#Utsatta områden
Explore tagged Tumblr posts
Text
Inte utsatta utan försummade områden
Inte utsatta utan försummade områden. Samhällsforskaren Kristina Alstam slog direkt an tonen när Vänsterpartiets Förortsnätverk ordnade en paneldiskussion om ungdomar i förorter en kväll när en försenad höst just anlänt till Göteborg. Platsen var den legendariska byggnaden Blå Stället i Angered, ett minne från det sjuttiotal då det offentliga gjorde ansträngningar för att storstädernas förorter…
View On WordPress
#Daniel Riazat#Förorter#Försummade områden#Husby#Kristina Alstam#Kristofer Lundberg#Organisering#Ove Sernhede#Utsatta områden
0 notes
Text
Fler barn börjar i förskola i Botkyrkas utsatta områden.
Solen skiner på en molnfri himmel och omfamnar de orangegula träden på gräset utanför förskolan Tranan i Alby, Botkyrka i Stockholms län. Där inne har prova-på-förskolans pilotprojekt precis öppnat för dagen. Mammor med barnvagn slinker in genom glasdörrarna i den stora lokalen. I Alby och andra särskilt utsatta områden är inskrivningsgraden för barn i förskolan cirka tio till tretton procent…
View On WordPress
0 notes
Text
Fördelarna med att gå till tandläkare i Jönköping regelbundet
Inledning
Att besöka tandläkaren kan kännas som en plikt snarare än en nöje för många människor, men det finns så många fördelar med att gå till tandläkare i Jönköping regelbundet. I denna artikel kommer vi att utforska varför dessa besök är viktiga för din hälsa och välbefinnande, och hur du kan dra nytta av dem. Vi kommer att diskutera allt från förebyggande vård till behandlingar, samt svara på vanliga frågor om tandvård.
Fördelarna med att gå till tandläkare i Jönköping regelbundet
Att besöka tandläkaren regelbundet har flera betydande fördelar. För det första kan det hjälpa till att upptäcka problem innan de blir allvarligare. Genom att ha en professionell översyn av dina tänder och ditt tandkött kan du få råd om hur du bäst tar hand om din munhälsa. Dessutom är det viktigt att upprätthålla goda vanor när det gäller munhygien.
Regelbunden kontroll av tänderna
Under ett Tandläkare Jönköping besök hos tandläkaren i Jönköping får du en grundlig kontroll av dina tänder. Tandläkaren letar efter tecken på karies, plack och andra problem som kan påverka din munhälsa. Det är här proaktiv vård gör stor skillnad.
Förebyggande åtgärder
Genom att gå till tandläkaren regelbundet kan du också få förebyggande åtgärder som fluorbehandlingar eller tätningar på utsatta områden i tänderna. Dessa behandlingar hjälper till att skydda Tandläkare Jönköping dina tänder mot skador och karies.
Tandsten och plackborttagning
En annan viktig aspekt av de regelbundna besöken är borttagning av tandsten och plack. Dessa beläggningar kan leda till allvarliga problem om de inte tas bort, inklusive tandköttssjukdomar. En professionell rengöring hos din tandläkare i Jönköping ser till att dina tänder hålls friska.
Utbildning om munhälsa
Tandläkarbesök ger också en möjlighet att lära sig mer om hur man sköter sina tänder på bästa sätt. Din tandläkare kan ge skräddarsydda råd baserat på dina specifika behov och vanor.
Hantering av oro och rädsla
Många människor lider av tandvårdsrädsla, men genom att ha regelbundna besök hos en vänlig och förstående tandläkare kan denna oro minska över tid. Att skapa en relation med din tandläkare gör det lättare att hantera eventuella rädslor eller bekymmer.
Identifiering av underliggande hälsoproblem
Visste du att vissa sjukdomar kan upptäckas genom muntliga tecken? Till exempel kan diabetes eller hjärtproblem visa sig genom symtom i munnen. Regelbundna kontroller hos din tandläkare i Jönköping gör det möjligt att identifiera sådana problem i ett tidigt skede.
Vanliga frågor om tandvård 1. Hur ofta bör jag gå till tandläkaren?
Det rekommenderas vanligtvis att vuxna bör besöka sin tandläkare minst var sjätte månad för en kontroll och rengöring.
2. Vad händer under en vanlig undersökning?
Under en vanlig undersökning görs en visuell kontroll av tänder och tandkött, följt av röntgenbilder vid behov, samt professionell rengöring.
3. Kan jag få behandling för känsliga tänder?
Ja, din tandläkare kan rekommendera olika behandlingar eller produkter för att minska känsligheten i dina tänder.
4. Vad ska jag göra om jag har ont i tanden?
Om du upplever smärta bör du kontakta din tandläkare så
1 note
·
View note
Text
Berättar om visitationerna – ”boxar mig i magen”
Polisstaten Sverige i sitt esse.
1 note
·
View note
Note
Hur är man en god allierad till transpersoner? Hur ser jag till att de inte känner sig obekväma i onödan? Hur stöttar jag dem?
Engagera dig i trans / hbtq+ / pride organisationer, om du kan det. Speciellt små lokala organisationer i mindre städer som är mer utsatta. Vi behöver nästan alltid fler styrelsemedlemmar och/eller volontärer. Genom att visa ditt engagemang så visar du att du är villig att hjälpa oss och att du tycker att vi är värda din tid och din energi.
