#alex brinnand | Explore Tumblr Posts and Blogs

neynarus · 4 years

Photo

Mannen suckade. Lakanet låg klistrad mot hans kropp. Frustrerat, och med en sådan kraft att sängen skakade (följt av ett oroväckande gnissel under hans vikt), sparkade han ner det mot fötterna igen. Sommaren hade varit ovanligt varm men den här natten var den värsta på länge. Det kändes nästan som feber. Stora svettfläckar täckte madrassen under honom och inte ens fläkten, som under de tidigare nätterna varit hans enda räddning, hjälpte. Han slöt ögonen. Utanför kunde han höra hennes andetag. Hennes små, nästan ohörbara snarkningar, och ett plötsligt illamående bolmade upp i hans magtrakt. Han svalde. Hon var bara ett barn. Han hade försökt vara snäll, men hon var bara ett barn och hela situationen var ett misstag. Han hade anat det redan från början, känt det ända in i benmärgen, men viftat bort det varenda gång. Hur kunde något som detta vara fel? Men nu letade sig blåljusen in genom persiennerna och han visste att de sökte. Att de snart skulle vända sina blickar mot hans hus.

Och inte ens fläktens trygga brummande kunde vagga bort den oron.

ETT ÅR TIDIGARE

Saga

Hon sneglade upp från skolboken och ner mot Simon. Eller, mot det ställe hon alltid hade sett honom innan. Det var en vana hon inte riktigt hade fått kontroll på ännu. Hans sida av bänken stod fortfarande tom. Det hade inte kommit någon ny elev som tagit hans plats ännu, trots att det snart hade gått ett år. Det knöt sig i magen av saknad. Längst fram i klassrummet, till höger närmast dörren, stod den. Hans bänk. Tjock-Albin satt på sin plats vid den, med drömsk, dimmig blick på whiteboard-tavlan. Han var stor och rultig och hade alltid med sig godis till skolan, trots att han visste att Alex och Robin skulle sno det ifrån honom. Han hade försökt springa efter dem i början, så som barn gör när något de älskar tas ifrån dem (och för Tjock-Albin var godiset det viktigaste han hade), men hans kropp hade värkt när fettet skumpat, och han hade hatat deras hånande skratt när de med lätthet sprungit ifrån honom. Så han sprang aldrig längre, inte ens när de tog de bästa godisarna. Han bara lät det ske. Tjock-albin var aldrig med på gympan (gympaläraren hade helt enkelt gett upp), och han gick på extramöten med skolsjuksköterskan varje torsdag. Hon med den ständigt bekymrade rynkan i pannan som tycktes bli ännu djupare när han klev in. Där pratade de om vikt och mat. ”Är du fortfarande hungrig så ska du inte fortsätta äta, Albin. Inte efter en portion. Du vet ju det”. Hon sa att det handlade om välvilja, men det var alltid efter hennes samtal som Tjock-Albin stod framför spegeln i badrummet och nöp i fettet, med det där brinnande självhatet i halsgropen. Men sedan blev Simon hans bänkgranne. Och Simon verkade ha gillat honom, trots att han var fet. Det hade inte funnits någon elak gnista i hans ögon. På tråkiga lektioner hade han lockat fram det där okontrollerade fnissandet ur Albin. Det där skrattet han hört alla andra i hans ålder skratta, det som bara bubblade upp ur dem trots att de skulle vara tysta. Det som hade väckt det där sugande hålet av ensamhet i hjärtat. Och när läraren skällde ut dem hade Albin aldrig blivit rädd över utskällningarna, uta tittat på Simon med glittrande blick. På slutet hade de börjat göra varandra sällskap på vägen hem, småsnaskande på godiset som fanns kvar, och på sista tiden hade även Saga varit med eftersom Saga och Simon så gott som satt ihop. I vilket fall som helst så hade Simon tagit på sig rollen som bänkgranne på bästa tänkbara sätt, och när han hade ropat hans namn var det alltid “Albin” han hade ropat. Inte Tjock-Albin. Och nu var det tomt bredvid honom. Det hade varit tomt i en evighet.

Han gav henne en flyktig blick, Tjock-Albin, när hon gick förbi honom ut ur klassrummet efter skoldagens slut. Hon rynkade pannan över sig själv - Jag måste sluta kalla honom för Tjock-Albin, Simon hade blivit arg. Bobas, skolans fritidshäng där de stora ungarna (som hade fyllt 10, alltså) fick vara skulle öppna om fem minuter. Hon slank förbi några av de väntande barnen som hängde utanför dörren. Hon var fortfarande bara 9, fast hon kände sig nästan som 12. Det är väl det som som händer med sorg, tänkte hon allvarligt. Man blir gammal. Och inte längtade hon in dit heller, till Bobas där man fick köpa godis (även på vardagarna!), spela spel och hyra datorer, xbox eller till och med en hel musiksal med musikinstrument ifall man ville. Bobas var det häftigaste som fanns, och hon hade längtat in dit förut. Fantiserat om hur det skulle vara där inne, hur känslan av att vara stor skulle kännas. Hon och Simon hade lovat varandra att de skulle hyra musiksalen, och att han skulle spela trummor och hon gitarr, och så skulle de skapa ett band som hette “SochS”, som stod för Saga och Simon. Sedan hade de planerat att kanske låta Tjock- Alb…. Albin, spela också, för de skulle ju faktiskt behöva någon på bas (Att Albin kanske inte alls ville spela bas var inget de tänkte på, men Albin hade älskat att vara med i vilket fall som helst). En sångare behövdes också. Det var i alla fall vad Simons pappa hade sagt när de berättade om idén, att det såklart var okej att bara ha en trummis och gitarrist men att det behövdes mer ifall de ville skapa ett riktigt band. Men då hade de kommit på att de skulle vara tvungna att lägga in fler namn i SochS, och det ville de inte. Det var ju Saga och Simons band. Inte Sagas, Simons, Albins och någon annans band. Nu skulle det bara bli Sagas band, och det gjorde ont i magen. Så därför ville hon inte in dit, fast hon kände sig som nästan 12. I stället fortsatte hon ut ur skolan. Vårbrisen mötte henne när hon började gå ner till den lilla sjön vid lillskogen, dit hon egentligen inte fick gå men gick ändå. Det hade blivit hennes plats. Det var något med kluckandet från sjöns vågor som lugnade henne. Hon sneglade ner på klockan på armen. Hon gillade den inte, mycket för att den var blå och hon hatade blått, men framförallt för att den påminde om det hon inte fick prata om. Minnet slog emot henne varenda gång: pappas hysteriska, rödsprängda ögon. De bensindränkta, skakande händerna när han satte sig på huk framför henne. Kraften i hans grepp runt hennes arm."Det här berättar du inte för någon Saga. Fattar du?... FATTAR du?! Du säger inte ett jävla SKIT OM DET HÄR!". Hon mindes hans isande, sökande blick på henne under julaftonskvällen några veckor senare, när hon öppnade julklappen och tog upp klockan. Familjen och släktens åh-ande. "Och bara dess tryck mot handleden räckte för att hela tiden påminna henne. Hon hade kunnat ta av den när han inte var nära och kunde se, men hon var för rädd. För om han skulle se (och han såg nästan allt) skulle han bli arg. Så den förblev på. Hon stannade upp mitt i steget för att försöka lista ut hur mycket klockan var. Den stora pekaren är där....och den lilla där... Hon hade fått en djup, koncentrerad rynka mellan ögonbrynen. Vårvinden lekte med lockarna som slitit sig loss från hennes tofs. Hon såg fantastiskt söt ut. Tillslut lyckades hon klura ut att klockan var fem minuter i 3. Hon fick leka tills klockan 4.

