#Zealots of Psusan

[sw5w]

Dannl Faytonni and His Companions Take Notice

STAR WARS EPISODE II: Attack of the Clones 00:23:47 - 00:23:

Nergon-14 shared this photo of Whimper Save from the Image Attack feature on the old StarWars.com website.

Listing of callouts for search purposes:

• Achk Med-Beq • Agira Nyrat • Civ Sila • Dannl Faytonni • Daro Willits • Immi Danoo • Llollulion • Reina March • Rosha Vess • Seib Nod • Whimper Save

• Unidentified human

• Borlovian • Coco Penitentiary • Corellia • Edge-9 • Galactic Republic • Judicial Forces • Solloops hairstyle • Talcene Transit • Tattoos • Turbolifts to upper levels • Zealots of Psusan • Zoosha fabric

[star-trek-pop-quiz]

Star Trek POP-QUIZ #19

( 17 / 02 / 2024 )

Question 1. Which of these Star Trek children have not had pictures taken of them in Vulcan/Romulan ears? a. Adam Nimoy b. Wil Wheaton c. Scarlett Pomers d. Erin Price

Bonus Question: What character do they play/which main character are they related to?

Question 2. TRUE OR FALSE The original colour for Command in Starfleet was green.

Question 3. What is the name of O'Brien's pet spider? a. Christina b. Edrisp c. Theodore d. Chester

Bonus Question: What is it's species?

Question 4. Which of these is not a religious title/figure in the Star Trek universe? a. Ranjen b. Oracle of K'Tai c. Pri'Mam d. Zealots of Psusan

Bonus Question: Where does this religious title come from?

Question 5. Fill-in Question! How old is Kirk when he gets his first command?

Score: __/ 5 + 3 bonus ( Answers under cut )

Question 1. c. Scarlett Pomers

+ a. Adam Nimoy ( Leonard Nimoy's Son ) b. Wil Wheaton ( Wesley Crusher ) c. Scarlett Pomers ( Naomi Wildman ) d. Erin Price ( Elizabeth, Trip and T'Pol's hybrid daughter )

Question 2. True.

Question 3. a. Christina

+ Christina is a Lycosa tarantula.

Question 4. d. Zealots of Psusan

+ A female cult based on Kuat, this is from Star Wars.

Question 5. TOS: 32 years old AOS: 25 years old

( bonus points if you got both :) )

[cassatine]

Hi have a two parts monster meta 

1. Overview of Force-related sites

Ahch-To | Unknown Regions

A world shrouded in myth, held by some Jedi scholars to be the location of the first Jedi temple (CL : 100).

Ahch-To Temple | Held by some Jedi scholars to be the first Jedi temple (CL : 100).

Anoat Sector | Outer Rim Territories 

Home to the Advisers, an organization of Force users who worked to ensure the continuation of the Noble Court, the assembly of the sector’s ruling families.

Archives of the Order of the Esoteric Pulsar | Unknown location

A repository of knowledge (RON).

Atollon | Atollon System | Lothal Sector | Outer Rim Territories

A remote planet, home to the Bendu. Although absent from starmaps, it was portrayed in ancient Lothal art.

Bardotta | Bardotta System | Shasos Sector | Colonies

Home to the Dagoyan Order, an organization of Force sensitives averse to the Jedi Order. As members of the Bahk-tov Council, they served as traditional advisers of the Bardottan monarchs. Also home to the Frangawl Clan, a rival organization, followers of the war god Malmourral, and the ancient rulers of Bardotta.

According to an ancient prophecy of the Frangawl Clan, the world’s spiritual balance is important and should its Dagoyan Masters disappear from the galaxy, darkness will arise and engulf everything.

Dagoyan Temple (Bardotta Capital City) | Bardotta’s political and religious seat of power. Contains the meeting chamber of the Bahk-tov Council.

Frangawl Temple (Bardotta Capital City) | An ancient shrine of the Frangawl Clan, atop which the Dagoyan Temple is built. Contains a sacrificial chamber.

Christophsis | Christoph System | Savareen Sector | Outer Rim Territories

A crystalline planet where Kyber crystal grow “at only a few precious spots (A:EE : Christophsis).” Once used by the Jedi Order and later the Empire as a source of kyber crystals. Among its native species are the Kyaddaks, Force sensitive predators.

Cave complex | One of the places where the crystal grow.

Citadel of Rur / Fortress of Garn | Unknown location

A space station that served as headquarters of the Ordu Aspectu.

Coruscant | Coruscant System | Coruscant Subsector | Corusca Sector | Core Worlds

Capital of the Galactic republic and home of the main temple of the Jedi Order, the planet was the site battles between ancient Jedi and Sith. The Church of the Force was active on the planet for a time.

Coruscant Jedi Temple | A massive ziggurat built over an ancient Sith Shrine, the Coruscant Temple was founded by the Four Masters and held by some Jedi scholars to be the location of the first Jedi temple. Before the Jedi Order appropriated the site, it had long been considered sacred by local Coruscanti and had drawn Force wielders of numerous traditions (CL : 100).

Coruscant Sith Shrine | Partly destroyed by the Jedi.

Dagobah | Dagobah System | Sluis Sector | Outer Rim Territories

A planet strong with the Force and one of the purest places in the galaxy. Home to Jedi Grandmaster Yoda from the fall of the Jedi Order to his death.

Cave of Evil | A cave strong with the dark side of the Force, situated under a gnarltree. Jedi Grandmaster Yoda and later Luke Skywalker experienced visions in this cave. Due to the mystical nature of the place, its descriptions and depictions cannot be trusted.

Darth Sidious’ Observatories | Unknown locations

Although the only known site is on Jakku, Darth Sidious had established a whole network of observatories. There are described as “laboratories, in a sense, [who] look beyond the galaxy’s margins in different directions. (A:EE : Ch. 35)” All have their own purpose; “some were meant to house ancient Sith artifacts, others designed to host powerful weapon designs (or the weapons themselves), others still meant as prisons harnessing the lifeforces of those captured within for a variety of strange purposes (A:EE : Ch. 35).”

Some functions they shared; all seemingly housed Sith artefacts and a replica of the Imperialis to move them off-site in case of need (A:EE : Ch. 35).

Dathomir | Dathomir System | Quelli Sector | Outer Rim Territories

A world strong with the dark side of the Force, home to the Nightsisters, witches of the mist, who dwelt in stone fortresses, and of the Nightbrothers.

Devaron | Devaron System | Duluur Sector | Colonies

Home to the Jedi Temple of Eedit.

Eedit Jedi Temple | Built on a location strong with the Force and destroyed during the Galactic Civil War. Luke Skywalker visited the Temple’s ruins after having felt called to them (WoaJ).

D’janis IV | Unknown location

Not a confirmed planet or world, but nomenclature points to it. Would be home to teachers and priests believing in the Force (GotW).

Durkteel | Mid Rim

The location of a Phirmist Temple (JtR).

Durkteel Phirmist Temple | A place of worship (JtR). 

Ilum | Ilum System | 7G Sector | Unknown regions

The most sacred world to the Jedi Order and a holy site for centuries, Ilum was home to an ancient Jedi Temple built at the entrance of the Crystal Caves, once used by the Jedi Order and later the Empire as a source of kyber crystals..

Ilum Jedi Temple | Built at the entrance of the Crystal Caves and accessible only to Force users. Decorated with dark/light symbols of the light type and markings in the Mortis geometric style.

Crystal Caves | A cave complex in which kyber crystals grow, long-used by the Jedi Order for their rite of passage of The Gathering.

Isde Naha | Greater Javin Region | Western Reaches | Outer Rim Territories

Homeworld of the Clan of the Toribota (RO:UVG)

Jakku | Jakku System | Western Reaches | Inner Rim

A remote desert world where Darth Sidious established one of his Observatories. Members of the Church of the Force later lived in a village there , and the planet had its own local anchorite tradition.

Plaintive Hand Plateau | A holy site believed to have been home to the Consacred Eremite by the local anchorites. Believed to be significant by Darth Sidious.

Jakku Observatory | An underground facility built between 30 and 20 BBY under the Plaintive Hand Plateau under Darth Sidious’ orders, one in a network of such Observatories. This one contained Sith artefacts, a replica of the Imperialis yacht, and ancient computer systems charting a route to the depths of the Unknown Regions, where, Darth Sidious believed “something waited for him out there—some origin of the Force, some dark presence formed of malevolent substance (A:EE : Ch. 35).” It also housed a hole drilled in the mantle of the planet, part of the Contingency.

Tuanul | A village sacred to members of the Church of the Force. Explorer Lor San Tekka dwelt there for a number of years.

Jedha | Jedha System | Freestanding Subsectors | Terrabe Sector | Mid Rim 

The location of Jedha’s Holy City and its temples, first among which was the temple of the Kyber of the Guardians and Disciples of the Whills. A multidenominational pilgrimage site and a source of kyber crystals. Held by some Jedi scholars to be the location of the first Jedi temple (CL : 100).

Holy City of Jedha | NiJedha | Jedha City | A walled city built in a meteor crater that formed a mesa. Many faiths built temples in the city.

Temple of the Kyber | Temple of the Whills | A triangular, towering structure. The Temple of the Disciples and Guardians of the Whills, also held sacred by the Church of the Force.

Catacombs of Caldera | Once a monastery and “the final resting place for adherents of an unknown faith.” Used by the Church of the Contained Crescent for a time. Destroyed during the Galactic Civil War.

Kyber mines | Where Jedha’s kyber crystals grew and were extracted.

Kuat | Kuat System | Kuat Sector | Core Worlds

Probable homeworld of the Zealots of Psusan (RO:UVG : 68)

Lew’el | Unknown location

A remote planet where people, at least some of which are Force users or sensitives, believe in the Tide, “the always-present, ever-powerful web that connected everything and everyone (LLS : Fishing in the Deluge)”. Stories are told of the Lew’elan’s magic, leading Luke Skywalker to the planet, where he learned a bit of their way.

Lira San | Wild Space

Prophesized to be found again, hidden behind an energy anomaly and only accessible through an ancient ritual, Lira San is the forgotten homeworld of the Lasat, believers in the Ashla and the Bogan.  

Lorrd | Lord System | Kanz Sector | Outer Rim Territories (Legends location)

Probable homeworld of the Brotherhood of the Beatific Countenance (RO:UVG).

Lothal | Lothal System | Lothal Sector | Outer Rim Territories

Home to an ancient Jedi Temple and a source of kyber crystal, who grow in the planet’s crust.   

Lothal Jedi Temple | Built into a hollowed stone spire and hidden under the ground, it could only be accessed by using the Force. The outside displayed a dark/light symbol of the light type and it was decorated with markings in the Old Tongue style and parietal art depicting lothwolves.

Malachor | Outer Rim Territories

A planet home to a Sith Temple and the site of an ancient battle between Jedi and Sith that ended in the destruction of all combatants, an event known as the Great Scourge of Malachor.

