#Råby | Explore Tumblr Posts and Blogs

kokosmannen · 9 years

Text

Stenkumlaskolan

Jag har tänkt mycket på min barndom på sistone. Jag var i kontakt med stadsarkivet för att få tag på kort från där jag bodde, men fick tyvärr bara bilder från 60-talet när området byggdes. Och inget från min skola. När jag var i min hemstad och såg min gamla grundskola så slogs jag av en blandad känslostorm. Tyvärr är skolan förfallen och stängd sedan några år tillbaka.

Men lokalerna står än så länge kvar och skogen vi lekte i ligger där den ligger. Fylld av stenar, träd och minnen. Minnen som värmer mig. Jag minns Stenkumlaskolan med den djupaste värme och blir alldeles mjuk i hjärtat.

Jag minns stenarna vi klättrade på.

Jag minns lekarna och lättheten. Hur vi flög fram genom livet.

Jag minns den lilla sankmarken där isen frös på till en tunn hinna på vintrarna. Som kraschade med ett sprött ljud.

Jag minns granen jag klättrade upp i för att vara hejarklack när de andra spelade fotboll.

Jag minns stället där Christer gömt sudd och pennor han snott från lärarrummet.

Jag minns bibliotekarien Ragna, en liten rar, finlandssvensk tant, som tyckte att vi skulle säga ”Järnspikar” istället för att svära.

Jag minns läraren som gav mig kvarsittning för att jag stod på mig och sa att svart och vitt visst var färger när hon ville att jag skulle färglägga min teckning.

Jag minns skogen. Den varma, trygga, stora skogen.

Jag minns tallarna

Stenarna

Granarna

Jag minns hur stark jag kände mig när jag insåg att jag var bra på bild och svenska.

Jag minns stenen där jag stod och trånade över Lina som jag var hemligt kär i.

Jag minns när Angelica blev vettskrämd av en spindel.

Jag minns fritidslokalen där vi spelade rundpingis och lyssnade på Alphaville. Där Fayad som ibland kallades Charlie (för att han var så kort, som Chaplin) basade med varm hand.

Jag minns hur vi funderade på om träslöjdsläraren Kurt hade toupé.

Jag minns hur några klasskompisar i smyg försökte göra kaststjärnor hos honom.

Jag minns när Krister tog med sitt teleskop och vi stod på en höjd och tittade ner på matsalen.

Jag minns när Krister blev retad av Alex.

Jag minns matsalen och hur stora vi kände oss när vi inte lägre var yngst och hur roligt vi tyckte det var när ettorna kom in i strumplästen.

Jag minns morotsbiffarna och sojakorvarna jag och min bror hämtade i köket då vi åt vegetariskt.

Jag minns när vi hade snöbollskrig mot 6:orna när vi själva gick i 1:an. Hur spännande det var.

Jag minns två sorters mjölk i två sorters tetror. Lättmjölk och standardmjölk i 2- och 3-decilitersförpackningar.

Jag minns Kristina som åt sin lunch så långsamt att hon nästan alltid kom för sent till lektionen.

Jag minns hur stora 6:orna kändes när jag började ettan. De var så stora att man inte ens såg dem som faror. De var ju vuxna.

Jag minns när Anders fick ett utbrott och välte bänken i klassrummet, samtidigt som han ropade ”Bingo!”

Jag minns första skoldagen. Hur jag nervöst höll mamma i handen när jag såg skolbyggnaden närma sig.

Jag minns när Anders fick något vasst (spik? Pinne?) genom handen.

Jag minns de oändliga sommarloven.

Jag minns planket med alla de fula orden som Stefan glatt förklarade för mig.

Jag minns manicklarna som vi bytte och spelade med.

Jag minns killarna i klassen som det var problem kring, hur det aldrig egentligen sades rakt ut, men hur det pratades och att de förflyttades utan att vi förstod det.

Jag minns klassfesten då jag för första gången fick smaka på ostbågar.