Lars

Han stirrade in i spegeln. Ett blekt och hålögt ansikte stirrade tillbaka. Lars hade varit en levande man. Det syntes inte nu, och för många hade nog den bilden vittrat bort i takt med honom själv, men det hade funnits en tid då han hade blomstrat. Det hade det ju. Han stod naken, lät blicken vandra från ansiktet ner mot magen. Betraktade fettvalkarna. Hade en läkare sett honom nu hade de beskrivit honom som “adipös”, och eftersom han var en läkare, eller snarare hade varit en läkare, var det just precis det han tänkte, av ren automatik. Adipös hade han blivit. Fet, alltså. Duschen stod på bredvid honom men han kunde inte förmå sig att gå in. Vattenstrålarna skvätte mot hans kropp när de slog mot marken. “Skärp dig nu för fan”. Han väste fram det. Han visste att det inte hjälpte att bli förbannad på sig själv, att självhat inte var den rätta vägen och blablabla... men för i helvete, han behövde bara ta tre steg, sen skulle han vara där. Och efter det skulle han bara höja armarna lite och ta tag i allroundtvålen (som både är duschtvål och schampoo, det fanns inte energi till att använda två olika tvålar) och börja tvåla in sig. För att sen skölja av sig. Och till sist skulle han ta sig ut, torka sin lönnfeta kropp och vara klar. Han hade gjort det varenda jävla morgon tidigare, på ren rutin. Vad fan var problemet? Men han förblev där han var, stående vid spegeln med de adipösa armarna hopplöst hängande nerför hans kropp. Oförögen att röra sig. Han kände hur han stank. Det var en syrlig, klibbig lukt som tycktes sitta fast i huden på honom. Han mindes den från alla de äldre han vårdat under sin läkarperiod. Gamla hudrester, ingrodd svett och… död? Ja. Sjukdom och död. Om han nu skulle gå in i duschen hade han fortfarande luktat när han gick ut igen, hur mycket han än gnuggat. Som en ständig jävla påminnelse om vem han hade blivit. Det var nästan så att han skrattade åt det, så som han tidigare skulle ha gjort när livet gav honom en snyting. Men nu fastnade det i halsen.

Det blev ingen dusch, och det skulle inte heller bli någon dagen efter, eller dagen efter den. I stället tog han på sig kläderna igen, inklusive tröjan med matfläckar från någon smaklös frysrätt han ätit framför tv:n några dagar tidigare, och hasade sig vidare ut i hallen. Med förvånansvärd smidighet (med tanke på den kroppshydda han bar på) manövrerade han sig mellan alla papperspåsar med skräp som täckte golvet. Han hade varit en omtyckt man. Han hade haft en plats. Han upprepade det för sig själv när han gick ut i köket. Han hade inte hört dunsen från katten när den hoppat ner från sin sovplats ovanför bokhyllan i vardagsrummet, ivrigt medveten om att husse klivit in i köket och att köket per automatik alltid innebär mat, så när den nu kom farande mellan hans ben snavade han till i sitt försök att undvika att kliva på den. Med ett förskräckt flämtande for han framåt och lyckades gripa tag i dörrkarmen, men benen fortsatte vidare och han behövde sträcka till ryggen åt bara fan för att balansera upp sig och inte vurpa omkull. Han stelnade till av smärta. Sedan drog han efter andan. “FÖR I HELVETE!!!” Katten satt vid köksmattan och iakttog honom, inte ens ett morrhår ryckte till. Han släppte dörrkarmen. Ansiktet var rödflammigt. “Vad har jag sagt om att springa mellan benen på mig, va?!” Han började ta sig fram i köket igen, med handen vilande på ländryggen. Skafferiet öppnades, kattmaten togs fram och han fick återigen stanna upp när katten strök sig längs hans ben. “Jaja, akta på dig då”, han motade bort henne med ena foten. Mjukt. Sedan hällde han maten i skålen.

Magen var i vägen och han fick sträcka på fingrarna för att nå ner till snörena ordentligt när han skulle få på sig skorna. Ett väsande ljud lämnade honom vid varje andetag när fettet tryckte upp mot hans lungor. Han hade redan hunnit bli dyngsur av svett när han satte sig upp igen. I hans hand, vars knogar var vita av det krampaktiga taget, höll han i brevet. Det brev som han hade funnit några veckor tidigare och som hade kommit som ett knytnävsslag i magen. Han kunde innehållet utantill, varenda mening. Han mindes till och med dagen han läste det för första gången. Det hade varit en tisdag, den 17/1 för att vara exakt, och snön hade fallit ner utan avbrott i flera dagar. Utanför hade det varit tryckande tyst, så där tyst som det bara kan bli av nyfallen snö. Som om hela världen höll andan. Han mindes den iskalla kåren längs hans rygg. Pappret som dalade ner mot golvet. Det taktfasta tickandet från vägguret som plötsligt lät så avlägset och dämpat, och hur han i vad som kändes som timmar stirrat framför sig utan att egentligen se, för att tillslut luta sig ner för att ta upp brevet igen. Sedan hade han läst det om och om igen, med händer som skakat med en sådan kraft att han knappt såg vad som stod. “Du kan enligt våra beräkningar inte få ersättning från sjukförsäkringen från och med...” ... Orden hade varit som iskalla piskslag. “När du fått sjukpenning eller sjukersättning i maximal tid erbjuds du att delta i en arbetslivsintroduktion hos arbetsförmedlingen...”. De ville att han skulle gå på en arbetslivsintroduktion. En arbetslivsintroduktion?! Hur i helvete skulle han kunna ARBETA?! Han hade drämt knytnäven i bordet med en sådan kraft att kaffekoppen fallit över dess kant och ner mot golvet. Sedan hade han fallit bak mot stolen. Hans blick uppspärrad och flackande som hos ett skräckslaget rådjur. Nu dör jag, hann han tänka mellan flämtningarna. Han hann till och med välkomna det. Men efter ett tag hade andetagen blivit djupa, händerna fallit till hans knä och köket återfått sin tystnad igen. Bara det taktfasta tickandet från vägguret hade hörts.