Malachor Sith temple | A pyramidal temple, decorated with markings in the Old Tongue style. Contained a weapon powered by a giant kyber crystal that caused the Great Scourge of Malachor. Destroyed during the Galactic Civil War.

Moraband / Korriban | Outer Rim Territories

An ancient homeworld of the Sith Order, Moraband was the site of devastating wars.

Valley of the Dark Lord | “A corridor of ancient monuments that serve as crypts for the Dark Lords of millennia past.”

Moraband Sith Temple | Largest monument in the Valley of the Dark Lords. Houses the sarcophagus of Darth Bane’s, founder of the Rule of Two, and the entrance to an execution chamber dedicated to the sacrifice of Jedi prisoners.

Mortis

A place beyond the physical realm and the reach of time, “a world seemingly fashioned from the Force itself (GA),” existing inside a black monolith, and inhabited by the Force Wielders Trinity, “god-like beings [...] locked in an eternal struggle for dominance, which made Mortis the fulcrum of the entire galaxy and the Force.” Cannot be found on maps or reached by conventional means.

Altar of Mortis | An underground chamber containing the Dagger of Mortis.

Mortis Monastery | A pyramidal stone building, decorated with dark/light symbols with the two types represented and markings in the Mortis geometric style.

Mortis Tower | An Orthanc-like building.

Mustafar | Mustafar System | Atravis Sector | Outer Rim

A locus for the dark side of the Force, occupied by the ancient and modern Sith.

Darth Vader’s Castle | An obsidian tower,dividing in the middle to resemble tuning forks, designed to channel the power of the dark side and built above an ancient Sith Cave.

Mustafar Sith Cave | A cave strong with dark side energy, in which Darth Vader bled his kyber crystal and where he would have a castle built.

Mustafar Sith Temple | Known by Darth Sidious (CL).

Ninn | Ninn System | Corporate Sector | Outer Rim (Legends location)

Probable homeworld of the Ninn Orthodoxy (RO:UVG : 68)

Ossus | Outer Rim

Held by some Jedi scholars to be the location of the first Jedi temple, it was home to the Great Jedi Library (CL : 100).

Great Jedi Library | A Jedi Temple, destroyed some time before the Clone Wars (CL : 100).

Roalj Temple | Unknown location

Probably a Phirmist Temple, probably in Jedha (RO:UVG : 76)

Ruusan | Ruusan System | Mid Rim

The site of a critical battle between the ancient Jedi and Sith.

Takodana | Tashtor Sector |  Western Reaches | Mid Rim

The site of a battle between the ancient Jedi and Sith.

Tython | Deep Core

A world shrouded in myth, held by some Jedi scholars to be the location of the first Jedi temple (CL : 100).

Utapau | Utapau System | Tarabba Sector | Outer Rim

Known for a giant kyber crystal, possession of which was disputed between the Jedi Order and the Confederacy of Independant Systems during the Clone Wars.

Vrogas Vas | Unknown location

A barren planet, home to a Jedi Temple.

Vrogas Vas Jedi Temple | Reduced to ruins some time before c. 0 ABY. Luke Skywalker visited the Temple’s ruins.

Yavin 4  | Yavin System | Gordian Reach | Outer Rim

Ancient homeworld of the Massassi, enslaved by the ancient Sith.

Great Massassi Temple | Although its purpose and history remain mysterious, the building houses a mechanism that would lead rogue archaeologist Dr Aphra to the Fortress of Garn during the Galactic Civil War.

Wellspring of the Force / Force Planet 

A mystical world beyond the physical realm, existing inside a hollowed planet, “the foundation of life itself,” and “the birthplace of the midi-chlorians.” Cannot be found on maps or reached by conventional means.

Zardossa Styx | Unknown location

A desert moon where the Frangawl Clan established itself.

Zardossa Stix Pyramid | A stone ziggurat serving as a temple to Malmourral, and a site of sacrifice.

Abbreviations

A:EE Star Wars: Aftermath: Empire’s End

CL Star Wars: Complete Locations

GA Star Wars: Galactic Atlas

GotW Star Wars: Guardians of the Whills

JtR Star Wars: Join the Resistance

LLS Star Wars: The Legends of Luke Skywalker

RON Rogue One: A Star Wars Story Novelization

RO:UVG Rogue One: A Star Wars Story: The Ultimate Visual Guide

WoaJ Star Wars: The Weapon of a Jedi: A Luke Skywalker Adventure

A few notes

Ahch-To’s location curtesy of u/MasterCalari via r/StarWarsReference 

I did not reference general attested belief in the Force because 1) i would probably cover that map with dots and 2) that’s just loads of work tbh. Hope to do it at some point tho.

I did not reference Nexus of Power material, because it’s semi canonical at best. 

I did not reference the various religious traditions not linked (yet?) linked to the Force in one way or another either because this makes for a long enough list. Maybe later.

I did not reference the Netherworld of the World or Mist-Beyond or whatever you want to call it because as far as i’m concerned it’s not an actual place, not even of the Mortis/Force Planet kind. 

There’s a lot of Force traditions not accounted for here, but that’s because they’re only tied to Jedha and even then as pilgrims.

The sourcing is half-assed because I Am Lazy. Maybe later.

2. Observations (post here)

[irrfahrer]

Wookiepedia on the Bubse Tree

Read the Original Texts Here, Here and Here!

Bubse The bubse was a bulbous tree that on Saleucami, the roots of which were used to create the medicinal substance known as bubse spice. Segments from its root reached high prices from the ascetics of the Zealots of Psusan.

Bubse Spice Bubse spice was a chemical extracted from the root of the bubse tree. It functioned as an anesthetic and was found in many medpacs in the Outer Rim Territories. Each dose cost 200 credits, while a pack of 100 doses averaged 17,500 credits.

Saleucami Saleucami was a world in the Suolriep sector of the Outer Rim Territories. An economic powerhouse and major trading center in the Outer Rim, Saleucami was politically powerful during the Great Galactic War and a strategically held world within the Confederacy of Independent Systems during the Clone Wars. Controlled by the Techno Union throughout the Separatist Crisis, the world was liberated by the Grand Army of the Republic before the rise of the Galactic Empire and was spared the retribution demanded of other former Separatist worlds. Located between Kegan and Handooine along the Talcene Transit, the planet was supplied by cargo ships off of the Perlemian Trade Route that were headed to the Kuthic Worlds. Saleucami was a dim, arid world with scattered oases of plant growth. Its name, Saleucami, meant "oasis" in Pantoran; a word which was fitting for the only habitable planet within a system filled with dead, uninhabitable worlds and meteors. These meteors would frequently cross paths with the planet's orbit and would bombard its surface creating huge craters and calderas. Overtime, geothermal vents and subterranean water opened up within these craters, creating circular seas and turning some calderas into life-filled pockets on the planet's surface. Ranging from desert to wetlands, the terrain on Saleucami was as diverse as its colonists. Saleucami had no indigenous sentient species, but with its pleasant climate for most of the year outside of the scorching hot equatorial regions, many settlers came to find their own oasis. Among the most prominent species were the Pantoran, Weequay, Gran, and Twi'lek. These colonists lived in tiny townships within the mineral-rich, fertile craters of the world. Establishing Taleucema as the planet's major spaceport and capital, the location was chosen for its system of subterranean magma streams and geothermal vents. Harnessing the natural power of these features, the city-dwellers used the vents to power the city and provide warmth during the freezing desert nights. Diversity among the ecosystems created in these craters was marveled at by the local Saleucamians and visitors alike. Vast tracts of woodland would be broken up by deserts and swamps, while thick jungles filled with predators appeared elsewhere.

[starwarstournament]

WHO WOULD WIN? *VOTING OVER* Kassien vs Breela (Round 3)

Kassien (Star Wars: The Old Republic) (Wookieepedia) *WINNER*

Kassien was a female Rattataki Sith Lord who served the Sith Empire during the Cold War and Galactic War against the Galactic Republic, where she could be found selling armor to Sith Inquisitors on Vaiken Spacedock.

Armor: Sith robes and horned helmet (pictured)

Weapon: The Force

Breela (Ultimate Alien Anthology) (Wookieepedia)

Breela was a female Farghul bounty hunter, and leader of Crimson Nova, a chapter of the Bounty Hunters' Guild. She was the daughter of Mika, a bounty hunter who worked during the Clone Wars and hated Jedi. She was tattooed on her face and abdomen; the lines around her navel were similar to those of a Zealot of Psusan.

Armor: Semi-armored outfit (pictured)

Weapon: Blaster pistol (pictured)

ARENA: Hoth Rebel Base

Vote Here

Full Bracket Here

[sebzw]

När jag går in i lunchrummet hinner jag inte ens hälsa innan jag får frågan ”Har du gråtit?” av en kollega. Svar? Ja. Förstås. Det är en onsdagseftermiddag i december och jag har precis dykt upp på jobb efter att ha ägnat förmiddagen åt att se den allra första visningen av ”Rogue one”. Aldrig varit på bio så tätt in på frukost (klockan tio) förr, men i det här fallet kändes det värt det.

När eftertexterna dök upp efter filmens sista replik – ”Hope” – fick jag tårar i ögonen. Gudars, vilken film!

Jag ska försöka förklara varför. Jag gjorde något liknande i fjol, raljerade till synes ändlöst, om ”The force awakens”. Den texten går att läsa här och tog upp tretton a4-ark i Word innan jag lade in den här. Hur mycket jag kommer ha att säga om ”Rogue one” återstår att se.

Och, om du inte redan förstått det, så låt mig klargöra: här kommer flyga spoilers till höger och vänster. Du har blivit varnad.

Låt mig också förvarna om att många resonemang nedan byggs på jämförelser mellan ”Rogue one” och ”The force awakens”. De två kommer ställas ofta mot varandra i texten som följer. Avsiktligt är det inte, men det faller sig ganska naturligt, med tanke på hur pass tätt de två filmerna följt varandra.

Med den varningen ur vägen kan vi lika gärna inleda med att jämföra de två rakt av, kvalitetsmässigt. Vilken är bäst? Svar: ”Rogue one”.

Vad som avgör att den slår ”The force awakens” är att den gör mer utifrån sina förutsättningar. Jämför man de två filmerna har ”Rogue one” jäkligt tighta ramar att hålla sig inom, medan ”The force awakens” kunde ha gått i princip åt vilket som helst. Men medan ”The force awakens” safe:ade till nittiofem procent, väljer ”Rogue one” att utforska ungefär varenda möjlighet som finns inom sina ramar. Och, återigen, de ramarna är tighta som tusan. Men det handlar inte vilka begränsningar som finns, utan vad man gör av dem. I det avseendet får ”Rogue one” en guldstjärna.