Om det inte är något du har möjlighet att göra så finns det såklart mindre grejer du kan göra, som till exempel att tänka på hur du använder språket. Använd inte könade ord (han, hon, den där kille, den där tjejen, etc) för någon som du inte känner. Använd istället neutrala ord som “hen” och “person”. Hjälp oss att normalisera att man inte ska anta en persons könsidentitet baserat på hens utseende.
Och om du känner en trans person personligen så kan du fråga hen hur hen vill att du ska visa ditt stöd. Alla människor är unika och behöver hjälp inom olika områden.
12 notes
·
View notes
Text
Les Vitalities Cream Recensioner - Piller, pris, biverkningar och var man kan köpa grädde
Denna kräm utan någon typ av biverkningar har certifierats av FDA som den bästa där ute. Detta troligen kommer att tränga in i din hud såväl som djupt och snabbt. Detta är den allra bästa metoden som möjligt för att behandla din hud från att avskaffa åldrande indikatorer. Det är troligt att du eliminerar din feta ansiktshud och hindrar också porerna på din hud. Det kommer att få din hud att andas och få de mest väsentliga förändringarna som förbättrar tillverkningen av kollagen och elastin. Det fungerar också i riktning mot att skydda din hud från att skada UV-strålar och hjälper dig att bevara hudtonen för kroppen. Åldrande är en naturlig process som råder för alla levande varelser. Människor störs kanske mest av åldrande faktorn eftersom det hindrar deras utseende på en fantastisk metod. Olika typer av åldrande tecken börjar dyka upp på huden hos män och kvinnor när de åldras. Rynkor, fina linjer, mörka cirklar och fläckar är kanske ett av de mest typiska tecken och symtom som är synliga. Det är onödigt att säga att dessa tecken gör ett utseende negativt. Därför krävs ansträngningar för att minska utseendet på sådana indikatorer så att man kan ha felfri hud. Förutom ålder finns det flera andra aspekter som påverkar hudens välbefinnande. Luftföroreningar är en viktig anledning. Med varje dag ökar graden av luftföroreningar såväl som det har ett direkt inflytande på hudens hälsa. Om du tänker se bäst ut i 40-50-talet tillsammans med 60-talet efter det, med fantastiska Les Vitalities anti-aging lotion utan tvekan. Med den växande åldern ökade risken för skador på ansikts hudceller. Vår ansiktshud är en av de mest utsatta huden och därför börjar den sakna livsviktiga näringsämnen extremt snabbt och vi börjar ta itu med veck, fina linjer, fläckar samt andra åldrande indikationer. De skadliga delarna tas in och dras också in i huden och orsakar därmed olika slags problem som fina linjer, rynkor, torr hud, fläckar och mörka områden och så. För mer information besök här : http://www.sverigetillskott.se/les-vitalities-sverige/
1 note
·
View note
Text
In 2017, a Swedish police report, "Utsatta områden 2017" ("Vulnerable Areas 2017") showed that there are 61 such areas -- also known as no-go zones -- in Sweden. They encompass 200 criminal networks, consisting of an estimated 5,000 criminals. Most of the inhabitants are non-Western immigrants and their descendants.
3 notes
·
View notes
Text
Criminalità ed immigrazione
I crimini degli immigrati sono abitualmente omessi o ridimensionati nella narrativa demagogica e mistificatoria a favore dell’invasione e della sostituzione etnica. Poiché la loro negatività è immediatamente percepita dalla popolazione, essi sono una delle cause principali del malcontento crescente degli italiani nei confronti di politiche ultradecennali tese a far arrivare milioni e milioni di stranieri. Per questa stessa ragione, i media dominanti del regime europeo e progressista ricorrono ad una serie di strumenti di falsificazione delle notizie:
-la rimozione. Le notizie dei crimini degli immigrati semplicemente non sono date, ovvero riportate il meno possibile, essendo quasi sempre omesse;
-la deformazione. Esse sono esposte in maniera alterata, ad esempio definendo gli assassini come malati mentali, oppure parlando genericamente di “italiani” quando si tratta di persone con nazionalità allogena ma cittadinanza italiana;
-il ridimensionamento. Quando si è costretti a citare i reati degli stranieri, si tenta di spacciarli quali eccezioni, eventi rari etc.
-la distrazione. La prassi tipica è di concedere il massimo risalto ai casi di italiani che aggrediscono stranieri, sebbene siano eventi statisticamente del tutto fuori dall’ordinario, tentando così di sviare l’attenzione dagli eventi opposti di italiani vittime di immigrati, che sono di gran lunga più frequenti.
Con buona pace di questi media così faziosi e falsificatori, o di politicanti che seguono i precetti di quei propagandisti prezzolati noti come “spin doctor”, i dati statistici dimostrano che l’immigrazione accresce in misura considerevole la criminalità in Italia ed in Europa, secondo livelli più che proporzionali alle percentuali di popolazione immigrata.
Stando alle statistiche del ministero della giustizia, al 30 settembre 2016, su una popolazione detenuta complessiva di 54.465, gli immigrati erano 18.462 quindi il 33,8 %. L’annuario statistico italiano indica per il 31 dicembre 2016 una cifra quasi uguale, con il 34,1 % di stranieri fra i detenuti. Il tasso di criminalità fra gli immigrati è quindi in percentuale superiore a quello esistente fra gli italiani, perché gli stranieri commettono 1/3 dei reati, ma sono 1/10 della popolazione. Gli stranieri hanno quindi una propensione media al crimine che è circa il triplo di quella degli italiani. Altri calcoli conducono a cifre ancora più elevate. Nel periodo dal 1° agosto 2016 al 31 luglio 2017, confrontando il numero di denunce/arresti alla popolazione residente, nel caso degli stranieri si è al 4,78% contro l’1,07% degli italiani secondo i dati del ministero dell’Interno (che però limitava il numero di stranieri all’8,8 % della popolazione).
