#Vi är svensk fantasy

[perabl]

Verk som liknar!

Hoppar på taggen #verksomliknar på Instagram, som går ut på att plocka upp kända författare/böcker som ens eget skrivande jämförts med.Några klipp ur olika recensioner på mina böcker i serien “Legender från Thiramaar”Jag fastnade för Per Lindskogs stilspråk och berättarteknik redan när jag läste Eilaths hopp, som är den första boken i serien. Jag jämförde hans debutbok med Sagan om ringen, och…

[lordhelmut-k6-press]

Vem är LordHelmut?

Vill helst vara lite anonym här och tar hellre vissa saker privat. Därav har jag medvetet valt att t. ex. lägga upp bilder som är lite manipulerade/maskerade och att inte dela med mig av för mycket personuppgifter.

Jag är 40+ och bor i mellansverige, inte i Sthlm, men i närheten av huvudstaden. Jag är svensk och född här. Allt övrigt du vill veta om mig och exakt ålder och liknande får du veta när du skriver till mig. Det finns även omaskerade/omanipulerade bilder, men dom är endast för seriösa och godkända.

Jag har läggningen hebefil. Googla om du inte vet vad det innebär. Du som tjej bör acceptera min läggning om vi ska ha en relation. Detta handlar främst om fantasier/attraktion. I mitt kontaktsökande gäller endast myndiga/sexmyndiga partners.

[kirbybokblogg]

Kirby Bok Blogg

Tjaba! Detta är Alex och det här är första inlägget på min bok blogg som jag gör till svensk lektionerna. Boken vi kommer läsa (och som jag kommer blogga om) heter När Hundarna Kommer och är skriven av Jessica Schiefauer. 

Intrycket jag har fått av När Hundarna Kommer är att den är ganska allvarlig och mystisk. Det mörka omslaget och kryptiska prologen ger en kännsla av osäkerhet och förväntan. Baksidestexten nämner rätt grova teman som misshandel och mord, så jag förväntar mig inte en komedi. Boken verkar rätt realistisk, och för att vara ärlig är det inte typen av böcker jag brukar dras till. Jag gillar mycket fantasy och sci-fi. Det blir intressant att kunna försvinna in i en helt ny värld med nya regler och massor av lore att fördjupa sig i. Jag vet inte om jag har en favorit bok, men några böcker som står ut när jag tänker på saker jag har läst är boktrilogin WondLA

Det är en sci-fi bokserie som jag har läst både på svenska och engelska. Tyvärr har jag aldrig kunnat ta mig igenom hela serien, även fast jag har försökt flera gånger (jag äger inte böckerna utan lånar dom på bibliotek). 

Men tillbaka till När Hundarna Kommer. Jag vet inte riktigt om jag har någon hypotes om vad den kommer handla om, men baksidan och prologen ger en hint om att det kommer vara ett kärlekspar som på något sätt blir knytna till en misshandel. Jag är ganska taggad på att få läsa boken :)

[anderslindberg]

Att de jämför Greta Thunberg med Pippi Långstrump säger allt

Tycker de Pippi Långstrump-referenser om Greta Thunberg som dyker upp i internationell media är lite spännande.

Det säger så mycket om hur världen ser på vårt land. Pippi är det varma, det starka, det självständiga barnet som av egen kraft erövrar världen.

Sverige är ett litet land men vi påverkar långt över vår viktklass gång efter gång efter gång. Med ord, med engagemang och som föredöme.

Pippi Långstrump är svensk exceptionalism, om det finns en sådan. En slags spegel av vilka värden vi är stolta över. Individualismen, respekten för olikheter, bristen på respekt för auktoriteter och friheten för var och en att forma sitt eget liv.

Högern hatar den Sverigebilden. De tycker vi borde inordna oss i andras ordningar, sluta vara så annorlunda och sluta sticka ut i med vår svenska modell, utrikespolitik, säkerhetspolitik eller klimatpolitik.

Högern har ägnat år åt att prata ner Sverige. Beskriva landet som överreglerat, som DDR, som en enpartistat, som mot företagande och jobb, som beskattat till döds, som splittrat av invandring och genusflum osv.

Men när omvärlden letar referenser är allt det där som bortblåst. Istället: Pippi Långstrump.

Det finns en linje här som jag tror är äldre än Astrid Lindgren men som hon fångade i sina böcker just i skiftet mellan bondesamhälle och industrialisering, mellan det gamla traditionella livet och det nya i staden och mellan fantasi och verklighet.