Vad jag menar är att världarna, karaktärerna, varelserna, som skapades för ”Rogue one” är vida mer intressanta och uppfinningsrika än de som skapades för ”The force awakens”. Till den sistnämnda skapades främst saker som var extremt lika sådant som redan fanns i originaltrilogin. Jakku kontra Tatooine, exempelvis. Maz Kanatas tillhåll på Takodana kontra cantinan i Mos Eisley. Starkiller Base kontra… ja, ni vet. Det vi ser i ”Rogue one” har inte mycket likheter med det vi sett i filmerna tidigare, utan liknar snarare inslag från expanded universe, alltså sådant som fördjupar hela ”Star wars”-konceptet. Jedha och dess mystiska bakgrund, kopplingarna till allehanda religioner. Vi får se, om än väldigt kort, ett imperiearbetsläger på Wobani. Forskningscentralen på Eadu. Ska man vara riktigt petig kan man visserligen likna Eadu vid Kamino i ”Attack of the clones”, men det är en långsökt koppling. Betydligt mer långsökt än parallellerna mellan ”The force awakens”-inslagen och originaltrilogin-diton. Hänger ni med i mitt resonemang om att verka inom sina ramar?

Dessutom är ”Rogue one” i mitt tycke aningen mer intensiv och spännande. Så här, efter att ha sett ”The force awakens” sju gånger i sin helhet (om jag räknat rätt) känner jag att den filmen stannar av lite någonstans i mitten, ungefär när Rey, Finn, Han, Chewbacca och BB-8 anländer på Takodana. Det händer inte i ”Rogue one”. Här hålls intresset uppe konstant genom hela filmen. Med reservation för att jag måste se filmen fyra gånger till för att kunna göra en helt rättvis jämförelse.

De trailers som släppts inför filmen hann jag veva oräkneliga gånger innan premiären. Och alla som gjort det samma reagerade säkert likadant efter första biobesöket: det var extremt mycket material i trailrarna som inte fanns med i filmen. Ett viktigt skäl till detta lär vara att ”Rogue one” genomgick många sista minuten-ändringar under postproduktionen. Det är vida känt att flera scener filmades om så sent som i somras, för att Gareth Edwards och Lucas Films inte var överens om den färdiga filmen såsom den först presenterades. Därav att det säkert är många klipp i trailrarna som ursprungligen var menade att dyka upp i filmen, men som sedan fick stryka på foten när ändringarna gjordes.

Jag vill dock hoppas på att ett ännu viktigare skäl till diskrepansen mellan film och trailers är att Gareth Edwards och Lucas Films medvetet ville lura oss fans. Och det känns inte orimligt. Tänk efter: inför ”Rogue one” visste man precis hur den skulle sluta, eftersom ”A new hope”, tja, existerar. Om man sedan ägnar en massa tid åt att repetera trailrarna är utrymmet i ens sinne för överraskningar nästan helt minimerat. Vad återstår då att göra? Jo, att vilseleda fansen med trailrarna, så att de/vi ändå kan överraskas av den färdiga filmen. Och nog lyckades de.

Något som bör påpekas är att, även om ”Rogue one” är en spinoff och således rent teoretiskt borde kunna stå på egna ben utanför de ”ordinarie” ”Star wars”-filmerna, så är så absolut inte fallet. Har man inte redan kännedom om imperiet, rebellrörelsen och vad som hänt i de andra filmerna lär man inte förstå ett smack av vad som händer. Det är nog rentav så att de bör finnas i färskt minne när man ser filmen. En repetition av åtminstone originaltrilogin innan en förstatitt är definitivt att rekommendera.

“Rogue one” är för fansen, enkelt sammanfattat. Hur mycket man uppskattar filmen lär gå helt parallellt med hur stort “Star wars”-fan man är. Filmen kommer förmodligen inte locka alltför många nya beundrare, vilket möjligen kan vara en anledning till att den fått lite mer blandad kritik än “The force awakens”. Men, för en supernörd som en annan, är den förstås magisk.

Det allra mest slående är att det är den överlägset snyggaste ”Star wars”-filmen någonsin. Snyggare än ”The force awakens”. Jäkligt mycket mer läcker att titta på än prequeltrilogins CGI-orgie. Ja, miljöerna och kameraarbetet överskuggar originaltrilogin också.

Jag har försökt fokusera på just kameravinklar när jag sett filmen, och det har bara förstärkt min fascination för filmen. Ett exempel på detta är actionscenerna. Gareth Edwards har gjort det till sin grej att filma actionsekvenser med handhållna kameror, för att skapa mer spänning och rörelse. I ”Rogue one” kommer metoden helt till sin rätt. Särskilt scenen där Krennic skjuter mot Jyn Erso och Cassian Andor när de försöker stjäla ritningarna från biblioteket. Det hade lätt kunnat bli en stel skottlossningsscen i mängden, men via det kreativa, smarta kameraarbetet blir scenen galet spännande. Jag hade hjärtat i halsgropen även vid tredje visningen av filmen.

Men, hur mycket jag än uppskattar kameraarbetet är den visuellt läckraste aspekten av filmen själva scenografin. Alla miljöer har skapats med en kirurgisk precision för detaljrikedom, och det skapar för min del ett stort intresse för platsernas historia.

Av alla nya planeter, månar och städer som introduceras i ”Rogue one” är Jedha min absoluta favorit. Det kan vara den mest intressanta platsen som introducerats i ”Star wars”-universumet sedan Coruscant. Det antyds i filmen att stället har en viktig roll i jediorderns historia, när Orson Krennic, efter att dödsstjärnan har ödelagt Jedha City, säger att de med detta har utplånat de sista spåren av jediordern. Detta får en förstås att längta efter material såsom serietidningar och böcker att utveckla kopplingen mellan Jedha och jediordern. Inte bara den vakne, utan även den late noterar likheten i namnen på de två sakerna. Vilket namn kom först? Döptes jediordern efter Jedha, eller tvärtom? Vi kan bara spekulera.

Inte bara jediordern gör Jedha intressant, utan religiösa organisationer över huvud taget. I ”Rogue one: the ultimate visual guide” nämns det att flera sådana betraktar Jedha som en helig plats. Tre namn som påtalas är Ninn orthodoxy, Zealots of Psusan och The Phirmists. Vilka dessa är? Inte en susning! Därav att vi behöver mycket mer material om Jedha, mycket snart. Mest nyfiken är jag på de rödklädda pilgrimerna. De vill jag veta mer om. Uppslaget i ”The ultimate visual guide” räcker inte på långa vägarna. Det kan förresten inte bara vara jag som tänker mig att Jedha inspirerats av Jerusalem?

Rent visuellt kan Eadu, planeten där imperiet har sitt forskningscenter och där Galen Erso är stationerad, vara det snyggaste som skapats till ”Rogue one”. Mörkt, regnigt, bergigt, ogästvänligt – en klar kontrast till de andra världarna i filmen. Självklart väljer imperiet att stationera motvilliga forskare och ingenjörer på ett sådant här ställe. Inte precis någon plats där allehanda stjärnpiloter stannar till och pausar under sina färder, och inte heller det lättaste att fly från.

Jag gillar även utposten Kafrenes ring, som vi ser helt kort i början av filmen, första scenen där Cassian Andor medverkar. Spontant känns det som en enklare variant av Coruscants lägre nivåer, alltså ett smärre slumdistrikt där brottslighet i den undre världen blomstrar. Det känns som en bra plats för historier där exempelvis brottsorganisationen Black Sun skulle ha en bärande roll. Intressant nog inkluderas inte Kafrenes ring i ”Rogue one: the ultimate visual guide”. Enligt Wookiepedia är det en gruvkoloni, men är det allt?

Vi måste nämna Scarif också, planeten där den episka slutstriden äger rum, där imperiet byggt ett citadelltorn som rymmer hela deras informationsbibliotek. Måste säga att jag älskar draget att förlägga en våldsam slutstrid på så här vackra sandstränder av två anledningar: först och främst att man ser allting som pågår klart och tydligt, vilket sällan blir fallet när det ska krigas i dunkla miljöer (tänk om någon hade berättat detta för Peter Jackson innan han snickrade ihop ”Sagan om ringen”-filmerna). Men sedan också för att stränder associeras med avkoppling, semester och allmänt Svenssonslöande. Nu, och för alltid, för evigt, kommer stränder associeras med annat för oss ”Star wars”-nördar. Överdrift? Lite. Kanske. Bara kanske.

Dock, även om det i viss mån är hjälpsamt, så gillar jag inte riktigt att platserna presenteras i text när de visas i filmen. Vad ställena är, eller har för syfte, framgår av handlingen. Vad platserna heter, hade lätt kunnat flikas in i dialogen. Eller bara skippas helt och hållet. Ingenstans i ”The force awakens” nämns det exempelvis att motståndsrörelsens bas är belägen på planeten D’Qar, men filmen flyter på fint ändå, eller hur? Eller, för att ta ett ännu bättre exempel: i ”A new hope” nämns det aldrig att Lukes hemplanet heter Tatooine. Och det fungerar. Nej, den här skriva på näsan-metodiken faller mig inte i smaken.

Och när vi ändå är inne på invändningar kan jag lika gärna ta upp min främsta här och nu: att handlingen spretar en aning här och där. Det känns som att det finns en hel del detaljer i manuset som hade kunnat strykas eller skrivas om, för att kunna gå mer på djupet i det faktiska skeendet. Ett exempel på detta är den bläckfiskliknande varelsen Bor Gullet i Saw Gerreras katakomber på Jedha. Man förstår att det här petats in för att förstärka bilden av Saw Gerrera som en paranoid typ som tror att allting han hör utifrån är lögner, tills motsatsen bevisats, men jag hade hellre sett en vidare fördjupning i hans bakgrund som rebellkämpe. En tydligare utläggning om hans aktioner under åren han slagits mot imperiet. Kanske mer bakgrundsinfo om relationen mellan honom och familjen Erso? Mer om det sistnämnda lär finnas i boken ”Catalyst” av James Luceno, som släpptes en månad innan ”Rogue one”. Jag har inte läst den än, men ska givetvis göra det. I vilket fall som helst lär en extremt liten del av biobesökarna ens höra talas om boken, varför det vore på sin plats att ägna mer utrymme i filmen åt kopplingarna mellan Saw och Galen Erso, och i förlängningen Jyn.

En annan scen i filmen som kunde ha, i brist på bättre ord, renodlats för att inte framstå som så onödigt komplicerad, vilken den gör nu, är förloppet på Scarif där Rogue One-teamet ska försöka sända till rebellflottan. Filerna som innehåller dödsstjärnans ritningar är för stora för att få igenom skölden runt planeten. Därför behöver teamet meddela flottan att de måste ta ned skölden och vara redo för en sändning. För att kunna göra detta måste Bodhi Rook koppla in transportskeppets radio i en sändare på marken, som måste aktiveras via en huvudströmbrytare för att kunna sända. Enklare än så här kan jag inte förklara det. Den här delen av filmen är en smula för omständlig och hade kunnat skrivas om och förenklas. Jag kommer diskutera detta vidare senare i texten, när vi tar upp filmens huvudkaraktärer.

