honliteudda-blog - Tumblr blog

[honliteudda-blog]

Flaggorna svajar och solen går ner

Jag befinner mig i Växjö just nu. Vi var ute och åt ikväll och sen bestämde jag mig för att ta en liten kvällspromenad medans de andra gick tillbaka till hotellet. Bara för att sträcka på benen och smälta maten lite grann. Kanske för att bara få lov att existera i det fina kvällsvädret också (för en jävla gångs skull).

Jag går längst gågatan, alltså city, i denna lilla skithåla mitt ute i ingenstans och ser hur banderoll efter banderoll med prideflaggor hänger över mig. Det är så vackert. Och så sjukt att något sådant kunde vara helt otänkbart bara när jag var tonåring, speciellt här i en så liten stad. Jag känner en del vuxna som var unga då på 70/80-talet och bär med mig deras historier om hur det var att leva då. Det är tungt att tänka på. Ändå tror jag att vi glömt mer än vi har lust att erkänna. När man pratar om hiv och aids i skolan till exempel, så är det ju något som finns i landet Afrika, långt borta i fjärran där folk inte är som vi. Att det hände här, i just den här staden, så som de tjatar om i introt i Jonas Gardells serie är ingenting som folk vill föra vidare. Och då är det också det enda så pass kända exempel som de flesta på tumanhand får ur sig om man frågar dom vad stolthet innebär trots att det egentligen är så mycket, mycket mer.

Vad min egen sexualitet är, det vet nog bara Gud och hen finns ju inte ens. Däremot ska jag göra allt för att inte glömma vilka som ligger bakom att jag kan gå längst den här gatan och tänka att just det inte spelar så stor roll, medans prideflaggorna svajar i vinden och solen sakta går ner.

Kids!! Snälla glöm aldrig att ett demokratiskt samhälle aldrig kan bli demokratiskt för än alla dess invånare har samma rättigheter.

Snälla glöm aldrig att det är tack vare de svarta transkvinnornas stenkastande mot polisen, som vi har så många av de rättigheter som vi har idag.

Glöm aldrig att där fanns en tid för mycket länge sen då hbtq+ hade fler rättigheter och mer allmän respekt än vi har idag.

Kom ihåg att kampen inte är över.

Din Kitty

[honliteudda-blog]

Med röven uppe i luften

Kära vän! För att den här historien ska få mening måste jag börja med att beskriva min roomies städvanor. Eller snarare brist på dom. Hon, erm, städar väl kanske inte jättemycket. Visserligen hittar jag henne på knä med en skurborste i händerna vid jämna mellanrum (jorden anropar: 1896 är över!!) men det här med att plocka undan efter sig eller att torka av diskbänken med en trasa när man är färdig blir det liksom inte särskilt mycket av. Så kom det sig att vi skulle ha filmkväll i fredags med en annan kompis och då bestämde vi oss för att blanda drinkar. Jag gjorde Dark&Stormy (ALLTSÅ BÄSTA!!) och hon gjorde någon sorts slush på frusna jordgubbar, melon, rosé och rom, vilket blev typ lika gott som det låter vilket ledde till att det möjligtvis inte blev jätte undanplockat i köket, utan vi prioriterade att vara fulla istället. Sen igår så bestämde hon sig slutligen nog ändå att det var dags att förlora kampen mot den nu rätt så smälta och vattninga påsen med ofrusna jordgubbar som låg kvar diskbänken och slängde den i soporna istället. Idag tänkte jag, ledig som jag är att jag skulle dra iväg en vända till stranden och tog därför på mig min baddräkt för att slippa byta om på plats. Men innan jag hunnit dra på mig fler kläder så upptäcker jag att jag har någon stor skitful lapp som sitter och kliar, så jag går in i köket och letar fram en sax för att klippa av den. När utmaningen sen är utförd slänger jag lappen i soporna och ser att påsen är full, så jag tänker att jag ska ju sticka hemifrån snart, den här kan jag ju ta med mig!, och lyfter upp påsen. Ett hav av rödfärgat vatten som påminner oroväckande mycket om blod forsar ut. Fan. Det finns inte jättemycket att göra än att torka upp. Och precis när jag ligger när på knä med min baddräcktsklädda röv uppe i luften och torkar upp vad som ser väldigt mycket upp som blod ifrån vårt köksgolv så klampar det in en hantverkare i lägenheten. Vi gjorde ett stambyte förra månaden och de skulle komma någon och kolla så att allt allting gått som det skulle med avloppen i badrummet (eller vad det nu än är som hantverkare gör), någon gång under veckan, men varför var han tvungen att komma just nu?! Just i denna stund när jag ligger som jag ligger och gör vad jag gör. Nåja, jag har ju absolut ingen lust till att visa över att jag skäms över varken min kropp eller situationen (vilket jag gör, jag springer ju förhelvete runt i baddräkt. Och ja, sorry, det gick ju lite vilt till på människooffringskvällen igår haha, du vet hur det kan gå...) i mitt eget hem, när det kommer någon buffligt inklampande med skorna på inomhus och visslar så högt att tavlorna riskerar att falla ner, så jag hejar självsäkert och frågar om det är nu dom ska stänga av vattnet? Han mumlar något och går sen in på toaletten och stänger dörren om sig, utan att vissla och då passar jag på att smita hemifrån med soppåse i hand. Så kan det gå! Tur att man har en snygg baddräkt i alla fall. Med vänliga hälsningar Din Kitty