Den linjen är moderniteten. Det svenska moderna projektet handlar om optimism och framtidstro, om individens frigörelse från överheten men även om tron på demokratin som lösning. Tron på det goda i människan.

Modernitet är förändring.

Jag tror det var Göran Johnson, metall, som sa att han inte är rädd för den nya tekniken utan för den gamla. För det är den gamla som kan göra medlemmarna arbetslösa.

Klimatfrågan kommer att förändra oss, och förändring är hopp om förbättring. Tillsammans har vi lyckats med precis detta förut.

När nu ännu en ny tid kommer, med en klimatkris som kräver en ny livsstil, ny vetenskap och ännu nyare teknik så är det fullt rimligt att Pippi Långstrump ännu en gång går i bräschen, eller sin egen väg, hur man nu ser det.

Astrid Lindgren fick aldrig något nobelpris för att hon skrev Pippi Långstrump.

Förhoppningsvis är den Den Norske Nobelkomite klokare än Svenska akademien.

[sarabelfgren]

Hej Sara! Kom på en grej, varför valde ni att göra Cirkeln till film? Eller va det inte ni som valde det? För tänk om ni hade gjort Cirkeln, Eld och Nyckeln till en tv serie på ett X många avsnitt. Tror ni att fler hade kollat då? För jag tycker att det är så sjukt tråkigt att det inte blir någon mer filmatisering utav dem två resterande böckerna!! // Ledsen älskare av hela trilogin!

Hej! Oj, svår fråga … Men i korthet - vi ville göra det i Sverige, och för några år sedan, när vi gjorde filmen, så fanns inte så många aktörer att gå till på tevemarknaden. Att göra en så stor teveserie med bara unga i huvudrollerna som krävde budget (det är ju en berättelse som kräver en del pengar) … Ingen skulle ha gått med på det. Och dessutom är teveserier i Sverige kända för att hamna i “development hell” på grund av hur kanalerna fungerar. Man blir helt beroende av kanalens godtycke, och kan inte driva projektet framåt. Kanske skulle det se annorlunda ut i dag med fler aktörer och en succé som Skam färskt i minne, men jag har för länge sedan slutat tro att den svenska teve-och filmbranschen styrs av rim och reson, hehe. Dessutom tyckte vi att det var kul att göra den första riktiga fantasyfilmen i Sverige. Och vi behöver verkligen inte skämmas för de biosiffror vi fick, de svenska filmer som gick bättre än Cirkeln tillhörde alla kategorin “svenska familjevänliga feelgood-filmer” som brukar vara de som lockar publik till svensk film. (Det finns mycket att säga om den svenska publikens komplicerade förhållande till svensk film, men jag ska inte veckla in mig i det här.) Sen att enormt många valde att ladda ner den i stället för att betala för den (såg siffrorna för det häromdagen) … Ja, det var ju inte så kul. Även om man inte gillar Cirkeln som film så försvårar man ju för att liknande filmer (fantasy, skräck, etc) ska kunna göras i Sverige. Men jag tror inte folk tänker så långt. Hur som helst - det finns fortfarande en chans att den blir teveserie, men inte i Sverige. Mer än så kan jag inte säga just nu. :) Allt gott!Sara

[louiseeklund]

3 Februari 2019 Söndag

00:36

Jag hann inte se klart filmen jag kollade på. Katten blev tokig för att jag aldrig gick och lade mig.

00:37

Jag har en tendens att spela upp gamla fragment av mitt liv när jag är ensam. Eller jag liksom pratar för mig själv till någon eller om något. Som ett slags skåderspel. Jag övar upp mina skåderspelar-talanger och jag övar upp improvisation i tal. Det är som att skriva egentligen men de kommer inte lika snabbt och naturligt för mig, men bra blir det.

09:43

Jag är avundsjuk på Kip. Han lyckas... om det nu är det han försöker göra. Jag känner liksom att jag inte lever ett värdigt liv, att jag inte lever alls. Att jag en lördagkväll är ensam i stillhet, i lugn. Medan han uppdaterar en frekvens i sina sociala medier för tre timmar sen, uppenbarligen åkte han inte till landet, han åkte för att träffa sina nya vänner som verkar mycket mer spännande och exalterade än jag. Eller inte bara verkar, de är. De är i trettioårsåldern och lever på som de ska. Jag är är sjugoårsåldern och lever som i en annan planet. Vi lever i separata världar där jag på något sätt lockas till dem. Men jag har inte deras energi, deras driv. Jag har inte det dem har. Jag är för seriös. De händer inget här. Hur kan han se något i mig, i Louise, i hon som hellre sitter hemma än går ut. Jag blir åksjuk. Jag blir ledsen. Jag känner att jag inte lever. Att jag lever på fel sätt. Hur blir jag rolig? När skall jag börja leva? Fyfan. Fyfan. Fyfan. Jag har inget i hans värld att göra. Han kommer upptäcka det snart. Hans vänner vill inte ha med mig att göra. Jag är en vanlig svensk tjej som dricker mellanmjölk och te. Egentligen hade jag viljat vara mer wild and crazy och det är därför jag vill bort från Sverige. För jag kan inte vara det här.