Marzio Barbagli, storico e sociologo, aveva scritto molti anni fa un saggio sul rapporto fra criminalità ed immigrazione. Essendo egli stato un intellettuale di sinistra, ha confessato di essere partito nell'indagine con idee preconcette, secondo cui non sarebbe vero che gli immigrati porterebbero ad un considerevole aumento del crimine. Tuttavia, i fatti l'hanno costretto a ricredersi. Egli ha detto, onestamente: «Ho fatto il possibile per ingannare me stesso», «era come se avessi un blocco mentale». Alla fine, ha dovuto ammettere che quello che riteneva falso era vero: gli immigrati delinquono più degli italiani. «I dati di cui disponiamo non lasciano dubbi sul fatto che gli stranieri presenti nel nostro paese commettono una quantità di reati sproporzionata al loro numero. Dall’1,4% della popolazione italiana nel 1990, essi sono passati al 5% del 2007. Ma, come abbiamo visto, essi contribuivano dal 25% al 68% delle denunce» (Marzio Barbagli, “Immigrazione e sicurezza in Italia”, Il Mulino, ultima edizione Bologna 2008).
Inoltre, intere zone del paese la maggioranza assoluta dei crimini è compiuto da immigrati. Nel 2061 vi erano significative disparità regionali fra i detenuti, poiché gli immigrati erano il 48,2 % del totale nell’Italia settentrionale, il 43 % in quella centrale e solo il 17,8 % nel Mezzogiorno. Al nord, dove la quantità di immigrati era maggiore, costoro costituivano quasi la metà dei carcerati ed anche nel centro Italia la cifra era assai elevata. Soltanto il basso livello di carcerati stranieri al sud, in cui l’immigrazione è assai più modesta numericamente, abbassa drasticamente un numero che nel resto d’Italia si approssima alla metà del totale.
Il “Dossier Statistico Immigrazione 2016” (per inciso, favorevole agli immigrati) rielaborando dati del ministero dell’Interno ammette che in intere province la maggioranza assoluta delle denunce erano state presentate contro immigrati: fra queste province si trovavano due delle dimensioni di Milano (con il 56,2 %) e Firenze.
Ancora, vi sono tipologie di reato in cui gli immigrati sono la maggioranza assoluta. Ad esempio, un articolo pubblicato dalla Caritas (fonte insospettabile di ostilità verso gli immigrati!) ammette che nel 2005 gli stranieri erano stati i responsabili dell’81,7 % dei casi di “tratta e commercio di schiavi”, del 74,4 % di false dichiarazioni d’identità, del 70 % dei borseggi, del 55 % dei furti con destrezza, del 51 % dei denunciati per rapina o furto in abitazione, mentre le donne straniere erano ree del 60 % degli “spettacoli osceni”. Alcune di queste categorie sono quasi monopolio di immigrati nelle grandi città. Nel 2016, la quota degli stranieri denunciati per un borseggio raggiunge il 74 % a Bologna, il 79 % a Firenze, il 90 % a Milano, il 92 % a Roma.
Per inciso, le cifre riportate nelle statistiche giudiziarie e di polizia tendono certamente a sottostimare il numero effettivo di reati commessi da stranieri per una serie di ragioni sostanziali: molte violazioni della legge cosiddette “minori”, frequentissime e che sono in buona parte od anche in maggioranza opera di immigrati (come i borseggi) sovente non sono neppure denunciati e sfuggono alle quantificazioni ufficiali; assai spesso è impossibile identificare i responsabili se non in flagranza di reato, come avviene sovente per immigrati per la loro "non esistenza del profilo nelle banche dati e nell'anagrafica”; numerosi stranieri per etnia e cultura hanno ottenuto la cittadinanza italiana e, se violano la legge, sono ascritti nella categoria degli “italiani” sebbene siano tali solo giuridicamente e non per nazionalità.
Con le debite differenze, questo quadro si ripropone anche in Europa tutta. Secondo l’Eurostat, i paesi di più intensa immigrazione sono anche quelli con la più alta percentuale di denunce penali in rapporto alla popolazione: Svezia 13,3 %; Regno Unito 9,8 %; Danimarca 7,8 %; Germania 7,7 %; Olanda 7,4 %; Austria 7,1 %; Francia 5,8 %. Questi sono tutti paesi con una percentuale di popolazione immigrate superiore all’Italia, il cui tasso di denunce penali era più basso di ciascuno di loro, pari al 4,6 %.
Gli effetti negativi dell’immigrazione sono tangibili, ad esempio, in Svezia. In data 1975 il parlamento svedese decise senza contrasti d’imporre al paese una politica delle “porte aperte”, che trasformò in pochi decenni quella che era sempre stata una terra etnicamente e culturalmente unitaria in una landa abitata da una ridda di etnie differenti. In questi 40 anni, il crimine violento è triplicato, in controtendenza con l’abbassamento del medesimo che si è avuto (in media!) nel mondo e nonostante le somme enormi spese dai vari governi in misure “sociali”. Il reato violento in cui la crescita è più impressionante è quello dello stupro.