Jag minns när vår lärare Britt-Marie ställde in roliga timmen p.g.a. att jag varit för högljudd. Jag minns skammen jag kände.

Jag minns när vi började 4:an och fick flera nya klasskompisar. Sami hade med sig en fin, batteridriven leksaksbil som vi samlades kring.

Jag minns Kristers Game & Watch som han kunde ta tid med. Vi stod i biblioteket och såg ner mot matsalen/slöjdlokalerna och tog tid på folk som gjorde olika saker.

Jag minns den obehaglige äldre killen som utan att jag förstod varför en gång kastade grus på mig.

Jag minns när vi lekte puss-jaga och jag skulle gömma mig bakom en sten och satte ner knäet i hundbajs. Precis när jag vågat uppskatta leken tog den slut med bajs på knäet

Jag minns alla finska elever. I lågstadiet hade vi en hel parallellklass med bara finska barn.

Jag minns när vår lärare berättade att en kompis till några i klassen dött. Jag minns sorgen och tårarna. Jag minns hur ställd jag kände mig. Jag kände till pojken men kände honom inte. Varför berättar en lärare en sådan sak i ett klassrum, inför alla?

Jag minns kvartsamtalet där vår lärare satt en äggklocka på just en kvart.

Jag minns när vi fick teckna i våra ”roliga böcker” (som jag skojfriskt bytte namn på till ”tråkiga boken”) Jag minns dataspelen vi hittade på och sen låtsasspelade.

Jag minns ångesten över redskapsgymnastiken och simningen. Hur jag en gång gömde mina badbyxor, men tyvärr fick låna på badhuset.

Jag minns tallbuskarna och dess gula frömjöl.

Jag minns lägerskolan på Söderbärke. Jag minns hur ensam jag kände mig när jag inte vågade paddla kanot. Men också hur spännande det var att sova borta.

Jag minns när jag tecknade av vår skoldörr en varm vårdag.

Jag minns när jag och Åsa tävlade i saftdrickning på en klassfest. Jag vann med 7 muggar.

Jag minns när någon hade sprejat graffitti på en av skolans väggar, hur Emil och en annan kille i klassen under sa att de visste vem som gjort det.

Jag minns hur jag i lågstadiet uppfann en snöbollskastarmaskin i huvudet som jag skulle hämnas på Dan och hans kompis då de kastat snöbollar på mig.

Jag minns hur fria vi kände oss när vi fick gå själva till matsalen, vi sprang som ystra kalvar medan de yngre barnen gick i raka led.

Jag minns hur vi lät stora snöklumpar glida ner för räcket ner mot matsalen. Vaktmästaren var halvnöjd med att få skotta upp det.

Jag minns när jag kom sist på en skidtävling. Jag gick i årskurs 6 och kom sist av alla på hela skolan. Men jag ställde upp. Och är än i dag fascinerad över att de satte upp allas resultat.

Jag minns nutidsorienteringen som jag alltid vann. Att klasskompisarnas resultat sattes upp gjorde nu ingenting, eftersom jag var bäst.

Jag minns skogen. Den underbara skogen som liksom omfamnade hela skolan och som vi lekte så mycket i.

Jag minns lingonsylt- och vitkålsblandningen vi fick till potatisbullarna.

Jag minns vikarien som berättade om sina resor och som lät oss smaka piripiri.

Jag minns prickarna vi skulle sitta på på gymnastiken på lågstadiet. Jag minns flickornas gymnastikdräkter. Alla likadana.

Jag minns sockiplasten.

Jag minns promenaderna till och från skolan/fritids/hemmet.

Jag minns mitt 80-tal.

Jag minns folkhemmet. Hur vi fick smaka på den sista, fina biten, med resurser i skolan, skolbibliotek, små klasser, trygghet. Jag minns min skola med värme och kärlek. En skola som varit med och gjort mig till den jag är idag.

Tack Stenkumlaskolan!