09:45

Jag måste göra något av mig själv. Jag måste skrota mig själv och påbörja något nytt. Jag måste lämna idén om mig själv och ta fram den som jag i mitt hjärta är.

09:55

Han är så mån om att jag ska se hans storys, att jag ska se vad han håller på med. Han vill uppenbarligen göra mig avundsjuk. Han tvingade mig till att lägga till honom igen både på Instagram och Facebook. Han visste väl att det skulle påverka mig.

09:58

Han förgiftar mig. Han gör mig starkare och svagare på samma gång. Han får mig ur balans. Han är en person jag vill vara. Jag är avundsjuk för att jag själv inte är lika fri.

10:00

Varför kan jag inte bara vara glad för honom? Varför blir jag arg? Jag känner för att slåss och brotta ner hela världen. Jag känner för att ställa mig på toppen och visa vem jag är. Varför är jag så jävla lugn och icke-kapabel till att leva?

10:02

Han försöker göra sitt för att få mig tillbaka men snart lär han märka att det inte är mig han vill ha. Han har bara behövt mig för att förstå att han inte kunde leva på sättet han levde på, men nu när han är bättre, nu när han vet vad han behöver jobba på så behöver han inte mig. Vi går olika vägar. Han tar motorvägen medan jag går vilsen på en stig som leder till en äng där jag fastnar vid några blommor och aldrig ger mig av. Jag trivs där på ängen. Omedveten från allt bortom skogen. Men så fort jag får en glimt av vad som försegår där ute vill jag dit. Men jag kan inte ta mig dit för de skulle betyda att jag aldrig skulle hitta tillbaka till min underbara äng. Det är antingen det ena eller andra. Jag blir trött av det minsta lilla oljud.

10:08

På min äng har jag allt jag behöver. Jag har ett staffli och oändligt med canvas, penslar och färg. Jag har en dator i vilket går på solenergi där jag skriver och det är där jag får glimten av världen där ute. Det är soligt, varmt och det är vackert. Det finns en bäck som rinner från glaciären. Där finns kvittrande fåglar i färgglada färger. Det är bara jag och den behagliga världen med mina instrument som leder mig framåt. Där har jag även en saxofon och ett piano som är till för att stilla ensamheten.

10:13

I datorn ser jag ibland blickar från Kips fartfyllda liv. Han är på motorvägen. Jag ser honom åks mellan plats och plats. Han står aldrig still. Han möter talangfulla inspirerande hungriga människor som alla är rädda för att dö, så de ser till att leva sina liv fullt ut. Han själv skådespelar med världens bästa skådespelare och får en självklar plats hos dem. Han arbetar hårt och träffar människor som för honom fram i karriären. Han påbörjar projekt efter projekt och slutför dem lika så. Han träffar alla möjliga människor världen över och hör historier från livsöden som han tar upp och filmatiserar. Han vinner Oscar efter Oscar. Han tänker inte mycket på mig, men han checkar av ibland och frågar om min äng ännu grönskar. Han upplever sann lycka med andra. Han skålar och han bidrar med sin del till världen. Han donerar till välgörenhet, han startar välgörenhetsorganisationer, han involverar sig för att göra sin del. Han har hus i flera olika länder, hus han själv designat. Ett hus mitt i skogen där han finner ro dit han tar sig för att koppla av. Han har ett penthouse i New York. Han har ett hus i Los Angeles. Han har har ett hus på Australiens östkust. Tillsammans med vänner har han ett gemensamt landställe i Sveriges skogar. Han har allt jag drömt om medan jag sitter fast på en äng någonstans i en skog. Jag lever i en dagdröm jag inte kan ta mig ut. En dagdröm som jag inte vet om jag vill ta mig ur. Jag lever ett liv som är behagligt och skräddarsytt för mig, ändå drömmer jag mig ut till motorvägen, till livet där ute. När ska jag lägga ut spår så att jag kan hitta tillbaka? När tar jag steget ut från skogen och in i världen hos andra. Vad är min innersta vilja? Vem är det jag är? Har jag någon drivkraft? Hur tar jag tag i den? När ska jag inse att gräset inte är grönare på andra sidan? Det växer inget gräs på asfalt. På min lilla rofyllda äng behöver jag inte oroa mig för någonting annat än mig. Där kan jag skapa, kreera i all oändlighet. Mina målningar, min musik och mina texter når ut. Men jag når inte ut. Jag är förslavad i mig själv. Jag har låst mig till ängen.

