande...

I alla fall så såg en av mina vänner några såna bilder på min telefon och kommenterade med ett “Du är för rolig - fotar du dig själv i provrummet??!!”. För henne var det uppenbarligen ett helt okänt beteende, snudd på suspekt nästan och jag tänkte först att jag kanske faktiskt är lite konstig?  Och det är jag kanske, men det har i det här fallet ingen betydelse. JA jag fotar mig själv, NEJ det är inget “lustigt” eller konstigt med det!

Nåväl, Rakel skickade en bild på en jeansklänning som hon såklart var jättefin i och jag blev nästan besviken å hennes vägnar när hon inte tyckte att hon hade råd att köpa den. Någon dag senare dök en liknande klänning upp som mönster i mitt Instagramflöde - The York pinafore dress från Helens Closet. 

Klick klick så var det mönstret inhandlat, och hemma låg en lång bit denim som jag inte gillade tvätten på (Visste ni att man inte talar om färg på denim egentligen? Det är en mörk eller ljus tvätt säger experterna, inte färg...) så, eftersom jag inte gillade tvätten så tänkte jag att jag lika gärna kunde chansa och klippa ut en klänning till Rakel och överraska henne med, och kanske sy i ett annat tyg om hon gillade den.

Men. När man topstitchar med fällsömmar så har man inte råd att sy fel och hålla på och sprätta eller så, det behöver bli bra på första försöket. Så jag sydde ihop delarna aviga mot aviga, som man ska och så provade jag själv. Och blev förvånad över att den satt så bra, passade så fint och var så snygg. Och denimen var plötsligen superfin när den kom på! Men passade den på mig så passade den inte på Rakel, det var uppenbart, och hennes var för kort för mig...

Så jag klippte ut en ny till mig själv, en längre än hennes och sydde klart den i  stället för hennes - hon fick vänta till efter att jag provat den på henne för att veta hur mycket jag skulle ta in den. 

Jag har nästan inte ändrat nåt... Jag har dock gjort inprovningar i ryggen på min för att få lite form över svanken. Jag har inte använt snedslå som mönstret förespråkar, jag överlockade kanterna med den inställningen på min overlock som drar isär tyget lite, så gick det lätt att bara vika in kanterna och sy två stickningssömmar (grov tråd, längre stygnlängd, ja ni vet ju).

Jag har inte heller följt mönstret när det gäller fickorna... Jag ångrar lite att jag inte gjorde om mönstret från början till typ vanliga byxfickor eller nåt, jag vill inte ha utanpåfickor fram... Det får bli på nästa ;) . Jag har däremot satt på bakfickor, samma sort som man har på ett par jeans, jag ska ta en bild på dem så ni får se, det blev bra!

Ja, för att knyta ihop då, serendipiteten, den oväntade upptäckten låg alltså i att jag fick en jättefin och användbar klänning till mig när jag trodde att jag bara sydde till Raklan. Och att det tyg som jag tyckte var mer eller mindre värdelöst visade sig vara helt perfekt för uppgiften!