Le violenze sessuali denunciate furono 421 nel 1975, 6620 nel 2014, con un aumento del 1472 %! La Svezia, paese per eccellenza progressista e femminista, nel 2010 si collocava al secondo posto nel mondo per numero di stupri, superata soltanto dal Lesotho. Le aggressioni sessuali sono compiute quasi tutte da immigrati, in un rapporto di circa 20 ad 1: per ogni singolo stupro commesso da uno svedese ve ne sono venti di stranieri. Una relazione del 1996 dello Swedish National Council for Crime Prevention era già allora pervenuto alla conclusione che gli immigrati provenienti dal Nord Africa (Algeria, Libia, Marocco e Tunisia) erano 23 volte più inclini a commettere violenze sessuali rispetto agli svedesi.
Nel 2017, un rapporto della polizia svedese, "Utsatta områden 2017", ("Aree vulnerabili 2017", colloquialmente definite "no-go zones", per indicare zone in cui lo stato non ha controllo) mostrava che in Svezia vi erano 61 territori siffatti, in cui viveva mezzo milione (500.000) di persone, con 200 organizzazioni criminali e circa 5000 delinquenti, effettivi signori del territorio.
Un analogo incremento del crimine, specialmente di alcune sue forme, si è avuto anche in altri paesi europei in cui sono arrivati milioni di stranieri. In Germania, le aggressioni con il coltello, un secolo fa rarissime, si sono moltiplicate esponenzialmente. Soltanto negli ultimi dieci anni l’aumento di aggressioni all’arma bianca in Germania è stato superiore al 1200 % (milleduecento per cento): un incremento di oltre 12 volte!
Un altro esempio di questo è la Francia, che ha profuso immense risorse economiche, sociali e culturali nello sforzo, supportato da uno stato tradizionalmente assai saldo ed una identità nazionale radicata. Malgrado ciò, numerosi studiosi e studi asseriscono con una mole impressionante di dati comprovati che intere comunità di stranieri continuano a considerarsi tali anziché francesi, con il risultato che l’ex Francia è ormai divenuta un tessuto lacerato e punteggiato da centinaia e centinaia di piccole zone che sono fuori dal controllo delle autorità statali e di fatto in mano all’autogoverno degli immigrati.
Ad esempio, nel 2011 L'Institut Montaigne pubblicava una ricerca imponente di 2200 pagine curata da un gruppo di sociologi francesi fra cui lo stimato Gilles Kepen, intitolata "Banlieu de la République" (Periferie della Repubblica). Essa dimostrava che interi quartieri sparsi su tutto il territorio nazionale stavano divenendo "società islamiche separate" in cui vigeva la sharia, poiché nelle comunità d’immigrati e di loro discendenti esisteva un crescente rifiuto della società francese ed un corrispettivo aumento dell’Islam radicale. In considerazione del fatto che in Francia esistono quasi 7 milioni di mussulmani, la ricerca ipotizzava che il paese si stesse avvicinando alla disgregazione sociale.
Lo studio di Gilles Kepen non è certo l’unico ad evidenziare la marcia verso il baratro della nazione francese, poiché sono molti gli intellettuali, i politici, i giornalisti che, basandosi su fatti precisi e provati anziché sulla melliflua retorica del “politicamente corretto”, asseriscono che in Francia si ritrovano intere enclaves sotto il controllo di associazioni criminali fornite di armi da guerra, in cui la polizia non osa neppure entrare e che sono alla lettera fuori dal controllo dello stato. In queste zone i predicatori salafiti insegnano la legge coranica nella forma intransigente, le tensioni tribali sono fortissime fra gli immigrati stessi, l’ostilità razziale nei confronti dei francesi è tale da costringerli a fuggire. Secondo alcune stime, il numero di queste “zone franche”, chiamate in gergo burocratico “Zus” ossia Zones urbaines sensibile, si avvicinerebbe al migliaio. Il ministero dell’Interno del governo socialista ed ultrafavorevole all’immigrazione calcola che ve ne siano 751 e che in esse vivano cinque milioni di mussulmani.
Una descrizione completa di quanto sta avvenendo in Francia è impossibile in questa sede, se si era potuto scrivere già nel 2011 una ricerca di oltre 2000 pagine per descrivere i disastri prodotti dall’immigrazione senza riuscire ad esaurire l’argomento. Si può semmai ricordare che, in modi e con intensità differenti a seconda degli stati, situazioni analoghe si ritrovano nel Belgio, in Olanda (in questo piccolo paese le zone fuori controllo sono calcolate essere almeno 40), nel Regno Unito (in cui entrando in certi quartieri ci si imbatte in manifesti che avvertono che si sta accedendo in zone sotto il controllo della sharia), in Germania, in Svezia … Tutti questi paesi si stanno avviando a divenire affini a regioni come i Balcani, in cui la mescolanza fra popoli giunge talora sino alla polverizzazione etnica, ciò che ha determinato una conflittualità endemica, instabilità politica, guerre ricorrenti con pulizie etniche e genocidi.
Anche a livello internazionale si ritrova una radicale differenza di indici di criminalità fra popolazioni europee ed africane. Gli annuari dell’Interpol per gli anni 1993-1996 mostrano che le percentuali di crimine violento per 100.000 abitanti è di 149 per gli africani, di 42 per gli europei: un rapporto quasi di 4 ad 1.
Non si creda poi che queste altissime percentuali di criminalità di immigrati siano spiegabili unicamente in termini di “povertà” od altre ipotesi consimili, perché esse hanno fra le loro motivazioni l’ostilità razzista verso i bianchi. Lo psichiatra Frantz Fanon, un ideologo marxista che era apertamente ostile all’Europa ed ai bianchi e che teorizzava la violenza quale necessaria, in “I dannati della terra” sosteneva fra l’altro che la delinquenza ed il crimine sarebbero stati la prima fase della “rivoluzione” che doveva condurre alla cacciata od allo sterminio dei bianchi. In Sudafrica il cosiddetto “white genocide” viene portato avanti da bande criminali.