10:32

En ganska stor del av mig är att Kip på något sätt kan rädda mig. Att han visa mig vägen ut och göra mig fri min inre frid. Men är det inte en inre frid ni alla eftersträvar. Vem är jag om jag väljer bort den? Vem är jag utan min äng? Jag lever i paradiset, men paradiset är tråkigt. Det är bara jag där. Vem ska jag dela det med om ingen någonsin ramlar förbi?

10:37

Jag minns nu att när Kip var ute ur leken, för bara sådär någon vecka sedan. Då var jag ganska fartfylld. Det hände saker hos mig som inte sker då han är här. Jag var ute kanske hela tiden. Jag träffade folk nästan varje dag. Nu är han tillbaka och jag låser in mig själv. Hur kan endast hans närvaro i min stad bidra till något sådant? Hur kan hans energi stråla så starkt? Glömmer jag bort att han är här blir det nog mer liv i mig. Jag kan känna mig social och fartfylld om jag inte jämför mig med honom. Han är på en helt annan nivå än jag. Han är Solen, jag är Saturnus. Allt kretsar runt honom, vad kretsar runt mig?

10:44

Det är inte varje dag jag känner avundsjuka. Det är inte på många jag känner avund på. Kip är uppenbarligen den i min närhet jag känner mig avundsjuk på. Gör det mig inspirerad? Något så när. Han är nio år äldre än jag, i hans ålder måste jag ha nått hans höjder. Han har inte nått dit förens nu egentligen och han tackar mig. Han tackar mig för det. Jag skall ägna dagen åt att planera mina nio kommande år.

10:49

Nu är han påväg till landet, troligtvis med Elli i bagaget. De skulle basta, sa han igår.

11:00

Jag får inte glömma att jag hade det väldigt trevligt igår. Det var exakt så jag ville ha det. Jag i min ensamhet och se på film. Det händer ju aldrig. Förvisso fick jag inte se klart rullen pågrund av min katt. Jag lät mig sova ut idag, jag är inte bakfull och jag känner ett driv och jag känner mig tävlingsinriktad. Jag vill skriva. Påbörja en bok som är helt och hållet påhittad. Jag vill se hur långt min fantasi når. Jag vill också rita och rita klart fina teckningar. Jag är taggad på att städa lägenheten, tänker städa omkring kl 1. Ikväll ska jag träffa Ash. Jag är on fire.

11:06

Okej. Så jag har uppenbarligen ett behov av att synas. Av att finnas till och det är allt jag består av. Det är min drivkraft.

11:24

Kipan ringde och jag berättade allt jag hade tänkt på. Samt att jag lade upp förslaget att byta namnen på dagarna i veckan till siffror istället. Så på dag fyra, ska vi besöka hans konstnärsvän i studion. Du är solen, jag är Saturnus. Han sa också att mitt liv är mycket mer intressant och bra än vad jag påstår det vara. Han har rätt trots allt. Jag har allt jag behöver på min äng. Jag har trygghet och stillhet. Men jag saknar havet.

12:00

Jag vill vara Coltrane.

12:03

Eller med det menar jag att jag vill vara som honom. Jag ser upp till honom.

12:11

En sak jag innerligt ångrar, inte för att jag hade kunnat gjort någonting åt det, är att jag inte föddes på femtiotalet. Eller sextiotalet hade kanske räckt. Jag är avundsjuk på mina föräldrar som har levt parallellt med så många otroliga legender. Att jag inte har levt samtidigt som John Coltrane, gör mig oerhört besvärad. Det är heller inte något som jag kan göra något åt. Det finns inte samma slags människor längre, människor som skapar för kärlek och hopp. Dagens människor skapar för att bli sedda och de gör allt för att synas. De är sociala-medier-freaks. De gör allt för att få likes. Sociala medier har förintat kärnan av mänskligheten. Visst har det fört oss fram i evolutionen, visst har de gjort planeten mindre. Men legenderna från 50-talet är borta. Jag lever i en modern tid.

12:18

Vi behöver fler personer som tror på mänskligheten.

12:36

Om du gillar det, gillar du det och om du inte gillar det, gillar du det inte. Han gjorde något andligt som vissa kanske inte förstod - Det är där jag vill vara.