Här och nu, ska vi återgå till det positiva. Det kanske viktigaste som filmen gör är att den bidrar med djup och komplexitet till den ramstory som präglat filmerna från ”The phantom menace” till och med ”Return of the jedi”. De sex filmerna har tenderat att ägna sig åt ett ganska svart och vitt historieberättande – gott mot ont, helt enkelt. Nyanser? Nix. Officerarna och stormtrupperna i imperiet är på den sidan för att de är elaka och vill förslava galaxen. Rebellerna är på andra sidan för att de är goda och vill att alla ska få leva i frihet. Lätt som en plätt.

(Här måste jag flika in att funnits idéer om att nyansera imperieofficerarna och deras samveten tidigare. En bortklippt sekvens från ”Return of the jedi” visar hur kejsaren beordrar moff Jerjerrod att avfyra dödsstjärnans vapen mot Endor, och hur han får moraliska dubier kring detta. Hur som helst, detta klipptes bort ur filmen, och kan således inte anses vara kanoniskt. Så, fram tills ”Rogue one” har imperieofficerarna varit onda och inte mycket mer.)

Nu får vi se att det hela är mer nyanserat än det tidigare getts sken av. Vi får uppleva mindre smickrande sidor av rebellrörelsen. Även om filmen måhända aldrig går så långt så att man börjar uppfatta imperiet som den goda sidan, så sås ändå tvivel om huruvida rebellrörelsen verkligen är så godhjärtad och helylle som man tror.

Det i särklass främsta exemplet på detta är Cassian Andor. I den första scenen han medverkar i syns han mörda informatören Tivik, när denne gett Andor all information han hade. Visserligen lär Andors främsta motiv bakom avlivningen vara att Tivik på grund av sina skador hade fångats av de annalkande stormtrupperna, vilket hade kunnat äventyra hela rebellrörelsen, men ändå. Vilket bra första intryck Cassian Andor ger, eller hur? Och kan vi vara helt säkra på att resonemanget ”jag har fått informationen jag behöver, nu är han värdelös för mig” inte dyker upp i Cassian Andors huvud?

Andors bakgrund är ännu ett exempel på hur ”Star wars” plötsligt blivit en mer komplex historia. Vid tiden för ”Rogue one” är Cassian Andor tjugosex år gammal, vilket innebar att han var fyra år gammal när klonkrigen bröt ut och sju när det avslutades. Under denna tid omkom hans far i en protest mot Republikens växande militärstyrka, vilket sporrade Andor att gå med i en upprorisk grupp som ägnade sig åt att försöka sabotera republikens militärtrupper. Även om han inte formellt tillhörde separatisterna, så var han på deras sida. Detta avslöjas i ”Rogue one: the ultimate visual guide” (ja, jag vet att detta haltar en smula när man tar Andors ålder i beaktande, men likväl – det är hans officiella, kanoniska bakgrundshistoria) och är ett finfint exempel på hur ”Rogue one” nyanserar ”Star wars”. Separatisterna porträtteras i prequeltrilogin och i ”The clone wars” huvudsakligen som ondskan själv. Men, i själva verket är det de facto republiken som omvandlas till imperiet. Så, vem är egentligen god och vem är egentligen ond? Ens kopplingar, vare sig de går till republiken eller separatisterna, behöver inte avgöra detta. I och med ”Rogue one” är gott och ont inte längre en dikotomi i ”Star wars”.

Som karaktär fann jag Cassian Andor en smula blek när jag såg filmen första gången. Definitivt inte färgstark nog att ha en så framträdande roll. Men med visningarna har han vuxit i mina ögon. Han är inte något vidare pråligt blickfång som slukar alla scener han medverkar i, men han är tveklöst ett realistiskt manifesterande av vad en person med hans bakgrund, i hans position, hade varit. En smått cynisk kämpe som totalt gett sig hän något större, som alltid får jobbet gjort. Samtidigt finns en liten glimt i ögat och en subtil pondus som gör att han bär upp sin position som huvudkaraktär.

De flesta av de bärande karaktärerna i ”Rogue one” är helt nya och skapade med filmen i åtanke, men inte alla. Den karaktär som funnits med sedan tidigare och som har den största rollen i filmen är Saw Gerrera. Han är den tredje ”Star wars”-karaktären som först funnits i animerad form men som sedan tagits till den vita duken (efter Boba Fett och General Grievous), och den första av de karaktärer som introducerades i ”The clone wars” som gestaltas i ickeanimerad form. De fyra ”The clone wars”-avsnitten han är med i ger en viss insikt i den ärrade kämpe vi ser i ”Rogue one”. I de avsnitten får vi se hur han tillsammans med en rebellstyrka på sin hemplanet Onderon lyckas störta den sittande, av Separatisterna stöttade kungen Sanjay Rash och återinstallera den föregående monarken Ramsis Dendup. Huvudsakligen ägnar sig Gerrera och rebellerna åt gerillakrigsföring och attentat mot separatistarmén, samma metoder som han nu använder mot Imperiet. Så särskilt konstigt, eller ologiskt, är hans tillvägagångssätt inte – han har lyckats med det en gång.

Vidare får man se hans karaktärsdrag – hätsk, våghalsig, impulsiv – som garanterat bidragit till extremiststämplen han nu fått. Likaså lär hans psyke fått sig en törn av hans syster Steela Gerreras död, som avhandlas i avsnitt fem, säsong fem, av ”The clone wars”. Saw Gerrera skyller hennes död på sig själv. Helt ute och cyklar i den frågan är han inte (se avsnittet för mer info).

Forest Whitaker gör ett strålande jobb med att porträttera Saw Gerrera, så pass bra att jag inte kan låta bli att önska att han varit med mer i ”Rogue one”. Och det är ett gott betyg – aldrig hade jag på förhand kunnat tro att jag skulle önska mig något sådant. Gerrera tillhörde knappast mina favoritkaraktärer i ”The clone wars”, och de fyra avsnitten som tog upp Onderonkonflikten var inte precis heller några favoriter.

Saw Gerrera har nyligen dykt upp i två ”Rebels”-avsnitt också, där Forest Whitaker levererar rösten (med den äran). Vad som är intressant är att dessa två avsnitt utspelar sig endast två år innan ”Rogue one” och att Gerrera där är långt ifrån i det plågade skick, såväl fysiskt som mentalt, han är i ”Rogue one”. Däremellan måste något stort hänt, kanske rentav flera stora händelser. Med det i åtanke håller jag tummarna för att Gerrera föräras en egen serietidningssvit i Marvels regi snart.

En invändning mot ”Rogue one” som jag läst och hört på flera håll är att karaktärerna inte är särskilt välutvecklade, saknar djup – att man helt enkelt inte bryr sig särskilt mycket om karaktärerna, som man gjorde när man såg ”The force awakens”. Till exempel tog Cinemassacre upp detta i sin tvådelade recension.

På ett sätt kan jag köpa detta resonemang. Det skapas ingen mystik kring personernas bakgrund som det gjorde i ”The force awakens”, och till råga på det är bakgrundshistorierna, karaktärernas förflutna, inte riktigt relevant för historien som ska berättas. Men det är helt i sin ordning. ”Rogue one” syftar inte till karaktärsutveckling på samma sätt som snart sagt alla andra ”Star wars”-filmer. Här finns karaktärerna för att bygga upp storyn, ramverket, historian. Inte tvärtom, vilket man skulle kunna hävda var fallet i framför allt originaltrilogin. Så jag ser det inte som en nackdel, utan som en nödvändig metod.

Vad jag däremot kunde känna en aning när jag såg ”Rogue one” för tredje gången är att det månne är lite för många huvudkaraktärer som slåss om utrymmet. Hur mycket jag än gillar Chirrut Imwe, så tillför han och Baze Malbus inte jättemycket för utfallet. Jo, visserligen är det Chirrut som drar i spaken till huvudströmbrytaren, så att markstyrkan på Scarif kan sända ett meddelande till flottan, men med lite enkla omskrivningar i manuset hade Bodhi Rook kunnat se till att sändningen nådde ut utan att det hade känts krystat. Just det här händelseförloppet känns tillkrånglat för att Chirrut och i förlängningen även Baze ska ha något att göra.

Med det sagt är Chirrut Imwe ändå min favoritkaraktär i ”Rogue one”, med Orson Krennic tätt i släptåg (mer om honom senare). En blind galning som övermannar en hel hop stormtrupper som om det vore en baggis? Hur coolt som helst.

Det har diskuterats mycket om Chirrut och hans relation till kraften. ”Har” han kraften, är han så kallat ”force sensitive”? Hade han kunnat bli en jedi? I ”Rogue one: the ultimate visual guide” står det att Chirrut “seemingly lacks force abilites”. En vag beskrivning, där det är lätt att fastna vid ordvalet “seemingly”, som lämnar fältet öppet för att han skulle kunna ha färdigheter som vi inte får se i filmen. Min analys är att han inte är ”force sensitive”. Han hade inte kunnat bli en jedi, av den anledningen. Jag tror emellertid att han har en midichlorianhalt som överskrider genomsnittet, vilket gör att han är lite mer mottaglig för kraftens påverkan, men inte tillräckligt för att han själv skulle kunna manipulera den.

Scenen på Scarif där han rabblar sitt mantra ”The force is with me, I’m one with the force”, medan han vandrar mot huvudströmbrytaren oskadd, utan att dödstrupperna lyckas skjuta honom har kritiserats vida. Jag tror att det kan finnas två anledningar till att Chirrut lyckas med denna bravad. Det ena är så klart kraften, att den ger honom ett visst skydd. Youtubehjälten Jon Solo lade fram en teori om att kraften konstant strävar efter balans mellan gott och ont, och att hjälpa Chirrut i den här situationen är ett led i att bibehålla balansen. Se videon där han förklarar hur här.

Den andra anledningen är – håll i er, för det kan låta, i brist på bättre ord, tossigt – att inte dödstrupperna fattar att de ska skjuta honom. Chirrut går stillsamt, lugnt mot sitt mål utan att verka det minsta intresserad av strid och våldsamheter. Han skjuter inte mot dödstrupperna, och hade jag varit soldat där på stranden hade jag nog prioriterat att skjuta mot de som skjuter mot mig.

I ”Rogue one: the ultimate visual guide” går det att läsa att dödstrupperna i sin träning också utsätts för medicinska ”procedures” för att göra dem starkare och ondare. Resultatet är att också att de är ”somewhat beyond human”. Det är inte orimligt att tänka sig att detta medicinerande får bieffekter. Skulle en av dessa kunna vara nedsatt mental förmåga? Inte alls otänkbart. Nog skulle imperiet och Krennic uppskatta om dessa supersoldaters tänkande begränsas till typ lyda och döda. Om så, kan man tänka sig att dessa dödstrupper i en eldstrid endast, eller åtminstone huvudsakligen, identifierar mål via vapen och eldgivning. Det vill säga, någonting som varken bär ett vapen eller skjuter, uppfattas inte som ett mål av dödstrupperna. Därav att de inte förstår att de bör skjuta Chirrut Imwe. Långsökt? Ja. Som tusan. Troligt? Njä, kanske inte. Men det är en tanke som slagit mig, och som tål att vändas några gånger. Kom ihåg att vi vet jämförelsevis lite om dödstrupperna, deras agerande och deras huvudsakliga order. Förutom att, ja, döda saker i imperiets namn.