36 notes
·
View notes
Text
har aldrig varit partipolitiskt bunden och röstar gärna olika, men är jävligt nervös för att mp ska åka ur riksdagen då de är de enda som faktiskt verkar vilja belysa och prioritera klimatförändringarna som enligt mig ÄR prio ett. egentligen är det väl ingen som tar klimatkrisen på så stort allvar som man skulle vilja, men det är iallafall en markering. andra håller på och snackar om gängkriminalitet och försvar och vem som får komma in och vem som ska ut och vem som ska bo var (en konversation som bara gynnar sd och verkligen visar hur mycket politiken förskjutits åt höger på sistone. att ygeman blir ”inspirerad” av danmarks nästan nazistiska sätt att dela in personer efter vilken etnisk folkgrupp de tillhör i utsatta områden är oroväckande om något)… inget av detta spelar någon roll om vi inte kan sakta ner det största hotet mot oss, mot hela världen just nu. vi kan nästan glömma bort att uppfylla parisavtalet vid det här laget och det handlar om akuta, alltså faktiska AKUTA, åtgärder men det är så klart viktigare att skylla ifrån sig på andra och diskutera helt andra saker som är små skitgrejer i jämförelse. fatta hur jävla nära vi är att nå två graders uppvärmning vilket bland annat sätter staden amsterdam och hela maldiverna under vatten men jaja. värmerekord, torka, bränder, vem bryr sig. men MIN PERSONLIGA ELRÄKNING är DYR!!!!!! bäst jag röstar på de som vill sänka den. och skaffa fler poliser (även fast påtryckningarna enligt polisutbildningen själv bara skapar press att godkänna fler och fler - dvs att poliserna bara blir mer och mer inkompetenta). bäst att vi delar in folk i olika grupper och säger att de bara får utgöra en viss procent i vissa områden, det kommer ju att hjälpa mot kriminaliteten. och att adhd-testa barn i skolan. 🤪
https://www.gp.se/debatt/%C3%A5rets-skitiga-valr%C3%B6relse-visar-att-sverige-%C3%A4r-ett-rasistiskt-land-1.79664113
#är bara arg och nervös#vet inte hur stor sekretess det är på sånt men mp i riksdagsvalet och v lokalt för mig - v hos mig är lika dedikerade som mp och dessutom#är vården (som är helt åt helvete som jag fått uppleva i år) och kollektivtrafiken viktiga ämnen imo så
0 notes
Text
Romani Chib
Romani chib är ett av Sveriges officiella minoritetsspråk och talas av romerna, en av Sveriges officiella minoriteter. En folkgrupp som idag lever mycket utspritt över världen, utan ett eget land. Ursprungligen kommer romerna från Norra Indien där de levde som den indiska kungens portabla armé, men lämnade området runt år 1000. Ingen vet riktigt varför romerna plötsligt valde att ge sig av. Kanske berodde det på krig, svält eller andra, liknande omständigheter.
Romerna vandrade från Indien och in i Europa där de anpassade sig till de nya länderna och dess språk. Exempelvis så lånade de in nya ord de stötte på och därför består romani chib av en härlig blandning av persiska, armeniska, grekiska, turkiska, arabiska, rumänska med flera.
Men romerna blev inte vänligt bemötta. Nej, det är faktiskt få folkgrupper som har blivit lika illa behandlade genom historien som romerna. Romerna har blivit systematiskt förföljda, diskriminerade, trakasserade, registrerade, tvångssteriliserade, förbjudna att tala sitt språk, frihetsberövade, förbjudna att gifta sig, utsatta för tvångsarbete och slaveri, fått sina barn tvångsomhändertagna, blivit påtvingade assimilation samt blivit utsatta för förintelsen, då mellan 500 000 och 1,5 miljoner romer mördades.
På grund av förföljelsen har romerna levt väldigt hemlighetsfullt. Antingen genom att hålla sig gömda eller genom att ständigt hålla sig på resande fot. Som en extra försiktighetsåtgärd för att inte bli upptäckta vågade de till exempelvis inte ha något skriftspråk, då skrift kan lämna bevis efter sig. Därför finns det inga riktiga siffror över hur många romer det finns, eftersom många romer även idag låter bli att registrera sin etniska tillhörighet. Men enligt digilär.se är de uppskattat att finns ca 20 miljoner i världen, varav ca 12-15 miljoner av dessa lever i Europa och mellan 30 000 och 50 000 i Sverige.
Det som trots allt hållit romerna samman har varit deras språk och kultur, vilka de har fått utöva i hemmet. Talspråket romani chib har därför alltid varit väldigt viktigt för romerna och deras identitet. Men på samma sätt som språket förenar romer över hela världen, skiljer det också dem åt. Då romerna levt så utspritt har olika grupper separerats och isolerats från varandra, vilket har lett till att det finns en stor variation av dialekter inom språket.