“Det…. det handl...DET HANDLAR INTE OM PENGARNA!!!!” hade han vrålat i telefonen till sin handläggare från försäkringskassan dagen efter. Framför honom på köksbordet stod vinflaskan, det flytande modet. “Det handlar om att jag inte KAN för i helvete!! Det handlar om att ni tar beslut över mitt jävla huvud! JAG KAN INTE JOBBA, JAG KAN INTE!! HÖR NI INTE VAD JAG SÄGER?!!” Den sista meningen hade varit ett enda panikslaget skrik. Saliven hade flugit ur hans käft. Rösten i andra änden hade varit lugn, nästan monoton, när den svarat att det inte fanns något att göra och att Lars, om Lars dök upp på det inbokade mötet, skulle få allt förklarat mer ingående. Han hade slängt på luren. Men nu satt han där på stolen vid hallen, med brevet i sin hand, och stirrade ut mot dörren. Han skulle bli sen om han inte reste sig snart. Ett plötsligt llamåendet vällde över honom, det som inte längre kom som en överraskning. Han slöt ögonen. Inte idag. Han fick det inte ofta längre, illamåendet. Knappt alls egentligen, men då och då drämde den till. Han hade många gånger i sitt yrkesliv klappat sina oroade, spyrädda, patienter på axeln med orden “det är bara lite illamående, spyr du så spyr du”, men ifall det var det här illamåendet de upplevt ville han ge sig själv en käftsmäll. Det var inte bara en orolig mage eller en rädsla för att spy. Det var känslan kopplad till spyan. Minnena. Kallduschen och skräcken. Rösterna och de bekymrade händerna strykande över hans rygg. “Jag beklagar”. Han hade själv använt den meningen, själv strykt hulkande ryggar, själv sett en annan persons liv falla i bitar. Men aldrig trodde han att han skulle uppleva det. Att han skulle vara den som blev tröstad. Man gör ju inte det. Man är aldrig beredd. Och hade någon utomstående sett honom i det ögonblicket, just precis när han darrande lutade sig fram över knäna på stolen, i den överbelamrade hallen för att vänta ut illamåendet, hade de sett en liten, liten man. En grå skugga av den han en gång hade varit.

Hade han lämnat hemmet på det första försöket hade han kunnat ta sig till bilen utan att möta någon, men nu gick han vid 08.27 och redan när han öppnade ytterdörren kunde han höra fotsteg mot grus stanna upp längre fram. ”Godmorgon Lars!” Solen bländade honom, men han visste direkt vem det var som hade hälsat. Han slöt ögonen. Med så snabba steg han kunde förmå, utan att riskera att halka på isfläckarna som vårsolen ännu inte nått så tidigt på morgonen, skyndade han fram till bilen. Magen gungade i takt med stegen. ”Vad kul att se dig Lars!” Johan Karlsson, ordförande i samfälligheten och som i sin enfald fått för sig att styrelsearbetet även innebar kallprat med grannarna vare sig de ville det eller ej, började gå mot honom. Hans blick flackade osäkert, och hade en kraftfull vind kommit hade han nog blåst med. Det fanns knappt någon fettcell på människan. Han stannade en bit ifrån Lars, väl medveten om stanken som annars skulle slå emot honom, och brast ut i ett tomt leende. ”Nu är våren här. Fantastiskt va? Snart slipper man tjafset med vinterkläder och ett ”jag måste kissa pappa” när man väl bylsat på allt. Ja, du vet ju hur det är med...”. Han tystnade tvärt och gav Lars en snabb blick, sedan blev tyst emellan dem. En röd ton började ta form i hans ansikte. Han såg ut som en gris. “Jo…” började han igen och tycktes tveka. “Ja, men, jag tänkte bara fråga… å-årsmötet?” Det var samma fråga varje jävla år. Det var som att han envisades i förhoppningen att han en dag skulle få höra ett glatt “självklart!”. Så som det en gång hade varit. “Kommer... ja men, kommer du på årsmötet?” “Nej”. Det blev tyst. Trots att de stod en bit ifrån varandra slog en varm, sur andedräkt emot honom när Johan började tala igen. ”Jag… " Johan tvekade. "Jag säger det här i all välmening, tro inget annat… “ men hans ögon glänste av något annat, kanske en irritation över det faktum att han avskydde känslan av att alltid trippa på tå runt Lars. “Men du måste börja släppa det nu. Jag vill ju verkligen inte vara okänslig, det hoppas jag att du förstår... men vi börjar oroa oss. Du kan ju inte leva såhär längre Lars. Det kan du ju inte”. Lars hade stelnat till. I tystnad stirrade han ner mot den istäckta marken. Vad i helvete sa han? Illamåendet växte i styrka. "Lars..." Han höjde blicken. Johan ryckte till över över det plötsliga mörkret som tagit över dem. Det hade varit så enkelt att slå in tänderna på människan. Att för en gångs skull täppa igen den där jävla käften. Han skulle precis höja den knutna näven när han plötsligt vacklade till av osäkerhet. Blicken föll till marken. Det är inte värt det. Utan att säga ett ord vände han sig om mot bilen, satte sig i den, la ur handbromsen och körde iväg. I backspegeln kunde han se Johan stå kvar och betrakta honom. Det osäkra flinet var fortfarande där. Hans grepp om ratten hårdnade.