Svaret till varför Chirrut över huvud taget vågar ge sig på detta dumdristiga agerande hittar vi tidigare i filmen, kort innan han spöar upp en trupp stormtrupper på Jedha. Då säger han ”I fear nothing, all is as the force wills it”, vilket händelsevis är min absoluta favoritreplik i hela filmen (även om Donnie Yens leverans var coolare i trailern, än i filmen). Han väljer att gå sakta mot strömbrytaren för att – om det är meningen att han ska komma dit oskadd, så kommer kraften tillåta honom att göra det. Om inte, så är det också meningen att han ska dö där och då. Chirrut har blind tro på kraften, kort sagt.

Chirruts sidekick Baze Malbus är den karaktär i filmen som jag är minst uppspelt över. På något sätt känns det som att han inte lyckas bli mer än just en sidekick till den betydlig mer färgstarke Chirrut. Baze ska vara en slags motsats till Chirrut – i stället för att vara troende och hoppfull, är Baze cynisk, bitter och jordnära. Han fungerar som ett härdat råskinn som skjuter först och frågar sedan (om alls), men tillför egentligen inte mycket mer än så. Jag tror att det finns potential i karaktären. Tidigare tillhörde Chirrut och Baze den religiösa ordern Guardian of the Whills, som vakade över templet på Jedha där alla kyberkristaller fanns, innan imperiet tog över. Chirrut påpekar att Baze då var den mest troende väktaren av de alla. Nu är han den förmodligen minst troende karaktären i ”Star wars”-universumet sedan Han Solo i ”A new hope”. Det tyder på att det finns händelser av substans i Bazes bakgrund. Men, tyvärr saknas det utrymme i filmen för att utveckla detta.

I sin recension av filmen påpekade Super Carlin Brothers att Bazes död var den mest meningslösa i ”Rogue one”, att han var den enda av huvudkaraktärerna som dog utan att egentligen uppnå något. Jag vill emellertid ifrågasätta detta. Notera att Baze innan han omkommer skjuter ihjäl flera dödstrupper, fler än någon annan lyckas göra. I kombination med att de två som följer Krennic upp i citadelltornet dödas av Cassian Andor – kan det vara så att dödstrupperna där och då helt utplånas? I så fall dör Baze en smärre hjältedöd. Efter dessa två scener syns inga fler dödstrupper i filmen, om jag inte minns helt fel, och de är som bekant helt frånvarande från originaltrilogin. Dock kan man invända att detta egentligen tillför föga, eftersom de ändå hade dött när dödsstjärnan spränger Scarif-basen. Men, ändå.

En sak som tydligt skiljer ”Rogue one” från ”The force awakens” är hur komiken fördelats. I ”The force awakens” fördelades komiska inslag ganska jämnt. De flesta av de större karaktärerna fick åtminstone några humoristiska repliker att leverera. Kanske för många, var mitt intryck när jag såg filmen första gången (det har dock inte stört mig de andra gångerna jag tittat). I ”Rogue one” har, grovt uppskattat, nittio procent av komiken lagts på K2SO – en karaktär som uppenbart tagits fram med ”comic relief” som främsta syfte.

Enkel utväg, visst, men inte desto mindre effektivt. Såg ett meme som gick ut på att K2SO är som en korsning av C3PO och Sheldon Cooper i ”The big bang theory”. Jo, ligger något i det.

K2SO är i allt väsentligt en minnesvärd karaktär. I princip alla oneliners man kommer ihåg från filmen yttrades av K2SO. Min favorit är ”There’s a problem on the horizon. There is no horizon”. Inte bara den torra humorn i hur repliken är skriven, utan också hur Alan Tudyk levererar den. Det givna uttalet för att förstärka vitsigheten hade varit att betona ”is”, men i stället uttalar Tudyk de två meningarna på exakt samma sätt, med samma tonfall och betoning. Detta gör att den direkta humorn lämnas helt åt själva orden, medan en indirekt humor uppstår i det smått obrydda sättet som K2SO framför nyheten på.

Om porträtterandet av Baze Malbus är en av de främsta besvikelserna, är Bodhi Rook den stora överraskningen. Inför filmen hade jag inte alltför höga förhoppningar, då han, baserat på beskrivningarna, kändes som ett smått överflödigt inslag. En pilot? Jaha. Som tidigare var på imperiets sida. Än sen då? Men han visade ju sig vara extremt viktig för händelseförloppet. Dessutom är han en intressant karaktär, en motvillig kämpe. Han lämnade imperiet för att han inte ville stödja deras sak. Då började han hjälpa rebellerna, även om det är uppenbart att han egentligen inte vill det heller. Han söker försoning, bot, bättring, och det är hans motivation för att hjälpa rebellalliansen – att gottgöra för sina brott mot galaxen, brott han begått för imperiets räkning. Även Bodhi Rook är en karaktär vars bakgrund jag vill veta mer om. En bok, eller serietidningssvit, som beskriver brytpunkten, tillfället då han insåg att det inte var hållbart för honom att vara på imperiets sida, hade varit spännande att läsa.

Sist men inte minst bland huvudkaraktärerna på den goda (eller?) sidan – Jyn Erso, filmens främsta protagonist. Jämförelser med Rey i ”The force awakens” är inte helt orimliga, även bortom de brittiska accenterna. Båda två är inledningsvis extremt motvilliga att delta i strider för galaxens räkning, att välja sida mellan gott och ont. Båda två vill mest sköta sitt. En skillnad mellan de två i den här frågan är att Jyn Erso vid tillfället då hon ser meddelandet från sin far bestämmer sig för att ge sig in i kampen, medan det inte går att isolera en enskild händelse i ”The force awakens” som gör detsamma för Rey. Skulle möjligtvis vara när hon blir kidnappad av Kylo Ren, men där är hennes främsta motiv att lyckas fly helskinnad (ganska förståeligt).

Jyn och Rey har också båda två övergivits av sina familjer. Det är inte alls otänkbart att det är av samma anledningar. Vi vet att Galen Erso tvingades lämna Jyn på Lah’mu för att skydda henne från imperiet. Vi vet inte varför Rey lämnades, men många teorier går ut på något liknande: att det var för att skydda henne från något. Sidospår: det kan inte ha varit för att skydda henne från First Order, trots att de spekulationerna finns där ute. Rey är nitton år gammal när ”The force awakens” utspelar sig, och First Order gjorde sig inte synliga förrän max fem-sex år innan filmens händelser (läs Claudia Greys bok ”Bloodline” för mer info). Alltså var Rey fjorton eller femton när First Order dök upp. I flashbackscenen i ”The force awakens”, där man får se hennes minne av att bli lämnad, är hon avgjort yngre än så.

Kul detalj: eftersom varenda ”Star wars”-fan där ute är besatt av att spekulera kring Reys bakgrund och familj, dök det inför ”Rogue one” givetvis upp teorier om att Jyn Erso är Reys mamma. Förstås är varenda sådan teori söndersmulad sedan biopremiären.

Nå, tillbaka till Jyn Erso. Jag älskar karaktären av den anledningen att det är en protagonist, en hjälte, där de sympatiska dragen är långt ifrån nämnvärt påtagliga. En perfekt antihjälte, på sätt och vis. Hur ofta ser vi sådana i blockbusters? Det vanligaste är en antihjälte som innerst inne har ett hjärta av guld. Har Jyn Erso ett hjärta av guld? Tvivlar skarpt på det. Hon visar inte upp någonting som tyder på det. Det mest påtagliga i hennes personlighet skulle jag säga är hur obrydd hon är. Nonchalant, rentav. Som när Saw Gerrera frågar hur hon kan stå ut med att se imperieflaggor var hon än är. Hennes svar? ”It’s not a problem if you don’t look up”. Jösses!

Medan jag skriver det här pausar jag för att kolla igenom Facebookflödet. Stannar vid ett inlägg från sidan Darth Vegan. En bild på Einstein med citatet ”The world is a dangerous place. Not because of those who do evil, but because of those who look on and do nothing”. Byt ut “world” mot “galaxy”, och fundera sedan på hur det relaterar till Jyn Erso. Vad som sedan skänker detta drag ytterligare en dimension är, som Super Carlin Brothers påpekade i sin recension av filmen, att Jyn Erso konstant är brutalt ärlig. Hon hymlar verkligen inte en sekund med att hon inte bryr sig om galaxens bästa. Och en sådan karaktär placerar de alltså längst fram i en blockbuster! Hur coolt är inte det?

Nu gör ju Jyn visserligen en helomvändning efter att ha sett meddelandet från sin far, men i mina ögon är det rätt uppenbart att hon tar upp kampen mot imperiet för sin fars skull, inte för galaxen. Hade meddelandet innehållit exakt samma ord (bortsett från ”stardust”), men levererat av en av de andra forskarna på Eadu hade Jyn förmodligen inte brytt sig. Att stjäla dödsstjärnans ritningar är för henne ett sätt att uppfylla hon sin fars sista önskan, inte att rädda galaxen. Detta gör henne inte alltför olik, trumvirvel, direktör Orson Krennic.

Så låt oss då diskutera skurkarna i ”Rogue one”, och börja med Orson Krennic, filmens främsta bov. Vad som är slående med honom är att han på något vis känns som en karriärsökare snarare än genomrutten individ, en typisk skurk. Hans fanatiska inställning till imperiets dominans och dödsstjärnan kommer från att han ser detta som led i sin egen framgång, inte pur ondska.

Med det sagt framstår Orson Krennic ändå som en rätt jäkla motbjudande person. Ingen man skulle vilja ta en öl med, precis. Men, återigen, detta är på grund av att han sätter egen vinning framför allt annat. Det är därför han beordrar sina dödstrupper att mörda forskarna på Eadu utan att blinka, därför att detta dåd skulle kunna stärka hans ställning inom imperiet. För Darth Vader och Palpatine skulle detta cementera bilden av Krennic som någon som inte drar sig för att eliminera minsta lilla risk för hot mot imperiet, hur långsökt eller obefintlig faran än tycks vara. Galen Erso tar på sig skulden för att ha skickat iväg Bodhi Rook med ett meddelande till Saw Gerrera – fienden – och menar att han handlat ensam. Alltså borde hotet vara avvärjt genom att straffa honom, och endast honom. Men, potentiellt skulle detta kunna skänka en smula inspiration till de andra forskarna att göra något liknande i framtiden, även om de inte var inblandade den här gången. Alltså måste de dö. Detta, i huvudet på Krennic.