12:57

Så orättvist att en så godhjärtad man som John Coltrane skulle dö av levercancer i 40-års åldern. Jag ryser av obehag. Han gav oss mycket av sina år iallafall.

19:09

Dagens utflykt blev till Aspudden med pappa för att slänga skräp i Sätra. Sen en tur förbi mälarhöjden påväg till Biltema innan vi åkte tillbaka hem igen. Snön har varit så tjock, lätt och vacker idag. Otroligt vacker! Det låter kanske inte särdeles speciellt men jag lovar dig. Det var en fin kvalitetstid med pappa.

19:11

Innan dess så spelade jag Saxofon och jag lovar er, att jag har börjat spela saxofon igen är det bästa som hänt mig.

19:12

Ska träffa Danial nu.

19:14

Jag har fått Kip att byta ut veckodagarna mot nummer. Så mycket lättare. 1-7 liksom. Start till slut. Känns mycket mer logiskt så.

[filmskribent]

Filmrecensioner x 4 (Tidningen Kulturen 2014-2016)

Green Inferno (Eli Roth, 2013) Recension 25/1 2016

Så till sist serverades Eli Roths gröna inferno, snyggt filmad på plats i sydamerikansk djungel men kantad av distributionssvårigheter och bannlysningar. En av kontroverserna gällde regissörens metoder. I strävan efter "autenticitet" anlitade Roth peruansk ursprungsbefolkning att spela en extrem nidbild av sig själva: kannibaler. Som förberedelse ska indianerna ha fått bekanta sig med film- och tevemediet genom att se Ruggero Deodatos omtalade Cannibal Holocaust från 1980 (det är ingen hemlighet att Roth använt denna genreklassiker som förlaga).

Visst går det att läsa in kritik mot nätaktivism och naiva världsförbättrare, men framför allt rör det sig om exploitation enligt beprövat koncept. Ett gäng collegestudenter åker till Amazonas för att för omvärlden exponera regnskogsskövling och lokala missförhållanden. Något går fruktansvärt fel och den peruanska ursprungsbefolkning man så ädelt vill rädda visar sig vara kannibaler med synnerligen god aptit. Alla ska få smaka, gammal som ung.

En viktig skillnad gentemot dess italienska inspirationskällor, är att filmen undviker det mockumentära greppet att använda found footage och äkta djurvåld. På pappret är det ett klokt val, då det antagligen är svårt att övertyga en nutida biopublik om att det finns kannibaler på riktigt. Dock blir det sällan så gastkramande som man hade kunnat förvänta sig – vissa scener är så farsartade att det gränsar till parodi. Filmskaparna lyckas ändå trigga hungern efter renodlad kannibalskräck, en myt (?) som verkar tåla att tuggas om och om igen. Förhoppningsvis ger eventuella uppföljare mer blodsmak i munnen.

T.S. Spivets fantastiska resa (Jeun-Pierre Jeunet, 2014) Recension 6/4 2015

Bekännelse: jag läser nästan aldrig skönlitteratur. Hade det inte varit för Jean-Pierre Jeunets Reif Larsen-filmatisering, hade jag förmodligen missat Tecumseh Sparrow Spivets vidunderliga resa genom norra USA. Nog för att det finns gott om filmer om dysfunktionella familjer med snusförnuftiga ungar – denna absurdistiska må bra-färd förtjänar resesällskap.

10-åriga T.S. Spivet (Kyle Catlett) är en nästan provocerande intelligent liten naturvetare. Han uppfinner “den eviga rörelsemaskinen”, blir upptäckt av Smithsonian-institutet i Washington D.C. och rymmer från familjefarmen i Montana för att motta det prestigefyllda Baird-priset. Det här är oemotståndligt knasig mellanvästernkitsch. Inte lika fartfyllt som eftertänksamt. Kompositören Denis Sanacores americana sätter fin ton för familjen Spivets Lilla huset på prärien-tillvaro. Tonårsdottern är trulig och Helena Bonham Carters entomologmamma är sådär pillemarisk som vi är van att se henne. Som antiintellektuell kontrast representerar den fåordiga cowboypappan (Callum Keith Rennie) det enkla livet på landet. Medvetet stereotypt, ja, men bakom den serieteckningsaktiga inramningen finns ett rörande familjedrama, med frostiga relationer, hämmande uppfostran och plågsamma minnen av ett tragiskt dödsfall. Balansen mellan allvarsam tyngd och komisk lätthet fungerar för det mesta väl.

