kaspersosynlighet-blog

[kaspersosynlighet-blog]

Backarnas ängel var en fiktiv berättelse. Vår julkalender är nu slut, och därmed finns inte våra karaktärer längre. Tack för att du har följt oss, och kom ihåg att just du kan göra något för att hjälpa någon i deras vardag 😇 En riktigt God jul till er alla önskar Linda, Martina, Ingrid, Pauline och Nike, studenter vid Malmö högskola. ❤️🎄✨

[kaspersosynlighet-blog]

Idag var en bra dag. När jag satt och spelade lite vid datorn i förmiddags och tog det lugnt ringde det plötsligt på dörren, och eftersom jag som vanligt inte väntade besök förstod jag inte vem det skulle kunna vara. Men där stod Elena, sist hon ringde på skällde hon ut mig, så jag var ju lagom intresserade av att höra vad hon hade att säga… Men då, då bad hon istället genuint om ursäkt för sist och frågade om jag inte ville komma på julmiddag imorgon på självaste julafton hemma hos henne tillsammans med dem andra i trappen?! Jag måste säga att jag inte var beredd på frågan, men det värmde mig och jag kunde inte annat än att tacka ja, för jag har ju inte någon annanstans att fira jul. Och nu behöver jag inte fira ensam! Jag ser fram emot att lära känna mina grannar lite bättre :) Och inte nog med det, så var jag ju med Jonathan på Mässingshornet ikväll! Det gick hur bra som helst, det känns om att han förstår mig. Vi hade en trevlig kväll med konversationer och utvärderade några av deras olika ölsorter. 

En toppen kväll! Jag tror vi ses snart igen. Han sa att han ville det. Det vill jag också.

[kaspersosynlighet-blog]

Sorgens dag

Innan idag var jag på Anna-Lisas begravning. Det var en öppen begravning, jag såg annonsen i tidningen i förra veckan och kände att jag var tvungen att gå på den. Inte bara för ett sista hejdå och hedra minnet av en sån fint tant som hon. Men även för att säga tack. Ge henne det tacket för julklappen som jag aldrig hann… Utan henne hade jag trots allt inte träffat Jonathan på ölprovningen och vågat bjuda ut honom när han plötsligt stod i min lägenhet och rotade i mitt proppskåp. Vad är oddsen liksom? Vissa saker är bara ödet. Det var en fin begravning där det kändes som att allt gick som planerat. Jag kände även igen några andra där som bor i min trapp. Dem kände igen mig också så jag satte mig bredvid dem på bänken, vi pratade lite därefter, men sen gick jag först därifrån hem igen.. Det kändes bra att dem såg mig och kände igen mig, men jag kände att där var en viss stämning som tyngde ner. Inte bara för att det var begravning eller så. Både Hanna och Elena (två som bor i trappen) har tidigare anklagat mig för att publicera på Anna-Lisas blogg och soundcloud. Det är verkligen inte jag! Jag vet inte hur det har gått till, för jag har också sett att hennes konton är aktiva fortfarande. Även om jag inte tror på sånt, så finns det ingen annan möjlighet än att hon fortfarande kan styra dessa konto från andra sidan. En annan sak jag har funderat på… Inte kan det vara en slump att proppen i proppskåpet var utskruvat så att jag fick ringa efter vaktmästarn som visade sig vara Jonathan…?...... Den kan ju inte skruva ur sig själv iaf…. 

[kaspersosynlighet-blog]

Vaktmästare, Lösa Proppar och Mässingshorn

Långt om länge efter en dag i mörke såg jag ett nummer till vår vaktmästare i entrén, det var något som kändes bekant med numret men kunde inte komma ihåg varifrån. Men jag tog tag i mig själv helt enkelt och bara ringde det där samtalet. Och det gick bra! Och inom en timme så stod han där utanför dörren och ringde på! Först ryggade jag tillbaka när jag hörde ringklockan, inte riktigt ett klingande jag är van vid här liksom. Sen kom jag på mig själv att jag bett vaktmästarn att komma hit. Och där stod en ung och stilig man som tog i hand och sa att han hette Jonathan, också frågade hur han kunde hjälpa mig. Jag satte nästan andan i halsen. Det var killen från ölprovningen. Inte visste jag att han var min vaktmästare! Men jag måste säga att han var ännu bättre än jag mindes honom. Han var kanske 1,85 lång, mörkbrunt hår och skägg - man skulle kunna säga att han ungefär var min motsats där. Efter stått och stirrat kanske 3 sekunder för länge så bjöd jag in honom och förklarade att det var lite mörkt och behövde hjälp med att få tillbaka ljuset. Då började han med att fråga om jag kollat säkringen, och där stod jag som ett frågetecken. Visst har jag hört talas om säkringar, men har aldrig fattat vad det är eller var dem skulle finnas. Då sa han med ett leende och småskrattade, “ahh jag förstår, jag tror proppskåpet är här borta”. 