Jag skulle nästan vilja gå så långt som att påstå att den kanske inte enda, men i alla fall främsta, anledningen till att Krennic är på imperiets sida, är för att det finns bättre karriärutsikter där, än i rebellrörelsen. Jo, faktiskt. Hur då? Betänk följande: under klonkrigen tjänade Orson Krennic republiken som arkitekt för militärens räkning. Under samma tid var även Mon Mothma och Bail Organa på samma sida som Krennic, om än som senatorer. Men när republiken omvandlades till imperiet försvann dess ursprungliga ideal om frihet och demokrati, därav att rebellrörelsen föddes. Dit gick Mothma och Organa. Inte Krennic. Han hade redan påbörjat en karriärklättring och var inte beredd att byta bort denna, bara för att hans arbetsgivare (i brist på bättre ord) omorganiserade (dito). Ideal? Strunt samma. Det är uppenbart att sådant inte spelar roll Krennic, när man tittar på öppningsscenen i ”Rogue one”: när ”fred” och ”tyranni” påtalas tycks han avfärda bägge som sidor av samma mynt.

(Det kanske bör inflikas att Krennic är långt ifrån den enda imperieofficeraren som stod på republikens sida under klonkrigen, men det hindrar inte resonemanget från att ha en viss substans.)

Ytterligare ett argument för min tes går att finna lite senare i filmen. En filmskurk präglas ofta av ilska. När är Krennic som argast i ”Rogue one”? När Wilhuff Tarkin tar över styret på dödsstjärnan, vilket i praktiken innebär en degradering för Krennic. Hans förbannade vrål om att bygget är ”my achievement, not yours!” talar sitt tydliga språk – Krennic är inte arg för att han går miste om att ta död på rebeller, utan för att han inte får erkännande nog för sina åstadkommanden.

Sammanfattningsvis: varken Jyn eller Krennic agerar i filmen för att uppnå något större, vilket varit fallet för såväl protagonister som antagonister i alla andra ”Star wars”-filmer. Båda två har betydligt mer inåtvända motiv, vilket lämnar relationen mellan gott och ont betydligt mer öppet för tolkning. Detta resonemang går hand i hand med tanken om att ”Rogue one” nyanserar ”Star wars”. Hjältarna i rebellrörelsen behöver inte nödvändigtvis vara supergodhjärtade samariter och höjdarna inom imperiet behöver likaledes inte vara genomonda rövhål.

Utöver Krennic återstår två ganska framträdande skurkar. Då räknar vi bort Palpatine, som det visserligen refereras till flitigt men som ändå inte medverkar. Dessa är Darth Vader och Wilhuff Tarkin.

Att se Darth Vader på film igen är så klart hur stort som helst. Jag älskar verkligen de två scenerna där han medverkar. Slutscenen, där han äntrar en korridor ombord på Profundity och hugger sig fram genom rebellsoldat efter rebellsoldat, är tveklöst min favoritscen i hela ”Rogue one”. Den här delen är så snyggt gjord att – även om man visste hur filmen skulle sluta, att de skulle lyckas få iväg ritningarna, så hade man ändå hjärtat i halsgropen genom hela sekvensen.

Likaså är scenen i Darth Vaders slott ett coolt inslag. Just att Vader har ett slott är en liten nickning åt arbetet bakom ”The empire strikes back”. Ursprungligen fanns idéer om att presentera detta redan då.

Det har bekräftats via Pablo Hidalgo, en av Lucas Films nuvarande höjdare, att slottet är beläget på Mustafar, som vi alla minns från ”Revenge of the sith”. Det är inte bara byggt på samma planet där Darth Vader förlorade duellen mot Obi-Wan Kenobi, utan rentav över exakt samma plats där duellen avgjordes.

Snabb fråga: vad tror ni oddsen är för att Vanée, den äldre herren som tycks vara en tjänare i slottet och som syns i filmen när han knäböjer framför Vaders bactatank för att informera om Orson Krennics ankomst, är Snoke i ”The force awakens”?

Som den detaljnörd jag är, måste jag anmärka på en sak som irriterade mig otroligt mycket första gången jag såg ”Rogue one”, som fortsatte att irritera mig andra gången och som irriterade mig ännu mer tredje gången. Hur Darth Vaders tonläge går upp i slutet av en mening i scenen där han och Krennic talas vid i slottet. I repliken ”A city destroyed, an Imperial city openly attacked?”, precis när han säger ordet ”attacked”. Där, i andra stavelsen, sticker rösten upp på ett nästan målbrottsliknande sätt (i den mån att Darth Vader kan låta som ett målbrottsoffer, förstås) vilket sabbar flytet och timingen i hela repliken. Det låter som att meningen huggs av innan den egentligen ska ta slut. Läser man repliken är det uppenbart att den tar slut på rätt ställe, men det låter inte så. Gudars, vad det irriterar mig. Snälla, låt James Earl Jones spela in repliken på nytt innan filmen släpps på bluray.

Vad som inte irriterar mig det minsta är emellertid Vaders replik ”Be careful not to choke on your aspirations, director”. Det har anmärkts att det inte känns vidare Vader-aktigt att vitsa på det sättet. Men på något sätt tycker jag ändå att leveransen i kombination med att han via kraften faktiskt stryper Krennic – vilket definitivt är så Vader som något kan vara – känns som helt i enlighet med karaktären. Mina associationer går till scenen i ”A new hope” där han gör samma sak mot amiral Motti och säger ”I find your lack of faith disturbing”. Ingen lika uppenbar vits, men ändå en liten hint om att Vader faktiskt har ett uns svart humor inom sig. Man kan också dra sig till minnes scenen i ”The empire strikes back”, där han stryper kapten Needa, och sedan säger ”Apology accepted”, kort efter att kaptenen dukat under.

Den sista karaktären vi ska ta upp och diskutera är grand moff Wilhuff Tarkin. Alla minns vi honom från ”A new hope”, där han stundvis framstod som en ännu mer illvillig skurk än Darth Vader. Vidare har han synts i såväl ”The clone wars” som ”Rebels”, och häromåret förärades han romanen ”Tarkin”, författad av James Luceno (rekommenderas). Han syntes även helt kort i slutet av ”Revenge of the sith”, där han gestaltades av Wayne Pygram. Här, i ”Rogue one”, spelas han av Guy Henry, som sedan visuellt ersatts av Peter Cushing via digitala medel. Peter Cushing, som spelade Tarkin i ”A new hope”, kunde så klart inte medverka då han avled 1994.

Det hela är galet bra genomfört. Hade man inte vetat om alla bakom kulisser-detaljer hade man förmodligen inte heller misstänkt något CGI-trixande bakom rollen. Det enda som inte riktigt föll på plats var rösten, som inte var tillräckligt lik Peter Cushings stämma. Inte i mina öron, i alla fall. Men, så är jag ganska petig också, i synnerhet i detta fall, eftersom Tarkin alltid varit en av mina favoritkaraktärer i ”Star wars”.

På ett sätt är det bästa med Tarkin och CGI-Peter Cushing att de faktiskt gjorde det, snarare än hur de gjorde. Peter Cushing uttryckte efter ”A new hope” att han tyckte det var synd att Tarkin dog i slutet av filmen, eftersom han gärna hade varit med i fler ”Star wars”-filmer. Tjugotre år efter hans död, fick han det, till slut.

Tarkins roll i ”Rogue one” är emellertid främst inte som en regelrätt antagonist, utan snarare som en antagonist till antagonisten. Enligt logiken ”min fiendes fiende är min vän” borde detta ställa han på rebellernas sida, vilket så klart inte är fallet. Men han finns med mest som en slags rival i överordnad position till Orson Krennic. De flesta av hans aktioner handlar om att ställa Krennic på plats. Först i slutet av filmen dyker han upp för att bekämpa rebellerna, och då – när han beordrar att dödstjärnan ska skjuta mot Scarif – tar han rimligtvis död på betydligt mer imperiepersonal än rebeller.

Hur relaterar då ”Rogue one” till ”A new hope”? Otroligt bra. Den biten har skötts med en fingertoppskänsla av guds nåde. Framför allt miljöerna på Yavin IV har återskapats med den största skicklighet och kärlek. Vidare finns det gott om påskägg för att förstärka kopplingen de två filmerna emellan. Mer om det senare.

En stor snackis har varit att filmen tar upp ett så kallat ”plothole” från ”A new hope”, nämligen att dödsstjärnan kunde sprängas så enkelt, att den hade en så uppenbar svaghet redan på ytan. Galen Erso förklarar att det är hans sätt att hämnas på imperiet, att placera en svaghet i systemet så att rebellrörelsen ska ha möjlighet att förstöra bygget. Fast, min bestämda åsikt är att det inte var helt nödvändigt. Jag har aldrig stört mig på den här svagheten i dödsstjärnan, och heller aldrig ansett det vara ett ”plothole”.

Allvarligt talat: en rymdstation som dödsstjärnan måste omsätta enormt mycket energi. Inte bara på grund av supervapnet, utan även allt annat. Tänk så mycket teknologi som ryms ombord. Det logiska är givetvis att placera energireaktorn i kärnan, eftersom det är där den kommer ha bäst räckvidd till allt som behöver energi för att fungera. Och med tanke på hur mycket energi som lär krävas för att hålla allting igång bör reaktorn vara ständigt överarbetande, och således i extremt behov av ventilation för att inte överhettas. Att det går en ventilationstrumma från ytan ned till reaktorn är faktiskt inte konstigt alls. Snarare kan jag tycka det är osannolikt att det räcker med blott en ventilationstrumma.

Jag har funderat mycket på de allra sista sekunderna i ”Rogue one” och hur de relaterar till de allra första sekunderna i ”A new hope”. Helt och hållet får jag inte ihop det, och det irriterar mig. Vi får se hur Leias blockadlöpare går in i överljushastighet och försvinner från Scarif. Men i de första sekunderna i ”A new hope” åker skeppet i ”normal” hastighet med Darth Vaders stjärnkryssare hack i häl. Frågan är hur imperiet visste var rebellerna var på väg, så att de kunde följa efter? Och varför saktade rebellerna ned hastigheten över huvud taget? Varför inte förbli i överljushastighet?

Svaret på de två sista frågorna uppfattade jag till slut, vid tredje titten. Tidigare i filmen ser vi en konversation mellan Bail Organa och Mon Mothma, där de refererar till Bail Organas ”vän jediriddaren”, alltså Obi-Wan Kenobi. Planen var alltså från början att jaga rätt på Kenobi, att åka till Tatooine för att få med honom i kampen mot imperiet. Varför? Det kan vi spekulera i, men gissningsvis anser de att en dyrgrip som ritningar över dödsstjärnan kommer vara säker i en jediriddares händer.

Men något svar på hur Darth Vader visste att de skulle till Tatooine, så han kunde styra stjärnkryssaren dit i överljushastighet, har jag inte stött på. Någon?

Hur som helst, en annan viktig koppling till ”A new hope” är det bittra slutet, att alla dör. Enkel logik bakom detta: ingen av huvudkaraktärerna är med i originaltrilogin, alltså vore det märkligt om de överlever och kröns som hjältar inom rebellrörelsen. Således måste de dö. Föga förvånande, och den makabra sidan i mig gillar detta skarpt.