[honliteudda-blog]

En inbjudan till ett bättre liv

Kära vän! Jag sitter och nästintill frenetiskt kollar min inbox dag ut och dag in. En beteendestörning som väldigt enkelt är lätt att haka på när man sitter och drömmer om goda nyheter. Tänk, ett mail kan ju vara en inbjudan till ett bättre liv. Ett nytt, bättre liv som blir till vardag eller som bara varar någon dag. Men vafan, det är väl så folk säger att livet är. Själva resan till målet eller något. Bra dagar som inte innefattar något ypperligt fantastiskt men som är bra ändå, det är nog något av det mest värdefulla vi människor har. Men det kan ändå bli bättre, så därför tycker jag på upprepaikonen så att mailen laddas om. Kanske blir det inte som jag vill, kanske ligger där ingen inbjudan. Gör det inte det så får jag väl helt enkelt fortsätta vänta. Och bara kolla. Igen. En gång till.  Hur ska jag kunna låta bli, när en inbjudan kan finnas där? Jag går ut och med några kollegor istället. Inte frivilligt, utan eftersom vi är iväg på en arbetsresa tillsammans. Arbetsresa kanske inte är helt ord, men strunt i det, vi käkar i alla fall. Det blir nästan frivilligt ändå, för det är bra kollegor jag har. Jag känner dom inte speciellt väl, men ibland kan det vara spännande att umgås med folk som man normalt inte skulle ha gjort. Vi sitter och lyssnar när min kollega berättar om sin sjuka dotter och hur rädd han är att hon ska dö. Det är svårt att höra på och ändå är det också en vardag och ett liv som inte är helt hemskt alltid i alla fall. En annan har precis varit iväg på ett volontärarbete i en värld så främmande från vår egen och vi lyssnar på det också. Jag kommer hem till hotellet igen och är akut kissnödig, så jag tar telefonen med mig in på toaletten och upptäcker till min förtjusning att wifi ändå fungerar i mitt rum, i alla fall här inne. Men jag har inte fått någon inbjudan till något bättre liv, bara reklam. Så jag fortsätter att vänta i nuet istället. Din Kitty

[honliteudda-blog]

När man är snäppet vassare än alla andra

Kära vän! När jag var ett litet barn som skulle uppfostras fick jag lära mig tre viktiga saker, tre synder, tror jag att jag vill kalla dom, som man skulle undvika för att bli en bra människa. Det första var att man inte skulle vara elak. Den andra var att man skulle låta bli att vara självisk utan tänka på andra och det tredje var att man absolut inte fick lov att vara lat. Och jag håller nog med dom det, litegrann iallafall, även nu när jag är rebellisk ung vuxen som får lov att göra vad fan jag vill. Dock tänker jag vara lite självisk nu. Ibland tänker jag att jag är lite smartare än alla andra. Jag är definitivt inget geni, långt ifrån, men om man skulle smarthetstesta min skolklass eller mina arbetskamrater så skulle jag nog ligga på VG när de flesta andra ligger på G. Jag tänker inte så för att jag känner mig bättre än någon annan, snarare tvärt om. För är inte det allra bästa ändå att vara glad och lycklig, något som korkade människor ofta brukar va. Det är bara så att ofta när jag pratar med människor så verkar de snacka om saker som är så meningslösa, konflikter som blidas fast dom inte hade behövts göra det om någon bara tänkte efter frågade vadfan det var som pågick egentligen. Folk faktacheckar inte utan tror på att dom hör. "Du jag hörde någon som sa att de kände någon som sett henne göra si och så." Helt ärligt, hur trovärdigt verkar det egentligen? Där finns så många spännande saker här i världen, så varför slösa bort sin tid på obildade samtalsämnen? Vafan, kom med lite karisma och pricksäkra skämt åtminstonde! Jag har alltid haft lite svårt för att skaffa nya vänner och det är inte bara eftersom jag är lite udda och allmänt socialt obegåvad, nej, det är dessutom eftersom andra människor när man väl börjar prata med dom ofta är så otroligt tråkiga och fromma. Man får liksom kämpa för att få ur dom något som låter någorlunda klokt eller spännande. Hur ska jag orka offra energi på att bli vän med någon som är så ointressant och håller sig väl inom ramarna? Det handlar inte om att jag går runt och hatar alla utan snarare att jag tycker att de flesta är så tråkiga. Jag är nog rätt tråkig själv när jag tänker efter. När jag inte är omgiven av rätt folk menar jag. Och som jag precis framtonat är jag ju ganska kräsen när det kommer till just det. Jag är dålig att småprata, eller höra på om saker som intresserar mig, som typ vad din kompis gjorde på festen i lördags eller hur snygg han killen är. (Sluta vara så elak mot din kompis, hen vill säkert inte att du hänger ut och berättar alla pinsamheter för mig!! Och ja, jag också ögon att se med och JAA han ser bra ut men det har gått 45 minuter nu, kan vi snälla prata om någonting annat??) Hur det än är så verkar ju de flesta samtal som folk i min ålder har handla om just detta, så kanske är det jag som är snäppet underbegåvad när jag inte begriper hur man deltar i just en sån konversation? Men helt ärligt, kan vi inte bara prata om något annat? Finns det någon annan som känner just som jag? Kan inte vi snacka lite? Snälla? Din Kitty