Sverige nådde romerna år 1512. På denna tid var Sverige i stort behov av invånare och först fick romerna både startkapital och mark. Men det tog inte länge innan romerna mottog samma behandling här. När den protestantiska kyrkan tog avstånd från romerna förvandlades den tidigare vänligheten plötsligt till fientlighet. Det sattes till och med upp aktivt förtryckande lagar. Lagar som gjorde det omöjligt för romer att bo längre än tre veckor i samma kommun, och de tvingades att leva i tält och husvagnar och ständigt flytta runt. Barnen fick inte gå i skolan och vuxna fick inte rösta. Om de lämnade landet fick de aldrig komma tillbaka. Romerna splittrades till två grupper. En del stannade kvar i Sverige och fick skällsnamnet “tattare”. Denna gruppen tappade mycket av både språk, kultur, seder och traditioner eftersom de ständigt behövde gömma sig. Den andra delen flydde till det folktommare Finland och klarade sig därför bättre.
Det var inte förrän under efterkrigstiden, runt 1960-talet i samband med att idéerna om jämlikhet och mänskliga rättigheter växte sig starkare som romerna kunde protestera. De krävde rätt till bostäder och skolgång. Och sedan språklagstiftningen år 2000 är romerna en erkänd nationell minoritet, och romani chib ett av Sveriges officiella minoritetsspråk. Av språkets ungefär 60 dialekter har Sverige godkänt de fem största i Sverige. Kelderash, Lovari, Svensk romani, Kaale (även kallad finsk romani) och Arli.
Precis som andra språk har svenskan och romani också haft ordutbyte. Moderna ord från svenskan har lånats in hos de svenska romerna med ett -o på slutet. 'Bil' blir bilo. Svenskan innehåller lånord från romani chib, speciellt i den svenska slangen. Några exempel är lånorden tjej, bira, lattjo och jycke.
De senaste hundra åren har ett skriftspråk vuxit fram inom romani chib. Ett mycket speciellt sådant. Precis som ordförrådet har romerna lånat alfabetet och grammatik från de områden de levt i. Alltså finns det inget gemensamt alfabet och inga gemensamma skrivregler. Texter på romani chib skrivs på olika sätt beroende på i vilken del av världen skribenten kommer ifrån och vilken dialekt han eller hon använder sig av.
Källor:
https://xn--digilr-fua.se/inloggad/svenska-gymnasiet/svenska-2/sprak-i-sverige-sprak-i-norden/textavsnitt/romani-chib
http://www.sprakochfolkminnen.se/sprak/minoritetssprak/om-minoritetssprak.html
http://www.minoritet.se/minoritetspolitik
Nationalencyklopedin, romer. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/lång/romer (hämtad 2019-01-10)
1 note
·
View note
Text
Att riva bostäder i försummade områden behöver inte vara fel
Socialdemokraterna har föreslagit att bostäder i försummade och övergivna områden ska rivas för att minska segregationen i samhället. Att riva bostäder i försummade områden behöver inte vara fel. De har också föreslagit inkomstkrav för att få lov att bosätta sig i de områden som politikerna och makthavarna övergett. Plus en massa annat som jag berört i ett tidigare inlägg. Av de två förslag jag…
View On WordPress
0 notes
Text
Inkompetensen i Botkyrka är närmast parodisk
250 miljoner kronor om året i tre år. Så mycket beslutade regeringen 2021 att Socialstyrelsen skulle dela ut till 28 kommuner med utsatta områden. Pengarna skulle gå till förebyggande åtgärder för att förhindra att barn och unga dras in i brott. I Botkyrka har man bland annat lägga de särskilda bidragen på en slottskonferensen vecka lång New York resa för 23 personer inom kultur- och…
View On WordPress
0 notes
Text
Här är bostadsområdena där flest har betalningskrav – flera utsatta hyresorter toppar listan #hemhyra
Här är bostadsområdena där flest har betalningskrav – flera utsatta hyresorter toppar listan #hemhyra
Hyresgäster tar de farligaste lånen. Det visar Hem & Hyras kartläggning av skuldhotet. Så här ser listan ut över de områden där flest har fått betalningskrav riktade mot sigHär är bostadsområdena där flest har betalningskrav – flera utsatta hyresorter toppar listan
View On WordPress
0 notes
Text
Koranbränningar
Sverige avkriminaliserade hädelse 1970 med hänvisning till att ett särskilt skydd av religionsfriheten inte motiverade inskränkningarna i yttrande- och tryckfriheten. Förändringen motiverades också med att bestämmelserna om straff för hets mot folkgrupp, förargelseväckande beteende, ärekränkning, störande av förrättning eller störande av allmän sammankomst kan tillämpas. Lagstiftarna konstaterade redan då alltså att det finns en gräns för när en hädelseliknande händelse ändå kan vara straffbar. Det kan i sammanhanget nämnas att Bibeln är lika hård som Koranen. I 3.Mos 24.16 står: "Och den som smädar HERRENS namn skall straffas med döden; hela menigheten skall stena honom." Men nu är det ju svensk lag som gäller och grundlagen värnar om yttrandefrihet och rätten att demonstrera.
Möjligheten att styra demonstrationen med koranbränningen till andra tider och orter har redan prövats. Under pandemin fick Paludan inget tillstånd, men då av smittskäl. Efter de värsta påskupploppen styrde man också bort tillstånden från utsatta områden till områden där upplopp om möjligt kunde begränsas. Här finns alltså en möjlighet för polisen att styra.