En av de allra bästa aspekterna av ”Rogue one”, åtminstone för oss nördar, är alla påskägg som placerats ut i filmen, referenser till de andra ”Star wars”-filmerna och annat material. Att sitta på span efter dessa är nästan lika givande som att fokusera på själva handlingen. Den som hittar den mest oväntade referensen vinner, ungefär. Jag har satt ihop en topp fem över mina favoriter bland påskäggen:

1. Första gången vi hör Chirrut Imwes röst upprepar han frasen ”May the force of others be with you”. Detta är så härligt obskyrt: det refererar till George Lucas första färdiga utkast till ”A new hope”. Då hette filmen ”The star wars”. Häromåret gjordes det en serietidningssvit av detta manus, som finns att tillgå i seriealbumet ”Star wars: infinities”. Klart läsvärt. I denna historia är det ingen som säger ”May the force be with you”. Alla säger ”May the force of others be with you”. Kraften heter “The force of others”, helt enkelt.

2. I alliansens attack mot Scarif syns både röd ledare Garven Dreis och guldledaren Jon Vander. Här används bortklippt material från ”A new hope”, vilket innebär att karaktärerna i praktiken spelas av rätt skådespelare i rätt ålder – trots att det passerat trettionio år mellan släppen av ”A new hope” och ”Rogue one”! Detta är så läckert att jag flinar sönder nunan av förtjusning varje gång.

3. Kort efter att Jyn Erso och Cassian Andor kommit fram till Jedha City stöter de på Cornelius Evazan och Ponda Baba i folkhoperna – bråkstakarna från Chalmun’s Cantina på Tatooine. Ni vet, ”he doesn’t like you, I don’t like you either”. Visserligen är Cornelius Evazan i “Rogue one” inte särskilt lik Cornelius Evazan i “A new hope”, men det spelar mindre roll. Två frågor jag ställer är mig är dock: vad gjorde de på Jedha? Och, det förflyter inte alltför lång tid mellan det att vi ser dessa två karaktärer och när Jedha City sprängs – hur hann de försvinna därifrån?

4. När Jyn Erso går runt och vältrar sig i besvikelse efter att rebellalliansen beslutat sig för att inte försöka stjäla Dödsstjärnans ritningar från Scarif, hörs ett utrop efter General Syndulla. Detta syftar med allra största sannolikhet på Hera Syndulla, en av huvudkaraktärerna i ”Rebels”. Vad som gör detta påskägg lite extra roligt är att det rent hypotetiskt skulle kunna syfta på Cham Syndulla – Heras far, krigshjälte på sin hemplanet Ryloth. Han syntes först i ”The clone wars”, har dykt upp i ”Rebels” och är även en av huvudkaraktärerna i ”Lords of the sith”, en av de bästa ”Star wars”-böckerna som getts ut i den nya kanonen. Där försöker han ta död på Palpatine och Darth Vader, så helt otänkbart att han skulle kunna bli en topp i rebellalliansen är det inte.

5. När Jyn Erso och Cassian Andor letar efter ritningarna i citadelltornet på Scarif rabblar Jyn upp en massa namn på olika filer som de bläddrar bland, innan hon hittar rätt: ”Stardust”. Innan dess läser hon upp namnet ”Black saber”. Detta är en nickning åt the darksaber. Vad för något? En slags ljussabel, annorlunda formad, och med ett helt svart blad. Detta vapen tillhörde ursprungligen Tarre Viszla, den första från planeten Mandalore som anslöt sig till jediordern. Därefter har vapnet stulits fram och tillbaka mellan Mandalore och jediriddarna. Vapnet syntes så sent som i det senaste avsnittet av ”Rebels”.

På tal om ”Rebels” bör två andra påskägg också omnämnas. Ghost, huvudkaraktärernas skepp i tv-serien, kan ses vid slaget ovanför Scarif. Likaså syns C1-10P, eller Chopper, från ”Rebels” vid ett tillfälle på rebellbasen på Yavin IV.

Inför filmen spekulerades det i hur pass mycket det skulle anknytas till ”Rebels”, med tanke på att båda produktionerna utspelar sig i samma era. Tydligen kom Gareth Edwards och Dave Filoni, tidigare en av de viktigaste producenterna bakom ”Rebels”, överens om att det var bäst att låta de två projekten leva sina egna liv. Därav att inga huvudkaraktärer från ”Rebels” återanvändes i ”Rogue one”. Detta känns som ett lyckat drag. Främst på grund av en sak: huvudkaraktärerna i ”Rebels” är ganska tråkiga jämfört med de i ”Rogue one”.

Slutsats, slutbetyg, slutliga omdömen? Jag rankar ”Rogue one” som den bästa ”Star wars”-filmen sedan originaltrilogin. Jo, faktiskt. Den hamnar på en solklar fjärdeplats. På delad förstaplats kommer ”A new hope”, ”Empire strikes back” och ”Return of the jedi”. Jag kan inte välja en favorit. Det går inte. Tidigare har jag alltid varit övertygad om att “A new hope” är bäst, men senast jag hade ett ”Star wars”-maraton insåg jag att det valet inte är så självklart längre. De tre får alltså dela på pokalen. Efter ”Rogue one” placerar jag ”The force awakens” och ”Revenge of the sith” på en delad femteplats. Egentligen är ”The force awakens” en mycket bättre film, men ”Revenge of the sith” avhandlar så många extremt viktiga, avgörande delar av hela ”Star wars”-konceptet att den kan ta upp matchen om femteplatsen. På sjunde plats hamnar ”The phantom menace”, och sist kommer ”Attack of the clones”. Resonemang? ”Attack of the clones” är jäkligt långtråkig emellanåt, och de romantiska scenerna med Anakin Skywalker och Padmé Amidala bygger på det sämsta manusarbetet i hela ”Star wars”-serien. Sämre än något i ”The phantom menace”. Sämre än alla scener med Jar Jar Binks? Ja.

”Rogue one” lyckas med en rätt svår balansgång: som spinoff och ingen vanlig episod i ”Star wars”-sagan behöver den tydligt skilja sig från de andra filmerna och hitta på något eget, samtidigt som den inte får ta ut svängarna alltför mycket. Den måste fortfarande kännas som en ”Star wars”-film. Något annat skulle vi fans aldrig acceptera. Och de har lyckats. Bara en sådan sak som att skippa det textflöde som inlett alla andra ”Star wars”-filmer gör mer för uppfattningen av filmen som helhet, än man tror. Och det är rätt logiskt att textflödet saknades. Let’s face it: hela den här filmens synopsis går att läsa när ”A new hope” inleds.

Avslutningsvis: har ni tänkt på att titeln ”Rogue one” har en dubbel betydelse? Dels refererar det förstås till rebellstyrkan som beger sig till Scarif och kallar sig ”rogue one”. De är som rebeller inom rebellerna, alltså ”rogue”. Dels refererar den till själva filmens existens. Det är den första officiella spinoff-filmen inom ”Star wars”-universumet sedan Disney köpte upp Lucas Films (vilket innebär att vi får räkna bort julspecialen från 1978, de två Ewok-filmerna och ”The clone wars”-filmen, och snälla, det kan vi väl göra?). Filmen är alltså ”Rogue”, och den första av sitt slag, ”one”.

(Väldigt mycket information i denna text har hämtats från dels ”Rogue one: the ultimate visual guide” av Pablo Hidalgo, och dels den aldrig sinande källan av kunskap som är Wookiepedia.)

[sw5w]

I Want to Go Home and Rethink My Life

STAR WARS EPISODE II: Attack of the Clones 00:23:04 - 00:23:05

Listing of callouts for search purposes:

• Agira Nyrat • Artuo Pratuhr • Civ Sila • Dannl Faytonni • Di Mantid • Elan Sel'Sabagno, aka Elan Sleazebaggano • Immi Danoo • Joshua Jinzler • Kalyn Farnmir • Obi-Wan Kenobi • Onyeth Canavar • Reina March • Rosha Vess • Wilst Molan • Zey Nep

• Unidentified Humans • Unidentified Rodian

• Tattoo • Toniray wine • Zealots of Psusan

[sw5w]

Obi-Wan Sips His Beverage

STAR WARS EPISODE II: Attack of the Clones 00:22:55 - 00:22:56

A lot of callouts in these shots, and Tumblr won’t allow enough tags for them all, so here they are listed for searching purposes:

• Agira Nyrat • Bufon Taire • Civ Sila • Dannl Faytonni • Di Mantid • Dixon Just • Elan Sel'Sabagno, aka Elan Sleazebaggano • Immi Danoo • Jynne Celwik • Kalyn Farnmir • Obi-Wan Kenobi • Reina March • Rosha Vess • Whimper Save • Zey Nep

• Unidentified Humans • Unidentified Sullustan

• Balosar antennapalps • Death stick • Kuat • Kuat Drive Yards • Kuati Security Forces • Toniray wine • Unidentified beverages • Zealots of Psusan

I may be missing it somewhere, but I don't see anything that specifies what drink Obi-Wan is drinking in this scene. Later in Dex’s Diner, he drinks Jawa Juice (or Ardees) but what is he drinking here?

Looking at the types of beverages listed on Wookieepedia, here are the options I could find for a bright blue drink:

1. Abrax: an aquamarine cognac first mentioned in Legends in X-Wing: Rogue Squadron as a favorite of Horton Salm, and appeared in Canon in Shadow of the Sith as Enric Pryde’s drink of choice.

2. Antakarian fire dancer: this drink was on tap at the Outlander so it’s a contender. It was first mentioned in the Shadows of the Empire Planets Guide from West End Games. Star Wars Galaxies mentions that it was popular with “rough and tough types” so maybe not Obi-Wan…

(You can also see Obi-Wan's glass above in the photo from the "How to Not Get Eaten by Ewoks..." book, but it was unfortunately not tagged as to what it was...)

3. Blue Citrus Mule: this is a drink served at Oga’s Cantina on Batuu (Galaxy's Edge). Being that Obi-Wan’s drink doesn’t have the lime and ginger skewer nor is it in the distrinctive mule glass, so I’d say this probably isn’t it.

4. Chandrilan Blue ‘439: We don’t have an image of this wine, but judging from its name it must be a blue color. It was mentioned in the Legends novel, Coruscant Nights I: Jedi Twilight. Wine isn't usually drank in a teeny little glass like this, so I'd say no again.

5. Hoth Icebreaker: another drink served at Galaxy’s Edge, but this time at the unfortunately short-lived Galactic Starcruiser’s Sublight Lounge. While it shares a color with the beverage Obi-Wan drinks, I don’t think this would be it as it lacks the Hoth ice shard topper.

6. Jedi Mind Trick: another drink served at Oga’s Cantina at Galaxy’s Edge, the Jedi Mind Trick matches in color but might be too “on the nose” for Obi-Wan to order.

7. Purple Glandis Flower Juice: another drink you can order at Oga’s Cantina, the Purple Glands juice isn’t as bright as the drink Obi-Wan is imbibing in the Outlander, but it is a similar hue. I doubt this is the one.

8. Ortolan Blue Ferment: first mentioned in the Legends novel Death Star, we don’t have an image of this drink. It’s also possible it didn’t exist in 22 BBY, so again I doubt this is what Obi-Wan ordered either.