Lupinvägen hade alltid varit definitionen av idyllisk, redan under Lars barndom. Han mindes den trygga känslan som hade infunnit sig när han hade följt med sin bästa kompis Anders hem efter skolan. Husen var stora och välkomnande, trädgårdarna välvårdade och han kunde fortfarande minnas doften av de nybakta bullarna som Anders mor alltid bjöd på. Här hälsade alla på alla och under skolloven förvandlades området till ett enda myller av barnskratt och äventyr, medan föräldrarna fikade på altanerna, eller bakade julbröd och log mot barnen ute i snövallarna. Det var helt annorlunda i jämförelse med den gråa, betonglägenheten på Stockstensvägen. När han tillsammans med sin fru väl köpte ett hus på gatan, ungefär 20 år senare (trots faderns höga protest: “det är ett jävla borgarområde!” ) hade han känt sig tillfreds. Som om han hade hittat hem. Men det var innan allt hände. Det finns nämligen en osynlig regel på gatan, som han i sin barnsliga naivitet aldrig lade märke till som liten, eller ens som vuxen. Men nu såg han den. Hade man råd med ett hus på Lupinvägen hade man även råd att upprätthålla bilden av perfektion, i alla lägen. Det var självklart att ett hem på Stockstensvägen kunde vara ostädat och sunktigt. Det var ju så det skulle vara. Men inte på Lupinvägen. Så när Lars hus det senaste året började få allt smutsigare fönster, trädgården omvandlas till ett hav av ogräs och han själv osade av ångest och vanvård så fort han klev utanför dörren, var han en nål i ögat för hans grannar. Han var för i helvete inte dum i huvudet. De oroade sig inte över honom, de ville eliminera huset som förstörde den perfekta illusionen. Som om det skulle göra allting lättare, som om det skulle få den varande sorgeklumpen i hans bröstkorg att plötsligt lösas upp. Troligtvis sket de i vilket, bara huset blev rent. Han ökade farten. Ilskan var kvävande, men det dröjde inte länge innan det ersattes av något annat. Något som växte i styrka ju mer han försökte ignorera det. Halsmusklerna krampade. Tillslut var han tvungen att svänga av in till en liten skogsväg och stanna bilen. Klockan visade att han vid det här laget skulle vara närmare 15 minuter sen till mötet, men de spelade ingen roll. Han stirrade ut genom fönstret. Gick igenom Johans ord igen. Det högg till i hjärtat. Krampen i halsen ökade ett steg. Det var inte händelsen vid bilen som hade etsat sig fast. Det var det Johan hade sagt innan. Det som hade fått honom att tystna. Det där med barnen. Du vet ju hur det är med barnen, hade han tänkt säga. Lars blundade.

“Pappa…”

En plötslig minnesbild dök upp, rösten lika klar som om det hände där, precis intill honom.

“Pappa, titta!”

Simon...

“Det snöar pappa!” De blåa, stora ögonen tindrande av iver.

“Jamen, det gör det ju! Sätt på dig mössan så går vi ut och.... Vänta, nu har du satt fel fot i….”

“Åååh!! Foten sitter ju faaaast!”

Han öppnade ögonen. Betraktade skogen utanför. Det gick några minuter i tystnad innan han tillslut drog efter andan och startade motorn igen

3 notes · View notes

eleonoregustafsson · 5 years

Text

Böcker jag läst 2016-2019

På den här bloggen har jag varje år lagt ut en lista på alla böcker jag läst ut från pärm till pärm under året som gått. Men 2016 blev det inte av, inte heller 2017 eller 2018. Framförallt för att listan inte kändes representativ. Under dessa år har olika jobbprojekt gjort att jag behövt ägna mig åt research där jag tvingats läsa utvalda delar i olika böcker istället för enskild bok i sin helhet. Under 2016-2017 läste jag t.ex. mycket om anabaptismen, men det är inget som märks i listan. Men nu har jag ändå bestämt mig för att lägga ut den. Kolla gärna in taggen #aureliaguläser på Instagram, där lägger jag ibland ut boktips och små recensioner (och där syns även de böcker jag inte läst från pärm till pärm utan bara utvalda delar).

2019: 40 böcker

Böcker om Bibeln Sitting at the feet of Rabbi Jesus av Ann Spangler och Lois Tverberg A Life that’s good av Glenn Pemberton (om Ordspråksboken) Phoebe – a Story av Paula Gooder Hebrews av Mary Healy Priscilla av Ben Witherington III The Torah’s Vision of Worship av Samuel E. Balentine Reading Backwards av Richard B Hays

Kristen ledarskapslitteratur If You Love Me av Matthw The Poor (på arabiska Matta-Al-Miskin) A Pastoral Rule for Today av Burgess, Andrews & Small

Kristen uppbyggelselitteratur The Arena av Ignatius Brianchaninov How to be a Sinner av Peter Bouteneff

Teologisk litteratur Paradiset åter av Tomas Einarsson Journyes of the Muslim Nation and the Christian Church av David W Shenk

Kyrkohistoria The Patient Ferment of the Early Church av Alan Kreider

Reportageböcker och dylikt Med Guds hjälp av Gabriel Byström Skärmhjärna av Anders Hansen Bön för Tjernobyl av Svetlana Aleksijevitj En piga bland pigor av Esther Blenda Nordström Tidens second hand av Svetlana Aleksijevitj A Time to Die av Nicolas Diat

Romaner Beckomberga av Sara Stridsberg Bränn alla mina brev av Alex Schulman De kommer drunkna i sina mödrars tårar av Johannes Anyuru Vända hem av Yaa Gyasin Din stund på jorden av Vilhelm Moberg Den svalgula himlen av Kjell Westö Längtans flöde av Alva Dahl Pappaklausulen av Jonas Hassen Khemiri Sveas son av Lena Andersson Arv och miljö av Vigdis Hjort En dag i Ivan Deniosovitjs liv av Alexander Solsjenitsyn Konturer av Rachel Cusk Testamente av Nina Wähä Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Biografier och självbiografisk litteratur Utan nåd – en rannsakan av Fredrik Virtanen Allt jag fått lära mig av Tara Westover Konsten att feja arabiska av Lina Liman Löparens hjärta av Markus Torgeby Vilket jävla solsken av Fatima Bremer En bokhandlares dagbok av Shaun Bythel

2018: 28 böcker

Romaner Never let me go av Kauzo Ishiguro Min kamp 3 av Karl-Ove Knausgård Mitt liv och ditt av Majgull Axelsson Min kamp 4 av Karl-Ove Knausgård Min kamp 5 av Karl-Ove Knausgård Min kamp 6 av Karl-Ove Knausgård Sågspån och led av Vibecke Olsson Amerikauret av Vibecke Olsson Själasörjaren av Christine Falkenland

