#Bengt Brunskog

[genevieveetguy]

I want you to know the truth, but perhaps you don't want to hear it. You're not the first. I knew it. It's the only thing you men care about—being the first.

Loving Couples (Älskande par), Mai Zetterling (1964)

[letterboxd-loggd]

Loving Couples (Älskande par) (1964) Mai Zetterling

January 1st 2023

[ozu-teapot]

Mannekäng i rött (Mannequin in Red) | Arne Mattsson | 1958

I've seen Mannequin in Red described as Swedish Giallo and there are scenes which are reminiscent of the later Mario Bava film Blood and Black Lace especially with it's fashion house setting, but it reminded me more of the few German Krimi films I've seen albiet with a bit more focus on style.

The plot revolves around the investigation by husband and wife private detective team the Hillmans (Karl-Arne Holmsten and Annalisa Ericson) into the murder of model turned blackmailer Katja Sundin, the titular Mannequin in Red. At the swanky haute couture fashion house La Femme where she worked there are all number of intrigues, rivalries, and allegiances, everybody is eavesdropping on everybody else, and the place is chock full of suspects and red herrings once more murders inevitably start happening.

Having recently watched Mai Zetterling's Loving Couples it was fun to see three of it's stars Anita Björk, Gio Petré, and Lissi Alandh in a very different film playing very different roles although Lissi seems to be a coded lesbian once again, but a lot happier this time. Mannequin in Red is the second of five "Hillman" detective mystery films directed by Arne Mattsson all with a colour in the title (Lady in Black, Rider in Blue, The White Lady, and The Yellow Car are the others) and I'm quite keen to see them all now!

[whitewaterpaper]

Ryttare i Blått (1959) [PdH#03] [SE]

Jodå. SVT fortsätter bjuda på Hillman-thrillers, och jag fortsätter se dem.

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

John Hillman reser till England för att bistå Scotland Yard med sina kunskaper (bisarrt vad de skulle behöva en svensk privatdetektiv till) och hans fru Kajsa reser till Strömsholm för en kurs med Blå Stjärnan (en frivillig försvarsorganisation med specialisering på djur). Så det blir upp till Freddie och att hålla ställningarna på kontoret. Dvs, han skall svara i telefonen och säga nej till alla uppdrag, och ungefär i den ordningen. Det går sådär. När en kvinna ringer in om ett mord där liket försvann beger han sig åstad. Till Strömsholm. Där en mystisk ryttare hemsöker ängarna...

Den här filmen har ett stort problem: Freddy Sjöström (Nils Hallberg). Han tar för stor plats och bidrar med på tok för lite. Han funkade lite som comic relief i "Damen i Svart" där han inte är lika framträdande. Här står det klart att han är puckad, inkompetent och inte rolig för fem öre. Att John Hillman nästan inte förekommer i filmen, funkar förvånansvärt bra. Kajsa Hillman (Annalisa Ericson) klarar sig bra på egen hand och bär upp filmen förvånansvärt bra. Synd att man på manusstadiet inte vågade lita på det och gav Freddie en sådan framträdande roll. Som deckarmysterium är det här en spretig och tämligen oinspirerad historia. Mycket av handlingen spolieras av det faktum att Git Malmström (Gio Petré) så uppenbart är inblandad på något vis, det blir liksom lite för uppenbart när hon står och hånler i skuggorna i tid och otid. Och om det är en brist i regin eller ett medvetet val är svårt att säga. Hennes djupa agg mot Kerstin Renman (Mona Malm) är lite svår att förstå den med... Speciellt sedan hon uppenbart valt någon annan än Gits span Henrik. Men stalkers arbetar sällan efter oss dödligas logik.

Vi får se Björn "Dynamit-Harry" Gustavsson glimta förbi i en liten roll igen, denna gång polisen Boman. Ser i rollistan dessutom att Sven Wollter spelar pressfotograf. Kul.

Länkar:

Filmen @ Vodeville.

Filmen @ SVT Play. 🆓 (Kan ses till 26.12.2019).

Filmen @ IMDb.

Svenska Blå Stjärnan @ Wikipedia.