[honliteudda-blog]

Det här med Astrid Lindgren och 20 - lappen

Kära vän! Det är internationella kvinnordagen idag. Och om vi nu ska hylla någon svensk denna dag så är det väl nästintill självklart att denna själ tillhör Astrid Lindgren. Om du är oenig, så gör mig en tjänst och googla Astrid och kom tillbaka när du utbildat dig själv lite. [Jag insåg precis att tumblr inte kommer med stavningskontroll och fick lite ont i hjärtat i följd av det.] Denna kvinna är så otroligt cool och fantastisk att vi till och med satt henne på våran tjugolapp. "Den minst värdefulla sedeln!" säger någon butter jävel kanske då, och så har dom ju i och för sig rätt att tänka. Jag tänker istället att det är den mest använda sedeln. För helt ärligt, den mest betydelsefulla personen kan ju knappast vara på 1000 - lappen, vet någon ens vem det är som sitter på tusenlappen nu för tiden. Har dom nya tusenlapparna kommit ut? Nej, tack vet jag käraste Astrid, vars trevliga ansikte som vi får dela våran vardag med. Det privilegiet hade vi inte haft om det inte var just den lägsta sedeln hon satt på. Dessutom är det ju den sedlen som de flesta barn kommer över. Eller, så var det iallafall på min tid. Dagens ungar är ju så jäkla bortskämda, så vem fan vet hur deras ekonomi ser ut? Astrid Lindgren var inte bara en tuff dam själv, utan hon skapade en hel del kvinnor med krut i också. Om du kanske hade glömt det, så gör mig en tjänst. Ta upp en gammal Astrid Lindgren bok - och läs den! Den behöver inte handla om damer, där finns en massa bra grabbar också. Och när du gör det, läser alltså, så kommer du bli påmind om hur faktastisk hon är, vilken otrolig fantasi hon hade och vilket vackert språk hon använde. Eftersom det är internationella kvinnodagen så kommer här som avslut fem av mina favoritkvinnor som Astrid Lindgren hittat på: Lovis från Ronja Rövardotter: Rövarhövdingens hustru som inte lät de 13 mansbanditer som hon bodde med köra med henne och som hon slängde ut i snön där de stank förmycket. Sofia från Bröderna Lejonhjärta: Denna ädla, tappra dam som stod med båda fötterna på jorden och med dessa fötter vandrade tillsammans med alla vanliga dödliga, samtidigt som hon själv vägrade ge vika för alla orättvisor och ondska som fanns i världen. Pippi Långstrump från Pippi Långstrump: För det som var allra bäst med Pippi var ju ändå att hon var annorlunda. Malin Melkersson från Vi på Saltkråkan: Eftersom snäll och juvhet inte ska underskattas. Och det ska inte Malin heller, någonting man lärde sig de gångerna saltkråkeborna försökte. Madicken från Madicken: För att denna lilla överklassdamn var klok nog att begripa att egentligen så är alla vi människor bara människor, överklass eller inte. Din Kitty

[honliteudda-blog]

Vem Fan Bloggar Ens Nu För Tiden?

Kära vän! Jag låg och tänkte för någon dag sen. Det är rätt jobbigt att ligga och göra det när man egentligen ska sova, men så blev det iallafall. Och sen om jag på att om jag skriver ner mina funderingar så kanske jag kunde få lov att sova om nätterna sen. Jag minns tiden från när jag gick i högstadiet. Det var nog förresten rätt längesen jag gjorde det, även om det inte känns så. Då skulle alla ha blogg, att blogga det var det riktigt status på. Där skulle man visa upp vilket fantastiskt liv man hade, vad mycket kul man hade och vilka fantastiska vänner man har. Jag bloggade också förstås, även om där inte var någon som läste min jävla skitblogg. Jag hade inte ett speciellt spännande liv i högstadiet förstår du. Andras bloggar var jag betydligt mer besatt av. Tänk att ha ett liv fullt med sådant som är spännande och vänner som man kan göra saker med!... Nu för tiden har jag ett någorlunda spännande liv. Kanske. Men jag tänker en hel del. Så det får nog bli en till blogg som ingen läser iallafall. Din Kitty