Kristen uppbyggelselitteratur Helig rot av Peter Halldorf (för 3e gången?) Hädanefter blir vägen väglös av Peter Halldorf (för 4e gången?) Bottenkänning av Fredrik Lignell Through, with and in him av Shane Kapler

Teologisk litteratur Välkomna varandra av red. Tomas Poletti Lundström

Böcker om Bibeln Korsets mysterium av Agne Nordlander

Kyrkohistoria The Forgotten Desert Mothers av Laura Swan Biskop Lewi Pethrus av Joel Halldof

Självbiografisk litteratur Sorgens gåva är en vidgad blick av Patrik Hagman När livets stramas åt skärps blicken av Sofia Camerin När träden avlövas ser man längre från vårt kök av Tomas Sjödin (för 2a gången) Välkommen in i min garderob av Anton Lundholm Kristunge av Malin Aronsson En shetel i Stockholm av Kenneth Hermele Hur jag lärde mig att förstå världen av Hans Rosling Katolska läror av Gunnel Vallquist Livets ord: mina tio orimliga år som frälst. Del två, Förnyad & befriad av Tomas Arnroth

2017: 32 böcker

Romaner Ta itu av Kristina Sandberg Den döende detektiven av Leif GW Persson Gilead av Marilyone Robinson De polygotta älskarna av Lina Wolff Tystnaden av Shusaku Endo Utvandrarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Invandrarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Nybyggarna av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Bricken på Svartvik av Vibecke Olsson Min kamp 1 av Karl-Ove Knausgård Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg (för 2a gången) Hemma av Marilynne Robinson Min kamp 2 av Karl-Ove Knausgård

Reportageböcker och facklitteratur Halleluja Brasilien av Kajsa Norell Två systrar av Åsne Seiersdal Rom – en stads historia av Eskil Fagerström

Självbiografiska böcker och biografier Letters from the Desert av Carlo Carreto Bonhoeffer av Eric Metaxas Det finns annan frukt än apelsiner av Jeanette Wintersson Livets ord: mina tio orimliga år som frälst. Del ett: de första åren av Tomas Arnroth Brev från en klostercell av Hans Gunnar Adén Århundrades kärlekshistoria av Märtha Tikanen

Ledarskapslitteratur När du leder av Josefin Arenius Ledarens hantverk av Lennarth Hambre

Kristen uppbyggelselitteratur Klostret av James Martin SJ (egentligen en roman) Kristliga råd och betraktelser av Fénelon Becoming Who You Are av James Martin SJ

Teologisk litteratur Inte allena av Patrik Hagman & Joel Halldorf Martin Luther – hans liv, lära och influytande 500 år senare av Stephen J Nicholas Att älska sin nästas kyrka som sin egen av Peter Halldorf

Böcker om Bibeln The Theology of the Letter to the Hebrews av Barnabas Lindars SSF

2016: 38 böcker

Romaner Torka aldrig tårar utan handskar: Sjukdomen av Jonas Gardell Torka aldrig tårar utan handskar: Döden av Jonas Gardell Levande och döda i Winstord av Håkan Nesser Innan floden tar oss av Helena Thorfin Århundrades kärlekskrig av Ebba Witt-Brattström Drömmen om Elim av Vibecke Olsson De ensamma av Håkan Nesser Flickvännen av Karolina Ramquist En mörderska bland oss av Hanna Kent Flykten av Jesús Carrasco De oroliga av Linn Ullman Glöm mig av Alex Schulman

Facklitteratur Kunskapens frukt av Liv Strömquist

Reportageböcker Det heliga berget av William Dalrymple

Självbiografisk litteratur, biografier, memoarer eller dylikt Brännpunkter av Thomas Merton Jag sökte Allah och fann Jesus av Nabell Quresh Cigaretten efteråt av Horace Engdahl 96 lampor – om oss som brann och försvann av Jacob Langvik Min pappa Ann-Christine av Ester Roxberg Den sista grisen av Horace Engdahl Älskade terrorist av Anna Svadberg och Jesper Huor Och i Winerwald står träden kvar av Elisabeth Åsbrink Halvvägs av Fredrik Reinfeldt

Kristen uppbyggelselitteratur Mellan skymning och mörker av Peter Halldorf Den brinnande busken av Lev Gillet Spår av den osynlige av Mikael Hallenius Den helige Ande i den kristnes personliga liv av Kallistos Ware Tron Allena av Bo Giertz (för 2a gången) Gud och intet mer av red. Ulrika Ljungman Contemplating the Trinity av Raniero Cantalamessa Du brinnande kärlekslåga av Peter Halldorf Den som hittar sin plats tar ingen annans av Tomas Sjödin

Kyrkohistoria Following in the Footsteps av Christ av Arnold Snyder Vindarna från väster av Per-Eive Berndtsson A Brief History of Spirituality av Pilip Sheldrake

Teologisk litteratur Som om allt förvandlats – Ekologi, ekonomi och eukaristi av William T Cavanaugh

2 notes · View notes

bakjour · 7 years

Text

Googla dig snygg!

För fyrtio år sedan fanns det troligen människor som trodde att citron och bikarbonat kan bota cancer. Idag vet de. Tack vare google.

Google är den där vänliga och ständigt tillgängliga hemskolläraren som behärskade alla ämnen och discipliner, men som vid närmare kontroll, likt en onlinepedagogikens Sven Dufva, tog höger-om och vänster-om, men ständigt rakt tvärtom. Och skreks gevär för fot, flög hans på axeln lika lätt.

Och inget ont i det!

I klickonomisk tradition är en dementi också en nyhet, och går man på en mina hoppar inga halta löss. Döda vinklar flyter likt dito fiskar med strömmen och försvinner snabbt i flödena, och man kan lugnt luta sig tillbaka och googla fram nya scoop. När Guldäggsjuryn nu kungör årets vinnande kampanjer är det därför extra glädjande att Forsman & Bodenfors vinner guld i klassen Integrerad kommunikation för marknadsföring i sann neojournalistisk anda.