Damen i Svart @ White Water Paper.

Mannekäng i Rött @ White Water Paper.

[ozu-teapot]

Älskande par (Loving Couples) | Mai Zetterling | 1964

Gunnel Lindblom, Bengt Brunskog

[ozu-teapot]

Älskande par (Loving Couples) | Mai Zetterling | 1964

Bengt Brunskog, Gunnel Lindblom

[whitewaterpaper]

Mannekäng i Rött (1958) [PdH#02] [SE]

Grattis Tumblr! Andra filmen i Hillman-serien har setts och omdömats!

¡Oi! Spoilers, stavfel och alternativa fakta kan förekomma rakt föröver!

Paret Hillman fortsätter lösa brottsfall, och tillhör den lilla minoritet privatdeckare man ser som har en genomgående bra relation till polisen. Folke Mellvig och Lars Widding står åter för manus (där den förre även skrev boken) och Arne Mattsson sitter åter i registolen. I detta fall snubblar privatdetektiv Kapten John Hillman ("Karl-Arne Holmsten") över ett lik medan hans fru Kajsa Hillman (Annalisa Ericson) gör ett jobb under täckmantel för att bevaka mannekängerna på en modefirma i Stockholm. Anita Björk återvänder även hon från första filmen, här dock i en ny roll som modehusets chefs högra hand Birgitta Lindell. Chefen Thyra Lennberg (Lillebil Ibsen) förövrigt är ett rivjärn med skin på näsan och åsikter ännu tjockare. Hon ser ned på Birgitta som tjänstefolk och favoriserar dottern Gabrielle von Hook (Gio Petré). Med att dela på kakan är även Thyras son Rickard von Hook (Lennart Lindberg) och fostersonen Bobbie Nordahl (Bengt Brunskog). Någon spelar högt när spelet om arvet tycks bli allt brutalare.

Något jag reagerade på redan i förra filmen är hur alla röker. Nog för att det med all säkerhet är tidsenligt men det fick mig sannerligen att höja på ögonbrynen. Den här filmen är inte fullt lika spännande och klaustrofobisk som den förra filmen var, den försöker spela ett liknande psykologiskt kort, men det ligger inte lika väl i manus här som i Damen i Svart. En annan sak som fick mig att tappa hakan är första mötet med Thyra... När hon inspekterar personalen och ger samtliga en skopa ovett för att de tror de vet bättre än hon själv, så är det en scen som jag tidigare sett i Djävulen Bär Prada. (Då den här filmen är nästan 50år äldre än komedin med Anne Hathaway är det kanske snarare tvärt om). Det är till och med en referens till ett skärp i båda scenerna. Coolt så här i efterhand, men tro't att det står för filmens största överraskning. Man lyckas väl med att hemlighålla vem mördaren är, och man hålls sannerligen på halster när arvingarna faller ifrån en efter en. Jag hade dock önskat att man inte kört med "återkomsten från de döda" även i det här fallet. Just den delen listade jag nämligen ut själv, att polisen och Hillman hittade mumiens ben i ruinerna av Thyras herrgård.

En film som kanske använder samma nycklar och twister som förra filmen, och som kanske inte riktigt lyckas hitta hem. Men som ändock är en sevärd film. Inte illa pinkat av en svensk deckare/thriller från 1959.

För den som roas av idag kända namn kan hålla ögonen öppna efter Anita Lindblom och Björn "Dynamit-Harry" Gustafson i små roller. Personligen kände jag igen John "den andra turistguiden på slottet" Melin också, vet dock inte varifrån.

P.S. Den här filmen har ett förmeddelande om att Svenska Filminstitutet restaurerade den digitalt 2015. (Svarta damen har inte samma meddelande). Och man har verkligen gjort ett kanonjobb med det.

Länkar:

Filmen @ IMDb.

Filmen @ Vodeville.

Filmen @ Svensk Filmdatabas.

Se filmen @ SVT Play (tom 25 dec 2019). 🆓

[ozu-teapot]

Mannekäng i rött (Mannequin in Red) | Arne Mattsson | 1958