Men kan polisen säga nej till grundlagsskyddade demonstrationsrätten därför att koranbränningen är hets mot folkgrupp eller förargelseväckande beteende? Yttrandefriheten har förvisso gränser. Av professor Mårten Schultz utmärkta sammanfattning om yttrandefriheten framgår att en spridning på en Facebookprofil (sluten med 130 vänner) att ”muslimer borde ta och flytta hem till öknen och sluta förstöra Sverige” skulle vara straffbar. Att texten finns i en sluten Facebookprofil spelar ingen roll och uttalandet anses ändå spritt. Detta vore alltså hets mot folkgrupp alldeles oavsett att yttrandefriheten utnyttjats. Kan koranbränning i en demonstration vara samma brott? Kan koranbränning mitt i muslimernas bostadsområden och under ramadan vara det? Hur viktig är den grundlagsskyddade demonstrationsrätten? Nästa gång är det månne radikala feminister som vill demonstrera och konservativa (inklusive fascister) som tar illa upp. Svår fråga. Jag tycker att polisen borde ha sagt nej för att få frågan prövad i högre instans.
1 note
·
View note
Text
Integritet, säkerhet och övervakningskameror
Allt fler svenskar känner sig osäkra när de vistas i offentliga miljöer. Problemet har blivit speciellt allvarligt i utsatta områden där det är vanligare med våldsdåd. Fler röster argumenterar nu för att de vill se fler övervakningskameror i det offentliga rummet. Men vad händer då med integriteten? Bör vi inte vara rädda för att storebror ser dig? Dagens Nyheter rapporterar idag från Husby där…
View On WordPress
0 notes
Text
Det subtila, det omoraliska
Det subtila, det omoraliska.
Vad som räknas som omoraliskt och förkastligt är inte av naturen givet. Det är tvärtom resultat av komplexa samhälleliga processer. Lagföring, brott och straff är sociala konstruktioner. Lagen består av ord och formuleringar. De är mycket väl valda sådana. Lagen får sitt uttryck efter många överväganden. Lagen ska efter demokratiska processer spegla det allmännas uppfattning och vilja. Framför allt ska lagen vara lika för alla. Det kan låta rättssäkert och vackert; i den demokratiska processen finns en tilltro till att lagen de facto speglar rättvisa eller i vart fall en strävan om rättvisa. Lagen kan dock aldrig analyseras isolerat utan måste betraktas i sin samhälleliga kontext. Denna kontext är inte rättvis utan innefattar olika maktstrukturer och således kommer lagen att verka mer eller mindre gynnande för vissa grupper.
I det skrivna finns även det oskrivna. I det valda finns också det som valts bort. Lagtext är resultatet av valda ord, och av bortvalda ord. Det är de med tillgång till att formulera lagen som avgör vad som ska vara rätt och fel, vad som överhuvudtaget ska lagföras och därmed också vilken bild av vårt samhälle vi tillåts ha. Det som kan lagföras kan sägas visa på vad som inte kan lagföras. Det som inte står skrivet kan därför inte heller få upprättelse. Men det betyder inte att övertramp inte begås.
Inför det kommande valet är frågan om kriminalitet högaktuell. Det målas upp en bild av att det finns behov av hårdare straff, att man måste bekämpa “vardagsbrott”, att man som medborgare känner sig otrygg. Men det är en ytterst skev och onyanserad bild. Kanske en rentav påhittad bild. Det är nämligen oklart huruvida brotten de facto ökar. I de mest utsatta områden känner människor sig mer trygga än tidigare. Framför allt tyder all forskning på att hårdare straff inte är en långsiktig lösning; den allmänpreventiva effekten är väldigt liten. Det är egentligen väldigt rimligt; om orsakerna kvarstår, kommer symtomen likaså kvarstå. Denna valretorik har dessutom tydliga stereotypiska och rasistiska förtecken; det är invandrarna som begår brotten (se exempelvis uppdrag granskning samt att regeringen vill kartlägga utländsk härkomst bland begångna brott) och att de flesta brott begås i förorterna. Det kan inte tydliggöras nog att den bild av brott som fås har direkt att göra med möjligheterna till lagföring. Var resurser riktas kommer också att möjliggöra lagföring. Det betyder inte att brott inte begås på andra håll, det betyder enbart att förutsättningar för att upptäcka brott och lagföra dessa inte skapas. Där man väljer att se problem är också var man kan upptäcka problem. Lagföring beror således dels på vilken formulering som lagtexten får, dels hur resurser riktas (hur polis- och rättsväsendet arbetar).
Processer kring tidig lagföring, vad som sker när någon ska lagföras, är ett exempel på där det saknas tydlig reglering och därmed ett fullgott skydd. Något diffust stadgas i Polisförordningen att en polis ska “med beaktande av omständigheterna och situationen agera så hänsynsfullt som möjligt” ( 10§ Polisförordningen). Visserligen ska enligt regeringsformen all maktutövning från det offentliga ske med respekt för människors lika värde samt motverka diskriminering. Vägledning kan även fås av förvaltningslagen, där all myndighetsutövning ska vara saklig och opartisk. Polislagen stadgar dessutom att Polisen ska främja rättvisa och trygghet. Men frågan är, rättvisa och trygghet för vem? Motverkar Polisen diskriminering?