#stenkumlaskolan #stenkumla #råby #västerås #80-86 #1980-1986

1 note · View note

folkhemmet · 9 years

Text

Stenkumlaskolan 1980-1986

Jag minns första skoldagen. Hur jag nervöst höll mamma i handen när jag såg skolbyggnaden närma sig.

Jag minns stenarna vi klättrade på.

Jag minns lekarna och lättheten. Hur vi flög fram genom livet.

Jag minns den lilla sankmarken där isen frös på till en tunn hinna på vintrarna. Som kraschade med ett sprött ljud.

Jag minns granen jag klättrade upp i för att vara hejarklack när de andra spelade fotboll.

Jag minns stället där Christer gömt sudd och pennor han snott från lärarrummet.

Jag minns bibliotekarien Ragna, en liten rar, finlandssvensk tant, som tyckte att vi skulle säga ”Järnspikar” istället för att svära.

Jag minns läraren som gav mig kvarsittning för att jag stod på mig och sa att svart och vitt visst var färger när hon ville att jag skulle färglägga min teckning.

Jag minns skogen. Den varma, trygga, stora skogen.

Jag minns tallarna

Stenarna

Granarna

Jag minns hur stark jag kände mig när jag insåg att jag var bra på bild och svenska.

Jag minns stenen där jag stod och trånade över Lina som jag var hemligt kär i.

Jag minns när Angelica blev vettskrämd av en spindel.

Jag minns den gamla läraren som hade kristendomskunskap med oss. Jag minns inte att hon berättade om några andra religioner.

Jag minns fritidslokalen där vi spelade spel och rundpingis och lyssnade på Alphaville. Där Fayad som ibland kallades Charlie (för att han var så kort, som Chaplin) basade med varm hand.

Jag minns hur vi funderade på om träslöjdsläraren Kurt hade toupé.

Jag minns hur några klasskompisar i smyg försökte göra kaststjärnor hos honom.

Jag minns hur stora 6:orna kändes när jag började ettan. De var så stora att man inte ens såg dem som faror. De var ju vuxna.

Jag minns när Krister tog med sitt teleskop och vi stod på en höjd och tittade ner på matsalen.

Jag minns när Krister blev retad av Alex.

Jag minns matsalen och hur stora vi kände oss när vi inte lägre var yngst och hur roligt vi tyckte det var när ettorna kom in i strumplästen.

Jag minns morotsbiffarna och sojakorvarna jag och min bror hämtade i köket då vi åt vegetariskt.

Jag minns när vi hade snöbollskrig mot 6:orna när vi själva gick i 1:an. Hur spännande det var.

Jag minns två sorters mjölk i två sorters tetror. Lättmjölk och standardmjölk i 2- och 3-decilitersförpackningar.

Jag minns Kristina som åt sin lunch så långsamt att hon nästan alltid kom för sent till lektionen.

Jag minns när Anders fick ett utbrott och välte bänken i klassrummet, samtidigt som han ropade ”Bingo!”

Jag minns när Anders fick något vasst (spik? Pinne?) genom handen.

Jag minns de oändliga sommarloven.

Jag minns planket med alla de fula orden som Stefan glatt förklarade för mig.

Jag minns manicklarna som vi bytte och spelade med.

Jag minns killarna i klassen som det var problem kring, hur det aldrig egentligen sades rakt ut, men hur det pratades och att de förflyttades till nya skolor utan att vi förstod det.

Jag minns klassfesten då jag för första gången fick smaka på ostbågar.

Jag minns när Shadi kom till oss från Libanon. Hur liten och bortkommen han först var.

Jag minns när vår lärare Britt-Marie ställde in roliga timmen p.g.a. att jag varit för högljudd. Jag minns skammen jag kände.

Jag minns när vi började 4:an och fick flera nya klasskompisar. Sami hade med sig en fin, batteridriven leksaksbil som vi samlades kring.

Jag minns Kristers Game & Watch som man kunde ta tid med. Vi stod i biblioteket och såg ner mot matsalen/slöjdlokalerna och tog tid på folk som gjorde olika saker.