Och visst var det det, men det märkliga med detta är att proppen bara var lite utskruvad, det var alltså inget fel på den, det såg bara ut som någon hade lossat lite på den. Och jag som knappt visste vad ett proppskåp var eller hade sett det tidigare, kunde vi ganska snabbt lista ut att det inte var jag iaf som lyckats med det. Och vem skulle det annars kunna vara? Ja, det var ju först idag någon annan än jag har varit i min lägenhet, jag fattar ingenting, det gjorde inte vaktmästarn heller så det återstår väl att vara ett mysterium…

Sen kunde jag inte hjälpa mig själv det bara slank ur mig “jag har hört att Mässingshornet här i Kirseberg ska ha väldigt god öl, hade du haft lust att gå dit en dag?”. Jag har fått den rekommendationen tidigare av min granne Jason. Men jag såg att frågan gjorde honom lite stum, det gjorde den mig med, vad sa jag precis tänkte jag, men han svarade att han gärna skulle vilja det och frågade om inte lilljulafton passade mig - jag sa snabbt att det passade mig perfekt på lilljulafton! Så nu var det bestämt och bokat, ska bara se om jag kan hitta en skjorta att ta på mig!

[kaspersosynlighet-blog]

I mörkret syns ingen

Idag gick strömmen! Nu sitter jag i alldeles mörke med några stearinljus och vet inte hur jag ska åtgärda det, jag vet för det första inte vad felet är och för det andra så hade jag ändå inte vetat hur man fixar det. Så nu sitter jag här med det sista batteriet som min dator har kvar att erbjuda… Vad ska jag sen göra? Lägga patiens med mig själv under sterarinljusens låga? Jo visst, om jag bara hade så mycket som en kortlek… Datorn är ju min go-to när inget annat funkar… Jag har en känsla av att det inte kommer att lösa sig av sig själv då ljusen utanför fönstret och i trapphuset fortfarande lyser, så det verkar bara vara hos mig… Jag får väl helt enkelt be någon om hjälp… Men vem vänder man sig till?

[kaspersosynlighet-blog]

Ölprovning ger synlighet!

Igår var jag på den där ölprovningen som jag fick i tidig julklapp som jag tidigare berättade om. Det var inte alls så dumt det! Det var ju lite nervöst och så innan men det gick ändå väldigt bra. Inte nog med bryggeriets spännande historia och lika spännande ölsorter som de noga beskrev deras karaktär och hur de blivit till. Inte nog med det, så var de som var där och provsmakade väldigt trevliga, de hälsa och tog i hand när vi sågs och frågade vilken som var min favorit öl, de log och tittade åt mitt håll flera gånger. Det var en som också påpekade att jag såg ung ut och inte kunde ha så stor erfarenhet sedan tidigare, men gärna tog med mig ut på en krogrunda en dag för att bekanta oss med fler ölsorter. Det är visserligen sant, att jag kanske inte har kunnat köpa egen öl så länge, men intresset går i släkten så bekantat mig med smakerna har jag gjort under flera år. Jag måste dock erkänna att det känns väldigt främmande att gå ut på en krogrunda, det är något nytt för mig, men samtidigt har jag ju bestämt mig att jag ska utmana mig själv nu för att inte vara så ensam längre. Så det är nog en perfekt början att blanda sällskap med öl - då har vi ju ändå något att prata om när det annars kan bli lite stelt. Vi bestämde inte tid eller så, men vi bytade telefonnummer så nu är det bara att vänta och se vad som kommer utav det här! En bra början för att bryta #osynlighetenstecken åtminstone! Idag kände jag att jag syntes :)

[kaspersosynlighet-blog]

Är inte detta ett ljud som skänker ljus till till en mörk dag? Jag njuter. Magiskt. Addera sedan doften till detta ljud så förstår ni.

[kaspersosynlighet-blog]

En tidig & speciell julklapp

Igår fick jag ett paket. Och inte från vem som helst. Jag tror det är första gången jag fått ett paket från någon annan än min släkt. Och denna första gång kommer från en död.... Alltså från trappens fd trevligaste tant, och inte ens finns hon kvar för att kunna tacka henne... Jag tror till och med jag hade övervägt henne en kram som tack.