Juryns motivering lyder: "Jaha, här gick man och trodde att integrerad kommunikation gick ut på att i alla tänkbara kanaler basunera ut hur bra produkten är. Men så kommer här några intelligenta rackare och visar att det kan vara precis tvärtom. Att det istället kan innebära att uppmana folk att skapa sig en egen uppfattning. På ett snyggt och enkelt sätt dessutom. Ja, det finns inget annat att göra än att överräcka årets guldägg i integrerad kommunikation till havreföretaget Oatly."

Här finns mycket att lära för framtidsorienterade redaktioner, varför vi nu ska dissekera Google mjölk-kampanjen, och skärskådar dess framgångsfaktorer.

Under Way Out West-festivalen i Göteborg (Hultsfred för folk som brygger IPA i badkaret) drog Oatly in som en virvelvind med de inhyrda peppgooglarna, självförälskelsens toppbromantiker Alex & Sigge.

Spot on.

Det dyker inte bara upp fakta som varken Oatly eller Forsman & Bodenfors skulle våga skriva om i sina annonser, utan även alternativa fakta, som med lätthet fyller en databas som får biblioteket i Alexandria att framstå som kommunbibblan i Grästorp. Och du kan inte ana vad som händer sen.

Eller, vid närmare eftertanke, det kan du nog.

Förmodligen exakt det som hände när @ftonbladet:s Kidzania Lajkat skulle googla ihop en 11-punktslista om mjölk.

Risken man tar när man angör den värld av kunskap som google erbjuder är att man ramlar på både det ena, och det andra. Testa själv: googla cancer, 9/11 eller vaccin. Eller mjölk.

Eftersom vi älskar att googla testade vi också att googla Oatly mitt under brinnande kampanj:

I en tid av truthiness och fake news kan det tyckas en aning risky att uppmana kreti och pleti att vildgoogla allsköns ord och fraser. När allra minst journalisterna själva sedan halvannat år tillbaka är förmögna att skilja mellan åsikter och fakta är snart sagt vad som helst sant och relevant, samtidigt som hem och skola försöker lära den uppväxande generationen att kontrollera sina källor.

Men vi väljer ändå glädjen och ser google som neojournalisters och moguleeters bäste vän. En gammal sanning är att om ingen annan skriver din framgångssaga, då får du göra det själv. Och google comes in handy.

Expressen är kanske den redaktion i Sverige som kommit längst i att projicera #digitalsuccé på den egna produktkatalogen, till exempel med en uppsjö av intraredaktionella priser och utmärkelser, men också genom att prångla ut trafikrekord som en falskmyntare på speed. En nyckel till obegränsad framgång är att man i redaktionslokalerna på Marieberg konsekvent behandlar googles sök som en bultbräda, som över hela världen ser exakt likadan och lika inbjudande ut i sina kulörta färger, men en magisk bultbräda, där de fyrkantiga klossarna passar lika bara i de runda som i den triangulära hålen.

När någon på Expressens redaktion kläckte den briljanta idén att mäta redaktionens #digitalsuccé mot googles sökmotor i januari i år var resultatet entydigt: Expressen var störst i Sverige.

För en gångs skulle kände vi här en överväldigande lust att kolla uppgiften (plötsligt händer det!) och testade därför att göra exakt samma sökning på våra egna redaktionsdatorer och mobiler.

Häpp! Något stämmer inte. Bara en träff på Expressen, och dessutom inte på topp 3. Nytt försök:

Något bättre, men fortfarande bara en träff. Nytt försök, den här gången under Nyheter-fliken.

Expressen visserligen i topp, men fortfarande bara en träff.

Runt årsskiftet 2009/2010 lanserade google personliga sökresultat för alla användare av sökmotorn. Google vet således vilka sökningar du gjort tidigare, och anpassar träfflistan efter det. Det innebär alltså att två olika personer (i vårt fall @medieprofil och @kallekarlsten) kan få olika sökresultat trots att sökningen är identisk. Om du exempelvis sökt inom samma område tidigare och klickat på sökresultat tolkar google sidan som relevant och därför flyttas upp i den träfflista som visas för dig nästa gång du gör en sökning inom samma område. Så, korrekt rubrik på Expressens artikel förefaller vara:

EXPRESSEN SYNS MEST PÅ GOOGLE - PÅ EXPRESSENS REDAKTION!

Party on.

/ @kallekarlsten

#oatly #guldägg #expressen #fake news #truthiness #google #mjölk

1 note · View note

svenalextrygg · 5 years

Video

Vad är An-Dei? from Sven-Alex Trygg on Vimeo.

År 2009 gav jag ut den första av två böcker som beskriver min väg från utbränd till brinnande. I slutet av den boken - En Leende Krigare Vaknar heter den - fick jag namnet An-Dei. En slags symbol för ett uppvaknande.

År 2019 satt jag som vanlgt i min kvällsmeditation och fylldes plötsligt av en kraft jag aldrig tidiage upplevet. "An-Dei" lyste tydligt i mitt inre, och jag förstod att jag nu nått en "checkpoint" i mitt liv.

I detta klipp berättar jag hur An-Dei blev del av mitt liv, vad det innebär och vilket mitt uppdrag är på Jorden just nu utifrån detta.

Efter ca 12 minuter gör jag också den första "mottagningen" från An-Dei, vilket inte alls blir som jag trott eller tänkt...

0 notes

zeroviraluniverse-blog · 7 years

Text

Logan Paul 'won't be kicked off' YouTube

Visit Now - http://zeroviral.com/logan-paul-wont-be-kicked-off-youtube/

Logan Paul 'won't be kicked off' YouTube

Image copyright Getty Images

Image caption Logan Paul is a hugely popular YouTube star whose recent videos have proved controversial

Controversial YouTube star Logan Paul has not yet done enough to deserve a ban from the video site, its chief executive has said.

Paul faced criticism in January after posting a video in which he made jokes after seeing a dead body in a Japanese forest associated with many suicides.

YouTube subsequently cut some of its business ties with the star.

It also penalised him after a subsequent video in which he Tasered a dead rat.

Paul has apologised for both videos.

YouTube usually bans a video creator under a “three strike” policy – which includes things like copyright infringement or violence.

“He hasn’t done anything that would cause those three strikes,” Susan Wojcicki told a conference audience in California, according to The Verge.

“We can’t just be pulling people off our platform … They need to violate a policy. We need to have consistent [rules]. This is like a code of law.”

She added that while some people might think a certain video is “tasteless”, others might disagree.

‘Prominent’ star

“YouTube has been very slow and reluctant to do anything that is meaningful,” said Alex Brinnand from the magazine TenEighty, which is aimed at YouTube creators.