I en intervju med The Guardian har Reif Larsen sagt att Jeunets sätt att betrakta världen, är nedkokat i Spivets DNA. Det märks. Regissörens visuella hjärna har verkligen fått löpa amok, särskilt med tanke på hur fiffigt man har använt sig av den numera ganska uttjatade 3D-tekniken. Detaljrika texter, bilder och diagram poppar ibland upp i grafiska installationer och vävs in i handlingen. Till och med eftertexterna är en fröjd för ögat. När vetenskap korsbefruktas med surrealism och steampunkig scenografi, stimuleras intellekt och fantasi på ett sätt som borde tilltala alla med ett öppet sinne, oavsett ålder.

All We Have Is Now (Alexandra Dahlström, 2014) Recension 27/10 2014

Det bruka heta att bra konst föds ur lidande. Att livets jävlighet är grogrund för storverk. Må så vara, Alexandra Dahlströms musikdokumentär All We Have Is Now är långt ifrån en svensk motsvarighet till Some Kind of Monster (2004), den ångestfyllda Metallica-dokumentären där infekterade konflikter och gruppterapi är motor för musikalisk pånyttfödelse. Det finns dock en viktig likhet: skildringen av hur bandkonstellationer kan påverkas av avhopp.

Ur spillrorna av den framgångsrika popexplosionen Those Dancing Days reser sig Vulkano, en trio bestående av Cissi Efraimsson (sång, trummor), Lisa Pyk Wirström (keyboard, percussion) och Rebecka Rolfart (bas, gitarr). Världen ska återerövras och avstampet sker i en replokal på söder i Stockholm, innanför tunnelbanestationen Skanstulls bergväggar. Energin i det ljudisolerade rummet sprakar av skaparlusta, en förenande drivkraft som fler än bara kulturarbetare borde kunna känna igen sig i. Det lite läskiga men renande med en nystart. Spänningen i att inte veta vad som komma skall. Att i tanken isolera sig från omvärlden och skapa sitt eget kreativa universum. Allt detta är centralt när man via Dahlströms närgångna regiblick får följa Vulkanos framfart; från replokal till konsert- och festivalscener i Sverige, USA och England, fram till att Rebecka Rolfart hoppar av bandet men ändå fullföljer inspelningarna av debutalbumet Live Wild Die Free.

Trots att Vulkanos musikaliska fundament känns yvigare och punkigare än Those Dancing Days, saknas inte "hookar". Bortom frenesin finns något suggestivt hittigt. Som i dängan Choir of Wolves, vars lykantropmetaforer påminner om Wolf Like Me med New York-bandet TV On The Radio. Härligt bångstyriga popkaskader till trots – för att vara ett porträtt av ett band som under tre års tid utvecklar ett sound och en musikalisk identitet, bjuder All We Have Is Now på förvånansvärt lite musik bakom kulisserna. Hur går den kreativa processen till? Hur föds låtarna? Man kan att ana att musiken växer fram kollektivt i replokalen, men en djupare inblick i låtsnickrandet får ge vika när vänskap och lojalitet står i fokus. Dahlströms resa med Vulkano väcker därför en nyfikenhet som ibland gränsar till frustration. Om inte annat får åskådaren en berättigad anledning att i sin helhet Spotify-lyssna igenom låtarna från filmen. Det om något är en säljande krok.

Turist (Ruben Östlund, 2014) Recension 5/7 2014

Svenska mästaren i "awkward moments" har gjort det igen. Att se en Ruben Östlund-film är att under ett par timmar konfronteras med obekväma vardagssituationer, samtidigt som man blir inbjuden, nej, tvingad att ta på sig de självrannsakande glasögonen och tänka: "Vad skulle man själv göra, hur skulle man själv reagera?" Turist är inget undantag från ångestregeln. En barnfamilj, förmodat urban sådan, befinner sig på skidsemester i Alperna för att fly vardagspusslet och få några dagar för sig själva. Trodde de. En hotfull situation med lavinfara ställer allt på ända och i ett kritiskt ögonblick överger pappa Tomas (Johannes Bah Kuhnke) mamma Ebba (Lisa Loven Kongsli) och deras två barn för att rädda sitt eget skinn. Detta svek är tändgnistan som leder till förnekelse, skam och slitningar vuxna och barn emellan. I frustrationen över sina tillkortakommanden som alfahanne brister Tomas i en nyckelscen ut i vad regissören har kallat "the worst man cry ever". Som ett offer för sina primala instinkter har Tomas misslyckats i rollen som den perfekta familjefadern; när det väl gäller sätter han sig själv i främsta rummet, ett agerande som utmanar samhällets minsta gemensamma nämnare av moral.