9. Spotchka: this is my personal headcanon for what he’s drinking. It’s pretty similar in color, and would give a nice connection to the current slate of tv series. Plus it’s non-alcoholic and something tells me Obi-Wan would want to keep his senses sharp while on mission.

So what do you think? Or does anyone know of a source that tells us what Obi-Wan ordered at the Outlander Club bar?

[cassatine]

1. Overview of Force-related sites (post here)

2. Observations

Okay here comes the actual meat, which is a series of notes from my in-progress whills meta, made semi-legible. With more maps but of the really ugly kind. 

So let’s start with talking spheres of influence, like the really glaring one - the Jedi’s, approximately but beautifully delimited in map (1):

..I stress that this is a tentative map. Also I was kidding it’s ugly af. Anyway - in white the conservative estimate, in grey the less conservative one 

If we look at the non-green dots in that sphere - 

Kuat’s involvement with the Zealots of Psusan is yet to be confirmed, and we know squat about them, so we can just about forget Kuat for now

Bardotta is a cultural enclave and kept away from the Galactic Republic and the Jedi Order; the Dagoyan Order seems to be a local tradition, not exported and not proselytized.

So nothing to oppose the cultural hegemony of the Jedi here.

Now if we look to where that sphere of influence ends, it’s pretty worthless to try and trace it - best look at what we could call areas of friction, represented here on (1b) with some amazing orangeish scribbles:

Looking rimward towards the Unknown Regions we have the remote Jedha / Jakku combo in the Western Reaches (i.e one of the back-ends of the GFFA). 

Jedha’s link to the Jedi is of the mysterious kind but it clearly goes back to sometime around the dawn of time, and nothing hints to their having maintained a strong presence there. 

Nothing on Jakku hints to Jedi influence either; the similarities in the beliefs of the local tradition of anchorites and some of the core tenets of the Jedi philosophy can either hint to ancient contacts or to there not having been any, considering the lack of competitive traditions in the Jedi’s sphere of influence could mean they’ve come to subsume those over the centuries. As to the Church of the Force, it settled there only after the fall of the Jedi Order.   

Moreover, that way lay the unmapped Unknown Regions, where the Jedi’s only interest is Ilum, which is pretty much in the other direction anyway. The Jedi sphere of influence ends there because it’s a natural limit. 

Rimward again, to the south, we have a cluster made up of

The Anoat Sector, who has its own tradition of Force users, the Advisers

Isda Naha, origin world of the Clan of the Toribota

Mustafar, where the ancient Sith at least had a foothold

(Dagobah doesn’t belong to the cluster because it was uninhabited. A Jedi hiding there for two decades doesn’t make it a Jedi world either)

It’s noteworthy that we’re in the Outer Rim, also known as The Other Back-end of the GFFA, which the Jedi Order wasn’t particularly known to care about. 

Still rimward, our final cluster:

Dathomir, which is not known for being welcoming to Jedi

Yavin IV, with its ancient Massassi temples

(Lorrd, who may be the origin world of the Brotherhood of the Beatific Countenance) 

(Ninn, who may be the origin world of the Ninn Orthodoxy)

(Atollon doesn’t count because it’s only home to the Bendu)

Two Sith worlds, Malachor and Moriband.

So here we’re again in the back-ends of the GFFA, with worlds in the Outer Rim, but two of those are Sith so at least we’ve got attested conflict. More on that later.

There’s Durkteel and its Phirmist temple left, but it’s not exactly in the Core either. The overall picture is that indigenous Force traditions tend to survive better in the forgotten fringes of the galaxy. We can explain that by the fact by looking at the historical context; the end of the expansion era of the Galactic Republic defined those galactic fringes, and Jedi never grew as influential there because they simply were never as present, the Senate rarely having reasons to send them outside of actual Republic territory. 

Bardotta and Kuat, depending on the data we’ll get, may allow us to make a case for a second scenario, in which richer Core worlds also cling to their own traditions, forming small enclaves in the greater sphere of influence of the Jedi. 

Going back to the attested conflict part, we know a few of the ancient Jedi  / SIth battlefields - there’s not many stars on the map yet, but I think it’s enough to get a picture of the war of old. We’ve got Takodana and Ruusan, standing for ancient Sith attempts to extend their dominion corewards. Coruscant, which seems to have changed hands a few times, stands for how far they got, and Malachor, a Sith world basically stands for Jedi efforts to push the Sith back in those unpopular fringes of the galaxy. 

I’d like to make it Yavin IV-Ossus-Lothal because of the map to the Ordu Aspectu clusterfuck, but there’s a Hidalgo tweet about the Massassi having been enslaved by the Sith somewhere. probably should have put a red dot on Yavin IV actually.

Another thing: the GFFA as a whole is pretty far from church and state separation. 

The Jedi Order serves the Galactic Senate but its Council acts as advisors for the Chancellor. It’s become the top dog Force tradition and pretty much believes it has a Force-given right to the mysteries of the Force, as well as to Force users themselves.

The Sith were the product of a schism within the Jedi Order and pretty much believe they have a Force-taken right to the mysteries of the Force. Pre-Banite Sith built at least one Empire and although it’s never been that clear because they always were easily distracted by mayhem and hellfire, Sith seem to be about galactic domination as much as they’re about Jedi killing.

The Dagoyan Order is a religious order but they also have seats in the Bahk-tov Council and before that the Frangawl Clan was in charge.

The Advisors, as far as I can figure, are an organization of Force users literally dedicated to the protection and continuation of the Anoat Sector aristocracy.

From what we’ve seen of the Ordu Aspectu, another Jedi Order splinter, Rur was both temporal and spiritual authority.

With Jedha we start on the unclear cases, but the Disciples and Guardians of the Whills seem to have had a certain preeminence.

The caveat is that many of the Force traditions currently known are not tied to a specific planet or system or species. And there’s just not much data yet. The Jedi Order worked on a bigger scale, and so did the pre-Banite Sith but still, currently the pattern is that Force traditions strongly linked to local culture and identity at the planetary level tend to exert both temporal and spiritual power.

Another point of note, although there’s not much to say, is that the known sources of kyber crystals are dispersed and all relatively far from the Core. Jedha’s the most coreward and coincidentally, it’s the one planet whose crystal were formed through a cataclysmic event rather than natural growth (as far as we know). I know jackshit about the subject, but I guess we could make up something about specific conditions to the formation of the kyber crystals. 

...Aaand that about wraps it up. For now. 

[starwarstournament]

WHO WOULD WIN? *VOTING OVER* Breela vs Crockagor (Round 2)

Breela (Ultimate Alien Anthology) (Wookieepedia) *WINNER*

Breela was a female Farghul bounty hunter, and leader of Crimson Nova, a chapter of the Bounty Hunters' Guild. She was the daughter of Mika, a bounty hunter who worked during the Clone Wars and hated Jedi. She was tattooed on her face and abdomen; the lines around her navel were similar to those of a Zealot of Psusan.

Armor: Semi-armored outfit (pictured)

Weapon: Blaster pistol (pictured)

Crockagor (Star Wars: The Clone Wars - “Chapter 6″) (Wookieepedia)

Crockagor was a male member of a green reptilian species. During the Clone Wars between the Galactic Republic and the Confederacy of Independent Systems, he served the Sith Lord Count Dooku. In 22 BBY, Crockagor fought and died as a gladiator in the Cauldron arena on the planet Rattatak.

Armor: Brown loin cloth (pictured)

Weapon: Spiked mace (pictured)

ARENA: Felucia Jungle

Vote Here

Full Bracket Here

[starwarstournament]

WHO WOULD WIN? *VOTING OVER* Baysden vs Breela (Round 1)

Baysden (Jedi Knights Trading Card Game - Scum and Villainy) (Wookieepedia)

Baysden was a Human male Imperial stormtrooper sergeant during the Galactic Civil War. In 0 BBY, Baysden was among the sandtroopers brought to the desert planet of Tatooine by Captain Alima to search for the fugitive Rebel droids C-3PO and R2-D2. The droids were wanted for carrying the stolen plans for the Empire's first Death Star battlestation. Baysden, like other sandtrooper leaders brought to Tatooine by Alima, was a seasoned veteran. He wore full stormtrooper armor, and wielded a blaster rifle.

Breela (Ultimate Alien Anthology) (Wookieepedia) *WINNER*

Breela was a female Farghul bounty hunter, and leader of Crimson Nova, a chapter of the Bounty Hunters' Guild. She was the daughter of Mika, a bounty hunter who worked during the Clone Wars and hated Jedi. She was tattooed on her face and abdomen; the lines around her navel were similar to those of a Zealot of Psusan.

ARENA: Open Hangar

Vote Here

Full Bracket Here

[cassatine]

force lore

this is more temporary than anything, and it doesn’t take Legends in account because i’m not that far gone yet - but even if i did, the rate at which Force lore is developed in the new canon in way higher than Legends’ was (i’m only accounting for first appearances here). it’s kind of interesting how much Force stuff was crammed in the last season of Clone Wars, too. idk. i’m thinking it’s going to be a long-term theme; there’s something planned for the Whills, Hidalgo confirmed it, and there’s also something with ancient history as well - knowledge lost and found, impacting the world again. which is doubly interesting considering how much the really old canon is being sourced and by whom. not done thinking about that, but anyway:

(Lucas’ drafts: the Force of others, the Whills, the Jedi-Bendu)

Original Trilogy: Jedi and Sith, the Force, Dagobah’s cave,

Prequel Trilogy: midi-chlorians, Chosen One, the Lost Twenty – planned allusion to the Shaman / Ancient Order of the Whills (script + novelization)

Clone Wars: the Nightsisters + Nightbrothers and magick, Ilum’s jedi temple + Crystal Caves, Mortis, Eedit temple, Jedi chapter house on Aleen, Holocrons

The Canonpocalyse 

Clone Wars ctd: Bardotta and Dagoyan Order + Frangawl Cult, the Force Priestesses (Anger, Confusion, Joy, Sadness, Serenity) and Wellspring of Life, deprivation ritual, Sith temple on Moraband, Cosmic and Living Force

Rebels: the Lasats and Ashla, convorees (??), Inquisitorius, Lothal’s Jedi temple, Malachor, Bendu

The Force Awakens: Journal of the Whills, the Church of the Force, the Knights of Ren (?), Snoke (??), Jakku, Ahch-To, Tython, Ossus

The new Expanded Universe: Ordu Aspectu, Order of the Terrible Glare, the Crèche, the Advisers, the Massassi, Kyber crystals, Sith shrine under the Jedi temple, Sith Temple on Mustafar, Great Library of Ossus, Jedi temple on Vrogas Vas, Force tree, Palpatine’s dark side artefacts (Sith Chalice, Great Crystal of Aantonaii), Acolytes of the Beyond

Rogue One: the Whills, Disciples and Guardians of, Force of others, Jedha, pilgrims, Brotherhood of the Beatific Countenance, Ninn Orthodoxy, Zealots of Psusan, Phirmists, Order of the Esoteric Pulsar, cult of the Huiyui-Tni, Central Isopter, Vader’s temple