“Logan Paul is in such a prominent position in the YouTube community that he has… a responsibility and he needs to own up and understand that.”

A separate but also highly popular vlogger, Casey Neistat, interviewed YouTube’s chief business officer Robert Kyncl this week about how the site manages content created by members of the public.

Mr Neistat asserted that the YouTube model essentially meant that “drama is rewarded ultimately with dollars”.

In response, Mr Kyncl said the site was thinking “very deeply” about disincentivising creators who sought to use drama “for the sake of views”.

Media playback is unsupported on your device

Media captionArya Mosallah: “The media kind of demonised me.”

Another YouTube star, Arya Mosallah, recently apologised after he was accused of uploading a prank video resembling an “acid attack”.

However, at the time he added, “you’ve got to push boundaries to get the views”.

YouTubers are often young people “egging each other on”, without strict guidance about what is suitable content and what isn’t, said Mr Brinnand.

“It’s this competition to be the most outrageous and get the most views,” he told the BBC.

“I can see how you can get swept up in it.”

#kicked #Logan #Paul #wont #YouTube #Tech #Tech World

0 notes

apsbicepstraining · 7 years

Text

The UK YouTube stars with followers around the world – BBC News

Image caption YouTube superstars like Zoe Sugg, known as Zoella, are watched by millions of parties around the world

The UK’s most influential YouTube creators have been identified in a top 10 inventory being developed for the BBC. How do self-made stellars like these become famous around the world? And are they taking over from traditional luminaries?

Becky Sheeran was browsing four years ago when a girl she had never gratified walked up to her, asked for a hug, then started crying.

Becky was working as television broadcasting correspondent at the time, but the girl didn’t recognise her from TV – she recognised her from videos she recorded in her spare time and uploaded to YouTube.

“I will never forget it, ” says the 27 -year-old, from Nottinghamshire.

“She knew everything about “peoples lives”, their own families, my favourite footing, my favourite clothes.

“It was just amazing and ever since then it’s carried on happening.”

Media captionBecky Sheeran makes YouTube videos about grace and her daily life

Becky, who started establishing videos for her TalkBeckyTalk channel in 2009, eventually left TV to concentrate on YouTube full-time.

“Now[ being recognised] happens most epoches I go into municipality, specially if I’m in a shopping centre, it ever happens on a Saturday because there are always dames there, ” she says.

“Really arbitrarily I was skiing last Christmas in Switzerland and I was up the most important one mountain in this minuscule log cabin and two twin girlfriends came up to my sister and I.”

Media captionKSI

These knows may sound unexpected, but there are literally thousands of YouTube architects like Becky who have vast audiences all over the world.

Data analysed by video intelligence company Tubular Labs shows that 17,000 creators have more than 100,000 customers – and 1,275 of these authors are registered in the UK.

Incredibly, 1,477 YouTube authors have more than a million customers, and 147 of these founders are recorded in the UK.

The top 10

Image copyright @KSIOlajidebt

Image caption Olajide “JJ” Olatunji, known as KSI, has been called the most influential YouTube developer recorded in the UK

Tubular Labs has created a directory of the top 10 most influential UK builders for the BBC.

At the exceedingly top is Olajide “JJ” Olatunji, who dropped out of college, but has constructed $4.5 m( 2.9 m) in the past time, according to a Forbes list of the world’s highest-paid YouTube wizards.

The 22 -year-old, from Watford, has more than 10 million readers on his KSI YouTube channel and a “social reach” of 17.4 million when other social media scaffolds are taken into account.

He is best known for filming himself playing video game while commentating on them, but he too obligates comedy videos and more typical vlogs.

His vlogs include one where you chose to dye his mane blond and the other in which he filmed himself for a week to give his viewers a chance to see what he does when he’s not posting YouTube videos.

However, he has been criticised for the content of some of his videos, with claims that he propagates misogynistic positions of women and trivialises rape.

He was also accused of sexually molesting attendees of Eurogamer 2012, a video games showcase.

In a statement in response to the criticism, his manager said he has “been actively evading certain content seen in the distant past and wants to be judged on the great content and quality he gives to firebrands and marriages, without controversy”.

KSI’s brother Deji Olatunji, known as ComedyShortsGamer, is in second place on the list.

His videos appear to concentrate more on humor than gaming, with one of his most popular has become a escapade where he told his mother “hes having” made a girl pregnant.

The enormously popular gamer and comedian Felix Kjellberg, known to devotees as PewDiePie, does not appear on the inventory because he is registered as a Swedish inventor, although he lives in Brighton.

A world audience

Image caption Denis Crushell feels the “One Direction effect” has seen young male YouTube authors from the UK most popular

“What is amazing specifically about the UK creators is that their content excursions so well internationally, ” says Denis Crushell, vice president of Europe for Tubular Labs.

“They are possibly exporting this content to hundreds of countries around the world, which if you think about a TV substantiate and traditionally bred media labels, it would be quite hard to distribute to hundreds of countries pretty easily.”

In fact, exclusively 34% of the audience for the top 10 UK developers is based in the UK, while 27% of the gathering is based in the US.

Image copyright Comic Relief

Image caption Five young male YouTubers registered a boy party mode anthem and video for Comic Relief

Mr Crushell thinks this is partly because the UK and US share the same language.

“What you see in countries around Europe, like Germany and France, is their content doesn’t traveling as well because of the language, ” he says.

He are those who believe there has been a “One Direction effect”, where people who are devotees of the English-Irish boy band favour young male YouTube founders from the UK.

“All of these founders get mass gatherings around the world has only really been happening in the past four or five years, so it’s various kinds of a trend that’s saved on equivalence with when One Direction have been quite favourite, ” says Mr Crushell.

YouTube as a career

Media captionYouTubers like Zoe Sugg and her friend Joe Sugg often collaborate with each other

In joint third place are two other siblings – Zoe Sugg, known as Zoella, and Joe Sugg, known as ThatcherJoe – together with Joe’s flatmate Caspar Lee, known simply as Caspar.

They all cinema a mixture of videos, with some of the more popular represent one where Zoe substantiates people how she utilizes her makeup every day, Joe performances pranks on Caspar in the flat they share, and Caspar inserts parties to his girlfriend.

All three are managed by Gleam Futures, a company founded in 2010 to organize what it calls “social talent”.

Its MD and founder, Dominic Smales, laboured in newspapers and radio before growing mesmerized by social media.