Våndan kommuniceras inte bara via ord och gest. Kompositören Ola Fløttum från det norska slowcore-bandet The White Burch har skapat kammarmusiken som ibland hörs under dialogfria scener. Intensiva stråkar och Fredrik Wenzels foto är en lysande kombination; det är stramt och kargt när man såväl bildligt som bokstavligt lämnas att betrakta turistidyllen på distans. När Tomas och Ebba en bit in i filmen får sällskap av en frejdig, rödlätt norrman och hans tjej, är det svårt att inte – åtminstone på ett ytligt plan – dra ofrivilligt komiska paralleller till Sällskapsresan II – Snowroller. Annars är Turist raka motsatsen till Lasse Åbergs harmlösa universum och en god kandidat till att bli årets svenska feel bad-movie. En sällskapsresa som går fruktansvärt fel, men istället för att reta skrattmusklerna skriar det socialt dysfunktionella lika högt som gaskanonerna vid offpistens kontrollerade snöskred. Återkommande bilder på lika mäktiga som latent hotfulla fjällvidder antyder att vår inre lavin kan vara närmare att brisera än vad vi vill inbilla oss. Få kittlar denna passiv-aggressiva nerv så bra som Ruben Östlund.

[honliteudda-blog]

Det här med Astrid Lindgren och 20 - lappen

Kära vän! Det är internationella kvinnordagen idag. Och om vi nu ska hylla någon svensk denna dag så är det väl nästintill självklart att denna själ tillhör Astrid Lindgren. Om du är oenig, så gör mig en tjänst och googla Astrid och kom tillbaka när du utbildat dig själv lite. [Jag insåg precis att tumblr inte kommer med stavningskontroll och fick lite ont i hjärtat i följd av det.] Denna kvinna är så otroligt cool och fantastisk att vi till och med satt henne på våran tjugolapp. "Den minst värdefulla sedeln!" säger någon butter jävel kanske då, och så har dom ju i och för sig rätt att tänka. Jag tänker istället att det är den mest använda sedeln. För helt ärligt, den mest betydelsefulla personen kan ju knappast vara på 1000 - lappen, vet någon ens vem det är som sitter på tusenlappen nu för tiden. Har dom nya tusenlapparna kommit ut? Nej, tack vet jag käraste Astrid, vars trevliga ansikte som vi får dela våran vardag med. Det privilegiet hade vi inte haft om det inte var just den lägsta sedeln hon satt på. Dessutom är det ju den sedlen som de flesta barn kommer över. Eller, så var det iallafall på min tid. Dagens ungar är ju så jäkla bortskämda, så vem fan vet hur deras ekonomi ser ut? Astrid Lindgren var inte bara en tuff dam själv, utan hon skapade en hel del kvinnor med krut i också. Om du kanske hade glömt det, så gör mig en tjänst. Ta upp en gammal Astrid Lindgren bok - och läs den! Den behöver inte handla om damer, där finns en massa bra grabbar också. Och när du gör det, läser alltså, så kommer du bli påmind om hur faktastisk hon är, vilken otrolig fantasi hon hade och vilket vackert språk hon använde. Eftersom det är internationella kvinnodagen så kommer här som avslut fem av mina favoritkvinnor som Astrid Lindgren hittat på: Lovis från Ronja Rövardotter: Rövarhövdingens hustru som inte lät de 13 mansbanditer som hon bodde med köra med henne och som hon slängde ut i snön där de stank förmycket. Sofia från Bröderna Lejonhjärta: Denna ädla, tappra dam som stod med båda fötterna på jorden och med dessa fötter vandrade tillsammans med alla vanliga dödliga, samtidigt som hon själv vägrade ge vika för alla orättvisor och ondska som fanns i världen. Pippi Långstrump från Pippi Långstrump: För det som var allra bäst med Pippi var ju ändå att hon var annorlunda. Malin Melkersson från Vi på Saltkråkan: Eftersom snäll och juvhet inte ska underskattas. Och det ska inte Malin heller, någonting man lärde sig de gångerna saltkråkeborna försökte. Madicken från Madicken: För att denna lilla överklassdamn var klok nog att begripa att egentligen så är alla vi människor bara människor, överklass eller inte. Din Kitty

[perabl]

Provtrycket har kommit!

Fick provtrycket idag från tryckeriet, och kunde direkt konstatera att vi var fullt belåtna. Har därmed beställt hela upplagan nu, och håller tummarna att de hinner leverera innan bokmässan i Lund! Det kan vara precis på håret, så vi får väl se!