Utan att gå in på enskilda fall, har jag under min tid i Stockholm tvärtom fått erfara ett polisväsende med stereotypiska och rasistiska fördomar om människor. Jag väljer att inte återge berättelser av två skäl. Dels anser jag mig inte ha rätten att tolka andras upplevelser, det är inte jag som utsatts för diskriminering utan jag har befunnit mig i situationer där vänner diskriminerats, dels är det inte nödvändigt för textens syfte och argumentation. Däremot kan FN:s rasdiskrimineringskommitées rapport om Sverige få belysa den strukturella rasism som pågår i vårt land. FN larmar om “det stora antalet rapporterade hatbrott och fortsatt rasistiskt våld”. Enligt Diskrimineringsombudsmannen är etnisk tillhörighet en av de diskrimineringsgrunder som oftast förekommer i anmälningarna till DO. Det finns otaliga undersökningar kring rasistiska hatbrott, vilka alla inte kan återges i denna text. Enligt BRÅ identifierades 6415 hatbrottsanmälningar, varav 72% av dessa hade ett rasistiskt eller främlingsfientligt motiv år 2016. Av dessa hatbrottsanmälningar blev 47% direkt avskrivna och 49% blev nedlagda efter utredning år 2016. Det går att analysera och ha åsikter kring sådan statistik, vad det innebär för vårt samhälle. Det är då av vikt att understryka att forskning visar att de flesta som diskrimineras inte anmäler, och det ofta på grund av bristande förtroende för polis och rättsväsende.
Det finns också en problematik kring den lagstiftning som ska synliggöra och skapa förutsättningar för att motverka diskriminering. Diskrimineringslagen är uppbyggd så att en så kallad prima-facie regel gäller. Det är den som utsätts för diskriminering som ska göra antagligt att diskriminering förelegat. Det finns knappt någon praxis där detta har ansetts föreligga, vilket är oroväckande mot bakgrund av antalet anmälningar. Den lagstiftning som alltså ska ge skydd, tycks inte skapa de förutsättningar som behövs för att lagföra diskriminering. Diskrimineringslagen saknar i sig ordet “ras”. Skälet att det togs bort var att ordet inte bör finnas eftersom det är förelegat att ens tala om ras. Det är med all rätt förelegat. Rasism är i sig förlegat och ska inte existera. Men det innebär inte att det inte förekommer rasism i vårt samhälle, snarare tvärtom. Mångkulturellt centrum påtalar i sin översikt över afrosvenskars situation i Sverige från 2014 att det saknas ett språk som kan definiera och sätta ord på erfarenheter av vardagsrasism och rasdiskriminering. De anför vidare att Sverige har en självbild som menar att Sverige stod utanför kolonialismen och att frågor om ras och rasism därför inte berör dagens Sverige.
Att ett visst språk saknas gör att det blir svårt att lagföra rasism. Särskilt i en tid av växande främlingsfientlighet och rasism i vårt land är det direkt farligt att det inte finns lagtext som kan fånga upp de övertramp som verkar begås i stor utsträckning. Det är paradoxalt att den lagstiftning som ska syfta till att skydda de mest utsatta, samtidigt bidrar till att producera en strukturell och institutionaliserad rasism. Det är enkelt att dra slutsatsen att eftersom det inte finns någon praxis kring rasism, så har vi inte heller ett problem gällande rasism. Samma argumentation kan hittas i valrörelsen fast om man ser det från andra hållet; eftersom det finns praxis där våldtäktsmän är av utländsk härkomst, är det det problemet som finns, det är det som är verkligheten. Men alla fall av våldtäkt som inte lagförs, talas det inte om. Det innebär inte att våldtäkter inte förekommer på Östermalm.
Det är de subtila, omoraliska och förkastliga gärningarna som kanske är den verkliga faran i vårt samhälle. Det oskrivna, det dolda, det som inte lagförs, är nämligen det som tillåts pågå. De som inte ens fångas upp av lagen är skyddslösa. De är i störst behov av skydd men förnekas indirekt skydd då ett språk saknas för dem. Det är oroväckande eftersom lagen till sin funktion rimligtvis ska verka för de som behöver skydd mest.
Den bild av brott och straff som förmedlas - med stereotypiska, främlingsfientliga och felaktiga antaganden - är direkt farlig. Sådana antaganden är resultat av ett snävt tänkande - i ett snävt tänkande finns nämligen inte plats för andra perspektiv och är i sig diskriminerande. Som medborgare och som juridikstuderande förväntar jag mig mycket mer av våra politiker. Det bör rimligtvis vara så att de som befinner sig i maktposition ska förmedla en nyanserad och riktig bild av vårt samhälle. Utan detta lever vi en illusion av att vara en demokrati. Det bör vara en medborgerlig rättighet att vara riktigt informerad för att göra legitima val - för att kunna hävda att samhället speglar folkets vilja.
De subtila förkastliga handlingar som sker bör erkännas som brott i även juridisk mening. Det verkliga brottet är att begära av att de i underläge, på grund av de sämre förutsättningar de har, ska påvisa de övertramp som de utsätts för. Det subtila hotet om att bli bedömd utifrån ett diskriminerande synsätt är det verkliga brottet. De verkliga brotten är de som pågår bakom ljuset, de handlingar som vid en första anblick framstår som korrekta men som innefattar en subtil diskriminering. Den synliga och uppenbara diskrimineringen är, om vilja finns och resurser prioriteras, möjlig att lagföra. Den subtila diskrimineringen däremot saknar skydd i vår lagstiftning. Avsaknad av skydd är det verkliga brottet. Det är de brott som vi bör diskutera och inte stereotypiska antaganden.
Det finns inget behov av skärpta straff för redan definierade brott. Det skrivna finns där för sådana förkastliga gärningar. De omoraliska handlingar som inte är skrivna, behöver formuleras, behöver bli skrivna, behöver få skydd av lagen.
Det finns inget behov av skärpta straff, det finns emellertid behov av skärpta och kritiska analyser av vårt samhälle. En skärpt blick som inte enbart ser till yta och symtom utan som ser bortom, som ser djupare och ser till orsakerna. Endast där kan samhällsförändring åstadkommas, endast där kan lagen bli lika för alla.
1 note
·
View note