“No-one was calling them talent at that time and I think we were the first people to coin the phrase social aptitude, and it germinated from there is, ” says Mr Smales.

“We now have 28 ability on the roster that will probably drive in countries of the region of four billion views this year on YouTube alone.”

Image copyright Gleam Futures

Image caption Gleam Futures was founded in 2010 to organize what it announces “social talent” – people who have immense audiences on social media

So why does Mr Smales believe Zoe, Joe and Caspar have been so successful?

“All of them have the ability to connect and entertain global gatherings who feel like they have a real rapport to those used guys, and they do, ” he says.

“They are who they are and there are no skeletons in the closet and I suppose beings feel like these are people just like me.

“I relate to them as my friend rather than being an untouchable reference on a big screen.”

Image copyright Madame Tussauds

Image caption Zoe Sugg and Alfie Deyes, known collectively as Zalfie, have their own wax people at Madame Tussauds in London

Zoe has talked openly about having an anxiety disorder and panic attack, so it’s difficult to thought her being the type of person to go to theatre institution or become a Tv presenter.

But YouTube has enabled her to grow so famous there are now Madame Tussauds wax digits of her and boyfriend Alfie Deyes – who is also a YouTuber and shows at digit 10 in the influencers list.

Image copyright Getty Images

Image caption YouTuber Joe Sugg, shown here at a DigiFest event in New York, has love around the world

Mr Smales concludes people who find fame through YouTube are often very different from traditional celebrities.

“I fantasize the main difference are that a lot of our endowment set out on this travel with reputation not being the goal, ” he says.

“Our talent, they are not so much performers but they are internet entrepreneurs I guess.”

Image copyright Getty Images

Image caption YouTubers like Caspar Lee and Joe Sugg get invited to movie screenings, like this one for The Spongebob Movie: Sponge Out of Water

It might appear easy to make a living by making YouTube videos, but Mr Smales says this is a serious misconception.

“It really isn’t that easy and it’s extremely, very hard work and all of our expertise production very hard at making a career out of it, ” he says.

So how do YouTube inventors make money, and how much can they expect to earn?

Mr Smales “says hes” get a “small percentage” of promote income but “it’s not until you get a really big audience that you can start being able to pay the invoices with it”.

There are other opportunities to make money, though, such as being sponsored to promote concoctions in videos, or being paid for work outside of YouTube – such as Zoe’s record-breaking novel, Girl Online.

‘Cashing in’ – and criticism

Image copyright Getty Images

Image caption Alex Brinnand from TenEighty magazine says a lot of young people recognize YouTube as a glamorous position

YouTubers will “never, ever discuss the numbers they are drawing with you”, is in accordance with Alex Brinnand, co-editor of TenEighty, a publication about vloggers and the internet.

“It’s not the done thing, and it’s too against YouTube’s recommendations to talk about advertising in particular and the finances behind that, ” he says.

“But we are to be able be assured that there are more than hundreds of YouTubers out there that are giving six-figure, if not seven-figure, payments from being on YouTube and it only seems to be growing.

“As more advertisers and more labels become interested in them, these YouTubers are really specifying themselves up to cash in on this deal.”

Some YouTubers have been criticized by not making it clear when videos are patronized, and the Committee of Advertising Practice has issued its first lead since a landmark Advertising Standards Authority ruling last year.

Image copyright Getty Images

Image caption Alex Brinnand, who started moving YouTube videos in 2007, said the majority of beings did not see it as a business then

“The majority of us started doing it as beings doing it for enjoyable and we never understood it as a business situation at all, ” says Mr Brinnand, who has been a YouTuber himself since 2007.

“So being thrown in front of labels and advertisers and being offered these crazy bargains is something that a lot of YouTubers are having to learn on their feet and as they go.”

As more parties realise that YouTube can become a career, Mr Brinnand conceives the kind of beings starting canals is changing.

“A lot of young person do encounter YouTube as a exceedingly glamorous enterprise, if you can call it that, and that is because the majority of what audiences see is only a snippet of people’s epoch, ” he says.

“I think they like the relevant recommendations of it but I’m not sure they would be comfortable doing it day in day out for years as these established YouTubers have done.”

YouTube vs television

Image copyright BBC/ Love Productions/ Lucille Flood

Image caption Zoe Sugg, known as Zoella, was a fame rival on TV establish the Great Comic Relief Bake Off

Stars from social media and traditional media are increasingly crossing over.

For example, Zoe Sugg was a personality player on TV present the Great Comic Relief Bake Off, while Tv cook Jamie Oliver has two or more YouTube channels.

“We are now recognizing more and more YouTube stars levelling or surpassing mainstream celebrities, ” says Mr Brinnand.

“When we look at Tv or even periodicals we are now beginning to see these YouTube virtuosoes alongside the daddy aces and the Tv stars.

“It’s really changing the face of the national media industry and what we know as celebrity.”

Image caption Jamie Oliver, who grew famous on tv as the Naked Chef , now has several YouTube canals

Denis Crushel has same views.

“You consider beings like Jamie Oliver create a big YouTube canal where he realises that it’s a big opportunity to distribute his material and his call and everything else on a world stage, ” he says.

“People’s attires are changing and is not simply for younger audiences.

“I speculate right now TV is still so large[ but] a lot of that considering habit that happens on TV will be moving online, whether it’s YouTube or other video platforms that gain big-hearted gatherings that’s hitherto to be seen.”

Image copyright Getty Images

Image caption Vlogger Becky Sheeran said people watch YouTube for content they cannot get on television

Becky Sheeran considers there will always be seat for television.

“It’s not that video is dying, I speak situations like this all the time and I don’t think that’s genuine, ” she says.

“I make the online macrocosm is wholly in harmony with it because you turn to video for the most amazing material and you turn to video for quality because there’s indisputable quality in a television programme.

“What parties are turning now to YouTube for is alternative, they are turning now to YouTube for stuff that they cannot get on television.”

Dominic Smales makes parties will still watch television in future, but it won’t necessarily be transmitted live into people’s homes.

“Everything is heading towards coming down an internet hose, even though it has continued to be your TV or your screen that’s in your front room that you might exhaust a lot of content on, ” he says.

“This is only going to grow. It’s a seismic switch in accordance with the rules that generations down media and celebrity.”

The post The UK YouTube stars with followers around the world – BBC News appeared first on apsbicepstraining.com.

from WordPress http://ift.tt/2DjKACE via IFTTT

#IFTTT #WordPress

0 notes