Paketet var inte bara inte från vem som helst, det var inte heller vad som helst. Hon har gett mig biljetter till att gå på ölprovning med en guidad tur på Malmö Brewing nu på fredag! Tycker det verkar jätteintressant att höra om bryggeriets historia men också få lära mig mer om öl. Kanske till och med hitta en ny favorit! Det är den roliga delen. Den jobbiga delen är att det redan nu vänder sig i magen av att försätta mig i denna situation med helt nya människor, på en helt ny plats. Men jag ska göra detta oavsett om jag är rädd för det eller inte, så ska jag göra det! Jag har bestämt mig, detta ska bli vändpunkten!

Nu ska #osynlighetenstecken brytas!!

[kaspersosynlighet-blog]

ALDRIG mer glöggfika!

Vet inte riktigt hur jag ska börja… Men om man säger som så, den enda jag haft ett samtal med irl här i Malmö finns nu inte längre här. En olyckshändelse skedde i hemmet och plötsligt lämnade hon oss. Det var den där glöggfikans fel. Varför glöggfika? Varför julstjärnor? Varför jul överhuvudtaget?!

[kaspersosynlighet-blog]

Varför glöggfika med mig?

Ni minns trapp-tanten jag pratade om? Hon bjöd hem mig till henne på en så kallat “glöggfika” nu på torsdag. Jag vet inte riktigt varför hon skulle vilja spendera sin kväll med en sån som mig? Har hon någon baktanke? Vad ska jag säga till henne? Ska jag ta med mig fika? Nä jag vet faktiskt inte om jag kommer gå. Även om det var snällt så känner jag redan nu hur pulsen och oron ökar. Vi får se helt enkelt…

[kaspersosynlighet-blog]

Jag är en sån som man glömmer bort efter ett tag, jag är en sån som slängs bort och byts ut.

(via ingenlogik)

Känner igen mig i dessa orden till 100%....

[kaspersosynlighet-blog]

Födelsedagen ingen visste fanns

Att veta om att man fyller år och att veta om att ingen vet om att man fyller år. Det är både skönt men också tragiskt har jag förstått. Det är skönt för att slippa den uppmärksamheten och allas blickar och frågor om vad har du fått för något? vad ska du göra ikväll? ska du fira i helgen? usch alla dessa frågor. Men samtidigt är det också ännu ett bevis på att man inte existerar. Finns det en dag om året folk borde prata med en så är det väl ändå dagen då ett grattis och ett tack hade räckt som konversation. Inte ska jag klandra dem för att inte veta. Varför skulle dem veta? Och även om dem visste varför skulle dem bry sig? Att endast få ett grattis från din mamma på din födelsedag är ännu ett osynlighetstecken. 

Jaja, jag har iallafall fått ett telefonsamtal från mamma och nu ska jag fira mig själv med en god öl. Ship full of IPA, fantastiskt god!

[kaspersosynlighet-blog]

Jag gratulerar jag gratulerar jag gratulerar mig själv idag, med öl och ingenting, och ingenting med öl, ja jag gratulerar mig själv idag. Ett fyrfaldigt leve för min 21-årsdag. Hurra hurra hurra!

[kaspersosynlighet-blog]

Vem är Kasper?

Jag är inte en person som öppnar mig och pratar om känslor. Jag pratar knappt överhuvudtaget om jag ska vara ärlig. Inte för att jag inte vill, mest för att jag inte vet hur. Detta är ett problem. Jag har mer och mer förstått att detta är ett problem, speciellt sen jag lämnade min familj i Visby och flyttade hemifrån direkt till Malmö. Nu känner jag mig ensammare än någonsin. Jag tror inte jag sagt mycket mer än “hej jag heter kasper” sen jag flyttade hit, eller jo förresten, det är en tant i min trappa, Anna-Lisa heter hon, hon ska jämt stanna upp och prata om både det ena och det andra, även om det är hon som pratar mest. För några dagar sen hjälpte jag henne med hennes blogg, kändes ändå bra att hjälpt henne med något som annars gör så mycket för andra. Inte för att jag känner henne eller har något gemensamt så är det något med henne jag tycker om och att få lite social kontakt om inte var så iallafall varannan dag.

[kaspersosynlighet-blog]

Blir man alldeles för ensam och för få besöker en. Ja då kan det sluta såhär. Man stängs ner. Och försvinner. Och då har folk absolut ingen anledning att besöka en längre.

[kaspersosynlighet-blog]

En vanlig dag

Tar på hörlurarna och går till bussen. Tittar ut genom fönstret. Hoppar av. Blicken ner. Smyger in i sista stund. Sista raden. Lyssnar och lär. Först ut. Likadant hem. Där har ni osynlighetenstecken

[kaspersosynlighet-blog]