[therese-c-larsson-bokblogg]

Formskiftare möter välkända vampyrer, häxor, feer och andra väsen i välskriven svensk fantasy

Bokrecension Mellody Looh - födelsemärket 

Först och främst så vill jag kommentera hur fint Gabriella P. Kjeilen lyckas sammanväva den verkliga världen vi människor lever i med en fiktiv värld där väsen som oftast inte möts hör samman och på sitt sätt bidrar till att vara en del av samhället. Ett samhälle som likt det mänskliga kan ha problem i form av odemokratiskt styre, brist på rättigheter och kvinnligt förtryck vilket i sin tur leder till att rebeller formas. Och detta oavsett vilket väsen man tillhör. Boken är fiktiv men behandlar aktuella ämnen på ett fantasifullt vis som får en att empatisera med flera av karaktärerna, trots att de står på ”varsin sida”, det vill säga den onda eller den goda sidan. I en värld där invånarna är uppdelade i gott och ont blir huvudkaraktärens unika egenskaper av extremt värde, men för att inte avslöja för mycket om boken lämnar jag åt läsaren att finna svaren på vad.

Sammanfattningsvis tycker jag att boken om Mellody – Looh är välskriven och man plöjer lätt igenom den i en snabb fart. Jag gillar skildringarna av karaktärerna och platserna, de känns genomarbetade och man liksom ”ser dem framför sig” vilket är A och O i en bok och får en att leva in i bokens värld. Att de väsen hon skapat är några jag inte läst om tidigare är härligt, och att man dessutom får möta kända varelser så som vampyrer, häxor, feer med alla sina speciella egenskaper bidrar till en händelserik imaginär värld. En bok att rekommendera för de som gillar vampyrer, formskiftare och andra världar där fokus ligger på frågan vad som egentligen är ont och gott. Vad är rätt och vad är fel? Och för vem? Vilka konsekvenser kan ett val få? Den fiktiva berättelsen har också ett fokus på aktuella ämnen som läsaren kan känna igen och som kan väcka fram känslor.

Efter att ha läst Mellody Looh – födelsemärket i en ganska rask takt kommer jag på mig själv med att då och då gå och fundera på hur det ska gå för de fiktiva karaktärerna. Att man får tillbakablickar vad gäller händelser och personer, det är bra! Ska bli spännande att läsa bok nummer två i serien och jag undrar vad mer författaren har i beredskap i sitt nyskapande med en känsla för att dra in en i fantasins värld.

[perabl]

Påskerbjudande!

PÅSKERBJUDANDE!🐣🐥Signerade böcker ur serien Legender från Thiramaar!Valfri bok;Del 1 – Eilaths hopp – 150 krDel 2 – Gudarnas spira – 150 krDel 3 – Regntider – 150 krEller alla tre – 350 krFRAKT INGÅR I PRISET.Gäller t o m 22 april 2022Beställ via mejl till BelvidaBell@outlook.com eller HÄR!Välkommen med din beställning 🐥

[perabl]

Ett gott år trots allt

Ett gott år trots allt

Ännu ett Corona-år är avklarat. För vår del har det egentligen inte inneburit några större förändringar. Handlandet för att tillgodose hushållets behov har oftast skötts av mig, och därmed har vi i möjligaste mån undvikit att belasta affärerna med för många närvarande. Livsmedel inhandlas dessutom enkelt på vårt lokala ICA Kvantum med smidig självskanning, och de allra flesta ”medkunderna” agerar…

[perabl]

Regntider - Release

Regntider – Release

[perabl]

Mässerbjudande!

[perabl]

Eilaths hopp - andra upplaga på gång!

Eilaths hopp – andra upplaga på gång!

Fick månadens avräkning från Förlagssystem, och kan lite förvånad men glad konstatera att det redan är dags att beställa andra upplagan av Eilaths hopp! Så en av mina viktigaste arbetsuppgifter de närmaste dagarna blir att skapa ny inlaga, vilket jag förvisso gör med förtjusning eftersom det samtidigt innebär att den boken helt och hållet blir en produkt från Belvida Bell förlag!

[perabl]

Halloween-erbjudande!

Hiskeligt Halloween-erbjudande!Förboka signerat ex. av ”Regntider”, tredje delen i serien ”Legender från Thiramaar”.Har du ännu inte läst ”Eilaths Hopp” och ”Gudarnas spira” i samma serie, kan du passa på att beställa även dessa. OBS! Berättelserna är fristående – berättelserna har en gemensam tråd, men kan läsas fristående.Priser (samtliga inklusive porto);1 st Valfri bok; ”Eilaths hopp”,…